En del av ett inlägg, nyss skrivet på min tredje blogg...

Jag behöver släppa taget och acceptera mig själv som jag är... Om jag ska kunna komma vidare i livet.

... Nej, jag vill inte ha något stopp i bloggen. Någon lucka. På grund av att jag har ångrat mig... Så jag får helt enkelt blogga idag också..

*Suck*

... Jag sitter här och funderar. Eller jag försöker iallafall. Hjärnan jobbar. Men tankarna känns tröga. Vet inte om jag får fram så mycket mer än en mening... som då istället, går runt, om och om igen.

.. Jag har bara haft en rätt så jobbig kväll... Men jag vill nog inte "prata" om det, när jag tänker efter. Det har handlat om ätandet. Svälten. Om bekymmer och problem hit och dit. Diskussioner med Bästisen, per sms... Äta, äta. Äta. Bara för ätandets skull. Jag ska ju ändå börja svälta *då*...

Men så bestämde jag mig för att åtminstone försöka hålla på matrutinerna FRAM tills jag inte längre klarar av det eller orkar med det. Vilket i och för sig har kommit ur denna munnen, minst TJUGO gånger tidigare! Utan att lyckas upprätthållas.

Men ändå. Jag ska ge det en till chans. MÅSTE hitta rutinerna!

... Jag har även messat med Xsambon idag. Vi har verkligen en önskan, båda två, att flytta ihop igen, och ge vårt liv tillsammans, en ny chans. Men problemet är, att det ligger hos mig. Det är JAG som måste flytta! Det är JAG som måste lämna min familj här, både svikna och oroliga... Det är JAG som kommer att få känna mig korkad och dum(!), för att jag vill ge ett ständigt brakande liv, en typ femte chans!

... Men jag skulle göra det. Utan att tveka. Om jag bara hade haft NÅGON förutom Xsambon, som stöttade mig i det. Och gav mig ynka litet medhåll om att det är en bra idé. Att jag borde ge det en chans om det verkligen är vad jag vill. Vad som känns rätt...

Så. Jag TROR att det slutade med att Xsambon ska försöka prata med A-K och se om hon skulle stötta oss i detta, om vi bestämde oss för att ge det ett försök. För att själv orkar jag inte dra upp det en gång till med henne. Då hennes åsikt står klar. Och låter på PRECIS samma sätt, varje gång som jag nämner det.

Men mina föräldrar vill att jag har ett uppbyggt skyddsnät där, för att de ska känna sig liiite tryggare.. Så åtminstone A-K, vill jag ha på min sida, inför eventuell flytt!

H*vetets stad är det stället som jag känner med hela kroppen, att kan ge mig vad jag behöver. Här tycks ingenting fungera...

Annars. Vad har jag gjort idag?

Jag har PROPPAT i mig ätbart. Redan från igår kväll, och sedan över hela dagen idag.

Jag somnade efter några fler avsnitt av Small Wonder.. Och klev sedan inte upp idag, förrän vid halv tio. Då jag tvingade upp mig själv, för att jag skulle hjälpa pappa att flytta ut saker som ska slängas, från källaren till släpet.

Någon frukost skulle jag inte äta. För att den ansåg jag att jag redan hade proppat i mig(+mycket mer) igår natt!

... Klädde iallafall på mig kläderna, och trappade ner på nedervåningen. Visade mig, och frågade om vi skulle göra någonting idag. Och mer exakt vad det var han ville ha hjälp med. Då jag inte orkade ligga spänd i sängen... och bara undra OM det ska ske... När och VAD som ska ske!

Sedan upp igen, för att vänta på att pappa skulle bli redo.

Dator medans jag väntade. Det gamla vanliga. Såsom. Bloggar. Letade lite nya(om det nu var idag). Spelade BubbleShooter...

Ja, och så har jag sökt lägenheter. Kollat blocket efter lägenheter... Och så har jag läst ett mail från personligt ombud. Hon hade ringt det här hyresbolaget, men skulle ringa dem på Måndag istället. Och ville nu ha lite frågor skickade till sin mail, som jag vill att hon ställer till dem..

Men problem. Problem. Jag HAR inga frågor! Vet inte vad jag själv skulle ha velat veta ifall jag skulle prata med dem SJÄLV, HELLER!

Väntade på pappa. Men han kom sedan upp och sa att vi tar det på Söndag istället. Då det var för mycket småplock kvar i källaren..

Av med kläderna. Och bädda ner mig i sängen igen. Klockan var kvart i elva..

Upp för lunch, klockan halv tolv...

Och sedan. Tråka, tråka. Tråka.

Lite mer BubbleShooter. Mer serie på mobilen... Och sedan bara ligga på sängen och vänta på posten. Hoppades på att beslutet från kommunen, angående aktivitet, skulle komma idag... Men det gjorde det inte. Det är klart. Beslutet alltså. Men tydligen inte redo att skickas(?)...

Bankkortet kom iallafall på posten idag ;D Så nu kan jag säkert känna mig trygg, när bankkortet fungerar när jag ska använda det ;)

Annars.. Vad har jag MER gjort idag?

Orkar ju inte tänka efter. Så jag säger. Tv. Tv. Tv...

Det är nog det som har hänt nu till kvällen. Jag har skrivit dagbok och punktlistebok. Irriterat mig på bläckpennan som bara strular... Och messat med Bästisen, på både gott och ont.. längtat mig till H*vetets stad. Framtiden...

Ja, det var nog det.

God natt med er <3

Nu MÅSTE jag blogga, känner jag..

Min värld håller på att rasa samman.. Och ALLT innanför mitt pannben!

... Jag känner mig bara så hjälplös. Så handfallen... Så MAKTLÖS över mitt eget liv. Min egen situation..

Jag kan inte låta bli att undra, här jag sitter och gräver ner mig allt djupare i mitt eget missnöje... "Hur hade livet sett ut nu, om jag aldrig hade flyttat till H*vetets stad ifrån första början?" ... Det får jag aldrig veta... Och det kan jag inte heller göra någonting åt nu...

Men... Ja, jag önskar bara att jag visste HUR. Att jag hade alla svaren. Att jag bara VISSTE att då, då och då, kommer det, det och det att hända.. För att som det ser ut just nu, känns det inte som om jag kommer att ta mig någonstans alls. Och när jag väl GÖR det, kan jag inte heller varken TRO eller LITA på att jag kommer att kunna hantera det liv som jag såå kämpat för att skapa..

Vill ha barn. Vill kunna jobba. Vill våga kommunicera med folk.. Jag vill att folk förstår mig. Vill känna mig stark och självständig... Och jag vill TÄNKA normalt.

Men jag litar inte på att jag kommer att orka med eller klara av NÅGOT av det! Det känns bara för stort. Och som min hjärna fungerar nu, skulle det säkert inte ens tillåtas...

Men. Till dagen.

Igår natt eller kväll, när jag skulle sova, mådde jag rent utav, skit.. Jag kom på, direkt efter att jag hade skrivit mitt kvällsinlägg, att jag hade glömt en för mig, stor händelse. Något som gjorde att jag inte kunde låta bli att känna att jag hade frånhållit mig själv och alla andra, en del av min dag, mig själv och mitt liv.

Och det kändes bara som om jag inte skulle kunna leva med att veta att, lite här och där i mina inlägg, har saker glömts bort... och så kan jag inte längre minnas vilka saker dessa var, när jag sedan kollar tillbaka om sådär 20år!

SKANDAL! Kände jag. Och fick väldigt svårt att slappna av. Önskade att jag kunde sluta blogga. Men visste med mig att jag inte kunde. Att det inte skulle tillåtas, från min egen sida.. Jag VILL ju blogga!

... Ja, ibland. När saker känns som jobbigast, önskar man bara att man kunde lita på det... Börja med någon medicinering. Kanske terapi.. Och bara SLIPPA det hela...

Men men.

Nu. Dagen idag.

Jag klev upp klockan nio imorse. Efter en natt av "flykt" till "Small Wonder".

Åt min frukost. Sköljde av och la in i diskmaskinen.

Upp för att sova en stund till. Vilket jag gjorde! Drömde väldigt konstigt. Och halvsov oroligt. Minns jag vaknade med ett ryck, efter en mardröm någon gång också.

Fick svar från kommunen, på min fråga om tiden för en utredning om aktivitet. Där hon hade svarat att det kan ta allt mellan två veckor och två MÅNADER! Ett STORT spann! Och jag började grubbla. "Hur skulle jag veta?" ... Ville bara fly till H*vetets stad. Bosätta mig hos Xsambon igen. Och bygga upp ett nytt liv för oss.. Ja, det har kommit att bli en dröm för mig. Jag VILL dit. Men vad som stoppar mig, är mina föräldrars känslor i det hela.

I H*vetets stad, skulle jag nämligen KOMMA någonstans. De arbetar så annorlunda där. Alla myndigheter och sådant. Och A-K skulle kunna hjälpa mig..

Upp för att sätta mig vid datorn en stund, innan lunch..

Lunch på det.. Och så dator igen. BubbleShooter. Bloggar.. Lägenheter.

Ja, och ett mail från stället som ska hjälpa mig med aktivitet. Vad SKÖNT att det gick så fort! På Fredag nästa vecka, ska jag dit och träffa min coach.

Minns inte riktigt. Men jag skickade iallafall iväg ett mess till Personligt ombud. Då jag känner att jag bara behöver flytta nu. Både för min egen och mina föräldrars skull.. Och jag undrade om hon kunde ringa till ett av hyresbolagen åt mig.. Men vi får se...

Sedan blev det städa badrummet. Bra. För att jag behövde lite aktivitet.

Och så dator igen..

Just det. En dusch också. Efter badrummet.

Men dator efter det. Spelade mer BubbleShooter. BubbleShooter... BubbleShooter.

Sedan av ren desperation i allt det jobbiga inombords, blev det lite mer Small Wonder på mobilen.

Middag. Och sedan mer dator. Antagligen BubbleShooter igen. Annars minns jag inte vad jag kan ha gjort! Jo. Jag kollade lite kläder på internet också. Då jag behöver eller vill ha lite nya varma kläder...

... Ett blogginlägg. Innan jag tillslut gick ner på nedervåningen.

21åringen hade kommit på besök. Så, otrevligt att inte ens hälsa.

Däremot hade jag ingen som HELST lust till social kontakt idag. Jag orkade knappt säga ja eller nej. Blev typ väldigt kortfattat. Och ofta svar som "U-um"... Ångest tryckandes mot bröstet... Och alldeles tung, i det stora hela. Men men...

När hon till slut åkt hem, åt jag lite vindruvor, bara för ätandets skull.. Och tog även med mig en sådan där onyttig mellanmålsbars upp hit. Har ju bara lust att "knarka" någonting.. Få ångesten att domna bort lite grann. Få hjärnans muskler att lätta(om man nu kan säga så)...

... Längtar efter en sömntablett. Bara så att jag slipper fortsätta denna dag... Egentligen detta livet..

Men jag släcker ner datorn. Och ser på lite mer serie istället =)

God natt med er <3

Tänker inte ursäkta negativiteten. SKULLE vilja göra det! Men nu har jag äntligen lärt mig en sak... Jag skriver för MIN skull. Bara MIN skull. Men välkomna att läsa ändå ;) 

Det blir en sådan här, i stor sett varje dag, nu. Men det är mitt punktlistebehov...

... Det jobbigaste av allt, är att det ligger på mig. HOS mig! Det är bara JAG som kan se till att saker händer i mitt liv!

.. Men det känns så hopplöst på något sätt. För att det känns som om jag kämpar som F*N! Men i självaste verket, gör jag inte mycket för att ta mig framåt. Jag segar, rent praktiskt. Backar så fort som hjärnan eller hjärtat sätter minsta lilla emot.

... Men hjärnan. Rent tankemässigt. Ja, DÄR händer det mycket. Planer, efter planer. Efter planer. Viljor och önskemål...

Jag känner mig svag.. Det händer INGENTING. Och jag känner mig inte kapabel till att göra någonting åt det...