Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under december 2016

Av D - 30 december 2016 19:07

De varken hör, förstår, pratar eller förklarar...

Och mina ögon beter sig som en stötande fontän... -Då och då, brister jag ut i panikartad gråt... Och jag får ont i både hjärta, bröst och själ... -Oron och sveket är överrumplande...


... Jag har ju redan såå mycket inombords, som tynger mig och gör mig orolig och osäker...

Såå mycket att nervöst springa omkring och stirra på, eller att låta gnaga i min hjärna... -Orsaka mina fingrar att riva upp mitt ansikte... Maten att smärta min mage...


... Och så kommer det här! -Ett bekymmer som nästan(men bara nästan) hade lagt sig... -Som jag förväntade mig att om bara några få veckor, få stryka från mina "dödsallvarliga tyngder"...

... Jag fick en bekräftelse på mailen, att... min order är skickad..! -Den fåtölj som jag hade kämpat med att ta in i mitt hem.. Som jag sedan hade kämpat med att besluta ifall jag skulle behålla eller inte... Och sedan kämpat med att ändå våga ge den en chans... Kämpat med att acceptera den stå där... -Som jag hade stirrat på. Och nervöst sprungit omkring. Satt mig i och tagit i den. Justerat dess ram... "Bara för att se om den blivit ranglig"... Och som jag sedan till slut bestämde mig för att skicka tillbaka...


Den fåtölj som jag sedan packade noggrannt. Skrev om samma meddelande, tre till fyra gånger... Funderade och funderade för att försöka komma på det bästa stället att lägga meddelandet på "då de aldrig öppnade kartongen mellan mig och den förra kunden(hennes meddelande till dem, låg kvar däri)"... -Som jag sedan tejpade fast meddelandet på kartongen. Skrev i rött, att där fanns ett meddelande... Mailade dem och sa att de måste läsa meddelandet, och öppna kartongen "då fåtöljen är trasig"...


... Jag trodde att jag hade försäkrat mig om att de skulle se mitt meddelande. Att de då skulle förstå att jag inte(!)... Inte! -Är intresserad av att få en ny fåtölj "Utan jag vill ha pengarna tillbaka!"...

Och så får jag ändå detta!


Tårarna började rinna omedelbart. Jag fick panik. Kände mig sviken. Översedd(om det nu heter så)... Och jag kände mig alldeles orkeslös inför vad de nu utsätter mig för...

Jag orkar inte hämta ut det där paketet igen. Orkar inte ta in det i mitt hem. Orkar inte vänta på en retursedel. Låna skrivaren hemma hos mina föräldrar igen. Skriva ett nytt meddelande... Oroa mig ännu mer för att det inte kommer att bli varken sett eller läst... -Skicka tillbaka fåtöljen... igen(!)... Och sedan riskera att än en gång inte bli varken hörd eller förstådd... "Kanske har de bara riktigt dåligt minne? ... Är de bara slarviga? ... Eller skiter de bara fullständigt i sina kunder?"...


Jag menar.

Kundtjänst på olika företag är allt som oftast trevliga. De har ett trevligt bemötande... -Men de är jättedåliga på att svara på frågor. Jättedåliga på att förklara olika saker... Och de tycks ytterst sällan förstå vad man säger...

... Men så kanske det bara är jag, också... För att så tycker jag att det är med de flesta(inte bara kundtjänst). Jag behöver mer förklaringar. -Fler svar än vad de flesta tycks kunna ge... Likt som jag åt det andra hållet, ofta också är extra tydlig när jag själv vill ha någonting sagt(ja, om jag får göra det på mitt sätt, i text)...


Jag behöver tydlighet... Men det tycks vara mer än vad som kan begäras...

Men, om inte tydlighet.. -Kan man inte iallafall kräva att de försöker förstå? Att de lyssnar och inte bara slarvar sig igenom allt? ...

Jag skrev tydligt. All info om min order. Nummer, namn. Datum, ja allt... Jag beskrev om hur jag upplevde min order. Vad som gick fel och hur jag ansåg att det borde gå till... -Och så avslutade jag med "Jag vill ha pengarna tillbaka"...

Kan det bli tydligare än så?

Jag mailade och bad dem läsa mitt meddelande. Bad dem öppna kartongen innan de skickar den vidare till någon annan... -Ja, jag vet inte vad mer jag hade kunnat göra för att motverka vad som ändå hände... -Det som jag oroade mig för...


... Nej, därifrån handlar jag aldrig igen. Och jag har inga som helst planer på att hämta ut paketet. Detta får de lösa!

Jag mailade dem direkt jag fick mailet om att den var skickad... Och när de svarar, kommer jag att referera till alla mina "trygghetsåtgärder".. eller vad jag nu ska kalla det...


...


Idag...

Jag klev upp strax innan elva, kanske.

Satte igång tv:n... och gick sedan och duschade direkt... -Eller, ja. Jag tror att det var direkt. Men jag har ett vagt minne av att jag sprang omkring en del först. Så att något fixade jag kanske med innan...


Efter duschen, blev det tv. Jag väntade på att kunna åka in till stan... -Ville ju handla den där sista gången av godsaker innan mitt löfte om nolltolerans till onyttiga köp, börjar nästa år.


Idag gick jag till en av de större butikerna, som jag inte så ofta besöker... Nästan aldrig, faktiskt...

Testade att scanna mina varor själv i butiken, för första gången... -Fick hjälp av en jättetrevlig ung tjej som vägledde mig igenom köpet... och förklarade hur man skulle göra. -Lugnt och sansat(gillas).

Däremot hade jag problem med att hitta färdiga baguetter. Hade velat ha en ost-och skinkbaguette... -Så jag sprang runt som en stressad höna, bland varohyllorna... -Även stressad av själva scannern. Vilket gjorde att jag tog ett par extra saker, bara för att... Ja, jag var stressad...


Jag struntade till slut i baguetten. Men motvilligt... -Skulle jag inte få köpa det på ett år sedan(minst), ville jag ha den idag. Min sista chans...

Så att... Jag gick till nästa butik... -Men eftersom att jag hade en kasse med varor, och inget kvitto(dum som jag var), snurrade jag bara runt lite utanför kassorna, och gick sedan därifrån...

Men jag ville ha min baguette. Så. Trött som jag var, tvingade jag mig själv att fortsätta gå... Till en tredje butik! -Där visste jag att de hade baguetter att köpa, utan att behöva gå in i affären bland alla varor.


Kämpa, kämpa, kämpa.

Jag fick min baguette. Jag stressade på mig själv såpass att jag hann med den buss som jag hade tänkt mig, trots tre butiker istället för en..! Och promenaden... Den blev rätt så redig.


...


På bussresan hem, kände jag bara att jag behövde naturgodis också... "För att det kanske jag också skulle komma att sakna nästa år"...

Så att. Hela vägen hem, funderade jag över ifall jag skulle orka mig hem och lämna in varorna emellan. Eller ifall jag skulle våga in med varorna på buriken här i byn... -Jag orkade verkligen(verkligen) inte hem och sedan tillbaka igen... Så jag bestämde mig för att försöka... "Jag tar med mig kassen in"...


Det gick bra.


Och sedan jag kom hem...

Ja, jag har ätit kakor, baguette och lite naturgodis(i och för sig, dagens första "måltid")...

Jag har gråtit. Gråtit i massor. Och gråtit mycket därtill... -Och jag har skrivit ett email till Fåtöljnissarna. Argt mail. Besviket mail... Alldeles för kort mail(borde ha förklarat mer, men jag var upprörd i panik)... -Messat mamma och sagt att jag inte vet hur jag ska få dem att förstå...

Och tagit foton på lampan och taket, och skickat till pappa. Så att han kan... Ja, vad han nu ville se.


...


Kanalpaketet har ännu inte svarat. Så att jag kommer inte att kunna betala räkningen i rätt tid. Men så fort som svaret har kommit, så att jag kan betala rätt räkning.. -Kommer jag att betala den.

Det är bara att vänta. Inte så mycket att göra åt... -Om jag inte vill betala ytterligare över tio kronor i samtal.. för att ändå få svaret på mail några dagar senare!


...


Jag vill inte med det här, längre...

Jag är trött. Utmattad... Och jag börjar önska alltför allvarligt, att allt bara skulle avslutas nu... -Ber varje natt innan jag somnar, om att inte behöva vakna igen...

Jag är inte intresserad längre... Jag orkar inte ha det som jag har det, och vilja ha mer "samtidigt som allt redan är för mycket"... -Och jag orkar inte leva i meningslöshet med ångest och osäkerhet i större massa än vad jag mäktar med...


Jag behöver stöd. Jag behöver trygghet... Och jag behöver stabilitet...

Och jag ser inget avslut i det här kaoset...


Jag älskar min familj... Jag tycker om att umgås med dem... -Men är det tillräckligt?

... Jag har så ont...

Av D - 30 december 2016 00:19

Hela första delen av dagen, oroade jag mig och ältade min KanalpaketRäkning... Den som ska vara betalad den sista denna månad... Den som var på strax över 45kronor, för bara en dag... Den som jag inte vågar betala för att den är för det största kanalpaketet "och jag har bytt till det minsta"...

Jag menar. Jag är orolig för att de ska uppfatta att jag ska fortsätta betala för det stora, ifall jag betalar en räkning för det paketet. -Fastän jag har pratat med dem och bett dem byta ner mig när min fria period tar slut...


Jag menar.

Jag bryr mig egentligen inte om ifall de drar av några kronor för den där dagen, eller ifall jag betalar det priset... Utan jag oroar mig bara för att det ska ske något missförstånd ifall jag betalarar för fel paket...

Men jag svarade ju på Snubbens mail(ett svar på tidigare fråga) för några dagar sedan. Kanske en vecka.. -Och frågade om den där fakturan och om jag kommer att få en ny räkning för rätt utbud... -Så att jag hoppas jag får svar snart. Så att inte betalningen blir alldeles för försenad..!


...


Sedan byttes min oro och ångest...


Jag hade, hela dagen... inte ätit någonting. Då jag inte hade någonting hemma, som jag var sugen på att äta.. -Ingenting dög...


Jag satt och låg på soffan. Nedbäddad under filten, och glodde på film efter film. Tv:serie efter tv:serie...

Jag visste att jag behövde diska. Att jag behövde städa och duscha...

Jag visste att jag behövde borsta tänderna. Att jag behövde boka tvättid...

Och min desperation till att få till ett fungerande och relativt hälsosamt ätande, fanns där. Likt som begäret att få ett meningsfullare liv. Och mindre tunga bekymmer som trycker mig under jord hela tiden...


Och RödaVeckan...

Jag känner av att den är påväg... -Molande värk i livmodern. Små kramper...

Och att den kan komma att komma precis i tid med nyårsafton... -Det såg jag inte fram emot! Hoppas ju på att kanske kunna fira in nyåret hos mina föräldrar..!


...


Eehmm...

Jag tror inte att jag har utfört någonting idag...

Har nog varit sittandes sedan jag klev upp imorse vid elvatiden...


Andra delen av dagen bestod iallafall i en annan ångest och oro, än den första delen...

Pappa messade... -Jag hade ju bävat lite grann över det, hela dagen. Även förmiddagen.. -Att han skulle komma hit snart och hänga upp min taklampa...


Alltså. Jag har absolut ingenting emot min pappa. Snarare tvärtom. Vi har nu, enligt mig, en tryggare relation än vad vi någonsin haft.

Men det är självaste göromålet som jag har ångest över. Och som jag känner mig orolig för, och pressad vid tanken av... -Jag menar. Det känns så stort. Så tungt... Och förrän jag vet hur det kommer att gå. Hur fort och smärtfritt det kommer att gå... och hur reslutatet kommer att bli.. -Kommer jag inte heller att kunna känna mig trygg och lugn...

Och även efter att den är upphängd, om allt går som det brukar, kommer jag att springa omkring, fram och tillbaka, och stirra som en nervös galning, på den där lampan. -Jag kommer att älta och gnaga... Och jag kommer bara att bli såå utmattad.. -Tills det nya lägger sig och jag vänjer mig vid det...


Men det måste hända. Det är lika bra att få det gjort. Så kan jag lägga ett bekymmer som just nu vilar på mina axlar och tynger min själ, åt sidan sedan.


.. Så att han kommer på lördag...


...


... När pappa hade messat och jag hade kommit på bekymmer efter bekymmer med den där lampan, som gjorde mig osäker och otrygg.. -Bestämde jag mig för att gå och handla. Jag ville ha någonting att äta... -Även fast jag hade undvikit vad som kan utsätta mig för hetsätande, hela dagen..! Men nu sprack det!


... Jag gick iväg till affären.

Köpte chips och nötter... -Ja, chips är inte min grej. Köper det näst intill aldrig. Men idag var det vad jag var sugen på.. och hade erbjudande på.. Så att det fick det bli.


Och så kom jag hem. Åt. Proppade... -Proppade massor!

Fick dåligt samvete... -Men jag har ett löfte till mig själv. "År 2017 ska vara ett år, helt utan hetsätande. Inga köp av onyttigheter. Jag får äta dem. Men inte köpa hem dem. Jag får bara äta dem hos andra. Eller om det är något väldigt speciellt firande."...

Ja, det är mitt löfte. För att jag måste sluta ta till godis och annat skräp varje gång som ångest, stress, osäkerhet eller någon annan form av otrygghet attackerar mig... -Och jag vill inte hetsäta mer... Jag vill må bra, åtminstone fysiskt, om inte psykiskt. Jag vill åtminstone må bra, om jag inte kan vara lycklig... Vill åtminstone kunna hantera vardagen och mig själv, om jag inte kan uppnå mer än så...


Men jag borde bli lycklig.

Jag borde kämpa för att få kontroll över min vardag, mitt hem och mitt liv.

Jag borde bli vuxen ordentligt. Ta mig ut i samhället och göra rätt för mig...

Och jag borde hitta någon att dela mitt liv med... -Jag behöver verkligen det. Någon som bär halva bördan i alla bekymmer som jag kan snappa upp i vardag, liv och hem...


Men det är ett stort steg... Och just nu har jag inte kontroll över någonting...


...


Imorgon, funderar jag på att åka iväg och köpa godsaker för sista gången. -Jag menar. Mina absoluta favoritkakor. Och en ost-och skinkbaguette...

Men grejen är ju att jag för det första, måste duscha.. Att jag för det andra, måste diska... Och att jag för det tredje, inte känner att jag kan lita på mig själv när det gäller att hålla löftet om "nolltolerans till godsaker och onödiga tillsatser"... -I huvudsak för att jag inte kommer att orka med den planering, de inköp, den förvaring, den ytterligare planering, den matlagning, den förvaring igen, och den diskning som det innebär att börja äta annat än... skräp... -Jag menar. Det är för stort. För tungt...

Jag vill lyckas. Jag vill hålla mitt löfte... Och om jag så ska svälta, ska jag se till att hålla det! -Men det är ju vad jag säger nu... När det väl gäller, är en annan femma...


...


Nu ska jag gå och lägga mig... Jag är jättetrött. Var bara tvungen att se klart filmen först...

Av D - 28 december 2016 22:51

... Jag sover så konstigt om natten...

Drömmer så jobbigt...

Och hade det varit möjligt, hade jag hoppat över sömnen.. -Samtidigt som jag vill sova för att slippa dagen.. Vardagen... Mig själv...


...


Ja, jag klev väl upp mellan elva och tolv, som vanligt...

Satte nog igång tv:n och datorn, som jag alltid gör direkt när jag klivit upp...

Och sedan satt jag nog vid tv:n en stund. Innan jag tog fram de två hekto smågodis som jag köpte igår... -Proppade i mig.. även det sista.. Fastän det var just.. att proppa... -Jag var inte längre varken sugen eller hungrig...


... När klockan...

Ja. Jag är väldigt stressad, vad gäller allt i vardagen och livet, just nu... -Allt som händer och inte händer. Allt som ska hända eller borde hända... Allt som planeras och allt som halvt planeras... Allt som jag vet om men "inte allt"... Och allt som borde och behöver göras... Men som bara ställs på vänt... Allt som inte orkas med, men som drar och sliter i mitt samvete...


... Så att...

Efter ett tag, kände jag mig tvungen att åtminstone förbereda soppåsarna för att tas ut "när jag väl orkar det"... Vilket ledde till att jag också bar ut dessa påsar... Ja, hälften av dem... -Papper och plast fick stanna kvar tills vidare...


Och när jag kom ut, fick jag för mig att jag behövde en promenad...

Så att. Jag gick in. Bytte kläder. Drog på mig jacka och mössa... Och så tog jag en timmes promenad... -Ja, eller den är nog knappt en timme lång.. 55minuter i min takt, kanske...


Min kondition är dålig... Och jag känner mig ovanligt trött i kroppen...

Allt som felas från när jag hade blodbrist i H*vetetsStad, är svimningskänslan i uppförsbackar... -Men jag tror faktiskt att min kropp börjar ta skada av att inte få några viktiga näringsämnen, nu...


... Annars var det en skön promenad...


...


När jag kom hem...

Jag satte mig vid tv:n igen... -Stickade så småningom några varv...


Sedan så minns jag inte så mycket mer... Förrän jag bestämde mig för att trots allt tillaga den där potatisgratängen som jag köpte igår... -Fastän jag redan hade ätit min pott idag... "Eller iallafall inte behövde en hel gratäng också!"...


För att grejen är den att jag inte kan motstå...

Utan regler, äter jag tills det tar slut. Trots smärta..! -Iallafall när jag mår såhär...


Jag tillagade gratängen. Åt den... -Japp, hela... *suck*... -Och bestämde mig sedan för att jag måste byta strategi... -Det kommer inte alls att fungera att planera mina inköp efter erbjudande.. och på det sättet, begränsa mitt matintag... Utan jag måste bli mer fast med mina kalorier igen. Precis som jag var under den enda fungerande svältperioden jag har haft...


Men grejen med det, är ju att jag måste orka köpa hem mat. Ätbart... -Och att jag hela tiden måste se till att äta vid rätt tider och rätt mängd...

Jag får då inte hoppa över någon måltid eller äta mindre än beräknat... För att då orkar jag inte hålla igång... -Det måste vara noggrannt åt båda hållen... Varken för mycket eller för lite...


Och det känns tungt...

Så att jag vet inte hur jag ska göra...

Annars kommer jag bara att låta klockan ringa några gånger om dagen, då jag har chansen att äta min måltid,-och då en mängdgräns... Och så får det bli som det blir...

... Orken är knapp...


...


Annars har det väl inte hänt så mycket idag...

Jag ska väl snart gå och lägga mig...

Och imorgon blir det väl diska, städa, duscha... -Jag behöver tvätta, tacka mormor för julklappen, och oroa mig över Kanalpaketet... -Och så har jag syskon som vill träffas och umgås för en heldag... -En pappa som ska komma och hänga upp min taklampa... -Och nyårsafton som ska(eller inte ska) firas...

... Giv mig styrka... Jag vill(orkar) inte leva längre...

Av D - 27 december 2016 23:48

Jag har fått ett nytt bekymmer som ett tungt täcke över min själ...

Sådär så att det känns som om marken när som helst, kommer att spricka upp och braka undan under mina fötter...

Sådär så att, när som helst kommer jorden att exlodera. -Jag att slitas i tusen stycken... -Allt förintas...

... -Bara för att...


... Ja, varför?

Det vet jag inte. Men bekymmer föder oro, som föder rädsla...

Och det känns bara så explosivt... -Så skört, alltihop...


...


Idag handlar det om lampor... -Om ljuskällor...


Jag var iväg till affären idag...


...


Eller, ja. Vi tar det ifrån början.


Jag vaknade väl runt tolvtiden imorse.. -Haha, "morse"...

Klev upp och bestämnde mig för att gå till affären... -För att igår kom jag på att jag skulle börja rikta mig åt erbjudandevaror igen. Så att jag begränsar mina köp. Begränsar antalet varor som jag blir sugen på att köpa... Och så att jag kanske, men bara kanske.. -Inte har lika mycket proppbart hemma på en och samma gång... -Och kanske, men bara kanske.. Att jag även börjar köpa hem lite mat igen.. Även om det så innebär hel-och halvfabrikat!


... Så att. Idag skulle jag köpa bröd, smör och ost, som jag hade haft på erbjudande...

Bara det att när jag kom till affären, hade de inte en av de varor som de specifikt hade sänt ut erbjudandet på, till mig! -Och det såg inte ut som om den brukade stå på hyllorna heller!


Jag blev lite frustrerad.

"Varför sänder butiken här i byn, ut ett erbjudande på en vara som de inte ens har i sitt sortiment?!"...

Jag gick hem igen. Skrev av mig lite i min känslobok. Och så tog jag beslutet att, trots att jag behöver betala för resan dit och hem(och därför kanske inte tjänar så mycket på rabatterna), skulle jag åka in till en butik i stan och utnyttja dessa.

Så att. Först skrev jag ner ett par intressanta erbjudanden ifrån den butiken också. Och så åkte jag iväg med nästa buss.


...


Där hade de, de varor som jag skulle ha. Och allt gick nästan som planerat.

Förutom att en av de varor som jag hade fått erbjudande på, inte registrerades som något erbjudande. Vilket kan ha varit av två anledningar. Antingen var beskrivningen av vad som gällde i erbjudandet, för fattig(vilket den ofta är).. Eller så blev det något fel i registreringen(vilket jag inte tror, med tanke på att de andra registrerades)...


... Jag fick iallafall med mig glödlampor också, till min taklampa till vardagsrummet, som pappa ska komma och sätta upp någon dag...

Jag stod och kollade länge. Övervägde noga...


... Mer om det senare.


Det var väldigt blåsigt idag när jag promenerade mellan bussar och affären...

Väldigt blåsigt! Nästan så att man lyfte från marken. Och det blev... kallt!


...


Väl hemma...

Jag satte mig och åt... tror jag...

Eller jag kollade nog lite "glödlampor"(vet inte vad jag ska kalla dem.. -ljuskällor) runt i lägenheten. Försökte komma fram till ifall jag hade köpt för starka lampor...

-Och när jag väl har börjat fixera vid något, sitter jag fast till ångest och oro..! Osäkerhet och nervöst vankande... Stirrande. Sökande efter svar...


... Jag åt nog emellan...

Och sedan började jag söka kunskap.

Lärde mig nya saker. Fick mer och mer förståelse... Och kontaterade faktum... "Det kan inte bli rätt... Jag kan inte göra rätt... Allt jag gör, kommer att bli fel"...


Och det är inte det att jag har gjort fel nu. Det är att det inte finns något rätt... -Att alla sidor jag kan välja, är mer fel än rätt... Eller mer rätt än fel, men kanske inte tillräckligt...


Det handlar om Halogen, Lågenergi eller LED...

Och grejen är den att mitt bekymmer inte ens började med det, utan snarare med oron över att man skulle bli bländad av lamporna för att de lyser för starkt. Varav jag började söka efter...

-Ja, vad jag nu började söka efter. Men jag stötte iallafall in i att det inte var Watt som man skulle gå efter.. -Utan Lumen, för att veta hur starkt lampan kommer att lysa...


Och...

Bekymret landade i... kostnader.

LED är dyrast i inköpspris, men billigare i drift.

Lågenergi är lite billigare i inköp och billigast i snitt(mellan inköp och drift)... Men dessa är såå fula(funkar inte alls i den sortens armatur jag har köpt)!

Och halogenlampan är väldigt dyr i drift och håller inte i närheten av lika länge som de andra två. Men funkar utseendemässigt...

LED funkar också utseendemässigt. Men jag har svårt för att komma fram till ifall jag "kan" lägga ut över fyrahundra spänn(behöver tre) på glödlampor nu...


... Och detta ger mig bitande myror i själen...

Jag kan inte koppla av, och det känns som världens största problem..!


... Så att.

Jag har sprungit nervöst fram och tillbaka härhemma och kollat glödlamporna i lägenheten.. Läst på nätet.. -Ända sedan jag kom hem.


Jag har dock ätit, och emellanåt försökt se på lite tv.. -Också...


...


"Ge mig ett avslut"...

Jag ber om natten.. Vaknar till dagen...

... Men det här är för svårt...

Av D - 26 december 2016 23:33

... Idag.. -Samma som igår.. I princip...

Trött. Seg... -Mest sittande...

Samma stress inför samma saker...


Men skillnaden...

Jag har varit ute och gått i en timme... i regnet och blåsten...

Och jag har, istället för att hetsäta och bli avskräckt av mitt eget ätande.. -Enbart druckit en kopp kakao på lättmjölk... och två små shots med likör...


... Jag har stickat en del på min stickning...

Och jag har inspekterat min taklampa som ligger på köksgolvet... -Stirrat ut den och funderat...


... Jag har känt att jag behöver diska...

Att jag behöver städa, tvätta och duscha... -Innan jag kan ta hem folk igen...

Och jag har därför känt mig pressad inför den "halvt som" inplanerade träffen med systrar.. Och det lika "halvt som" inplanerade besöket av pappa...


... För att jag orkar inte städa. Orkar inte diska... -Och det är knappt så att jag får ro till att lämna lägenheten, i mitt stressade sinne..!


... Men jag vill ha ett liv... -Annars vill jag dö...

... Känner mig så maktlös över mig själv...


...


Imorgon är det tisdag.

Och jag borde se till att få diskat. Se till att tacka mormor för julklappen...

Borde se till att städa lite grann. -Åtminstone golvet...

Och jag borde duscha.. -Köpa glödlampor. Så att taklampan är redo att testas så att allt fungerar, när väl pappa har varit här och hängt upp den...

Och jag borde egentligen. Egentligen.. -Boka tvättid. Då det var veckor och ytterligare veckor sedan...


Och egentligen...

Egentligen önskar jag bara att allt försvann...

Jag orkar inte mer... Orkar inte leva i verkligheten längre... -Den är för tung... För läskig... För jobbig... Och åt många håll.. alldeles meningslös.


... Hade jag kunnat lägga mig i någons famn och bli buren genom livet...

-Men nu går inte det...


...


Annars har det bara varit tv, idag...

Av D - 25 december 2016 23:21

Jag känner mig stressad...

Bara av att leva, känner jag mig stressad...

Av att umgås med familjen, köpa nya saker och sköta vardagssysslorna, känner jag mig stressad...

Av att lösa vardagens, hemmets och livet problem.. känner jag mig stressad...

Av att ta en promenad, att ha någonting inplanerat.. känner jag mig stressad...

Av att duscha eller lämna tv:soffan, känner jag mig stressad...

Och av att veta att stressen aldrig kommer att ta slut. Att allt bara kommer att gå runt, runt, runt... -Blir jag såpass stressad att jag önskar jag kunde fly...


...


Ja, just nu känner jag mig stressad...

Jag kan bara inte rå för känslan av att jag vill avsluta. Trycka på "stopp"... -Att jag vill lämna nu.. Somna och aldrig behöva vakna igen...

Kan inte låta bli att känna när jag vaknar på morgonen, en viss missnöjdhet över att behöva uppleva ännu en dag... -Över att jag inte fick lämna, denna natten heller...


... Jag tänker på taklampan som ska hängas upp i vardagsrummet... -Vad det kräver av mig, rent psykiskt och emotionellt...

Jag tänker på pressen i att pappa ska komma hit en dag i den vardag som jag verkligen önskar vila i just nu.. -För att hänga upp lampan. "När den inte bara är att hänga upp"...

Jag menar. Den kräver en del "handpåläggning", som de benämnde det... -Och det kan innebära mycket mer påfrestning, både socialt, psykiskt och emotionellt.. -Än vad jag orkar med... utan att bli stressad...


... Jag tänker också på Kanalpaketet...

På att detta snart kommer att kräva kontakt och frågetecken av mig igen...

Att jag snart kommer att behöva börja ta tag i det igen. -Oroa mig. Fråga och fundera...

Och att det inte kommer att kunna kännas säkert och tryggt, förrän i början av februari! -Då jag vet att de har förstått vad jag vill och har utfört detta på rätt sätt...


... Jag funderar på Fåtöljen... -På hur det kommer att gå när den anländer tillbaka på företaget där jag köpte den...

Jag funderar på om de denna gången, kommer att läsa sin kunds(mitt) meddelande... -Ifall de kommer att öppna kartongen den här gången, och inte bara skickar den vidare till nästa kund... -Med mitt meddelande kvar på..! Och helt struntandes i att fåtöljen faktiskt är trasig, som ligger däri!

... Ja, jag litar inte på dem... Men först om några veckor, får jag veta om de har läst mitt meddelande och inte skickat vidare kartongen till nästkommande kund... -Först då, får jag veta om jag får mina pengar tillbaka eller inte...


... Och så tänker jag på... min ätstörning... -På hur omöjligt det känns...

Jag tänker på hur mycket jag äter hela tiden... -Hur tvångsmässigt jag beter mig...

Jag tänker på vad jag äter.. -Att jag bara får i mig socker och mättade fetter... -Att jag inte äter någon riktigt mat alls... Utan bara godis...


... Och med hela själen...

Sinne och själ, ut i kroppen.. -Skriker om att livet är meningslöst! Att jag inte gör någonting... Att jag bara sitter...

Jag mår inte bra av det här... -Av att bara sitta på ändan framför tv:n hela dagarna... -Att oroa mig och stressa... -Att kämpa med vardagen och livet... Utan att egentligen kämpa alls...

Jag diskar inte. Jag städar inte... Jag tvättar inte kläder... Jag handlar inte mat...

Jag duschar inte... Jag borstar inte tänderna... Jag går knappt ut... -Jag träffar ingen annan än min egen familj... -Mamma, pappa och vissa syskon...


... Och jag tar mig inte ut på praktik.

Orkar inte börja plugga...

Och idag har stickningen som jag försöker fördriva tiden med, gjort mig alldeles seg i huvudet..!


... Jag borde verkligen försöka gå ut lite varje dag... Men jag blir stressad av att tänka på det...

Det känns som om det händer alldeles för mycket i livet och vardagen, för att jag ska vilja slita mig från tv:n för att varken ta en promenad, duscha eller diska...


Men jag borde... -Jag borde försöka leva. För att livet går ju hela tiden. Vare sig jag lever det eller inte. Och sålänge som det inte tar slut.. Avslutas.. -Borde jag försöka ta tillvara på det...

-Och här sitter jag och samlar fett...


...


Idag...

Jag klev upp vid... -antagligen halv tolv...


Jag har suttit vid tv:n... Sett på film. Stickat...

Jag har ätit, ätit.. och ätit...

Och jag har skruvat lite på taklampan som ligger på golvet i köket fortfarande...

Av D - 24 december 2016 23:53

... Idag har jag bara suttit vid tv:n.. Hela dagen...

Jag har ätit och druckit alldeles för mycket.. -Mått dåligt av det, både fysiskt, psykiskt och emotionellt...

Och jag har blivit alldeles seg i huvudet, av att bara sitta och stirra...


Jag har känt att jag vill ha mer av mitt liv än såhär... -Att jag saknar saker...

Jag har känt mig uppgiven, på grund av att jag inte lyckas ta mig ur min ätstörning.. Och att jag aldrig kommer att kunna undvika den om jag varken lyckas finna ett intresse som jag orkar med och brinner för..(!).. -Eller tar mig ut på en praktik eller liknande, som kan sätta min energi på annat!


...


Jag klev upp efter halv tolv imorse, om jag inte minns fel... Men runt halv tolv, iallafall...

Satte mig direkt vid tv:n. Åt.

Och sedan har jag bara ätit och ätit och ätit... -Trots illamående och en kännbart fullproppad mage...

Trots egentligen varken vilja eller lust... Eller fysisk känsla av behov...

Jag har mest bara ätit i brist på annat. Och för att jag vill bli av med det, så att jag kan börja svälta sedan... -Samtidigt som jag inte alls känner hopp för att jag ska lyckas lämna hetsätandet bakom mig... "Hur många gånger jag än försöker!"... -Jag vill helt enkelt inte...


... Jag har messat mamma och sagt att jag stannar hemma idag...

Messade 19åringen och tackade för julkortet...

Och svarade på 25åringens mess, där hon hade skickat en bild på hur hon firar sin jul...


Och nu till kvällen, i hopp om att lyckas fixera mig vid något nytt.. -Har jag påbörjat en ny stickning, för första gången på säkert ett par år..!

... Ja, jag känner mig så handfallen. Så bortom min egen kontroll... -Och att känna att jag inte har någon respekt för mina egna viljor, värderingar och känslor... -Att jag inte längre tycks bry mig om att jag går åt precis det hållet som jag är rädd att hamna åt..(!)... -Det gör bara att jag känner mig desperat till att få fixera vid något intresse! -Åtminstone tills jag kommer ut på någon aktivitet/praktik!


... Jag har stickat några varv...

Blivit trött i huvudet... -Alldeles seg...

Men jag tror också att det beror mycket på att jag har suttit på ändan och stirrat in i en skärm hela dagen idag. Flera timmar i streck..!


... Jag ville gå ut på en promenad...

Jag vill gå ut på en promenad om dagen...

Men just idag... På julafton... -Jag tror helt enkelt att jag inte kände mig bekväm med att gå ut ensam på en avlägsen väg... -När andra kan se att jag är ensam(på julafton..!)...


Det är dumt...

Men imorgon blir det nog en promenad iallafall...

Och förhoppningsvis ett knappt ätande..!


...


Egentligen vill jag köpa ett motionsband. Ett som man kan jogga på... -Gärna springa. Men det kan blir för trångt för min lilla lägenhet... Så att, jogging räcker bra...

Men grejen är den att det känns som om jag har så mycket som jag vill lägga pengarna på just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera...


... Jag har iallafall bestämt mig nu, för att förbjuda mig själv till att köpa onyttigheter. Saker med konstgjorda tillsatser, sötning, och höga halter mättade fetter och salt...

Jag vill leva på tillagat mat och färska råvaror... -Gärna ekologiskt...

På det sättet, hoppas jag kunna få till rutiner i både tider och mängd..!


... Men eftersom att jag har så himla brist på psykisk ork... -Att jag inte orkar med all planering. Alla funderingar och bearbetningar som det kräver av min hjärna.. -Så känner jag inget hopp om att jag ska kunna få det att fungera...

Men att sluta köpa hem "skräp"... Det borde jag ju iallafall klara av! -Och vill jag äta, måste jag helt enkelt laga mat(och ta mig igenom planering och bearbetning) eller äta färska råvaror.


Punkt slut.


...


Jag ska väl gå och lägga mig snart.


Någon dag framöver, kommer pappa och ska hänga upp lampan i vardagsrummet... -Ångest och press...

-Blir stressad av att bli störd i vardagen nu när jag känner som mest att jag behöver vila och stanna upp för ett tag...

Och efter julhelgen(om jag har tur, efter nyår), kommer jag även tyngas ner av Kanalpaketet och Fåtöljen, lite till... -Ser jag inte fram emot!

Och förhoppningsvis hör snart JobbCoach av sig, så att vi kan börja kolla sysselsättningsplats!


... Men nu ska jag försöka varva ner framför tv:n... Och sedan sova.

Av D - 24 december 2016 02:18

Klockan är tjugo över två. Men jag måste blogga innan jag lägger mig. -I ångesten för att bloggen ska dö ut eller vara "för" oregelbunden...


... Filmen slutade såå sent. Men jag var ju bara tvungen att se klart den...

Får se om jag kan sova nu, när jag såg en såpass stundvis obehaglig film... -Men jag är ju supertrött. Sådär så att ögonen håller på att slå ihop och jag fick tvinga mig själv att stanna uppe och hålla mig vaken...


...


Så.

Kort om dagen idag.

Ja. Kort denna gången... -Jag brukar ju skriva att jag ska skriva ett kort inlägg om min dag. Men oftast blir det väldigt långt ändå... -Men just nu, när jag har längtat efter sängen såå länge.. -Blir det nog bara något väldigt snabbt. En sammanfattning.


...


Jag vaknade... någon gång imorse.

Hade som vanligt haft en orolig natt med lätt och ostadig sömn... -Och när jag vaknade på morgonen, hade jag ingen som helst lust att kliva upp...

Jag ville inte möta dagen... Hade haft det för jobbigt med oron över returen av fåtöljen. Och idag skulle vara dagen då den skulle släpas på bussen, bäras till postombudet... och antingen gå igenom eller få mig att bryta ihop...


Japp...

Jag hade ingen lust eller ork att ta tag i det. Inte egentligen... -Men det behövde göras...

Så att. När klockan blev strax efter halv tolv och jag hade struntat i att kliva upp tills HemTillGården började, lite halv motvilligt.. -Klev jag ändå upp...


...


När klockan blev cirka halv ett, gick jag iväg till bussen... med kartongen i mina armar...

Den väger ju bara sju kilo. Men den blev ändå tung efter en stund. Trots en promenad på bara fem minuter...

Och att få in den i bussen, var inte det minst bökiga. -Smala dörrar... och ett otympligt paket...


Hela vägen till affären, under promenad och bussresa, oroade jag mig...

Jag oroade mig för att streckkoden inte skulle fungera... -Kunde inte sluta fundera över ifall de då kan skriva in siffrorna som står istället, och om de i så fall skulle göra det...


Promenaden dit, var tung. Och jag gick så fort jag bara orkade, för att slippa bära det så mycket längre...


Väl på affären, lämnar jag in paketet.

Hon blippar det. Lyfter undan det, och ger mig ett kvitto...

Och min oro över att jag kanske skulle behöva betala, bekräftades inte... -Portot var betalt. Vad skönt.


...


Efter att ha lämnat in paketet, kände jag mig fri... -Mer fri än på länge...

En av alla mina bördor hade lyfts från mina axlar... Och det enda som jag nu behövde oroa mig för, vad gäller just fåtöljen.. -Är ifall de denna gången, kommer att öppna kartongen innan de skickar den vidare.. Och ifall de kommer att ta bort mitt meddelande från kartongen och läsa det... -Och inte se till att nästa kund får det!

... Det borde inte bli någon nästa kund... För att fåtöljen var ju trasig...


... Jag tog en långpromenad till busstationen...

Bestämde mig för att proppa idag... -Att jag skulle köpa precis allt jag ville ha "för sista gången"...

Och alltid ska man behöva ångra det...


...


Jag handlade. Åkte hem... -Och så åt jag...

Jag har ätit, ätit och ätit... -Blivit äckligt mätt, och fortsatt äta..

Jag har räknat kalorier... och ätit igen..!

Och jag har sett på tv... -Mycket tv...


Och jag har haft ångest för att jag äter för mycket... -Jag går upp i vikt. Och jag fortsätter proppa...

Egentligen vill jag ju bara svälta... Jag vill känna kontroll... Trygghet... Och jag vill inte känna att jag är elak mot mig själv och inte visar någon självrespekt...


... Förutom det, messade 25åringen idag... -Två gånger...

Hon undrade om jag skulle till mamma och pappa imorgon... -Vi har ju redan firat jul. Så att det är inget planerat julfirande där... Men jag tror att hon ändå vill åka dit...


Jag svarade dock att jag trodde att jag skulle stanna hemma istället. -Att jag behövde vila...

-Men hon messade igen "Snälla kom"...

Jag vet inte... Jag känner bara för att vara hemma. Det har varit jättemycket pågång nu ett tag. Och nu när julledigheten kommer och därför de ärenden jag har hos olika företag, stannar upp för ett tag.. -Vill jag bara passa på att koppla bort... -Så gott det går, iallafall...


Jag vill vila.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6
7
8
9
10 11
12 13 14
15
16 17 18
19 20
21
22
23
24 25
26 27 28
29
30
31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards