Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 23 oktober 2014

En saknad... <3

Av D - 23 oktober 2014 22:41

...

Jag känner en sådan SAKNAD, och har därför svårt att slappna av. Pillar på alla sår i mitt ansikte. Nervöst. Stressat. Samtidigt som jag försöker pressa fram varenda TANKE som jag vet finns därinne... Som jag kan se, men inte fånga...

 

Ja, huvudet känns trögt. Tjockt... Och jag vill inte vara här.. Jag vill vara där...

 

Jag saknar livet vi levde, Xsambon och jag. Därborta i H*vetets stad. Den korta period på ca ett år, som vi var hundvakter åt dessa UNDERBARA hundar. Den lilla, lilla, långhåriga chihuahua-tikvalpen.. Den stora, nio år gamla och helt fantastiskt underbart vackra Waimeranertiken... Och den spralliga, hormonstinna, men såå kärleksfulla Dansk-Svenska unghundshanen.

 

... Ja, de var de tre vovvarna som vi hade längst. De hundar som började dansa och stampa med tassarna. "Prata" på vägen till oss, i bilen. Enligt deras ägare.

Jo, vi hade kul tillsammans. Och jag saknar... Saknar att springa fram och tillbaka på skogsstigen. Våran skogsstig. Leka och tjoa. Bli omkullsprungna... Ja, och prata, prata, prata.

... Och när vi kom in igen... Mysa tätt tillsammans i soffan... Tills ägaren kom och hämtade upp sin trötta hund :)

Vi trötta och nöjda. Vovvarna likaså...

 

Jo. Babbel. Babbel... Men nu är det bara saknad...

Jag vill ha det så igen... Men jag litar inte längre på mig själv, när det gäller hundar... Varpå jag vill komma ut bland hundar igen... Nu, nu, NU!

Jag vill bara börja ta hand om hundar igen. Visa mig själv att jag kan. Testa mina inre visioner... Och bli en hunds största trygghet och närmaste vän... För ATT det är möjligt... Och såå mycket värt...

 

Men. Till dagen.

Minns inte gårnatten just nu... Så jag börjar med morgonen idag..

Jag klev upp imorse när klockan ringde. Idag skulle jag testa att koka gröt på spisen. Istället för i micron.. Men jag SKULLE inte KOKA den. Nej, jag skulle låta den tjockna under värme...

Vilket jag gjorde. Jag hade väldigt låg värme på plattan, och stod och rörde om då och då... Och så bara väntade jag... Väntade. Väntade... Väntade.

 

Jag hade kakao i gröten, och så tänkte jag äta banan till...

Sagt och gjort. Gröten blev i en alldeles PERFEKT konsistens. Alldeles PERFEKT lös och med en alldeles PERFEKT smak... Och det DOFTADE... Ja, alldeles UNDERBART ;D

Så. Nöjd. Japp.

 

..Det var gott... Däremot blev jag så HIMLA MÄTT av bananen och gröten... Och apelsinjuicen på det... Så, att äta den där knäckemackan som jag bestämde mig för att äta till frukosten... Ja, det kändes inte bra. "mättnadsrädd" som jag är..

 

En halv knäckemacka gick iallafall ner.. Men tankarna gick. Funderingarna korsade varandra.. Det kändes INTE bra att äta när jag var mätt... Och knäckemackan behövde BORT från frukosten... Om jag inte skulle behöva minska på gröten ÄNNU mer! Från halv portion... Till vadå?

 

Under dagens gång, beslutade jag iallafall att just knäcken fick bli ett slags kompliment till varje måltid där den behövs. Alltså. Ingen rutin på den. Utan, helt enkelt när jag inte blir mätt på det som ligger som rutin, tar jag till en knäckemacka med pålägg ;) Det låter som en plan =)

 

Efter frukosten. Upp och lägga sig igen. För att sedan kliva upp vid halv tolv, för att äta lunch.

Här kom knäckemackan in. Då jag bara hade en rågkusehalva kvar, som var upptinad. Och det kändes lite lite. Visst. Jag är rädd för mättnadskänslan. Men jag vill samtidigt märka av att jag har ätit :)

 

Efter lunchen. Upp hit för att packa min lilla bruna ryggsäck.. Nu skulle mamma och jag åka på visning på lägenhet =)

... Iväg vi for. Först in för ärenden i stan. Bland annat apoteket för min del.. Så imorgon börjar jag med järntabletterna.

 

Lägenheten var fin, men stökig. Jag har svårt att SE själva lägnheten. Hur den ser ut. Om den är hel och fräsch. Vad jag gillar och inte gillar med den... När den är stökig. Skräp och tomma pet-flaskor... Ölburkar. Prylar som är påväg ner i kartonger. Saker på hyllorna. Möbler som står halvt inne i lägenheten.. Halvt ute... Typ.

 

Ja. Men jag tackade iallafall ja. Området var fint. Och lägenheten helt klart okej. Jag skulle kunna tänka mig att bo där... Utan att tveka ;)

Dock var det många där.. Så vi får se. Ligger ju trea i kön. Så att det är bara två som måste tacka nej.

 

Hem igen. Och så upp till datorn en stund. Börja skriva ett mail till det här hyresbolaget... Där jag förklarar vissa saker som det känns tryggt att de vet i förväg. Tillexempel ekonomin. Att jag har aktivitetsersättning.. och rätt till bostadstillägg.. Och så min gamla betalningsanmärkning hos kronofogden. Och vad DEN berodde på.

 

Ner för fika tillsammans med mamma och pappa.. Tillät mig själv att äta onyttigt bröd med pålägg på... Istället för yoghurten med nötter och frön, som jag EGENTLIGEN skulle ha. Då rutinerna ÄNDÅ redan var krasade!

 

Göra iordning efter fikat.. Och sedan upp till datorn igen. Kolla det vanliga. Blocket hundar. Läsa lite bloggar. Kolla mailen...

Ja. Något mer?

 

... Jag minns inte om jag har glömt något...

Jag satte mig nog på sängen sedan.. Bara tråkade och väntade ut tiden. Suddade lite... och skrev på WhiteBoardTavlan. Kände mig lite stressad över att det händer så mycket på en gång nu. Skrev dit lite extra punkter på att packa i kartonger och klippa skott... Ja, det är ju mycket som ska hinnas med innan vi flyttar härifrån i december...

Hoppas. Hoppas. HOPPAS(!), att jag får den här lägenheten! Så att jag slipper flytta två gånger...

 

Ner för middag. Pannkaka. Tillsammans med pappa, mamma, 17åringen och... Ja, det var bara vi :P

Göra iordning efter maten... Och sedan upp hit igen. Kolla lite saker på datorn, igen... Bland annat, för trettioelfte gången, se ifall någon har droppat från kön på lägenheten. Men nej. Inte än...

 

Sedan ramlade jag in på en video på mig, xsambon och två av hundarna som vi passade, när vi sprang och lekte i skogen. Och man såg i mina ögon, på hela MIG, hur mycket lyckligare jag var då! DET var mitt rätta element. Vi älskade hundarna. Älskade ALLT med dem. Aktiviteterna. Att småträna lite grann. Att få berömma. Gosa. Tjoa och leka. Att bli jagade och att jaga... Älskade att se deras svansar vifta. Och deras glada tungor fladdra utanför deras mun...

Och att sedan, efter en halv dag ute, höra dem snusa och snarka, tätt intill en i tv-soffan...

... Se dem dansa av glädje och le med hela tänderna, när de kommer... Och bli nästan lika glada när de får åter se sina kära ägare =)

 

Jag var lycklig. Lycklig att få ha en vän(flera) för dagen... Att få vara ifred inpå kvällen...

 

Men det är borta nu.. Detta är verkligheten...

 

Ner för fika... Ja, bara kaffe, för min del... Tillsammans med mamma och pappa. 14åringen kom hem lite senare, och satte sig även han..

Vi påbörjade en film. Hann se tre minuter... Och så messar han och undrar om någon kan komma och möta honom på denna mörkt svarta allé. Med träd som utgör läskiga gubbar till skuggor, där man går med sin ficklampa...

 

Så. Det blev ingen film.

Men vid nio, var det Hela Sverige Bakar, tillsammans med mamma... Och sedan mer tv. Då jag hade svårt att slappna av. Kan inte få bort saknaden av hundarna, ur mitt huvud... Vill. Vill. VILL, ha dem(eller någon annan kärleksfull hund) här hos mig NU. Eller inte här. I ett eget hem vill jag vara...

 

God natt med er <3

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards