... Jag drar mig lite för att blogga. Då det var så länge sedan sist. Två kvällar. Mycket att skriva. Mycket att få med. Ni vet.

 

Men jag gör det ändå. Då jag vill berätta om min helg med Xsambon. Och mamma och pappa.

 

Men jag börjar ifrån fredag kväll.

... Hade ju som sagt, VÄLDIGT mycket beslutsångest över detta bloggbekymmer. Eller det var nog rättare sagt prestationsångest.

Jag kände mig osäker, och aldrig riktigt nöjd. Jag visste jag jag ville, men ändå inte. Jag tyckte om vad jag åstadkommit. Bakgrunden som jag gjort... och även headern var väldigt fin...

MEN. Ändå inte. 

 

Nej. Jag kunde endast älta. Fundera. Nervöst låta hjärnan snurra rundor. Samma saker som for genom huvudet, gång på gång på gång..

Men nu skulle jag dra till bussen, för att åka in till stan och möta Xsambon.

Jag var tidigt. Orkade inte vänta hemma. Var lite orolig att glömma tiden, där jag satt och ältade vid datorn.

 

Så. Jag drog på mig ytterkläderna och gick. En halvtimme innan bussen skulle gå.. Och vankade sedan, funderandes men på gott humör, fram och tillbaka på busshållsplatsen. I ca tjugo minuter. Tills bussen kom..

 

När jag kom in, skulle inte Xsambon komma förrän om lite drygt en timme. Närmare en och en halv. Så jag bestämde mig för att gå till Coop. Det skulle nog få tiden att gå. Xsambon och jag hade kontakt per sms, under hans resa.

 

Jag tänkte köpa godis till oss. Naturgodis tänkte jag. Då de brukar ha så MYCKET av det, där!

Kommer dit. Promenaden tog endast hälften så lång tid som jag hade hoppats på och trott.. 

... Och när jag kom in på Coop, hittade jag inte naturgodiset alls. Så. Stressad som jag var, började jag istället plocka vanligt lösgodis..

 

Mycket, mycket, mycket. Det dubbla mot vad jag har satt på min veckobudget för onyttigheter!

... Men å andra sidan. Det gjorde ingenting "Vi är ju två stycken nu" ...

.. Och sedan gick jag tillbaka till busstationen.

 

Satt och frös om händerna, fastän vantarna döljde dem.. Men tog ju iochförsig av mig ena vanten, för att messa varannan minut! ... Nej, överdrivet.

... Det var TRÅKIGT att vänta!

 

Satt där i undefär en halvtimme. Kanske 40minuter.. Och så kom han... ÄNTLIGEN.

.. Det mest UNDERBARA med det HÄR, var att... Jag fick inte ÅNGEST! Jag fick inte ångest och kände mig nedstämd och missnöjd av att träffa honom denna gången. Nej, han var glad. Lugn. Och verkade sådär i första anblicken, må mycket bättre.. Men det kan ju även vara så att JAG mår bättre!

 

Vi sa det, under kvällens gång, när vi satt där och hade det supertrevligt och åt SUPERgott på OliverTwist, att vi nog har så mycket roligare den här gången för att vi båda mår så mycket bättre nu, än vad vi tidigare gjort. Han har jobb. Och jag har egen lägenhet.

 

Ja. Vi satt iallafall där. Blev väl omhändertagna av en yngre kille.. Och åt väldigt gott. Jag log och skrattade... Det, kombinerat med kryddor i halsen, gjorde att ögonen började rinna likt ett... Ja, jag vet inte vad.

 

Efter maten, var vi tvungna att ruscha oss iväg. Xsambon hann inte ens dricka upp all öl.

Det var väldigt viktigt att vi hann med just DEN bussen, om vi skulle ta oss hem alls!

Klockan var halv elva.

 

Bussen hem.. Och så blev det en kopp te, i köket.

... Sedan tror jag inte att det HÄNDE så mycket mer den kvällen. Jag satte mig vid datorn och läste lite bloggar och sådär. Medans Xsambon gick på toaletten. Sedan bäddade vi ner oss. Pratade lite grann(mest Xsambon).. Och somnade kort därefter.

 

Vi klev väl upp runt nio - tio någon gång, på lördagmorgonen. Xsambon hade frysit, då det är ett borrat hål på ungefär en centimeter på listen vid balkongdörren.. Hade jag inte sett förut. Inte konstigt det blir så kallt om nätterna! ... Men annars hade han sovit bra. Inte hade han legat HELT på golvet när han vaknade iallafall! Men nästintill. Så inatt låg han på dubbla luftmadrasser.

 

Under lördagen. Ja, vi inväntade mamma och pappa, som skulle komma runt ett... Hade de sagt.

Ligger på luftmadrassen tillsammans och tittar på Fångarna på fortet. Och ju närmre ett klockan blir, desto mer nervös och orolig känner jag mig. Jag hade ångest. Och jag tyckte inte ALLS om att inte veta när de skulle komma. När de skulle ringa på dörren... Exakt vilken TID jag kunde förvänta mig att träffa mer folk!

 

Japp. En ihållande knipig känsla i hela SJÄLEN!

Men jag fortsatte, med halva min uppmärksamhet, kolla på Fångarna på fortet.. Och med den andra halvan, lyssna efter ifall jag skulle få ett mess om närmare tid..

 

När klockan blivit halv två, messar hon äntligen. De blir sena. Ska äta först.

Så. Minst en timme till, konstaterar jag. Och går ut i köket och fyller en liten skål med godis. Och lägger mig tillrätta på sängen. Kramar filten. Och äter godis. Ser på film. UTAN ångest! UTAN oro. "Vi hör av oss innan vi åker" skrev mamma. *Pust*...

 

Nu började vi se på en film. Jag ville se "Saving Mr Banks"... Och det hade inte Xsambon något emot...

Den var bra. Men efter att ha sett ungefär halva, ringer det på dörren, och jag for iväg och öppnar..

Det blir lampupphängning och... Ja, det blir inte så mycket mer.. Knappt det! Nej, kan ju säga att vi... Ja, det blev inte som vi tänkt oss. Stötte på problem efter problem. Hade behövt det, det eller det verktyget.. Det och det felades.. Och ja. Arbetet blev halvklart.

 

... Så innan de går igen, bestämmer vi att de ska komma tillbaka imorgon och ha med sig ALLT vi behöver... och sedan ta med sig Xsambon och mig till stan. Xsambon skulle åka hem och mamma, pappa och jag skulle till ÖoB en vända...

 

Efter att mamma och pappa hade åkt...

Ja, vi SKULLE ju egentligen ha gått till fiket här i byn tillsammans. Pappa, mamma, jag och Xsambon. Men klockan blev så sen. Då de inte KOM förrän klockan TRE! ... Så vi hoppade det istället.

... Ingen fara. Xsambon och jag, kände mer för att vara hemma. Då vi skulle orka/hinna laga mat till kvällen också.

 

DÄREMOT gick vi iväg till affären för att köpa läsk och chips.. Ja, Xsambon ville ha chips. Och jag tänkte snylta. Då jag egentligen inte är så mycket FÖR chips och inte köper det själv..

Men affären var stängd.. Och jag kom istället på... Eller tror det var Xsambon.. Att gå till pizzerian och köpa dricka.

 

Kom hem med vår läsk. Och började direkt med maten.

Och OJ. KLANTIG. Jag kände mig så KLUMPIG! Jag sprätte köttfärs överallt och Xsambon fick torka upp. Då jag blev stressad.

Men jag har förändrats kan jag säga.. När vi BODDE tillsammans, orkade vi YTTERST sällan, varken laga mat eller baka tillsammans. Då jag blev så frustrerad, stressad och arg. Då oron och stressen över att inte hinna med alla moment i tid.. Synka, ni vet, gjorde att jag bara skrek och tjatade på... Skällde ut HONOM.

 

Men igår hölls humöret relativt bra.. Och när det INTE gjorde det, lugnade jag ändå ner mig och höll humöret mot Xsambon ;) .. Jag är inte LIKA rädd för misslyckanden längre :)

 

När maten blev klar, åt vi. När jag väl kände att jag var nöjd med kryddningen och sådär..

Sedan blev det lite godis, framför fortsättningen av filmen. Men nu hade vi börjat se den på min dator istället för hans mobil.. Och madrasserna hade vi lagt två på varandra... DÄR trivdes vi!

 

... Ja-a... När filmen var slut... Jag minns inte... Men tror att han satte på en ny film då. Själv gck jag och borstade tänderna och bäddade ner mig i min egen säng.. Då jag visste att Xsambon inte skulle orka hålla sig vaken... Han somnade hela tiden, gemnom den sista delen av "saving mr Banks"...

 

Lite då och då, "ropade" jag till Xsambon vid min fotände för att se om han sover eller är vaken. Då inte filmen behövde stå på om han inte tittar..

Varje gång sover han... Så sista gången jag väcker honom, stänger jag av datorn. Och går och lägger mig för att somna, själv..

 

Vaknade. Ja, tidigt imorse. Xsambon likaså.. Men klockan nio hade jag satt tid på att vi skulle kliva upp. Då föräldrarna skulle komma vid kvart i elva. Och vi hade en del att fixa innan.

Äta frukost. Varpå JAG skulle diska och Xsambon tömma madrasserna. Sedan skulle vi flytta in sängen i sovrummet.. Och ja... Så VAR det inte så mycket mer.. Men sovrummet behövde ju göras IORDNING med kartongerna, innan. Eftersom att sängen inte fick plats annars.

 

Xsambon har varit väldigt retlig hela helgen. På bushumör.. Och hans favoritsyssla var att tjafsa emot och att peta på mig där det kittlades som mest..

Men ja-a... Han mådde ju märkbart bättre... Och trots att det ibland var lite småjobbigt, gillade jag hans återvunna barnslighet och LUST/TID med mig.. VILJA att vara med mig ;D .. Vi har haft en UNDERBAR helg.. Även om vi inte GJORT sådär jättemycket.. Och även om jag inte skulle orka med det för mycket längre än högst två dagar till. Eftersom att ett liv för oss tillsammans... Ja, det ÄR inget fungerande liv.

 

Vi hann med allt iallafall. Och Xsambon såg när mamma och pappa kom med bilen. Varpå vi rusade ut och satte oss.. Körde iväg till stan.

Vi lämnade av Xsambon. Uträttade ärenden på ÖoB. Och sedan åkte vi vidare hem till dem. Hade tydligen tänkt äta lunch först.. Inte mig emot. Trevligt att få komma hem till dem en stund. Innan jag ska hem till mig igen..

 

Åt lunch. Och så åkte vi direkt tillbaka hit.

Jag hade köpt nya gardiner på ÖoB.. Blankt lila med mörkare lila växter på.. Dessa satte vi upp i sovrummet.. Blev JÄTTEFINT. Men då jag bara köpte EN längd, ska jag tillbaka dit och köpa en till, till veckan. Tillsammans med lite gardinstänger och sådant.

 

Det var kul att hålla på idag. Det hängdes upp lampor i vissa av taken. Gardinen i sovrummet... Och sängen flyttades in dit.. Nu fick jag återigen upp ögonen för inredning.. Lågan som jag behöver för att orka ta tag i det alls. Nu gäller det bara att våga beställa hem/köpa saker. Men jag vet NÄSTAN precis hur jag vill ha det. Så. Bara att göra ;)

 

När de hade åkt, bestämde jag mig för att ta det lugnt. Men jag var ju bara TVUNGEN att springa runt lite först. Kolla på gardinerna. Fundera inreding. Plocka iordning. Och skriva punkter i mobilen, om hur jag vill ha det. Så att jag inte ska glömma. Och så att det bara är att kolla där, när jag väl ska handla..

 

Sedan blev det en kopp te. Och avkoppling framför korsordsboken..

ETT korsord orkade jag med. Och så in till datorn en stund.

Läsa ikapp lite bloggar. Och kolla mailen. Blocket husdjur. Och sådär.

... Och sedan sa tröttheten till mig att jag skulle gå och lägga mig på sängen och lyssna på musik..

 

Kollade på gardinerna i mitt fönster. Och började riva upp en kartong. För att leta efter en pärm till alla mina viktiga papper som ligger i fyra sorterade högar på sovrumsgolvet..

Men hittade den inte...

 

Minns inte riktigt vad som hände först. Efter att mamma och pappa åkte. Men jag har iallafall suttit vid datorn en stund till.. Och jag har ätit en hel del mackor.. Och misslyckats TOTALT med att koka ägg! :P Första gången DET hände!

 

Ja-a.. Och nu till kvällen, har jag funderat lite kring...

Nej, jag vet inte.. Jag har en del att göra, även NÄSTA vecka. Men vi får se.

God natt med er <3

 

 

 

... Har precis suttit och stirrat på en massa olika roliga arga lappar på "argalappen.se". Skrattat lite grann. Och även sökt efter bilder med budskap om livet. Pepp, ni vet. Så att jag ska få upp ögonen lite... Eller försöka iallafall. Fungerar ju alltid för stunden.

 

... Men nu är jag trött. Seg i skallen. Och jag kände att det nog var färdigtittat då ångesten blev mer intensiv. Kommer ändå inte att kunna hålla reda på alla texter... Men min vision är att någon gång kunna göra en fullbordad "tavla" med en blandning alla ALLA för mig betydelsefulla pepptexter!

 

Annars. Jag jag går väl rakt på sak. Dagen idag.

Men egentligen känner jag bara... Ja, en enda röra. Jag vet inte vad som är fel just nu. Om inte allt är fel. Hjärnan hakar upp sig... På allt. Jag får ångest. Oroar mig... Över allt. Varenda liten tanke som går förbi min hjärna... vänder tillbaka och kör några varv till, innan den försvinner och låter mig vila...

Ja, till och med dessa PEPPtexter blev för mycket för hjärnan att hantera till slut!

 

Men ja. Det finns nog många logiska anledningar till det. Liksom ätarproblemen var hjärnans fokus för någon vecka sedan, har nu precis allt annat tagit dess plats!

För lite aktivitet i vardagen? För dålig och onyttig kost? ... För lite social gemenskap? ... Eller kanske bara fel sätt att se på sig själv? Fel inställning? ...

 

... Ja, jag vet inte. Men det är iallafall givet att jag GÖR alldeles för lite! Inte lever. Nästan aldrig pratar med folk. Jag har ingenting i livet som ger mig styrka och värme... Ingenting betydelsefullt att fylla mina dagar med... Och jag vet att den ENDA personen som kan ändra på det, är jag själv! Jag sitter vid mitt livs enda roder...(Och jag styr i cirklar. Svajiga cirklar)

 

Ja, DET har varit en ständigt återkommande tanke idag. Varför sökandet efter peppande budskap.. För att jag är, precis som säkert många andra, en MÄSTARE på att glömma vad jag egentligen kan göra för mitt liv och uppnå för positiv förändring bara jag SATSAR på det. Jag glömmer vad jag vill, och att livet någon gång tar slut... Vilket är inom en begränsad tid...

 

Ja, ni kanske förstår.

Men nu var det ju dagen idag. Vad jag har GJORT, som jag skulle "prata" om.

Så. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde igår kväll efter bloggningen... Eftersom att jag inte minns NÄR jag bloggade! Men det kanske inte är så viktigt..

 

Klev iallafall upp imorse... Kanske..

Nej men GUD vad jag inte minns! Vad har jag GJORT idag? Hur har dagen VARIT?

Jo. Det skulle ju iallafall vara en vilodag idag. FULLSTÄNDIG vila! Vilket jag uppnådde. Men man kan ju säga att.. Min vision.. eller FÖRHOPPNING om denna dagen, var ju att jag skulle få koppla av och må bättre... Och visst kopplade jag av FYSISKT. Då jag bara har suttit på ändan och löst korsord hela dagen.. Men psykiskt har jag varit PRECIS lika stressad. Eller ja. Lite lugnare har det nog varit. Jag har haft ångest. Känt mig orolig. Pressad inför morgondagen och de kommande dagarna som hör helgen till...

 

Ja, jag är allmänt stressad inför helgen. Den känns verkligen JÄTTESTOR och jag känner hur jag hela tiden bygger upp en mörkare och tyngre bild av den...

Det är bara för att jag har krav. Jag kommer att ha andra att ta hänsyn till och bry mig om. Andras åsikter kommer att göra mig orolig. Då jag alltsom oftast inte VET vad de tycker. Vad som förväntas av mig!

 

Visst. Xsambon. Inte så mycket kanske. Men vad vi ska göra under helgen... Ja, jag vet inte..

Det var bara en känsla jag fick NU, att det kan ha varit en del i det som tynger mig...

Men vad som VERKLIGEN tynger mig OCKSÅ.. Som gräver hål och nöter gropar i mig... Ja, det är att det är så mycket att UPPNÅ under helgen! Det är så mycket som ska HÄNDA. Imorgon ska jag städa, diska(inte mycket dock), pumpa upp madrasser... Och så ska jag duscha.

 

... Sedan ska jag in till stan för att möta Xsambon. Varpå VI ska gå på restaurang(min idé), då bussen inte går hem förrän en timma och fyrtio minuter efter att han har kommit!

Hem och sova. För att sedan vakna till våran enda heldag tillsammans. Därvar(om det är rätt ord) pappa och mamma ska komma. Hänga upp lampor och en gardin åt mig.. Och sedan går vi på fik tillsammans. Här i byn.

 

Lördagen kommer efter(eller innan) det, att bestå av... Matlagning. Kanske äta godis :P Och så ska Xsambon hjälpa mig att försöka välja ut en tv. Och kanske även ge smakråd på möbler. Om jag vågar dra upp den frågan igen. Och inte fastnar i en beslutsångestens och röran-i-huvudets cirkel.

 

Flyttar in sängen i sovrummet, kanske vi också gör ... Och sedan, på söndagen åker vi nog härifrån ganska tidigt. För att lämna tillbaka Xsambon på busstationen :P

 

.. Men nu hoppade jag ifrån dagen igen :P Har ingen ordning alls idag.

Men skit samma. Vart var jag.

Jo, jag hade nog precis klivit upp. Jag åt frukost iallafall. Även idag, en rätt så stor sådan. Och sedan började jag direkt lösa korsord.

 

Jag var lite spänd inför att pappa skulle komma och lämna över luftmadrassen. Då jag bara ville få det avklarat. Så att jag kunde slappna av sedan.. Fråga mig inte VARFÖR, att gå ut och hämta en madrass på parkeringen och sedan gå in igen, gjorde mig stressad och ängslig..

 

Mera korsord. Mera. Mera. Men jag mådde inte lika bra av korsorden idag. Då hjärnan var tung och seg. Inbillade mig att det var för att jag bara satt hemma... Och det kan det säkert ha varit(vara)! ..

 

Ja. Pappa kom till slut. Ut och hämta kartongen som han hade plockat ihop sakerna i.. Och sedan in för att bara lämpa in den i sovrummet... Och så. Mer korsord.

 

Jag har druckit te... Ett ANTAL gånger! Och jag har känt av det där behovet av att bara äta, äta, äta igen... Ja, som sagt. Blir man av med det ena, får man besök av det andra igen..

Men det har inte blivit mycket till att hetsäta idag. Har ätit lite mer än de senaste dagarna. Men då vet jag ju å andra sidan inte ifall jag har ätit för lite DE dagarna.

 

... Ja-a...

Vet inte om det VAR så mycket mer.

Fler funderingar kanske det har varit. Men dessa minns jag inte just nu... Så det får vara..

.. Jo. Jag fick en lapp från arbetsförmedlingen idag. Där det stod att jag skulle på något slags infomöte. Då jag hade aktivitetstöd eller utvecklingsersättning. Och därför behövde göra vissa saker för att fortsätta få min ersättning..

Men grejen är den, att jag har INGA av dessa ersättningar. Jag är inte arbetssökande på något sätt just nu...

Så jag ska väl maila dem... Antingen det, eller bara strunta i det. Aktivitetsersättningen har jag ju fram tills januari nästa år. Den försvinner ju inte utan en ny utredning/utvärdering.

 

Emhh...

Ja, med det säger jag nog god natt. God natt med er <3

 

 

Ja, jag ska väl kvällsblogga innan jag går och lägger mig också..

 

Jag minns inte riktigt hur kvällen/natten såg ut igår. Mer än att jag la mig VÄLDIGT sent. Att jag satt i köket.. Och att jag bestämde mig för att leva på bara vätska från och med nu..

 

Men det var gårdagens tankar det. Efter en rätt ut sagt H*VETISK dag!

... Men idag mår jag bättre. Jag behövde nog den där pausen från vardagen.. Den VUXNA vardagen!

 

Jag tar dagen ifrån början.

... Gick som sagt och la mig VÄLDIGT sent inatt. Hade svårt att somna. Och när jag väl somnade, vaknade jag efter bara någon timme igen. Kollade klockan.. Och det var fortfarande några timmar kvar tills jag skulle gå till bussen...

 

Jag var trött och sliten. Visste att jag skulle känna mig DÖD hos mamma och pappa idag! ... Men jag såg fortfarande lika mycket fram emot det, som jag gjorde igår..

 

... Jag vaknade med ett gott humör. Borstade tänderna(Vilket inte alltid händer)... Och kom sedan på att jag ville köpa med mig någon present till mamma och pappa. Eller familjen i det stora hela. En kärleksgåva..

Men det var lördag morgon. Och ingenting var öppet. Så det blev ingenting med  det. Inte för att jag fortfarande var lika pigg på det ändå, när jag väl kom in till stan..

 

Bussen var sen idag. Jag tror att jag stod och väntade i minst en halvtimme. Då jag var en kvart tidig också..

Det var till en början, bara jag och tre plogbilar ute. Ingen annan kunde ses så långt ögat nådde..

Ja, det kom en till tjej till busshållsplatsen sedan. Typ när bussen SKULLE ha gått.

 

... Väl i stan...

Ja, jag gick in och satte mig i väntsalen. Klockan var strax efter åtta. Och min nästa buss skulle inte gå färrän fem i tio..

Det var BARA att vänta.

Skönt till en början. Då det bara var jag och kanske ett par till människor i väntsalen... Men så kom två JÄTTEgäng med.. Sådana människor som skulle åka flygbussarna eller vad det nu heter!

... Inte lika lugnt. Blev lite spänd och visste inte vart jag skulle titta. Men annars var det bra. Förutom tröttheten efter natten och hungern i magen dåda.

 

På bussen.

... Och så en kort promenad hem till mina föräldrar.

Mamma och pappa var ute och skottade snö när jag kom.. Så jag gick in och satte mig vid tv:n och tittade på djurbebisar tillsammans med mormor..

 

Ja, jag vet inte vilka som har hängt med tidigare. Men jag har iallafall skrivit någon gång, om min och mormors relation. Vad jag känner för henne... Och hur jag inte alls fungerar tillsammans med henne. Då HON är hård och inte ALLS tänker på vad hon säger.. Och JAG är känslig och ofta tar väldigt illa upp.. På grund av dåligt självförtroende, antagligen...

Mormor kan låta väldigt irriterad och som om allt man(eller hon) säger är en självklarhet. Hon, för att "det är klart hon har rätt".. Och någon annan, för att "Ja, men det behöver du ju inte ens SÄGA" ...

... Ja, jag påverkas väldigt mycket av andras humör och energi också..

 

... Men det var inte så att jag skulle klanka ner på min mormor nu. Utan snarare tvärtom. Även om det fortfarande känns lite jobbigt ibland... och jag antagligen inte i FÖRSTA taget skulle VÄLJA att umgås med henne(exempel. Undvek jag att gå med på teatern(eller om det var musikal) som de flesta av syskonen ska med på, som vi har bjudit mormor på i julkapp... På grund av att jag tycker att det är lite jobbigt)..

 

... Men faktum är, att jag TRIVS bättre nu. Jag KAN sitta ensam tillsammans med henne. Eller PRATA med henne, utan att känna mig tyngd i både sinne och själ..

 

Satt iallafall där en stund. Pratade lite grann.. Och inväntade att mamma och pappa skulle komma in. Hälsade på 14åringen och 17åringen... och pratade lite med dem..

Sedan blev det en vända till affären. Mamma och pappa skulle köpa fikabröd. Då vi ju skulle fira 17åringens 18årsdag.

... Och JAG fick äntligen min idominsalva köpt! Så nu ska såren i ansiktet behandlas VARJE dag. Så att jag inte känner lika stort behov av att pilla och riva på dem. Jag menar dessa sår. Samma sår. Har jag haft sedan innan jul! Sedan tiden då vi flyttade! Och allt var så stressigt..

 

Hem igen iallafall. Och sedan blev det nog fika, tror jag. Minns ju inte riktigt.

... Dock fick jag en liten känslomässig chock, innan vi åkte till affären..

Jag fick höra, bara sådär, att även 23åringen, 20åringen och hans tjej skulle komma idag! Ja, det GÖR ju inte så mycket. Har funderat en del under veckan. Att det skulle vara kul om det inte BARA var jag och mormor som kom! Men jag hade ju inte RÄKNAT med det! Och trött som jag var, blev jag bara lite ångesttyngd.. Vilket gick över så fort som de kom.

 

Dagen idag har varit bra. Jag har varit trött och seg. Spänd i magen... Och det var KÄNNBART i hela kroppen, att jag hade dragit i mig ALLDELES för lite näring de senaste dagarna!

... Men jag var på bra humör hela tiden... och det var en trevlig dag, med en VÄLBEHÖVLIG paus från vardagen, och lättnad!

 

Efter lunchen, blev det iallafall...

Ja, då kom ju resten av syskonen. Alltså 20åringen med tjej, och 23åringen. Det blev tårta och bulle. Även kakor. Men det var jag inte så sugen på...

 

... Det pratades..

Och ja-a.. Kanske inte HAR så mycket mer om det att säga.

... Men efter fikat, försvann iallafall alla syskonen in på 14åringens rum. Och jag blev sittandes på köksstolen och pratade med mamma. Mormor la sig på soffan och tittade på tv...

... Och ja. Mamma lagade mat. Och pappa, vet jag inte VAD han gjorde!

 

Jag har iallafall fixat så att pappa kommer över med luftmadrassen till mig på torsdag nästa vecka... Och sedan så kommer de över, mamma och pappa, på lördag nästa vecka. För att åtminstone sätta upp en gardin och några lampor... Ja, hur många lampor jag nu har som är redo att hängas upp..

Visst Xsambon är här då.. Men det får han stå ut med. Det blir ju inte så länge. De kommer. Jobbar. Fikar lite(deras önskemål)... Och sedan åker vi nog med dem in till stan. Tar skjuts dit, liksom. Eller så, beroende på när de kommer, åker vi med dem HEM från stan när de är på väg HIT istället..

 

Jag passade på att ta stöd och diskutera lite grann, det här med gardiner och tv... Ja, sådana saker där jag känner att jag vill ha någon annans synpunkt. Bara se deras reaktion, höra deras råd, vad gäller både smak och funktion..

 

Middag. Köttfärssås och spaghetti. Och ALLA stannade för att äta. Vilket var trevligt. Och inte nog med DET! Jag kunde även sno skjuts hem av 20åringen, och hans tjej som har körkort.

... Det var ju iochförsig lite jobbigt. Kände mig så spänd när jag skulle fråga. Satt bara med osäkerheten i kroppen och väntade in det rätta tillfället. Men det kändes aldrig rätt. Och jag var beredd att ta bussen istället. Men så frågade mamma. Och jag kunde direkt ställa frågan själv också..

 

Jag menar. Jag KÄNNER ju tjejen nu! Jag kan ju liksom prata med henne. Inte stora diskussioner. Och inte heller samtal.. Men ändå så att jag kan flika in med någon mening bara sådär random.. Utan att känna obehag..

... Men det var ändå svårt...

 

Så. Efter middagen, packade vi oss in i bilen och körde iväg. Jag, Tjejen, 20åringen, 23åringen och 14åringen. 14åringen har nämligen fått jobb på en typ snabbmatrestaurang av något slag. Och jobbar där varannan helg.. Eller varannan lördag kanske det var. Och han är så STOLT och glad! Kul att se! ... Hans första lön... Ja, han verkade så stor.. Han trodde sig vara redo att ta över 23åringens lägenhet :P Han är så vuxen ;P

 

Vi körde in på City Gross på hemvägen. Då syskonen ville handla godis..

... Och sedan åkte vi hem.

.. När jag kom hem, började jag direkt kolla lite på vad för tv-bänk jag ville ha... Ja, eller jag kollade tv först. Blev helt snurrig i huvudet av allting. Så jag struntade i pappas råd vad gällde lcd eller plasma, och körde mitt eget rejs istället. Har dock inte bestämt mig helt ännu. Men imorgon beställer jag den som jag har tänkt mig, om jag inte har något bättre förslag då!

 

Kollade tv-bänk. Började mäta väggen för att se hur stor den jag hade tänkt mig, skulle bli mellan min fikus och golvlampan.. Men fick inte speciellt hum om det ändå. Så svårt att se bilden framför sig bara, av hur det kommer att se ut.. Men det känns som om jag har bestämt mig för den iallafall.

 

... Kollade soffbord som skulle passa till.. Ja, hela vardagsrummet.. Sparade en hel del. Men tog sedan bort en efter en. Tror att det lutar åt den i inlägget nedan. Och så soffa. Ja, den har varit en självklarhet sedan innan jag flyttade!

... Gardiner har jag dock INTE orkat titta idag! Men var ju inte hemma förrän... Ja, efter nio iallafall!

 

.. Åt lite pyttipanna som jag värmde i micron. Direkt ur frysen. Värmde den på för hög grad, ALLDELES för länge! Så blev lite krispig.. Men såå god!

 

Ja, idag har varit en bra dag. Pausen från vardagen gjorde mig gott. Och jag har återfått krafterna och viljan. Lite av entusiasmen över att inreda lägenheten igen. Påmints om kärleken och glädjen i att umgås med familjen.. Ja, det var härligt.

... Och jag känner inte för tillfället, någon motvilja till diverse näring ;)

 

Med det säger jag god natt. Är såå trött!

Lite smått stressad inför veckan. Men WhiteBoarden är bombad med allt som ska göras och kommer att hända under veckan. Så det ska nog gå bra.

God natt med er <3

 

 

... Ja-a.. Vad HÄNDE nyss? Det kan man undra(om man nu var den som upplevde det)...

 

Jag vet inte riktigt själv.. Nu är jag bara så TRÖTT på hela skiten! Vardagen är en kamp. Ett rent missnöje. Och det värsta är ändå att ha den här INSIKTEN. Insikten i hur man lever. VETSKAPEN om vad man GÖR mot sig själv. Och vad man BORDE göra. KUNSKAPEN... Ja, det sunda FÖRNUFTET som talar om för en vad som är rätt och fel. Och gör en MEDVETEN om vad det är som ska TILL för att man ska kunna förändra situationen till det bättre...

 

Ja, det jobbigaste och allra mest sura och frustrerande i det hela, är att VETA att man såå enkelt kan uppnå någonting bra... Men att man ÄNDÅ inte GÖR det! Att VETA att det håll som man ständigt, varje sekund av varje minut av varje dag, kämpar åt, är det håll som ändå GÖR att man mår som man mår...

Att VETA att det är bara JAG som har kontrollen över mitt eget liv...

Och att jag väljer DETTA!

 

... Ja-a... Det var nog DET och mycket mer, som gjorde att jag tappade greppet. Att jag kände för att skita i allt, då jag inte längre orkar MED denna vardagen. Att ÅTERigen känna, efter närmare två år, att man inte hör hemma i det här livet. Att man inte klarar av det...

 

Ja, jag känner inte att jag mäktar med. Jag är ingen självständig människa. Jag känner mig inte vuxen... Och jag gör STÄNDIGT klart för mig själv, att jag inte heller är INTRESSERAD av något J*VLA liv!

 

... När jag satt här. Frustrerad för det mesta. Hur livet ser ut. Att jag inte orkar med det vuxna liv som jag så länge LÄNGTAT efter och KÄMPAT för.. När jag inte ens kunde komma på en j*vla FÖRSTA MENING till bloggandet(!) på grund av det jag utsätter min hjärna för(som jag by the way kan KÄNNA FORMEN av i mitt huvud!) ...

... När jag kände dessa frustrerandets tårar pressa på från insidan av mina ögon...

 

... Ja, då sprang jag som blixten, in i köket, och tog fram ALLA burkar med onyttigheter, och utan att varken vara hungrig, sugen... eller ha varken lust eller vilja... Började jag proppa. Snabbare än vanligt. Och utan att smaka. Tankarna sprang sitt vildaste maraton innanför mitt pannben... Och jag kunde inte uppfatta en enda en av dem..

 

Jag var bara så FRUSTRERAD. UPPGIVEN. Men ändå inte.

... Ja, förvirrad. Mer än någonsin... "Ville jag DÖ nu?" "Eller vad menades med det här?" "Vad KÄNNER jag nu?"

... Ja, problemet är nog att jag funderar för mycket...

 

Men om jag tar dagen idag då.. By the way. Ibland önskar jag bara att jag kunde flytta hem igen..

... Igår natt, efter inlägget, tror jag mig minnas att jag proppade igen..

Eller så var jag bara himla mätt...

Så jag drog iallafall på mig ytterkläderna, och för att slippa äta MER, gick ut på en promenad..

 

När jag var hemma igen, minns jag inte. Men jag vet att jag satte mig och proppade knäckebröd med smör på, när jag kom hem.. Mest för att det var gott.

En efter en, efter en. Upp till ungefär tio stycken.

 

Jag mådde ju som vanligt inte så bra av det, rent psykiskt. Bestämde mig för att från och med imorgon(idag), svälta. Eller iallafall hoppa över att äta, om jag inte kunde FÖRSÄKRA mig själv om att jag skulle äta LAGOM mycket och inte börja vräka efter första tuggan.

 

... Somnade sedan till slut.

Och vaknade tidigt, tidigt imorse..

Minns inte när jag klev upp... Och jag kan inte heller minnas dagen särskilt bra idag.

.. Men jag minns jag satt och löste korsord i ungefär en timme..

Ja, just det. Klev upp vid halv ett..

 

Drack ett glas juice. Och sedan gjorde iordning mig en kopp te. Och fastnade med näsan i korsordsboken..

... Messade mamma. Bara för att höra efter ifall mormor fortfarande skulle komma i helgen. Och så meddelade jag att jag kommer att vara hos dem runt tio imorgon. Och åka hem eftermiddag/kväll någon gång.

 

Xsambon messade mig när jag fortfarande satt där och kopplade av framför korsordsboken. Jodå, jag var avslappnad. På bra humör och trivdes med tillvaron. Just då. Var dock lite hungrig. Men med korsordsboken framför näsan, var inte detta någonting som störde mig.

 

Han skulle iallafall beställa resa hit till mig. Och undrade vart han skulle kliva av.

Så på fredag nästa vecka, ska jag möta honom i stan.. Och gissa vad. Ångest på det!

... Jag blev stressad. Orolig. Och fick ångest. Fortfarande ett bra humör. Men inte ALLS lika lugna känslor inombords!

 

... För det första. Kände mig desperat. Att jag tjatar hit en kille, vars förhållande med mig, aldrig fungerade när vi bodde tillsammans. Den kille som under alla de år(fyra) som vi spenderade under samma tak, för "kärlekens" skull, inte ville ge en blick åt varken våran bebis(hunden) eller mig... Den kille som dock gjorde ALLT för mig, men som ALDRIG såg mina eller Vovvens behov..

... En DEL av allt det som gjorde att jag gång på gång ville in i döden...

 

Ja, jag tar HIT HONOM av alla människor! ... Men det HAR ju sin förklaring. Den enklaste förklaringen NÅGONSIN! HAN är den personen som jag känner mig ALLRA närmast.. Som känner mig ALLRA bäst av ALLA på denna jorden! Bättre än min egen mamma! HAN är den personen som jag kan vara HUR korkad som helst med! Utan att han ger en ENDASTE dum kommentar eller elak blick!

... Och jag KÄNNER ingen annan.

 

Så. Jag kände mig desperat. Då jag VET att jag ALLTID får ångest, åtminstone den första dagen tillsammans med honom. Då han inte ÄR den jag önskar att han vore. Den kille som jag blev förälskad i vintern 08(om jag inte missminner mig)..

 

Men han kommer då. Och stressad är jag för att jag kom på att det nu finns en MASSA som jag måste fixa innan han kommer! Nu kan jag inte skjuta på dessa saker längre!

Tvätt behöver tvättas. Då jag inte har några rena sängkläder. Madrass måste blåsas upp. Då jag inte har någon extra sovplats.. Disken måste diskas... Och åtminstone FRUKOST måste inhandlas innan han kommer!

 

... Och jag är bara såå stressad!

 

... Sänghäng. Ja, jag har inte ens tagit på mig kläderna idag. Har suttit/legat med morgonrocken hela dagen.

Lite radio.. Och sedan komma på med ett hastigt ryck, att jag ju måste DUSCHA idag också! Om jag inte vill åka SKITIG till föräldrarna imorgon! Då jag går hemifrån vid sju på morgonen..

 

Låg kvar en stund och lyssnade klart på radion som jag höll på med. Ville ju inte missa finalen i baktävlingen(baknings-?)!

 

Duschade..

Ja-a.. Sedan MINNS jag inte så mycket mer.

Jag har haft en bra dag i hjärnan(till skillnad från annars) den mesta delen av dagen. Har känt mig lite extra ensam... Och som vanligt, uttråkad... Lite tankar kring ätandet... Men ändå inte så farligt. Då det gick bra att äta som jag ville idag..

 

Ja, den enda stunden som var lugn och bra, var väl i och för sig då jag satt vid korsorden.. Men bättre det, än inget alls.

Ser fram emot dagen imorgon. Då jag ska få slippa allt vad krav eller krig heter och få känna trygghet för en stund...

 

God natt med er <3

 

 

Idag har inte grejen varit viljan. Eller brist på vilja..  Idag har grejen varit att våga. Eller i det här fallet.. Att INTE våga..

 

Emmh. Vi börjar med gårnatten... Om jag nu kan minnas vad jag gjorde då...

Nej, just det. Det var detta jag skulle skriva..

Jag åt ju burgare på Max igår... Var mätt när jag kom hem. Inte så konstigt. Var mätt innan jag gick och la mig... Och var FORTFARANDE mätt när jag skulle sova! Såpass mätt att jag inte kunde sova. Bara låg där och vred och vände på mig.. Liksom KÄNDE hamburgaren därinne!

Önskade att den bara kunde försvinna, så att jag kunde få sova... Japp. Snacka fett!

 

Vaknade imorse, tidigt. Ja, jag tror att den var antingen sex eller sju... Och somnade aldrig riktigt om efter det... Låg bara halvvaken och... Ja. Jag varken tänkte eller kände. Bara låg där. Död. Men ändå levande.

 

Klev väl upp någon gång runt nio. Då jag inte orkade ligga kvar längre. Efter att ha slagits av tanken... Ja, denna ÅNGEST för soptunnorna igen!

... Jag kunde inte slappna av.. Orolig. Spänd. Osäker... Ja, jag trivs inte med tanken på att jag inte VÅGAR gå ut och slänga mina sopor! Bara för att jag inte vet i vilken soptunna! "Är det dem i huset rakt över vägen?" ... "Är det kanske den i huset bredvid...?" Och alla dessa hus som inte har någon soptunna. Dessa är så många... Vart SLÄNGER de sina sopor?!

 

Idag la jag den TREDJE avfallspåsen över matsoporna. Då jag är så orolig att den ska börja läcka av förmultning. Innan jag har hunnit få ut dem! ... Och inget svar från hyresvärden. Är det så självklart... Dumt? ... Så att hon tror att det är en fråga som inte kräver svar? För att i sådana fall, är inte hon den ENDA som tror att man ibland ställer frågor utan att vilja ha svar!

 

... Inte heller från internetsnubbarna har jag hört ett knyst. Men tålamod. Tålamod. Jag har iallafall lagt av med att skriva arga mail dit. Dessa ger ju inga resultat. Nu kör jag istället på strategin att skriva som om det var BESTÄMT att de skulle komma! Skriver att det bara är att höra av sig någon dag innan... Vilka dagar jag är borta och så vidare..

 

Får väl se.

Men när jag klivit upp, åt jag iallafall en smula. Och satte mig vid datorn. Kollade väl bloggar och sådär. Ja, det gamla vanliga...

Men jag kände mig grubblande.. Orolig...

Ja, ni vet.

 

Så jag bestämde mig för att jag MÅSTE få dagen att gå! ... Funderade på att åka till stan. Men det var några timmar kvar tills den bussen som jag i SÅ fall ville ta, gick!

... Så jag tog mig en promenad.

 

Långsamt.- Långsamt. Gick jag där. Visste inte hur långt jag skulle gå. Men finner inte många promenadvägar i den här lilla staden...

Långsamt. Långsamt. Myrsteg...

 

När jag funderade på att börja gå på den stora vägen och riskera att bli nedstänkt av diverse bilar... Ja, då gav jag upp och vände hem istället...

Lite halvt motvilligt.. Men men. Orkade ändå inte gå längre... Och var så mäkta medveten om att jag inte ens borde ha promenerat såpass långt som jag ändå GJORDE, idag när jag hanterade ätandet som jag gjorde..

 

Väl hemma... Ja, då satte jag mig nog vid datorn igen..

Och nu tar vi allt pö om pö. För att nu minns jag inte ordningen längre.

Jag har iallafall spelat lite småspel på datorn. För att få tiden att gå. Då jag var uttråkad. Rastlös. Grubblande. Stressad... Och BARA pillade sår!

 

... Jag har även druckit några koppar te, kaffe och kakao...

 

Ja, vad kan man MER säga om dagen?

... Jo, jag bäddade ner mig i sängen en stund. Bara under filten.. Efter att ha suttit och stirrat ut genom fönstret i några minuter. Timme?

... Lyssnade på lite youtube.. Lisa Ekdahl. Jag ÄLSKAR henne! Men ärligt talat så tycker jag bara att hon har några få låtar... som faller MIG i smaken!

 

Upp ur sängen.. Mer grubbel. Men jag var ju såå hungrig! Lite te... Eller om det var kaffe?

... Och nu när jag satt där i köket. Hade fått för mig att ändå messa min Xsambo och se om han hade tänkt komma ÖVER snart, som han lovade. Har funderat på det i många dagar.. Men vägrat höra av mig. Då han alltid är lika ointresserad av mig... och jag nästan får SLITA i honom för att han ska ge mig en blick!

 

... Men jag kände verkligen att jag BEHÖVDE honom idag. Vare sig HAN är värd det eller ej... Så känner jag att den enda tryggheten jag känner... Ja, den är jag värd just nu. I detta krig. Allra helst nu när det känns som om allt eskalerar!

 

Så. Vi messade lite. Och han hade som vanligt inte råd. Och hade nog inte heller tänkt berätta det för mig, om jag inte hade frågat.

Men det är ju skit samma. Han gör ju som han vill. Ser dock ut som om han ska komma ändå. Jag betalar hans resa sålänge... Så får jag HIT min kära vän ändå! Japp. Jag köper hit honom ;P

 

Ja, men iallafall. När jag satt där i köket och messade, slogs jag så många GÅNGER av tanken, känslan att...

Ja, eller rättare sagt. Jag har slagits av den tanken hela dagen idag. Som små stötar. Små snabba, övergående stötar. Att jag vill kämpa mig framåt. Att det inte ÄR så svårt. Och att det BORDE vara värt det!

... Ja, viljan har det inte varit något FEL på idag! Jag har velat. Det HAR jag verkligen. Jag har känt mig redo... Ett FLERTAL gånger! ... Men så stoppar jag alltid upp mig själv ifrån att tillåta mig själv att FÖRSÖKA. Då jag känner mig trött. Utmattad på att hela tiden vända håll. Lita på att en positiv förändring ska ske... För att sedan ALLTID några timmar senare, vända håll igen och ge upp. För att den där viljan som jag tidigare kände, inte ALLS var någon vilja.. För att viljan.. Ja, den ligger FORTFARANDE åt det andra hållet!

 

Jag orkar det inte igen. Skenet bedrar mig liksom hela tiden.

Och jag kom fram till, idag, att det jobbigaste med detta kriget, inte är att misslyckas eller lyckas... Utan det jobbigaste är att ständigt tvingas inse... Leva med att ingen av sidorna VINNER! ... Ja, jag skulle skita FULLSTÄNDIGT i ifall jag gick bakåt eller framåt. Mådde skit eller superbra... Ifall jag... 

Ja, ni förstår. Men det jag INTE orkar med, är att leva med att båda sidorna är lika starka. Att båda viljorna går på samma turbo... Jag orkar helt enkelt inte stå och vingla. Vibrera på stället... EN sida kan gärna få vinna! ... Så att jag kan finna frid i mig själv..

 

Idag har iallafall, FÖRUTOM soptunnorna och långtråkigheten, en ständigt återkommande känsla, varit HUNGERN. Jag har känt mig hungrig. Tom. Men inte kunnat äta.. Eller kunnat. Det är klart att jag har kunnat. Men jag har inte vågat tillåta mig själv. På grund av att jag bara skulle ångra mig direkt det var gjort... Och därmed "behöva börja om igen" ...

 

Men nu till kvällen, slutade det ändå med att jag åt lite till. I tanken att allt skulle ordna sig snart. Att det inte var värt att svälta. För att... Ja, det ÄR nog möjligt att ta sig ur det hela till slut. Och uppnå något slags LIV. .. Men med hjälp då såklart..(Och så var ju såå hungrig!)

... Dock med ett mäkta tvivel... Då jag var beredd på att jag kanske skulle sluta i någon slags svält ändå...

 

Men just nu, svälter jag ju inte. Jag snålar på näringen om dagarna, och hetsäter till kvällarna...

Men det är så det ser ut... Med en LITEN förhoppning att jag kanske inte ska BÖRJA svälta med hjälp... Utan få det lite ENKLARE att INTE göra det ;D

 

... God natt med er iallafall <3

 

 

... Okej. Vi får se hur DETTA går. Har nämligen noll megabit kvar att surfa för. Vilket innebär... SEGT internet! Men det ska nog gå. Måste fylla på det igen imorgon. Om jag ska kunna blogga då... Men hör internetsnubbarna av sig om mitt adsl, så struntar jag nog i det. Och bloggar när jag fått tillbaka DET istället.

 

Men. Dagen idag.

Vi börjar med igår.

Efter att jag hade bloggat, blev jag med ens mycket piggare. Som alltid. Vet inte varför. Men det känns som om jag bara sitter och spänner mig och känner att jag vill bli av med bloggningen för att få gå och lägga mig. Men så när jag väl har bloggat... Ja, då kan jag sitta uppe minst en timme till!

 

.. Jaja. Gick och la mig iallafall. Där vid elva någon gång kanske... Men klev även inatt, upp en gång... För att göra vadå? ... Jo, äta, såklart.

... Jag vet inte. Jag hade legat där i sängen. Funderat. Känt mig sådär motvillig till... Ja, allt. Men samtidigt himla mån om att få ett slut på dessa känslor som jag så ofta känner. På denna desperation, och missnöjet...

 

Ja, jag tyckte inte om att vara i krig med mig själv. Ville göra mig själv nöjd för en gångs skull. Bli tillfreds med det jag gör... Ja.. Ta den enkla vägen.

... Kom upp med en ny plan. En ny struktur. Och raderade alla gårdagens larm från mobilen... Japp. Nu var det nya regler som gällde!

 

... Vilket till slut gjorde att jag klev upp. "Ny struktur imorgon", är oftast lika med... "Äsch, skit samma" idag...

Upp för att äta, alltså. Äta i massor. Vilket betyder, lite ont i magen efteråt. Eller inte ont, kanske... Men man känner sig lite proppad... Om ni förstår vad jag menar. För mycket på en gång..

 

Sedan gick jag iallafall och la mig igen..

Bäddade ner mig... och somnade till sist.

Larmet stod på klockan nio och klockan halv ett. Bara för att jag inte visste ifall jag ville ta den tidiga bussen(vilken innebar att jag skulle vara hemma igen alldeles för tidigt... Mer krig).. Eller ifall jag skulle ta den senare bussen(vilken innebar hemfärd antagligen tillsammans med en hel DRÖSE ungdomar!)...

 

Första klockan ringde.. Men jag hade tidigare redan vaknat. Halvsov.. Men klev inte upp. Nej, den tidigare bussen, orkade jag inte ta...

 

Jag klev väl upp någon gång runt halv elva, kanske. Åt då maten som blev kvar från igår. Bara för att bli av med den..

Satte mig sedan vid datorn en stund. I väntan på att klockan skulle bli kvart i ett. Så att jag kunde gå till bussen...

 

Fick på NÅGOT sätt tiden att gå. Minns dock inte hur. Läste ju såklart bloggar. Kollade blocket och sådär, som jag ALLTID gör... Men annars minns jag inte.

Kollade säkert bara ut genom fönstret...

 

När klockan blev... Ja, bara LITE för tidigt, så började jag klä på mig. För att gå till bussen.

... Där, femton minuter för tidigt. Satte mig i båset och väntade. Halsduken var virad runt halsen på ett sätt som gjorde att jag inte behövde hålla upp huvudet. Kände hur jag nästan kunde SOMNA där jag satt! ... Inte heller var möjligheterna så stora att titta åt sidorna.. För att då behövde jag vända på HELA kroppen :P ... Ja, hur jag lyckades :P

 

Väl i stan... Ja, jag hade en plan. Ett halvklart upplägg över dagen... Men jag visste inte RIKTIGT vart jag skulle börja, bara. Och inte heller riktigt hur jag skulle våga. Hur jag skulle få det att fungera...

... Nu kommer ju allt att låta väldigt hemlighetsfullt. Men jag HAR ju en textsamling. Så PRECIS vad jag gjore i stan, sparar jag till den. Då vissa saker som händer. Som man tänker och gör, är saker som man vill hålla för sig själv.

 

... Men jag gick iallafall till några affärer... Fixade. Vågade. Det gick bra. Problemfritt. När jag väl hade kommit fram till, när, var och hur...

På vägen ifrån affären... Ja, eller på vägen TILL, också! Sneglade jag mot Max. Ja, hamburgarna ni vet... Funderade. VILLE våga. Jag SKULLE bara ha hamburgare idag! Ville passa på. Men JAG... Ja, jag tycker att det är väldigt jobbigt med just att beställa mat i kassan.. Allra helst på ställen där det finns mycket att välja på. Där allt ser likadant ut... Men ändå smakar olika... Ja, där det finns såpass många tavlor, med säkert tio saker att välja på, på varje... Ja... SER man ens allt vad där finns?! Allra helst på Max, vet jag... Nu kollade jag aldrig ens tavlorna idag.. Men sist jag var där, med pappa... Ja, då var tavlorna rörigare än rörigast! Minns jag berättade det här på bloggen också..

 

Så vi går vidare.

Jag gick iallafall förbi Max. På vägen TILL affären.. Och även på vägen därifrån sedan... Men när jag kommit några... kanske femtio meter, vände jag om igen... "Jag SKULLE bara ha min hamburgare!" ..

In. Men extra osäker var jag. Då det var så lite folk. Två barnfamiljer... Och de gick när jag kom. Stress. "Då var det MIN tur DIREKT!" ... "Och så skulle jag ÄTA ensam bland all personal också!" ...

 

Gick fram till kassan iallafall. Då hon stressade fram och välkomnade mig direkt. Och så beställde jag bara den första affischen jag hade sett. Enkelt. Hon frågar om jag vill ha menyn på den. Okej, såklart. Enkelt att bara svara ja. "Antar det", liksom. Och så frågar hon om någon dipp.. "Okej, varför inte".. "VILKEN?!?! ...

Ja, jag tog bara den första hon nämnde. Avklarat. Japp.

 

Jag åt min burgare och pommes frites(eller är det två "t"?) ... Utan något större obehag.. Om ens NÅGOT! Satte mig med ryggen mot personalen.

... Och sedan packade jag ihop mig och gick igen. Nu mättare än NÅGONSIN! Nej, inte riktigt kanske. Men mätt. Japp.

 

Nu gick jag tillbaka till busstationen. Hade varit borta såå länge... Enligt mig. Och nu ville jag åka hem.

När jag kom till busstationen, såg jag att klockan var halv fyra. Ganska lagom, tänkte jag.

Och som en skänk från ovan. Precis som om de VISSTE att jag skulle vara klar just då, stod bussen och väntade på stationen.

 

... Och den var inte särskilt FULL, heller! Yeeey ;D

Jag fick sitta ensam. Fundera i mina egna tankar. Känna hur jag bara ÄLSKADE att åka buss... Fantisera. Visionera(om det nu är ett ord) ... Ja, bara diskutera med mig själv, i lite lugnare tankar denna gången. Det enda som störde lite grann, min sinnesro, var väl att jag vet MED mig att jag gör någonting fel just nu... Ja, den kan ni inte förstå.. Men det har ju sin förklaring.

 

Så vi lämnar det.

Hem och in. Och sedan jag kom hem... Ja, jag satte nog på datorn direkt. Kollade det vanliga en gång till.. Och tog mig sedan... Hmm. Nej, just det ja.

Jag började kolla gardiner också. För att på hemvägen kände jag mig så missnöjd för att jag inte ännu har lyckats köpa hem en enda GREJ till lägenheten.. Och det är ju såå mycket jag behöver!

Som jag sa till mig själv.. "Jag vill ha en f..."... Haha. Ja, så kan det gå :D Det tog stopp. Jag MINNS inte vad jag sa till mig själv :P Men det hade iallafall med livet, mig själv och lägenheten att göra ;P

 

Jaja. Mer fick ni väl inte veta då ;D

Men gardiner iallafall. Började kolla lite. Sparade ett par i "bokmärken" ... Men beställde ingenting. För att jag kände bara... "Nej, vad jobbigt det blev" ... För mycket gardiner. För mycket osäkerhet... Ja...

... Efter det, gick ju såklart hjärnan igång.. Jag började fundera på inredning. Känna att jag måste köpa en tv snart. Och till den, ett tv-bord.. Vilket gjorde att jag ÄNNU mer kände att jag inte orkade!

 

Började försöka se mitt vardagsrum framför mig igen. Skriva ner idéer och låta skallen knyta några knutar om sig själv..

Ja, jag blev trött. Tog en kopp te. Under en del ångest... Och bäddade sedan ner mig under filten i sängen.. Funderandes över inredningen!

 

... Att försöka se en bild i sin skalle när man är trött och inte riktigt kan finna tankar... Ja, det var krävande...

 

Men tror att jag har släppt det för en stund nu.. Och nu tror jag att jag ska gå och lägga mig.. God natt med er <3

 

 

Eftersom att jag är så orolig för det här med boendestödet... Och eftersom att jag tycker att det hela är så löjligt... då jag BORDE klara av sådana här saker, bara jag FÖRSÖKER... Ja, så har jag nu fixat så att jag TROR att jag ska klara det hela själv ;D

 

Jag har nu precis, suttit och hetsätit... Men helt okej ändå... Och gjort en massa listor. Vissa fanns ju redan. Men jag har gjort dessa ÄNNU tydligare. Så att jag verkligen ska kunna känna en klarhet i huvudet när jag tittar på dem.

 

Jag har nu... En budgetlista. Ja, jag har ju en app. Där jag kan följa min ekonomi. Och även göra upp en egen budget med egna kategorier. Så nu är jag på det klara med EXAKT hur mycket pengar jag har att spendera på vad, hela månaden. Super!

 

... Jag har en matlista. Inga dagar utsatta än sålänge. Men förslag på maträtter. Vartifrån jag också kommer att välja ingredienser som jag ska köpa, och lägga i min shoppinglista på shoppingappen... Som OCKSÅ har så att jag kan göra olika kategorier och skriva hur mycket och sådär. Superbra.

 

... Och nu har jag också gjort ett schema över vad jag ska få i mig varje dag. Ja, vad frukost, lunch och middag ska innehålla iallafall. Och eventuella mellanmål. Allt för både helger och vardagar...

 

Och sist men inte minst. Om jag inte har glömt något. Min mest användbara lista för tilfället... Tror jag. Eller alla är nog lika användbara..

Men det är iallafall månadsschemat. Där jag, också det, i en app, har skrivit upp vad jag ska göra varje månad och vilka datum. Och dessa saker görs då samma datum varje månad. Så blir det enkelt och bra att hålla reda på ;) ... Och det är sådana här hushållssysslor och veckoshopping... Eller som i mitt fall "tvåveckorsshopping" ...

 

Ja, så det känns som att, med dessa listor och scheman, KANSKE jag kan komma att känna mig såpass trygg och få sådan ordning, att jag nu kan dra tillbaka min ansökan om boendestöd. Då jag faktiskt mest av allt BÄVAR mig inför det... Och vet med mig att det bästa vore om jag kunde på något sätt, klara det själv redan från början.

 

Men. Dagen idag.

Jag åkte till stan imorse. Eller morse och morse. Klockan var... Ja, vad VAR den nu då? ... Ja, jag minns inte. Men runt tolv någon gång.

Idag låg jag dock kvar och drog mig tills det typ var dags att gå.

 

... Gick iväg till bussen. Fortfarande inte helt hundra på att jag ville åka. Det var ISKALLT ute! Och jag hade ingenting att göra i stan. Men jag hade ju på DET att välja. Eller att sitta HÄRINNE och må dåligt av jobbiga tankar och trubbel med ätandet!

 

Så. Fast besluten, klev jag på bussen...

Funderade över bussbältet... Men kändes inte viktigt... Konstigt det där, hur olika man känner/tänker från dag till dag...

Jag minns inte vad jag funderade över eller hur jag kände på vägen till stan.. Men bussen var inte alltför full... Så jag hade nog en bra resa iallafall...

 

Väl i stan, gick jag direkt, med händerna under hakan. Då det var såå kallt, och jag inte hade någon halsduk på mig! Vantarna fick agera halsduk :P Måste sett roligt ut, där jag gick :P

 

Men jag mådde inte särskilt bra idag, i stan. Jag kände mig utstirrad. Och dömd. Jag kände mig ensam och... Ja, konstig. Jag var skitig i håret... Vilket i och för sig inte syntes(jag hade mössa på mig)...

Men det var helt enkelt ingen bra dag, rent socialt.

 

Så. Efter att ha suttit på gallerian en stund, bestämde jag mig för att gå ut en vända.. Jag var trött och sliten... Men hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills min buss skulle gå...

Satte mig istället i stensalen utanför biblioteket... Och precis som om jag trodde mig ha glömt att detta stället fanns, slogs jag av tanken att "Men varför har jag inte gått HIT de senaste gångerna?" ...

 

Men det var härligt att sätta sig därinne. Lugnt och skönt. Behövde inte känna att jag stirrade på någon... Och behövde inte heller känna att någon stirrade på mig... Det var helt enkelt ALLDELES för mycket folk på stan idag!

 

... Dock kände jag mig inte desto mindre utsatt socialt, DÄRINNE. Vid bibblan. Jag kände mig ivägen... Och "utskälld" av andras blickar ifall jag råkade titta på någon..

Nu vet jag ju att det inte VAR så. Men vissa dagar mår man socialt bättre och andra är man desto mer tyngd och osäker...

 

Men jag orkade inte heller sitta DÄRINNE särskilt länge. Nej, nu blev det en promenad... En relativt kort, men ändå... Ja, den var kall. HIMLA kallt har det varit idag!

 

... Jag tänkte gå till bussen. Det var en... Ja, det var ett tag kvar tills bussen gick. Så jag svängde istället in på en annan galleria. Och satte mig på en bänk där. Nu ÄNNU mer trött och sliten... Men vilket gjorde att jag ignorerade de flesta människor och kände mig fri att titta vart jag ville.

 

Sedan gick jag till busstationen. Och in i väntsalen. Där satt jag sedan tills det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå... Men det var dummare än dummast att gå ut och vänta... ISKALLT! Jag MENAR det! Höll på att frysa både hals och kinder av mig!

 

Men medans jag sa... Ja, jag glömde berätta det. Så hoppar tillbaka...

Medans jag satt därinne i väntrummet, hade jag hela tiden viljan, suget... Ja, jag ville köpa en kaffe och en korv... Och jag var såå nära, såå många gånger... Men jag KUNDE bara inte få mig för! ... Det kändes väl bara inte rätt... Jag KUNDE bara inte äta en korv NU! ... "Inte när jag är inne på att äta så lite som möjligt eller inget alls... Det känns bara FEL" ... "Vad skulle hända DÅ?"

... Och så hade jag ingen som HELST lust att säga att jag ville ha en korv, i kassan. Inte heller någon större lust att gå in på pressbyrån och dra uppmärksamhet till mig... Tyckte redan att det var jobbigt som det VAR, att känna att folk stirrade på mig hela tiden... Kände mig ful och äcklig. Konstig.

 

... Sedan blev det iallafall "hem".

Det luktade(tyckte jag) mjölkchoklad om bussen när den kom :P Så jag blev såå sugen. Funderade till och från, hela bussresan, på ifall jag skulle köpa mig lite godis på butiken hemma... Beslutsångest och sådär... Men det slutade ändå med en liten påse godis och några småchokladkakor...

 

Väl hemma, tog jag mig lite yoghurt med granola. Och så även lite godis och en kopp kaffe.

Satte mig vid datorn och kollade blocket. Läste bloggar...

Och jag... Ja, de senaste dagarna har mycket av mitt fokus legat på att försöka hitta NÅGONTING att titta på eller ängna mig åt, som kan ständigt påminna mig om att jobba mig framåt och inte bakåt. Och här har bloggarna en stor roll. Att varje dag läsa om nyblivna mammor och deras bebisar. Humoristiska föräldrar... Liksom människor som kämpar med olika diagnoser... Ja, det stärker en lite grann...

 

Men det JAG lutar mig åt, är mer ifall ett HUSDJUR skulle kunna hjälpa mig att se och minnas vad som är värt något i livet! För att bilder på bebisar. Listor över mina drömmar. Peppande ord... Ja, det hjälper för STUNDEN. I sådär... Ja, högst två minuter. Sedan slocknar lågan... och jag måste hitta något nytt att påminnas av... Men kanske kan ett HUSDJUR göra att jag blir ständigt påmind? ... Men det känns hårt att chansa. Känner att jag REDAN har för mycket i min vardag att orka med!

 

Ja. Och förutom det, har jag sett på en dokumentär på youtube. Sysslat med listorna som jag nämnde ovan... Och så har jag, liksom jag OCKSÅ nämnde ovan, vräkt i mig kanske LITE för mycket yoghurt och godis! Men det känns ändå okej... Funderar på att fortsätta. Då jag ändå ska, från och med imorgon, börja kämpa på efter alla mina nya listor!

 

God natt med er <3

En bra dag idag, förresten ;)

 

 

... Igår, under all dagens innerliga stress, bestämde jag mig för att jag MÅSTE åka till stan idag! För det första så kände jag mig så illa tvungen, eftersom att jag har köpt ett busskort som jag åtminstone vill tjäna LITE på. Och för det andra så FICK inte dagen idag, bli samma som igår!

 

Så iallafall.

Jag somnade till slut igår natt. Och vaknade...

Jag vet inte om jag satt och såg lite fler videos på youtube innan jag la mig... Men jag har för mig det. Proppade ännu mer onyttigheter. Trots varken sug efter det eller hunger... Bara för att det skulle ätas helt enkelt...

Skrev lite till, i min textsamling... Och gick sedan och la mig...

 

Så.

Vaknade iallafall rätt så tidigt imorse. Men då jag hade satt larmet på ringning klockan halv ett, då bussen skulle gå strax därefter.. Så bestämnde jag mig för att göra dagen så lite smärtsam som möjligt. Och valde därför att ligga kvar i sängen tills jag var närmare att skulla gå till bussen.

 

Kom sedan på att jag hade väldigt väldigt lite pengar kvar på mobilen. Och därför måste fylla på den innan jag går. För att vara säker på att jag skulle kunna kolla bussar när jag skulle hem sedan.

Så. Ungefär en timme innan jag skulle gå, klev jag ändå upp. Satte igång datorn.. Och fyllde på min mobil...

 

Sedan MINNS jag inte riktigt vad jag gjorde..

Men det var iallafall lagom att gå iväg till bussen när jag var klar med allt.

Så. På med ytterkläderna. Halsduk och allt.. Mest för att ta så lång tid på mig som möjligt, att klä på mig. Då jag inte ville bli för tidig nere vid bussen.

 

Och så gick jag iväg.

... Stod och väntade en ganska bra stund vid busshållsplatsen ändå... Men...

 

... Ja, jag tycker om att åka buss. När den inte har en massa människor i sätena såklart :P

Så om jag nu känner att det är jobbigt att ta sig iväg för att jag inte ser något nöje/någon mening med själva "besöket", så kan jag iallafall betala dessa pengar för ett busskort... "bara för att få åka liite buss" ... Ja, det var det jag intalade mig själv. Medans jag satt där och kopplade av. Funderandes över varför jag egentligen hade köpt ett busskort "Jag ORKAR inte åka iväg" ...

 

... Efter att ha åkt i kanske fem-tio minuter, satte jag på mig bussbältet... Jag har ALDRIG bälte i bussen. Men på NÅGOT sätt, kändes det som om idag kunde vara en dag då bussen tippar... "Det har ju hänt förut. Så varför inte när JAG sitter i den?" ... Och jag värdesatte för en gångs skull mitt eget liv... Ännu ett framsteg i min kamp efter livet? ... Jag vet inte... Men det känns som om min kamp mot mig själv... Ja, ÄR just en kamp MOT mig själv, FÖR mig själv. Jag kämpar åt båda hållen... Och kanske vinner rätt sida till slut? ...

 

Väl i stan... Ja. Jag gick direkt och satte mig i gallerian. Vid stolarna där jag alltid sitter. Och stirrade, som jag ALLTID gör...

... Men det BLEV ingen njutning. Jag längtade bara hem till min säng. Inte ens att sitta och bara stirra på folk som rände fram och tillbaka.. Nej, jag hade hellre legat i sängen...

 

... Men rädslan... ORON för att komma hem och sedan få tampas med mig själv på ett större plan igen... Ja, jag hade det nog bättre där ändå. På trästolen, stirrandes in på fiket mittemot mig...

 

Ont i huvudet. Hungrig... och seg... Ja, det jag gör mot mig själv, tar mig till en plats där jag inte vill vara. Stoppar upp det liv som jag vill föra framåt... Jag håller mig själv fastkedjat, piskad av mig själv... När jag egentligen mest av allt bara vill springa därifrån, till den gröna ängen som jag såväl kan se...

 

Jo, jag kan nog SE en alternativ framtid nu. Jag har så länge, sedan jag flyttade hem till mina föräldrar igen, TVINGAT mig själv att tänka åt ett visst håll. Tvingat mig själv att se alternativa vägar... Och TVINGAT mig själv att gå mot någonting som jag VERKLIGEN inte har kunnat se...

 

Och den senaste tiden, sedan jag flyttade hemifrån igen, har jag börjat känna, i något hörn av min själ, att livet HAR någonting att ge mig... Och nu är det enda problemet att låta detta ske. Att tillåta mig själv TA mig dit...

 

... Men iallafall. En timme satt jag kanske där på stolen... Men jag blev trött. Och spänsten över hela huvudet... Smärtan i nacken, som blev av att jag antagligen spände mig... Och så den tomma hungern i magen... Ja, jag bestämde mig för att ta mig en liten uppfriskande promenad... Innan jag gick till busstationen och satte mig.

 

När jag kom till busstationen, kom även en buss som jag kunde ta för att ta mig hem igen... Men jag såg inget behov av att åka hem. Det var fint väder, trots den knappa kylan... Och jag var ABSOLUT inte bråttom hem till alla krigen igen!

 

... Men bussen såg inte så JÄTTEFULL ut. Och jag kunde ju lika gärna åka hem...

Men det skulle jag INTE ha gjort. Inte om jag ville åka en någorlunda tom buss iallafall! Fler och fler personer kom på... Och resan hem... Ja, den blev ingen större njutning..

 

Jag längtade inte efter att kliva av... Jag VILLE inte kliva av... Men jag hoppades innerligt att resten av passagerarna skulle kliva av! ... Bara jag och busschauffören... Ja, DET var vad jag ville.

... Jag skulle kunnat åka buss hela dagarna. Och betala bara för det... För att DET är för mig rogivande. Och jag mår nästan aldrig dåligt då... Antar jag. Eftersom att jag ALLTID önskar att resan inte skulle ta slut! ... Om inte bussen har för mycket folk, det vill säga.

 

... Väl hemma...

Ja, jag TRODDE att det skulle bli sängen.

Men jag gjorde iordning mig en kopp kaffe... Och så satte jag mig vid datorn.

Jag kollade lite bloggar. Blocket. Kollade mailen och sådär...

Och sedan satte jag mig på youtube. Kollade en massa videos.

 

... Jag har även skrivit i min textsamling idag. Lite funderingar... Men det var nog innan jag åkte till stan.

 

Efter ett tag blev det iallafall lite yoghurt. Mitt första näringsintag för dagen... Rätt så nöjd och lugn inombords. Då det inte kändes som om jag skulle börja vräka i mig denna gången... Kontrollkänslan gav mig ett inre lugn...

Men samtidigt lite lätt frustrerad på mig själv och uppgiven, för att jag är så medveten om vad jag gör mot mig själv när jag behandlar min kropp såhär. Med svälten. Hetsätandet... Med min nykomna "brist på ork" att ta mina vitaminer. Fastän jag har oron att tappa resten av det lilla hår jag har kvar på huvudet...

 

Ja, jag blir frustrerad på mig själv och känner mig onödig och dum. Då jag VET att jag kan göra skillnad för mig själv... Men jag BARA kämpar åt fel håll hela tiden! VILL åt ett, men KÄMPAR åt ett annat.

 

Videos. Ja, jag har sett på videos på youtube enda sedan jag kom hem... Med lite pauser för att göra iordning te... Och så lite näring emellan... Endast för att hålla mig vid liv...

Ja, det känns som om jag VÄNTAR på hjälpen, innan jag gör någonting ALLS för att ta mig ur det... Det får liksom vara.

 

Men samtidigt som jag känner så, är jag inte det MINSTA övertygad om att jag kommer att ta emot någon hjälp när det kommer till kritan! ... Och jag litar inte det MINSTA på att hjälpen kommer att ge rätt effekt... Snarare moteffekt!

 

... Men eftersom att jag nu känner ett större behov av hjälpen än vad jag har gjort i HELA mitt liv(!)... så litar jag nog LITE grann på det iallafall ;)

 

... Nu ska jag iallafall sova. Känns som om dagen imorgon, kommer att bli lång. Då jag ska ha en vilodag då... Så får vi se om jag jagar mig ut igen på Lördag. Om bussarna går okej. Ska försöka mig ut varannan dag. Förutom söndagar. Då bussarna HELT klart inte går bra!

 

God natt med er <3