Direktlänk till inlägg 2 april 2018
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annars... -men annars blir det inte så mycket.
Jag bor fortfarande hos HanSomInteHarEttNamn, -men har kvar min lägenhet i MinStad, -som jag kämpar mig hem till, en gång i veckan...
Vi tjafsar en del och blir frustrerade på varandra, -och ingen av oss, vet egentligen hur vi ska ta oss dit där vi blir lyckliga. -Vi har ingen drivkraft.
Jag tvivlar ständigt, på vårt förhållande, på att vi har en framtid tillsammans, -men är samtidigt ovillig att backa, då jag inte litar på någon lycka någon annanstans...
... Hans familj, mår jag dåligt av att träffa, då jag känner mig otrygg och pressad... Så han får nästan alltid åka själv dit, vilket jag får dåligt samvete för. Jag får, också, dåligt samvete för att han tycks vara en så mycket bättre människa än jag(samtidigt som jag misstror hans ärlighet, hela tiden)... och attjag är väldigt snål med den fysiska ömheten.. -Ja, samvetet känns väldigt tungt, just nu...
... På jobbfronten eller sjukvårdfronten, går det inte heller framåt.
Just nu, när jag bor på två ställen, får jag väldigt svårt att hantera möten med vården, -fastän en samtalskontakt var något jag efterfrågade. Även om jag hade bott kvar i min lägenhet i MinStad, hade sådana möten blivit jobbiga, eftersom att bussarna går så sällan och det gör att väntetiderna i stan blir väldigt långa. -Och härifrån, blir resan omständigt lång!
Har funderat på sjukvården här, -men jag måste ju ändå hem en gång i veckan, för att vattna växterna och kolla posten!
Det där stället som skulle hjälpa mig ut på arbetsträning, -beslutade att jag inte var redo, utan att ge mig en chans... Skyllde på läkaren, -fastän läkaren skrev i mitt intyg till aktivitetsersättning, att det var jobbcoachen som hade sagt till honom att jag inte var redo för den insatsen..! -Vet inte.
... Förutom det...
... Det kanske räcker för idag.
... Pratade med en psykolog, vid ett par tillfällen, förresten, -som påbörjade en utredning. Vet inte om jag har nömnt det, -men hon lyckades iallafall komma fram till en dröse diagnoser -som jag tänker bortse helt ifrån, eftersom att dessa inte är troliga på en sådan kort tid.
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
... Det känns som om jag drunknar. Som en tjock, tät och kvav tyngd inombords, som bara växer och fyller min själ... ... Jag är trött. Utmattad... och mer lättfrustrerad än på länge... Jag är nästan aldrig ensam, längre. Och jag börjar,...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|