... Jag har alltid något att må dåligt över. Något som tar över min hjärna och driver mig till vansinne med all ångest! .. Det senaste har det varit inredningen.. Den har helt enkelt varit för mycket att bära. Och något av ett ALLDELES för stort intresse..

Och det är FORTFARANDE inredningen.. Men nu delar den PLATS med något annat! .. Ett ANNAT stort bekymmer, som nu känns ÄNNU större, tyngre och jobbigare att bära, än vad inredningen gjort! ... För att detta bekymmer klänger sig fast och tynger ner HOPPET också! Det är liksom inte bara JOBBIGT för att det blir mycket att hålla koll på och att UPPNÅ, som inredningen blir.. Utan det HÄR känns som en mycket STÖRRE och LIVSAVGÖRANDE fråga!

 

... Men ärligt talat. Jag orkar inte bry mig.. Jag skrev precis en LÅNG text på ungefär två A4.. Där jag BESKREV precis hu jag SÅG på det hela... Försökte beskriva lite mer ingående, vad jag upplever just nu.. och i många år har GJORT...

Men jag vågar inte lägga ut det här på bloggen... Jag vill inte dela med mig av sådana texter längre... Jag menar. Jag beskriver MYCKET här på bloggen... Men jag känner bara att gränsen på vad jag kan och vill skriva och dela MED mig av, blir lägre och lägre satt...

... För att även om man skriver så bra man kan, så tror jag att det är svårt(kanske till och med omöjligt) för folk att förstå.. Jag menar. Jag är ju jag. Och det är det ingen annan som är..

 

Men det känns tråkigt..

Jag VILL ju blogga..

Men jag har egentligen varken ork eller glädje av det längre... Och när jag väl SKRIVER, vill jag skriva ALLT vad både hjärna och hjärta innehåller! Och det vet ju jag också, att det inte alltid är så lämpligt, ut i vida världen.

... Kanske får bli en vanlig "dagbok".. Korta inlägg om man jag har GJORT varje dag.. Som bloggen var TILL för ifrån början.. Men känns lite fattigt och tråkigt..

 

... Vet inte om jag har någon ORK att dela med mig av dagen idag..

Men lite kort, kan jag väl säga att jag har druckit te.. Ungefär två koppar.. Jag har ätit lite grann..

Suttit vid datorn sedan jag klev upp.. Och jag klev väl upp runt tre, tror jag.

 

Annars så har jag mest ältat och funderat.. Känt mig kluven i två.. Ja, eller hundra!

Och jag har bara haft allmän ångest för att det inte FINNS några vägar att gå just nu.. Och det enda rätta är fel.. Och det enda som är fel... Ja, det är OCKSÅ fel! ... Det som KAN kännas bra, känns bara dåligt.. Och det som BORDE kännas bra, känns lika illa! ... Och jag vill gärna göra det som känns rätt.

 

... Vill fly.. Men det tjänar inte HELLER något till!

 

... God natt med er <3

 

 

... Mitt hjärta SKRIKER... Och jag VET att det enda som kan rädda mig nu, är att bli sambo igen! ... Men jag har ingen att bli sambo MED..

 

... Jag behöver någon och leva min vardag med. Någon att diskutera saker med. Och någon som kan föra mina tankar till luftigare och lyckligare platser.. Ge mig framtidshopp-tro- och- drömmar igen..

Någon som kan göra att livet blir MER än bara tankar och känslor.. Att jag kan TÄNKA mig att leva i 60 år till.. Att vakna upp till nästa morgon och veta att dagen inte bara kommer att hanteras.. utan att den även kommer att vara full av värde..

 

... Ja, det där med boendestöd. Det där med stöd till arbetslivet.. Insatser och stöd...

Nej, det har aldrig känts riktigt tryggt för mig och inte heller nödvändigt.. Då jag alltsom oftast "flippar iväg" och inser att jag inte ALLS har några problem.. Att jag KAN allt jag vill.. Och att alla insatser är onödiga insatser.. TROTS att jag faktiskt inte tar mig någonstans.. Och strugglar med mig själv hela tiden!

 

Nej. Jag behöver kärlek.. Någon att dela min vardag med... Och BARA det!

 

... Och nu när jag sitter här och funderar på samma sak som jag har gjort hela dagen, känner jag mig såå hjälplös.. Så ENSAM.. Och såå vilsen och fel...

Vilket håll jag än tittar, slänger sig en bom framför mina ögon.. Jag kan inte göra "det", för att då händer det där... Då känner jag så, så och så... Men jag kan inte heller göra det andra... För att då händer det där istället... Vilket inte HELLER känns bra!

 

Det ena är värre än det andra. Och det andra är så bra att det förstör...

 

... Men det KÄNNS inte bra. Och jag funderar på att ta tag i mig själv nu, EN GÅNG FÖR ALLA! ... Och hantera mig själv som frisk. Agera frisk. Och göra vad som måste göras i min vardag. Det ÄR ju inte så svårt!

Tvättstugan till exempel.. Hur svårt kan det VARA för en frisk människa, att gå några meter bort och vrida om en nyckel för att beställa tid?.. Att sedan sätta igång en maskin med tvätt? ... Att torktumla eller hänga tvätten? .. Och att sedan VIKA den? ... Klart.

 

... Handlingen blir däremot en utmaning.. Då jag inte riktigt får ihop hur man kan handla för flera dagar i rad.. på EN och samma GÅNG! ... Men om det är så, så får jag väl göra min lista.. Handla för kanske..

Ja, eller jag vet inte.. Men får väl köra på den ostrukturerade typen.. Handla för stunden. Och sedan fylla på med vad man behöver allteftersom..

 

... Praktiken har jag OCKSÅ funderat på.. Då jag tror att Jobbcoach vill ha svar snart, på huruvida jag vill pröva på det där slottet eller inte...

Men samtidigt har jag känslan av att "om jag ska kunna VARA frisk, så måste jag också SES som frisk.. Och det känns enklare att AGERA frisk på en plats med friska människor.."

 

... Jag funderade "arbetsförmedlingen" ... Men varför skulle DET gå bättre än det gör där jag är NU? ... Men å andra sidan... Det blir ju inte SÄMRE heller.. Med tanke på att jag står som fastgjuten i betong, som det ser ut redan NU!

... Jag kanske BEHÖVER KRAV på mig, om jag ska ta mig någonstans alls! ...

 

Men kort nu.. Dagen idag.

Jag gick och la mig igår natt, trots allt. Jag var trött.. Och bestämde mig för att gå och vila... Bäddade ner mig under täcket, med alla kläderna på.. Skulle ju ändå duscha imorgon... Och somnade.

Sov inte oroligt.. Eller ja. Jag DRÖMDE inte konstigt iallafall! Och vaknade inte upp äcklig..

.. Så. Japp. Att sova som på dagen, med kläderna på... Det funkade!

 

Vaknade imorse.. Innan klockan ringde.. Men låg kvar... en stund..

Klev upp vid halv tio tror jag, och duschade..

Småplockade sedan lite grann. Så att det inte skulle se... Ja, för att jag inte skulle behöva skämmas när Boendestöd kom.

 

La mig på sängen igen. Vilade.

Och så ringer hon.. Samma tanke som igår.. "Ånej.." ... Men jag svarade. Och hon undrade bara om hon kunde komma om femton minuter.. Vilket var ungefär en halvtimme tidigare än sagt..

Visst. Det gick bra.. Jag vilade lite till.. Men gick sedan och satte mig på golvet i solen.. Jag frös..

 

Väntade..

Femton minuter gick. Även tjugo och tjugofem.. "Varför FRÅGADE hon då?"

... Och så kom hon. Fem minuter tidigare än vad som bestämdes igår..

 

Trevlig äldre kvinna.. Som hade jobbat som boendestöd i fyra dagar, har jag för mig att hon sa.. Var glad och trevlig...

... Men ja-a.. Själv kände jag mig osäker. Otrygg.. Och VÄLDIGT tvivelaktig till hela grejen.. Varje sak som hon räknade upp, kändes bara som en övertygelse om att detta var något av det onödigaste... Det känns bara så FEL. Så ONÖDIGT. Då jag KAN! Jag ÄR kapabel.. Och BEHÖVER inget stöd för dessa saker. "Jag är ju bara dum som inte tar tag i det" ...

 

... Vilket får mig att känna att jag vill ta avstånd från alla stöd och insatser.. Bort med aktisvitetsersättningen, så att folk börjar sätta krav igen! ... För att jag behöver flytta tillbaka ut i verkligheten! ... Göra vad jag MÅSTE göra! Och inte bara backa hela tiden "för att jag kan.." ... För att det är "okej" ..

 

Ehhmm..

Sedan gick hon iallafall. Och vi bestämde att hon skulle komma varannan torsdag.. Och vi skulle ta tag i tvättningen nästa gång...

 

... Sedan dess har jag mest funderat.. Ältat.. Och knytit knutar i huvudet.. Känt mig för stark för det ena.. För svag för det andra...

Jag har suttit en del vid datorn. Sett på någon video.. Jag har lyssnat på musik.. Och så har jag ätit..

Jag har legat och vilat på sängen.. Sovit en sväng... Och jag har sprungit runt, runt i lägenheten...

 

... Ja, det kanske var allt..

God natt med er <3

 

 

... Jag tror att jag ska gå och lägga mig nu.. Innan jag sliter håret av mig...

 

Jag orkar INTE.. Ingenting kan vara enkelt eller iallafall ge mig en YNKA LITEN medvind att kämpa i..

Skruvar som sitter får hårt... Fastlimmade kanske.. Flagnar(flagar?) bara när man försöker mejsla bort den..

Telefonnummer som bli fel... Flera gånger i rad.. Misstag som blir gjorda.. Efterkloka tankar.. Ångest på det... Och hela jävla skiten, som man trodde att skulle bli såå kul, känns nu mer som en mardröm med lite förkärlek i..

... Och för att inte TALA om all osäkerhet och beslutsångest!

 

Nej. Det blev inte kul.. Jag TRODDE att det skulle bli det.. Men jag, precis som de flesta andra, är inget fan av att jobba i motvind och att hela tiden bli fälld av en det ena, en det andra...

 

Härom natten, när jag låg vaken.. Så önskade jag bara att jag hade flyttat in i en redan möblerad lägenhet... För att... Ja, jag ÄLSKAR att hålla på. Att bolla idéer med mig själv och att göra snyggt omkring mig. Då jag har så lätt för att se en inre bild framför mina ögon...

Men mitt huvud är ärligt talat så fullt av precis ALLT och ingenting, att jag inte orkar BRY mig! ...

 

Ja, jag lever i en mardröm. En mardröm som jag inte vill ta mig ur. Eftersom att det samtidigt är ett stort intresse..

... Men jag önskar.. Jag ÖNSKAR det inte var det.. För att min hjärna behöver vila BIGTIME... Men det tillåts inte. Då den inte kan släppa inredningen... Alla vakna timmar av dygnet, tänker jag inredning.. Springer omkring som en yr höna och försöker komma fram till vad jag ska göra härnäst.. Ältar och stirrar... Oroar mig... Och blir helt plötsligt osäker. Efterklok.

... Ingenting blir någonsin bra... Och även om det BLIR det, så kan jag inte riktigt acceptera och släppa taget för ett tag..

Inredning. Inredning.. Och inredning. "Men", "kanske" och "om"...

 

... Men jag vill inte gnälla. Inte egentligen..

Men då jag är så nära bristningsgränsen i det mesta i mitt liv. Inklussive bloggen. Då orken är slut.. Så bryr jag mig inte om vad jag inte vill.. Jag skriver vad som faller mig in. Och de som inte vill läsa en massa överflödigt gnäll, får väl backa..

 

Men jag ska rabbla dagen idag också. Så kommer det nog mer gnäll på vägen.

 

Natten var jobbig. Japp. Kunde inte sova. Ont i huvudet. Jättetrött. Bränner i ögonen... Men nej. Bara vred och vände mig... Kunde inte blunda. Inte koppla av..

Så jag klev upp.. Klockan var två.. Gjorde mig en kopp te.. Och satt och funderade lite.. Minns dock inte vilket rum det gällde den här gången. Men inredning var det iallafall.

 

Gick och la mig igen vid tre. Eller strax därinnan. Och låg vaken med samma bekymmer och problem att sova, som innan..

... Men somnade ändock till slut..

 

Vet inte när... Men jag klev iallafall upp.. Fick för mig att hänga upp gardinstängerna här i vardagsrummet. Trots att jag inte har några gardiner än.. Bara för att testa..

Ja, och just nu, är ju varenda motgång, en förödande motgång för mig..  Jag tror att hoppet tynar och tålamodet tar slut efter ett tag.. Helt enkelt.

 

Men ja-a... Först så var tre av gardinstängerna för korta.. TROTS min noga mätning och tejpning av stängerna för några veckor sedan! ... Så. Det var bara att göra om..

... Och så stötte jag på ett problem när jag skulle... Ja, dessa dubbla gardinstångfästen som finns till de svarta, runda stängerna i metall.. Där sticker man ju igenom den ena av stängerna genom ett par hål...

Och problemet HÄR, var att stången var för lång, även när jag hade gjort den som kortast, för att kunna träs igenom hålet. Då väggen intill, var för nära... Ja,  kanske förstår ni. Kanske inte.. Men JAG förstår :)

 

... Jag satte mig på golvet.. "Nej, nu räcker det.. Jag ger upp. Det spelar ingen roll" ... Ja, det kändes faktiskt som om allt bara fick vara nu. Och jag var inte särskilt ledsen över det heller.. Jag önskar ju ÄNDÅ att jag inte brydde mig!

 

... Men jag kunde inte släppa det ändå. Stirrade på stången. Stirrade på fästena och väggen...

...Och kom på ett sätt att lösa det på!

Så. Då var DET problemet löst. Jag hindrade mig själv från att falla.. Denna gången.

 

Ja-a...

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde sedan.. Sprang omkring som en yr höna och stirrade på vad jag hittills gjort, antar jag...

För att när klockan blev närmare ett, klädde jag rent impulsivt, på mig ytterkläderna och gick iväg till bussen... "Jag skulle INTE orka vara hemma idag!" ... Visst. Tankarna och ångesten. Osäkerheten och hela skiten... finns ju fortfarande när man är hemifrån... Men den är såå mycket lugnare! .. Och inte alls lika "nära" ...

 

Väl i stan... Ja, egentligen hade jag bara tänkt sätta mig på busstationen och vänta. För att sedan ta nästa buss hem igen. Då jag inte hade ork/lust med någonting annat..

Men jag fick ändå för mig att jag skulle kolla efter de kökslampor som jag ville ha... Och jag hoppades på ClasOlssons. Då jag kände mig rätt så trygg med den butiken...

 

Men jag hittade ingenting intressant där... Dock så hittade jag dricksglas och jag kände att det var dags att köpa det nu. Då jag bara har(hade) koppar hemma..

 

... Efter det, bestämde jag mig för att gå tillbaka till busstationen.. Jag var trött och ville åka hem igen...

Men råkade i förbifarten, se en lampaffär.. Eller det var en inredningsaffär. Men de hade i princip bara lampor...

 

Jag gick in där. Trots att jag kände att det var mäkta obehagligt att gå in i en butik med MASSOR av saker! Och där JAG och personalen skulle vara de enda därinne! .. UPPMÄRKSAMHET.

... Började kolla lite lampor. Sökte specifikt efter "min" lampa.. Gick långsamt mellan hyllorna... Stirrade på lamporna... Fram och tillbaka gick jag..

 

Och till slut frågar den unga kvinnan, ifall jag hittar det jag söker..

Och ja-a... Jag kan ju säga att jag förstår mig själv rätt så... inte alls.

För att i denna situationen, med en ny tjej som jag aldrig har träffat. I en butik med en MASSA saker.. Ja, jag kände mig trygg.. Ja. Relativt iallafall.. Jag menar. Jag är ju fortfarande jag.. Men henne kunde jag svara när hon tilltalade mig.. Till och med med glädje i rösten.. Och utan att gå omkring och hoppas på att hon ska backa undan eller att hon inte ska säga någonting till mig, som kräver svar..

 

Nej. Jag kände mig som "mig".. Som den person som jag är mot andra människor när jag är med Xsambon. Och BARA Xsambon..

Visst. Jag kände att jag inte visste hur jag skulle röra mig. Vart jag skulle titta när hon höll på med min beställning.. Vad hon förväntade sig att jag skulle göra... "Skulle jag kunna gå härifrån nu?" .. "Eller är det någonting hon BEHÖVER av mig innan jag går?" ... "Är vi klara här?" ... Men jag vågade inte fråga.. För att "Borde jag redan veta?" ...

 

Och ja-a.. När jag hade pekat ut lampan som jag ville ha, så visade det sig att hon inte hade den hemma just nu.. Men att hon kunde göra en kundbeställning.. "Ja, men visst. Jag har inte bråttom!" ...

Och så går jag omkring, lite smått osäker och "inte vet", medans hon gör beställningen... Och bra att jag stannade kvar. Det var rätt!

För att sedan behövde hon mitt namn och telefonnummer.. Namnet.. Ja, DET har jag ännu inte hunnit blanda ihop med något annat!

 

... Jag ger henne mitt telefonnummer och lämnar shoppen.. Och efter ungefär TIO meter, tvärvänder jag tillbaka. Då jag kom på att siffrorna jag sa, inte ALLS var mitt telefonnummer! ... Det var mitt GAMLA nummer! Det nummer som jag ABSOLUT inte kunde komma mig att minnas, när jag försökte IGÅR!

 

... Jahapp. Tillbaka in.. "Det blev fel nummer ändå" ... Och så ändrade vi på det... Och jag kunde inte låta bli att rabbla mina båda nummer i huvudet, HELA vägen hem sedan! ... Jag var såå osäker på vilket jag egentligen hade NU, och vilket som var gammalt!

 

Sedan gick jag iallafall tillbaka till busstationen. Osäker och dann.. Då jag hade köpt lampor som jag EGENTLIGEN inte visste om var de rätta för MIG.. "Men det var ju dessa som jag hade TÄNKT köpa" ...

 

Grubbel. Grubbel.. Grubbel.

Kommer hem.. Och då ÄTER jag nog någonting, tror jag... Eller det var nog FÖRE stan, förresten..

Datorn..

 

... Ja-a... Ska man MINNAS det här?

... Ja, jag säger det jag MINNS iallafall.

 

... Jag började istället beställa hem köksfönsterlampan som hon inte tycktes ha i sin butik, på internet.. Och så hittade jag samma lampa som jag precis köpt! Men MYCKET billigare! ... Dock var den utan ljus... Ja, nu kommer jag inte ihåg vad det heter. Men står i inlägget före detta.. Jo, ljuskälla.

... Så kanske var därför.. Lugnade min ångest med det iallafall.. Så räddade jag mig själv från att falla, för TREDJE gången idag! Ett "gardinstången". Två "mobilnumret" ... Och tre "kostnaden" ... Dock med en hel del tung och skärande ångest.. Men den sitter typ i, nuförtiden. Ständigt. Förutom när jag sover eller promenerar :)

 

... Men så kommer jag på att jag skulle ha FÅTT lamporna så mycket tidigare, om jag bara hade gått därifrån och köpt dem på internet istället! .. När hon ändå inte hade dem inne!

.. Och DET, tillsammans med att jag kanske hade betalat onödigt mycket... PLUS alla andra ständiga krasanden! ... Ja... Det blev för mycket..

 

Bestämde mig till slut för att skriva ett mail till mamma.. Ja, enklare än att messa.. För att jag behövde VERKLIGEN dela åtminstone DAGENS med någon! Blir ju en roman, om jag ska ta upp ALLT.. Och ALLT vill jag inte heller att hon vet... Men jag känner väl att jag vill ha någon slags bekräftelse. En lugnande hand, vad gäller lamporna... Nu när allt blir så tungt att bära..

 

Sedan har det blivit lite middag.. Lite funderingar angående 26åringen.. Får väl åka dit på torsdag eller fredag. Så att jag inte sviker henne..

Och så har jag lyssnat på radion.. Kollat blocket hundar...

 

Och.. Ja-a...

 

... Just det! Jag har även räknat ut hur mycket pengar jag har kvar till inredningen. Och skrivit en lista på vad jag ska prioritera nu. Så har jag LITE koll iallafall! Dock svårt ändå... Då alla saker inte kostar lika mycket.. Men men..

 

... Jag har glömt det sista jag skulle skriva... Hade det precis i tankarna.. Men det försvann.. Så var nog inte så viktigt..

 

God natt med er <3

 

Kom på det sista. Så tar det innan jag sparar... Skruvj*veln...

Tänkte att jag skulle skruva fast dessa dekorationer som finns till de svarta gardinstängerna, i köket. Då jag köpte sådana till den stången...

Men då kommer NÄSTA problem och motgång! ... Skruven sitter jättehårt! Inskruvad så den omöjligt kan sättas fast på en gardinstång.. Den ena av dekorationerna, satt skruven halft ute på.. Så att den var lätt att skruva på. Både in och ut... Men inte den andra! Den rörde sig inte en halv MILLIMETER! ... Och skruven bara flagade och blev vass..

 

... Ja. Jag är övertygad.. Det är inte meningen att jag ska inreda.. Men jag fortsätter ändå. Det VET jag redan.

 

 

... Jag mår rätt så dåligt just nu.. Är nervös. Orolig. Har ångest. Ont i huvudet... Och har en konstig känsla i magen..

 

MEN. Vi tar dagen idag.

 

Ja. Igår när jag bloggade, så kan jag ju säga att frustrationen var skyhög och likaså hjälplösheten och bristen på tro och styrka.. Därför struntade jag i att beskriva vissa saker. Och hoppade att berätta om hela natten före. Då det faktiskt HÄNDE en del även då..

 

Men... Ja. Jag gick nog och la mig direkt efter inlägget... Eller så drack jag en kopp te... Om jag inte hade gjort det innan...?

... Ja, det är ju skit samma med DEN saken..

 

Klev som alltid, upp mitt i natten igår natt.. Om jag inte minns fel.. Sov oroligt... Antagligen på grund av alla funderingar och ständiga misstag.. Mardrömmar för att allt(Ja, jag menar ALLT) känns så tungt och hårt just nu. Motsträvigt liksom..

 

... Men iallafall..

Idag skulle jag och Jobbcoach på studiebesök på ett slott här i närheten.. I hopp om att jag ska börja praktisera där..

Jag minns inte när jag klev upp.. Men jag minns att jag redan var vaken när klockan ringde vid halv nio..

Jo, jag klev upp vid strax efter nio.. Och gick sedan direkt iväg till affären och ställde mig och väntade på henne. Hon skulle hämta upp mig på vägen dit..

 

Stod och väntade en stund, i min sjal, fleecejacka, skinnjacka och svarta solblekta keps.. Japp, nu åker mössan också. Det får vara vår!

 

... Sedan åkte vi direkt dit.

Men. Ja-a... Det var ingen där och mötte upp oss.. Jobbcoach ringde dem och frågade vart de var... Och de hade glömt att vi skulle komma. Men jag kan ju inte BLI mer än förvirrad. Först har vi ett studiebesök bokat den 16:de, som vi bokade när jag var på möte hos henne.. Sedan messar hon några dagar senare och säger, utan att säga att det har blivit "ändrat", att vi ska på studiebesök "på måndag"... Vilket jag inte kunde förstå om det var en "felaktig" påminnelse.. Att hon hade råkat skicka fel tid eller bara hade "förglömt sig" och bara TRODDE att det var denna måndagen..

Och sedan, idag.. Ja, då KOMMER inte DE! ... Vilket får mig att undra om hon HADE misstagit sig ändå..

 

Japp. Förvirrad..

Men det spelar ingen roll.. För att det kom ändå en snubbe och mötte upp oss en kvart senare.. Och medans vi väntade, gick vi en kort promenad runt slottet..

 

Ja, jag var inte på min BÄSTA sociala sida idag.. Jag kände mig otrygg. Och jag kunde alltför sällan höja blicken från marken.. Min jobbcoach som jag ändå har TRÄFFAT några gånger nu, var det som om jag träffade för första gången... Och jag tyckte INTE om att bli tilltalad! Gick helst för mig själv och önskade att jag var osynlig...

 

Hon frågade om hon fick läsa min blogg. Då C, min förra jobbcoach inom den här verksamheten, hade sagt att jag hade berättat för henne att jag hade den. Sant. Det hade jag. Och även HON frågade då om hon fick läsa den! Och jag kan verkligen förstå dem. Det förenklar så mycket...

 

.. Men, nej tyvärr.. Det finns bara ett par enstaka personer som har fått tillgång till min blogg(som jag träffar eller har träffat). Och DET har varit för att jag känner mig såpass trygg med dem, att det inte gör någonting om jag har skrivit någonting "dumt" härinne.. Och så är jag rätt så säker på att jag inte har skrivit någonting "stötande" om dem.. Vilket jag inte kan garantera med Jobbcoach.. Men jag vet inte. Minns inte såväl...

 

Men iallafall.. Träffade till slut den här snubben.. Och... Ja.. DE pratade en stund. Och JAG försökte(knappast) använda orden "jag vet inte" så sällan som möjligt..

 

... Klara där... Ja, ÄN mer otrygg.. Men...

.. Ja, jag vet inte. Men jag måste ju börja NÅGONSTANS.. Så kanske ska chansa.. Men bara vara DÄR till en början..

 

Hon skjutsade hem mig igen..

Och jag gick hem och sov..

Ja, just det ja!

 

Soprummet var det ju!

Problemen tycks inte vara slut ÄN. Och jag undrar hur många negativa överraskningar jag ska få av detta rum!

... Idag hade jag bara restsoppåsen med mig.. Enkelt och bra.. DEN fanns det ju iallafall FYRA soptunnor till!

... MEN. Idag var det DÖRREN som spökade och bråkade med mig! Den slog upp till vid gavel av blåsten.. Och när jag skulle stänga den.. Ja, den spärrade.. Det gick inte att dra den en CENTIMETER åt NÅGOT HÅLL! "Knak" sa det bara..

 

Så. Ja. Jag gick därifrån. Stressad och nervös. Frustrerad. Och rädd att någon skulle skylla på MIG för att dörren stod öppen när den ska vara LÅST.. För att "De SÅG mig gå därifrån"!

... Men det är ju skit samma... Fixar de VÄRLDENS SÄMSTA SOPRUM, så får de stå ut med problemen!

 

Väl hemma igen, la jag mig iallafall på sängen..

... Och sedan är...

.. Nej, sedan åkte jag iväg till stan.. Bokstavligt TVINGADE mig själv att åka.. Jag var jättetrött och det var såå mycket mysigare att ligga nerbäddad NU, än vad det NÅGONSIN kan bli på natten! ... Men dagen skulle bli lång, och jag har ett busskort att utnyttja.. Så vad GÖR man inte?

 

Tog mig en lång promenad i stan.. Och tog sedan första bästa buss hem igen..

Väl hemma.. Ja, det blev väl lite dator.. Läsa bloggar. Kolla blocket... Ja, och kanske någon video på youtube..

 

Jag har lyssnat på musik..

Och jag har kommit på någonting som för MIG, var förödande! ... ÄNNU ett problem på alla mina staplade missöden! ... Jag väntar ett paket från Tradera.. Det VAR ett tag sedan jag betalade det. Så jag mailar kvinnan som sålde det... Som svarar att det är skickat och att hon skulle hjälpa mig att kolla upp varför det inte hade kommit.. JÄTTEtrevlig och hjälpsam kvinna, by the way..

 

Och så går jag in på mitt traderakonto.. För någ... Ja, när jag började beställa saker till lägenheten, såg jag att min adress fortfarande stod på H*vetets Stad... Så jag ändrade det innan jag började beställa hem... MEN. Jag glömde mobilnumret! Hur skulle JAG veta att det behövdes för avisering?! Jag hade aldrig fattat mig på hur posten kunde ha mitt mobilnummer varje gång :P

 

... Så. Jag mailade kvinnan igen.. Sa att jag trodde att det var DET som var felet. Och hon trodde också att det kunde vara så..

Hon kollade upp vart paketet befann sig och gav mig sedan... Ja, ett JÄTTELÅNGT nummer som jag kunde söka på, på postens sida. För att få reda på vart paketet är... Och DÄR.. Ja, DÄR stod det att jag både hade fått SMS-avi(som hade lyckats!) OCH e-post-avi! ... Men E-POSTEN!? DEN var ju inte fel! Så varför har jag då inte mottagit en enda AVI?!

 

... Jag började söka igenom all min skräppost... Men då avin skulle ha kommit imorse... Ja, jag hade inte fått något.. Återställde till och med mappen "borttaget"..

... Men kvinnan sa att jag skulle testa att gå till mitt postombud imorgon och ge dem det långa numret(vet inte vad det heter) och även postens.. Ja, vad det nu heter, där det visas hur paketet har rört sig.. Så får vi se om de kan hjälpa mig..

... OMSTÄNDIGT.

 

Annars.. Ja, det enda jag har gjort förövrigt, är att bli förälskad i några gardiner.. Främst de "skogiga" i inlägget före detta..

Försökt mäta storlekar och leta gardiner som kan passa FRAMFÖR dessa. Som ska göra att det släpps in lite mindre ljus.. Dock är dessa inte mörkertäckande, eller vad det nu heter.. Men tycker att de mörkertäckande ser så tjocka ut.. Så klumpigt.. Nej, jag tog dubbla tunnare istället..

 

Lite ångest under tankeförloppets gång.. Då det är en STOR grej att köpa gardiner för över 4000 spänn! ... Men jag var ju BOMBSÄKER på dessa "skogiga"! .. Resten hoppas jag bara att faller på plats.. Blir det snyggt och trivsamt, så var det här både det STÖRSTA och BÄSTA köp jag har gjort!

 

... Ja, det var nog allt för nu.. Jag skulle dock behöva öppna min skalle och plocka ut mina tankar(och alla problem)... (Äcklig bild jag fick framför ögonen nu :P) ..

 

God natt med er <3

 

 

Superstressad. Men det känns inte rätt att gnälla. Det känns rätt så taskigt faktiskt. Men känslorna måste få säga sitt.. Och jag måste ventilera...

 

... Det är kanske inte sådan big deal. Och jag borde inte känna såhär, när det gäller mina syskon.. Familjen... Eller mina vänner HELLER.. Men faktum är att nu gör jag det. Och konstigt nog, är den enda som jag skulle kunna tänka mig regelbunden "kravfylld" kontakt med, Xsambon.. För att där HAR jag inte samma känslor. Jag skulle kunna prata med honom. Messa lite då och då.. Planera att börja umgås...

Ja. Det skulle inte kännas jobbigt..

 

... Men alla andra i min omgivning. Mina andra "nära" kompisar(har ju bara Bästisen).. Familjen... Nej. Jag mår dåligt. Känner mig spänd. Vet inte vad jag ska säga... Jag känner mig helt enkelt stel. Då jag inte riktigt vet(kommer ihåg) hur man umgås med dem.. Vad jag ska säga...

Och alltsom oftast, längtar jag bara tills det ska ta slut. Och bävar för nästa gång.. Ja, iallafall om jag är ensam med dem.. Mer sociala krav.

 

Men det är ju bara osäkerhet..

 

... Men mer gnäll om det, i slutet av inlägget.

Nu tar vi dagen ifrån början.

 

Jag satt iallafall kvar här vid datorn och såg på fler avsnitt av ett Sims4 gameplay. På youtube.. Åt säkert lite mer.. Då jag typ inte GJORDE annat än ÅT, igår.. Ingen skillnad från idag(eller hur man nu säger det)...

 

Gick väl och la mig någon gång på kvällen. Funderade lite innan jag somnade. Efter kontakten med 26åringen, som så intensivt(intensivt) plötsligt återupptogs igår...

 

Hade en orolig natt.. Ja, i sömnen alltså..

Och vaknade sedan och kände mig PRECIS lika konstig inombords, som jag ALLTID gör när jag vaknar nuför tiden..

 

.. Ehmm...

Jag minns inte imorse så väl... Men...

 

... Nej. Tyvärr. Jag kan inte minnas. Men efter det här inlägget, kommer jag att minnas PRECIS..

 

Så vi går vidare.

Klädde iallafall på mig ytterkläderna och gick iväg till bussen.. Idag, i det FINA vädret med sol och allt, kunde jag INTE stanna hemma. Så jag bestämde mig för att ta en dag för att diska och städa, imorgon. Då mamma och pappa kommer någon dag i helgen.

Och så åker jag till stan idag.

 

...Traskade iväg... Och åkte bussen in till stan...

Väl i stan.. Ja, jag hade ju inga planer.. Hade väl ÖNSKAT att jag hade känt ork och lust till att köpa någon växt till lägenheten.. Men det känns så rörigt, hela alltet. "Vad köpa först? Vad är viktigast?.. Och om jag köper DET nu.. Har jag då råd med DET sedan?" ... Ja, så jag tar mig inte riktigt FÖR.. Då jag inte orkar göra upp någon slags plan på vad jag ska köpa först. Och inte orkar RÄKNA på en massa summor i ekonomin!

 

Gick istället en långsam promenad i skinande sol, till hamnen..

Jag kände mig konstig, med mina blå-och vitmönstrade byxor och alla olika färger som jag hade på mig idag... Men inte för någon annan anledning än att det kändes som om några tjejer på en bänk, stirrade på mig när jag var påväg förbi dem, och sedan skrattade när jag precis gick förbi...

Men eftersom att jag inte kollade PÅ dem.. Så vet jag inte om det var så det var..

 

Vilket som. Jag var glad. Solen sken. Och jag kände mig lugn och tillfreds..

Satte mig vid forsen en stund.. Men tröttnade i princip lika snabbt som igår. Och fortsatte min väg mot hamnen.. 

Där satte jag mig och stirrade på vovvarna som lekte i hagen, samtidigt som jag dagdrömde, visionerade och fantiserade om hur det skulle vara om JAG hade hund.. Japp. Saknar det. Men jag känner mig inte redo. Känner mig feg och rädd.. Så det får vänta.

 

... Efter en stund, gick jag tillbaka till busstationen. Var egentligen inte bråttom hem. Men jag visste inte heller hur länge jag skulle orka vänta på bussen. Om jag inte tog någon av de bussar som går någorlunda tätt..

 

När jag kom till busstationen, så gick bussen.. Med mig på, såklart. Jag hann bokstavligt talat, precis med den! ... Men det konstiga, jobbiga är att det stod fel namn på bussen idag.. Men rätt nummer! Hur ska jag veta? ORDNING! Tack.

 

... Väl hemma. Ja, jag åt. Mycket. Resten av plättarna och en del smält glass.. Och underskatta INTE smält glass! Jag bara ÄLSKAR det! Supergott.

 

Sedan blev det direkt in på datorn, för fler avsnitt av Sims4... Vilket har varit vad HELA MIN DAG hemma, har bestått av! Ja, jag har BOKSTAVLIGT talat suttit här sedan jag kom hem vid halv fem! Förutom när jag åt plättarna och när jag "lagade mat".. Ja, jag köpte, min födelsedag till ära, färdigmat på påse. Bara att blanda med vatten och sedan koka.. Och varför DET är "lyxigt", är för att jag inte ÄTER mat härhemma.. Då jag inte riktigt har KOMMIT så långt ännu...

 

Och.. Så hörde 26åringen av sig igen.. Jag frös till is. Och kände bara "inte nu igen.."... Inte för att jag inte tycker om henne. Utan för att jag känner att det blir för mycket kontakt, helt enkelt. Jag orkar inte försöka forma ett svar och säga någonting som uppskattas av någon annan, gång på gång på gång, under loppet av ett par timmar.. Och allra helst inte två dagar i rad!

 

Det kräver såå mycket av mig. Och jag orkar bara inte känna det kravet.. Och hon är ju, som jag sa i förra inlägget, VÄLDIGT intensiv och har många känslor att förmedla.. Och jag känner bara att jag ÄR inte sådan.. Jag delar inte så mycket känslor. Och...

Ja, jag känner bara att jag har slut på svar, när man får så många "Jag älskar dig" och "tack för att du finns" ... Och "Det kommer att bli så bra det här.. Jag är så glad att du är tillbaka i mitt liv!" ... Jag älskar dig" "Jag saknar dig" .. Och "du betyder jättemycket för mig" ...

 

Ja, jag får slut på svar..

Men det är ju även det faktum att jag inte riktigt känner att jag kan slappna av, när jag VET att det snart kommer att komma ett mess. Att jag snart behöver ha någonting att säga... "för att inte såra eller verka otrevlig" ...

 

Och så att jag har lovat att börja umgås med henne.. Det blir bara så mycket på en gång nu. Och mitt liv känns jättestort.. Huvudet exploderar.. och mitt hjärta vet inte riktigt VAD det ska känna!

Jag älskar henne. Hon är ju min syster. Och allt kommer säkert att ordna sig till slut. Och det kanske blir lättare att hantera det hela med tiden... Men just nu... Nej.

 

Vi växte upp som "bästa systrar"(vet inte om alla brukade säga så?)... Men hon var inte samma person då.. Hon mådde, vad JAG kände, bättre då.. Var speedad som få. Och rätt så udda... Men... Annars helt normal :) ... Och så var jag ju van vid kontakt. Med sex lekande syskon omkring mig ;)

 

... Det ordnar sig nog. God natt med er <3

 

 

Tänkte att jag tittar in och bloggar. Innan jag fortsätter se på en massa avsnitt av ett Sims4 gameplay.. Har fastnat, och tror inte att jag orkar blogga innan jag går och lägger mig. Om jag inte sliter mig en stund...

 

Så nu ska jag förska minnas dagen..

... Men jag börjar med gårnatten... För att DEN var ett H*vete från jag vet inte VART!

Dagen igår kändes ju ändå rätt så okej.. Kanske till och med okej och inte bara "rätt så".. Men natten blev desto jobbigare..

Jag blev paranoid. Ångerfull... Orolig. Nervös... Och HELT klart LESS på att alltid känna att jag gör misstag! ... Och "jag gör det enkelt för mig. Inträffar en mardröm, så tar jag livet av mig..." ... Ja, DET bland mycket annat, hamnade på mina anteckningar på mobilen, under natten..

 

Jag var jätterädd..

Ja, men misstag.. Sådant händer ju.. Och trots ånger, kan jag inte göra det gjorda ogjort..

Vad det handlar om, håller jag för mig själv sålänge.. Då jag inte har lust att diskutera det mer(med mig själv), efter nattens långa diskussioner(fortfarande med mig själv)...

 

Klev upp vid tvåtiden och proppade på knäckemackor med smör och ost...

La mig igen... Och började sakta med säkert, lugna ner mig...

Men det var svårt att släppa... Och jag kan säga att jag somnade med samma tanke i huvudet, som jag vaknade med idag...

 

Eehhmmm...

Ja-a... Jag vaknade iallafall imorse... Rätt så tidigt... Eller rätt så sent.. Lite rörigt det där. Då jag tror jag vaknade flera gånger... Och även SOV lite oroligt under natten..

 

Klev upp.. Någon gång... Får räcka så... För att jag MINNS inte riktigt..

Minns inte heller vad jag gjorde imorse innan jag gick till bussen..

Men åt iallafall en apelsin... Som tog LÅNG tid att skala! Japp. Tjockt skal :P

 

... Och så borstade jag mina tänder. Rotade fram skinnjackan(som är för stor, för kort, och sitter inte alls bra PÅ... Och en ljusgrönblå sjal ur kartongen i sovrummet..

Tänkte bara testa.. ORKADE INTE EN DAG TILL med den där FULA vinterjackan som jag går omkring i! SAKNAR SÅÅ in snygga vinterjacka som fortfarande befinner sig någonstans hos Brorsan i H*vetets Stad :(

 

Tog på mig min snygga bruna lurvfleecejacka under.. Sjalen runt halsen... MYCKET lösare än vad jag brukar ha halsduken, såklart! Då det hade sett konstigt ut annars. Och sedan skinnjackan, som jag by the way fick av en medpatient när jag låg inne en gång, uppnäppt över det.. Då den ser konstig ut på mig, med blixlåset(heter det så) uppdraget..

 

Okej. Onödig info :P

... Så gick jag iallafall iväg till busen... ALLDELES för tidigt!

Lite småkallt... Men är man van vid tjock vinterjacka, och hårt virad stickad halsduk, så...

 

Väl inne i stan... Ja, jag skulle ju bara gå och handla godsaker till min födelsedag.. Eller rättare sagt. FÖR att det är min födelsedag idag ;D

Lite kallt på vägen dit.. Men då det ändå var rätt så varmt och jag hade en hel halvtimmes bussresa hem sedan, kunde jag inte låta bli att fundera över och försöka räkna ut hur jag skulle få hem glassen, utan att den smälte på vägen..

 

Men samtidigt tycker jag ju inte OM frusen(heter det så? Eller fryst?) glass, EGENTLIGEN. Utan jag äter den ju helst rinnande :P ... "Så vad skulle det spela för roll?" ... Ändock ältande oro, dock...

 

Köpte det jag skulle ha.. Och gick tillbaka till busstationen... NU var det VARMT! FEM grader och "stekande" sol ;D HÄRLIGT. Men inte särskilt gott för glassen.. Och inte heller för min hjärna, som gick på helvarv på GRUND av glassen :P

 

... Kom hem.. Såg att glassen var halvsmält. Men ingen big deal. Då den ändå skulle smälta över varma plättar ;P

Men bestämde mig ändå för att äta direkt. Trots att jag inte var hungrig. Då jag åtminstone ville SMAKA den, innan den blev välling :P

 

JÄTTEGOTT.

Men däremot förstår jag mig inte riktigt på mig själv..

Jag köpte för mycket idag... Som jag ALLTID gör.. Och fastän jag blir mätt eller känner att jag kanske inte BEHÖVER allt det goda idag.. Allt socker eller salt. Fett. Eller vad det nu kan vara.. Ja, alla GODSAKER.

Att jag inte är sugen. Eller lika gärna kan vänta tills imorgon..

 

Nej, jag är(blir) stressad, otålig. Och vill bara att ALLT tar slut på en gång. Så att jag slipper äta det igen.. TROTS att jag VET att jag får i mig samma mängd näring, vare sig jag äter allt på en och samma gång, eller sprider ut det på flera dagar..

 

Ja, jag vet inte..

Men jag har iallafall proppat en del idag. Varit lite småstressad.. Och har ÄNDÅ saker kvar att äta!

 

... Sedan jag kom hem, har jag iallafall gjort det vanliga på datorn. Dock inte kollat några Vloggsavsnitt. Men ska försöka hålla igång det ändå. För att vill inte tappa intresset för den här familjen..

Jag har som sagt ätit en massa godsaker, utan något direkt intresse. Bara för att bli AV med det..

 

Och jag har, i hopp om att klara av att börja köpa saker till lägenheten lite mer aktivt(efter inspiration från Sims 4. Japp :P), gjort iordning små lappar som jag lagt ut i lägenheten. Än sålänge bara i hallen, dock. Lappar med vad som ska köpas till varje plats.. De ligger nu på golvet. Men måste komma på något sätt att fästa dem. Då de kommer flyga omkring när man går eller öppnar och stänger dörrar...

 

Jag har sett på Sims 4, som sagt. LifeSimmer, heter hon på youtube.

Och så hörde 26åringen av sig för första gången på jag vet inte HUR länge. Hon trodde inte att jag ville ha kontakt med henne... Och jag trodde samma sak om henne :P

 

Nej, men det var länge sedan nu... Men i allra början på den här bloggen, skrev jag en del om min paranoijja och rädsla... Det hände hemska saker i familjen. Och jag vet inte om jag nämde det.. Men alla i familjen höll ihop och vi blev starkare tillsammans... Förutom 26åringen som drog sig undan. Inte kunde acceptera det hela. Och slöt kontaken.. Med alla, trodde jag.. Men ja.. Allt blev bara så dumt...

 

Vi messade en del fram och tillbaka... Och då hon är såå intensiv, så är det svårt att sluta messa, fastän man inte orkar "prata" mer.. Hon har såå mycket kärlek att ge. Och hon BEHÖVER verkligen någon som kan visa henne samma kärlek tillbaka. Någon att umgås med. Och någon som kan få henne att känna sig trygg. Och att fortsätta/börja kämpa framåt..

 

Och samma för mig. Egentligen. Men då HON mår så dåligt, och ibland(alltid) är så HIMLA intensiv och har känslorna både högt och lågt, kan ibland VÄLDIGT osociala, och känsliga jag, känna att det blir lite FÖR mycket..

 

Men jag lovade att vi skulle börja träffas. Känner att hon har HELT fel person att bo med. Och jag tror att det skulle göra oss båda gott, om vi åtminstone kunde träffas ett par timmar ett par gånger i veckan.. Hon har ju hundar också ;)

 

Dock fick jag ångest efter lite för intensiv kontakt. Trots att det bara var per mess. Men jag fick såå många kärleksförklaringar hela tiden. Och det var svårt att "lägga på".. Ja, avsluta för kvällen...

Och sedan kravet på kontakt, som jag nyss har skaffat mig.. Men det går nog bra :) Ett par timmar åt gången lär jag nog orka.. Och känner jag att jag gör skillnad för någon annan, så kanske det gör samma sak för mig ;)

 

Med det säger jag god natt. God natt med er <3

 

Vi var "bästa systrar" under hela uppväxten, by the way ;)

 

 

... Jag minns att jag hade en till hetsätarincident igår innan jag la mig.. Sådär så att jag kände mig spänd i magen, och långt innan jag var klar, ångrade det starkt... Men ÄNDÅ inte förmådde mig att sluta!

 

... Men jag tänker inte prata om det mer idag... För att det känns inte nödvändigt.. Nej, nu tänker jag istället försöka rabbla dagen... För att jag tänker inte sluta blogga på grund av ett dåligt minne... Bättre liten samanfattning än ingen alls :)

 

... Ja-a... Jag vaknade... någon gång inatt. Och klev upp och hämtade vatten... att dricka.. Somnade om, efter en stund... Och vaknade sedan någon gång mitt på dagen...

 

Jag låg kvar.. Länge. Länge... Och drog mig..

Bestämde mig rätt så direkt för att INTE åka iväg till stan idag.. Då min mobil behövde ladda längre än vad den skulle hinna.. Och så skulle jag ju ändå iväg imorgon.. Fyller ju år då.. Och tänkte köpa mig någonting gott att äta..

Har bestämt mig för att försöka föra in något extra gott vid speciella tillfällen. Och så EN dag i veckan! ... Får se hur det FUNKAR! ... Men det är ju bara VILJAN som styr.. Och jag har ju klarat det förut!

 

... Men då vet ju JAG också, att jag måste äta ordentligt och regelbundet. Så att jag inte går hungrig.. För att ANNARS kan jag säga att jag viker för VAD som helst! Och risken för hetsätning ökar!

 

... Men iallafall. Klev väl upp någon gång. La mobilen på laddning.. Och sedan så satte jag mig vid datorn... Började kolla godis online.. Då jag, på NÅGOT vis, tror att det kan hjälpa mig att hålla mig till att äta endast en dag i veckan! Vet inte HUR. Men det känns som att. Ifall jag BARA får köpa online, så orkar/bryr jag mig inte om att göra det lika ofta =)

 

Så, efter mycket om och men, slutade det med att jag köpte fyra uppsättningar godis, som sammanlagt kostade ungefär 35spänn i veckan med frakt.. Så. Ganska lagom.. Detta gör det enkelt(om jag nu lyckas hålla mig borta). Då jag VET att jag bara "får" köpa godis igen om en månad och inte tidigare!

 

... Jaja. Onödig info :P

Men annars har jag ätit idag.. Om ÄN jag har varit lite på svältspåret imorse, och trots min inre röst som säger att jag nu måste börja äta regelbundet och tillräckligt mycket för att må som bäst, är jag fortfarande lite inne på det.. Då jag känner brist på kontroll.. Känner mig inte kapabel till(om man nu kan säga så) att få till det med ätandet. Att laga mat. Handla inför matlagning... Ja, att få IHOP någonting alls! ... Men folk GÖR det ju.. Så hur svårt kan det vara?

 

... Känns bara så HIMLA stort.

Men nog om det. För att trots min knappa uppgivelse(säger man så?) idag... Och min brist på tro inför framtiden och mig själv, som har tyngt mig lite under dagen, så har idag varit en relativt positiv dag.. Känslorna inte så tunga.. Och jag har känt mig rätt så pepp inför att...

 

Ja, där tog det stopp.. Men vi kan väl säga att jag har sett ljuset lite längre fram i tunneln..

Ja, inte solljuset. För att så långt kan jag inte se, hur mycket jag än söker... Hur långt jag än sträcker mig... Men någon lampa lite längre in kanske ;)

 

... Förutom att äta lite knappt, har jag som sagt valt godis inför helgerna som kommer.. Jag har skrivit in de siffror i min budget, som jag har låtit hänga de senaste dagarna..

Och så har jag sett en hel del Vloggsavsnitt. Och läst bloggar.. Jag har kollat blocket... Då jag VERKLIGEN vill ha en kärlek i livet!

 

... Och när jag var som MEST uppgiven.. Seg i huvudet.. Och allmänt tung(men som sagt, en bra dag idag), funderade... FÖRSÖKTE jag fundera på hur jag skulle göra vardagen mer värdefull... Eller mindre värdelös :P

... Funderade på att kontakta Personligt Ombud och höra efter ifall hon har tid att hänga med mig till det där Aktivitetshuset(som inte heter så) någon dag.. Då jag VERKLIGEN behöver att det händer NÅGONTING! ... Men jag förmådde mig inte att göra det. Då jag ser samma sak uppspela sig framför mig, varje gång som jag TÄNKER på en aktivitet! ... Antingen för höga krav.. Eller krav ALLS! ... Men inte i det här fallet. För att det känns HELT frivilligt..

 

Men däremot att jag känner mig otrygg. Ställer mig och stirrar... Och hoppas på att INGEN ska ge mig uppmärksamhet! ... Vill inte göra någonting... Och så när Personligt Ombud går, går jag också...

Och då jag kände mig otrygg, går jag inte dit igen... Vågar mig ALLRA HELST inte dit ENSAM!

 

... Ja, DET är vad jag ser FRAMFÖR mig! ... Men på NÅGOT sätt, hoppas jag att det ska gå annorlunda till, en dag.. Men då måste jag ju våga FÖRSÖKA! ... FÖRSÖKA. FÖRSÖKA... FÖRSÖKA!

... Men det KOMMER =) Kanske bara ska gå dit och sitta. Sitta och stirra några gånger.. Så kommer resten med tiden :)

Jag menar. Jag har ju fått god kontakt med människor förut.. Men då har jag ju BOTT tillsammans med dem och TRÄFFAT den varje dag!

... Men det BETYDER by the way att jag KAN ;)

 

Nog om det.

 

... Det var nog min dag..

Nej, just det. Jag bäddade ner mig en stund vid fyra, också.. Halvsov väl i en timme..

Dagen har varit tråkig, betydelselös... Men bra.

God natt med er <3

 

 

Jag behöver, känner jag, blogga nu... Då det VAR ett tag sedan sist..

Men jag vet bara inte vart jag ska börja.. Vad jag ska skriva...

 

Men. Sist jag skrev, var alltså torsdag kväll.. Vilket betyder att dagarna som nu ska sammanfattas är fredag, lördag... Och så idag.

 

Hmm..

Efter inlägget i torsdags...

Det är ju DET som är det negativa med att hoppa över någon kvälls bloggning... Mycket att komma ihåg när man väl tar sig FÖR sedan...

 

Jag vet att jag hade en jobbig kväll iallafall.. Det var då till att bli sista bloggningen.. Kändes det som DÅ. Men jag tror att jag, trots att det känns jobbigt att blogga... Jobbigt att tjata... Jobbigt att försöka minnas, och ibland även att öppna upp sig för omvärlden såpass mycket som JAG ändå gör...

... Men jag tror ändå att jag skulle SAKNA någonting om jag inte skrev... ALLRA helst eftersom att detta nu är den enda tiden.. Det enda tillfället på dygnet, som jag får UR mig allt vad som rör sig inom mig!

 

... Minns iallafall inte vad jag gjorde efter torsdagens inlägg...

Men jag klev väl i säng någon gång därefter..

... Och vaknade sedan... Ja, någon gång..

 

.. Kan nog inte förvänta mig att minnas sådana saker, nu när några dagar har gått...

Men jag minns iallafall att jag diskade den lilla disk som blivit.. Mest för att jag ville vara förberedd ifall det skulle råka komma hem någon till mig, efter födelsedagsfirandet..

 

Så. Diska all disk.. Och göra rent bord och golv... Från flingorna som jag rasade över hela golvet häromdagen!

... Och sedan så tror jag att jag duschade den dagen också? Men det KAN ha varit dagen innan..

 

När pappa snart skulle komma.. Fick jag för mig att måla mina naglar.. Jag har ett sådant där franskt manikyr-set... Vilket jag ALLTID brukade måla mina naglar med när jag gick i skolan! Ja, under gymnasietiden..

 

Men när JAG målar naglarna, BLIR det aldrig särskilt bra.. Allra helst på höger hand.. Då det är svårt att "måla innanför strecken".. Men det brukar ändå bli FINT. Jag brukar inte störa mig på det.. Och det brukar, om man inte stirrar SUPERNÄRA, ändå se någorlunda "proffsigt" ut...

 

Men inte idag(i lördags)! ... Nej. Jag börjar måla.. Det går extra bra.. Det första lacket är ju enkelt. Bara på med det.. Det andra. Ja, då måste man vara lite mer precis.. Det gick också bra.. Bättre än det BRUKAR, faktiskt...

 

... Men så ska jag på med det sista.. Det helt genomskinliga... Och jag tror att det var för TORRT eller något.. Dessa ÄR ju ändå över fem år gamla!

... Så det smetade bara ut sig, och drog då med sig det ännu inte HELT torra nagelacket... Men inte så att det var tvunget att göras om..

 

Men EFTER att ha blivit klar.. Bytte nagellack till ett nyare.. Så började jag ju göra mig klar för att gå.. Saker att packa.. Plocka iordning... Och ja.. LÅNGSAMT torkande nagellack, tydligen! ... För att det smetades VAD jag än gjorde.. Även om jag med mina fingrar, tippade på tå.. Superduperförsiktig.. Och jag kände mig såå handikappad! ...

 

Målade på några gånger till. Med det vita lacket... Och även med det genomskinliga... Räddas vad som räddas kunde..

Men.. Ja. Det blev inte bra.. Ser MINST sagt amatörmässiga ut! ... Men orkade aldrig måla om dem igen... Så det fick vara.. Vitt är iallafall snyggare än GULT, som mina naglar ANNAR är i spetsarna! ... I jämförelse.

 

Pappa hämtade... Och vi pratade en del.. Smalltalk. På vägen hem till dem..

Åt lunch är vi kom hem... Och sedan... Ja-a.. Det blev rätt så mycket små-och ströprat mellan mig och mamma, under dagen.. Då pappa oftast sysslade med annat.. Ja, DE har ju OCKSÅ precis flyttat(men skillnaden är att DE får ordning :P)!

 

... Det blev middag framför tv:n. Pappa, mamma och jag.. Vi gjorde varma mackor... Enkelt och bra.

 

Tv resten av kvällen... Och sedan gick vi för att lägga oss..

Jag var vaken.. Vaken. Vaken.. Trippade upp och hämtade en chokladbit vid tvåtiden någon gång... Och låg sedan vaken ytterligare några timmar.. VILLE verkligen sova! ... Men det där RUMMET.. Det ÄR någonting med det där RUMMET! Och funderingarna i huvudet, bara snurrade. Snurrade... Och SNURRADE!

 

Somnade sedan till, någon gång efter fyra.. Och vaknade igen, av mammas och pappas prat, vid halv åtta..

Klev upp... SPRANG ner på toaletten! Då jag hade hållit mig HELA natten! ... Ja, jag var trött..

Och sedan blev det frukost...

 

Efter frukosten..

Ja, pappa började fixa och dona igen... Och mamma och jag, pratade lite om allt och ingenting.. Glodde på tv:n... Eller, ibland, när jag var ensam, satt jag och stirrade på elden i den öppna brasan...

 

Hmm... Inget mer att säga om DET..

Resten av familjen, kom klockan tre.. Eller ja.. 22åringen och hennes sambo var lite sena.. Men annars.

Det blev lite smalltalk i soffan.. Inte så mycket JAG.. Trött efter natten... Och egentligen inte särskilt sugen på social kontakt och sällskap..

 

Sedan blev det smörgåstårta... Jag kände mig väl lite... Ja, jag vet inte... ENSAM mitt bland allt folk.. Inte så att jag LED av det.. Men jag VAR lite osäker.. Kände att saker jag gjorde eller sa, bara blev fel.. Men jag njöt ändå till stor DEL av att ha alla samlade.

 

Det blev en timmes paus mellan smörgåstårtan och fikat... Och 20åringen och hans sambo, lämnade oss för att gå på annat födelsedagsfirande...

 

Fika.. TRE tårtor hade 22åringen med sig! .. 14åringen och 18åringen hade nämligen OCKSÅ önskat sig tårtor :P

... De var goda allihopa... Men man blev ju en ANINGEN mätt! Och när mamma hade samlat ihop alla rester från tallrikarna, var det ett BERG av tårta på fatet! :P

 

Presenter. Japp. Nu blev det en del presenter.

Från 14åringen fick jag ett tusenbitarspussel med en söt uggla på. Av 18åringen... Ja, den får jag vänta lite på. Den hade nämligen inte kommit ännu.. Av 20åringen, 23åringen, mamma och pappa fick jag en korgfåtölj till min hall.. En vit.. Jag hade ju sagt att jag ville HA en sådan.. Kanske inte just VIT, men... Nu känns det ju som om min FAMILJ ineder mitt hem!

 

... Men inga problem SÅ. Eftersom att det enda som HÄNDER, är att mina planer förändras.. Jag tänker om.. och får nya idéer.. Lite jobbigt dock, de första... timmarna, dagarna.. Men när jag väl VANT mig vid det nya... Ja, då funkar det..

 

Jag blev glad. Och nu när jag har ställt fåtöljen tillrätta.. Rullat ut den vit-beiga-randiga mattan i hallen... Ja... Nu efter att ha sprungit omkring som en galning mellan hall och kök. Hall och vardagsrum... Tycker jag nu att det ser riktigt hemtrevligt ut.. Utmaningen är bara att acceptera att det inte är EXAKT som jag hade tänkt mig, och sedan komma fram till hur jag ska inreda RESTEN av hallen ;)

 

... Vidare.

Av 22åringen och hennes sambo, fick jag... Ehhmm.. Vad heter det? Ett set(?)... med tallrikar, djupa tallrikar, assietter, koppar och bestick... TOLV stycken av VARJE! ... Jag menar. Jag är ENSAM! ... Hon har nog tänkt att jag ska bjuda hem hela tjocka släkten till min lilla tvåa :P

 

... Ja-a... Kvällen fortsatte... Och när man hade varit trött på det hela och bara ville hem, i typ en timme eller två, åkte vi ÄNTLIGEN.. 22åringen och hennes kille, köre hem mig och 23åringen, på vägen..

Och när jag kom hem... Jag åt lite mer tårta :O ... Och så satte jag mig vid datorn en stund... Lite ångest... Rätt så mycket... Men annars lugnt.. Jag var mest trött..

 

Satt här, och bara stirrade på datorn.. Slog upp sidan "bloggplatsen" och försökte mana mig själv till att blogga.. Kände REDAN att det var jobbigt att jag inte hade bloggat i FREDAGS!

... Men jag konstaterade ändå att jag var för trött.. "Jag gör det imorgon istället..."

 

Klev i säng...

Och somnade... någon gång..

 

Idag.. Ja, jag stördes lite grann. Blev stressad över att mamma och pappa skulle komma idag.. De skulle komma förbi och lämna min korgstol.. Korgfåtölj. Och jag ville bara ha en ledig, ostörd dag... Orkade INTE riktigt träffa någon eller ha någonting inplanerat idag OCKSÅ!

 

På morgonen.. Ja, jag åt tårta till frukost... Måste nämligen bli av med den... Och den var ju såå god!

... Sedan började jag packa upp alla tallrikar och koppar som jag fick av 22åringen..

Upptäcker, efter lugnet, att jag har repat BORDET! En STOR repa! Precis där JAG brukar sitta och äta! Störde mig på det, till den grad att jag fick ÅNGEST av att titta på det! Av att vara i det RUMMET!

 

Jag hade förstört ett riktigt gammalt bord i en JÄTTESNYGG färg(!)... Och nu var det tvunget att både slipas och målas om! "Och jag vill att det ska se PRECIS likadant ut!" ..!

 

Jag kunde inte sluta stirra på det... Och att plocka ur kartongen... Nej, jag tröttnade.. Gick bara runt, runt, runt. Med ångest.. Misslyckandekänslor... Och nu efter att ha LÄRT mig TVÅ gånger, att kartonger repar trä... Ja, nu borde det sitta...

 

Jag minns inte... Jag la mig nog på sängen en stund... Men bestämde mig sedan för att packa upp RESTEN av tallrikarna m.m Medans jag väntade på föräldrarna..

 

De kom. De småpratade lite.. Och de gick..

Och sedan dess har jag... Ätit.. Suttit vid datorn... Kollat i hallen.. Kollat i halllen... Kollat i HALLEN!

Jag har sökt efter passande dörrmattor och andra textilier till hallen, på datorn... Funderat inredning... Dock BARA till hallen idag! .. Och känt mig lite stressad och osäker angående det... För mycket i huvudet på en gång, helt enkelt..

 

Jag har legat på sängen. Halvsovit.. TRÖTT. ... Och så har jag betalat plåttavlan som jag vann från tradera för några dagar sedan.. Tyvärr vann jag inte den andra... De hade BÅDA så bra budskap.. Som jag tror att skulle hjälpa mig en del.. Men det var någon som behövde den lika bra som jag..

 

Ja-a... Och så har jag sett på några Vloggs-avsnitt... Jag har druckit te... Och jag har ätit smörgås...

 

... Ja-a.. Det var nog min helg. Kort och gott.. Nu fortsätter vardagen.

God natt med er <3