Sådär.. Nu har internet vilat. Och jag har ätit och druckit te.

Jag kan ju säga att det känns hårt.. Just nu är jag inne i en period då allt jag vill är att svälta. Inte äta någonting alls... Och helt enkelt sluta leva..

Ja, jag har kommit in i en period då den enda anledningen för mig att fortsätta kämpa.. Go on with the life, är min familj.. Min respekt, kärlek och hänsyn till dem... Att såra dem på vilket sätt som, är det jag fruktar... avvaktar mest här i livet...

Och för dem, måste jag kämpa. Göra mitt yttersta. Och när jag har kommit tillräckligt långt, kanske det också är någonting som jag ser som lönsamt. Ett bra val...

Men just nu, känns det tyvärr inte så.. Framtiden jag ser, är tung och grå... Och även en bra sådan... med alla drömmar jag haft, uppfyllda... Ja, den känns tung.. Och ingenting som jag har energi till... Ingenting som jag har lust att prova..

Men det är ju bara nu. För tillfället. Kanske om jag kunde föreställa mig lättare, hur det skulle kännas. Att må bra. Att klara av livets svängar. Och att trivas med tillvaron. GLÄDJAS åt den!

... Men trots att livet inte är någonting som jag vill SE åt. Ge en CHANS, just NU.. Så är det vad jag ska göra. Och om det visar sig att jag är beredd att ge ALLT, för ett BRA liv, då döden "inte finns"... Ja, då ska jag dra in vilken sjukvård eller insats som än kommer i min väg!

... Annars får jag klara det själv. Om jag ska sega mig fram...

Men. Dagen idag.

Jag minns inte om jag åt en gång till igår, efter inlägget här på bloggen.. Men det tror jag att jag gjorde.

Sedan gick jag iallafall och la mig.. Segade tills jag somnade. Kände mig småtung i huvudet. Lite smått illamående av tomheten som näst intill ekade i magen. Ont runt bröstkorg... Och... Kan det har varit ryggen(?)...

Vaknade sedan imorse. Vid tretiden.. Ville somna om... Men då jag sovit för mycket, fick jag bara ont i ögon och huvud, av att blunda..

Somnade trots allt om en stund.. Och vaknade till, flera gånger till... Innan jag klockan kvart över åtta, fick ett mess från personligt ombud, som frågade om hon skulle komma över..

Lite smått skeptisk... Men ja, det kunde hon väl..

Tog en dusch.. Kombinerat bad.. Ja, tänkte ta en snabbdusch. Men då personligt ombud skulle komma någon timme senare istället, så satt jag och badade en stund först... DET var avslappnande! Länge sedan sist. Badade typ varannan dag när jag bodde med Xsambon.

Duschade. Drog upp värsta KLUMPEN av hår ur badkarets "avlopp" eller vad det nu heter. Usch. Och knappast att det var JAG som hade gjort det, på två duschar!

Efter duschen, la jag mig på sängen en stund.. Men bäddade till slut ner mig under filten. Och inväntade att hon skulle komma.

Hon kom. Pratade. Ja, jag pratade lite grann också.. Men jag mådde ju inte speciellt bra just då.. Näst intill ingen energi.. Oro över dagens storhandling. Att dölja för föräldrarna att man inte äter... Och att orka sig utanför lägenheten. Träffa folk.. Ja, och så bristen på sug att leva(om man nu kan kalla det så :P) ...

Efter ungefär en timme, gick hon.. Och jag kände mig nästan ÄNNU mer utpumpad och uppgiven.. ÄNNU mer less på mig själv och mitt bekymmer att komma på en utväg ur livet... som HELT klart inte existerar!

Klev i säng igen.. Och sov. Halvsov. I några timmar till.. Ja, jag minns inte när jag klev upp.. Men jag hade länge försökt komma på ett sätt att övertala mig själv att... När jag uppenbarligen inte kan dö, så måste jag ju ändå kunna leva.. Vilket alternativ HAR jag? Med tanke på omöjligheten i det här med att svälta ihjäl och samtidigt finnas där för sin familj(!)...

Jag hade redan messat pappa och ställt in dagens storhandling och upphängning av lampor... Mamma hade ringt och undrat hur det var med mig... Ett tre minuters samtal... Så var HON lugn och tillfreds ;)

... Och nu hade jag en gång för alla, tagit mig i kragen, och tvingat ner mig själv i underläge... Okej, det låter sjukt. Men det är ju typ så det är..

Annars. Jag har diskat en del under dagen. Svårt att minnas dagsordningen.. Då det varit så rörigt..

Men så har jag ätit. Två gånger, nu på kvällen. Första gången, vid halv fem... Eller om det var sex(?)..

Och jag har sett på några avsnitt av Svensson Svensson, här på youtube, i hopp om att göra av med så mycket surftid som möjligt, nu de sista två dagarna... Och jag har runt nio gb kvar! Känns svårt. Om jag inte ska sitta HELA tiden! Men det är väl skit samma.

Ja-a.. Det var nog allt. Oroar mig lite över hur jag ska lyckas köpa hem allt jag behöver, i mat och förbrukningsväg, nu nästa vecka. Då jag vill att det finns hemma när mamma och pappa väl kommer över till veckan... För att jag sa att det var fixat, för att slippa idag...

Men tänkte försöka ta så mycket som möjligt nu på tisdag. Då jag, vad jag vet, ska ha möte med jobbcoachen och personligt ombud då.

God natt med er <3

Blogga för att man vet att man kommer att ångra sig sedan när man känner att det är viktigt att blogga NÄSTA gång, om man inte gör det denna... Ja, det har blivit en vana nu..

Jag ORKAR liksom inte.

Dagen idag.

Sängen. Nerbäddad. Sängen. Nerbäddad... Ja. Sängen nerbäddad.

Det har inte hänt NÅGONTING. Och jag har endast varit uppe EN gång. Och det var för att äta middag, vid sextiden. Då jag ÄNTLIGEN hade fått för mig att jag måste börja äta igen! Mest då för att det inte fungerar att "svälta ihjäl" när man ska träffa sin familj flera gånger om, under samma månad..

Men också för att jag hade börjat må så SKIT av det.. Mådde illa.. Ont i bröstkorgen... Huvudet...

... Ja. Och så har jag ju inte TID med att oroa folk just nu. Jag har inte TID att genomgå någon rehabilitering.. Att bråka med folk som inte förstår... Eller att läggas in på sjukhus..

Och jag bryr mig för mycket... "Vad skulle mina föräldrar tro? .. De som inte ens kan SE ifall jag mår bra eller dåligt?!"

Så. Efter att ha legat i sängen. Haft ont. Mått illa. Försökt sova så mycket som möjligt... Och oroat mig. Ältat som F*N, om hur jag ska kunna dölja det hela för mina föräldrar... Efter att ha messat lite grann med personligt ombud...

Ja, då bestämde jag mig. Men jag kände också, i det här läget, att ensam är starkast.. Jag behöver ta tag i det här på egen hand och kämpa ifred.. Då jag annars riskerar att bli svagare i mig själv.. Jag behöver använda ALL min styrka nu.. Och inte någon annans. Om jag inte ska ge upp..

Ja. Ge upp, är ju också ett nära ord just nu.. För att jag vill inte MED mig själv. Jag orkar inte dras med mitt sätt och tänka och känna...

Men familjen min, finns. Och jag kan inte göra något dumt mot dem... Inte ens utsätta dem för den oro och förtvivlan som det innebär(allra helst för mamma) när jag hamnar på sjukhus i månader i streck.. Nu är de ju iochförsig nära...

Men nej. Jag kan inte ge upp för min egen skull.. Måste "tyvärr" kämpa för deras.. Ja, det är så det känns nu...

Att bo ensam... Ja, det känns ensamt och meningslöst... "Och hur ska jag orka?" ...

Jag är rädd för mig själv... "Vad hittar jag på när alla dessa Decemberdagar med familjen är avklarade? Vad utsätter jag mig själv för DÅ? När jag fungerar som jag gör... och egentligen inte trivs med någonting?" ...

Men just nu, är ju det skit samma.. Just nu, spelar inte DET någon roll alls.. För att, just nu, HAR jag ju dessa träffar med familjen, som jag har dem lovat.. Och dem ska jag vara pigg och kry till ;) Så gott det går.

Middag iallafall. Vid sextiden.. En liten barnportion iockförsig.. Men ändå. Bättre än ingenting..

Sedan bäddade jag ner mig igen. Med morgonrocken och allt. Undviker det obehagliga fönstret med den obehagliga tanten på balkongen mittemot... Nästan KRYPER ner i sängen. För att unvika att synas.

Sover en stund. Vaknar vi halv åtta igen... Försöker sova.. VILL sova. Men kan inte. Har legat för mycket idag. Fortfarande hungrig.. Tom. Ont. Seg. Trött... Ont i huvudet av att blunda mer...

Funderade på att ta någonting mer att äta.. Men det tar emot... Är inte säker på varför.. Men jag vill helt enkelt inte ha in någonting i min mun. Känns fel. Obehagligt..

Borde ändå försöka.. Får se hur jag gör... Men tvingade iallafall upp mig själv för lite "tvångsmässig bloggning"..

Så. Nu går jag och lägger mig igen.. Storhandling med mamma och pappa imorgon.. Orka...

God natt med er <3

Ja. Kallt härinne. BigTime.

Men nu är elementen varma iallafall. Och värmeljusen tända. Så kanske går det bra att sova inatt.

Det blir ett kort inlägg idag. Då jag bara vill blogga för bloggandets skull.. Men helst av allt, vill bädda ner mig..

Sängen står i vardagsrummet. Bäddad med microfiberlakan och sidentecke(täcke?)... Den ska sedan in i sovrummet...

Men jag har iallafall fått LITE ordning idag. Mina hyllor/bokhyllor/vitrinskåp... Ja, vad det nu ÄR för något, har fått lite fina saker på sig. Något litet smyckeskåp från mormor.. Mitt egetgjorda nyckelskåp.. Alla saker efter min student... Ja, och så ljusstakar för värmeljus, bland annat.

Jag har också under dagens gång, packat upp lite saker som jag har behövt, ur kartongerna... Småröjt lite grann... Och varje gång, fått ta med mig ficklampa in dit(i sovrummet). Då jag inte har några taklampor i alla rummen. Bara köket, hallen och toaletten.. Vardagsrummet fick låna pappas superstarka och lika fula :P polislampa.

Grävde även upp systemkameran. Då jag ville ta kort på hur det ser ut härinne nu, med ljusen tända och allt.. Doftar gott, gör det iallafall. Om alla dessa doftljus som jag aldrig förr eldat.. Men som varit presenter från olika håll.. Främst från Xsambons mamma.

Men tyvärr var det för mycket jobb med kameran... Typ minneskort som skulle tömmas.. och säkert en massa inställningar för mörkret, som måste göras... Så jag orkade inte.. Men det blir fler tillfällen ;)

Annars. Dagen idag.

Natten var lite sådär halvjobbig... Folk som stampade omkring i huset och pratade hela natten... Man kunde höra varenda litet LJUD som förekom någonstans i huset... Och nu när det var såå länge sedan jag bodde i lägenhet, så hör man det ju ÄNNU mer. Man reagerar starkare då..

Men det gick bra.. Förutom att det var KALLT. Det var såå kallt. Och ändå hade jag en fleecefilt över mig också.. Och sidenörngottet gjorde mitt hår statisk.. Okej. Gnäll, gnäll :P

Sov iallafall gott till slut. De timmar jag väl SOV, mellan alla uppvaknanden.

Och så låg jag kvar i sängen, fram till klockan tolv.. Japp, det BLEV inget möte idag. Jobbcoachen blev sjuk..

Men däremot, träffades jag och personligt ombud ändå...

Minns inte vad jag gjorde medans jag väntade på henne... Men antagligen gick jag fram och tillbaka i lägenheten... och kollade. Reflekterade. Funderade. Kollade igen. Igen och igen..

Japp. Jag kan allt gå några tiotals rundor härinne. Bara för att försöka hitta lösningar på det ena efter det andra... Och som det ser ut nu, kan jag inte ens minnas vad det VAR.

Testade precis internet. Det mobila. Innan personligt ombud kom...

Ja, just det ja. Nu kom jag på vad jag kollade gång på gång! ... Det var såå kallt härinne. Och elementen ISKALLA.. Så jag gick omkring och som besatt, kände på de där elementen... Oroade mig. Hade ångest.. "ALLT borde fungera!" ...

Packade mina saker och gick med personligt ombud ut. Som hade kommit upp till min lägenhet och skulle SKJUTSA mig in till stan, så att vi kunde handla mat och sådant tillsammans..

Jag var inte särskilt pigg på att handla mat. Och ju fler saker jag la ner i korgen, desto mer osäker var jag på vad jag behövde köpa.. Det blev för många saker att hålla koll på, på en gång. Och jag blev bara osäker på vad det var jag hade packat ner... och vad mer jag borde behöva... "Och varför behöver jag det, det eller det?" ... "Och varför inte "det?" ... "Och orkar jag verkligen hålla REDA på såhär mycket saker sedan?" ...

Gick omkring en stund... En rätt så LÅNG stund, kändes det som.. Och bara kollade. Tog upp varor... För att sedan lägga tillbaka dem igen... Osäker på det mesta... Jag ville egentligen inte handla någonting alls... Inte idag... Men när då? Det var bara för svårt...

Men det blir nog enklare sedan, när jag kanske inte har så mycket som jag vill eller behöver köpa. Idag var iallafall bara en handling fram tills på fredag. Då jag ska storhandla med mamma och pappa... DÄR kommer utmaningen!

Personligt ombud var iallafall till en stor hjälp. Ett bra stöd.. Och jag är glad att hon kunde följa med. Hon är varm och gó... Och försökte hjälpa mig så gott hon kunde.. Tillsammans kunde vi till slut få med det MESTA som jag behövde ha de första dagarna. Men vi glömde en del som skulle vara tillbehör till sakerna jag köpte.. Men dessa köpte jag till, härhemma istället. På affären som ligger högst fem minuters promenad härifrån.

Personligt ombud skjutsade hem mig igen... Och jag gick nästan direkt och la mig på sängen.. Men så var det fortfarande såå kallt. Trots att elementen nu börjat fungera... Så jag ville ta fram en filt att lägga mig under... Men först ville jag dammsuga golven. Då det kändes såå smutsigt.. Så att jag kunde ligga under filten, utan att känna att mina strumpor drar in smuts i sängen..

Dammsög. Och grävde sedan fram filten ur en av kartongerna.

Tänkte göra en kopp te... Men då behövde jag hitta en kopp. DET hade jag inte tänkt på. Så. In i kartongerna och gräva... IGEN. Och sedan när jag skulle börja göra iording te´t, så kom jag på att jag inte hade någon micro. Så. Fram med en kastrull... Diska iordning den och koppen.... Och SEDAN fick jag mitt te..

... Tänkte göra något att äta... Men minns att jag fastnade vid någonting... Något av allt detta som jag nämnt kanske... Jag MINNS inte riktigt.

Men la mig under filten en stund... Och någonting därefter, började jag göra iordning en rågkuse med smör och ost, i ugnen.. Det skulle ju vara det första jag äter, sedan halv fem igår kväll... Och klockan var 2100 när jag fick i mig min första macka..

... Men först var jag ju tvungen att gräva fram grytlappar och sådant också.. Och diska iordning tallrik och bestick...

Efter middagen, har jag legat under filten och vilat... Bara vilat. Och sett på lite serier på youtube. Genom mobilen... Njutit av att bara sitta och stirra på alla ljusa brinnande lågor, som finns här och var i rummet... Med totalt mörker runt omkring... Och den HÄRLIGA doften!

God natt med er <3 

Okej. Stickan funkar! Mobila bredbandet alltså.

Här kommer gårkvällens inlägg:

Och så råkar man ändra ljusinställningarna på  dataskärmen… Och hann inte se vilken inställning den hade från början… Typiskt. Och det värsta är att det gjorde mig orolig. Gav mig ångest… Det fick mig att fundera.

”Hur ser alla andra på de bilder som man lägger ut?” … ”Hur mörka är de på DERAS skärmar? … ”Och vilken är standardinställningen?” …

Det är så dumt.. Jag orkar inte ens fundera…

Just nu. Efter en LÅNG och intensiv dag, sitter jag här och inte vet VAD jag ska tänka, tycka och tro… Jag känner mig förvirrad… och tankspridd. Tittar runt i lägenheten och känner mig ängslig… För att jag känner inte riktigt att jag kan FUNDERA.. Jag kan inte SE hur jag vill att saker ser ut… Eller vart jag vill ha vad… Vad jag borde köpa… SKA köpa… Och vad som passar in…

… Och så hamnade fel jättetunga skåp, på fel sida om det andra… Då den ena har en liten hylla som man fäller ner nästan som ett bord… Och nu kom det skåpet för nära dörröppningen. I vardagsrummet.

… Vilket innebär att, nästa gång pappa kommer hit, måste vi flytta dem igen.

Saker som ska flyttas. Annat som måste köpas… Och en duschkran att vänja sig vid...

Ja. Jag kan ju inte säga att jag trivs… Än så länge.. Det är ju bara så ofullbordat… Och jag har glömt hur det var att bo i lägenhet… Man hör ju röster HELA tiden!

… Jag känner mig ensam och jag kan inte trivas… Vilsen… Och vill inte bädda ner mig. Då lägenheten känns smutsig.. Och golvet är kallt… Dessutom känns det som om jag bor tillsammans med okända människor. Då det är så lyhört..

Men. Dagen idag. Lite snabbt.

Vaknade till klockan, vid halv åtta imorse. Åt frukost.. Och gick sedan och la mig igen… Satte klockan på ringning två gånger till..
Natten var jobbig. Somnade inte förrän efter tre. Kanske till och med efter fyra! … Önskade mig bort. Ville inte flytta. Ville inte ta mig an vuxenlivet…
Bad till högre makter om att få försvinna. Somna in. Och inte vakna upp igen… Aldrig ha funnits…

Ja-a… Så. Klockan blev typ nio… Och jag började dra ur lakanen ur sängen. Och packa ner det allra, allra sista.

Sedan samlade vi oss. Pappa, mamma och jag.. Och åkte iväg för att hämta nycklarna..
Vid det här laget hade jag redan ringt dit, och känt mig extra modig och stolt, för att fråga om nycklarna hade kommit… Ja, vi ville ju inte åka dit i onödan. Ifall den förra hyresgästen lämnar in dem senare idag.

Hämtade nycklarna.

Och så hem igen.
Nu blev det en snabb lunch. Innan vi åkte iväg till lägenheten med första lasset.
… Och SOM vi kämpat idag! Tunga kartonger, upp och ner för trappor. Lika tunga och tredubbelt så otympliga möbler över sig uppför… och nerför trappor…
Mjölksyra i benen… Muskler som verkade växa så det knakade… Och ett sinne som bara blev tröttare och tröttare…

Men vi kämpade på. Pappa och jag… Ja, mamma hjälpte också till lite grann.

Två vändor med släpet, blev det… Och så monterades lite möbler ihop…
Vi fyllde släpet återigen, för att flytta över lite grejer till 23åringen… Mestadels möbler…

Och sedan så skjutsade pappa hem mig… Monterade och flyttade möbler på plats… Möbler som jag nu inte känner att står ALLS okej… Jag vet ju liksom inte riktigt hur jag vill ha det… Och ångesten gör mig missnöjd…

… Jag vill inte HA ett eget boende.. För många beslut… För lätt att kräva för mycket… Allt blir för viktigt… Och frågetecken stora…

Men jag har i alla fall duschat.. Plockat iordning lite… Och bäddat rent sängen…

Ska försöka sova lite… För att imorgon är det möte med jobbcoach och personligt ombud…

God natt med er <3

1/12 – 14 kl. ca 22.00

Dagen idag.

Social. Glädje. Inre lugn. Lite smått socialt motvillig. Ännu lite mer villig.

Press. Stress. Oro. Frustration. Uppgivenhet. Trött och sliten. Ljudkänslig. Framtidsvisioner...

Inte heller imorse, klev jag upp och åt frukost. Låg i sängen på morgonen. Efter att precis ha kommit på att jag egentligen behövde DUSCHA innan 21åringen kommer på besök.. Men nej, jag ORKADE inte. Hade ingen lust... Och jag kände bara att jag hellre låg kvar i sängen. Under oron för att behöva visa mig, skitig i håret...

Men klev sedan upp vid kvart över tio, när jag hörde lunchen skramlas fram därnere på nedervåningen.. Så. Då gick jag ner för att äta.. Och vid den här tiden, kanske man till och med kan kalla det frukost..

Mitti lunhen, kommer 21åringen över... Jag kände mig ändå rätt så lugn. Då håret inte såg så skitigt ut som jag hade förväntat mig att det skulle göra..

Det är klart.. Jag tänkte på det lite.. Men orkar jag inte duscha, så får jag skylla mig själv.

Efter lunchen, diskade jag iordning.. Och sedan hjälpte 21åringen mig att slå in 14åringens JÄTTESTORA julklapp som jag hade köpt till honom! Och den blev såå fin! Hon var även snäll och gjorde iordning en sådan där rosett av en MASSA krusade paketsnören..

Nöjda.

Sedan satt jag en stund och pratade med mamma och 21åringen. Bara vi hemma. Efter att pappa hade åkt till jobbet.

Mamma och 21åringen skulle ha sitt julbak idag. Varför 21åringen kom hit ifrån första början.. Så efter ett tag, lämnade jag dem, för att skriva ÄNNU ett mail till internetleverantören. Då jag FORTFARANDE inte kände att jag visste vad jag behövde veta. Och svaren de ger, ger också fler frågor.. Alltid.

Jag var stressad och förvirrad.. Och det spelar ingen roll HUR många gånger jag skriver ner frågor och svar. Förklarar för mig själv och kommer fram till vad som är det bästa eller mest rätta... på papper... För att nya frågetecken dyker upp... Och nya "tänk om", attackerar mig rätt som det är...

... Det är en hel vetenskap att skaffa internet. Och att inte veta vad som fungerar i just det området eller den LÄGENHETEN som jag bor i... och att samtidigt få svar från operatören, som inte stämmer överrens med deras webbsida... Eller att deras webbsida eller de själva är otydliga... Ja, det är krångligt. Läskigt. Förvirrande.. Ja. Uppstressande.

Men. Iväg med ett till mail. Fler frågor... Som jag sedan, efter 21åringens och min tripp till stan, hade fått svar på.. Ett svar som hjälpte mig MINST av alla! Och dagens kundtjänst, gav mig ett otrevligt intryck... Vilket är svårt att tyda via text.. Men ändå... Fick inte ALLS samma varma och mottagande känsla som igår!

Svaret hjälpte mig inte... Och gav mig bara fler frågetecken. Mer att älta.

Så. Jag försökte söka lite info på internet.. Men tänkte sedan, att det här MÅSTE de ju kunna hjälpa mig med! Annars struntar jag i dem. I internet iochöverhuvudtaget.. För att jag ORKAR inte. Det är BARA bloggningen som gör att det känns viktigt att ha bredband! Annars klarar jag mig med mobilen. Och kanske ett mobilt kontantkort.. Eller något.

Mailade min sista fråga.. Eller om det var TVÅ stycken. Minns inte riktigt...

... Men tillbaka en bit nu.. Hoppade ju typ över halva dagen.

Jag minns inte vad jag MER gjorde. Förutom att maila kundtjänst...

Det minns jag inte. Är så stressad och seg i huvudet...

Jo. Jag dammsög mitt golv och slog in den hemliga julklappen till 20åringen. Pussel att slå in DET paketet! Då det var format så speciellt. Till och med klippa i kartong, fick jag göra :P

Ner på nedervåningen, och lyckades fastna i 21åringens fälla!

Hon skulle precis åka till stan.. Och jag själv hade bara tänkt gå upp på övervåningen igen... Hade INGEN lust att åka någonsans och tvingas prata! Inte egentligen...

... Men hon bad så snällt. Och så många gånger... Ville inte åka ensam... Och "det skulle ju gå snabbt"... Jag fastnade när jag kom på att jag ville köpa godis :P

Så. Upp hämta jackan och mössan. Ner igen... Upp igen, för att hämta pengarna. Bra att ha, kanske. Om man ska köpa godis.

Och så åkte vi iväg. 21åringen är ju sådan som PRATAR väldigt mycket.. HELA tiden! Inte en tyst minut.. Och jag själv som är tysthetens bästa vän, kan inte ens FÖRSTÅ hur hon kan ha någonting att SÄGA hela tiden! Vart KOMMER allt ifrån?! Visst tänker jag mycket.. Nästan FÖÖR mycket.. Men ska jag prata... Nej, det finns inte så mycket...

Men svara. Ja, det kunde jag göra. Och det hände till och med, att jag själv startade eller vände på konversationer under bilresan idag ;D .. Så helt och fullständigt vantrivdes jag ju inte. Inte alls egentligen, faktiskt. Klart jag hade VALT lugnet i mitt rum. Men det gick an att umgås, när det bara var för en gångs skull ;)

In på Gina Tricot, som 21åringen skulle byta kläder på.. Och sedan tillbaka till bilen... för att hämta upp 14åringen från skolan... Och sedan 23åringen från... Ja, busstationen blev det.

21åringen var jättestressad. Då hon ville hem till julbaket igen... Och saker inte gick fort nog... Och det tycktes smitta av sig på de flesta av oss andra också... Själv kände jag mig orolig... Men det var inte så farligt.

In på Willys, för att hämta ut paket, och handla lite småsaker. Riesen och dextro, för min del..

Och sedan hem igen... 21åringen började direkt med julbaket tillsammans med mamma igen. 23åringen satte sig och höll dem sällskap. Störde lite grann.. 14åringen som var stressad och trött, gick in på sitt rum... Och jag gick direkt upp hit och stängde in mig...

Hade fått mail ifrån kundtjänst... Ja, detta var det mailet som kändes lite otrevligt... Nästan som om jag borde förstå det själv... Men samtidigt struntade hon i att svara på vissa av mina frågor.. Eller gav mig helt orelevanta svar... "Hade hon bara missförstått frågan?" ...

Började söka svaren själv.. Skrev av mig lite på den här bloggen... Mådde dåligt... Och skickade sedan frågan igen... Det jag inte kände att jag hade fått hum om ännu, på ett desperat sätt... "Nu kanske jag får svar!"

Stressad för att jag inte får det där j*vla internetet beställt någon gång. För att det inte kan vara enklare... Och frustrerad för att jag borde ha börjat med detta för flera dagar sedan!

Middag.

... Och sedan minns jag inte...

Satte jag mig här vid datorn igen(?) ... Jo. En stund, tror jag...

Och sedan ner till tv:n. För att sätta mig ensam och i lugn och ro..

Tills resten av familjeskaran kom och satte sig! Då blev det livat igen! Såå många röster... Såå högljudda. Och alla pratade på en och samma gång! Och bättre blev det då INTE när pappa kom hem och skulle ha hög volym på tv:n för att kunna höra vad de säger DÄR!

Stress. Press. Oro och osäkerhet. Punktlisteboken väl använd. Och alla hjärnans krafter, likaså. Till att försöka komma på lösningar. Planera... Och fundera. Lära mig mer... Försöka förstå...

... Men kvällen var också positiv. För att idag fick jag veta att pappa har lyckats få ledigt på måndag. Så att vi antagligen kommer att hinna flytta HELA mitt bohag redan då! Skönt att höra. Då är det bara avsaknaden av internet som kommer att vara jobbig, de första dagarna.. Men kom iallafall fram till att ett mobilt internet istället för trådlöst kunde funka, till min bärbara. Så lite som jag kommer att använda den..

Trots allt, så kommer jag fram till något under sådana här jobbiga stunder också. Så de är ju inte HELT bortkastade. Planeringarna och funderingarna GER någonting... Men jag undrar bara när jag ska vara framme.. Hur allt kommer att lösa sig.. Och rädslan att glömma... Ja, den är nog nästan värst...

Det är så mycket på en gång. Internet ta mycket överhand just nu... Men det är ju såå mycket, mycket annat också, som rör sig däruppe... samtidigt...

Syskonen åkte hem... Och vi andra, som fortfarande bor här, satt kvar vid tv:n en stund till..

.. JAG äter för ätandet skull. Bloggar... Och ska snart försöka slappna av en stund. Ser fram emot natten... Men hindar gärna fler dagar från att komma... Om det hade gått..

God natt med er <3

Får se om det BLIR något inlägg idag... Har nämligen inte HÄNT så mycket.

Jag kan iallafall säga som så, att jag SOV så HIMLA bra inatt. Det var såå skönt. Och jag brydde mig inte ens om att kliva upp för att äta frukost. "Ät när jag känner för det. Inga rutiner. Inga krav". Otryggt. Japp. Men nu när jag inte BRYR mig... Såå himla skönt!

Vaknade trots allt vid kvart i sju. Trots att alarmet var avstängt.. Antagligen en vana. Men gick bara en vända på toaletten. Och somnade sedan om igen..

Vaknade någon gång vid åtta. Kollade klockan... Och somnade om. Vaknade igen någon gång efter tio... Kollade klockan. Suckade. Och somnade om.

Det var såå skönt! Att bara inte BRY sig..

Nu BRUKAR jag ju inte bry mig när jag ligger och drar mig på förmiddagen.. Men idag var det någon extra lugn och trygg känsla inombords. Jag kunde ligga där HUR länge som helst.. Ja, nästan iallafall.

... Runt... Ja, jag vet inte. Efter elva någon gång. Eller om den var HALV elva, så skrev Bästisen till mig. Messade att "Jag vill ha sex!" xD Och jag var ju bara TVUNGEN att svara. Svarade "Ja, jag kan ju tyvärr inte hjälpa dig med det" :P

.. Ja, och sedan höll vi på och messade fram och tillbaka, nästan hela dagen. Ja, halva iallafall. Om både tråkigt och kul. Och det kändes faktiskt rätt så bra. Att få vara social på avstånd. Det är ju inte särskilt mycket press i det. Och slutar man skriva, så är "umgänget" över...

Jag höll mig på övervåningen hela dagen idag. Då mamma jobbade natt inatt. Och hon är så tråkig när hon sover... Och JAG är rädd att störa..

Satt på sängen och messade... Något mer vet jag inte om hände.. Jag hade lite småtråkigt.. Och funderade lite över hunddagiset, och problemen jag stöter på hela tiden. Försökte komma på lite lösningar...

Ja, jag vet inte.

Läste även någon blogg. Kollade blocket hundar... Mailen såklart...

Minns inte riktigt. Och jag har SÄKERT glömt någonting stort... Ja, hur stort det nu kan BLI när man sitter inne på ett rum hela dagen! ...

Middag. Och sedan upp hit. 17åringen hade en kille på rummet. Antar att det var kompis.. Men lät dock som något annat. Nej, inte SÅ. Men hur de pratade och fnissade tillsammans.

Så. För att slippa lyssna på obegripliga ljud som inte JAG ALLS hade med att GÖRA, satte jag på musik på mobilen, ut i högtalarna, på relativt hög volym... Och började SJUNGA. Japp. Högt och ljudligt. Så, att DE hörde MIG... Ja, det var inget frågetecken..

Vilket till slut fick mig att slås av tanken... Tänk om att börja sjunga i KÖR, kunde vara något som öppnar lite sociala vägar(?)... Man behöver inte prata särskilt mycket... Utan tiden man "umgås", kanske om jag har tur, består av näst intill ENBART sång.

Ja, jag kan sjunga i kör. Tillsammans med andra. Eller iallafall kunde jag det när jag var liten. Ja, typ lågstadieliten, och upp till 16(?) eller vart nu gränsen gick. Det var barnkör. Kyrkans barnkör. Och kören bestod i stort sätt, enbart av oss syskon. Vi var sex stycken av oss syskon, som sjöng i kören.. Och så kom det ett par tre stycken utöver oss, då och då. Och så 26åringens bästis som också gick där väldigt länge.

Ja. Så då kanske det inte var så KONSTIGT att jag kände mig trygg. För att när jag växte upp, hade mina syskon den inverkan på mig. Då blev jag som den andra sidan på en bok(eller vad man nu ska säga)... Den rollen som ENBART min Xsambo har för mig nu! Det finns INGEN annan som kan få mig att känna mig trygg i sociala situationer, just nu. Dock det enda stället där inte heller HAN kan... Hos HANS föräldrar.

Men nu tappade jag mig.

En annan sak som jag inte vet, med kör. Det är väl att det denna gången blir en VUXENKÖR i så fall. Vilket betyder att man ska lära sig SJUNGA(gjorde vi inte på den barnkören)! LÄRA sig sjunga. Då behöver man antagligen öva på att sjunga ensam. Så att man kan få vägledning och shit..

Nej. Jag vet inte.

Men sjöng iallafall en stund. Högt och tydligt. Dock där jag visste jag brukar sjunga falskt, sjöng jag tystare.

... Och sedan blev det ner till tv:n. Mamma sov i soffan. Och själv satt jag och ältade hur jag skulle kunna vara HEMMA imorgon, när jag EGENTLIGEN skulle vara på hunddagiset. Vad jag skulle säga till mamma. Och hur hon skulle reagera. Konflikträdd och osäker som jag är.. "Och om jag inget säger... Hur skulle allt te sig IMORGON, när jag dyker upp till lunchen?"

Men jag tog mig i kragen. Och sa att jag blir hemma. Drog till med en halv lögn. Halv sanning... Och kände mig sedan fortsatt spänd en stund. Tills det släppte.. Och ja-a..

... Jag har ätit typ TRE gånger, sedan jag satte mig vid tv:n! Men det var någonting som bara gjorde mig orolig en STUND "hur bra ÄR det att äta med så kort mellanrum? Hinner man förbränna det första?"... Men sedan sa jag bara till mig själv... "Äsch. Skit samma. Det är INGENTING mot vad jag har uttsatt min kropp för tidigare. Och ÄR man hungrig, så ÄR man." ...

... Och nu. Upp hit. Vänta på nästa dag. Sova.

God natt med er <3

... Känner ingen glädje i att dela med mig, längre... Snarare tvärt om.. Då det känns så jobbigt att hänga ut samma inre svaghet gång på gång.. Alltmer ofta..

... Kom på att jag ju kan låsa bloggen ett tag. Om jag vill kunna vara HELT privat och "ifred" och samtidigt inte vill få någon glugg i bloggen.. Men vi får se.

Det är trots allt en del glädje i att andra kan dela min vardag med mig... Även om det inte gör så stor skilnad i sig..

Dagen idag.. Ingenting att vara stolt över precis.. Och det känns som att... Nu finns det ingenting kvar. Ingenting av värde.. Jag VET att jag är svag och att jag inte HAR den viljan som krävs... Och nu ser jag bara inte några fler lyckade möjligheter framför mig...

Jag klev upp imorse... Röda veckan hade "äntligen" kommit... Och funderingen kom direkt. Tvivlet blev ytterligare lite starkare... "Skulle jag skjuta upp det hela några dagar?" ... "Men jag måste ju ändå in till stan. Då jag har brev att posta... Och föräldrar "att lura"... Ja. Låter kanske fel.. Men jag ville bara inte ha några som helst frågetecken eller konfrontationer när de märkte att jag var hemma och inte på hunddagiset...

Så. Jag åkte iallafall. Utan att vara helt säker på att jag skulle gå dit... Eller ifall jag bara skulle posta brevet och sedan gå och sätta mig utanför bibblan... Och springa ut och in från toaletten..

Bussen som jag tog, var JÄTTEFULL.. Och min röda vecka och oron för läckage, lättade från mitt huvud... Ja, jag glömde nog nästan BORT det.

Då bussen var så full med ungdomar som skulle till skolan, så fick jag precis se min nästa buss, åka förbi oss när vi anlände till busstationen...

SÅ.. Japp. En anledning att faktiskt TA beslutet att skriva till min jobbcoach.. Det sa liksom klick. Och jag hade bestämt mig.. Inget mer tvivel. Jag skulle till bibblan. Och låna toaletten. Låna toaletten... Och ja. Låna toaletten några gånger till.

Men när jag messade jobbcoachen och frågade om det fanns möjlighet att skjuta upp det, fick jag bara till svar att det var lika bra att få det gjort...

Och så kom hon och hämtade mig på torget..

Men jag kan ju inte säga att jag var särskilt PIGG på att vara på hunddagiset idag. Att behöva känna att jag måste vara social.. Att behöva TITTA på människor eller svara när de PRATAR med mig..

Nej. Jag kände mig EVEN MORE tillbakadragen. Osäker och rädd. Idag..

Vågade inte titta upp. Stirrade bara åt ett annat håll... Och ville mest av allt, bara fly. Springa iväg... Men då jag kände att det inte var dags för något beslut som blir fel vad jag än gör, vågade jag inte heller riskera denna praktikplatsen. Denna möjligheten...

Så. Vi åkte dit. Jag. Fortfarande lika orolig och osäker. Innerst ovillig till att vara varken bland hundar eller folk... "Det var LÄSKIGT"... Och det faktum att jag läckte och inte skulle våga gå på toaletten... Ja, tanken låg ju där och lurade i bakhuvudet.. Trots att pressen och oron över själva PRAKTIKEN. KRAVEN. Och det SOCIALA, var det som tog över...

Väl där, gick vi trots allt in.. Men det kändes INTE okej. Jag såg människorna i ögonvrån... Men jag ville hålla mig så LÅNGT ifrån dem, som möjligt.. Och jag ville inte titta rakt PÅ dem.. Inte heller riskera att behöva SÄGA någonting... Och rädslan i blotta TANKEN på den uppmärksamhet som jag kanske kunde utsättas för(!)...

... Nej. Jag ville inte. Jag vågade inte... Och frustrationen över vetskapen om att jag faktiskt bara gjorde det hela STÖRRE än vad det ÄR... Jag menar. De är ju bara MÄNNISKOR. Inga MONSTER! ... Ja, den gjorde att jag kände mig ÄNNU mer misslyckad... och gav mig ångest för att jag sabbade den här chansen och visste med mig att jag skulle göra det igen och igen... och IGEN.

För att i gymnasiet hände något... Jag upptäckte att det inte var farligt att ge upp... Under HELA min uppväxt har jag varit tapper och kämpat... Tillåtit mig själv att må dåligt... Bara för att jag trodde att... Ja, jag tror inte ens att jag visste OM någon annan verklighet... Hade ju aldrig TESTAT att ge upp.. Antagligen i rädslan för konflikter..

.. Men nu.. Ja, jag är MÄSTARE på att backa! För att det GÅR... För att det är ENKELT.

... Men jag rusade iallafall ut därifrån istället.. Och så promenerade jag med raska steg tillbaka till biblioteket... Ja, det var stängt när jag kom på morgonen..

Men nu var det öppet. Tog mig in på toaletten, det första jag gjorde.. Satt sedan på bänken i stensalen... Tills jag fick ONT i rumpan! Men ändå satt kvar ytterligare någon timme..

Toaletten igen... Säkert några gånger.. Och sedan vidare till gallerian en stund. För att sitta DÄR och glo lite ytterligare..

Tillbaka till bibblan, för ett sista toalettbesök... Och sedan bestämde jag mig för att trots allt köpa lunch.. Klockan var halv ett... Och jag hade redan bestämt mig för att det inte var så viktigt trots allt, att äta...

... Men som sagt. Lunch skulle det bli. Annars sabbar jag YTTERLIGARE en sak, ÄN en gång..

Tvivel på vägen til affären. Men köpte mig lite plocksallad.. Gick till busstationen.. Och med lite otrygghet i själen, åt jag min lunch bland allt folk. Ja, det fungerade. Men det är ingenting som jag gör om det går att undvika..

... Men skulle jag hinna med lunch innan middag... Ja, då var det dags nu.

Åkte hem.. Och så gick jag direkt upp hit och la mig på sängen.. Jag var JÄTTETRÖTT. och behövde bara sova..

Satte på musik på mobilen... Och slappnade av..

Men då jag visste att hyresvärden skulle komma med en målare, vågade jag inte tillåta mig själv att somna till.. Småsjöng lite grann för att undvika att somna. Då ögonlocken "flimrade"... Om man nu kan säga så(?)...

Och så kom de.. Sena. Efter mycket om och men.. Jag kände mig ändå rätt så trygg när de kom och knackade på min dörr.. Osäker inför det hela.. Men det var inte så farligt.. De gick ju nästan på en gång igen..

Och DÅ... DÅ kunde jag slappna av.. Men det gjore jag inte.. Jag klev upp. In på toaletten... Och även ner på nedervåningen för att äta middag tillsammans med mamma. Diskade iordning den lilla disk som var... Och gick sedan upp och la mig under filten... Utan musik, denna gången... Och ja. Jag somnade.

Vaknade igen klockan sex.. Och gick då ner och såg på tv. Och där blev jag sedan sittandes till strax innan jag skrev detta inlägget.. Det var också NU som datorn slogs på för första gången..

Vid tv:n åt jag bulle. Kakor.. Och yoghurt med kakao, russin, nötter och frön.. Bobbade i mig... Och bestämde mig för att SLUTA med alla rutiner.. Bara äta när det faller mig in.. För att jag orkar inte bry mig... Inte just nu... Då jag kommit underfund med att hundar inte ALLS är vad jag vill jobba med.. Jag ORKAR inte.. Och jag tror mig inte klara AV det... Har varken kunskap eller lugn och trygghet.. Och jag kräver alltid ALLDELES för mycket av både mig själv och hunden...!

Så. Nu blir det natten... Och det ska bli såå skönt att SOVA.

God natt med er <3

Oke. Dagen från början då...

Jag hade svårt att somna inatt. Låg vaken och fifflade med mobilen, fram tills klockan halv fyra på morgonen.. och somnade väl sedan, några minuter senare..

Vaknade till klockan, vid halv sju. Upp för att äta frukost. Och sedan sova vidare en stund. Sov nog rätt så hårt i några timmar. Och klev sedan upp vid tolvtiden.

Åt lunch. Diskade iordning efter lunchen...

Och gick sedan upp hit igen. La mig på sängen. Trött. Och med ångest. Då mamma och pappa tjafsade så mycket.. Känner bara att mamma kan vara för mycket ibland.. Och att pappa är en relativt sjuk man som får ta mycket... Ja. Mycket som inte har med förståelse att göra...

.. Men mamma gör nog vad hon kan. Hon är orolig bara. Orolig övar pappas hälsa. Orolig över flytten. Orolig över ekonomin... Ja. Och antagligen orolig för många andra saker OCKSÅ..

Och att sätta sig in i någon annans känslor, när hon själv känner sig stressad eller orolig... Ja, det kan man ju förstå..

Men idag blev nog pappa lite sårad, tror jag.

Men om det är något som mamma inte snålar med när hon väl förstått sitt "misstag"... Ja, det är ordet "förlåt" och "jag tänkte mig inte för"... Eller. "Jag såg inte på det på det sättet..."

... Ja-a.. Men tillbaka till mig.

Låg på sängen och råkade somna till i ytterligare någon timme. Innan jag till slut klev upp från under min filt, vid halv fyra. Då det var dags för en snabb kopp kaffe, innan pappa skulle åka till jobbet. Ja, han var på undersökning hos läkaren idag.. Så blev några timmar senare iväg.

... Jag passade på att ta en liten skål med yoghurt, russin. Nötter och frön. Också. Då jag var lite småhungrig.. Och middagen skulle inte bli förrän om någon timme.

Diska iordning efter fikat...

Och sedan... Ja. Antingen så...

Ja, just det ja. Jag höll på att glömma. Emellan att jag låg på sängen och ältade det faktum att jag skulle behöva duscha innan imorgon... Vilket jag inte orkade. Och att jag behövde städa badrummet idag. Då det kommer hustittare imorgon... Men inte orkade DET HELLER...

Ja, och det att jag SOMNADE på sängen sedan. Städade jag faktiskt badrummet. Trots stressen och bristen på ork.. Ångesten som jag kände..

Men jag gjorde bara en snabbstädning. Tog väl tio minuter kanske... Och SEDAN somnade jag på sängen.

.. Men tillbaka till, efter fikat.

Då tror jag att jag satte mig här vid datorn och... Ja, jag HADE tänkt att skriva en peppande text till mig själv, om att jag VISST borde gå till arbetsträningen imorgon. Att jag BORDE klara det här. TROTS de motgångar som tycks läggas på hög.. Ja, det VERKAR som om röda veckan drar ut på tiden, att sätta igång. Den har varit påväg i flera DAGAR nu.. Såpass länge att jag till och med trodde att den skulle vara ÖVER tills imorgon! Men nu tycks imorgon kunna bli FÖRSTA dagen! Vilket betyder att det kan bli ÄNNU en sak att känna sig spänd över imorgon! Allra helst då jag inte kommer att känna ro... eller kanske ens VÅGA gå på toaletten därborta! ... Och jag måste gå varannan TIMME!

... Så. Jag hade funderat på att bara se om jag kunde skjuta upp det ett par dagar... Då jag verkligen oroade mig för detta...

Men. Nej. Det är ju klart att det ska GÅ. Jag får ju lösa det på något sätt. Tredubbla skydd :P ...

DET är nog trots allt min MINSTA utmaning imorgon!

Men iallafall. Nej. Den där peppande texten... Så långt kom jag aldrig. Jag satte igång datorn... Och ramlade direkt in på att hämta hem planritningen på min lägenhet... Då jag SKRIKER efter att få veta vad som kan stå vart, i lägenheten!

Jag kände bara att jag behövde veta hur stor den var i förhållande till soffa, soffbord, tv-bänk... Skrivbord... Ja, de möbler som jag visste redan NU, hur stora de skulle bli.

Så. Jag började räkna ut väggarnas längder... Allihopa. Och räknade även ut kvadratmeter för varje rum... OCH så räknade jag ut möblerna. Målade dem i streck i rätt storlek i förhållande till lägenheten... Och placerade dem vart de kunde tänkas stå..

Det tog sin lilla stund. Både att räkna och att klura ut HUR jag skulle räkna! Göra. Göra om. Göra rätt. Radera. Rotera. Klippa ut. Kopiera. Och klistra in. Börja om HELT från början. Då jag hade tänkt fel...

Ja. Det pågick ett tag.

Middag däremellan. Diska iordning lite snabbt. Knappt någon disk. Så det gick snabbt.

Och upp hit och fortsätta.

Ta en paus.. Eller så ansåg jag mig klar.. Jo, jag tror att det var så..

Och så en dusch.

Vinka av mamma. Säga till henne att låta tv:n stå på. Då jag skulle titta på den.. Bara upp och lämna duschhandduken.

... Fastnade ÅTERIGEN vid mina ritningar. Råkade ju gå förbi :P ... Fifflade lite till...

Och skrev sedan ut pappret..

Satte mig vid tv:n... Men tittade nästan oavbrutet på pappret.. Med lite tjärv koncentration. Hade ju tv:n att hålla koll på också... Och blev seg i huvudet av att tänka på båda två... Så. Bort med pappret en stund.. Lite te.. Och ett päron. Då jag kände mig småhungrig, vid elvatiden.. Konstaterade att jag än en gång missat kvällsmålet... Så jag satte helt enkelt matklocka nu. Både för frukost, lunch, middag och kvällsmål. Så att jag kan få mitt kvällsmål vid den tid som jag vill ha det. Och inte mitt i natten ;)

... Och så fyllde jag på med en knäckemacka efter päronet.. Då jag kände att jag var ytterligare lite hungrig.

Lite mer tv. Svårt att koppla av ordentligt. Och i vetskapen om att natten skulle bli lång efter all sömn... Så kände jag att det var bättre att sitta kvar..

... Men det blir natt. Och jag ska kliva upp(för att inte gå och lägga mig igen) vid halv sju imorgon.

... Så. God natt med er <3