Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under augusti 2015

Av D - 31 augusti 2015 21:58

... Jag ältar frukostflingor...

... Och i sådana här stunder, längtar man bara efter "lugnet efter stormen"... Längtar efter känslan av av vara död.. Borta. Fri.

 

Men jag börjar med att försöka beskriva dagen som varit...

Inte för att det känns särskilt intressant på NÅGOT sätt...

 

Jag vaknade klockan halv nio i morse. Åt frukost och diskade efter mig... Och så kom jag på att klockan var över nio och att matklockan inte hade ringt... Så det var ju tur att jag vaknade av mig själv!

... Stängde av det när jag var hos mina föräldrar.

 

... Gick och la mig och sov igen... Och vaknade vid elvatiden...

Tv.. Och lunch...

Och en HEL del springande fram och tillbaka mellan soffan och tv:n.. Köket.

 

... Jag hade fastnat vid ett dilemma gällande matinköpen.

För att, nu när jag har blivit medlem på butiken som jag oftast handlar på, så är ju inte allt detsamma längre. Nya funderingar har dykt upp. Fler saker att avväga.. Fler beslut att ta...

... Ja-a... Fler frågetecken...

 

För att då öppnar sig ju en helt ny värld för mig. Tidigare har jag BARA förlitat mig på jämförelseprisen... Valt det billigare märket "när det inte spelar någon roll".. Och ett dyrare "när det känns rätt"...

 

... Men nu ändrades hela alltet...

Det MÅSTE ju inte göra det. Det väljer jag ju själv..

Jag menar. Jag kan ju fortsätta som vanligt. Och inte bry mig OM vilka förmåner jag får...

Men det är bara min perfektionisthjärna... och det faktum att jag vill ha svar på allt, allt.. allt. Som gör att jag spänner upp...

 

Jag menar. Jag vill veta hur jag ska hantera mina inköp på bästa sätt.. Hur jag ska tänka.. Och när jag ska prioritera hur...

För att, om EN vara har rabatt för tillfället, så behöver ju inte DET betyda att jag sparar pengar, i jämförelse med ifall jag skulle köpa något av de billigare MÄRKENA.. Utan bara att just DET märket var billigare än vad det BRUKAR vara...

 

Men hur ska jag prioritera? Satsa på det dyrare märket som nu är prissänkt.. men som fortfarande är dyrare än vad det som jag BRUKAR köpa är.. -Vilken jag brukar vara NÖJD med?.. Eller "gå miste om" den rabatten som bara gäller för ett litet tag, för en vara som KANSKE kan vara lite bättre.. Godare än de billigare?..

 

Det är sådant strunt, egentligen...

Jag tycker bara inte om det här med prissänkningar och erbjudanden hit och dit. Jag blir stressad och osäker när allt inte bara kan ha en fast punkt.. Så att jag slipper tänka.. Tänka om... Fundera...

 

... Men samtidigt.

Jag kanske bara kan köra på som vanligt.

Hittills har jag ju gått ganska mycket på känsla, när jag handlar. Prioriterar. Ibland blir det dyrare varor... Och ibland känner jag mer för det billigare...

Och det är väl SÅ det får vara ;)

 

Jag sprang iallafall fram och tillbaka mellan tv:n och datorn. Skrev upp lite rabatt-varor i min inköpslista. Så att jag, om jag VILLE, kunde hitta dem sedan, när jag kom till butiken...

 

... Och när klockan blev två, gick jag iväg till bussen..

Stressade som F*N till affären. Verkligen JÄTTESNABBT gick jag..

Jag tror att...

 

Ja, jag blev lite smått andfådd idag.. Vilket jag inte har upplevt på flera, flera VECKOR!

... Men faktum är att jag är så stressad inombords just nu, av allt som händer och inte händer. Alla listor här och var, som inte blir avklarade fort nog... Allt som jag borde ta tag i...

 

Ja, men...

Och inköpslistan idag, kändes bara såå lång.. Fastän den inte var längre än vad den BRUKAR vara... Den blir UNGEFÄR lika lång VARJE "inköpsdag"... Och så, även idag...

Men ja-a... "Skulle jag hinna dit, handla, och sedan till bussen innan den går förbi mot busstationen.. så MÅSTE jag skynda mig!"...

 

Jag kom dit till slut iallafall.. Ungefär tjugo minuter tog det.. även idag. Det är vad det BRUKAR ta. Så det kanske var själva STRESSEN som gjorde att det var lite jobbigare idag än annars. För att TIDEN var densamma.

 

... Jag handlade det jag skulle ha... Och fick inget sådär stort JÄTTEPROBLEM med beslutsångest vid "rabatt eller billigare vara?", som jag TRODDE att jag skulle få...

Och så betalade jag allt och gick till bussen...

 

... Jag väntade på nästa buss, från busstationen...

Och när jag kom hem, började jag koka ris...

 

Jag köpte fullkornsris idag. TÄNKTE först inte göra det. För att jag mindes(minns) ett fullkornsris från barndomen, som MAMMA brukade köpa... Och det tyckte jag aldrig om..

Men så blev det så ändå..

Och jag kan ju säga att det HÄR riset var såå GOTT! Jag vet inte om det var hur jag kokade det. Men det blev sådär lite halvhårt och det var bara ett helt UNDERBART tuggmotstånd ;D

 

Riset åt jag by the way till en "kyckling i ostsås" som jag gjorde för någon vecka sedan...

 

Sedan diskade jag direkt efter maten. Relativt direkt iallafall..

 

... Ja-a... Vad har jag MER gjort idag?

Suttit vid tv:n, såklart...

... Jag har läst bloggar...

 

... Och så blev det kvällsmål.. Fastän jag fortfarande var lite halvmätt...

Så det blev typ en decilliter vaniljyoghurt... Och så ett smakprov av dessa nya flingor som jag testade, med lite mjölk..

Det var CheeriosHoney... De var VÄLDIGT söta.. Och blev blöta(i mjölken) alldeles för fort, för min smak.. Jag tyckte inte ALLS om dem.. Brukar köpa ChokoPops till min mjölk... Men ville prova någonting nytt... Och chokoPops ÄGER! :P

 

... Det blev iallafall ett ältningsmoment för mig... "Vad ska jag göra med flingorna?".. "De var INTE goda att ha i mjölk... Och inte heller särskilt goda att äta rakt av...".. "Men jag vill ju inte köpa NYA förrän dessa är slut.."...

 

Jag köpte dem för fullkornen. Jag ville ha GODA flingor till mjölken på kvällen.. Utan att de BARA var onyttiga...

.. Men även, hur jag ska förhålla mig till sockerhalten(vilken jag inte har koll på) och ifall jag verkligen ska äta dem VARJE dag(vilket jag antagligen inte gör)...

 

... Ja, men funderingar...

Nu VET jag iallafall att ChokoPops är de enda flingor(som jag än sålänge testat) som både SMAKAR gott... innehåller mycket fullkorn... OCH inte smälter i mjölken särskilt fort... Det är dessa jag får köra på... Helt enkelt.

 

... Så. Sluta älta.

Jag får ta slut på dessa "mindre goda" flingor...

Och så får jag släppa "oron" att flingorna jag köper, kanske är mer onyttiga än nyttiga...

Det FINNS nämligen inte många flingor(enligt mig) som är goda(acceptabla) att ha i mjölk...

 

... Ja-a... Jag vet inte om det VAR någonting mer idag...

Dagen BÖRJADE med ett relativt onödigt bekymmer... Och avslutades med ett ÄNNU onödigare.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 30 augusti 2015 21:59

... Att inreda lägenheten, har blivit en stressfaktor igen... Mycket press... Tankar som snurrar... Osäkerhet hit och dit... Spänst i sinnet... Och en oförmåga att sluta älta...

 

Men annars.

Jag ska börja från... igår, tror jag.

 

... Men jag tror inte att jag MINNS så mycker om igår förmiddag.

Gjorde rent i badrummet, lite slarvigt. Ifall att någon skulle komma in i min lägenhet idag... "Man vet ju aldrig".. Och toaletten vill man ju gärna ha fräsch.

 

...Annars så var det nog bara som vanligt, skulle jag tro.

Vakna samma tid. Gå och lägga mig igen... Och så kliva upp, för lite tv. Och lunch.

Mer tv.. tills det blir dags att gå till bussen...

 

Jag funderade väldigt mycket, fram och tillbaka.. Över hur jag ska lösa.. eller fixa min gästhörna som jag tänkte ha i vardagsrummet. Med gästsäng, en vadderad vägg(som ska stå på golvet)... Och så tyget därtill...

Vilken konstruktion som skulle vara bäst. Hur jag vill att det ska se ut... Och ifall jag ens kommer att orka.. kunna... VILJA genomföra hela idén...

 

Tanken är väl iallafall att jag ska fortsätta på temat "skog och industri", även i gästhörnan. Eftersom att en helhet i rummet, är ett stort måste.

Tyget som jag ska ha som överdrag över den vadderade väggen, har jag tänkt mig...

.. Jag hittade ett tyg på Fyndiq, som såg ut som en flätad korg... Fast som en vägg... Ja, en flätad vägg.. helt enkelt...

... Och DET tror jag att skulle bli riktigt snyggt. Men så vill jag ju inte köpa tre meter tyg, om jag inte är HELT säker på att jag kommer att genomföra projektet...

 

Och EFTER det... Om jag nu lyckas bygga den där väggen(sängens huvudände.. och ena långänden).. Och vaddera den. Sy ett överdrag...

... Ja, men då är det så mycket MER jag vill uppnå i hörnan, för att vardagsrummet inte ska se halvklart ut igen, efter att precis ha börjat FÅ en helhet..

.. Det vill säga. Ett passande överkast. Finkuddar som ger känslan av naturen. Av rubusthet...

 

... Ja men...

 

... Och när jag TÄNKER på allt det här, och inte riktigt kan slappna av.. Börjar jag också känna av så himla MYCKET som jag vill, borde... måste uppnå. Som fortfarande inte är klart...

Och rädd att glömma.. Att sortera bort... Att helt enkelt inte UPPNÅ...

... Ja, det spelar ingen ROLL hur många ställen jag skriver UPP vad jag vill uppnå, på... Gällande inredning.. eller inte...

... Det känns helt enkelt rörigt i huvudet.

 

... Det är för MYCKET, också. Vilket gör att jag måste sålla bort. Prioritera vad som borde göras först. I vilken ordning... Och osäkerheten... Oron att inte kunna prioritera... Hålla REDA på allt, utan att glömma....

Oron att aldrig NÅGONSIN kunna slutföra allt som jag har på mina miljoner listor... De saker som jag inte längre tror mig minnas...

 

... Ja, det stör mig.. Gör mig stressad... Tankspridd...

Ett lätt kramande tryck om hjärtat...

 

Men iallafall. Nu flög jag bort ordentligt.

... När tiden blev inne, gick jag iallafall iväg till bussen. Klockan var två... Och jag skulle till mina föräldrar..

 

Jag tror att jag mådde rätt så BRA igår. Jag är inte SÄKER. Men iallafall bättre än vad jag har gjort det senaste..

Stod och lyssnade på musik, på busstationen...

 

... Väl hemma hos mina föräldrar, pratade jag lite med mamma, i vardagsrumssoffan...

Och så hjälpte jag pappa att bära ut en bänkskiva som var för lång för stället som den skulle vara på. Så han skulle såga av den.

Sedan lyfte vi in den igen...

 

Middag.

... Och så, mamma och jag i tv:soffan igen, och pratade en massa strunt...

Lite ångest vid vissa tillfällen, beroende på vad vi sa.. Men annars väldigt trevligt.

 

... Och när pappa kom till tv:n, gjorde vi vad jag KOM för. Såg på JohanFalk..

Och så gick pappa och la sig, några minuter.. Timme efter det. Och då satt mamma och jag kvar vid tv:n.. och såg halvt som halv på film. Halvt som halvt, pratade med varandra.

 

... Och så gick vi och la oss.. Filmen var ALLDELES för lång, så vi struntade i den och valde att gå och sova istället...

 

... Men inatt var inte som de senaste nätterna i gästrummet har varit...

Jag funderade och funderade. Vred och vände på mig. Ältade och visionerade...

Hjärnan bara rullade och rullade. Och var det inte den ena tanken, så var det den andra...

 

Ja, det är för mycket som händer just nu, helt enkelt. Och igår var en natt, då jag(tydligen) behövde ta tag i dessa tankar. Ta mig TID till att gå igenom allt...

 

... Ja, det påminner mig om när jag var liten. När jag växte upp. Bodde hemma... När jag gick i skolan. Sjöng i barnkör. Tränade karate. När jag delade ut SDR-reklam. Lekte med syskonen... När jag hade en BÄSTIS som inte kunde låta mig vara ifred. Ensambarn :P Var det inte HON som ringde, så var det hennes mamma eller pappa.

 

... Ja, det påminner mig iallafall om min upptagna tid, då jag fick ta tillvara på mina PROMENADER, för att kunna göra det som jag gör allra bäst(mest). TÄNKA. Dagdrömma. Visionera.. Planera mina dagar. Gå igenom de saker som... Ja, men som jag kände att jag behövde fundera igenom..

 

... Men det jag SKULLE säga, var att det var nätterna i sängen. Innan jag SOMNADE.. Som jag använde till att tänka i lugn och ro. För att då hade jag TID. Det var tyst.. Och jag kunde sortera upp mina tankar och tänka. Fundera... Älta varje tanke, en efter en. Tills alla var avverkade och jag kunde sova.

 

... Bolla min nalle.. Och gå in HELT i mig själv.

... Det får man inte så mycket TID till, med sex syskon.. Alla i nästan samma åldrar :)

 

... Jag somnade iallafall till slut. Men sov VÄLDIGT oroligt och lätt. Medveten hela tiden. KÄNDE min kudde emot kinden.. VISSTE vart jag höll mina händer. Under kudden eller knutna runt täcket...

Och jag kunde KÄNNA hur jag vred och vände på mig.. De fyra timmar som jag ändå fick en blund...

 

När klockan blev sju, klev jag upp igen. Jag satte mig vid tv:n en stund istället. Tills mamma och pappa kom upp...

Då åt vi frukost och drack kaffe...

Mamma och jag satt och pratade lite, medans pappa gjorde sig iordning. Och sedan åkte vi iväg till stan.

 

Mamma och pappa skulle handla. Så de passade på att skjutsa mig till busstation. Så att jag kunde åka hem igen.

"SKÖNT att komma hem", tyckte jag... Jag såg verkligen FRAM emot det.

 

Väl hemma...

Jag tog mig an bardrummet. Att rensa vattenlåsen... Inte för att det visade sig VARA så mycket skit I dem...

Men... Ja, jag fäller ju ändå. Så...

 

... När jag hade gjort hälften, kände jag mig nöjd.. Och jag hade ingen ork till mer..

Tog AV mig latexhandskarna...

Och så var jag bara TVUNGEN att känna på "kjolen" eller vad man nu ska kalla det, på badkaret..

Känna hur den satt, och om det skulle gå att vinkla den lite.. Så att jag UTAN att behöva lyfta BORT den och riskera att inte få DIT den igen, skulle kunna sätta fast röret i badkaret igen...

Det har legat löst på golvet sedan jag flyttade IN. Och jag kände att det var dags att låta vattnet rinna genom det, och röret göra sitt jobb.

 

... MEN. Så lossnade "kjolen"(vet inte vad det heter)! "Åh nej. Tänk om jag inte får DIT det igen, nu då. Vart gör jag av den tills PAPPA kommer?!"...

"Jaja, nu kunde jag ju lika gärna försöka fixa röret"...

 

Jag inspekterade noggrannt. Kollade först hur "kjolen" hade suttit fast. Kollade baksidan av den och sådär. Klämde på "knappar"...

Och sedan försökte jag lösa problemet under badkaret.. "Det såg inte rätt ut"...

Men det var inte svårare än att den del man fäster röret i, skulle vridas åt det andra hållet...

"Lätt fixat"... När jag väl FATTADE det!

 

... Jag testade sätta dit "kjolen" igen... Lyfte upp den, pressade den mot badkaret... Och jag TROR att jag fick dit den rätt, direkt... Men jag var ju inte SÄKER på ifall den satt.. Så jag rucklade på den. Kanske lite FÖR mycket...

... Och.. den lossnade... IGEN.

 

Sedan fortsatte jag bara försöka...

Såg två små "fötter" som jag kunde ställa "kjolen" på... Och så pressade jag bara in...

Det sa "klick" och jag konstaterade "ditsatt"...

 

Men det var ju klart jag var osäker. Jag kollade allt badkaret några gånger efter det. "Såg det snett ut?".. "Sitter röret bra?"... "Kommer den där "kjolen" snart att ramla av"... Och "Kunde jag göra någonting bättre?"...

 

... Sedan, när jag väl släppte badrummet(någorlunda. Än har jag inte riktigt släppt det), så var det bekymret med önskelistan. 22åringen vill ha in allas önskelistor inför jul. Då vi ska köra med förra årets koncept. HemligaTomten. Och då måste hon skicka allas önskelistor till alla familjemedlemmar... Så att man har TID på sig sedan, att hitta en bra julklapp till "sin person"...

 

Det var press... Japp, det innebar press... En STOR tankemöda... Och en ständigt roterande hjärna..

Otillräcklighet och osäkerhet... En känsla av att inte kunna "minnas vad jag vill ha".. Att inte kunna göra en tillräckligt bra lista. Tillräckligt UTVECKLAD. (Antagligen viktigt för att jag SJÄLV kommer att ha så svårt och är så OROLIG över att inte lyckas finna en julklapp till "min person" sedan.).

 

... Och jag ville inte skriva någonting som jag inte ville HA.. Ingenting där jag känner att det är väldigt viktigt att jag SJÄLV får välja... Tillexempel inredning blir ju svårt... Det hade jag iockförsig med på listan ändå... Men bara inom en viss riktlinje...

 

... Ja, men jag kunde inte sluta tänka, helt enkelt. Inte koncentrera mig på någonting annat. Och GJORDE jag det för en minut, så sprang jag tillbaka till datorn och utvärderade ideér, stup i ett...

 

... Middagen lagade jag när klockan blev kvart över fyra. Jag hade läst igenom... Skummat igenom alla bloggar som jag under dessa jobbiga dagar jag har haft, inte har orkat läsa. LÅNG tid tog det!

 

Jag lagade korvgryta med makaroner... Skulle ha haft ris. Men hade inget hemma...

När jag upptäckte det, blev jag så osäker på ifall jag hade tagit fel på dagens MATRÄTT.. Men nej. Det stämde. Jag hade bara missat att HANDLA innan denna maträtten.

 

... Jag BLEV lite förbryllad...

Men upptäckte sedan att det fanns en lösning. Inte GLAD åt det "Men det får väl funka.."..

.. Men jag bytte helt enkelt morgondagens pasta, mot dagens ris.. Så får jag köpa ris imorgon ;)

 

... Grytan blev JÄTTEGOD. Inte så stark. Inte så mycket salt och peppar. Men desto mer kryddor...

Jo, men gott.

... OCH den gick in i FRYSEN, utan större ansträngning, efteråt! LÄTTNAD...

 

.. Det har blivit diskning.. Med energi(!), efter varje mål.

... Och så lite tv, de stunder jag kunde sitta still. Såå mycket i huvudet just nu, alltså! Såå mycket som händer eller SKA hända. Som BORDE hända...

 

... Och nu känner jag mig trött..

Så ska nog kliva i säng...

Om jag inte ser på tv en stund till, först.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 28 augusti 2015 20:53

... Jag FÅR lite dåligt samvete... Och det SKA jag ju få också...

 

... Pappa messade precis. Frågade om jag ville komma över imorgon eller på söndag, och se på JohanFalk som de har hyrt...

Min första reaktion blev ju(utan att svara). "Ja, vad kul!"..

Jag menar. Jag har sett alla ANDRA JohanFalk tillsammans med dem... Och jag har hela dagen, haft en fundering på att fråga mamma och pappa om en sak... men haft för svår beslutsångest för att våga skicka frågan... "Perfekt om jag åker DIT då, liksom!"... Så kan jag diskutera det med dem, när frågan faller mig in...

 

... Men så kom samvetet... Det DÅLIGA samvetet...

Det som fick mig att börja tvivla. Tankarna att börja rusa... Och ångesten att ta extra sats...

... "Jag avvisade 26åringen"... "Jag avvisade henne för att jag inte orkade umgås. Inte ville slitas en gång till från vardagen. Inte så snart"... ".. Och nu åker jag till mina föräldrar...".. "Är det rätt?"

 

... Grejen är väl att jag numer KÄNNER mina föräldrar. Känner mig BEKVÄM i deras närvaro... Jag VET hur de fungerar... Vi är FLERA.. Så att JAG behöver inte ta ALLT det sociala... Inte krävas lika mycket AV...

... "Visst. Jag åker hemifrån.. Rycks från mina rutiner.. Den vardag som jag försöker få ordning på...".. "Men jag KLARAR det nu. Det går okej"...

 

Det jobbigaste med att ta hit 26åringen är väl att hon vill SOVA här. Hon pratar jättemycket... Sänder ut en VÄLDIGT speciell energi... Där jag känner mig väldigt... Jag vill säga.. stressad...

Vi har kul... Men den sociala kontakten blir såå intensiv... Och att inte få vila ifrån att lyssna och prata, på ett helt dygn... förutom när jag SOVER...

Ja, det är nog DET som avskräcker mig lite...

 

OCH det faktum att jag inte vill ha någon sova i min lilla soffa... Jag vill hellre hinna skaffa en extrasäng...

... Japp, OHÄLSOSAMT rädd om mina möbler :P Har inte ÄNNU vågat börja lägga saker på mitt vardagsrumsbord.. MÄKTA obekväm jag kände mig när 26åringen kom hit och la SINA saker på bordet.. Och när vi skulle ÄTA vid det! :P

 

... Men iallafall...

Jag bestämde mig för att svara "ja" på pappas förfrågan... Jag menar. Egentligen känner jag inte för att åka BORT IGEN... Inte nu. Inte när jag(nästan) behöver SOVA där för att vara någon idé att åka dit...

Och att komma på kvällen. Åka tidig morgon... Visst, det GÅR. Men... Ja... Jag vill ju inte att de känner att jag vill göra umgänget med dem, så KORT som möjligt...

 

Men det blir nog kul.. Sedan har jag hela veckan hemma. Ska väl försöka svara på 26åringens mess sedan också. Och ge henne en bekräftelse på att hon ska få komma hit SNART.

Jag VILL ju umgås med henne. Komma henne närmre igen... Men det känns på något sätt... SVÅRT...

 

Ehmm.. Dagen idag.

Klev upp när jag vaknade, klockan halv nio. Åt frukost... Och gick sedan och la mig igen..

Den här gången såg jag till att diska INNAN jag la mig. Ska FÖRSÖKA diska efter VARJE mål igen. Istället för att låta det stapla sig på höjden... Då orkar jag mer. Även om det kanske känns lite hårt när det väl ska göras.

 

.. Nu när jag kliver upp en timme SENARE än vanligt, somnar jag inte hller OM när jag går och lägger mig igen...

 

.. Så jag klev upp en timme senare, igen. Efter att bara ha vridit och vänt på mig...

 

Jag minns inte... Jo, just det. Det minns jag...

Men jag ska inte ta upp det, här.. Inte så viktigt.

 

Jag klev iallafall upp igen..

La mig framför tv:n och tittade på "Malou efter tio"...

Och gjorde sedan iordning lunch, som jag åt tidigare än vad jag skulle...

Svårt, det där med att hålla på tider... Vet inte heller hur noggrann jag måste vara... Men ju mer jag tillåter mig själv att ruckla... Desto svårare får jag att äta bra.. Det vill säga.. "Ej småätande". "Ej för mycket eller för lite"... Desto mindre kontroll över situationen, känner jag... Vilket leder till... "... Uppgivenhet"...

 

... När jag satt där framför tv:n...

Jag kände mig stressad. Behövde VERKLIGEN duscha, om jag inte skulle behöva ha en depp-dag till... Behövde VERKLIGEN duscha, om jag skulle kunna känna mig frisk...

... Behövde VERKLIGEN duscha, om jag skulle våga gå utanför dörren.. och därmed SLIPPA sitta hemma och tråka... Må dåligt.

 

... Men jag hade kommit på det för sent. Att jag ville göra det idag...

Så tiden var knapp... "Och jag ville ju VERKLIGEN se på serien jag följer"...

 

Så jag satt kvar. Satt kvar.. Satt kvar...

Blev mer och mer stressad... "VILLE ju verkligen iväg.. Men INTE utan att duscha!"...

 

... Så. Tio minuter innan mitt program slutar, stänger jag av tv:n ändå. Plockar fram alla kläder jag behöver... Och KASTAR mig in i duschen!

... Duschar fort, fort, fort...

Klär på mig... Och kollar klockan, så fort jag bara kan...

 

"Tio minuter kvar tills jag måste gå. SKÖNT".

 

... Och så går jag iväg till bussen.

... En promenad i stan. Kort. Sitta en stund vid hamnen...

Och sedan en kort vända till affären.. för att handla lite godis.

 

... Ja-a.. Ska FÖRSÖKA få till EN dag i veckan. Då jag äter godis och andra onyttigheter. Så kan jag må dåligt DEN dagen. Och känna mig frisk och fräsch, övriga dagar..

Ja, jag vet inte om det är sockret eller fettet som jag mår dåligt av... Eller om det ligger mycket psykiskt... Antagligen alla tre...

 

"Men EN dag ska jag nog orka med"...

Vilket det iochförsig INTE känns som, NU.

Just nu känner jag bara att EN "slarv"dag gör att jag tappar kontrollen såpass mycket, att jag riskerar att börja hetsäta.. Vilket kan vara SLUTET på den framgång som jag ändå har uppnått!

 

... Men idag har det dock gått bra.. Hittills...

Godiset la jag undan igen. Då jag kände mig TVUNGEN att äta det.. UTAN att faktiskt ÄTA... Men bara att det LÅG där, fick mig att känna en DRAGNINGSKRAFT dit... TROTS bristen på varken hunger eller sug...

... Ett tvång, helt enkelt.

 

Efter affären, gick jag tillbaka till busstationen.

... Och sedan jag kom hem, har jag grunnat på ett beslut som jag försöker ta. Angående gästsäng eller dagbädd...

Jag har liksom en väl utvecklad idé om hur jag kan tänkas vilja HA det.. Men jag är lite osäker på min egen förmåga att få det fixat. Genomfört... Och även lite fundersam över ifall SÄNGEN skulle ta över för mycket plats i vardagsrummet. Kännas stor. Klumpig... I vägen...

 

... Jag har ätit matlåda ur frysen... ALLTID skönt att ta fram en matlåda.. För att då VET jag att det finns åtminstone EN matlåda tills NÄSTA gång jag lagar mat :)

 

... Och så har jag kollat lite olika saker på datorn. Som jag ska köpa "nu", "snart".. och "kanske"...

 

... Tv, tv, tv...

.. Och ett försök till att bryta rutinen.. "bara för en dag.."... Men ändå känt att det nog kanske inte ÄR en sådan bra idé... "Jag måste ha stolpar"...

 

... Med DET sagt, säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 27 augusti 2015 18:48

Jag ska blogga lite snabbt nu. Så att jag kan bädda ner mig i soffan, resten av kvällen, sedan...

 

Jag känner mig även IDAG, tung och deppig... Och känslomässigt kan man ju säga att... livet lika gärna skulle kunna ta stopp, här och nu...

Psykiskt däremot, är jag envisare än envisast.. Kör på, utan att egentligen orka... Samtidigt som jag nog faktiskt ORKAR, när det kommer till kritan.. "Annars hade jag ju inte fortsatt köra".. För att det beror nog inte BARA på oviljan att börja gå åt fel håll igen...

 

Det känns bara så tungt.. Alltihop... Och tillvaron känns svart. Jag vill helst ligga trångt och bara avskärma mig ifrån omvärlden...

Men just idag, beror det nog mycket på regnet utanför mitt fönster... Vindens kraftiga smällar...

... Och ja-a.. Den klaustrofobiska luften.. Om man nu kan säga så.

 

... Jag känner mig instängd. I mig själv. Ensam.. Och utan kontroll över mitt eget liv...

Jag VILL framåt.. VILL må bättre... Jag VILL ha ett liv som jag TRIVS med och ÄLSKAR... Vill älska mig SJÄLV...

 

... Men just nu, är jag bara frustrerad.. Jag känner mig deppig... Och hoppet blir bara mindre och mindre... Jag blir tårögd...

... Känner mig ensam... Fastän jag har ett val att träffa folk...

Och jag känner bara att jag vill ha en hjälp som inte går att få...

Och jag vill ha någon att FÖLJA vid min sida, genom LIVET... Jag behöver stöd...

 

Dagen idag.

Nerbäddad i soffan.. hela dagen...

Täcket över huvudet.. Så att bara ansiktet är fritt.. att andas...

Och tårarna som pressar på, genom mina ögonlock... Där jag sitter och känner tyngden över bröstet... Trängseln i skallen... Och tomrummet efter hoppet, växa sig bara större och större. Eka.

 

Men kanske är det bara tillfälligt. Alla dessa känslor. Antagligen...

Men det är SITUATIONEN i SIG... Hur mitt LIV HAR sett ut och ser UT... Hur JAG hanterar det hela... Vart jag BEFINNER mig och vart jag ÖNSKAR att jag befann mig... Hur j*vla HÅRT jag sitter FAST...

Det är DET som är det jobbigaste i mitt liv just nu... Inte känslorna som tynger mig då och då...

 

Jag vaknade klockan nio idag...

Jag märker nämligen att, de dagar som jag åker in till STAN, så kommer jag inte HEM förrän strax innan fem... Och att sedan laga MAT på det, som kanske inte är KLAR förrän tidigast halv sex...

... Ja, det blir för SENT, helt enkelt. Vilket resulterar i att kvällsmålet utgår... Och jag blir hungrig till natten...

 

Igår åt jag godis och sådant, sent på kvällen. Bara för att styrkan inte riktigt finns, till att hålla på rutinerna. Känns liksom inte meningsfullt...

Men om jag försöker vad jag KAN, att finna meningsfulla rutiner som STÄRKER mig... och verkar RIMLIGA...

Ja, kanske funkar det.

 

... Så jag satte fram alla matklockor en timme. 9, 13, 17, 21...

Då kanske tiderna faller lite bättre om dagarna...

Visst. Jag blir fortfarande lite sen med middagen. Men då kvällsmålet ligger en timme senare, så kanske jag hinner bli hungrig fram tills dess, ÄNDÅ.

 

... Dock så har idag varit en väldigt JOBBIG ätardag...

Men det beror kanske på min tunga TRÖTTHET som har legat över mig de senaste dagarna... Vilket jag borde ta mig iväg och kolla upp... Kan ju ligga FYSISKT, likväl som PSYKISKT...

 

... Ja-a... Det har typ bara BLIVIT tv idag...

Jag lyckades bocka av några små punkter på dagens schema.. "Svara 26åringen".. "Laga mat"... En till däremellan... Och nu har jag "diska" kvar...

 

Tungt att bara ta tag i DESSA punkter, idag...

Det var hårt att laga mat... Disken kämpar jag FORTFARANDE med... Men det jobbigaste var nog ändå att svara 26åringen...

Och när JAG väl hade svarat... Ja, då kom det ett TILL sms, som jag behövde svara på! Vilket jag INTE har gjort.. Inte ännu...

Och så ett ifrån 22åringen...

... Får skriva upp dessa på tavlan, sålänge...

 

... Jag lagade iallafall mat, till slut..

Japp. Jag håller igång...

.. Och mår sämre... Iallafall för en stund...

 

... Efter middagen, tyngde mig den mat som låg kvar i ugnsformarna...

Och dessa fick ligga, tills jag orkade ta TAG i dem... Och efter mycket om och men, fick jag även in maten i frysen...

 

Disken betar jag av... Men idag känns såå mycket tyngre än tidigare..!

 

... Jag skrev till Jobbcoach och avsa mig praktiken igen...

Jag känner nämligen inget som HELST HOPP, när det gäller att jag ska lyckas komma ut... Vare sig det gäller att VÅGA, att VILJA... Eller att ORKA...

Jag TROR helt enkelt inte på det.

 

Jag har försökt för många GÅNGER.. Och jag vill inte vända vid tröskeln en gång till...

Då avslutar jag hellre direkt...

.. Måste börja från ett annat håll... Helt enkelt.

 

... BETYDER det någonting för mig att få ett liv. Att få vara lycklig och må bra... Och att göra RÄTT för mig!.. Ja, då borde jag ta TAG i detta nu..

För att, just nu ser saker INTE ljust ut... Och jag lär inte komma ut i arbetslivet nästa år...

 

... Jag behöver ta TAG i det här nu!..

Men JAG är lika uppgiven som alltid...

 

Jag KAN säkert... Men än sålänge har jag inte GJORT det...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 26 augusti 2015 21:33

... Det känns som om det är väldigt mycket på en gång, just nu...

Jag är stressad. Själen känns tung och grå. Huvudet fullt och tjockt... Samtidigt segt...

... Och jag har bara ALLDELES för mycket att tänka på, för att orka tänka på någonting alls...

 

.. Saker i vardagen, som fastnar i huvudet, och sedan bara snurrar runt däruppe. Ältas och gnags... Viktigare än vad det BORDE vara...

Frågetecken... och en känsla av otillräcklighet...

 

Punkter för dagen..

26åringen messade om nästa helg..

Frysen är fullproppad.. Vilket gör sinnet rörigare än rörigast...

Dagens middag... kändes som ett mindre misslyckande. Samtidigt som jag nog kanske ändå blev nöjd... Beslutsångest över vad jag ska känna...

... Trött.. trött... TRÖTT...

... Och såklart det gamla vanliga "inte komma vidare i livet"-bekymret...

 

... Och ALLDELES för mycket som ska HÄNDA, hela tiden...

Skönt att jag iallafall inte behöver HANDLA imorgon. Då blir det en hemmadag för vila...

 

Dagen idag.

...

 

Känner mig bara så deppig. Så har egentligen ingen lust att rabbla dagen..

Men den började väl som vanligt. Frukost vid åtta..

Lägga mig igen. Sova till lunchtid...

 

Äta lunch... För att sedan tvinga mig själv iväg till stan... för att handla för dagens mat... Tre dagar framåt...

 

Stressa, stressa, stress genom värmen, fram till affären..

Handla.. fort, fort, fort...

Betala. Och sedan, i lugn takt, gå mot närmaste busshållplats...

 

Vänta på bussen, i stan...

Åka hem...

 

... Väl hemma, skulle jag ta orken till mig, att laga mat. ChilliConCarne var dagens mat...

Och jag känner mig rätt så duktig och stark, som TAR mig den ork som inte FINNS, till att göra någonting som jag egentligen bara önskar att jag kunde strunta i...

Men man får ju välja på "jobbigt".. och "jobbigt"... Och just nu, väljer jag rätt :)

 

... Maten blev smaklös... och i ALLDELES för stor mängd!

... Jag kryddade och saltade lite till, efter att jag ätit. Innan jag fryste in den... Och blev då istället orolig att den hade blivit för SALT! Osäker... Ältande kluven... "Jag visste inte riktigt"...

 

... Att frysa in maten, gav mig också ångest. Det blev i för stor mängd... Och min lilla frys gör det omöjligt att få plats med ytterligare matlådor efter nästkommande matlagningar...

... Och saltningen... Ja-a...

 

26åringen messade mig när jag satt på bussen hem...

Ville ses igen, redan på fredag eller lördag!.. Och jag... fick ångest. Bara som en extra stor klump, till den redan lilla, som satte sig i bröstet. Sög sig fast... Växte och pressade mot min ömma bröstkorg...

 

... Jag ORKAR liksom inte. Det är för tätt inpå... Och jag känner bara att jag behöver vila... De senaste dagarna har det varit såå mycket pågång. Sociala sammankomster, på sammankomster. Dag efter dag...

Och har det INTE varit det, så har jag haft någonting som jag behöver fixa... Vilket jag FORTFARANDE HAR!... Det tar liksom aldrig slut...

 

... Jag har inget emot att träffa min syster... Men hon är så intensiv... Vilket tar väldigt mycket på krafterna... Och att ha henne sova över hos mig, redan till helgen...

... Nej, jag är inte redo för den pressen... "Ge mig några veckor, tack"..

 

Jag har dock inte svarat ännu...

Men ska ju såklart göra det. Vill bara ha en...

Ja men.. Jag vill inte att hon känner sig frånstött...

 

Efter middagen, har jag försökt ta reda på all disk som blev. I små rundor, har jag diskat sak för sak... Utan någon egentlig ork... Bara för att det måste göras... "Gör inte JAG det, så blir det inte gjort... Och DET vet jag hur det känns! Jag som levde i ett bombnedslag gjort på sopor, smutsiga tallrikar, damm, päls och mögel... Toppat med bråte överallt... I flera ÅR!!"...

 

... Och nu, precis innan jag började skriva, låg jag och försökte se på en film... Vilken jag INTE kunde koncentrera mig på! Då jag bara ältar och ältar.. Känner mig otillräcklig.. Vilsen... Och deppig...

.. Ångest.

 

Behövde bara skriva...

Och nu när det är gjort... har jag ingen ANING om ifall det hjälpte..

... Önskar jag kunde få ett avslut... Men jag vet inte HUR...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 25 augusti 2015 22:17

... Jag ska rabbla dagen, uppifrån och ner...

För att jag hittar nämligen inte vad jag ska skriva idag.. För trög i skallen... helt enkelt.

 

... På talan om "trög i skallen"...

Jag tror att jag ska kolla blodtrycket.. eller något... För att jag känner mig alltför ofta, alltför trött, nuför tiden...

 

... Men iallafall...

 

Jag tog tag i all disk på diskänken igår, trots allt...

Jag KUNDE bara inte tillåta mig själv att vakna upp till ett kladdigt, blött och äckligt BOMBNEDSLAG som jag inte utan en HEL del tankemöda, skulle klara av att ta hand om!

 

... Så jag tog mig igenom det...

Och la mig sedan framför tv:n, resten av kvällen.. Natten. Tills jag gick och la mig...

 

Typ HELA natten... och morgonen, hade jag ont i min väntra arm. Så fort som jag RÖRDE mig. VRED på armen... Eller bara LYFTE den lite...

Jag ANTAR att jag har råkat LIGGA tokigt på den.. eller något...

Minns dock inte om jag redan hade ont när jag gick och LA mig igår...

 

Men ändå...

Jag har FORTFARANDE lite ont... Kanske tack vare de tunga kassarna som jag bar hem idag... Men det börjar nog gå över nu.

 

Jag klev iallafall upp imorse, när klockan ringde...

Åt frukost...

Struntade i disken.. och klev i säng igen...

... Sov en stund till...

 

Minneslucka...

 

... Och så blev det lunch framför tv:n...

 

... Minneslucka...

Och orkar inte tänka efter...

 

Och så åkte jag in till stan...

Jag kände mig TVUNGEN att handla mat idag. Eftersom att jag redan hade MISSAT mina två TIDIGARE "menade inköpsdagar"... Och igår hade jag...

Ja, just det ja. Då mådde jag rätt så "för skit"...

 

... Så jag behövde ha hem lite av det mesta..

Men jag delade listan på två. Vilket innebär att jag måste in och handla imorgon också..

Men mer om det, senare i inlägget.

 

...Så jag åkte iväg.. Tog med mig påsen med kompostsopor. Efter att ha bytt påse och sköljt ur hinken... Ja, påsen hade HELT gått sönder. Och allt bara föll rakt igenom!

Men men. Som tur var, hamnade det i HINKEN och inte på GOLVET ;P

 

... Och så slängde jag den, på vägen ut.

 

Väl i stan, tog jag mig en VÄLDIGT varm och stressad promenad till affären.. Jag gick fort... Men samtidigt med brist på ork att jäkta. Så att, det blev lite halvdant...

Men värmen var OLIDLIG. Stora, tjocka baggyjeans.. Och en relativt tjock och stor t-shirt, med ärmar ner till armvecken...

Och där jäktade jag på...

 

Inget minne, vad gäller tankar och känslor. De funderingar jag hade...

Jag vet bara att jag har varit tjock i skallen hela dagen. Tröga tankar... Och en ständigt snurrande hjärna...

Antagligen allt som händer just nu... Och det beslut som jag måste ta...

.. Men OCKSÅ bristen på ork att laga mat idag... Ja, det störde mig och stressade upp mig, den STÖRRE delen av dagen...

 

Men jag är envis... Jag känner bara att mitt enda alternativ just nu, trots jobbiga känslor... Brist på ork, är att fortsätta kämpa...

Jag tappar greppet om vissa saker... Och hela nästa ÅR, känns väldigt ovisst...

Men där jag KAN vara stark och lyckas...

... Ja, jag MÅSTE helt enkelt fortsätta göra vad jag KAN.

... Och att få till ätandet igen... Det känns som om DET är vad jag ändå har STÖRST chans att gå med framgång i, just nu.

 

När jag väl kom fram till affären, började jag dra varor ur hyllorna och bocka av i min inköpslista... Plus att jag idag lyckades köpa någonting som jag kan äta istället för GODSAKER, till "kvällsfikat"...

Vilket OCKSÅ har varit ett gnagande frågetecken, i några dagar nu!

 

Jag känner liksom att jag behöver ha någon slags riktlinje som ALLTID är densamma. Någonting att GÅ efter.. Jag menar. Frukost, lunch, middag och kvällsmål... Dessa ska HA sina stolpar. Så att jag VET vad som är vad... Och nu tror jag att jag börjar få kläm på det igen...

Jag HOPPAS det iallafall... Ska bli skönt när jag känner att allt stämmer :)

 

Lite beslutsångest vid yoghurtarna... Då jag hade bestämt mig för att inte fortsätta köpa hem yoghurt med smak till kvällsfikat... Men nu ÄNDÅ kände att jag ville GÖRA det...

Vilket förde med sig att jag blev osäker. "Vilken vilja stämde? Den jag hade FÖRUT? Eller den jag har NU?.. Vilket beslut kommer jag att ångra?"..

 

Men jag köpte till slut en yoghurt..

Och nu var korgen tung.. Tiden knapp... Och JAG stressad...

 

... Så. Betala.

Och sedan börja med raska, tunga steg, promenera mot busstationen...

... Tur för mig, så såg jag två ungdomar stå vid busshållsplatsen, ca tio minuters promenad bort...

Och jag stannade.. Och snabbt kollade bussarna från där jag stod...

"En buss skulle gå till busstationen om fem minuter"..

 

... Och VILKEN LÄTTNAD!

Det var såå SKÖNT. Nu behövde jag inte STRESSA hela vägen tillbaka, i säkert tjugo minuter till. Inte BLI mer varm... Och KÄNNA mer stressad instängdhet... Inte OROA mig mer för att inte hinna fram i tid.

 

Jag stannade. Väntade på bussen... Och SATT min väg tillbaka till busstationen.

... Väntade på bussen, ståendes vid mina kassar...

Och åkte sedan, halvt sovandes... Halvt supertjock i huvudet... Halvt tyngd, hem...

 

... När jag kom hem, plockade jag undan varorna... Och tvekade på ifall jag skulle laga mat eller inte... "Jag ORKADE inte"...

"Men jag MÅSTE.. SKA jag få ordning, så MÅSTE jag.. Och jag VILL"...

 

... Men middagen idag, blev ALLT utom fullständig... Och det blev ett rent KAOS...

Ingenting som jag tänker gå in närmare på...

 

Diskbänken var nu kladdig och fet. Slaskarna fulla av disk... Och bänken full av... Det MINNS jag inte ens!

Men det var iallafall INGENTING som jag ville ta tag i! Aldrig NÅGONSIN, om jag hade kunnat slippa!

... Och efter maten, mådde jag så DÅLIGT. Inte så JÄTTEMYCKET psykiskt, jämfört med resten av dagen.. LITE mer, kanske..

Men FYSISKT. Jag var ÖVERMÄTT.. Lite smått illamående och ont i magen... Och inte heller om jag hade mått bättre, varit piggare PSYKISKT, hade jag orkat ta tag i disken i DET tillståndet!

 

... Jag låg framför tv:n en stund...

Och när jag väl hade börjat må lite bättre FYSISKT. Efter att ha hoppat över kvällsmaten, då jag fortfarande var mätt efter MIDDAGEN, så började jag lite smått med disken.

.. EN sak i taget. Under varje reklampaus...

... Och till SIST... ÄNTLIGEN en ren diskbänk. Ingen disk.. Inget fett eller skräp. Klart ;D

 

... Jag ska nog snart gå och lägga mig... Men som jag känner mig NU, är det antingen sova som gäller.. ELLER att bara se på tv... Så det blir nog tv en stund till, tills jag är HELT SÄKER på att kunna somna.

 

.. God natt med er <3

 

 

Av D - 24 augusti 2015 18:51

... Nu skriver jag mitt kvällsinlägg, ÄVEN om klockan bara är sju..

För att känslan inombords just nu. Det tjocka huvudet. De tröga tankarna... Den dova luften(rent psykiskt)... Nästan så att man får lite klaustrofobi(stavning)...

... Nej, jag måste helt enkelt skriva av mig...

 

Eehmm... Jag minns inte när jag kvällsbloggade sist..

Men jag börjar från i lördags...

 

Jag åkte tidigt iväg, på morgonen. Halv åtta.

Luften var frisk. Fuktig... Och det var så tyst. Så tyst..

Härligt. Harmoniskt.

ALLTID härligt att gå ut och åka buss, när alla andra sover :)

 

... Väl i stan, var det två timmars väntan... Och jag KUNDE bara inte sluta fundera. Tänka efter.. Diskutera med mig själv..

Jag ville ha någonting MED mig till 14åringen(nu 15åringen) när jag kom dit, att ge honom i dörren.

 

.. Jag visste jag ville köpa ett par TRISS... Men jag visste inte VART jag ville köpa dem... Eller ifall det ens kändes NÖDVÄNDIGT.. "Jag HADE ju redan en present"..

Men det var ju just glädjen i att sitta och SKRAPA dessa lotter tillsammans med honom.. Det var DET jag såg fram emot.

 

Till sist gick jag iallafall och köpte lotterna.. Och så åt jag en choklad och drack kaffe, till frukost...

 

Väl hos föräldrarna, klockan tio, skrapade jag och 15åringen skraplotterna... Och...

Ja, det blev ingen vinst denna gången. Blir det ju aldrig. Inte för oss iallafall. Men chansen finns ju alltid. Kunde ha blivit en stor present, det där :P

 

... Resten...

Eller resten och resten. Två av syskonen missade bussen, respektive tåget. Och kunde därför inte komma..

Så det blev bara 22åringen och hennes kille som kom... Till en början.

 

... Vi åt tårta...

... Och sent, men ändå.. så kom 20åringen.

Han hade lyckats få skjuts av sin chef... Så det var ju kul. För 15åringen iallafall ;)

 

...

Jag har nog inte så mycket mer att SÄGA om det.

Jag kan ju säga att, vid det här laget, hade jag fått mess ifrån 26åringen, som undrade om hon kunde komma över imorgon(igår)... Och jag hade fått förslaget av mamma och pappa, att jag skulle följa med DEM hem igen efter grillfesten, och se på JohanFalk med dem, som de hade hyrt.

 

... Så redan NU, hade jag blivit lite stressad. Då jag kände att mina egna planer sprack... Ja, eller rättare sagt, att oförutsedda händelser skulle ske.. Och alltså ett hopp ifrån vardagen, som jag INTE hade räknat med..

 

Men ja..

Jag skjutsades hem av 22åringen och hennes kille. När de ändå skulle till byn för att grilla tillsammans med mammas kusin, och släkt...

... Och så...

 

Ja, jag var trött. Orolig...

Jag MINNS inte riktigt. Så det korta inlägg jag skrev då, får säga sitt..

Så går jag vidare istället...

 

... Efter en stund, kommer iallafall 20åringen, 15åringen och 24åringen och ringer på dörrklockan..

Festen hade varit tråkig och alla hade bara suttit och pratat med de som de hade kommit DIT med..

Det hade tydligen varit väldigt stelt... Och ja.. TRÅKIGT.

 

... Så vi satt i mitt kök. Muntra.. Och JAG, lite smått orolig för grannarna, under 24åringens "höga" musik :P

 

... De tittade på lägenheten.. som ingen av dem hade sett möblerad... Och 20åringen hade inte sett den ALLS...

 

Och sedan så tog vi en promenad upp till grillfesten..

... Jag kände mig spänd och nästan lite rädd, där jag satt... Jag var orolig. Vågade inte ta ögonkontakt... Ville helst inte andas...

 

Det var så mycket, för mig okända personer. Många blickar som kunde skära mig sönder och samman. Mycket uppmärksamhet man kunde riskera få, om man råkade lyfta blicken åt fel håll...

 

... Så jag höll min blick i knät.. På marken... Eller på någon ifrån min egen familj... Såg till att undvika dess blickar som kände mig någorlunda, men som jag inte vågade bli sedd av... De människor som jag riskerade MEST att behöva öppna min MUN till om de SÅG att jag SÅG dem...

 

... Jag längtade efter att vi skulle åka. Lämna festen för att åka hem och se på film...

Och när DET väl blev dags... Ja, då mådde jag bra igen..

Trött, tyst...

Men jag kände mig lugn.

 

... När vi kom hem, var jag egentligen för TRÖTT för att orka SE på någon film.. Och så var även mamma och pappa.. Egentligen..

Men vi SKULLE se på den där filmen!

 

... Och efter att... åtminstone PAPPA och jag hade sett klart på filmen... Mamma sov sig igenom den :P.. Så somnade jag nästan bums.. Efter att ha bäddat rent i gästsängen...

 

Dagen därpå.

Frukost... Och sedan åkte 15åringen och jag därifrån.

Han skulle jobba. Och jag skulle hem och vila så mycket jag bara hann, innan 26åringen skulle komma.

 

... Väl hemma.. la jag mig på sängen.

Låg på sängen och halvsov... Nästan HOPPADES lite grann, att 26åringen skulle lämna återbud...

Jag var helt enkelt för trött. Bar på för mycket oro... Och kände mig för SPÄND för att orka umgås med någon ALLS... ALLRA helst någon med den intensiviteten som 26åringen har!

 

Men när klockan blev 12.05, messade 26åringen och sa att hon var på väg.

Vi går direkt in och sätter oss på soffan. Pratar...

 

Till en början, var det egentligen INGEN av oss som visade någon speciell glädje... Vi pratade bara lite...

.. Och för MIG berodde det nog mycket på att jag var inne på första dagen av RödaVeckan. Och kände mig dels trött på grund av DET. Dels på grund av gårdagen(fredagens) ståhej. Och att jag hade lite smått ont i magen... Och inte är det heller särkilt HÄRLIGT när man läcker :P

 

... Men efter ett tag, när vi lämnade lägenheten för att gå och handla fika, så släppte det hela lite grann.. Vi blev lite mer avslappnade och glada...

Men diskussionerna. Samtalsämnena vi hade, var mer allvarliga än roliga...

 

Det var först till kvällen. När vi hade varit på pizzerian och köpt pizza, som vi började skratta och flumma lite grann.. Inte sådär som vi brukade göra när vi hade syskonkontakt och var rätt så nära varandra.. Men ändå lite skratt.

 

... Jag längtade nästan hela dagen, efter att hon skulle vilja hem. Så att jag kunde lägga mig och vila. Sova..

Men hon å andra sidan, var mer intresserad av att "stanna så sent som möjligt", som hon skrev till sin sambo... Och så ville hon komma nästa helg och sova över någon natt...

Vilka ord, gjorde mig VÄLDIGT stressad inombords. Dock ingenting som jag visade.. Jag vek mig bara undan genom att säga "Ja, vilken helg det än blir, ska vi se till att laga ChilliConCarne tillsammans då ;)".. För att FÖRSÄKRA henne om att jag VILL ha hit henne, men samtidigt inte råka LOVA att det blir nästa HELG.. "Vet ju inte om jag orkar"..

 

... När hon väl gick, mådde jag såå dåligt, psykiskt och känslomässigt..

Allt som vi hade diskuterat.. Allt som jag känt, upplevt och tänkt... Det bara snurrade runt i mitt huvud... Samtidigt som jag inte orkade tänka...

 

Jag orkade inte ta tag i skräp och disk efter dagen... Vilken FORTFARANDE "pryder min diskbänk"...

Det enda jag orkade GÖRA, var att lägga mig på sängen och stirra...

 

26åringen messade, några minuter.. Timme senare... och överöste mig med kärlek och uttryck om hur KUL hon hade haft. Och hur mycket det BETYDDE för henne...

 

... Och efter en stund, klev jag upp istället, och la mig framför tv:n..

Jag åt lite mer godis... Utan att det var någon egentlig måltids-tid... Utan att jag var hungrig eller sugen...

 

Låg framför tv:n resten av kvällen. Vad jag minns...

Och så orkade jag inte blogga, på grund av stressen inombords.. Den sega skallen... Tröttnaden efter all social tillvaro... Och RödaVeckans onda krafter.

 

... Så jag gick och la mig istället.

 

... Och idag. Jag höll på att glömma "idag".

 

Men jag tror inte att jag orkar skriva så mycket om det..

Drar det snabbt.

 

Frukosten gick bra. Som vanligt. Kliva upp när klockan ringer. Äta och gå och lägga sig igen..

Kliva upp igen när jag vaknar. Lägga mig framför tv:n...

 

Sedan åt jag lunch.. Lite grillrester som jag fick från syskonen när de kom över igår...

Mer tv... Några godisar och en Giffel(eller vad nu dessa bullar heter) till middag...

 

Tv. Tv.. Tv...

Försök till att skriva mail till Personligt ombud, om vad jag behöver hjälp med. Vad gäller mina funderingar kring "livet efter aktivitetsersättningen"... Men utan framgång..

Jag VET inte riktigt vad jag vill veta.. Vet inte heller vad jag ska besluta... Vad som är bäst för mig. Rätt... Vad jag klarar och inte klarar... Ifall aktivitetsersättning vore att ta den enkla vägen.. fastän jag skulle klara ett arbete, bara jag FÖRSÖKTE... Och att det då snarare skulle BEGRÄNSA mig, än att GAGNA mig.. att ansöka ny ersättning...

 

... Men samtidigt. "Blir kraven för höga för mig, för att jag inte ska bryta ihop och "bli sjuk?"...

"Men om jag INTE avstår en ansökan, kanske jag ALDRIG kommer ut i arbetslivet.. Jag träffar ju inte vården... Så jag kan ju inte RÄKNA med att allt kommer att bli mirakulöst bättre"...

 

... Ja-a... DET har varit mina funderingar IDAG...

Men jag lyckades aldrig skicka IVÄG några frågor om "livet efter" till Personligt Ombud..

Ska väl försöka skicka iväg ett mail, så fort som huvudet känns mer öppet. Så att jag vet vad jag TÄNKER ordentligt...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 24 augusti 2015 18:18

 

Grejen är..

.. Viktigt, avgörande.. omöjligt beslut att ta...

Oförberedda sociala händelser, som tog min tid och energi..

... Matinköp som blev framskjutet, så att allt jag behöver, nu inte finns hemma...

... Röda veckan som gör att den lilla orken som jag ändå BRUKAR ha när jag inte mår optimalt, även den har försvunnit...


... Det som stör mig nu...

Den inombordsliga stressen och tröttnaden, efter den sociala tid jag har haft...

Diskbänken vars hög bara växer... Bristen på vilja att använda fler redskap, förrän jag diskat allt.. Att inte orka ta tag i det... Och stressen i att SE den.. VETA att den ÄR där...

... Och att jag inte vet hur nästa års levnads-och vardagssituation kommer att se ut. Stressen i DET.. Och att inte kunna ta ett beslut... Inte heller veta HUR jag ska kunna ta beslutet. "Ansöka om fortsatt aktivitetsersättning eller inte".


Nästa mål..

Satsa på att orka äta "lunch" till "kvällsfika". Så att dagens måltider jämnar ut sig någorlunda.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards