Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under december 2016

Av D - 6 december 2016 22:00

... Jag är helt slut..!


Jag gör det mot mig själv, igen...

Fast jag vet inte om man kan kalla det "igen", när det aldrig riktigt har slutat "vara"...


...


Jag är trött... Ständigt hungrig...

Huvudet dånar lite lätt... Jag spänner mig i nacken...

-Och till det, känner jag även en oro och stress inför saker som händer och inte händer i livet och vardagen... -En oro över de saker som jag omöjligt kan ha kontroll över, och därför inte vet hur de kommer att te sig när de väl inträffar...


...


... Jag känner att jag är för "borta" i huvudet, för att kunna få fram ett bra och klart inlägg av mina tankar och känslor...

-Så att. Jag hoppar direkt till att beskriva min dag, uppifrån och ner... -Så blir det iallafall något skrivet!


... Hmmm...

Ja. Det hade ju varit enklare, om jag hade kommit ihåg dagen...


... Men jag antar att jag klev upp vid tiotiden imorse. Åt en havrekaka som frukost, som vanligt... -Och satt sedan och såg på tv, tills jag gick iväg till bussen vid ettiden...

Jag skulle även idag, in för att köpa dagens godis.. -Japp. Godis äter jag varje dag, nuför tiden...


... Och även om jag visste att det skulle bli antingen stressigt eller långdraget, mellan bussarna.. -Kunde jag inte förmå mig att orka kliva av bussen några hållplatser tidigare och promenera en stund innan jag köpte mitt godis och åkte hem...

Jag kände mig helt enkelt för svag. Och jag visste också med mig att jag skulle känna mig för stressad och otålig av att promenera först och handla sedan... -Och att det i så fall hade varit bättre tvärt om..!


... Men det jag gjorde, var iallafall att jag klev av på busstation.. som vanligt.

Sedan stressade jag iväg till den affär som låg näst närmast. Då jag var på den närmaste igår... -Och jag känner motstånd i att handla onyttigheter på samma butik flera dagar i rad... -Allra helst när det är endbart det som jag handlar..! -Varje gång!


... Sedan stressade jag tillbaka. Men den här gången, med lite mindre stress i själen. Då jag hade mer tid på mig än vad jag räknade med... -Hade tjänat in lite på ditvägen...


... Jag kom tio minuter innan bussen skulle gå, till busstationen...

Blev strikt sugen på kolsyrat vatten... -Stressade upp tankarna.. "Då jag ju måste köpa det nu, om jag ska hinna innan bussen går!".. -Och bestämde mig för att tillåta mig själv att köpa en vatten på "dyra pressbyrån", fastän jag precis hade lämnat en mataffär...


...


Väl hemma...

Jag vägde mitt godis en extra gång. Då jag ville vara säker på hur mycket jag skulle få i mig... -Och hur mycket som skulle tas bort ifrån mängden, för att inte förstöra "min kaloribudget"...


Sedan så åt jag. Såg på tv...


... Och något annat, har jag väl inte gjort idag.

Jag har oroat mig och känt mig tung, på grund av de paket som jag ännu inte har fått levererade. -Som egentligen borde ha varit här nu.. -Eller iallafall hörts något om!

Och så har jag ältat mina tv-kanaler som jag ska byta utbud på... -Men som jag inte vet om de har fått mitt mail eller inte... -Så jag ska maila dem igen...


Jag har känt mig för slö för att varken duscha eller diska... -Och jag börjar känna ångest för att jag inte vet när det kommer att bli gjort..!


Jag börjar bli stressad för att jag känner att jag behöver vara hemma "för att få saker gjorda", men att jag samtidigt har ett busskort att utnyttja...

-Och att jag inte vet vilken dag som jag kommer att behöva vara hemma för att ta emot leverans.. -Det gör det hela ännu jobbigare!


... Jag känner mig pressad för 23åringens 24årsfirande, som blir av nästa torsdag hemma hos henne...

Stressad för julbordet med övernattning, den 21:a...

Stressad över att högtiderna faktiskt betyder någonting för resten av familjen.. -Vilket drar in mig i en massa onödig stress!


... Och så har jag försäkringskassan på torsdag. Där vi ska prata om hur jag kan ta mig vidare...

Det ser jag ju fram emot..! -På sätt och vis...

-Men jag ser samtidigt ingen möjlig väg ut ur den här skogen... Så att jag... känner väl mest en meningslös, grumlig tyngd i det här...


...


Imorgon planerar jag att vara hemma hela dagen...

-Eftersom att jag hoppas på att orka duscha(vilket var väl behövligt redan förra torsdagen!) den här gången.. -Och även försöka orka diska en del...


Ja, jag ligger så efter nu.. -Att jag börjar känna mig stressad och grå, bara av hur jag och min lägenhet ser ut!


...


Jag tänker på godis hela tiden. På att äta...

Och det enda jag vill göra just nu, är att skaffa en massa godsaker och proppa tills jag får ont, igen!


Men jag vill inte svika mig själv...

Så att jag ska ta mig igenom det här och låta känslan och tankarna bero...

"Det går över"...

Av D - 5 december 2016 22:26

... Undrar vart jag hade befunnit mig nu.. -Hur mitt liv hade sett ut, varit och kommit att vara.. om jag inte hade blivit född till... "jag"...

Om jag inte hade varit tystlåten. Blyg... Om jag inte hade varit så snäll. Konflikträdd... -Om jag inte alltid hade velat vara till lags. Duktig till varje pris...

-Om jag inte hade varit så... envis...


Undrar vart jag hade befunnit mig nu. Vilken min historia hade varit... Och hur jag hade sett på livet och framtiden...

-Undrar med vilka känslor inombords, jag hade gått.. -Om jag hade blivit född med helt andra egenskaper. Till en helt annan familj... och i en helt annan stad...


Undrar hur livet hade varit... om jag inte hade gjort de val som jag gjorde...


...


Ja, min historia. Den jag är... Den jag föddes till att bli...

Mobbningen. Osäkerheten... Otryggheten i hemmet...

Att känna mindre behov av att umgås... -Att vara ensamvarg. En drömmare...


... Att vara rädd för konflikter. Att alltid vilja göra allt precis som andra vill ha det...

Att vara ständigt orolig att såra... -Orolig att få skäll...


Och att sedan, efter flera intensiva och jobbiga.. -Otrygga skolår.. -Flytta direkt 35 mil bort från alla jag kände... För att bo med en människa som man trodde sig ha en helt underbar framtid med..!

... Jag undrar hur jag hade mått nu, om jag inte hade flyttat dit... Om jag inte hade gett mig iväg för att påbörja ett nytt liv.. -Ett vuxet liv i H*vetets Stad...


...


Jag har fastnat i någonting aggressivt. Ett liv som står stilla och samtidigt sliter sig framåt...

Och hur mycket jag än önskar, orkar jag inte ta tillräcklig kraft för att kunna ta mig ut och vidare...

Jag får inte igång livet... Får inte liv i mig själv. Fart på mina drömmar...


Jag bara är. Jag bara lever...

Lever för att överleva... -Träffar syskon och föräldrar "mest för deras skull"... Men ibland även för att jag har lust.. och "behöver det"...


Jag ältar ständigt. Varje dag, önskar jag...

-Men jag vågar inte tro... Jag ser inte längre någon framtid. Ingenting ifrån det jag har idag...

Och jag känner varje gång som jag tänker efter.. -Att jag har levt färdigt. "Egentligen är jag redo att gå vidare"...


Jag har liksom tröttnat på att sitta fast med armar och midja, i väggen, med gummiband. Samtidigt som jag drar och sliter för att ta mig loss... -Kommer ingenstans...

Jag är trött på att sträcka mig utan att nå...

... Och att leva bara för att inte dö... -För att det är tryggt och välkänt...

-Det känns bara utmattande...


... Och att livet nu känns överväldigande... -Exakt varje gång som jag gör någonting till det! ...

Det är för mycket på en gång. Samtidigt som jag känner att det hela är meningslöst.. "För att jag inte lever!" .. -För att jag inte är lycklig...


... Och ätstörningen...


...


Ja-a...

Men jag får hoppas på...


Nej, ingenting.


...


Idag har jag...

Jag klev upp runt tio eller så, tror jag...


Jag oroar mig rätt så mycket för dessa paket som jag väntar på. Eftersom att jag inte vet när de ska komma. Hur de ska anlända... Och när och hur jag sedan ska få dessa på plats(en taklampa och en fåtölj)...

Och så oroar jag mig över mitt bredband och kanalpaket. Då det ena inte tycks komma på e-faktura, hur mycket jag än försöker! Och det andra måste bytas utbud inom en viss tid..(!), "Men jag vet inte när!"...


Så att jag mailade.


...


Jag åt en sådan där havrekaka till frukost.

Såg på lite tv...


Och sedan bar det av till bussen...


Ja, eller jag tänkte(hade tänkt) åka en timme senare idag. Eftersom att det skulle ge mig lagom mycket tid i stan sedan, för att hinna handla det godis(usch, för godis) jag ville ha och sedan åka hem igen... -Utan att behöva stressa. Och utan att behöva ta "den fulla bussen"...

Men jag tog den tidigare bussen ändå. Då jag inte orkade sitta hemma längre...


... Och väl på busshållsplatsen, stod jag ju och väntade som vanligt...

Bara det att, när bussen väl kom idag.. -Stannade den inte!

... Nej, den åkte bara rakt förbi!

Den såg att jag stod där. Men grejen var att det stod en lastbil där bussen skulle köra in... -Så att...


... En tjej kom iallafall till hållplatsen precis när bussen åkt förbi...

-Hon ringde dem och klagade...

-Jag väntade tills hon var klar. Då jag ville höra hur det skulle lösas... -Och sedan rusade jag iväg till trafikplatsen(ca 30minuters lite drygt, promenad)...


Och som jag rusade!

Det gick fort. Jag gick så att jag fick känningar i både hjärta och lungor(inget allvarligt)... Och att jag hade ätit en liten havrekaka till frukost, gjorde illamåendet mig strängt påmind om..!


... Men jag hann dit, innan den buss som jag tänkte försöka hinna med, gick...

Handlade det jag skulle ha... Vilket blev en liten påse lösviktsgodis...

Jag vågade be om att få koppla mitt bankkort till ett medlemsskap på butiken...

-Väntade på bussen hem. Och klev på "den fulla bussen"...


Ja, idag var den inte full.

Det var inte så många ungdomar som åkte. Vet inte varför. Men jag var bara nöjd..!


...


Väl hemma...

Jag åt godiset så fort som jag kom hem...

Ja, efter att ha... joxat med min hushållsvåg... -Den visade fel... Rätt så väldigt fel! -Vilket gav mig en del ångest. Eftersom att jag använder den varje dag, och har så gjort, väldigt länge!


... Men sedan så åt jag iallafall mitt godis. Till en halv kopp kaffe från imorse...

Såg på tv...


... Det har inte blivit någon diskning idag. Inte heller någon dusch(fastän jag börjar stinka "usch")...


Hungern har varit jobbig...

Jag har bävat inför kommande dagar. Då jag inte trivs med hur jag äter nu. Vad det kräver av mig... Och hur det får mig att känna...

... Och jag är osäker på hur rätt eller fel jag gör...


... Jag kanske får hoppas på att jag tar mig ut på praktik en dag... -Men just nu, känns det minde möjligt än någonsin! Eftersom att den porten verkar(kanske) stängas med både lås och bom!

... Kan ju hoppas på att någon gång bli fri ifrån mig själv, på ett eller annat sätt...

Att kanske någon gång framöver, våga uppnå någon mindre dröm... -Men det är ingenting jag tror på... -Ingenting jag kan se...


...


Förövrigt så har jag kollat lite butikserbjudanden... Men med för lite energi för att kunna gå igenom allt klart...

-Så att nu känner jag mig ofullborad. Tom! Och full med hål i själen..!

Av D - 4 december 2016 18:58

... 62% avverkade.. 38% kvar till gränsen... 4timmar kvar till slutet...


...


Idag...

Vad har jag gjort idag?


Det har inte varit så mycket till "dag" idag, känns det som...

Jag åkte iväg till stan en vända. Mest för att jag kände att jag behövde ut, efter flera dagar som innesittande... -Och för att jag känner mig dum av att gå till samma lilla affär varje dag, för att köpa godis och kakor... Och bara godis och kakor!


... Så att. Jag behövde gå till en annan affär...


Det var skönt att komma iväg. Om än kallt!

Och även om jag hade en och en halv timme i stan, för bara 20 minuters promenad och en snabb handling av godis.. -Så kändes inte tiden alltför lång...


...


Innan stan, satt jag vid tv:n i någon timme... Åt en havrekaka som jag gjorde igår, och drack en halv kopp kaffe...

... Och efter stan... -Sedan jag kom hem, har jag sprallat nervöst omkring efter mina hemmanycklar...


Jag menar.

När jag skulle låsa upp dörren när jag kom hem, hade en nyckelring som jag satt fast i väskan, fastnat i min nyckelknippa och trasslat in sig... -Och jag upptäckte då en tom ring på knippan... Den tomma ringen, kunde jag inte komma på ifall jag hade tappat en nyckel ifrån. Eller om den alltid hade varit tom...


Jag kom att tänka på att jag inte visste vart jag hade vissa av mina hemmanycklar...

Jag visste att pappa hade en. Att jag har en i väskan på knippan... -Och att "någonstans" i någon jackficka, finns den sista..! -Men vart?!


Så jag började leta...

Hittade den väldigt snabbt(vilka visade sig vara två stycken!)... -Men trots det, kunde jag ju inte vara säker på att den tomma ringen, inte skulle finnas en nyckel på...


... Men skit samma... Jag minns mig inte sakna någon nyckel, iallafall...

Jag är ju så noggrann... Alla mina saker i väskan, sitter fast i den, med gummiband eller ring. Så att jag inte ska tappa dem...

-Så att det vore ju maximal otur, i så fall..!


...


Ja. Och förutom det, har jag testat min klänning som jag köpte i somras...

Jag(!?) i klänning! Nej, aldrig. Det händer liksom inte..!

Men jag köpte den. Och fick nu för mig att testa den...

I somras när  jag fick hem den, var den för stor i midjan, eftersom att jag då gick med tio kilos undervikt... -Men nu satt den okej...


Det som hände, dock.. -När jag skulle testa den.. -Var att drakedjan trasslade in sig i ett sådant där sidenband som satt i klänningen.. -I armhålorna, ni vet..?

... Så, nu. -Efter en massa krångel, har jag klippt bort dessa...


...


Jag har ätit godis... Och ännu mera godis...

Och det som jag har kvar, tillåtet att äta idag.. -Är ett par sådana där havrekakor...

De var riktigt goda för att vara så enkla. Och jag planerar att göra ännu fler... -Om inte idag, imorgon...


Men jag hoppas på att kunna avstå att äta mer idag. Eftersom att jag gärna ligger på den nivån som jag nu gör... -Nu när jag har ätit 62% av min "kaloribudget"...

Dumt, dumt.. -Jag vet... Eftersom att jag nu ligger på den vikt som jag har satt som "min normalvikt"... -Och jag borde då kunna äta hela min budget...

Men men...


...


Någon diskning har det inte blivit idag...

Inte heller någon dusch... -Fastän jag behöver!


Och jag känner mig stressad över det faktum att jag inte vet när eller hur min taklampa kommer att anlända...

Jag vet inte när eller hur jag ska få hjälp att hänga upp den...

Och när pappa väl kan komma... -Då måste det vara renare i köket än vad det är nu!


Jag vet inte heller när eller hur jag ska få hem min fåtölj från en butik i stan...

Ja, den kommer till ett postombud där. Då affären här, inte tar emot paket från DHL...

... Jag behöver ju hjälp från pappa, att få hem den... -Men jag känner att jag kräver för mycket... "Och jag hatar att känna mig ivägen! Jobbig.."...


... Och att oroa mig för detta.. -Får mig också att känna press över alla sociala situationer och sammankomster som kommer framöver! Eftersom att det blir för mycket att tänka på... -För mycket som händer, på en och samma gång...


... Jag vill att allt blir klart och slutar hända.. -Så att jag kan vila. Koppla av, sedan...


...


Imorgon borde jag duscha... Men det blir inte idag...

-Säkert inte imorgon, heller. Eftersom att jag vill tvinga mig själv iväg på en bussresa till och från stan, en gång varje vardag... Och först den dag som jag väntar leverans av lampan, kan jag tillåta mig själv att vara hemma... Och först då(om ens då!), kommer jag att orka eller få ro till att duscha!


... Och disken...

Åh, herre gud. Disken..!

När ska den bli av?! ... -Det vet jag inte...

Av D - 3 december 2016 22:25

Jag räknar kalorier...

Jag är stressad och samtidigt uttråkad under meningslöshet...

Sociala sammankomster. Umgängen.. -Får mig att känna mig pressad... Samtidigt som jag ofta känner mig ensam...

Jag har intressen som sätter för mycket press på min hjärna och själ, för att jag ska orka tänka på dem...

... Och det känns hela tiden som om jag försöker dra åt båda hållen... -Som om ingenting är rätt... Samtidigt som jag vill åt alla håll...

Självkänslan och självförtroendet.. -Rädslan för allt och ingenting... -Perfektionismen...


... Det är stökigt...

Lika rörigt som det är i lägenheten nu, är det i både vardag och själ...

Jag har hållit på så länge nu.. Tänkt i så många år, utan att komma någonstans.. -Så att nu tror jag att jag egentligen har gett upp... Att jag har förlikat mig med min vardag. Med det liv jag har.. -Fastän en del gnäll och innerliga protester från min egen sida...


Jag menar. Jag önskar ju fortfarande... Men att någonting någonsin skulle kunna ge mitt liv en mening, och få mig att känna mig stark, viktig och lycklig... -Det kan jag inte se framför mig.. hur mycket jag än kisar..!


...


Ja, jag räknar kalorier. Det har jag gjort väldigt länge nu... Mest för att hålla lite koll. Eftersom att jag hetsäter så mycket och inte kan sluta äta alls, om jag inte försöker rikta in mig på en viss mängd...

Men att räkna, gör också att jag känner av någon slags belöning när jag äter mindre än vad min gräns ligger på... Vilket leder till att mitt mål, trots att jag egentligen inte har på mig min svälthjärna för tillfället.. -Blir att svälta. Att gå ner i vikt(ett indirekt mål)... -Och de gånger som jag då äter såpass mycket som jag "får" göra, känner jag mig stressad, orolig och missnöjd. Som en svikare... -Och jag får ångest...


Nej. Eftersom att jag har hetsätit under så lång tid, har min ständiga känsla av att vilja svälta och gå ner i vikt, avtagit. Tynat bort... Och den siffra som jag har satt som "gräns" för mina kalorier, ligger så att jag ska hamna och stå stilla på en bra vikt. En hälsosam vikt för min längd...

Men att jag sedan räknar kalorier varje dag. Hela tiden.. -Och för loggbok... -Och att det gör att jag ändå kämpar och strävar fel... -Ja-a...


Jag finner ju också ett stort och tungt motstånd i att hindren man måste ta sig över för att få riktig mat på bordet och förvara denna... -Ja, men allt det där... - Är för höga och för tunga..

-Vilket gör att jag ännu mindre orkar anstränga mig för att... äta bra...

För att. Min hjärna är inställd på att äta regelundet, en lagom mängd... och hälsosam mat.. -Just nu...

Men det bli för tungt att ta steget från tanke till handling...


...


Idag har jag försökt ta tag i lite av disken...

Jag har diskat i pauserna av tv:programmen som jag har sett...

Och så har jag nu till kvällen, testat mig på att göra några slags havrekakor... på bara tre ingredienser..


Annars har jag inte gjort något annat idag...

Skrivit någon enstaka gång. Då ångesten över hur meningslöst mitt liv är, attackerade mig plötsligt och snabbt... -Och stressen över allt som händer och inte händer..!


Egentligen har jag ju behövt duscha, i flera, flera dagar nu! Men jag har inte orkat. Inte funnit ro...

Jag får väl försöka göra det imorgon... -Det, och diska resten av disken!

För att. Hela nästa vecka, måste jag utnyttja mitt busskort! Då jag har blivit hemma i för många dagar i streck nu..

Vill ju gärna tjäna åtminstone någon krona på att köpa det! ... -Och inte tvärtom!

Av D - 2 december 2016 22:40

... Nu har jag skapat mig världens röra i köket.

Under några dagar, har disken och skräpet hopat sig på alla tillgängliga ytor, -Torra orangea pölar av kladd och fett, har lagt sig som ojämna ringar på bord och riskbänk...


Och nu har jag stängt dörren in dit. Så att jag kan koppla bort det för en stund. Det stora stöket som skapar stress i mitt sinne. Tyngd i min själ...

Där måste röjas, diskas och torkas. -Innan jag kan göra någonting mer därinne igen..!


...


Igår var jag på möte med JobbChoach och MinKontaktPåKommunen...

Vi skulle, på min begäran, äntligen prata om aktivitet. Och jag skulle få ansöka om aktivitet genom kommunen.. igen. För typ tredje gången eller så.. tror jag...


Men det här är första gången som jag känner att jag står själv på den ena sidan av linjen... Och de på den andra.

Jag förstår vad de säger och hur de tänker... Men samtidigt så vill jag ju bara gå den väg som jag tror mest på. Som känns som mest möjlig... Och som jag tror att kan ta mig dit jag vill, så snabbt och smärtfritt som möjligt...


... Men de håller inte riktigt med mig om vilken väg som är bäst... Och jag kan ju förstå varför. Helt och fullständigt..!

Men det gör ju inte att deras väg känns mer möjlig och rätt för mig!


... Okej, jag ska sluta tala i gåtor.

Deras synvinkel är iallafall att jag inte ska ansöka om en aktivitet igen, förrän jag har fått hjälp från vården. Förrän jag mår såpass bra att jag slipper misslyckas gång på gång. De är oroliga för vad som händer med mig när jag inte lyckas. Och hur dåligt jag mår av det... -Och de är helt övertygade om att jag behöver professionell hjälp innan jag försöker mig ut igen...

Men jag, å andra sidan. Jag känner att jag har haft kontakt med vården såpass många gånger, att jag redan vet att jag snarare går åt fel håll och backar, än börjar må bättre av det.

Och att jag aldrig tidigare har lyckats samarbeta med dem... -Det sinkar mig bara i min kamp...


Jag vet ju inte hur jag mår och vad jag behöver. Jag vet inte hur bra eller dåligt mitt liv är. Vad som fungerar och inte fungerar...

Och att jag ena sekunden, i ena tanken.. -Känner att jag är stark och frisk. Pigg och glad... -För att i nästa, känna att jag rasar samman och varken orkar eller klarar någonting... -Det gör det omöjligt för mig att lyckas ta emot hjälp!


Men däremot, så är det fortfarande möjligt för mig att gång på gång på gång, försöka ta mig över det hinder jag upplever i att ta mig ut på aktivitet. Rädslan, ångesten... och den ständiga känslan av att behöva backa. Springa därifrån.. -Som uppstår.

Jag känner fortfarande att jag har en chans till att känna mening i livet, och kanske bli lycklig... -Lämna ätstörningen lite i bakgrunden och få fokusera rätt för en stund.. -Om jag bara lyckas komma ut i åtminstone några timmar om dagen... (Och i mitt sinne, gärna 15 timmar om dynget! Mest för att kunna fly helt..!)..


... Men det känns ju inte så möjligt, -när de, för det första, redan när jag kommer till mötet, börjar övertala mig om att jag kommer att misslyckas. Och att jag kommer att må sjukt dåligt(inte orden de använde, såklart) av det... -Innan jag ens har fått en till chans!

Visst för att det har gått åt skogen varje gång tidigare. Men vad som händer om jag inte får min ansökan beviljad på grund av deras oro, är ju att de stänger den enda möjligt öppna väg jag kan se..! -Och skulle jag må mindre dåligt av att inte ens få chansen till att lyckas?!


... Och det gjorde det ju inte bättre heller, att jag blir som en stängd bok med hänglås på, varje gång som jag sitter i ett möte. På grund av att jag känner mig pressad mot väggen. Ihopknycklad till ett hårt lerknycke... -Och får känslan av att bara vilja springa iväg..!

... Jag kunde inte svara på mycket. Kunde inte tänka klart... Och även om jag oftast inte har svar på mina egna frågor.. På hur jag ska ta mig dit jag vill(eftersom att jag inte vet vart jag är).. -Så blev det ännu svårare när jag satt där med krökt rygg och blicken fast i golvet, på mötet igår!


...


Jaja. Nog om det.

Jag får ändå känslan av att hon kommer att avslå ansökan...


På torsdag nästa vecka, ska jag på möte med min handläggare på försäkringskassan. Det första mötet.. Eller andra.. -Som jag har haft på över tre år..! Säkert fyra!

Jag ser faktiskt fram emot det, lite grann...


... Jag menar. Jag vill ju ha krav på mig. Jag känner att jag behöver krav på mig.

Och jag har ju svårt att förstå hur jag kan få gå med aktivitetsersättning i flera år, utan att någon försöker skjuta mig rätt. Ställer de krav som gör att jag tids nog kan ta mig ut i arbetslivet!


Jag saknar det.

Jag borde kunna sätta dessa krav på mig själv. Sätta upp mål och ultimatum..

Men jag orkar inte. Jag klarar det inte. Och på grund av rädsla, uppgivenhet och förvirring.. -Gör jag det inte. Jag backar bara.


Men kraven behövs. För att mitt liv står stilla.

Och hellre ett pressat liv i ångest och otrygghet... -Än ett tryggt liv utan krav, där det inte händer någonting!

Hellre ett liv med ultimatum för inkomst... Ett liv där jag håller på att tyna bort på grund av brist på inkomst... -Än ett enkelt liv där jag tar utan att ge.. och dör lika meningslös som jag redan känner mig..!


... Ja, jag vill ha krav. Och jag hoppas att hon kommer med något annat till mig på torsdag, än "vården". För att jag är trött på att få det i ansiktet varje gång som jag vill ha hjälp framåt! Jag vill gå en väg som jag tror på och kan se...


...


Förövrigt.


Det händer mycket just nu, känner jag.

Mycket med syskon och föräldrar. Många sammankomster och umgängen...


Och mycket som förändras. I hemmet.

Saker som jag köper. Paket som ska anlända...


Jag lagar mat... Enkla saker. Men ändå.. -Koka några grönsaker. Pasta... Göra en kaka i mikron...

Det har inte varit så mycket matlagning. Knappt någon alls. Eftersom att jag har levt och lever på godis just nu...

Jag har svårt att ta mig ur det. Eftersom att jag inte orkar med matinköp, planering, matlagning. Jag orkar inte med att förvara maten. Att diska efter matlagning...

Och bara all tankekraft och ångest. Nervositet.. -Som hela den här proceduren innebär...

-Nej. Godis. Kakor... Choklad. -Det är min energikälla, för tillfället!


... Men igår kokade jag grönsaker och gjorde soppa av dessa. Bara två portioner. Som egentligen blev två halva portioner... (min hjärna vill egentligen svälta, just nu)...

Och idag fick jag för mig att testa göra "kött"bullar av kikärtor.

Utan recept, körde jag ihop en smet. Glömde kryddor och salt... -Och försökte få till dem...


Tre olika sätt, blev köttbullarna tillagade på. Och inombords och ut i hela kroppen, var jag stressad och på helspänn...

Men jag smakade två av dem. Bullarna blev i två olika utföranden och strukturer.. Så att jag smakade en av varje sort... -Och trots olika strukturer och kryddningar, smakade båda underbart!


... Nöjd.

Men nu är jag dock uppstressad och speedad inombords. Då jag har förvarat dessa... -Och förvaring... Det gör att jag inte kan slappna av! ... Inte förrän stressen och "nyheten" har lagt sig!


...


Idag har jag varit hemma. Är nämligen inne i RödaVeckan nu. Och hade ingen ork eller ro till att lämna hemmet idag. Eftersom att jag ofta blöder väldigt rikligt.. Och toalettbesök varannan timme, blir ju svåra...


Jag har suttit vid tv:n...

Suttit vid tv:n... Suttit vid tv:n, tv:n, tv:n...


Och så har jag gjort de där kikärtsbullarna...

Och ätit lite grann...

Ätit egentligen mer än vad jag känner att jag borde. Men ändå inte för mycket...


... Och så har jag känt mig tung på grund av paketen jag väntar... Paketen som bara blir fler för att jag inte kan sluta beställa... -Fastän jag redan känner mig överväldigad av allt som händer! Allt jag får att hända.. -Alla förändringar jag gör...


Och så har jag såklart funderat lite grann över den där aktiviteten som jag hoppas att jag blir beviljad... "Kanske funkar det den här gången"... -Då vore det ju dumt om jag inte ens fick chansen...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6
7
8
9
10 11
12 13 14
15
16 17 18
19 20
21
22
23
24 25
26 27 28
29
30
31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards