Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under mars 2017

Av D - 30 mars 2017 23:04

... Idag har ätstörningen visat sig extra påttaglig... Förutom kaloriräknandet, som jag alltid håller på med och har gjort i tre månader nu(ja, just den loggen, annars är det ju längre), har jag känt av svälthjärnan till den grad att jag bara gick omkring i cirkar och inte visste vart jag skulle ta vägen, och motionerade omkring i ren nervositet och frustration... Ja, det var länge sedan som jag faktiskt brydde mig om, på ett sådant plan, att äta lite(väldigt lite)... Men idag kändes det viktigt...


... Det är bara så mycket just nu, på en gång... Och likväl som mitt svältberoende nu börjar ta sin början på nytt för att jag... Ja, -har det inom mig, beror det också mycket på mina svårigheter i att planera för inköp, att handla och förvara, att tillaga och diska... Att bara... orka med alltihop. Och även allt som händer och inte händer i livet, påverkar ifall jag svälter eller hetsäter.. Och med tanke på hur beroende och nedborrad jag var i min svält, och hur fixerad jag alltid vände mig till svälten varje gång som saker kändes det minsta jobbiga, känns det lite smått som ett under(!) att jag har levt så länge utan den nu..!

Men jag känner... Ja, jag känner att den börjar komma tillbaka nu. Nu när hetsätarberoendet börjar avta...


... Jag vill gärna säga att idag har varit en av de tyngsta dagarna i mitt liv, men det vore att ljuga och det kan jag inte tillåta. För att.. vad ska jag då kalla mitt förflutna? Vad ska jag kalla skolåren? Vad ska jag kalla mina år i H*vetetsStad, och alla månaderna på psykavdelning, om jag kallar denna dag för "en av de värsta dagarna i mitt liv"..?

... Nej, den här dagen har varit tung. Det har den... Men inte i närheten av vissa andra dagar..!


... Dock har jag börjat tänka på döden, på att försvinna, ganska mycket nu de senaste dagarna... Jag har börjat fundera på mina texter, bilder och foton. Allt sådant som jag är rädd för att lämna efter mig, då familjen kan se det... och jag inte vill att någon ska få veta vad jag verkligen tänkt och känt.. Vem jag egentligen var och är...

Jag har funderat på hur jobbigt det skulle bli att försvinna härifrån, då det kräver så mycket förberedelser... Så många nya lösenord. Så många brev, och tillit... Ja-a...


...


Idag ringde 25åringen, någon gång tidig eftermiddag... -Jag orkade inte svara... Hon messade istället. Bad mig att ringa när jag kan... -Jag har inte ringt.

Jag har bara haft jätteångest för det, hela dagen, då jag har känt mig pressad och inte alls haft lust att prata i telefon... Jag vet fortfarande inte vad hon ville, men jag messade och ursäktade mig för att jag aldrig ringde, nu vid tiotiden... Och hon svarade att hon ringer imorgon istället... -Hoppas att jag orkar svara då!


... Hela förmiddagen spenderade jag precis som varje dag de senaste dagarna, med att fundera på hur viktigt det vore att faktiskt åka iväg och få den där frukten och grönsakerna handlade idag.. Eller hur stor chans det fanns att jag skulle ha mer ork att åka på fredag eller söndag(lördagen går nästan inga bussar)... Jag hade ångest, som vanligt. Kände mig pressad.. som vanligt... Och jag skjöt det framför mig, precis som de senaste dagarna...


... Det känns så tungt, det här med inköpen, eftersom att jag har en lista på vad jag ska köpa och att det behöver köpas denna vecka, men jag orkar inte åka iväg... Jag orkar inte få hem mat till skåpen. Orkar inte ha den ligga i skåpen. Orkar inte känna av pressen i att tillaga den...

Jag vill såå gärna äta den. Jag vill såå gärna leva på frukt och grönt... Men jag orkar inte ha den hemma. Och att 24åringen och jag hade messkontakt imorse. Att vi bestämde att träffas någon dag nästa vecka... Och att dessutom JobbCoach och jag har stämt planeringsmöte på den där sysselsättningsplatsen(brukshundklubben).. Det gör bara att det blir för mycket att hålla reda på, och en ännu mindre ork för mig att ha mat ligga och stressa upp mig, i skåpen!


... Så att jag struntade i det. Blev hemma, och mådde som vanligt, rätt så risigt...

Jag har ju inte duschat på ett par veckor(minst), heller... Vilket också gör sitt med ångesten och humöret...

... Efter ett tag, mailade jag iallafall MinKontaktPåKommunen, med mina svar på de frågor som hon hade ställt(till min ansökan om boendestöd).. Men jag gjorde det med en hel del osäkerhet... -Hur ska jag kunna få ihop både sysselsättning, umgänge med familjen(de få gånger som det händer) och boendestöd!? Och en ännu viktigare fråga "Kommer jag att känna att jag behöver stödet, och kommer jag att kunna ta emot det?"...


...


... När klockan var halv sju idag, på kvällen, hade jag bara ätit lite över 200kilokalorier. Ett par portioner(vet inte om de var hela, mäter aldrig) gröt på bara vatten, med lite sirap på... Men jag hade känt av att jag ville gå och köpa någonting, nästan halva dagen...

Jag hade nöjt mig med att äta någonting hemifrån. Jag hade nöjt mig med att äta frukt eller grönsaker... Jag hade inte alls haft någonting emot att följa mina egna uppsatta regler om kost och inköp... Men...

Grejen är den att jag typ inte har någon mat hemma. Jag har tagit slut på mina havregryn, jag har inte köpt några grönsaker ännu, frukten är också slut, och jag hade glömt att ta fram en ny portion soppa ur frysen igår, samtidigt som jag har en viss vägran till att mikra den från fryst tillstånd, då jag hellre låter det frysta hålla kylen kall över natten, medans den tinar... Och så lägger man till att jag inte har orkat åka in till stan för att handla på flera dagar, och att jag.. "vägrar" att handla frukt och grönt här i byn, där dessa inte är på erbjudande, samtidigt som de finns till sänkt pris, en bussresa bort..! Ja, och så det faktum att jag vill planera mina inköp efter veckoerbjudandena, då det är ett bra sätt att förhålla sig till vilka varor man ska köpa vilken vecka.


... Men jag började må sämre och sämre av hungern. Började känna mig svag och frustrerad. Min hjärna började tvinga mig till att fundera på vad jag kunde hitta på att äta, och verkligen tjatade om att få gå till affären "trots vad jag egentligen tyckte, kände och ville i frågan".. -Förnuft mot behov.. typ.

... Egentligen ville jag verkligen inte vika mig för hungern. Inte när jag inte kunde förmå mig att köpa frukt och grönt på denna butik... Men jag gick iväg ändå, efter att ha gått omkring i cirklar en stund, både med och utan ytterkläder på...

Jag köpte mig glass och knappt hundra gram naturgodis... Och allt som allt, hamnade jag på ungefär 1200-1300 kilokalorier idag. Det är ju inte mycket, men det var tillräckligt mycket för att jag skulle finslipa mina regler för kost och inköp, och göra upp en plan för hur jag ska gå ner i vikt till en målvikt... Grejen var nog i och för sig mer att det inte blev som det "borde" idag, än att jag kände att jag åt för mycket..


...


... Jag har skrivit en del i min känslobok, idag... Och så har jag sett på tv...


... Hmmm. Jag vet inte om jag har glömt någonting, men det var nog allt.

Nu blir det att lägga sig i soffan och... glömma bort morgondagen... Antagligen ska jag handla då, för att gör jag inte det, kommer jag att bli jättehungrig, eftersom att jag ska ha totalförbud mot annat än frukt och grönt, och bara får handla mat en gång i veckan..!

Och så har jag ju 24åringen och 25åringen som förväntar sig kontakt, också...


... *Suck*, jag vill verkligen fly... Jag orkar inte det här... 

Av D - 29 mars 2017 23:25

... Hmmm.. Har jag några få ord att skriva om dagen, iallafall?

Jag vet inte. Jag sitter här och stirrar in i min elektroniska skärm och har inte alls någon större lust att lätta mina tankar idag... Men plikttrogen min blogg, som jag tvingar mig själv att vara, ska jag ändå skriva några rader. -Intressant eller ointressant...


...


Jag funderar på att ansöka än en gång, om boendestöd, eftersom att jag kräver en förändring för att orka fortsätta.. vara... Så att jag mailade MinKontaktPåKommunen, igår.. och fick svar idag morse...

Det är ju alltid de där frågorna som kommer. De där jättejobbiga frågorna som är nästan omöjliga att svara på när man inte riktigt vet vem man är eller vart man befinner sig. När allt i livet och inom en själv, är mer abstrakt än konkret...

Jag vet liksom inte. Jag vet inte riktigt vad jag behöver. Vad som kommer att fungera för mig, och vad som inte kommer att fungera. Jag vet inte vad som redan fungerar, eller vad som skulle ha fungerat "om jag bara tog tag i det"... Och jag har inte heller någon aning om ifall det kommer att fungera att ta emot stödet alls denna gång till skillnad från andra. Jag menar. -Det har ju aldrig fungerat förut... Varför skulle det vara annorlunda denna gång?


... Så att jag har inte svarat på MinKontaktPåKommunens mail ännu... Jag har försökt färdigställa svaren... men ifall dessa någonsin blir skickade, det vet jag inte...

Däremot svarade jag på JobbCoachs mail. Hennes svar på mitt "Strunta i det istället", om den där praktikplatsen som jag tänkte ge en(kort och ytterst tillfällig) chans... Hon tyckte ändå att jag skulle ge den ett försök, då jag ju "kunde gilla det"... Jag svarade iallafall att jag kanske kan ge det en chans...


...


Idag har jag inte varit utanför lägenheten. Inte alls...

Jag såg på HemTillGården och JudgeRinder, som jag gör varje dag. Och sedan satt jag och försökte komma fram till ifall jag skulle behöva tvinga iväg mig själv till stan och handla de där varorna som jag behöver få köpta denna vecka, idag. Eller ifall jag skulle orka mig iväg någon annan dag...

Det började kännas väldigt tungt inom mig, att bara skjuta på det hela tiden. Att bara skjuta på precis allt... Så att jag skrev upp "Handla", på morgondagens schema, och "Boka tvättid", på lördagens...

Får jag dessa två saker uträttade på sina dagar nu, kanske jag kan känna mig lite mindre svag och menlös... Dum, sedan... Men jag känner liksom ingen motivation. Ingen större anledning att orka med alla dessa saker som ingen annan än jag själv lider av att de inte blir gjorda... Inte när jag är så himla bra på att vara dum mot mig själv i det stora hela... -Jag betyder liksom ingenting...


...


Det har blivit tv... Jag har ätit några kalorier. Sådär 300...

... Det känns som ett sådant litet intag.. Men rent kroppsligt, känner jag inte alls av skillnaden. Jag kan tänka mig att jag klarar några dagar i streck, med knappt näringsintag, nu, på grund av att jag ändå har en del "fettgömmor" eller vad man nu ska kalla det, och att det därför inte känns så tungt. För att jag vet ju att när jag svälte mig själv som värst under långa perioder, kändes det som om jag skulle dö, efter bara ett par dagar av.. svält...

... Men det kanske har lite att göra med att jag äter frukt och grönt nu, också. Och att det godis eller vad jag nu åt under mina ständigt långa svältperioder, gjorde sitt med hungerkänslan...


...


Jag har suttit på sängen... Bara suttit...


...


Jag måste få ordning på mig själv och livet, nu... För att jag kan inte gå igenom hela livet och känna att jag egentligen hellre vill lämna för att det inte finns någonting för mig här att göra... Inte när jag känner mig tvungen att stanna för andras skull...

Vet inte hur jag ska orka det...


... Eftersom att proppandet börjar dra sig tillbaka nu och jag börjar på att lyckas äta frukt och grönt, mer och mer, finns ju risken eller chansen att jag lyckas återgå till svälten igen. Och svälten skrämmer mig lite grann, med tanke på alla inre skador och sådant, man kan dra på sig om man låter det gå för långt... Och när väl mina värsta farhågor är uppnådda("uppnådda" låter som fel ord), kommer jag att känna mig tvungen att dö! Att svika mina föräldrar och syskon...


... Nej, helst vill jag ju inte börja svälta aktivt igen. Men faktum är ändå att det beroendet fortfarande finns kvar, och så fort som det blir möjligt, är det ju den vägen jag går. Det märks ju på mina 500kaloriersdagar som ploppar upp under varje dag utan "svaga stunder"... Och även under de dagar som blir "svaga", äter jag egentligen inte över vad jag borde få i mig. Utan då äter jag bara "fel" enligt mig själv...


Det är så det ser ut just nu... Och trots faran jag känner i svälten, känns det som om det vore väldigt "jag" att ändå tvinga mig själv in i det...


...


Nog om det.

Nu ska jag lägga mig framför tv:n och vänta på att jag känner mig tillräckligt lugn för att kunna sova...

Av D - 28 mars 2017 23:02

... Idag...

Jag vet inte vad jag ska säga om dagen... Det känns som vanligt, meningslöst och alldeles hopplöst... och jag har funderat på saker som jag egentligen inte vill fundera på...

Jag känner ett stort behov av att göra någon förändring i vardagen, som kan döva min själsliga och mentala smärta... -Vad som helst bara... Och jag blir uppgiven när jag känner att så aldrig kommer att bli och att jag samtidigt inte vågar eller vill fly ifrån det... -Bli fri...


...


Idag klev jag inte upp när klockan ringde. Jag hade vaknat några gånger, men när klockan blev kvart i tolv och det var dags att kliva upp för dagen "om jag inte redan har gjort det", ville jag inte kliva upp... Jag hade ingen lust att möta dagen... fastän jag hela tiden låg och kände att jag ville kliva upp och se på HemTillGården som jag alltid gör...


Jag fick svar ifrån JobbCoach, som sa att hon skulle kolla om det fanns plats i den där gruppen på brukshundklubben, som jag eventuellt skulle börja praktisera i...

... Men jag vet inte. Visst för att jag sa att jag skulle ge det en chans "medans vi fortsätter leta efter någonting som passar mig bättre". Men jag känner inte att jag når fram eller blir hörd... och jag börjar undra om hon inte förstår eller inte vill förstå... Eller ifall hon helt enkelt inte vill låta mig testa någonting annat för att hon inte litar på mig...

Och egentligen bryr jag mig inte om anledningen, men jag tycker inte om att inte bli hörd eller förstådd... Och jag vill ha samma tydlighet i den konversation vi har, när det är "min väg" vi pratar om, som när det är den vägen som hon känner mest för... Jag känner att jag får en någorlunda respons när jag funderar på att gå åt ett håll som jag själv inte litar det minsta på, men nästan ingen alls, sådär undvikande, när jag vill få fram att jag egentligen vill gå en annan "för att det inte känns bra för mig"...


... Jag vet inte...

Jag fick ingen respons, och jag vet inte om hon vet hur jag uppfattar det eller om hon ens tänker på det själv... Men det kändes inte längre okej att gå den vägen som hon tjatar om att hon tycker jag ska gå, när jag inte kunde vara säker på att inte sökandet efter något annat, skulle stanna upp för ett tag... -Inte när jag känner mig så obekväm med den där sortens plats...

... Så jag kände mig väldigt uppgiven, gråtfärdig och desperat. Drog mig tillbaka, meddelade att hon kunde "strunta i det istället", och försökte sedan komma fram till ifall det fanns någon annan möjlighet alls för mig att ta mig vidare...


...


... Jag har skrivit av mig ett par gånger, i min känslobok...

Jag gick iväg till affären, då jag mådde himla dåligt, och svek mig själv. Köpte, efter mycket(mycket) ältande och ovilja, ett paket kakor, i brist på annat. Jag behövde proppa, fastän det var förbjudet. Det behövde inte nödvändigtvis vara kakor. Inte ens godis, snacks.. eller något annat sådant. Men problemet var att det är en sådan himla liten butik här, och jag var inte sugen på någonting... Inte heller kakorna, som jag till slut köpte på grund av desperation... -Någonting behövde jag ha!


... Jag gick hem igen och proppade i mig mina kakor. Allihopa på bara några få minuter...


...


Det tog stopp, där...


Men dagen har bara varit så himla tung och jag känner väl att jag egentligen inte har någonting kvar här i livet, att göra...

Och kaoset i lägenheten, att inte få grepp om någonting i vardag, sinne och hem... Det gör ju inte saken bättre! Jag orkar inte. Jag behöver få ordning någonstans, på något håll... För att... det här är inte värt det... Inte någonstans...


... Varför är det så svårt?

Jag har två fötter, två ben, två armar, två händer, och ett huvud som kan både tänka, se och höra..! Jag borde ju kunna göra precis vad jag vill av mitt liv. Kämpa för att må på ett helt annat sätt... Men snart dör jag, fortfarande lika missnöjd, olycklig och uppgiven...


...


Jag kände mig ju såklart väldigt uppgiven i ätstörningsvinkel, idag efter att ha vräkt i mig kakor, också...

Skrev återigen ihop några regler för hur jag fick äta och inte. En massa förbud, hit och dit... Satt på hallgolvet en stund. Ältade i smått panik... -Hur förbjuder man sig själv mot någonting som man vill göra? "Det är ju liksom "jag" mot "jag"...


... Jag har funderat på döden...

Förut var min inställning att jag ville dö långsamt "så att jag kunde ångra mig"... Men nu känns det mer som om en snabb död vore bättre, eftersom att jag inte vill hinna lida eller få panik... eller ångra mig när det redan är försent!

... Men ja. Jag är feg, och långsamt är min grej... Men inte för att säga att jag har riktat in mig på att dö... -Det är bara känslor...


...


Det har blivit tv...

Jag har messat några mess med 24åringen...


Ja-a...


Och jag har inte diskat, inte handlat(veckohandlingen), inte vattnat växterna(fastän det stod på dagsschemat)... Jag har inte duschat, inte bokat tvättid... Varken dammat eller torkat golv...

... Och allt gör mig jättestressad.. och får mig att känna mig otillräcklig och onödig...


... Jag hade verkligen behövt komma ut på aktivitet, men jag vet inte hur jag ska åstakomma det... och nu har jag bara lust att krypa ihop i min lägenhet och ignorera omvärlden..

När 24åringen föreslog Ikea på fredag, fick jag ångest och visste inte vart jag skulle ta vägen... Ville varken svara "ja" eller "nej"... -Jag orkar inte... men jag svarade att det kunde hända att jag är upptagen då.. Så får vi se...

Av D - 28 mars 2017 14:47

 

Ja, jag vet inte. Men jag blir trött på att tjata och inte känna mig hörd... Så att..


Jag skriver om det i mitt kvällsinlägg, om jag inte har glömt det då...

Av D - 27 mars 2017 23:42

... Det blev ingen handling idag...

Jag har haft ont i huvudet, hela dagen. Inte mycket, men ändå störande...

Det har inte blivit någon diskning. Inte heller någonting annat uträttat i syssloväg... Däremot mailade jag JobbCoach och sa att jag kunde tänka mig att testa den där sysselsättningen som hon ville ha mig på, "medans vi letar någonting som passar mig bättre"...

... Men jag vet inte om jag vill skriva något mer än så, idag... Orkar inte...


... Jag beskriver dock ändå dagen från början. Så får vi se vad som blir sagt och osagt...


...


Jag klev upp när klockan ringde vid kvart i tolv, men hade vaknat några gånger, tidigare än så. Fick svar ifrån MinKontaktPåKommunen, med en emailadress som skulle gå rakt till ett av de personliga ombuden... Så att nu kan jag kontakta en av dem direkt, när jag känner för det eller blir redo...


... Jag såg på HemTillGården. Drack en banansmoothie med kaffe i...

Grubblade över ifall jag skulle åka in till stan eller inte. Jag kände inte att jag orkade, då det skulle bli så tungt att köpa saker efter en lista, som sedan skulle ligga och stressa upp mig, i skåpen... Det hade varit en helt annan sak ifall jag skulle grabba vad jag hade lust med, i affären. Då hade jag orkat gå ut. Jag hade orkat åka in till stan. Hade orkat gå in på affären... Och ja-a...

... Men jag skrev av mig i min känslobok(om det och lite till) och bestämde mig för att stanna hemma idag. Duscha, diska, och kanske ta en promenad(vilket aldrig skedde)... "Och så åker jag in till stan och handlar, imorgon istället"...


... Jag gick iväg till affären här i byn, efter att ha suttit ganska länge och grubblat över och försökt komma fram till vad jag ville köpa för någonting "färdigt" att äta idag, utöver frukten...

Jag kom fram till vad jag skulle köpa, handlade, och gick sedan en kortkort omväg hem...


Hemma grubblade jag sedan över att jag egentligen hade lust med en promenad "för att vädret är så härligt", men att jag inte kunde ta mig för... Skrev av mig igen, i min känslobok... Missnöje över mig själv och att inte göra vad man kan för att ta sig dit man vill... "Varför lever jag, när jag ändå inte lever?"...

... Jag känner mig uppgiven... Död... Och det känns inte som om jag någonsin kommer att få ett liv som jag kan trivas i och känna mig tillfreds med... -Jag kommer aldrig att bli kompis med mig själv och.. mitt sätt att vara...


Jag skrev iallafall till JobbCoach, tidigare ikväll...

Och efter mycket om och men, messade jag även 24åringen, för att kanske få veta någonting om vad som händer.. med den familjegrejen som jag inte vill prata om just nu här på bloggen...


...


Det känns så... omöjligt just nu. För att jag vill verkligen inte somna, men jag vill inte heller vakna när jag väl har somnat... -Det är så det känns, i skrivandets stund...

Jag vill bara lägga mig framför tv:n och låta tv:världen vara min värld. Min verklighet... Det är så meningslöst och skavande, alltihop... och jag vill lyfta.. mot himmelen...


...


Förövrigt så har det bara blivit lite ätande och tv:tittande idag...

Av D - 26 mars 2017 23:54

... Jag var utanför lägenheten idag, men bara i cirka tjugo minuter...

Var och handlade någonting att äta.. -En färdig baguette... Och så tog jag en liten omväg hem, så att promenaden åtminstone skulle hinna bli sammanlagt 15minuter innan jag smet in och gömde mig i lägenheten igen...


... Jag har även passat på att diska några items, och försökt(väldigt halvhjärtat) tjata på mig själv om att jag borde gå och boka tvättid "då jag ju inte har några kläder rena"...

Jag har satt upp "tvätta" på torsdagar, så att någon torsdag framöver, innan jag ska träffa familjen i påsk, måste jag få mina kläder tvättade...

Det är bara så mycket, och det är inte bara kläder..! Så att jag har svårt att föreställa mig hur jag ska strukturera upp allt, och vad som ska prioriteras... -Och tills när ska jag boka nästa tvättid sedan?


... Men förutom diskandet och den korta trippen till affären, har det nog bara blivit tv idag...

Jag åt en portion av soppan som jag kokade utan att smaka på igår, och kände väl att den blev helt okej ändå. Lite kryddstark(peppar, tror jag) och lite för lite salt(som jag dock kunde tillsätta i efterhand)... men annars var den god...


... Jag har kollat upp veckoerbjudandena på den butiken som jag brukar handla på, för nästa vecka. Och eftersom att jag har "handling" uppskrivet på måndagar, kanske jag bestämmer mig för att ta mig iväg till stan imorgon och handla den frukt och grönt som jag var intresserad av... -Om jag nu vågar!

Jag menar. Jag blir ju alltid så stressad och spänd av det. Av att ha grönsaker och sådant ligga och göra mig kluven(över hur jag bör hantera och förvara dem, och vad jag ska använda dem till/i)... Men någonting måste jag ju få i mig, och jag vill verkligen(verkligen) kämpa för att bryta mitt mönster av "skräpmatspropp"..! Av att hetsäta och vräka i mig socker och mättade fetter...

Jag äter inte tillräckligt när jag äter frukt och grönt, men... det känns ändå värt det, om jag kommer ur ett mönster som jag vantrivs i...


... Ja, just det.

Mamma messade idag. Första gången vi hördes av på flera... Jag vet inte. Kanske ett par veckor iallafall... Jag minns inte när vi hördes eller sågs sist...

Hon verkade iallafall på bra humör, vad man kunde utvisa från hennes text, vilket såklart kan vara svårt att känna av..! Jag tänker, med tanke på familjeomständigheterna just nu, trodde jag att hon skulle må lite sämre(vilket gör mig osäker på om saker har förändrats)... Men utefter ett sms, går det ju förståss inte att avgöra ifall det skriks och bråkas därhemma och deras hem fylls av ångest och irritation eller ej... Så att...

... Nej, jag är osäker på familjesituationen just nu. Så att, fram tills jag får en tydlig känsla av vad som händer och sker, tänker jag hålla mig helt i bakgrunden(inte för att jag brukar göra annat i vanliga fall) och inte kontakta någon alls...


...


... Det får vara allt för idag...

Nu ska jag lägga mig framför tv:n...

Av D - 26 mars 2017 00:23

... Idag har jag kokat ny soppa...

Jag har gjort ett nytt veckoschema, för första gången på.. jag vet inte hur länge...

Jag har sprungit på toaletten, var och varannan minut...

Jag har räknat en hel del kalorier...

.. Och... jag har sett på tv... och ätit en del godis och liknande...


...


Jag klev väl upp runt elva i förmiddags. Satt vid tv:n. Åt lite grann...


Jag minns inte ens varför jag började skriva upp precis allt som jag behöver göra varje vecka och när det skulle göras... Men jag fick iallafall till slut, till ett schema. Fick upp det på VitaTavlan, och... -Ja, nu känner jag mig för överväldigad och stressad, för att kunna se mig själv börja följa det...

Det blir bara för mycket varje dag, och det känns som att jag aldrig kommer att få det att gå ihop utan att stressa ihjäl mig på vägen! Men det är nog mer än känsla nu, än då. Jag menar. Klarar jag av att sätta igång mig själv, kanske jag kommer in i det... -Det är ju bara vardags-och hushållssysslor.


... Efter att ha gjort det där schemat...


.. Ja, halva dagen, känns borta för mig. Jag kan inte minnas vad som ledde till vad, och varför...

Men jag bestämde mig iallafall för...


Ja, just det, ja.

Jag hade ju skrivit ett schema som innebar matlagning på onsdagar(ja, jag satte det på en dag i veckan nu, för att det känns så mycket ändå)... Och då den där kålen i kylskåpet, redan gjorde mig så stressad.. skulle jag inte orka ha den ligga i flera dagar till och vänta..! ... Så därför bestämde jag mig för att ta tag i det idag och få det gjort...


Det mesta gick smärtfritt, men jag valde att inte ens smaka på soppan idag, eftersom att jag oftast stressar upp mig när jag ska försöka bestämma mig för vad jag tycker och varför... -Så att nu blir det en överraskning när jag väl ska äta den sedan!

Idag mätte jag dock hur mycket jag kryddade den, så att jag till slut kan börja känna på mig vad som funkar för vilken typ av grönsaker, och vilken kryddning som passar till den smak jag är ute efter...

... Den blev väldigt kalorisnål, soppan. Vilket kommer att göra att jag måste ha någonting till eller i... men det blir ett senare bekymmer... Just nu orkar jag inte tänka...


... Jag fick undan soppan, i frys och kyl...

Jag skar ner resten av kålen, och fryste in... Så att nu slipper jag stressa upp mer över den...

... Och sedan soppan blev klar och undanlagd, har det blivit tv. Det har blivit äta... Och det har blivit toalett.. -Ja, RödaVeckan...

... Och så har jag funderat på VitaminKomplex eller någonting, så att jag kan få håret att sitta kvar på huvudet... Grejen är ju den att jag inte vet hur jag ska kunna få i mig rätt mängd näring alls om jag ska börja leva på frukt och grönt. Hur jag ska orka lägga ner den kraft som krävs, för att äta rätt och tillräckligt mycket... Så att jag har ingen förväntan om(på?) att jag ska börja få i mig de vitaminer och annat viktigt som kroppen behöver, giv och med min kostförändring... Det blir kanske en aning bättre än innan, men tillskott kan ändå komma att behövas...


...


... Jag har inte varit utanför dörren.. men jag orkar inte bry mig...

Det finns så mycket som jag borde, behöver, och egentligen måste göra... Men jag orkar inte riktigt greppa det och hålla fast... Så att.. jag får bara acceptera, istället...

Jag gjorde ju ett veckoschema idag... och det var ju ett steg på vägen iallafall... Även om jag kanske inte tar det längre än så... -Men det återstår att se...

Av D - 24 mars 2017 23:32

... Äsch, jag är för trött för att orka tänka. Så att jag kör igenom dagen lite snabbt, och går sedan och lägger mig på soffan igen...


...


Det har varit mycket tankar idag, och många inlägg i min känslobok, utspridda under dagen...

Och det var även "många tankar" som var anledningen till nattens avsaknad av sömn... Ja, jag sov ingenting alls under hela natten. Jag gick och la mig vid... någon gång efter tre på morgonen. Märkte efter ett tag, att jag tänkte för mycket för att kunna koppla av och koppla bort. Så att jag satte igång musik istället...

Minuterna gick, och jag började sjunga till musiken... Timmarna gick, och jag bestämde mig för att kliva upp igen... Jag minns inte vad klockan var(just det, halv sju), men innan jag bestämde mig för att försöka sova, en gång till, hade den iallafall börjat närma sig åtta(eller senare) på morgonen...

... Vaknade sedan vid elva på förmiddagen, och klev upp för att sätta mig vid tv:n som varje dag...


... Jag såg på HemTillGården. Åt soppa.

Sedan gick jag iväg till affären för att handla helggott...


...


... Jag har funderat olika vägar. Känt mig uppgiven och.. lite deppig... Förtvivlad...

Som sagt, skrivit en hel del...

Jag har upptäckt att mitt hår är väldigt(väldigt) tunt nu. Att jag har tappat det mesta av det, och nu bara har ungefär en fjärdedel(eller mindre!) av vad jag hade när jag fortfarande bodde hemma... Vilket har fått mig att fundera "blodprov"... Men också det faktum att jag tror mig riskera diabetes av mitt sätt att äta... Jag menar, nästan uteslutande socker..! -Inte konstigt att mitt hår inte trivs, och lostnar!


... Ja, solen sken idag. Det var jättefint väder... och jag blev med ens deppig för att jag inte orkade, ville, kunde... utnyttja det... -Uppgivenhet. Otillräcklighet... Idioti och dumhet...

Skrev lite grann, om vad jag egentligen måste eller borde göra... Skrev även om hur jag egentligen borde leva. -Ätandet, aktivitetsnivån... Hälsan.


... Jag gick och la mig för att vila en stund, vid strax efter sextiden... Släckte lampan, så att det blev mörkt. Bäddade ner mig under täcket, med kläderna på... Och somnade till, i ungefär en halvtimme... Sedan var jag piggare...


... Jag har ätit en del, men inte för mycket. Dock bara soppan som var gjord på grönsaker. Resten var bara tomma kalorier... -Jag måste sluta... Jag måste vända håll. Bryta ett mönster...


... Annars har det bara blivit tv, tror jag...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29 30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards