Ja-a... Suck och stön..

... Snart får allt gärna lossna..

.. Okej. Jag ska se om jag kan komma ihåg dagen idag..

Serier igår natt. Small Wonder. Svårt att sova. Ligga vaken och stirra. Vrida och vända på sig.

... Bli lite frustrerad av att vara trött utan sömn...

Men vaknade sedan, imorse runt... Ja, rätt så tidigt. Men jag klev inte upp förrän strax innan åtta.

.. Åt lite frukost, och gick sedan upp hit och bäddade ner mig igen. I en ISKALL säng. Rent ut sagt! Eller rätt ut sagt. Vilket man nu säger.

... Jag frös iallafall som en jag vet inte vad. Och det tog lång tid innan jag "vågade" sträcka ut benen i den kalla sängen..

Kudden var by the way obehaglig hela natten. Ja, båda två. Knöliga och helt fel. Antingen så hamnade huvudet lutat med näsan ner mot madrassen. Vilket är lika med, svårt att andas. Eller så blev det tvärt om. Vilket gjorde att jag inte fick rätt stöd för huvudet...

Låg iallafall kvar i sängen, fram till klockan tolv. Då jag tvingade mig upp för lunch. Åt en lunchmacka. Blev dock inte mätt. Då jag bara hade en tunn ljus macka från helgen kvar framme. Och det var inte ens en rågkuse! Vilket annars mättar ganska så mycket bättre.

Efter lunhen, har det inte hänt mycket. Jag har tråkat mig igenom HELA dagen! Spelat BubbleShooter. Kollat mailen. Läst lite bloggar. Slumpat nya bloggar. Spelat mer BubbleShooter. Kollat lägenheter..

Flyttat ändan till sängen. Sett på lite serier. Small Wonder, såklart.

... Tillbaka till datorn igen. Tråkat, tråkat. Tråkat.

.. Spelat ännu mer BubbleShooter... ...

Ja. Jag vet inte om jag har glömt någonting. Men ska iallafall till Vårdcentralen och träffa en läkare, för provtagning, på tisdag nästa vecka. Personligt ombud ringde dem åt mig. Och hon följer även med mig dit. Såå skönt att hon finns! TROTS att det gör mig even more instängd i mig själv när det väl kommer till sociala situationer.

Jag har väntat hela dagen idag, på att Xsambon skulle höra av sig. Han skulle nämligen prata med A-K idag. Om det här med att han och jag funderar på att flytta ihop igen..

Egentligen är det ju bara att göra. Men grejen är den att jag behöver en trygghet. Någon som kommer att vara ett stöd för oss. Så att allt går rätt till denna gången, och inte rakt åt h*lvetet(!)... Som tidigare gånger!

... Och så känner jag att jag behöver hennes medhåll, för att våga svika mina föräldrar. Och för föräldrarnas skull. Så att de kan känna sig trygga med att jag flyttar 35 mil bort igen. Då är det även bra om DE vet att jag har någon där, som rycker in om det skulle hända något! Om faran åter skulle vara framme.

Väntade och väntade.

... Men ingen Xsambo.

Inte heller någon A-K som skriver och babblar på om hur osmart det vore att flytta dit. Hur jag istället borde stanna nära mina föräldrar och öppna ögonen för den hjälp som finns att få. Här där jag bor nu.. Återberätta för mig, alla de gånger som jag har frustrerat klankt ner på H*vetets stad. Påminna mig om allt det jobbiga som fanns där. Och hur jag har sagt gång på gång, att jag inte längre har några känslor för Xsambon. Hur frustrerad och irriterad. Hur SÅRAD och ensam jag har känt mig med honom..

Ja. Det låter negativt. Men han är min varmaste trygghet. Och min själsfrände i grunden...

När klockan blev... Ja, efter fem. Skrev jag till Xsambon. Och en gång till..

Sedan hörde han äntligen av sig. Han hade mailat A-K. Men inte ännu fått svar. Så vi ska ge henne några dagar. Så hör han av sig igen annars.

.. Jag skulle ju kunna prata med någon annan, för stöd. Då jag har försökt med A-K några gånger tidigare. Men hon är den enda tryggheten(förutom Xsambon) som jag HAR i H*vetets stad... Och det vore ju bra om det var någon just där. Eftersom att det är dit som jag funderar på att flytta.

Nu till kvällen. Tv. Fika. Och film. Tillsammans med mamma och pappa. Delvis 14åringen.

.. Under filmens gång, satt jag och funderade lite grann. Och jag kom fram till att, från och med nu, är jag frisk. Det är ju klart att jag är!

Jag menar. Jag tråkar hela dagarna och jag har inget liv. Men jag kan VÄLJA att ha det! Jag kan VÄLJA att vara frisk! Det är bara att kämpa som F*N, och öppna ögonen för det liv som man har omkring sig.

..För att jag är vid liv. Men jag har valt att inte leva. Jag tittar. Men jag har valt att inte se...

Jag går genom livet med svarta ögonlappar... Ignorerar allt vad livet har att ge. Och önskar hårt att det ska slänga sig över mig. Och servera mig med sig själv.

Jaja. Summan av kardemumman. Nu är jag FRISK. Punkt slut. Öppna ögonen nu, kära D. Åk till H*vetets stad och lev livet. Eller börja ta del av livet här. Utanför din dörr...

God natt med er <3

Nu blir det snabb bloggning, innan jag går och sover.

Idag har varit en lugn dag, rent känslomässigt och psykiskt. Jag kan inte påstå att jag har mått dåligt, i princip alls. Vilket är skönt.

Dagen har gått relativt fort. Och mig vetligt, just nu, har jag inte heller så mycket att berätta idag. Inget gnäll. Inget att säga :P

Jag ska iallafall försöka återberätta min dag. Även om det blir svårt. Då jag inte så mycket minns.

Serie på mobilen igår. Några avsnitt innan jag somnade.

Vaknade imorse vid kvart över nio, och klev upp för att äta frukost..

Och här sprack det lite grann. Men mig vetligt, som jag kommer ihåg just nu, var detta också det enda dåliga som hänt inombords idag.

Jag kom ner på nedervåningen. Började plocka fram en liten färgad plastskål, som varje morgon.. 17åringen och mamma, höll på att ställa iordning borden och stolarna i matrummet igen, efter gårdagens familjemiddag.. Och...

Ja, de ställde fel stol på fel plats. Enligt mig iallafall. Då...

Vi har gula och svarta(fult, jag vet :P) plaststolar runt matbordet. Och dessa ska då egentligen stå varannan, men har stått fel... Ja, sedan jag vet inte HUR länge tillbaka!

... Jag brukar ha svart stol. Men om det skulle bli rätt idag, så fick jag helt plötsligt en GUL stol! Vilket nyvakna jag, inte riktigt kunde acceptera just då. Jag kunde inte bestämma mig för ifall jag skulle sitta på fel stol, på rätt plats... Eller på rätt stol, på FEL plats.

Det är ju inte en sådan big deal.. EGENTLIGEN. Men det var väl just det att det kom så plötsligt. Jag ville ha det som VARJE morgon. Larvigt nog.. (Satt dock på gul stol till både lunchen och middagen, utan problem) ..

Jag ställde mig då vid bordet, EMELLAN de två stolarna. Fel plats och rätt stol. Fel stol och rätt plats.

Hällde upp min yoghurt. Och musli. Mindre än vanligt. Då känslan inomords gjorde mig... 

Ja. Jag vet inte.

Kunde sedan inte sätta mig, utan tog med mig skålen upp på mitt rum istället. Satt en stund(kanske två minuter) med den i handen... Och ställde den sedan, med ett hastigt ryck, på fönsterbrädan... Matlusten var borta.

Bestämde mig sedan för att slänga bort frukosten istället. Där kunde den ju inte stå och bli gammal. 

Ner med den i toaletten. Ja, det var ju bara en decilliter frukost. Så inga problem att spola ner..

... Och sedan in på rummet igen, för lite dator medans jag väntade på att pappa skulle vara redo för att bära upp sakerna från källaren.

Spela BubbleShooter... Och kollade säkert det gamla vanliga. Fortfarande 2:a på kön om lägenheten.

... Och nu när jag kommer ihåg det, passar jag på att nämna att jag har letat julklappar idag. Hittat en väldigt intressant sida på nätet, där jag åtminstone hittade EN eventuell julklapp till 20åringen. Som jag blev "hemlig tomte" till.

Började även kolla till 14åringen och mamma och pappa. Men blev osäker. Då jag inte vet vad som ska avgöra vem jag ska köpa en "extra" julklapp till. Vad som avgör ifall någon annan en den som jag är hemlig tomte till, ska få en julklapp av mig... Minstingen i familjen? Föräldrarna?

... Så. Får fundera mer på det.

Pappa kom upp. Och vi bar ut dessa metallhyllor till släpet.

...Upp till datorn igen.. Mer BubbleShooter. Och sedan var det lunch... Eller låg... Jo, det gjorde jag nog. Jag låg och vilade på sängen en stund också, på förmiddagen...

Ja-a.. Vad har jag MER gjort idag?

... Jag MINNS inte riktigt.

.. Jo. Jag tog iallafall en dusch. Och så har jag mailat Personligt Ombud. För att se om hon kan hjälpa mig att få en tid för blodprov på vårdcentralen. För att jag känner bara att mitt hår är såå ohälsosamt. Det är tunt. Nästan som spindelväv, vissa hårstrån. Och det faller som döda flugor... Allra helst när jag duschat! ...

Jag har slumpat lite bloggar.. Och väntat på att veckan ska börja.. Messat lite med Xsambon. Inte mycket. Men ett par tre sms. Och så har jag fikat och sett på film, tillsammans med 14åringen, mamma och pappa. Första filmen. Och så mamma och jag. Andra filmen.

Ja. Så nu blir det natten. God natt med er <3

Okej. Bloggplatsen krånglar.. Iallafall för mig...
Så jag skriver i ett dokument istället. Och lägger in det så fort som jag kommer in.

Idag har varit en dag av stress. Och inombordsligt obehag. Huvudet har känts mer fullproppat och tjockt än på länge. Och hjärtat har känts så tungt och ihopklämt.. Så pressat, att jag nästan gått genom golvet..
Jag har känt mig instängd i mig själv. Och själen har skrikit gällt efter att få komma ut i frihet...

... Och det var ju såklart PRECIS rätt dag för en familjesammankomst! ...

Serier igår natt. Precis som vanligt. Small Wonder, såklart.
.. Låg kvar länge och drog mig i sängen.. innan jag klev upp för att äta frukost.
Åt min frukost. Plockade undan efter mig. Och gick sedan upp och la mig igen.. Med en GNUTTA dåligt samvete och värdelöshet... för att jag visste att syskonen med de sina, skulle komma idag. Och det fanns säkert saker att förbereda innan! ...

Men ingen ork. Låg dock PÅ täcket, med kläderna på. Bara ifall ATT de skulle ropa på mig och vilja att jag hjälpte till med någonting.

Satte igång datorn, lagom till lunchen. Vad jag gjorde, minns jag dock inte. Säkert det vanliga. Läsa bloggar. Kolla mailen...
Ja-a. Ojojoj. Undrar vad jag hittar PÅ hela dagarna när jag sitter här framför datorn!

... Men även om det inte blir rätt ordning på dagen nu, så kan jag ju berätta vad jag iallafall MINNS att jag gjort på datorn idag! ... Jag har sökt efter skonsammare schampon. För att det jag har nu. Det ekologiska som jag köpte för några veckor sedan, är det sämsta schampot(för mitt hår) som jag någonsin haft! Har alltid haft problem med mjäll och torr hårbotten, sedan jag var liten... Men detta schampot, både förstärkte det problemet och gav mig ett nytt(!!!)... EXEM.

Så. Jag står inte ut längre. Och började då läsa på lite grann. Vad mjäll berodde på. För att kanske på DET sättet kunna hitta ett schampo som faktiskt skulle fungera. Lyckades då lära mig att om man har torr hårbotten(eller annars också?), bör ph-värdet(schampots) ligga på runt 4,5 och 5,5. För att göra hårbotten i bra balans.
Så. Jag började leta schampon med så lågt ph som möjligt. För att jag kontaterade då, att antagligen innehåller mitt ekologiska schampo ALLDELES för högt ph! Eller så TÅL jag det bara inte!

Men jag hittade ett. Ett som hade fått fem av fem möjliga stjärnor från alla kunder som hade kommenterat och bedömt produkten. Att den hade fungerat bra mot just torr hårbotten, sårskorpor, håravfall... mjäll, och så vidare. Ja, hårbottensproblem, helt enkelt.
... Ska beställa det. Men blev bara osäker på ifall jag bör beställa balsamet av samma märke OCKSÅ. Om jag borde beställa bara schampot... Eller om jag borde beställa bara balsamet..
Så jag skickade iväg en fråga. Vad som är bäst.. Och väntar nu på svar.

Lunch. Och sedan dator en stund.
Syskonen med sambo och flickvän, kom runt två-tretiden.
Ner på nedervåningen. Men ack så osocial jag kände mig. Tyckte INTE att det var en bra dag för folk. Och ju längre tiden gick. Desto mer instängd i mig själv och själsligt tung, blev jag.

Så jag hade inte så mycket social kontakt idag. Jag var med en del. Men höll mig gärna på avstånd. Satt tyst under den mesta delen av tiden. Men skrattade, trots känslor, till några gånger. Och sa några ynka ord under dagens gång.

Middag med familjen. Ja, allihopa. Kräftskiva. Jag åt inte så mycket. Knappt någonting alls. Då jag inte hade någon matlust. Hade lätt kunnat strunta i det helt!
Men skulle jag ändå sitta med, fanns det ingen anledning att inte äta.

Fick snabbt lust att lämna bordet. Men ville samtidigt stanna kvar. Så att jag inte lämnade all disk till mamma och pappa..
"Led" mig igenom det. Och hjälpte till att plocka av. Och passade sedan på att sno åt mig soppåsen med kräftskalen, och ta en promenad till soptunnorna, i den friska luften.

Stannade ute en stund. Och drog in luft. Lugnade ner de värsta känslorna... Bara ställde mig mot ett träd och stirrade... Ville inte gå tillbaka in igen. In bland allt folk och stressen. Höga ljud. Skratt och prat över varandra...

Men in igen.
Satte mig i mitt rum vid datorn, och började blogga lite grann. Men blev snabbt avbruten.
Ner på nedervåningen. För att de skulle förklara någonting för oss. Ja. 21åringen skulle det..
Sitta med en stund. Men några meter ifrån "folkgruppen"..
Och sedan smita upp på övervåningen igen. In på mitt rum.
Sitta en stund till, vid datorn.. Och sedan ner för gófika.

Ja. Jag satt och skrattade tillsammans med dem en stund, och kände mig liiite lättare inombords. Men jag kände mig ändå helt död, och behövde bara vara ifred...
Så. Upp igen. Och lägga mig på sängen och titta på några avsnitt av Small Wonder.
Bli "störd" av 21åringen. Säga hejdå till henne och hennes sambo... Och sedan upp igen, för mer serie.

Resten åkte hem. Och jag trappade ner för att berätta för mamma och pappa, att jag nu ligger på plats 2 av 15 på en av lägenheterna. Så det börjar närma sig en förstaplats! ÄNTLIGEN!!!

Tv och lite PARADIS-choklad, tillsammans med mamma. Gunga fram och tillbaka. Och åt sidan. Och när jag inte längre orkade DET, eller kände mig dum, skaka eller gunga med benen istället..
Ja, jag var nog lite stressad. För att det var svårt att låta bli...
Jag skulle haft en gungstol. Perfekt! ... Eller snurrstol! Jag älskade att snurra runt runt runt på stolarna på sjukhuset!

Ja. Och nu har jag kommit upp hit för att blogga. Men kände mig spänd. Så jag spelade lite BubbleShooter först.

God natt med er <3

Nyss skrivet på min tredje blogg..

... Jag känner mig redo att ta tag i det.. Och det är det som är det värsta. För att jag vet inte vägen...

... Och kanske känns det bara såhär just nu(?)...

Jag är illamående.. Kanske hungrig(?)...

Men jag ska försöka rabbla dagen idag. Även om jag har svårt att minnas vad jag har gjort. Vet att jag har bloggat en hel del. Städat nedervåningen.. Ja, eller dammsugit iallafall. Och jag har pratat med Xsambon i telefon, typ tre timmar sammanlagt. Uppdelat på två gånger.

Ja.

Jag ger det ett försök.

Igår natt, såg jag på ytterligare några avsnitt av Small Wonder. Och låg sedan vaken och bara stirrade en stund...

Vaknade sedan, idag morse runt niotiden... och klev upp vid halv tio(tror jag att den var) för att äta frukost. Trots att jag till en början tvivlade på det. "Jag åt ju såå mycket igår natt"...

Klev iallafall upp och åt min frukost. Och gick sedan som vanligt, upp för att lägga mig igen...

Minns inte om jag sov... eller ens om jag gick och la mig! Men det gjorde jag nog..

Planen var iallafall att jag skulle kliva upp igen vid kvart över elva, för att äta lunch(mellanmål för min del) tillsammans med mamma och pappa. Eftersom att det är fredag idag. Och pappa jobbar tidigare kvällspass.

Tog ett mandarin(eller vilken citrusfrukt det nu kan ha varit)... och kaffe. Även en nybakad kanelbulle gick ner. Som mamma hade bakat tidigare på dagen. Hon har förövrigt bakat en hel del idag. Både småkakor och bullar.

Efter lunchen, gick jag upp till datorn. Kollade säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade lägenheter.. Ja, och så sökte jag nya bloggar. "Slumpa blogg" här på bloggplatsen.

... Jag har även sökt lite nya bloggar genom Google. Men ingen större framgång...

När klockan blev ett, åt jag iallafall lunch. Där jag fick ta en paus mitti ett personlighetstest som jag höll på att göra.. Ja, jag har fastnat lite för tester just nu. Det är så spännande att se vart man hamnar i skalan, i förhållande till andra... Och vad man passar till för jobb och så vidare..

Jag är nog rätt så beroende av det också, för att jag känner mig så flygande och osäker på vem jag är just nu. Jag befinner mig i en slags identitetskris... som ständigt orsakas av att jag kämpar utan att röra mig. Vill framåt, men inte finner vägar. Och så vidare.

... Men iallafall. Lunch klockan ett. Och sedan upp för att fortsätta. Efter att testet blev klart, var det dags för dammsugning av nedervåningen. Då syskonen med sambos och flickvänner kommer imorgon. Ja, det blir 20åringen och hans flickvän. 21åringen och hennes sambo. Och så blir det 23åringen. Ja, och så vi som bor hemma, såklart. 17åringen. 14åringen. Mamma. Pappa. Och så jag.

Jag ser INTE fram emot det. Fullt hus är ju inte riktigt min grej. För att inte TALA om alla förberedelserna! Hur ska jag veta vad som ska göras? Vad JAG ska göra? Och vad som förväntas att hinnas med? När de är så dåliga på att prata(föräldrarna mina)... Jag är ju inte den som ställer mig framför dem och frågar.

Mer dator, efter dammsugningen. Vad jag minns. Minns dock inte vad jag gjorde...

... Så vi kanske kan låta det vara osagt. Gå vidare.

Ringde iallafall Xsambon och pratade lite. Är HELT säkra på att vi vill flytta ihop igen! Och förutom det, att jag vill bo i H*vetets stad igen! Jag menar. Jag kan SE mitt liv. Min framtid. Där. Men inte här! Jag kan SE möjligheterna och min framgång. Där. Inte här.. Och jag har folk som vill och kan hjälpa mig där... Inte så mycket här.

Efter det. Ut för att hämta posten. Mötte 14åringen på vägen. Och la då på luren. Gick med honom hem. Och läste mitt beslut från kommunen, som hade kommit.

... Middag tillsammans med 14åringen och mamma.. Och sedan(säkert) dator igen.. Minns fortfarande inte vad. Har ju bloggat en hel del, iochförsig.

Kvällsfika och tv tillsammans med mamma, pappa och 14åringen, i ca 15minuter. Krossade känslor och maktlöshet. Känna sig värdelös. Liten och svag. Och upp för att sätta mig vid datorn istället.

Bloggar ett inlägg. Ett frustrerat och krossat sådant. Och ringer sedan Xsambon igen. Behövde prata av mig..

Skrattade så att jag fick ONT i magen. Skämtade och skojade. Ja, larvade mig helt enkelt. Han likaså.

Vilket fick mig att bli ÄNNU säkrare! Det är med HONOM, i H*vetets stad, som jag vill vara! Och jag kan ju inte lyssna till alla andras känslor och intellekt när det gäller mitt liv och mina drömmar! Inte när det gäller något som hjärtat verkligen SKRIKER efter. Och som verkligen KÄNNS såpass RÄTT som detta ändå GÖR...

Pratade lite om ifall jag kanske skulle prata med en kurator eller något. Och bara bolla lite funderingar. Och få lite styrka i att faktiskt TA det här steget mot livet som jag vill ha. TROTS att mina föräldrar och alla jag känner(förutom Xsambon med familj) tycker att det är ett urdumt beslut!

Jag vill ha medhåll från NÅGON. Ett stöd. Och någon att diskutera för-och nackdelar med.. Att diskutera min situation här och där, med...

... Då kanske jag vågar ta steget NÅGONSTANS.. Hur ska jag ANNARS finna styrkan att trotsa mina föräldrar? Vilket jag inte BÖR behöva göra(!). Då jag faktiskt är vuxen. Närmare 25år gammal.

La iallafall på luren, med gott humör...

Började må illa. Eller vara hungrig(?)...

Och nu ska jag se på serier innan jag sover. God natt med er <3

Jobbigt att ha fel... Eller att påstås ha fel, vad man än säger... Men det är väl sådant livet är.. Alla har fel, medans lika många anser sig ha rätt... Jag har ingen kraft till annat än att lägga mig på rygg. Självförtroendet räcker inte till att argumentera...

Jag behöver bara en paus från meningsskiljaktigheter och shit. 

... Jag behöver dig, Xsambon. Och vårt liv tillsammans. Snart kanske jag går VÅR väg, och "struntar" i mina föräldrars känslor... Livet väntar inte.. och jag är värd att få leva livet som mitt hjärta skriker efter.

Eftersom att detta tycks ha blivit min huvudblogg. Typ den enda som är ständigt aktiv och uppdaterad, så delar jag med mig av alla inlägg från de övriga bloggarna, som jag "vågar" dela med mig av.

... Så. Här kommer ett till. Från min andra blogg(nyss skrivet).