Nu MÅSTE jag blogga, känner jag..

Min värld håller på att rasa samman.. Och ALLT innanför mitt pannben!

... Jag känner mig bara så hjälplös. Så handfallen... Så MAKTLÖS över mitt eget liv. Min egen situation..

Jag kan inte låta bli att undra, här jag sitter och gräver ner mig allt djupare i mitt eget missnöje... "Hur hade livet sett ut nu, om jag aldrig hade flyttat till H*vetets stad ifrån första början?" ... Det får jag aldrig veta... Och det kan jag inte heller göra någonting åt nu...

Men... Ja, jag önskar bara att jag visste HUR. Att jag hade alla svaren. Att jag bara VISSTE att då, då och då, kommer det, det och det att hända.. För att som det ser ut just nu, känns det inte som om jag kommer att ta mig någonstans alls. Och när jag väl GÖR det, kan jag inte heller varken TRO eller LITA på att jag kommer att kunna hantera det liv som jag såå kämpat för att skapa..

Vill ha barn. Vill kunna jobba. Vill våga kommunicera med folk.. Jag vill att folk förstår mig. Vill känna mig stark och självständig... Och jag vill TÄNKA normalt.

Men jag litar inte på att jag kommer att orka med eller klara av NÅGOT av det! Det känns bara för stort. Och som min hjärna fungerar nu, skulle det säkert inte ens tillåtas...

Men. Till dagen.

Igår natt eller kväll, när jag skulle sova, mådde jag rent utav, skit.. Jag kom på, direkt efter att jag hade skrivit mitt kvällsinlägg, att jag hade glömt en för mig, stor händelse. Något som gjorde att jag inte kunde låta bli att känna att jag hade frånhållit mig själv och alla andra, en del av min dag, mig själv och mitt liv.

Och det kändes bara som om jag inte skulle kunna leva med att veta att, lite här och där i mina inlägg, har saker glömts bort... och så kan jag inte längre minnas vilka saker dessa var, när jag sedan kollar tillbaka om sådär 20år!

SKANDAL! Kände jag. Och fick väldigt svårt att slappna av. Önskade att jag kunde sluta blogga. Men visste med mig att jag inte kunde. Att det inte skulle tillåtas, från min egen sida.. Jag VILL ju blogga!

... Ja, ibland. När saker känns som jobbigast, önskar man bara att man kunde lita på det... Börja med någon medicinering. Kanske terapi.. Och bara SLIPPA det hela...

Men men.

Nu. Dagen idag.

Jag klev upp klockan nio imorse. Efter en natt av "flykt" till "Small Wonder".

Åt min frukost. Sköljde av och la in i diskmaskinen.

Upp för att sova en stund till. Vilket jag gjorde! Drömde väldigt konstigt. Och halvsov oroligt. Minns jag vaknade med ett ryck, efter en mardröm någon gång också.

Fick svar från kommunen, på min fråga om tiden för en utredning om aktivitet. Där hon hade svarat att det kan ta allt mellan två veckor och två MÅNADER! Ett STORT spann! Och jag började grubbla. "Hur skulle jag veta?" ... Ville bara fly till H*vetets stad. Bosätta mig hos Xsambon igen. Och bygga upp ett nytt liv för oss.. Ja, det har kommit att bli en dröm för mig. Jag VILL dit. Men vad som stoppar mig, är mina föräldrars känslor i det hela.

I H*vetets stad, skulle jag nämligen KOMMA någonstans. De arbetar så annorlunda där. Alla myndigheter och sådant. Och A-K skulle kunna hjälpa mig..

Upp för att sätta mig vid datorn en stund, innan lunch..

Lunch på det.. Och så dator igen. BubbleShooter. Bloggar.. Lägenheter.

Ja, och ett mail från stället som ska hjälpa mig med aktivitet. Vad SKÖNT att det gick så fort! På Fredag nästa vecka, ska jag dit och träffa min coach.

Minns inte riktigt. Men jag skickade iallafall iväg ett mess till Personligt ombud. Då jag känner att jag bara behöver flytta nu. Både för min egen och mina föräldrars skull.. Och jag undrade om hon kunde ringa till ett av hyresbolagen åt mig.. Men vi får se...

Sedan blev det städa badrummet. Bra. För att jag behövde lite aktivitet.

Och så dator igen..

Just det. En dusch också. Efter badrummet.

Men dator efter det. Spelade mer BubbleShooter. BubbleShooter... BubbleShooter.

Sedan av ren desperation i allt det jobbiga inombords, blev det lite mer Small Wonder på mobilen.

Middag. Och sedan mer dator. Antagligen BubbleShooter igen. Annars minns jag inte vad jag kan ha gjort! Jo. Jag kollade lite kläder på internet också. Då jag behöver eller vill ha lite nya varma kläder...

... Ett blogginlägg. Innan jag tillslut gick ner på nedervåningen.

21åringen hade kommit på besök. Så, otrevligt att inte ens hälsa.

Däremot hade jag ingen som HELST lust till social kontakt idag. Jag orkade knappt säga ja eller nej. Blev typ väldigt kortfattat. Och ofta svar som "U-um"... Ångest tryckandes mot bröstet... Och alldeles tung, i det stora hela. Men men...

När hon till slut åkt hem, åt jag lite vindruvor, bara för ätandets skull.. Och tog även med mig en sådan där onyttig mellanmålsbars upp hit. Har ju bara lust att "knarka" någonting.. Få ångesten att domna bort lite grann. Få hjärnans muskler att lätta(om man nu kan säga så)...

... Längtar efter en sömntablett. Bara så att jag slipper fortsätta denna dag... Egentligen detta livet..

Men jag släcker ner datorn. Och ser på lite mer serie istället =)

God natt med er <3

Tänker inte ursäkta negativiteten. SKULLE vilja göra det! Men nu har jag äntligen lärt mig en sak... Jag skriver för MIN skull. Bara MIN skull. Men välkomna att läsa ändå ;) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...