Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Roligt

Av D - 27 februari 2016 23:48

... Jag kämpar på med ätandet. Det går både upp och ner...

Försöker finna en väg. En öppning bland alla stängda dörrar och blockerade vägar. Som innebär att jag både kan acceptera mina val och må bra i det jag gör...

 

... Jag har faktiskt klarat mig rätt så bra sedan jag bloggade sist...

Jag var tvungen att läsa igenom alla mina texter i textsamlingen, som jag har skrivit sedan sist jag bloggade. För att minnas vad som hänt...

 

... Och det har varit en del diskussioner om hur jag ska äta. Vad jag borde och inte borde äta...

Varför jag inte kan börja svälta igen... Och varför jag kanske ändå borde göra det...

Det har varit upplysningar, om och om igen, till mig själv, om vad som händer "om jag går åt det hållet"... Och hur jobbigt det kan bli "att gå åt det andra".,..

 

... Jag har såklart känt mig hjälplös. Uppgiven...

Och att "inte kunna göra rätt, vad jag än gör"... "Att inte kunna finna svar"...

Det har gjort att jag bara vill fly. Få någonting annat att fokusera på, "så att jag kan glömma bort att äta"... Alternativt "släppa på alla krav... och slippa må dåligt medans jag äter"... "Äta mindre", såklart... Då ätstörningshjärnan har tittat fram, då och då...

 

"Hellre äta för lite, än för mycket"...

 

...

 

Men som sagt.

Nu de senaste dagarna... Den senaste dagen...

 

Eller, låt oss säga att det går lite upp och ner...

Men jag har ändå känt att "jag klarar det här"...

 

Jag tycker om att gå och handla. Nu när jag inte ser några krav...

.. Ja, jag tar medvetet bort alla krav...

 

Jag har liksom hittat ett mellanting...

Ett läge mitt emellan att äta helt kravlöst. Vad jag vill, när jag vill... Och hur ofta jag vill...

Och att äta helt efter rutiner. Varierat. Speciella saker vid en viss måltid...

"Tillagad mat till middag" och så vidare...

 

... Nu äter jag vad jag vill och känner för. Men jag försöker få in någon riktig näring i någon måltid om dagen...

Jag skriver på min lilla whiteboardtavla, vad jag har i de olika skåpen. De saker som behöver gå åt snart "för att inte bli gamla"... Och de saker som jag vill påminna mig själv om att jag har... "Så att jag kan se om jag är intresserad av att kombinera något av dessa med varandra"...

 

Och nu ska jag...

 

Ni kanske minns att jag hade värsta krisen för några dagar sedan, med min nya lilla whiteboardtavla som jag köpte till köket "i rosa!"...

Och nu har jag ändå bestämt mig för att köpa en till... Men det, inte för att jag fortfarande krisar. Nej, jag har allt släppt det där nu. Tänker inte ens på det...

 

Utan nu handlar det om att jag vill ha en även på frysen. Så att jag kan skriva på den, vad jag har i frysen. Och så ha den jag har på kylen nu, för kylvaror...

... Eller ja. Något upplägg hittar jag nog...

Men behöver iallafall en till frysen. Så får hoppas att dessa finns kvar. Ska dit igen på måndag...

 

...

 

På torsdagen efter att jag skrev sist, vet jag inte vad jag gjorde. Jag minns inte riktigt...

 

Jo, just det ja.

Jag skulle handla på torsdagen...

 

... Jag åkte iväg med min stora ryggsäck på hjul...

Ja, men den här gången lämnade jag chassit hemma. Då jag inte trodde att jag skulle handla så mycket. "Så jag skulle säkert orka bära den på ryggen"...

 

... Promenerade dit. Promenerade i lugn takt. Då jag hade räknat på att jag skulle kunna promenera lugnt dit. Gå in på skoaffären...

Sedan, in på affären. Handla lugnt. Gå lugnt tillbaka... Och ändå kunna komma hem till middagstid...

 

...

 

Jag gick in på skoaffären...

Hade egentligen ingen lust att köpa nya skor "då de skor jag redan har, som har centimeterstora hål på flera olika ställen, aldrig finns att köpa"... "Och jag vill inte ha några andra"...

 

... Men faktum var ändå...

"Snart kan jag inte använda vinterstövlarna längre... Och mina skor läcker in pölar(!), om det är det minsta blött ute"...

Så jag behövde ett par nya...

 

Nog för att jag klarar mig ändå...

När jag bodde i H*vetets stad, använde jag vanliga skor, året om... Och något år använde jag mina sandaler med ett par extra tjocka strumpor i, under vintern...

 

...

 

Jag hittade ett par skor ändå... Som jag egentligen inte ville ha "men dessa funkar"...

Så jag köpte dem, trots tvivel ända in i det sista...

Släppte det. Och gick in på mataffären...

 

... Jag handlade det jag skulle...

 

Blev rätt så tungt ändå, märkte jag...

Och otränad som jag är, fick jag ont i axlarna, rätt så per omgående...

 

Men jag märkte också hur mycket smärtan släppte när jag satte händerna mellan axelremmarna och mina axlar, och drog i dem...

Och jag vet med mig att jag inte hade ställt in remmarna alls. Så jag måste spänna åt dem, till nästa gång.

 

...

 

Ja-a...

Jag hoppar resten ifrån den dagen...

 

.. Vad gjorde jag igår, då?

 

Jag vet att jag åkte in till stan.. Istället för att tag tag i disken, som jag hade tänkt göra. "Då jag ju blir hemma hela helgen"...

 

Jag gick direkt iväg till en av affärerna som jag brukar gå till... En av de mindre...

 

... Jag skulle köpa någonting att "småplocka i mig" till kvällen...

Jag hade ju saker hemma, att äta. Men jag ville ha någonting i bitar, "att pilla med" medans jag såg på tv...

 

... Så jag köpte lite naturgodis. Mörk choklad. Och så några morötter...

Även hittade jag någon slags grönsaksskärare, som jag köpte. Då jag tror mig kunna orka äta mer frukt och grönt, om jag slipper slita så med att förbereda dem...

 

...

 

Tillbaka till busstationen...

 

Och när jag sedan satt där och väntade, kom det "tyvärr" fram en trevlig kille, gubbe, medelålders man.. och började prata med mig. Berätta sitt livs historia...

... Precis sådär som de brukar göra(iallafall när jag råkar ut för dem. Unga som äldre)... Maler på om allt jävulskap de har varit med om. Och alla kriser och skador de har tagit sig igenom och överlevt...

 

.. (Jag ville ju bara sitta och vänta på bussen ifred)...

 

... Han frågade mig även hur gammal jag var... Det brukar de ju också göra...

Men denna verkade lite missnöjd med det...

Vet inte hur gammal han själv var. Men jag är inte särskilt intresserad, heller..

 

... Spanjoren, som jag låg inne tillsammans med i flera veckor sammanlagt... Ett par år på varandra...

Han var ju lika gammal alla de åren... Ja, det var vad han påstod iallafall... Men jag antar att han inte kom ihåg att han hade "använt samma ålder" varje år som vi träffats :P

 

... Jag lät det iallafall vara. Brydde mig inte så mycket. "Han var ju ändå en kompis"...

Men när jag i telefon, när jag hade flyttat hem till mina föräldrar igen, konfronterade honom i det. (Var trött på hans lögner... Och blev irriterad på att han hade sökt upp min adress)...

... Så erkände han att han var... Om det var 43 år gammal... Eller något sådant...

 

Jag var nöjd med erkännandet. Och sedan dess, har vi inte hörts av...

Han kände väl att det inte var någon idé, "Nu när han hade avslöjat att han var "gammal"...

 

...

 

Men tillbaka till ämnet.

 

Jag åkte iallafall hem.

Och efter det, minns jag inte riktigt...

 

...

 

... Jo, just det ja.

De där skorna.

 

Redan när jag kom hem med dem i torsdags, och på riktigt gick med dem, märkte jag att storleken nog inte var så bra ändå... Jag menar. Jag kunde ha dem. Men det var precis. Den ena skon sitter jättebra och är jättebekväm. Men min andra fot är lite större... Och därför blev den lite extra trång i skon...

 

... Jag märkte det...

Men precis som på affären, "trodde jag nog att det skulle fungera ändå"...

Så jag klippte av lapparna... Gick ut med dem en vända till affären här i byn...

Märkte ännu mer att jag nog borde ha väntat med att köpa skor istället...

 

Och sedan, precis som jag är, ältade jag upp mig ordentligt på "mitt misstag"...

Jag skrev och skrev och skrev. Försökte rättfärdiga mitt köp. Finna en anledning till att det skulle fungera. Att jag skulle orka...

Och jag sprang och satte på mig de där skorna, var och varannan minut...

... Och tillbaka till skrivandet igen.

 

"Hur kan man vara så dum att man på affären, märker att skon "bara duger"... Att man tvivlar medans man går till kassan... Att man köper skorna ändå..

.. Och att man, när man sedan kommer hem, känner att köpet nog var fel...

... Men ändå klipper av lappen och går ut med dem?!"...

 

... Men jag hoppades vidare, på att kunna acceptera dem. Och vänja mig vid dem... "De sitter ju trots allt bra. Det är ju bara den ena skon som känns lite trång"...

 

...

 

Idag har jag diskat... Diskat ännu mer... Och diskat lite till...

 

Men jag klämde också in en promenad. Säkert mycket för skornas skull...

Och ja "de är fortfarande lite trånga. En av dem.."...

Jag vet ju att det inte kommer att ändras.. Men hoppas går ju...

Det kommer nog en tid då jag släpper detta, också...

 

...

 

Annars har det blivit tv:n...

Och då jag...

 

Ja, jag vet inte...

Jag var lite stressad eller ur balans, på grund av någonting...

Minns bara inte riktigt vad...

 

Men om det berodde på att jag bara drack två olika smoothies till middag... Eller vad det berodde på, vet jag inte...

Men jag proppade iallafall i naturgodis, nu till kvällen. Vilket fick mig för en stund, att könslomässigt bryta ihop...

 

Jag skrev av mig i min textsamling. Och kom fram till att jag bara ska glömma det där lilla guppet. Gropen... Det tillfälliga snedsteget... Och fortsätta som innan. Ge mig själv fler chanser "tills jag verkligen vill svälta. Har en anledning att göra det... En plan"...

 

För att jag tänker inte tvinga mig själv till att svälta "på grund av att jag inte klarar av att äta. Att få till det"...

 

... Så jag ska fortsätta som nu. Äta vid särskilda tider. Men vad jag känner för...

Det jag ska tänka på, är väl att jag ska, i de fall det går, ta fram en mindre mängd. Och sedan hämta mer, om jag fortfarande är hungrig... Då eliminerar(eller iallafall förminskar) jag risken att jag sätter mig, och ur en skål, bara vräker i mig på grund av stress... "Fastän jag är mätt sedan länge!"...

Och så kan jag ge mig själv möjligheten att "välja någonting annat", om jag känner mig mer hungrig"... Så blir det mer varierat...

 

Jag ska försöka att tänka på att få i mig någonting nyttigt... eller iallafall "riktigt" varje dag...

Men jag tänker inte ha det som krav... "Krav gör mig orolig. Krav får mig att älta och ifrågasätta... Krav, de gör mig osäker och tveksam... Får mig att älta..."...

... Det enda kravet jag ska ha, är att äta ungefär rätt tider på dygnet.

 

...

 

Jag ska se på film inatt, om jag är vaken då. Men det är jag nog. Sover knappt om nätterna, längre...

La mig vid fem imorse, till exempel...

Eller jag la mig tidigare. Men klev upp vid tre igen... Då jag inte kunde somna...

Alldeles för mycket att tänka på! Speedad hjärna.

 

... Hade nämligen kollat intredning till vardagsrummet, halva kvällen och natten...

 

...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 12 september 2015 20:30

.. Det känns som om det blir VÄRRE varje gång som jag tvättar... Och jag förstår inte ens VARFÖR. Det är det som är grejen... Jag VET inte om det är någonting som jag själv GÖR.. Eller ifall det bara... HÄNDER...

Men faktum ÄR... Att varje gång som jag tvättar, går NÅGONTING fel... Eller INTE fel! Jag VET ju inte. För att jag FÖRSTÅR det inte!

 

... Är det inte det ena.. Så är det det andra, tredje eller fjärde...

Och visst. Det är inte en sådan big deal... Tvätten blev inte torr... Inte ens nära på. Fastän jag ställde in tumlaren på "65grader extra torrt"... Hur nu någonting kan vara "extra torrt". Är det torrt. Så är det väl torrt. Och annars är det "lite fuktigt"...

 

... Och det är ju klart. Jag skulle ju ha kollat fitret först. Ifall att den innan mig, inte rengjort det... Men det är ingenting som jag TÄNKER på. Då det känns som en självklarhet att dra bort allt damm när man är klar...

 

... Och det är ju DET som är så jobbigt.

Jag KOLLADE inte filtret först. Så jag kommer inte att få något SVAR på ifall det var därför tvätten fortfarande var fuktig när jag hämtade den...

Och därmed kan jag inte heller veta om det finns en ANNAN anledning. Till exempel för mycket tvätt... Eller en... dålig torktumlare...

 

... Men nog om det. Jag fick hänga all tvätt i mitt alltför lilla badrum... EFTER att tvätten hade torktumlats och blivit "extra torr"...

Så nu har jag gjort ett konstverk på den lilla plats som ändå FINNS. Och de få linor som hänger över badkaret... Med kläder som hänger i varandra :P Har hängt strumpor och underkläder i byxbenen på alla byxor...

 

Det är vackert, vill jag säga ;D Men extra jobbigt när dessa ska NER igen sedan... Men jag får väl sluta vara lat..

De får hänga tills imorgon, iallafall... För att nu är jag både hungrig och trött.

 

... Ja. Hungrig.

Egentligen hade jag tänkt hoppa bloggningen. Då jag egentligen inte hade några direkta känslor att dela med mig av. En lugn dag... Och...

Ja, det har inte hänt särskilt mycket HELLER. Mest tv.

 

... Men så blev jag frustrerad på tvätten... och ovissheten om "VARFÖR"... Så då fick hungern vänta. Så att fingrarna fick vibrera i en rasande takt mot tangenterna...

Vilket påminner mig. Behöver klippa naglana. Dessa hamnar ALLTID UNDER tangenterna när de blir för långa.

 

Men... Nu när jag ändå skriver, kan jag lika gärna rabbla min dag som varit.

 

... Det blev några lätta styrkeövningar igår också... Och jag TROR att dessa kan få mig att må bättre.. Om jag gör det till en rutin. Men uppenbarligen inte VARJE dag... Eftersom att idag kommer nog inte att bli...

.. Så vi får väl se hur det blir med DEN saken. Behöver nog komma ut på gym, om DET ska fungera...

 

Jag såg på en film, sent inpå natten...

Och vaknade sedan, imorse till klockan...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Jag minns jag drömde väldigt... jobbigt.

Jag drömde om Brorsan(Xsambons bror)... Vi var i deras hus. Eller rättare sagt. Deras pappas hus, som Xsambon och Brorsan bor i just nu...

Och det var i drömmen, stort och konstigt. Med en MASSA små rum, och okända människor som sov i sängarna i varje rum...

Jag minns jag diskade.. i fel ho...

 

... Och ja-a... Egentligen var det nog bara Brorsan och några av de okända personerna, som jag pratade med...

Ja.. och så såg jag Syrran... och även Brosans och Xsambons bästa kompis...

 

Drömmen var jobbig... Och jag mådde inte särskilt bra av den...

 

Men vid halv tolv-tiden.. När jag fortfarande låg i sängen...

Nu har jag återgått till verkligheten..

Då ringde det på dörren härhemma...

 

... Min första reaktion...

Borra ner ansiktet i kudden. Sucka... Och så vända mig om och fortsätta halvsova...

 

... Så.. Jag vet inte vem det var.

 

Sedan har det blivit lunch...

Tv...

 

... Eller jag åt nog lunch EFTER att jag hade duschat..

Ja, jag tvingade mig själv in i duschen idag. Eftersom att jag skulle tvätta kläder. Och ville få ALLT smutsigt, tvättat...

 

Jag kollade dagens schema, flera gånger under dagen...

... Och ja..

Jag orkade INTE städa. Fastän det ligger TRE döda flugor(Varför dör de på GOLVET.. och inte på fönsterbrädan?)... och EN levande spindel på mitt golv...

 

Men jag duschade.

Jag har ätit tre mål mat. Frukost, lunch och middag... Och kvällsmålet är, trots en del brist på lust på grund av ångest, på intåg efter detta inlägg..

Så, DET går ju bra.

Och middagen lagade jag efter mycket om och men, innan jag började tvätta...

 

Jag var nämligen stressad. För att när jag kollade på schemat, var det uppstakat NÅGOT som skulle göras i princip VARENDA timtal!..

Och "laga mat"... "Ja, visst... Men ÄTA den då?.. När ska jag hinna DET?"...

 

Jag hann laga mat...

Jag hann äta den...

Och jag HANN glömma resterna framme. Så att maten hade torkat ut till en grötig KLUMP.. som sedan hamnade i frysen..

... Japp. Inte så kul...

 

... Det har blivit mycket tv, annars...

 

... Och när jag skulle samla tvätt till att tvätta, märkte jag att det var MYCKET mer än vad jag TRODDE att det skulle bli.

Så jag fick inte MED mig sängkläderna som jag hade PLANERAT för...

Vilket gjorde att jag sprang runt i lägenheten och bara grubblade...

"Tvätta mer kläder, bara IDAG?".. "Eller byta ut lite av KLÄDERNA, mot sängkläder?"... "Eller ska jag bara byta lakan i sängen ÄNDÅ..? Och sedan tvätta dessa NÄSTA gång?"...

 

Men det kändes inte bra...

Det ENDA jag hade PLANERAT.. Förutom handdukarna som jag också TVÄTTADE, var lakanen...

 

.. Och så kom ANDRA saker upp, som borde tvättas. Men som jag inte tvättade idag...

 

... Ja, jag skrev helt enkelt upp på vita tavlan, vilka saker som jag behöver tvätta... Och så får jag ta dessa som de kommer..

Idag blev det kläder och handdukar...

 

... Annars har dagen idag, varit långtråkig...

 

... Och förutom att disken fortfarande ligger i hoarna, sedan frukosten... Så har jag känt mig rätt så lugn och harmonisk idag...

 

.. Ja, och så tvätten som svek... Och det faktum att mamma skickade ett mess ikväll, som jag inte orkar svara på...

... Men det hamnar på vita tavlan "svara mamma"...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 20 augusti 2015 20:29

Okej. Nu ska jag försöka få ihop ett positivt inlägg, om en positiv dag.. Det är svårare än vad man kanske kan tro. Då det alltid finns problem och bekymmer i vardagen. Alltid osäkerhet eller ångest. Gnagande funderingar, INBAKADE i dessa positiva och mer LÄTTA dagar...

 

... Men jag ska försöka. Såklart kommer jag inte att hoppa ÖVER det negativa. Jag hoppas bara på att det positiva ska VÄGA mer denna gången ;)

 

Ja men..

Jag vaknade. Åt frukost...

... Nej, just det. Det VAR faktiskt annorlunda idag!

Jag tänkte liksom "Ah, vad jobbigt. Rabbla SAMMA sak idag IGEN...".

 

... Men idag klev jag upp till klockan. Åt frukost... och fixade iordning mig..

Funderade på ifall jag skulle hinna DUSCHA innan jag gick iväg till bussen..

Men kom fram till att HÅRET inte hinner torka på tio minuter...

 

Så. Fastän jag kände mig äcklig och ofräsch.. Och därav trött.. Så satte jag mig istället vid tv:n... Eller jag TROR att jag gjorde det iallafall...

Men jag MINNS också att jag höll mig sysselsatt med någonting NÄSTAN hela tiden...

 

Jaja. NÅGONTING gjorde jag iallafall..

Satt vid tv:n en stund. Tills det var dags att gå till bussen. Klockan var strax efter nio...

 

... Nu har skolungdomarna börjat åka igen. Vilket märks på bussarna. Stressigare och inte ALLS lika luftigt och harmoniskt, varken på busstationen eller i bussen...

Men jag KLARAR det. Bara inget jag föredrar..

Det är ju trots allt EN sak nu när jag kan VÄLJA vilka tider jag vill åka och vilka bussar jag vill undvika, varje dag... Det blir ju ANNAT sedan när jag börjar praktisera. Får tider att passa...

 

Väl i stan, hade jag börjat känna mig orolig och nervös...

Jag tyckte inte om tanken på att närma mig huset där Jobbcoach satt. Tyckte inte om tanken på att bli sedd. Känna mig övervakad...

Bara en känsla jag FÅR, när någon väntar mig...

Då vill jag helst bara försvinna. Dra den svarta manteln över mig... och hoppas att de inte SER...

Jag vill varken höras eller synas.. Inte finnas till för någon som känner igen mig...

 

Men det var inte BARA att närma sig den "obehagliga byggnaden", som gjorde mig orolig och nervös... Utan OCKSÅ det faktum att DENNA dag inte skulle bli någonting annat än någon ANNAN dag.. vad gäller mötena med Jobbcoach...

För att inte heller IDAG, hade jag några vidare idéer om vad jag ville göra.. Eller planer på hur jag skulle lyckas...

"Det var ett dödläge"...

 

Jag hade en halvtimme på mig.. Nej, fyrtio minuter. Bussen blev tidig...

Och jag visste inte hur lång tid det skulle ta att promenera igenom stan...

Men jag valde trots det, att gå långsamt.. För att i det HÄR läget var "bättre sen än tidig" min synvinkel...

Jag ville vara så KORT tid som möjligt inom synhåll för "det där huset...".

 

... Men trots att jag gick långsamt, hade jag ungefär tjugo minuter på mig att nervöst sitta och vänta bakom hörnet.. Så att jag INTE blev sedd...

 

Men jag tröttnade. Började gå bortåt.. "Jag går en vända runt huset.. Så är det kanske lagom sedan", tänkte jag..

Började gå... Och så händer det där som jag brukar se på film..

Jag ställs näsa mot näsa, med en kille.. Försöker gå åt det ena hållet. Båda åt samma håll.. Står och tvekar en stund. Båda två... Och försöker sedan igen... Båda åt samma håll!

... Vi stannar upp. Skrattar till, båda två... Och så går vi förbi varandra :P

 

... Jag kan ju säga att, bara att TÄNKA på det.. Att SE bilden FRAMFÖR mig sedan, gjorde att jag skrattade inombords...

Det var en sådan konstig upplevelse :P

 

Jag var ungefär tio minuter tidig, när jag kom fram till "huset"... Jag undvek till 99%, att titta in... Ville inte råka bli sedd. Inte råka möta hennes blick...

Jag kände mig spänd och osäker...

.. Men av att stirra åt ett annat håll eller rakt ner i mobilskärmen, kunde jag ändå känna mig RÄTT så lugn...

 

Ja-a... Lite tidigare än sagt, ropar hon på mig... Och jag går mot dörren. Blir insläppt...

Med en stark obehagskänsla.. Nästan så att jag ville FLY.. Gick jag in och satte mig i fåtöljen...

... Och så började hon prata. Fråga...

Vilka svar jag nästan inte kunde ge... Ja, de var halvdana...

 

Men det bestämdes iallafall att hon skulle kontaka det där slottet som vi var på studiebesök på för några månader sedan... Och att det kanske var enklast att de bara körde förbi mig(de åker tillsammans i en liten minibuss till arbetet) och hämtar upp mig... Och sedan får vi ta det DÄRIFRÅN..

.. För att skulle HON och jag ge det en till chans, så skulle jag nog inte klara av att stanna.

 

... Så hon skulle iallafall höra av sig när hon hade pratat med dem.. och berätta om de hade någon plats kvar till mig...

 

Efter ca tio minuter, var vi klara... Och jag tog mig en relativt långsam.. eller rask.. Vet inte riktigt... promenad... För att få tiden att gå.. "En timme kvar till bussen går"...

 

... Jag var hungrig.. Kände mig kroppsligt svag...

Men jag hade tankar som stoppade mig ifrån att köpa någonting...

Och efter att ha varit inne på butiken och kollat ifall jag ville ha någonting att äta. Kunde KÖPA någonting, gick jag därifrån tomhänt...

 

Men jag funderade på att åka in igen, efter att ha varit hemma och ätit lunch... ".. Så DÅ kanske jag köper något"...

 

... Istället gick jag tillbaka till busstationen. Väntade på bussen. Och åkte hem...

 

Väl hemma.

Jag hade fått post ifrån försäkringskassan.

Ett brev som förklarade att min aktivitetsersättning går ut efter januari 2016.. Och att jag, om jag ansåg att jag av medicinska skäl, inte kunde jobba eller vara arbetssökande, måste göra en ny ansökan och få ett läkarutlåtande av min läkare...

 

... Jag tänkte bara... "Jag TRÄFFAR ju ingen läkare... Klarar inte AV att träffa någon läkare... Är inte säker på att jag BEHÖVER träffa någon läkare...".

Nej, jag tror helt enkelt att det är dags att ta tag i arbetslivet nu... Jag är inte värd ersättning en gång till... "Inte om jag har en chans på MILJONEN, att tvinga mig själv ut i arbetslivet".. Nu måste det gälla...

 

Dock så känner jag mig stressad...

För det första... "Om spärren ALDRIG släpper. Jag ALDRIG tar mig ut i arbetslivet... Och att det skulle hända att jag inte kände mig VÄRD några pengar då... Ja, det osar bara "min tid i H*vetets stad".. Det vill säga... INGA pengar."..

Och för det andra... "Har jag råd att bo KVAR? Vad kommer att KRÄVAS av mig på arbetsmarknaden.. för vilken summa pengar? Och vart KOMMER dessa ifrån?"...

 

... Ja-a.. Jag vet inte..

Men jag kontaktade iallafall Personligt Ombud. För att fråga ifall jag kunde prata med HENNE om det. För att få lite klarhet. En liten förberedande plan för min tid efter aktivitetsersättning. Så att jag vet UNGEFÄR hur det kan komma att se ut...

 

Men vi får se. Annars får hon skicka mig vidare. JAG vet ju inte vem jag bör prata med om sådant...

 

... När jag kom hem och såg det brevet, blev jag först lite deppig. Verkligheten börjar komma ikapp mig. Och den tycks springa fortare och fortare...

Jag har ju alltid varit beredd. Medveten om att det kommer att hända... Men jag fortsätter hela tiden skjuta det framför mig... Och även så nu...

Men det är dags att åtminstone FÖRBEREDA mig för det oundvikliga.

 

... Så jag var lite...

Ja, mina tidigare planer på att åka in till STAN igen efter lunch. De kändes för en stund, inte så lockande längre...

 

Men trots det, hade jag lugnat ner mig tillräckligt när tiden väl var inne, för att ändå åka in en vända till stan..

Alternativet. Att stanna hemma nästan en HEL dag... Nej, DET kändes inte så lockande.

 

... Så jag åkte in igen. Promenerade i solen ett tag... Och gick sedan in på affären igen... För att se om jag ville, kunde.. orkade köpa något litet att äta. "Bara för njutningens skull"...

 

... Jag gick runt, runt, runt i affären. Fram och tillbaka. Kollade och funderade. Tvivlade och ältade... "Ja, men nej".. "Varför inte? Men varför?"...

Men så lyckades jag ändå köpa mig en munk och en Pucko... Gick och satte mig i solen. Stressåt, utan att knappt hinna smaka...

Blev lite missnöjd. Tankar som nästan exploderade. Men ändå på en rätt så LUGN nivå...

 

Och så tillbaka till busstationen..

Vänta på bussen... Och åka hem.

 

Idag fick vi ROPA i bussen. För att chauffören var VÄLDIGT borta, kan man ju säga. Vet inte om han GLÖMDE fort.. Eller ifall han var väldigt ofokuserad och inte ens HÖRDE att det plingade...

Men jag ropade. Högt... Hade nog ALDRIG hänt om det inte hade varit för att det bara var jag och någon till, på bussen. Annars hade jag nog åkt med enda upp till slutstation. Vilket bara blir knappt tio minuters promenad. Men ändå...

 

Klev av...

Och just när jag kommer innanför dörren, plingar min mobil till, två gånger...

Jag blev väldigt fundersam... "Jag har väl ingen påminnelse på IDAG?.."

Kollade... "Tvättid?.."

 

Jag var tvungen att fundera en stund. Jag kunde inte placera att jag hade en tvättid på mitt schema idag.

Kollade WhiteBoardTavlan. För att jag trodde att jag var helt virrig...

OCH.. så kom jag på..

"Ja, just det ja. Jag SKULLE ju ha tvättat idag. Men så kom ju mötet ivägen."..

Snacka mycket i tankarna. Hade HELT glömt bort den. TROTS att jag har försökt tjata på mig själv att jag skulle OMBOKA den :P

 

... Jag kollade på klockan. Tvekade en stund.. "Orkade jag?"...

Och så började jag slänga ihop tvätten i tvättpåsen. Väga den... Och dosera tvättmedel...

Ja, och så tog jag bara tag i det. "Det behövde ju göras"..

.. Började känna mig stressad för att jag använder så mycket kläder utan att tvätta... "Och nu behövde jag inte ens vänta på ledig tvättid ;D"...

 

Ner i tvättstugan. Tvättmaskinen visade ÅTERIGEN en annan vikt på kläder, än vad JAG hade vägt det till!

Grubbel på det. Försöka med minnet av tvätten, i ögonmått, väga tvätten i efterhand. Där jag satt i vardagsrumssoffan och oroade mig för illaluktande kläder igen...

"Men det MÅSTE vara rätt. Jag kan inte ha vägt tvätten till sex kilo.... och att det sedan skulle visa sig vara TOLV!"...

 

... Men när jag slängde över tvätten till torktumlaren sedan, så doftade de gott. Så BLEV nog rätt ändå ;D

 

... Jag hade även glömt en tröja som skulle tvättas skonsamt på trettio grader... Som jag kunde ha lagt i den andra maskinen, istället för hälften av den mörka fyrtiograderstvätten... Vilket gjorde att jag ÄVEN kom på att jag hade kunnat tvätta VIT tvätt(alernativt trettiograders) i den maskinen... FASTÄN det bara var ett plagg...

 

... Så jag började grubbla på DET en stund. Tills jag hade löst kriget... Och kommit på en lösning på trettiograderströjan... "Då jag i princip bara HAR den, så kunde jag lika gärna slänga in den i en extra maskin IDAG, som att låta den vänta flera tvättdagar TILL..".

 

Så jag slängde på en ny maskin med BARA tröjan i... Och trodde IGEN att jag hade doserat tvättmedlet fel. Då maskinen visade mer vikt än vad JAG hade doserat för... Även om jag DENNA gången, tänkte fel när jag doserade. Och inte vägde fel...

 

Men även DEN, blev ren ;)

 

...  Tvätten var helt klar vid halv åtta. Eller det var iallafall då som jag hämtade upp den. Vet dock inte hur länge torktumlaren hade varit klar...

Så dumt när det inte står tid...

 

... Jag har haft lite tankar som har bråkat med mig idag. Sådana som får mig att känna mig dum, och gör mig frustrerad...

... Men annars har det varit bra. Förutom oron för nästa års ekonomi, och arbets-och livssituation, såklart..

 

Men ljust ändå... Och en i stort, lättare dag än på senaste :)

Och för att inte TALA om, PRODUKTIV!

EFTER två vändor i stan. Ett möte.. Tvättning. Vikning av tvätt... Så tog jag även tag i DISKEN som hade legat och växt till sig genom lunch, middag och kvällsmål!.. FASTÄN jag egentligen var helt SLUT!

 

Produktiv dag. Vilket fick mig att undra om jag egentligen skulle orka MED en SCHEMALAGD produktiv dag IMORGON. Idag blev ju lite oförutsett...

 

... ÅTMINSTONE hoppas jag att jag orkar DUSCHA imorgon. Det MÅSTE jag orka. För att på lördag ska jag till föräldrarna. Fira 14åringens 15årsdag.

 

... Just det. Jag planerade veckans... En DEL av dess måltider, idag, också. Så att jag kunde avgöra när jag måste handla nästa gång. Och vad jag ska köpa då...

Var nog mest för att se så att jag inte skulle behöva handla IDAG. Vilket jag INTE orkade...

... Och det gick ihop sig till slut.

Efter mycket funderande fram och tillbaka, verkar jag ha fått pusselbitarna att klaffa. Någorlunda iallafall ;)

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 17 februari 2015 22:28

Egentligen har jag ingen större lust att blogga.. Men klockan börjar bli sent..

Jag är HELT på andra tankar just nu.. Kissnödig, och på andra tankar :P

 

... Men jag ska ändå rabbla dagen som varit. Då det ju är något av det viktigaste som finns :P

 

Minns inte riktigt vad jag GJORDE igår efter kvällsinlägget...

Löste jag korsord?

Läste jag bloggar?

... Ja, jag minns inte. Eller rättare sagt. Det FINNS därinne. Men jag orkar inte anstränga mig för att tänka efter. Vill ju låta fingrarna vibrera över dessa tangenter i en hisklig fart. Och inte stanna upp för att fundera, och glömma ÄNNU mer på vägen :P

 

... Okej. Onödig info.

Men vidare..

Eftersom att jag inte minns gårnatten, går jag direkt vidare på morgonen.. För att DEN minns jag!

... Jag vaknade vid halv nio ungefär, och kollade nästan direkt mobilen.. Jag hade fått mail från husvärden.. Eller heter det bovärden? Samma sak, iallafall..

Han hade svarat på mitt mail om soptunnorna.. Dessa alltför osynliga soptunnor som jag inte fattade vart de hade tagit vägen... Dessa soptunnor som givit mig ångest och gjort att jag inte vågat slänga SOPORNA på typ tre månader.. Sedan jag flyttade hit. Har väl slängt sopor två gånger, tror jag..

 

Men han svarade iallafall att vi har ett soprum i hur 3 a b... Alltså. Huset med portarna a och b...

... Och GUUUD vilken lättnad det var! Att ÄNTLIGEN kunna gå ut och slänga soporna... FEM DAGAR I VECKAN, om jag hade velat det! ... Och HUR många gånger jag vill per dag!

... Ja, jag kan lova jag låg där med ett leende på läpparna, i några minuter, efter det =)

 

... Så nu är det alltså så.. JAG bor i 3F. Ett litet hus med bara en port.. Bredvid vårt hus ligger ett tvåportshus.. 3 D och E... Och bredvid DET, ett enporthus.. 3C... Och så har vi, nästa på samma sida gatan, ett till tvåportshus, 3 A och B... I 3f BOR jag. I 3 D E har jag tvättstugan... Och i 3 A B har jag soprummet... Lite utspritt :P

 

Men nu VET jag iallafall ;)

 

... Vi går vidare..

Efter att ha legat en stund till, började glädjen lägga sig... Lättnaden lätta... Och jag började känna en hint av ångest.. Inte stark.. Bara sådär lätt märkbar... Sådär så det näst INTILL, förändrar humöret... Ängslan liksom...

 

Men jag funderade inte mer på DET... Tänkte bara "Ja, alla bekymmer i VÄRLDEN försvinner ju inte bara för att SOPTUNNORNA hittas.."

 

... Klev väl upp... Ja, rätt så tidigt. Skulle ju trots allt DISKA idag.. Och så efter det, ville jag ju in till stan och köpa SEMLA! Tycker inte om att gå till butiken här i byn.. Då den är så LITEN och därför är SAMMA igenkända personal där VARJE dag! ... Tycker inte om att se folk som känner igen mig... Rädd för uppmärksamhet...

Men IBLAND går jag dit och handlar ändå..

Å andra sidan, så HAR jag ju busskort, och åker därmed "gratis" in till stan.. Och ÄLSKAR att åka buss! När inte DEN är full...

 

Klev iallafall upp.. Och började direkt diska... Disk efter disk... Efter disk.. Smutsigt och ofräscht... Diskmedlet försvann direkt ur vattnet... Och jag fick byta det näst intill SVARTA vattnet i diskhon, minst FYRA gånger under dagens diskning!

 

... Jag kände mig ofräsch.. Och trivdes inte med hur diskbänken såg ut... Och det ständigt uppdykande problemet att pussla ihop disken i dessa DISKSTÄLLNINGAR... Ja, det... Det är ett pussel, helt enkelt.. MÅSTE börja diska oftare! Har måndagar och torsdagar på schemat... Kanske ska börja GÖRA det också.. så att det åtminstone blir diskat när diskhon är full ;)

 

Ja.. Det TOG sin lilla tid.. Men jag blev klar. Har dock inte orkat plocka UNDAN all ren "disk" ännu.. Men det tar jag imorgon :)

... Efter diskningen, satte jag mig vid datorn en stund.. Gjorde ett kort om soprummet och la in här på bloggen. Och klädde nog sedan på mig ytterkläderna och gick till bussen.. Då jag inte hade någonting annat att göra.. Orkade ingenting efter dagens diskning.. Inte ens läsa bloggar..

 

Nej, nu ville jag ut. Hemifrån.

Så. En halvtimme innan bussen skulle gå, traskade jag iväg.. Kollade upp soprummet när jag ändå skulle ut... Och det fanns! Hittade det. Och imorgon åker åtminstone matsoporna ut ;) De andra får nog vänta.

 

Satt och väntade.. Länge. Länge.. Det var relativt kallt. Det blåste. Och man småfrös lite grann.. Några känslor kommer jag dock inte ihåg... Så säkert inte så viktiga...

 

Väl i stan... Ja, min enda plan var ju att gå till coop och köpa semla... Vilket såklart var tvunget att bli tvåpack.. Då man sällan kan köpa bakelser i enpack på matbutiker..

... Hittade även naturgodiset idag! Så med en LITEN ångest angående det, köpte jag även med mig en påse utav det godaste.. Inte lördag. Inte fredag.. eller helg... Men trots allt fettisdagen... Får ju skylla på det :P

 

... Och.. så tillbaka till busstationen... Kallt. Kallt. Kallt... Jag frös.. Men det hade iallafall blivit lite varmare än vad det var när jag GICK vid halv ett!

... Satte mig och väntade i väntsalen... Var... Ja, jag MINNS inte hur länge det var kvar tills bussen skulle gå.. Men mer än en halvtmme... Närmare en timme, tror jag, iallafall..

 

Och så hem. Satte mig direkt vid datorn. Och åt lite godis... Påmindes sedan om semlan... som jag TILLOCHMED glömt bort att jag hade! Som alltså fortfarande låg i påsen i hallen... Av en bloggerska som skrev att det var fettisdagen idag..

 

Åt semlan...

... Och ja-a... Jag har väl typ suttit här sedan dess.. Messat lite med 22åringen.. Då hon och mamma, båda hörde av sig idag och sa att vi skulle fira mig den 28:e hemma hos dem.. Mamma och pappa alltså.. Ja. Hade inte DE hört av sig, så är det inte säkert att det hade blivit något firande alls! ... Men det blir säkert bra :)

 

Vi diskuterade tårtan. Då jag vill ha en nostalgitårta.. Den tårta som vi ALLTID gjorde till alla födelsedagar när vi var SMÅ! ... Så vi behövde komma fram till hur den egentligen var uppbyggd.. Det var LÄNGE sedan! Men jag tror nog att vi får till det.. Eller HON. Jag hade önskemål om att hon skulle göra min tårta =)

 

... Och så messade Xsambon. Överraskad blev jag, då han aldrig hör av sig annars.

Han "pratade" lite... Och kläckte sedan ur sig vad han EGENTLIGEN ville.. Han behövde låna 500 kronor... till någonting. Frågade aldrig vad. Men jag skulle sedan få tillbaka dem när han fick pengar, på onsdag nästa vecka..

 

Klart han får! Jag menar. Xsambon och jag levde i princip på luft och vatten.. Hade inte råd med varken mat eller räkningar... Pengarna tog slut och mer därtill, innan de knappt hade hunnit IN på kontot(!) ... Och DET... Ja, det var på grund av mig! ...

.. Och samvetet..

 

Jag tror att jag lämnar det där, idag.. Kanske berättar mer om hur Xsambon ställde upp och vad han stod UT med under den tiden(och att han inte bara slänge ut mig!), en annan dag..

Men iallafall. Dessutom så går ju ändå inte mina möbel-och inredningspengar åt just nu, kan man ju säga :P

 

Så jag förde över pengarna. Blev kallad "ängel"... Och så sa jag "hejdå" för att jag ville se på lite dokumentärserier på datorn.. Ja, GUD vad jag saknar tv:n!

... Den, och soffan som det blev förhinder med! Ja, de erbjöd inte inbärning(-burning?) i lägenheten för en rimlig summa, i MIN stad, sa de. Så jag får försöka komma på en annan lösning. Kanske att de levererar den till mina föräldrars hus. Och så tar DE hit den på sitt släp?

 

... Ja, vi får se.

Jag började iallafall söka efter olika serier. Ville se någonting med förlossningar. Eller iallafall nyfödda.. Då DET har varit någonting som rört sig i mitt huvud idag!

... Men det är så svårt att HITTA på internet, tycker jag!

Hittade trots allt en serie.. Som jag nu får vänta på nästa del av. Då andra delen inte tycktes ha kommit ut ännu. En serie på två delar.. Minns dock inte vad den hette..

 

Sedan blev jag trött.. Mådde nog lite sådär... Men minns inte så mycket OM det!

Så jag tog med mig mitt godis och gick och bäddade ner mig under täcket i sängen. Klockan var sju.. Åt mig LITE för mätt på godiset.. Men hejdade sedan mig själv.. Grubblade lite grann. Skrev några punkter på mobilen.. Och la sedan ner huvudet för att vila..

 

Funderade bara lite grann. Dagdrömde. Visionerade(om det nu finns) ...

... Och nu har jag klivit upp för att blogga... Då jag fick tråkigt. Blev trött. Och klockan börjar bli mycket...

 

.. Ja, just det ja! Höll nästan på att glömma det som inlägget BÖRJADE med!

Jag såg, medans jag låg där nerbäddad, på en dokumentär på youtube.. En sådan där hd-film på en bebis utveckling från ägg till foster och så vidare... Och utan att veta om det, lyckades jag välja en som handlade om tvillingar, trillingar och fyrlingar! Olika slags tvillingar... Och hur allt kan gå till på typ... Ja, MÅNGA olika sätt! Såå intressant! Och jag som är superfascinerad(stavning) av flerlingar! ÄLSKAR. Och man lär sig så mycket nytt! ... En VÄLDIGT intressant sak om vänsterhänta, bland annat ;P

 

Så. Nu i skrivandets stund, har jag lite svårt att koppla av.. För det första, vill jag lära mig MER, MER... MER! Jag vill se fler videos...

Och för det andra, så känner jag en viss abstinens. Då jag inte har läst ikapp NÅGONTING på den här bloggen som jag började läsa från början, idag!

 

... Ja, men det ska nog bli sängen nu..

Kanske blir det till stan imorgon. ÄLSKAR att inte vara hemma!

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 15 februari 2015 21:55

... Än sålänge, har jag ingen plan vad gäller hur jag ska ta mig någonstans i livet... För att grejen är den... att jag VET inte! Jag har ingen ANING.. Allt är tomt... Och i mitt huvud snurrar bara en massa frågetecken.. Det på grund av att jag har HAFT så många planer tidigare. Jag har gjort alla möjliga punktlistor, småplaneringar, drömmar, mål, och förväntningar på mig själv..

Jag har gjort grundliga planer, steg för steg, över vart jag vill och hur jag ska ta mig dit..

 

... Jag har PEPPAT mig själv.. Förklarat för mig själv, VARFÖR jag vill dit jag vill, och vad som ska till för att jag ska klara det..

Men nej.. Det funkar inte.. Jag har hållit på i över ett ÅR nu! ... Och även under någon period när jag bodde i H*vetets stad... Men inte har jag tagit mig många steg... Visst. En egen lägenhet.. Jag blev HIMLA glad när jag fick den! Efter ett och ett halv ÅR hemma med föräldrarna(efter att ha bott med Xsambon)!

... Men med mig själv.. Mina mål mot framtiden. Praktik. Sociala färdigheter.. Ja, kärlek.. Familj... Ja, men det vuxna livet.. Jag har inte ens börjat med dessa HUSHÅLLSSYSSLOR som jag såg så fram emot att börja göra själv! ... Inrett LÄGENHETEN som jag har drömt om så länge(innan jag flyttade) ... Bakat, lagat mat... Sytt..

 

... En egen lägenhet... Ja, det är ETT steg.. Men jag är inte nöjd.. Jag trivs inte... Med livet... Med mig själv... Och det största steget som stör mig just nu, är praktik.. Denna praktik som jag kämpade för genom kommunen till en början.. Men tappade både tålamod och förtroende för min dåvarande jobbcoach... Vidare till arbetsförmedlingen. Kämpa där... Men fick byta och byta och byta handläggare innan jag ens hann träffa dem! ... Och så när jag väl hade ett möte... Ja, då dök hon inte upp!

... Och så vänder jag mig till kommunen igen... Får en Jobbcoach som jag trivs med... Får en praktik på ett HUNDDAGIS(vad jag alltid har velat) väldigt snabbt... Och så VÅGAR jag inte stanna där, vid första DAGEN!

 

... Ja, ni kanske förstår.. Frustration på detta.. Ingen sådan där levande, bubblande frustration som man går runt och KÄNNER hela tiden.. Men ändå... irriterande.

... Hoppet tynar... Och jag stampar och låter allt vara som det är... Accepterar? ...

 

Men. Dagen idag.

Korsord igår natt, om jag inte minns fel... Hmm.. Inget minne förresten. Så jag låter det vara osagt... Kan ha suttit här vid datorn och joxat med något också... Ja, det känns som om minnet bara blir sämre och sämre... Brist på vitaminer, på grund av dålig kost? ...

 

...Men jag vaknade iallafall imorse. Rätt så sent.. Håller sakta men säkert, på att vända på dygnet.. Lägger mig inte förräns efter två på natten, och vaknar efter... Nej, iochförsig innan elva än sålänge..

Men ändå..

 

Klev iallafall upp och åt frukost.. Funderade på att åka in till stan med den enda bra bussen som gick under dagen.. Då jag kände att jag ville passa på.. Orkade inte sitta hemma.. Vädret var fint... Och mitt busskort skulle gå ut imorgon.. Ja, sista dagen är nog då... Vet dock inte om jag orkar åka då.. Med tanke på att jag bara MÅSTE diska och DUSCHA imorgon! JÄTTESKITIG i håret.. Känner mig ÄCKLIG i kläderna och är ALLMÄNT OBEKVÄM i mig själv! Diskbänken är full med disk... Och skräp... Och jag känner att jag HELT har tappat greppet om det mesta! Inte tvättat kläder sedan... Ja, på över en MÅNAD! HAR typ inga rena, tror jag!

 

Så. Imorgon är prio ett duschningen och diskningen... Så därför blir det med största sannorlikhet ingen stan då..

 

... Men iallafall..

Åt frukost... Och sedan var det nog dags att gå, tror jag... Jag klev nämligen upp rätt så sent. Och bussen skulle gå halv ett.. På med ytterkläderna och traska iväg..

... Satt och väntade en stund i båset.. Och så kom bussen och färden mot stan, började..

 

När jag kom till stan idag, visste jag inte direkt vart jag skulle gå.. Då jag egentligen inte hade LUST med att se alla dessa gator. Hamnen. Gågatan.. Allt folk... Eller egentligen NÅGONTING i detta samhälle!

... Nej, jag var inte på dåligt humör.. Inte vad jag MINNS iallafall.. Vet inte heller ifall jag kände mig särskilt TYNGD av någonting just då... Som sagt... SUPERDÅLIGT minne just nu!

 

.. Men jag gick iallafall mot tågstationen denna gången.. Nytt och bra.. För att där BRUKAR jag inte gå..

Gick upp för en hög trappa med en bro över till andra sidan rälset...  Jag kände mig väldigt trygg i vart jag gick, även om jag inte hade gått dit förut.. Då jag börjar känna mig väl lokaliserad(om det nu är vad man säger) i denna staden nu.. Vet vart jag har vad, även om jag går någonstans där jag inte har gått förut. Vet vad jag har runt omkring mig...

 

Men dock, ju längre jag gick på okända vägar, desto mindre säker på vart jag var, blev jag.. Men jag hade relativ koll.

 

... Hamnade till slut tillbaka vid bron över tågrälset... EFTER att ha gått genom en SUPERLÄSKIG tunnel! Japp, det var inte dessa stora, relativt höga och fyrkantiga tunnlarna.. Nej, denna var lång, liten, låg i tak... Och RUND! Kände mig som en ihopklämd kloakråtta!

.. Superläskig att gå igenom.. Men med tanke på cykel-och fotspåren i snön, förmodade jag att denna var för människor och inte för... Ja, vad nu dessa ÄNNU mindre tunnlar som brukar finnas i diken, är till för :P

 

Satte mig ute i solen i ett bussbås och väntade på bussen...

... Då kom det en äldre kvinna, yngre tant, fram till mig och frågade om jag "hade något till henne"... Jag tänkte liksom "vad skulle JAG ha till dig?" ... Men sa bara "nej" ... "Du har inget?" frågar hon igen... "Nej jag har inget" ... "Ingenting?" ... "Nej" ... "Du har inga tunna vantar som jag kan få?" ... Och så när jag sa att jag inte hade några, så frågade hon om hon kunde få se hur de vantar som jag hade till mig SJÄLV såg ut! ... Sa att jag inte hade dem med mig.. Jag ville ju inte ge bort DEM!

 

... Åkte hem..

Och när jag kom hem, satte jag mig nog vid datorn... Kollade bloggar.. Såg på några avsnitt av Tvillingpodden... Och kollade blocket husdjur...

Jag har ätit.. Lyckats lösa ett korsord som jag hade påbörjat med men gett upp med på grund av att jag kört fast...

 

Och så har jag grubblat. Grubblat och grubblat. Det faktum att mitt liv kräver MER än såhär! ... Men jag har känt mig väldigt hjälplös och uppgiven, gällande att TA mig dit!

 

... Klockan fem, var jag trött. Bäddade ner mig under täcket och två filtar, med kläderna på, i sängen... Blundade i några minuter, och bara slappnade av...

När jag för en stund sedan, börjat vrida och vända mig, och bara nervöst/oroligt pillade och rev mig överallt, klev jag istället upp igen... Och det var nog DÅ som jag löste korsordet!

 

... Drack en kopp te... Och åt, bara för lustens skull..

Men har gått upp till 52kilo nu allafall. Det var åtminstone vad vågen visade imorse. Inte så konstigt kanske. Då äter, är nästan det enda jag GÖR nuförtiden! Förutom mina små promenader i stan, och korsordslösandet det vill säga.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 3 februari 2015 21:46

...Jag VET inte om dagen idag..

Jag bäddade ner mig vid sjutiden. Då jag kände att dagen REDAN hade varit för mycket. Och jag behövde ta en paus..

Och en tanke som passerade min trötta hjärna, var "Jag är ledig hela dagarna.. Men det känns som om jag jobbar 24 timmar om dygnet.."

 

... Och så ÄR det. Jag känner mig verkligen UPPTAGEN. Och det, HELA tiden! Min hjärna går i ett, och allt är superviktigt. Livet som vuxen kräver mer av mig än vad jag varit tvungen att prestera på BRA länge!
... Var dag känns som en kamp. En kamp emot mig själv. Och inte minst en kamp mot livet..

 

Jag går omkring hela dagarna och känner mig orolig och spänd. Känner hopplöshet, krav och ångest.. För saker som egentligen inte är mer än normala.. Och KNAPPAST någonting som förstör något om man inte gör på ett visst sätt!

 

Att orka med vardagssysslorna. Ja, visst. Det är jobbigt. Krävande... Men INGENTING mot vad dessa krav som kommer inifrån min egen osäkerhet, är!

Jag menar. Handla mat. Det är inte FULLT lika jobbigt att ta sig till affären, plocka alla varor... och sedan SLÄPA dem hem på bussen! .. Som det är att bestämma mig för VAD jag ska handla. HUR jag ska handla. Vad som ska handlas när... Och varför just det, det eller det ska handlas. Och inte istället det, det eller det! ... Och hur man handlar för mer än en maträtt åt gången... Ja, det är inte HELLER någonting som jag behärskar! ... Eller rättare sagt. Det BEHÄRSKAR jag inte! Resten behärskar jag säkert. Men mår onödigt dåligt av medans... Och därför stoppar upp mig själv...

 

Men idag var det inte maten som var problemet. Inte inhandlingen. Då jag, efter att ha legat mitti natten och finjusterat min handlingslista för femtioTREDJE gången! Utan att kunna känna mig det MINSTA mer trygg och säker! Efter att ha ältat och funderat... Utan några som helst svar på framgångar(om man nu kan säga så)... Ja, då RADERADE jag ALLA varor från listan! Förutom vad vi skulle till att behöva i helgen. Listan blev kortare.. Och ångesten försvann i ett nafs. Samma ångest som jag gick och bar på HELA dagen... Ja, den försvann.. TÄNK vad mycket några bokstäver kan väga.

 

... Men jag tror att det är dags att rabbla dagen ifrån början. Så att jag får med allt...

Efter att ha skrivit det där inlägget igår... Ja, jag HADE ju tänkt gå och lägga mig. Då jag inte ville HA mer dag nu! ...

Men jag gjorde mig en kopp te. Och tror jag tog mig en smörgås. Och så la jag näsan i korsordsboken...

Ja-a.. Och där satt jag fast ett tag sedan. Jag var TRÖTT i huvudet efter gårdagens intensiva tankemaraton... Och egentligen var jag färdig att sova, BRA mycket tidigare än vad jag kände mig redo för!

 

Jag satt kvar. Löste korsord efter korsord.. Ja, jag har hittat ett PAR sorters kryss som jag faktiskt klarar AV att slutföra! Vilket känns UNDERBART! Då når man iallafall en VISS framgång på NÅGON punkt!

... Tröttheten blev mer och mer påttagande. Men jag trivdes där jag satt. Tankarna fokuserade på annat. Och jag tänkte inte längre på det som tyngt mig hela dagen.. "Ja, så varför gjorde jag inte SÅ, tidigare?" ... Jo, för att tidigare hade jag inte den tiden. Nu hade jag gjort kväll. Avslutat dagen "för idag" ... Ingenting skulle fixas. Och nästa fajt... Alla bekymmer. Allt som måste tas omhand och lösas... Ja, det vilade på morgondagen.

 

Blev till slut spänd i nacken. Fick spänningshuvudvärk. Inte så att det gjorde HISKLIGT ont. Men ändå så att det störde...

Så. Trots rädslan för ångest innan insomning, klev jag till slut i säng.

... Det var nu jag funderade sönder mig själv till att radera handlingslistan och bestämma mig för att ta mig igenom den här veckan... Och sedan leva på SVÄLT om det så krävs! För att detta orkade jag INTE... (Är dock fortfarande inställd på att NÅGON gång få grepp om det hela... Om ALLT det vuxna livet innehar!)..

 

Vaknade imorse... Ja, tidigt. Minns dock inte när.

Klev upp och åt frukost. En bra sådan. Med både yoghurt, musli och smörgås... Ja, de värsta är iallafall över, med ätarproblemen. Känner KNAPPT av dem :)

Men vet inte. Idag önskade jag att efter denna veckan, skulle hjärnan rikta in sig på DESSA igen istället.. Om den nu vill ha NÅGOT att störa sig på! ... För att nästa vecka ska bli en händelselös vecka, utan yttre krav. Helst utan inre också! ... Tänkte väl kanske försöka beställa hem något till lägenheten.. Och tjata på internetsnubbarna...

 

Minns inte vad jag gjorde...

Jo, just det! DAGENS bekymmer. Japp, det har ju funnits ett IDAG också..

Det var lakan. Sängkläder. Jag minns inte sådär exakt(utan att tänka efter. Och det orkar jag inte), men det var gästsänglakan. Täcken och kuddar. Jag försökte reda ut hur jag skulle lösa allt med luftmadrassen...

 

Ja, det är krångligt att förklara när man inte minns...

Men det var ett HIMLA ältande! Jag sökte på internet. Kollade olika alternativ. Och försökte komma fram till ett beslut som kändes bra. Som skulle funka... Ja, som kändes tryggt..

Men då jag höll på att försöka kriga fram ett vinnande i GÄSTBÄDDSdilemmat, så ramlade jag ju såklart in på lakan till mig SJÄLV också! Vad skulle JAG ha för lakan... Hur VAR nu storlekarna? Vad var skillnaden mellan de olika lakanen? Och hur skulle jag veta ifall ett specifikt skulle vara till resårbotten eller till bäddmadrassen? ... Och VAD var fel med dessa som jag köpte, som stod i min sängs storlek... Men som var VÄLDIGT för stort?!

 

Försökte förstå lakanens värld... Samtidigt som jag ältade vad jag skulle köpa när.. Hur jag skulle lösa underlakansproblemet till bäddmadrassen... Då den är i HELT fel storlek mot vad gästsängen sedan kommer att vara!

 

... Ja-a... På NÅGOT sätt fick jag det där kriget. Dessa funderingar, att hålla min hjärna upptagen i princip HELA dagen! Ja, fram tills jag skrev den sista avgörande anteckningen, vid fyra, när jag hade kommit hem från stan!

... Och det känns fortfarande inte hundra!

 

Men iallafall. Klockan ett, till stan.

Idag skulle jag handla mat.. Till helgen. Det var inte mycket. Och det borde jag klara av.

... Det var en relativt lång promenad, i kyligt väder, till Willys, där jag ville handla.

Men jag gick den. Plockade de varor som stod på listan, från hyllorna. Utan större beslutsångest. Ja. Fanns inte så många beslut att ta. Dessa hade jag redan tagit mig igenom.

Betala, och sedan konka på kassarna, som inte var alltför tunga, till busstationen..

 

Och gissa vad! ÅTERIGEN var det NÅGON som läste mina tankar och visste att jag skulle vara redo att åka hem nu! .. För att PRECIS när jag kommer till busstationen, ska bussen ha gått för sju minuter sedan. Förbereder mig på att vänta i en halvtimme... Men så kommer bussen! EN MINUT hade jag stått där!

Den var försenad. Snacka tajming!

 

Väl hemma...

Ja, jag skrev ju lite fler anteckningar och trygghetsplaner... Det vill säga struktur gånger tio, typ.. Och lyckades till slut lugna ner mig lite angående lakan, lakan... LAKAN! Lite grann lyckades jag släppa det...

Alla lakan får helt enkelt bli ett senare problem. Och jag köper BARA kuddar och tjocktäcke till gästsängen imorgon!

 

... Sedan jag kom hem, har jag även ätit lite. Druckit desto mer. Ja, mjölk då.

... Och så har jag suttit vid datorn och låtit hjärnan haka upp sig på ÄNNU en sak! Efter sak, efter sak... Ja, just nu är den på hugget!

VARJE litet intryck.. VARJE liten sak som passerar mina ögon eller tankar... Ja, det etsar sig fast. ..BETYDER allt så himla mycket för mig just nu?!

 

Kollade lite på det som för tillfället borrade sig genom min hjärna...

Och ja. Vid sju. Efter att precis ha ätit den där korven till middag, bäddade jag ner mig. Då kände jag mig slutkörd för dagen. Och längtade desto mer efter nästa vecka. Då livet kan bli tråkigt, betydelselöst och hjärnan kan älta mindre "rädslerelaterade" saker.

 

Efter en stund, fick jag för mig att tända lite ljus. Började diskutera lite tavlor med mig själv. Försöka se mitt vardagsrum framför mig... Ja, låta hjärnan arbeta ÄNNU mer!

... Ljusen är fortfarande tända. Och jag passade på att ta mig en kopp te. JÄTTEGOTT. Verkligen. ÄLSKAR verkligen det blåbärstet!

 

... Och även om jag inte mindes allt jag HADE velat minnas, i dagens inlägg. Så känner jag iallafall att bloggen har fått en inblick.

Så nu säger jag god natt. God natt med er <3

 

 

Av D - 30 januari 2015 18:35

Hahaha xD Vad roligt. Det finns en webbsida :P Var bara tvungen att dela. Kolla här -->

Av D - 26 januari 2015 20:18

Det känns för tidigt att blogga nu, tycker jag. Men jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Så "sängen" tänker jag...

 

Dagen idag.

Ja-a. Vad ska man säga. Inte mer "hemma" i mig själv än vad jag var igår. Snarare mer vilsen. Men idag... Ja, det har varit en konstig känsla. Inte sådär frustrerat aktiv som den BRUKAR vara...

Men jag vet inte. Jag har väl typ idag, liksom många(många) dagar innan, försökt komma fram till det ultimata svaret. Frågat mig frågan, gång på gång. "VAD ska jag GÖRA?" ... Det har varit TVÅ frågor i min skalle idag. Vars svar, gör att jag måste gå åt båda hållen för att lyckas. Samtidigt som jag inte kan gå åt NÅGOT för att inte misslyckas!

 

Jag har känt mig... Ja, svävande. Liksom igår. Men samtidigt slagits av tanken att "Jag LEVER inte. Jag SER inte livet, mer än inifrån en grumlig bubbla utan luft. Min skalle är så mäkta aktiv... Men inte JAG. Och även om jag kanske fixar en del härhemma ibland. Tar mig utanför dörren emellanåt... Ja. Jag KÄNNER ändå inte livet. Jag ÄR i det. Men..." ... Ja. Det är så det är...

 

Men ska inte babbla mer om DET nu. För att... Ja, jag vet inte vad jag säger... Om det verkar rimligt :P

Men. Dagen idag.

 

Jag klev upp imorse... Nej, det gjorde jag INTE.

Men däremot klev jag upp inatt igen. Det lät ifrån övervåningen... Sängen luktade ALLDELES för starkt av parfym. Ja, min morfars tant. Det är henne lakanen kommer ifrån..

Och... Ja, jag kunde inte sova.

 

.. Så. Klev upp. Satte mig och proppade knäckebröd med smör på. Brydde mig inte så mycket. "Äsch. Jag har ju några kilo kvar att gå upp" ... "Äsch. Imorgon ska jag ju ändå börja äta efter min nya struktur. Med tider och allt" ... "Äsch. Skit samma. Kan ju ändå inte sova..."

Ja. Så jag åt en. Efter en. Efter en. Upp till ungefär sådär sju-tio stycken.

 

... Och sedan gick jag och la mig igen.

Somnade väl någon gång därefter. Konstig känsla att inte känna sig mätt. Men sådan var ju hela gårdagen.

... Vaknade imorse klockan åtta.. Men klev inte upp. Somnade om. Det var såå skönt att sova i VANLIGA lakan för en gångs skull! Nu efter några gånger av sidenlakan.

 

Klev inte upp. Klev inte upp. Klev inte upp...

Det första larmet ringde klockan åtta. Frukost. "Men nej. Orkar inte. Och jag åt ju ändå inatt"..

Det andra larmet ringde klockan nio. Bussen till stan. Men "Nej, jag tar det imorgon istället. Orkar inte"...

Tredje larmet. Klockan tio. Mellanmål. Men.. "Nej". Låg kvar.

Fjärde larmet. Vid tolv. Lunch. "Nope".

Femte larmet... Ja, det hann aldrig ringa. Jag klev väl upp vid ett. Satte mig vid datorn i väntan på klockan-två-larmet. Då jag skulle ta mitt mellanmål... Ja, tiderna är VÄLDIGT viktiga för mig, om jag ska känna att jag har någon chans ALLS att få ordning på ätandet och min egen vilja att faktiskt hålla FAST vid det. Missar jag ETT mål, måste jag vänta på nästa. Helt enkelt.

 

Minns inte vad jag GJORDE vid datorn. Men iallafall det vanliga. Kollade bloggarna som jag alltid läser. Blocket husdjur... Ja-a. Och läste mail och sådär.

Fick svar från kommunen. Min handläggare där. Angående mailet jag skrev igår... Läste det redan på morgonen... Har varit inne på det, jag vet inte HUR många gånger idag(!)... Men eftersom att detta... Ja egentligen hela min SITUATION, är det rörigaste i mitt huvud just nu, så hade jag ingen ANING om vad jag skulle svara! Mailet krävde ju det svaret som är och hela tiden har varit det största frågetecknet! Det vill säga. VILJA eller INTE vilja. Behöva. Eller INTE behöva. Chansa eller INTE chansa.

 

... Ja, jag pratar ju om boendestöd. Det stöd som jag FORTFARANDE inte vet om det kommer att slå mitt liv, mig själv av banan igen... Nu när jag ÄNTLIGEN ändå har KOMMIT så långt med mig själv... Eller om det kan hjälpa mig med de saker som jag känner att håller min själ i ett H*vetiskt vasst gepp just nu! ... Det som drar mig till vansinne och får mig att känna mig desperat nog... Ja, men som...

Ja, jag tar mig ÄNDÅ inte igenom DET!

 

Rörigt detta. Så jag går vidare. Min hjärna är seg som gummi, ihopvirad som ett garnnystan. Och knycklat till en liten skrynklig pappersboll..

 

.. Vart var jag nu då?

... Ja, just det. Sedan blev det iallafall mellanmål. Två knäckemackor med smör på. Ja, svårt att hitta på någonting att äta, när man inte har någonting hemma. Men shoppingdagen står på den femte varje månad. Ja, och ett datum till, som jag inte minns. Så förhoppningsvis får jag handlat lite grann då.

 

Och efter mellanmålet, blev det nog lite mer dator. Något annat kan jag inte tänka mig!

Klockan måste väl ha vart närmare halv tre nu. Vilket innebär att jag satt här en stund. Skrev lite grann på WhiteBoardTavlan. Bland annat en TID till diskningen som jag skulle göra idag. Då jag var rädd att det inte skulle bli gjort annars. Och så, eftersom att jag nöter på det här med dessa SOPTUNNOR och inte TRIVS med att se soporna i sopskåpet och VETA att de egentligen borde UT! Så tog jag mig en liten promenad. "Måste HITTA dessa soptunnor. Om de nu finns" ... Men inga soptunnor. Nej, det känns så KONSTIGT om de har GÖMT soptunnorna! ... Skrattar inombords när jag skriver den meningen :P

 

Nej, men det kanske är enklare än man tror. Det kanske ÄR dessa här vid huset bredvid. Men känns konstigt om hela GATAN ska slänga soporna vid DET huset. När nästa EFTER det, OCKSÅ har soptunnor!

... Kom tilbaka in. Inte klokare än innan. Och skickade, trots viss motvilja, ett mail till hyresvärden. Motvilja, för att det har gått så lång tid sedan jag flyttade in... "Slänger hon inga sopor förrän NU?" ... Har varit bortrest säger vi ;)

 

Ja-a...

När jag kom in, blev det lite datorhäng i väntan på att börja diska klockan halv fyra...

Ojojoj. Jobbigt. Mycket disk. Äckligt. Och grisigt. Jag brukar vara noga med att skölja av grejerna innan jag ställer dem i diskhon. Men jag har ju inte bara tappat greppet kring mig själv... Utan även DISKNINGEN, som faktiskt var den grej... Den ENDA grej som jag kände mig bekväm i eftersom att jag gjorde det efter varje måltid HEMMA. Ja, när jag bodde hemma hos mina föräldrar, alltså.

 

Det blev lite diskat. Men långt ifrån allt. Då matklockan ringde. Middag.

.. Stress. Stress. Stress. Då det är något att komma in i, att synka alla delar av maten med varandra. Och ingenting som bara händer. Det ena blir klart. Det andra görs klart under stress. Och det tredje... Ja, det hade man helt glömt bort och måste börja med NU! Såsen blir för tjock. Och riset behöver mer vatten... Fisken är trögre på att börja koka, än vad man innan trott...

 

Ja, men det BLEV middag till slut. Om än senare än vad schemat säger. Men det är okej. Ställer jag klockan på den tid jag ska äta, måste man ju räkna med en viss tid för att GÖRA maten också!

 

... Jag blev mätt. Äckligt mätt. Och motviljan kom till mig, som en kalldusch från ovan. Nej, men typ så. Jag påminns ständigt, varje gång som jag försöker, om att jag inte tycker om Herr Mättnad. Jag tycker om hungern. Trivs med hungern. Mättnaden är obehaglig...

Kanske för att jag har nött in svälten så länge nu. Den har blivit trygg... Och eftersom att allt med svälten och hetsätningen... Eller att inte vilja svälta, vände IGÅR, kan man kanske inte räkna med frid och fröjd.

 

Efter middagen. Mer dator... Skriva lite i min textsamling. Och försöka komma på vad jag skulle svara på detta mailet... Men inga svar uppenbarade sig i huvudet... Bara SAMMA gamla frågetecken, om och om igen.

Stirrade ut genom fönstret. Satte mig i badrummet. Böt till rum efter rum... Men kände mig bara allmänt grubblande...

 

"Jag kunde ju FÖRSÖKA, och sedan, ifall det kändes överflödigt... Eller om allt eskalerade... Ja, då kunde jag ju bara dra mig tillbaka och återgå till att kämpa på egen hand. Ensam...?" ...

Men ja. Det var svårt...

 

Tänker inte gå in på allt en gång till... Om jag inte gjorde det i början av inlägget.. Om VARFÖR beslutet är så svårt. För att det är LIKA rörigt att komma fram till, varje gång som jag ska dra upp det.

... Men vi går vidare.

 

Vad har jag skrivit? ...

Hmm. Middagen har jag nämnt.. Den var klockan fyra. Men blev senare.

... Jaja. Jag svarade iallafall på mailet till slut. Kan ju åtminstone gå på mötet på torsdag. Och höra vad de har att säga. Det skadar ju inte.

 

La mig på sängen. Frös. Bäddade ner mig under filten till slut.

Funderade och funderade. Slogs av olika tankar. Vissa som gav mig känslan av att allt var/är okej. Att jag kommer att klara det här... Och att det faktiskt inte FINNS några problem. Andra som gjorde att jag kände att jag bara ville gräva ner mig. Vissa gav mig känslan av att behöva en del hjälp och stöd... Och andra sa till mig att det finns så mycket kul därute... Jag blev glad. Fick en känsla av mening... Och tänkte nästan avsäga mig stödet, bara för att ALLT var möjligt och jag var påväg ut nu!

 

... Men alla känslor bara byter plats så fort. Så jag hinner inte riktigt med. Vet inte vad som ger mig känslan. Men helt plötsligt bara slår den till... Och lika fort, byter den plats med någon annan.

 

... Oj. Vad långt detta inlägget blev! En blogg vars uppgift var att berätta om vad jag har gjort under en dag..

Men men.

Emmmh.. Ja-a. Youtube musik, i sängen. Och sedan när klockan skulle till att ringa. Kvällsmål. Ja, då klev jag upp och gjorde mig en kopp te. Något annat orkade jag inte. Efter dagens middag!

 

... Och det är där jag befinner mig nu.

Ynka trög i skallen. Och MÄKTA förvirrad och svävande! ... Men ändå..

 

Ja, med det säger jag god natt. Ska släpa mig iväg till stan imorgon. Måste det. För att annars får jag ALDRIG ihop tre dagar denna veckan(för att busskortet ska vara värt pengarna). Utan att behöva åka två dagar i rad.

På lördag ska jag till föräldrarna. Mormor kommer dit för att fira 17åringens 18årsdag. Ska passa på att fira min 25(=stress)års då också.

God natt med er<3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards