Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under oktober 2014

Av D - 27 oktober 2014 22:50

... Jag känner ingen ro till att blogga... Egentligen till att göra någonting alls. Då jag är väldigt stressad och tankspridd just nu... Och DET, samtidigt som jag typ bara kan tänka på en sak! Ja, aktivt iallafall... Det är bara så mycket i bakhuvudet, kanske man kan säga. Så mycket som händer i livet och vardagen... Och inom mig själv! Mycket tankar och press... Stress. Stress. Stress! Många om och varför. Varför inte. Många kanske och...

 

Ja. Mycket, helt enkelt.

Men jag börjar väl sammanfatta dagen från morgon till kväll :)

Imorse vaknade jag strax innan klockan ringde... För att gå på toaletten..

Ja. Natten var jobbig. Då röda veckan var väldigt ojämnt fördelad... eller vad man nu ska säga :P

 

Äsch. Skit i det. 

... Klev iallafall upp.. Åt frukost, som vanligt. Yoghurt med frön, russin och nötter, igen.

... Och sedan gick jag INTE och la mig igen, efter det! Nej, för att idag hade jag ju lovat pappa att jag skulle följa med honom till soptippen och tömma släpet.

Så jag satte mig och väntade på honom. Efter att ha klätt på mig och sådär.

 

Iväg vi for, klockan... Ja, någon minut över nio.

Tömde släpet i bra takt. Och åkte sedan hem igen.

På dessa två tjugo minuters resor, var vi båda näst intill HELT tysta. Men jag var okej med det. Jag hade ingenting at säga, och ingen lust att prata. Det pågår bara så mycket just nu... Så tystnaden var härlig.

 

Väl hemma, gick jag däremot och la mig igen. Under min fleecefilt, bara. Så jag klädde inte av mig och bäddade ner mig... Trots att det var lockande!

 

Låg på sängen och kopplade av en stund. Bara låg där och stirrade rakt ut. Njöt av att bara kunna ligga där och göra ingenting. För att, efter lunchen skulle stressen börja igen. Behövde ju packa i kartonger. Klippa skott på träden i allén... Jag skulle behövt göra det, det och det.. Hade funderingar om en det ena, en det andra, att ta itu med...

... Ja, hela livssituationen är ju pannkaka!

 

Klev upp för att sätta igång datorn. Behövde kolla in på lägenheten som jag var på visning på häromdagen. Men fortfarande köplats två av fjorton. Och det är nog tyvärr där jag förblir..

Det var bara det att jag fick mail från det här hyresbolaget(eller vad det nu kallas) idag... Och hon skrev att hon skickar vidare mitt mail(som jag skickade om min ekonomi, häromdagen) till den som handlägger ärendet på den lägenhet som jag har sökt... Vilket fick mig att undra lite.

 

La mig en stund till... Och klev sedan upp, och ner för att äta lunch. Tillsammans med mamma och pappa.. Och senare även 14åringen, och 17åringen och hennes kille, som anslöt sig till bordet.

... Jag var hungrig vid det här målet. Samma sak vid frukosten. Men jag hade inga vidare idéer till vad jag skulle äta för att stilla hungern och verkligen bli mätt, vid någotdera av målen.

 

Men men. Det gick ingen... Hmm. Nu glömde jag vad man brukar säga.. Vill säga "nåd"... Men det låter inte rätt :P

 

Efter lunchen, blev det lite dator... Medans jag vilade mig efter maten, och väntade på att tiden skulle gå lite grann. Ville nog slappna av så länge som möjligt. Innan jag skulle börja "arbeta"...

Vad jag gjorde här vid datorn, minns jag dock inte så bra..

Det känns som om jag skrev lite scheman... Eller något...

Och så kollade jag det vanliga. Blocket hundar, flera gånger. Läste dock INTE bloggar. Varken ro eller energi till långa texter...

Jag var inne på lägenheten några gånger... och tjatade ut blocket en hel del.. Mer minns jag inte ifall jag gjorde..

 

Ut för att klippa skott, vid halv två. Klippte på ett träd. Sedan orkade jag inte mer... Eller hade inte lust.. Ville inte.. Jag vet inte riktigt VILKET. Men säkert lite av alla tre!

Jag har bara så svårt med att hitta energin till att varken packa eller klippa skott... Eller göra NÅGOT av det andra som jag egentligen borde göra för min EGEN skull, när saker ser ut som det gör.. Jag menar. Jag ska flytta tillsammans med min familj. Bo på ännu ett ställe, i ÄNNU ett hus tillsammans med min familj som jag växte upp i... När allt jag egentligen VILL, allt mitt hjärta verkligen SKRIKER efter, är att få bli vuxen. Få ta ansvar för mig själv i mitt eget hem...

 

Ja. Men här ska jag stressa och kämpa för ett liv som jag inte ens vill HA, i ett liv som jag egentligen inte orkar med... Med mig själv som jag inte annat än krigar med halva dagarna!

 

Okej. Gnäll, gnäll, gnäll. Men jag känner att jag behöver det.

Datorn igen... Och här blev jag sedan sittandes(kollade nog allt, typ tusen gången till)... Annars minns jag inte..

Jo, just det ja! Jag la mig på sängen, för att jag inte orkade höra 17åringen och hennes kille prata och fnissa, en tunn vägg härifrån..

La mig och såg på lite StandUpKomedi på youtube, på mobilen...

 

Ja, just det. Jag tror även att jag har förlorat min bästa vän. Det KÄNNS så, iallafall!

Xsambon. Han svarar nästan aldrig när jag messar längre. Och så när han väl svarar, så svarar han kanske EN gång(!)... Sedan FÖRVINNER han igen! Och hör inte av sig förrän jag, flera dagar senare, messar igen... Av någon anledning..

Vet dock inte varför. Då han var likadan när jag BODDE med honom! Ville minst av allt, umgås med mig och vår hund...

 

... Men vi går inte in mer på det :)

Någon gång härefter, blev det iallafall middag.. Åt mig väl "typ" mätt, denna gången. Bättre än de andra måltiderna iallafall...

Men jag har typ gett upp med att orka strukturera upp min kost, nu. Liksom alla andra saker i mitt liv! Just nu, är det BARA flytten och alla förberedelser för DEN, som gäller! Och ALLT annat har jag skjutit upp tills senare! För att jag orkar inte tänka på allt på samma gång.

 

... Men TROTS det, tänker jag på... Ja, allt på samma gång! Hjärnan rullar fortfarande rundor och känner behovet av att ordna upp allt nu på en gång(!)... Men det har jag inga seriösa planer på att göra.. Nej, det får vänta till efter jul.

 

Efter middagen, diska iordning.

Och sedan blev det datorn... Och att gå igenom allt några hundra gånger till(!)...Och sedan, ner för tv. Avkoppling.. Eller försök till det, iallafall!

 

Blev lite frustrerad och handfallen, av att inte ha någon punktlistebok kvar. Då den tagit slut... Och jag kände VERKLIGEN behovet av att skriva mina dagliga punkter!

... Men dagboken fick duga. Minns inte vad jag skrev... Men situationen i sig, kan nog skvallra om det.

 

Åt en glasstrut och drack en kopp kaffe på mjölk. Och snodde åt mig en mjölkchokladruta efter det. Trots att jag inte iochöverhuvudtaget kände mig hungrig... ens INNAN jag hade börjat äta! Men jag antar att sålänge som jag inte orkar ta kontroll, så får jag tillåta mig själv att leva som jag mår... Ja, eller vad man nu ska säga.

 

Pratade lite med mamma. Och öppnade upp lite grann om mina problem med ätandet... Ja. De PSYKISKA problemen. För att fysiskt, äter jag ju bra just nu =)

Och även alla dessa kriser som jag kommer in i lite rätt som det är... Och för en gångs skull, känns det som om hon kanske FÖRSTOD att allt inte ÄR finemang inom mig hela tiden ;)

 

Satt kvar vid tv:n en stund, efter att mamma åkt iväg till jobbet... Såg på Dicte. Och ältade måltider. Mellanmål och kvällsmål. Vad man bör äta... Ja, det gamla vanliga.

VILL, VILL, VILL ta tag i det nu! Gå till ätstörningskliniken och ta emot några trygga ord och kanske få ett tryggare schema gjort... Men jag ORKAR verkligen inte just nu! Orkar inte lämna hemmet, för tillfället... ALLDELES för stressad.

 

Ja. Inte så positivt, kanske. Men detta VAR trots allt min dag :) God natt med er <3

 

 

Av D - 26 oktober 2014 23:37

.. Idag har varit ännu en dag som jag har liksom tänkt väldigt mycket.. "grottat ner mig", men ändå känt mig mer än redo att ta nya tag. Hoppfull och ytterligare lite starkare...

Ja, till slut kanske jag har fallit och rest mig upp så många gånger, att jag snart fallit för sista gången ;P

 

Inatt var däremot ännu en rätt så jobbig natt. Egentligen ingenting särskilt. Låg vaken bra länge. Blev lite... Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det... "sänkt?". När jag fick konstaterat genom internet, att dessa "nattfjärillar" som jag trodde att det var, hade tänkt sig att "övervintra" i mitt rum. Att de tar sig in genom fönsterspringan och... Ja.. Jobbigt, tyckte jag. Som faktiskt tycker att dessa flygande Guldögonsländor(eller vad de nu hette) som sprätter med sina vingar mot taket, är panikläskiga(!)...

... Ja, jag tycker faktiskt inte alls om dem. Rädd för småkryp med vingar!

 

Men jag accepterade det faktum att nu ett tag framöver, få ha dessa "varelser" som mina rumsgäster... Och undrade samtidigt hur jag klarade hela FÖRRA hösten och vintern(!)...

 

Somnade. Och vaknade... Ja, jag minns inte när..

Men klev iallafall upp, i vetskapen om att... Eller "vetskapen"... Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det..

Men jag hade iallafall kommit fram till, igår natt, att jag inte skulle äta gröt på morgonen något mer. Och inte heller Yoghurt till kvällen. Nej. Nu fick det bli frukost, lunch och middag, igen..

 

Upp klev jag. Åt min yoghurt med nötter och frön, tillsammans med mamma, pappa och 17åringen. Vid åtta på morgonen..

Efter frukosten, gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Fullt medveten om att när jag vaknade igen, hade resten av familjen åkt iväg till mormor, och skulle vara borta hela dagen..

 

Somnade till. Men hörde i mitt mer halvsovande tillstånd, när de höll på att göra sig iordning på nedervåningen. Hade dock redan stensomnat när de startade motorn och åkte... Trött. Japp =P

 

Jag klev väl upp kring halv tolv, tror jag..

Och här brakade rutinerna som jag byggt upp, eller halvhjärtat FÖRSÖKT bygga upp, helt. Jag började frossa i onyttigheter... För att "jag brydde mig inte längre"... "Det är ju ändå bara för EN gång... Det påverkar ju ingenting"... Ja, jag kände att jag behövde det. Bara släppa på alla krav och inre förväntningar.. Bara få göra(enligt mig) HELT fel, för en gångs skull...

 

Jag åt och åt och åt. Både onyttigt och mindre nyttigt. Både "mat" och sötsaker... Ja... Utan begränsningar, helt enkelt..

 

Satt där vid tv:n. Från att jag klev upp, och fram tills... Ja, tills för ca en timme sedan(!)...

Morgonrocken byttes inte ut mot vardagskläder förrän vid halv tre tiden, tror jag att det var..

 

... Men samtidigt som jag bara släppte på allt och gick emot mig själv helt och fullständigt, kunde jag känna hur ny styrka kom TILL mig, ju mer jag funderade kring vad jag gjorde... Kring vad jag BORDE göra...

.. Ja. När jag satt där och kände hur jag åter hade ramlat ner ett trappsteg... Då blev jag återigen starkare. Viljan kom återigen TILL mig. Och vad jag måste(och vill) göra, var självklart.

Jag skulle ta tag i det, det och det! På det, det eller det sättet.. Och saker kunde inte vara så svåra som jag gjorde dem.

 

Nu var jag än en gång, beredd att ta nya tag. Jag kunde ÄN en gång, se en möjlig framtid. Även de bra sakerna. Och även om jag VISSTE att det skulle bli svårt... Att det aldrig förut har funkat... Så mådde jag bra och såg fram emot att ge det ett till försök...

Jag ville göra det, det och det... Jag var REDO ;D

 

Skrev en MASSA i min punktlistebok. Vilken nu är HELT slutskriven(!)... Hur ska jag NU klara mig!?

Skrev tankar. Förhoppningar. Förväntningar... Lite förslag till vad jag kunde göra... HUR jag kunde fixa allt detta och denna gången ta mig ENDA fram... Skrev ner lite punkter som jag ville uppnå... Och även intryck som de saker jag såg och hörde på tv:n, gav mig..

 

Idag var en slit- och slängdag.. En dag som jag inte brydde mig om. En "förstörd" dag, som fick bli "en dag mittemellan"...

Men från och med imorgon, blir saker annorlunda... Trots att jag säger det ofta och aldrig lyckas hålla det... Jag TROR på det! Ju fler gånger jag har fallit, desto starkare har jag varit när jag väl har tagit mig upp... Och desto kortare bli fallen ;)

 

Mamma, pappa, 14åringen och 17åringen kom hem vid halv sex-tiden.. Jag satt kvar vid tv:n. Mamma sprang fram och tillbaka mellan hobbyrummet och vardagsrummet... Och störde mig som ATTANS när jag såg på ett JÄTTEINTRESSANT "mordlösarprogram" på tv:n. Jag var såå inne i det. Såå intresserad av fallet! Och så kommer hon och PRATAR med mig! LÄNGE.

... Och jag blir bara superstressad. Kan inte dela min uppmärksamhet på två. Ville inte såra mamma. Ville inte missa en MENING på programmet som jag såg!

 

Fullt skakande på både ben och kropp, och med blicken fäst på tv:n, samtidigt som jag försökte titta på mamma och svara henne... "Ja, varför kan hon inte se att jag är "upptagen" ?" ...

 

Men efter detta programmet. Småprat med mamma. Framför tv:n... Lugnare. Mindre upptagen...

Och sedan, efter någon timme, blev det fika tillsammans med mamma och pappa. Och en stund, 14åringen.

Och när Maria Lang - filmen började, såg vi på den tillsammans. Pappa, mamma och jag.

 

Nu blir det sängen. För att imorgon ska pappa och jag till soptippen.. Alltid lika jobbigt, innan det är gjort.

God natt med er <3

 

 

Av D - 26 oktober 2014 00:15

Guldögonslända var det visst... Och de vill övervintra i mitt rum!


Jag kommer inte att överleva nätterna i det här rummet. De kommer in genom fönsterspringan och invaderar stället... Skrämmer slag på mig!


Nu vet jag iallafall att fönstret inte är tätt, och att det är därför det är så kallt härinne!

Av D - 25 oktober 2014 22:03

Jag vaknade imorse. Tidigt. Och var väldigt förvirrad.. Efter en lång natt.

Beredd att kliva upp. Låg och drog mig som jag brukar göra. Drog ut på tiden lite extra.. Trodde jag..

Hade ändå KOLLAT klockan. Den var halv fem. Men på något sätt, fick jag för mig att den var närmare åtta, och det var dags att kliva upp. Nyvaken och ovillig att kliva upp, drog jag ut på det hela, extra mycket...

Tills jag kom på att det var timmar kvar tills jag behövde kliva upp. Suckade. Kände en ynka irritation.. Och somnade sedan om.

 

Igår natt spenderade jag framför mobilen. Nerbäddad i sängen. Och kollade på StandUpKomedi med Betnér. Tror jag att han hette.

Och så klev jag som vanligt upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.

Ner på nedervåningen för att börja koka gröt. Som vanligt...

Mamma och pappa, var även DE, vakna. Vilket gjorde mig lite stressad, där jag stod vid spisen och långsamt lät min gröt tjockna till. Rörde om... Och bara väntade...

 

Åt. Men den var fortfarande ingen större njutning. Jag tycker inte att jag får till det lika bra som jag gjorde när jag var liten. Men jag är nog bara för kräsen och känner efter för mycket, just nu..

 

Efter frukosten hade jag lovat mamma att dra lakanen ur sängen. Då hon ville tvätta allas lakan på en gång. Vilket gjorde att jag idag inte bara kunde krypa ner i sängen igen. Som jag BRUKAR göra. Stress och missnöjdhet. Man är väl lite bortskämd nu..

Men jag accepterade såklart och humöret påverkades inte alls :)

 

Upp för att dra lakanen ur sängen. Och sedan ner för att duscha. Det var ju DET som var det jobbigaste! Jag kunde ju inte BARA bädda rent och sedan gå och lägga mig igen... Nej, jag var ju tvungen att DUSCHA först. Så att jag lägger mig ren och fräsch i sängen, sedan..

Och inte heller DÅ, ville jag bädda ner mig. "Man lägger sig ju inte i en nyrenbäddad säng, mitt på ljusa dagen"...

 

Jag duschade ju med mitt nya schampo idag.. Det som skulle motverka och förebygga hårbottensproblem... Och DET var väl helt okej i sig.. Men jag tyckte att det var svårt att applicera..

Fast precis som med alla andra saker, så är det jobbigt första gången. Tills man vet hur det funkar.

Jag menar. Jag visste ju inte hur MYCKET jag behövde. Eller hur mycket det skulle löddra. Hur mycket jag behövde massera in det... Ja, ingenting.

Och så är jag ju såå rädd om mitt hår. Jag TAPPAR så mycket. Och jag är rädd att förlora allt hår jag har...

 

Idag tappade jag iallafall MASSOR. Verkligen MASSOR! ... Och det kändes såklart jobbigt. Gick upp hit och la mig på sängen, med det blöta håret. Drog morgonrocken över mig... Och frös. Kände den knappa ångesten borra ett djupare och djupare hål inom mig. Samtidigt som jag med spänd kropp, av kylan.. Halvsovandes, lät minuterna gå.. Funderade lite frånvarande på hur det skulle se ut om jag tappade allt håret. Vad jag skulle sätta på huvudet..

 

... Klev iallafall upp, vid strax efter... Eller ja. Närmare halv tolv. Fortfarande frusen..

Gick ner på nedervåningen. För att äta lunch tillsammans med 20åringen som var på besök. Kom igår natt. Mamma, 17åringen, 14åringen och pappa.

 

Och sedan, om jag inte missminner mig, började jag direkt packa i kartonger. Sortera, och göra dessa möjliga att lyfta sedan.

Höll på i ca två till tre timmar. Packade. Packade.. Och packade.

Jag hann med mycket på dessa timmar. Men till slut kände jag bara att jag behövde avsluta. Hungrig och trött.. Jag behövde en paus för dagen. Nu när jag ändå fann ett stopp. Ett bra "ställe" för paus.

 

Ner på nedervåningen. Då mamma ropar att de tänkte fika. Och undrade om jag ville ha kaffe.

Klart jag ville!

Drack kaffe, och åt kanelbulle och äppelpaj.. Gott. Välbehövt. Hungrig och trött som jag var..

Satt länge kvar på stolen och orkade inte röra på mig. Bara satt där och stirrade blint. Skulle ut och klippa lite skott, tänkte jag. "Bara jag orkar resa på mig"...

 

Tänkt och gjort.

På med mammas fleecejacka. Eller slit- och släng, som jag kallar den. Och så ut i fukt och blåst.

Jag var trött. Ja, det märktes. Men det var skönt ute.

Jag hade bestämt mig för att klippa klart det trädet som jag hade påbörjat. Och även om jag kände att jag fick kämpa på som f*n, för att orka klart med de sista skotten, klarade jag det. Jag GJORDE det!

 

Jag hade nu avverkat TVÅ "arbeten" idag. Två arbeten som jag kommer alltnärmre att avsluta nu ;D Även om det känns som om det inte FINNS något stopp... Men. Men. Ja, det är bara en tidsfråga. Tufft...

 

In igen. Sätta mig vid datorn en stund. Kolla det vanliga. Ja, förutom bloggar. För att jag har inte orkat med att läsa några bloggar idag. Har inte haft någon ork till att se all text och försöka läsa den... Eller rättare sagt... KONCENTRERA mig på den!

 

Har iallafall kollat blocket hundar.. Jag har kollat mailen. Varit inne på lägenheten som jag var på visning på härom dagen. Men nu konstaterat att den antagligen redan blivit utlovad...

 

... Det KÄNNS som om jag har gjort såå mycket vid datorn idag.. Men antagligen har jag bara gjort samma sak flera gånger om.. För att jag kan inte minnas något mer..

 

Ner för middag.. Diska efter middagen. Och sedan upp hit igen...

Minns inte vad jag gjorde. Kollade kanske blocket hundar, för femtioelfte gången! ...

Annars minns jag inte.. Känner mig alldeles SEG i skallen.

 

Ner för film och snacks, tillsammans med mamma, pappa och 14åringen.. Dock åt jag själv bara ett par ostbågar. Då jag var såå mätt efter middagen!

Hjärnan ville ha. Och var nästan som besatt av det ett tag. Såg hur alla andra bara VRÄKTE i sig... Och där satt JAG. Mätt. Rädd att det skulle ta slut innan jag ens hann smaka.. Så tog ett par ändå. Och sedan var jag nöjd =)

 

Trött som en jag vet inte vad. Så nu blir det sängen. Lite mer StandUpKomedi. Och sedan. SOVA.

God natt med er <3

 

 

Av D - 24 oktober 2014 22:25

... Okej. Det verkar inte bli någonting med denna lägenheten heller. Ligger på köplats 2. Och sista svarsdag var idag... Så då var det väl EN *j*vel* innan mig i kön, som ändå ville ha den...

 

Och just nu känns allt bara så HIMLA stressigt och rörigt! Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv. Vart jag står i livet. Var jag kommer att TA mig någonstans... Eller OM jag kommer att ta mig någonstans!

... Stress på grund av en flytt som jag inte vill vara med om. Någonting som inte glädjer mig ett JOTA! Jag menar. JAG stannar ju hellre kvar HÄR... Tills jag kan flytta dit där jag vill vara. Ut i det vuxna livet. Och börja leva ett liv som är mig värdigt...

 

Jag vill att livet ska ge mig någonting som jag inte vill leva utan. Någonting som gör att alla alternativ bortom livet, inte ens är att titta mot.

... Jag orkar inte stressa nu. Med att packa och sortera. Slänga och spara... Kämpa som f*n... Klippa skott efter skott... Stressa och oroa mig. Känna press... och samtidigt vara såå psykiskt utmattad...

För att bara ta mig ytterligare ett steg mot ingenstans. Ännu ett ställe att stampa på, i den millånga väntan på livets mening...

 

... Och PÅ det, kämpa med mig själv... MOT mig själv... FÖR mig själv...

... Vilket gör mig ÄNNU mer utmattad!

 

Men glad och pigg. Starkare än jag borde... Tar jag mig igenom det. Dag för dag...

Hoppas. Tror. Väntar. Går mot någonting bättre... Eller sämre.. Det är ingenting som jag ännu vet..

 

Men nog om det :)

Nu tar vi dagen idag. Annars blir inlägget föör långt att orka läsa :P

 

Igår natt. Svårt att sova. Minns jag tänkte "sömntablett" några gånger...

Försökte lyssna på lite radio, när klockan var någon timme efter tolv. Men fanns inget som tilltalade mig..

Ramlade in på en blogg, som jag läste igenom några sidor på, på mobilen.. Intressant. Men förstår inte varför. Inte sådana bloggar som brukar tilltala mig. Svår att läsa, på grund av felstavning och omslängda ord. Osammanhängande text och så vidare.

Men det VAR någonting med tjejen, som tilltalade mig. Kanske hennes sätt att tänka. Hur hon mår. Och vad hon kämpar med(?)...

 

Försökte sova, igen. Klockan var närmare tre. Men fortfarande ingen avkoppling...

... Och så PRECIS när jag börjar känna mig avslappnad en GNUTTA, så hör jag vingar sprätta mot mitt tak(!)... Tänder lampan. Och. Japp. En nattfjärill. Precis däruppe i hörnet, ovanför mitt huvud. Där satt den... Och sov.

Nepp. Det var inte den som lät. Det konstaterade jag när jag såg en till.. Japp. Den sprätte med sina vingar, och dansade vilt däruppe på taket.

 

Satte mig i sängen. Trött. Vågade inte släcka lampan. Otäcka flygfän...

Satte mig i bakhåll... och fångade undan en.

Inväntade nästa. Medans jag även såg en TREDJE! Vart KOMMER de ifrån?! Kollade ventilationen. Och la mig sedan ner i sängen.. Men släppte inte fjärillen med blicken..

Fick även tag på DEN... Och släckte sedan lampan och STRUNTADE i den tredje. Den hade ju ändå inte rört sig ur fläcken, på hela den här tiden.

 

Klev upp när klockan ringde imorse vid kvart i åtta. Kokade gröt på spisen, med kanel i. Vilken inte blev i samma goda konsistens denna gången.. Äppelbitar i det. Och sedan en skvätt mjölk. Även en halv knäcke gick ner. Då jag kände att jag nog hade lite plats kvar.

 

Diska iordning efter mig. Och sedan upp för att sova en stund till..

Klev åter upp, vid tolv. För att äta lunch. Åt en del av en Rågkuse, och drack en kopp kaffe.. 

Sedan blev det lite tv tillsammans med mamma... Om jag inte satt vid datorn först... Jag minns faktiskt inte... Men datorn kan jag berätta om sedan. Vad jag gjort där idag :)

 

Klockan ett, gick jag ut för att hinna klippa lite skott innan pappa kom hem. Då vi skulle fika.

Klippte ett träd... Och då det kändes som om det gick extra fort... Inte lika många skott som det brukar vara, började jag även lite på ett till träd. Förberedde. Klippte bort de översta skotten... Så fortsätter jag med resten nästa gång.

 

In och satte mig vid datorn en stund. Kollade det vanliga. Bland annat, ifall någon hade droppat från lägenheten denna sista svarsdag... Men nope. Tyvärr. Inte heller ännu(i skrivandets stund)...

Läste bloggar. Och kollade blocket...

Och så har jag kollat på gamla videos på min och Xsambons dåvarande vovve. På när han var valp. På när vi tränade vardagslydnad.. Och på när han sprang omkring och lekte med denna weimeranerhunden som vi samtidigt passade..

 

Såg HELT klart vad jag gjorde för fel med honom... Ja, det största och i princip enda problematiska felet jag gjorde med honom... FÖRUTOM att må "hysteriskt" dåligt! Jag TJATADE en himla massa. Fööör mycket! Och jag blev bara så frustrerad på mig själv, nu när jag såg det... Hur orkar man LYSSNA, liksom? VEM orkar lyssna?! ... Men det var nog mycket min psykiska ohälsa i dåläget, som gjorde det också... Jag var överspänd och hade mer ångest än vad jag har idag... Grät i panik, var och varannan dag... Och kände mig bara superduperstressad över hela det vuxna ansvaret...

 

Började längta ÄN mer efter att träffa hund. Bara för att få vara det lugna jag, som jag nu bestämt mig för att vara när jag hanterar hundar... Få fortsätta med det som jag påbörjade när jag var i H*vetets stad hos Brorsan i somras, och "jobbade" lite med hans hund...

 

Middag..

Plocka undan och diska iordning...

Och sedan upp till datorn. Kolla allt igen. Tusen gånger om. Känna... Ja, jag vet inte riktigt VAD jag kände(!)... Det minns jag inte... Men det slutade iallafall med att jag la mig för att slappna av i sängen, och ramlade in på en massa youtube-videos med standupcomedy-liknande scetcher(stavning)...

Låg där och skrattade en stund.. Tills det var dags för fika och film tillsammans med mamma och pappa... Ja, och 14åringen..

 

Jag åt Yoghurt, och frön och nötter. För att det är ju det jag ska göra till kvällarna, nu.. Hoppades på att även orka äta någon godsak... Men magen räckte inte till. Suget efter sötman, fanns där... Men inte matlusten. Då jag var mätt..

Så jag hoppade. Lite osäkert och ångerfullt. VILLE ju ha(!)... Men det blir ju fler chanser.

 

Skrev lite i punktlisteboken. Beklagade mig lite. Och kände orken och hoppet sugas ur mig, som en... Ja, vad man nu kan säga..

 

... Hur länge ska det HÄR livet fortsätta, liksom? När når jag meningen???

Har INGEN lust att kliva upp till ÄNNU en pressad dag av ingenting, imorgon. Men det är ju klart det kommer hända...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 24 oktober 2014 02:46

Alla dessa j*vla nattfjärillar...

Tre stycken i mitt rum... Och de håller alla till på taket... Där jag inte kan nå dem!


Vågar inte släcka lampan. Vågar inte sova... Usch!

Av D - 23 oktober 2014 22:41

...

Jag känner en sådan SAKNAD, och har därför svårt att slappna av. Pillar på alla sår i mitt ansikte. Nervöst. Stressat. Samtidigt som jag försöker pressa fram varenda TANKE som jag vet finns därinne... Som jag kan se, men inte fånga...

 

Ja, huvudet känns trögt. Tjockt... Och jag vill inte vara här.. Jag vill vara där...

 

Jag saknar livet vi levde, Xsambon och jag. Därborta i H*vetets stad. Den korta period på ca ett år, som vi var hundvakter åt dessa UNDERBARA hundar. Den lilla, lilla, långhåriga chihuahua-tikvalpen.. Den stora, nio år gamla och helt fantastiskt underbart vackra Waimeranertiken... Och den spralliga, hormonstinna, men såå kärleksfulla Dansk-Svenska unghundshanen.

 

... Ja, de var de tre vovvarna som vi hade längst. De hundar som började dansa och stampa med tassarna. "Prata" på vägen till oss, i bilen. Enligt deras ägare.

Jo, vi hade kul tillsammans. Och jag saknar... Saknar att springa fram och tillbaka på skogsstigen. Våran skogsstig. Leka och tjoa. Bli omkullsprungna... Ja, och prata, prata, prata.

... Och när vi kom in igen... Mysa tätt tillsammans i soffan... Tills ägaren kom och hämtade upp sin trötta hund :)

Vi trötta och nöjda. Vovvarna likaså...

 

Jo. Babbel. Babbel... Men nu är det bara saknad...

Jag vill ha det så igen... Men jag litar inte längre på mig själv, när det gäller hundar... Varpå jag vill komma ut bland hundar igen... Nu, nu, NU!

Jag vill bara börja ta hand om hundar igen. Visa mig själv att jag kan. Testa mina inre visioner... Och bli en hunds största trygghet och närmaste vän... För ATT det är möjligt... Och såå mycket värt...

 

Men. Till dagen.

Minns inte gårnatten just nu... Så jag börjar med morgonen idag..

Jag klev upp imorse när klockan ringde. Idag skulle jag testa att koka gröt på spisen. Istället för i micron.. Men jag SKULLE inte KOKA den. Nej, jag skulle låta den tjockna under värme...

Vilket jag gjorde. Jag hade väldigt låg värme på plattan, och stod och rörde om då och då... Och så bara väntade jag... Väntade. Väntade... Väntade.

 

Jag hade kakao i gröten, och så tänkte jag äta banan till...

Sagt och gjort. Gröten blev i en alldeles PERFEKT konsistens. Alldeles PERFEKT lös och med en alldeles PERFEKT smak... Och det DOFTADE... Ja, alldeles UNDERBART ;D

Så. Nöjd. Japp.

 

..Det var gott... Däremot blev jag så HIMLA MÄTT av bananen och gröten... Och apelsinjuicen på det... Så, att äta den där knäckemackan som jag bestämde mig för att äta till frukosten... Ja, det kändes inte bra. "mättnadsrädd" som jag är..

 

En halv knäckemacka gick iallafall ner.. Men tankarna gick. Funderingarna korsade varandra.. Det kändes INTE bra att äta när jag var mätt... Och knäckemackan behövde BORT från frukosten... Om jag inte skulle behöva minska på gröten ÄNNU mer! Från halv portion... Till vadå?

 

Under dagens gång, beslutade jag iallafall att just knäcken fick bli ett slags kompliment till varje måltid där den behövs. Alltså. Ingen rutin på den. Utan, helt enkelt när jag inte blir mätt på det som ligger som rutin, tar jag till en knäckemacka med pålägg ;) Det låter som en plan =)

 

Efter frukosten. Upp och lägga sig igen. För att sedan kliva upp vid halv tolv, för att äta lunch.

Här kom knäckemackan in. Då jag bara hade en rågkusehalva kvar, som var upptinad. Och det kändes lite lite. Visst. Jag är rädd för mättnadskänslan. Men jag vill samtidigt märka av att jag har ätit :)

 

Efter lunchen. Upp hit för att packa min lilla bruna ryggsäck.. Nu skulle mamma och jag åka på visning på lägenhet =)

... Iväg vi for. Först in för ärenden i stan. Bland annat apoteket för min del.. Så imorgon börjar jag med järntabletterna.

 

Lägenheten var fin, men stökig. Jag har svårt att SE själva lägnheten. Hur den ser ut. Om den är hel och fräsch. Vad jag gillar och inte gillar med den... När den är stökig. Skräp och tomma pet-flaskor... Ölburkar. Prylar som är påväg ner i kartonger. Saker på hyllorna. Möbler som står halvt inne i lägenheten.. Halvt ute... Typ.

 

Ja. Men jag tackade iallafall ja. Området var fint. Och lägenheten helt klart okej. Jag skulle kunna tänka mig att bo där... Utan att tveka ;)

Dock var det många där.. Så vi får se. Ligger ju trea i kön. Så att det är bara två som måste tacka nej.

 

Hem igen. Och så upp till datorn en stund. Börja skriva ett mail till det här hyresbolaget... Där jag förklarar vissa saker som det känns tryggt att de vet i förväg. Tillexempel ekonomin. Att jag har aktivitetsersättning.. och rätt till bostadstillägg.. Och så min gamla betalningsanmärkning hos kronofogden. Och vad DEN berodde på.

 

Ner för fika tillsammans med mamma och pappa.. Tillät mig själv att äta onyttigt bröd med pålägg på... Istället för yoghurten med nötter och frön, som jag EGENTLIGEN skulle ha. Då rutinerna ÄNDÅ redan var krasade!

 

Göra iordning efter fikat.. Och sedan upp till datorn igen. Kolla det vanliga. Blocket hundar. Läsa lite bloggar. Kolla mailen...

Ja. Något mer?

 

... Jag minns inte om jag har glömt något...

Jag satte mig nog på sängen sedan.. Bara tråkade och väntade ut tiden. Suddade lite... och skrev på WhiteBoardTavlan. Kände mig lite stressad över att det händer så mycket på en gång nu. Skrev dit lite extra punkter på att packa i kartonger och klippa skott... Ja, det är ju mycket som ska hinnas med innan vi flyttar härifrån i december...

Hoppas. Hoppas. HOPPAS(!), att jag får den här lägenheten! Så att jag slipper flytta två gånger...

 

Ner för middag. Pannkaka. Tillsammans med pappa, mamma, 17åringen och... Ja, det var bara vi :P

Göra iordning efter maten... Och sedan upp hit igen. Kolla lite saker på datorn, igen... Bland annat, för trettioelfte gången, se ifall någon har droppat från kön på lägenheten. Men nej. Inte än...

 

Sedan ramlade jag in på en video på mig, xsambon och två av hundarna som vi passade, när vi sprang och lekte i skogen. Och man såg i mina ögon, på hela MIG, hur mycket lyckligare jag var då! DET var mitt rätta element. Vi älskade hundarna. Älskade ALLT med dem. Aktiviteterna. Att småträna lite grann. Att få berömma. Gosa. Tjoa och leka. Att bli jagade och att jaga... Älskade att se deras svansar vifta. Och deras glada tungor fladdra utanför deras mun...

Och att sedan, efter en halv dag ute, höra dem snusa och snarka, tätt intill en i tv-soffan...

... Se dem dansa av glädje och le med hela tänderna, när de kommer... Och bli nästan lika glada när de får åter se sina kära ägare =)

 

Jag var lycklig. Lycklig att få ha en vän(flera) för dagen... Att få vara ifred inpå kvällen...

 

Men det är borta nu.. Detta är verkligheten...

 

Ner för fika... Ja, bara kaffe, för min del... Tillsammans med mamma och pappa. 14åringen kom hem lite senare, och satte sig även han..

Vi påbörjade en film. Hann se tre minuter... Och så messar han och undrar om någon kan komma och möta honom på denna mörkt svarta allé. Med träd som utgör läskiga gubbar till skuggor, där man går med sin ficklampa...

 

Så. Det blev ingen film.

Men vid nio, var det Hela Sverige Bakar, tillsammans med mamma... Och sedan mer tv. Då jag hade svårt att slappna av. Kan inte få bort saknaden av hundarna, ur mitt huvud... Vill. Vill. VILL, ha dem(eller någon annan kärleksfull hund) här hos mig NU. Eller inte här. I ett eget hem vill jag vara...

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards