... Jag tror att jag tar och kvällsbloggar NU istället. Då det känns lite onödigt att skriva av mig i textsamlingen när jag ÄNDÅ snart ska skriva mitt kvällsinlägg..

 

.. Ja, för att på NÅGOT sätt har jag nu kommit tillbaka till mina RIKTIGA inlägg igen. Vilket känns skönt. Ordning och reda =)

 

Igår natt...

Ja. Först satt jag ju och sökte... Sökte, sökte och SÖKTE... efter rätt julklapp till min HemligaPerson...

Vägde fram och tillbaka. Oroade mig. Ältade och hade mig...

Gick från webbsida till webbsida... Och tillbaka till webbsida IGEN. Säkert tjugo gånger om..!

 

Jag var såå orolig att välja "fel"... Att han skulle bli missnöjd...

Att det sätt som JAG hade resonerat på, var en SJÄLVKLARHET för ALLA andra i julaftonssoffan, att det var HELT VRIDET... Att jag borde ha tänkt SÅ istället...

Och att jag sedan SITTER där... Och inser att det som jag tidigare tänkt men inte VALDE, såklart var det som jag skulle ha VALT... "Det är ju en ren SJÄLVKLARHET!"...

 

... Japp. Perfektionisthjärnan...

Osäkerheten...

.. Rädslan att SVIKA...

 

... Men jag lyckades till slut TA ett beslut. Beställa hem. Betala... Och tillåta mig själv ta en lättnadens suck...

... Ja, för en STUND...

 

För att strax därefter, satte funderingarna igång igen...

Jag slungades mellan att ACCEPTERA mitt val... och vara helt OKEJ med det. LUGN...

.. Och att få hjärtklappning... Blod som forsade extra snabbt genom huvudet... Sådär så man nästan kan svimma...

Kalla och varma kårar som attackerande rusade genom min kropp. Som stötar, fast mer tungt än hårt...

 

Beroende på hur mina funderingar gick, och ifall jag för sekunden, kände att valet jag gjorde var RÄTT eller FEL... Slungades jag mellan dessa känslor...

Och ja. Jag kan ju SÄGA... att jag helst varken ville SOMNA eller VAKNA igen, just då...

 

... Jag somnade bort från mina funderingar och ältanden. Från dessa hopp mellan känslor... Kroppsliga likt som emotionella och tankemässiga...

Och VAKNADE sedan på morgonen, till samma ångest och funderingar...

Jag KUNDE bara inte acceptera mitt val..! "För att det KÄNDES inte RÄTT!"...

 

... Så. Innan det skulle vara försent, STRESSAR jag igång datorn, under frustration över att "den är såå SEG att få IGÅNG..!"...

Och så skickar jag iväg ett mail till webbutiken där jag igår hade beställt och betalat denna julklapp...

Men först kollade jag lite grann på diverse info... "INNAN jag riskerade att ÅTER göra ett misstag..!" "För att DETTA var nog sista chansen att få till det RÄTT!"...

 

... Sedan var det bara att vänta...

Vänta på svar...

 

... Jag gick och bäddade ner mig i sängen igen...

Kunde SÅKLART inte sova. TROTS att jag somnade efter fyratiden på morgonen...

.. Men jag vilade.

 

... Och efter bara några MINUTER, hade jag fått svar ifrån butiken...

Han ändrade i min order direkt...

OCH vilken lättnad!

 

... Men det var ju inte heller NU, helt bekymmerfritt...

Jag började oroa mig för om jag skrev RÄTT info i meddelandet. Eller om det nu skulle bli fel IGEN!

... Och det gick inte heller att kolla UPP. Då MITT mail inte visades i konversationen...

 

Men TROTS det, var jag rätt så lättad över att ha ändrat i ordern... "Detta var nog MYCKET bättre"...

 

... Jag fortsatte ju såklart fundera...

Fortfarande när jag satt på bussen in till STAN idag vid ettiden, funderade jag och ältade. FORTFARANDE fick jag dessa känslosvallningar av stress och nervositet. Kalla och varma blodforsningar... Och lite lätt hjärtklappning. Beroende på vad jag för stunden tänkte om det hela...

 

... Men tillbaka lite grann nu.

Det blev iallafall lunch vid vanlig tid...

Eller ja. Jag STRESSADE igång med den. Då jag kände mig TVUNGEN att åka in till stan idag. "Behövde ju HANDLA!"...

 

Och även om jag egentligen varken ORKADE eller hade lust... Så var det någonting som jag behövde GÖRA, "för att inte svika mig själv"... Och riskera att det kraschar... Att JAG kraschar!

 

Men det kändes ju samtidigt onödigt. Och lite smått motstridigt. Då jag inte känner att jag kan få IHOP ätandet ÄNDÅ...

"Jag har gett upp om att laga mat. Om att försöka komma på VAD jag ska äta. Och att sedan orka TILLAGA maten..!"..

... Och jag har därmed gett upp om att försöka HANDLA mat! .. Vilket gör att det känns FEL att handla någonting till de ENKLARE målen OCKSÅ!

 

Men jag gick iallafall iväg till bussen...

Tog MED mig min stora väska på hjul... Och under spjutande ångest över HemligaTomtenJulklappen... Och samtida tvivel om ifall jag ens skulle TA mig hela vägen till affären idag... åkte jag iväg till stan...

 

Jag TOG mig till affären...

Jag HANDLADE det jag skulle ha och lite till...

Och funderade sedan, hela dagen efter det, på saker som jag hade köpt. Rätt och fel...

Hur jag skulle FÖRVARA dessa... Och i vilket UTFÖRANDE varorna egentligen var BÄST att köpa...

 

Jag menar. Frysta frukter och sådant, har jag läst att behåller mer av sin näring än vad färska som förvaras ett tag, gör...

Torkade frukter och sådant, FÖRLORAR ju såklart mycket näring...

 

Och sedan så var det sötat eller naturellt... Då tänker jag nötter eller torkad frukt...

 

... Och så var det ju PRISET, också...

Vad ska man prioritera när det gäller billigt eller näringsrikt... Och hur ska jag kunna VETA allt? Hålla KOLL på allt?

 

... Jag menar.

På vissa ställen eller med vissa varor, kanske till och med det bästa valet är billigare... Och vad gäller annat, tvärtom...

Och på vissa ställen kanske "DET alternativet" finns, men att jag inte vet OM det...

... "Och om det finns någon kunskap som jag inte HAR... Som det såklart GÖR...

Hur ska jag då veta om att jag kan göra ÄNNU BÄTTRE? ... VÄLJA ÄNNU SMARTARE?"...

 

... Och jag bara ältade och ältade... OCH ÄLTADE...

 

När jag kom hem, var det de färska daddlarna, ananasen och vattenmelonen...

Ja och RESTEN av frukten som jag hade köpt(!), som var det största dilemmat...

"Skulle jag FRYSA IN dessa?.. Då jag ÄNDÅ bara använder dem till smoothies..?"... "Och om jag GÖR det.. Hur gör jag då det på BÄSTA sätt, så att inte alla bitar fryser ihop till en stor isklump?"...

"Och dessa daddlar... Skulle jag ha valt TORKADE istället?.. Fast de är väl inte lika närinsrika?.. Och inte lika Smoothie-vänliga?"...

 

... Ja, jag höll på att tappa mig själv...

Men det DÄR kan jag hantera.

Dock så har jag svårt att acceptera att jag fortsätter äta dessa ENKLARE mål, "när jag nu inte längre ens TITTAR åt att få i mig TILLAGAD MAT!"...

 

... Och hela den GREJEN, får mig att känna mig uppgiven...

Jag vill inte LEVA på lättmat. På frukt, bär och nötter. På möjligtvis grönsakssoppa till lunchen...

Jag vill äta NORMALT..! Ja, vad JAG tycker att är normalt, det vill säga.

... Ett TILLAGAT mål till middag.

 

Idag blev det dock två knäckemackor med jordnötssmör och skinkost. Lite naturella nötter. Ett glas juice och en kopp kaffe med grädde i...

DET var min middag...

 

Kändes inte bra. Inte okej...

Men jag accepterade det. Och jag blev mätt... DET är ju iallafall huvudsaken!

... Ska FÖRSÖKA orka göra GRÖT till kvällsmålet. Så får jag i mig någonting HALVT tillagat iallafall ;)

 

... Sedan så messade jag mamma.

Sa att jag funderade på att komma över imorgon eller på fredag... Varför inte TORSDAG... Det VET jag inte. BLEV bara så.

 

Imorgon var hon inte HEMMA hela dagen. Så fredag passar bättre.

Ska bli skönt att PRATA med henne. Prata av sig lite. Och uppdatera om hur saker har gått och vad jag har GJORT sedan vi träffades sist...

Det var LÄNGE sedan!.. Jag MINNS inte riktigt när..

 

...

 

Ja. Där tog det stopp.

Så. God natt med er <3

 

 

... Jag är så TRÖTT, att jag håller på att somna sittandes.

 

Jag behöver gå och lägga mig...

Men först behöver jag diska...

 

Diskbänken är full med disk...

Det är sådär rörigt, att jag blir stressad, bara av att TITTA på det. Vilket gör att... det inte blir gjort...

Och för varje gång jag äter, blir det ju lite till...

Lite YTTERLIGARE av röran. Av stöket... Av stressen inombords...

 

Och allt blir bara ÄNNU mer meningslöst och tungt att ta TAG i, när jag inte känner att RESTEN funkar...

 

... Jag är inte nöjd med ätandet...

Jag har ingen ork att anstränga mig för att äta någonting tillagat. För att äta det som jag enligt mig SJÄLV, BORDE äta...

 

Och det gör mig missnöjd. Det får mig att känna mig otillräcklig och svag...

Som en svikare mot mig själv...

För att "Jag borde. Jag vill leva så bra jag kan"...

 

Men jag ORKAR inte det.

Jag orkar inte UPPNÅ mina alltför höga krav...

Orkar inte LAGA mat på eftermiddagarna... Orkar inte KOKA gröt till varje kväll...

ANVÄNDA mer disk, så att diskbänken blir stökigare...

 

... Och jag orkar inte KÖPA mat...

Försöka komma FRAM till vad jag ska äta varje dag... Och sedan ta tag i MATLAGNINGEN...

Om så ens ta fram matvarorna ur FRYSEN!

... Orkar inte sätta igång...

 

För att. Egentligen VET jag inte...

Vet inte hur maten ska se ut. Vad det ska bli AV den när jag är klar...

Eller ens om jag är HUNGRIG på det jag TILLAGAR!

Jag har liksom ingen LUST...

 

... Men att känna hur jag hela tiden glider tillbaka...

Att jag inte orkar ta KONTROLL på det sätt som jag ÖNSKAR...

Det gör mig deppig. Tung...

 

För att. Jag vill inte göra det halvdant...

SKA jag göra det...

.. SKA min tanke vara "att satsa"... Att VILJA...

 

... Ja, då ska allt också FUNGERA som jag VILL..!

... För att. Får jag inte i mig RÄTT näring... BRA näring...

Ja, då finns det ingen mening att ta mig IGENOM någonting som jag egentligen inte VILL... Inte ORKAR...

Då kan jag lika gärna STRUNTA i det hela...

 

...

 

Dagen idag...

 

Idag stod "hämta ut paket" och "handla", på schemat...

 

Jag klev upp vid nio. Efter att ha somnat efter...

Ja, men närmare fem någon gång...

 

Åt frukost.

Och gick och la mig igen...

 

Klev sedan upp till HemTillGården...

 

... Efter att ha sett på serien, började jag planera lite för dagens matinköp...

Men jag fann aldrg orken till att åka och handla...

 

... För det första, kändes det jobbigt, bara att ta med sig den stora VÄSKAN till stan...

Och för det andra, kunde jag inte när jag föreställde mig, mig själv gå i affären bland alla varor, känna att jag skulle ORKA hela proceduren...

Att välja vad jag skulla handla. Att PLOCKA varorna...

Att sedan ställa mig i kassan...

BETALA dem...

 

... Nej... Jag ORKADE helt enkelt inte...

Inte idag...

 

... Men jag åkte iväg till stan ändå...

"Busskortet behöver utnyttjas... Annars känner jag mig onödig och dum... Då pengarna kan användas till ANNAT, om jag ÄNDÅ inte ska UTNYTTJA kortet sedan"...

 

... Jag tog bussen vid tjugo över två...

 

Jag TRIVDES inte riktigt med mitt val att INTE handla...

För att på schemat STOD det "handla"... För att jag BEHÖVDE(behöver) handla... "Och jag SKULLE orka...  Om jag bara GJORDE det"...

Och att handla här i byn... Där saker kostar rätt så mycket MER...

Det känns aldrig RÄTT(om anledningen är lättja)... "Då jag KAN handla på större affärer"...

 

... Väl i stan...

Jag var trött. Så jag satt kvar på bussen, ända in till busstation... Och så tog jag en promenad som slutade med att bli en KVART lång.. Som avslutades på busstationen igen...

 

När jag kom tillbaka, stod klockan-tre-bussen på stationen och väntade...

Den buss som alltid är så full av barn och ungdomar...

Den buss som jag ALLTID UNDVIKER..

 

Men jag kikade in i bussen... Och den VERKADE inte så full...

Så jag klev på... "Ingen vits att vänta på nästa"...

 

Men... Nej.

Från och med nu, undviker jag den igen...

Bussen blev mer och mer full...

Barnen och ungdomarna sprang fram och tillbaka mellan sätena... Kunde inte bestämma sig för vart de skulle sitta...

Och JAG... Jag satt och frustrerade mig över att busschauffören TILLÄT det! "Det är ju bälteslag i bussen... Borde de inte åtminstone få en TILLSÄGELSE, när de är BARN?"... En LITEN hint i högtalaren, bara...

 

... Jag gick in en vända på affären, innan jag gick hem...

Skulle köpa mig ett paket bröd, trots allt. Och så hämta ut det där paketet från posten...

 

Klart.

Och hem för att fixa någonting att äta...

Men jag fann ingen ork... Och även IDAG, fick det bli mat ur frysen... Den SISTA av mina matlådor! Så. Från och med IMORGON, MÅSTE jag laga mat igen... "Annars spricker ALLT!"...

 

... Jag har halvsovit framför tv:n...

Och jag har ätit ett kvällsmål med en smörgås och smoothie. Istället för GRÖT och smoothie..! Vilket även DET, satte igång hjärnan!

 

... Jag vill bara att allt ska funka... Funka som JAG vill... Jag vill känna kontroll...

.. Styrka och kontroll...

Och jag vill inte behöva KRIGA med mig själv för att min vilja skiftar...

Jag vill bara kunna ACCEPTERA det. Utan att behöva undra...

Utan att behöva känna mig SVIKEN av mig själv... SVAG.. för att jag känner för en annan SAK än vad jag kanske gjorde "för någon DAG sedan"...

Slippa bli OSÄKER för att jag är rädd att falla ner i skräpträsket... Där LÄTTJA står för mina val..!

 

... Och jag KÄNNER att jag är PÅVÄG dit...

 

Men imorgon måste jag handla...

Hoppas bara att jag ORKAR...

Det känns ju EXTRA tungt, när jag inte känner att jag får kläm på ÄTANDET... Och orken till DET, på det sätt jag vill...

 

Och jag borde diska också...

 

Jag borde(fortfarande) anmäla att mitt fönster läcker in när det regnar...

 

Jag borde beställa hem den sista julklappen, för HemligaTomten...

 

... Och det finns så MYCKET jag borde göra...

*Suck*...

 

...

 

Det är någon ifrån kommunen, som FORTFARANDE går in på min blogg...

Fastän jag har sagt ifrån... För att jag känner att det blir en text skriven ur ett friare sinne, om bloggen är HELT anonym...

 

Men jag är för TRÖTT för att skriva om det nu...

Jag vill bara borsta tänderna och gå och lägga mig...

 

... Men disken...

Utan att diska IKVÄLL, blir det jobbigt med FRUKOST IMORGON...

Och även lunch, middag och kvällsmål...

 

*Suck*...

Tillvaron slipper mig ur händerna...

 

God natt med er <3

 

 

... Jag BORDE säga att det har gått BRA idag. Att allt gick över förväntan... Och att jag kände kontroll... Kände mig relativt lugn och glad hela tiden...

Och att jag har fått känna mig stolt och stark för en stund...

 

För att. ALLT det STÄMMER...

 

Men jag kan inte SÄGA det...

Jag VILL inte säga det...

 

För att mina känslor just nu, är lite smått ångest efter hjärtklappning...

Jag känner mig trött... Orolig...

Jag känner mig otillräcklig...

Och jag känner mig RÄDD inför kommande känslor och situationer...

 

Och mitt sinne säger mig nu, att jag bara vill fly. Försvinna...

GÖMMA mig...

Att jag inte vill vara MED om ännu en dag under medvetande...

 

För att jag är RÄDD för de känslor jag får när jag tappar kontrollen över situationen... När jag känner mig otillräcklig och liten...

... De känslor som påminner mig om hur jag kände när jag stod med blicken i golvet... Och lät hjärnan pressa sig ner mot marken... Samtidigt som det blev svart framför ögonen... och hjärtat höll på att spricka...

När tårarna försökte banka sig ut.. medans man tog emot all denna mobbning...

 

... Dagen idag handlade såklart inte om mobbning...

... Men att känna sig otillräcklig... Osäker och spänd... Och att gå och OROA sig för den känslan "ifall att".. Fastän den inte ännu har KOMMIT... Eller kanske ens KOMMER att komma..!

 

... Ja, jag vill inte vakna imorgon. För att jag vill inte UTSÄTTA mig själv för att kanske känna mig otillräcklig och liten, igen...

... Vilket antagligen kommer att HÄNDA.. För att. Det hör LIVET till...

 

Men mitt hjärta klarar inte av det. Jag får hjärtklappning... Blir tung i hela kroppen... Och hinner inte TÄNKA i all stress och inre röra...

 

... Dagen idag...

Jag klev upp för frukost, vid niotiden...

Gick sedan och LA mig igen... och låg kvar i sängen, fram till...

.. Jag tror den var elva...

 

Och så gjorde jag mig iordning. Satte mig i vardagsrumssoffan... Men utan ro till att se på tv.

Så att... Jag SATT bara där och stirrade rakt ut. Väntade på att 27åringen skulle messa...

 

När klockan blev... halv ett, kanske. Så klev jag in i deras bil. Blev välkomnad ORDENTLIGT av två skällande hundar. Varav den lilla morrade lite grann...

 

... När vi kom ur bilen, hemma på 27åringens parkering, fick den stora hunden spy klart. Sedan gick vi på en kort promenad.

Jag höll i Golden i kopplet...

Hon var lugn och snäll. Inte alltför dragig... Och jag kände mig både stark och stolt. Med kontroll över en annars väldigt sprallig och stressad hund...

Berömmet och förvåningen hos 27åringen, förstärkte det hela, ÄNNU mer =)

 

In. Och sedan avvinka 27åringen och hennes sambo, som nu skulle åka iväg på teater...

 

Allt gick bra. Den lilla hade lite seperationsångest och gnällde lite grann...

Men annars var det inga som helst problem. De lyssnade bra. Och den stora, som brukar vara svårhanterlig, kunde idag gå lika snabbt från 100-0, som från 0-100...

Och hon var ljudkänslig. Så att ett litet tsch-ljud gjorde att jag fick kontroll DIREKT. Och eftersom att den stora lyssnade så bra, härmade även den lilla, det beteendet.

 

... Det var först när 27åringen kom tillbaka, som hundarna blev såpass stressade att det inte var lönt att ens FÖRSÖKA få dem att lyssna såpass bra som de hade gjort under de sju timmar som vi hade spenderat tillsammans...

 

De blev helvilda. Sprang runt, runt, runt som ena GALNINGAR... Och eftersom att 27åringen var stressad, ansåg jag att det inte var någon idé att försöka lugna ner dem... "För att. DET kräver tålamod och TID... Och TID är någonting som vi INTE har!"...

 

Vi skulle nämligen ut till bilen. Där hennes sambo och hans bror med sambo, satt och väntade. 27åringen och han skulle skjutsa hem oss. Då hans bror OCKSÅ bor här i byn...

 

Denna utgången med hundarna, gick inte ALLS lika bra. Den stora hunden, som JAG även DENNA gången, höll i.. Drog som en jag vet inte VAD, framåt. Det var så att jag FLÖG efter henne!

Och grejen är den, att jag kände mig EXTRA hjälplös och otillräcklig, just för att jag inte hade TID att ta KONTROLLEN över henne. Jag hade inte TID att stanna och lugna ner henne. Eller att visa henne hur hon SKA bete sig när man är ute. Vilket jag ANNARS gör på VARJE promenad!

 

Visst kan jag låta dem SMÅDRA lite. För att koppelträningen. Att få kontroll över en stressad hund i KOPPEL.. DET har jag ALLTID sett som den absolut STÖRSTA utmaningen med hund...

Men jag HAR allt mina regler...

 

... Men jag kände ingen kontoll...

Och en uttröttande dag som gärna fick ta slut. Men som ändå hade fått mig att känna mig stark och stolt, avslutades med att jag kände mig alldeles OTILLRÄCKLIG och liten... Orolig för att behöva upppleva den känslan igen och igen... och IGEN, sedan!

 

... För att. Jag tror att jag har FÖRSTÖRT något, när det SLUTAR sämre än vad det BÖRJADE...

Och jag nu istället känner mig LITEN och svag... Än STOR och stark...

Förstört någonting som jag sedan inte orkar bygga UPP igen...

 

Och jag vill inte uppleva...

Men eftersom att dessa saker nu INGÅR i mitt LIV, VET jag att det kommer att behöva upplevas! ... Igen och igen... Och IGEN!

 

... Det är EN av anledningarna till att jag inte har hund...

Jag VÅGAR inte skaffa(!)... För att jag har så HIMLA nära till osäkerhet och känslan av otillräcklighet...

Jag menar. Dessa hundar är ju inte ens MINA!.. JAG borde liksom inte ens ta ÅT mig av deras beteende och stress..! Utan BARA vara stolt för de gånger som jag TROTS deras osäkerhet och stress.. Deras brist på lydnad, kan få KONTROLL!

 

... Men nej. Jag är perfektionist. Och går NÅGOT fel, är ALLT dåligt...

Och går något bra, är just DEN saken bra.. för en STUND...

 

Det är inte att hunden gör FEL som är det jobbiga...

Det är att JAG inte får kontroll, som stressar upp mig...

 

Men annars.

Jag har suttit vid t:n hela dagen, hos 27åringen. Jag har ätit choklad. Och jag har ätit fryspizza...

Gömt godis för hundarna. Kelat lite grann med hund och katt...

Och längtat lite grann efter att få komma hem till min soffa... Till mitt DJURFRIA hem ;}

 

Jo, det var bra idag. Den STÖRSTA delen av dagen.. Ja, men tills 27åringen kom innanför dörren :P

Men TROTS det. Pressen som jag hela tiden känner i mitt huvud... Och RISKEN som ändå för varje minut, FINNS.. Att jag får hjärtklappning och tappar kontrollen över situationen... Och sedan inte kan ACCEPTERA det.. FASTÄN det är sådant som händer, helt NATURLIGT i LIVET...

Nej, jag är glad om jag får kontroll över mig själv i vardagen...

 

... Jag ÄLSKAR hundar...

Men en dag då och då, räcker gott och VÄL...

Om jag nu känner mig tillräckligt peppad och stark, för att vilja UTSÄTTA mig för dessa känslor av upp - och nedgångar igen.

 

... Fast det hade ju IOCHFÖRSIG, med största sannolikhet varit SUPERENKELT att få full kontroll över den stora hunden, och göra henne lugn och harmonisk... Om situationen hade sett ut som så att JAG hade henne på heltid. För att hon är så HIMLA mottaglig. Hon är supersocial... och reagerar på ljud... Och hon är HIMLA DUKTIG i PERIODER...

 

HON har potential...

Men jag tror att jag känner ÄNNU mer otillräcklighet och motvilja till att utsätta mig själv, när jag är under TIDSPRESS... Jag menar. Jag hinner inte få kontroll på en stressad hund... Om både JAG och hunden är stressade av olika anledningar. IDAG var det en stressad 27åring med familj, som stod ivägen.

 

SNÄLLA D. Var inte så HÅRD mot dig själv...

... Nej, dessa ord hjälpte inte...

Mitt självförtroende har fått sig en liten dust idag...

 

SKA jag få ett harmoniskt förhållande med en hund, måste jag vara stabil och lugn SJÄLV... Och jag måste HA hunden på heltid...

 

Men jag orkar inte...

 

God natt med er <3

 

 

... Det här är första gången jag startar upp datorn idag...

Har nämligen inte ALLS känt för att höra det där brummande oväsendet...

 

Jag har bara suttit och legat ihopkrupen i soffan. Sedan jag vaknade och klev upp, vid ett...

 

... Egentligen har jag velat skriva, hela dagen. Då det.. som vanligt, har varit mycket tankar som rört sig.

Jag har pendlat mellan att känna mig otillräcklig och hjälplös... Och att se FRAM emot att få saken gjord...

 

... Och nu... FASTÄN jag har haft ångest för det, varje gång som jag har FUNDERAT...

"Ska jag skriva för HAND istället... Eller ska jag ta fram den lilla bärbara datorn?.. Min resedator..?"...

Men jag KUNDE inte få mig för att göra NÅGOT AV det...

För att... "Pennor tar slut så snabbt... Jobbigt..." Och "Den lilla bärbara är ju till för när jag inte är HEMMA.."...

 

Men nu fick det bli såhär... Jag skriver på den bärbara.

 

Dagens funderingar har iallafall legat på måndagens handling...

"Det BEHÖVER göras!"...

Men samtidigt som jag var och varannan minut, har känt att det ska bli SKÖNT att få handlat. Att få börja äta fyra gånger om dagen igen... Att få äta varierat(ja någorlunda)... Och att VETA vad jag kommer att äta NÄR, hela tiden...

 

... Men så får jag som en kalldusch över mig... Och jag kommer på alla de saker som är så JOBBIGA med att åter ge sig in i detta...

Alla känslor. Allt tvivel... Och de inombordsliga diskussionerna...

Att inte veta... Inte vara SÄKER på VARFÖR jag skulle äta "DET" då, men inte "DET"...

Och om jag köper någonting som jag inte BRUKAR köpa... "Vart ska jag klämma in DET i mina mål?"... Och "Varför NU men inte SEDAN?"...

 

Men även det faktum att allt känns så LUDDIGT just nu. Så att jag inte känner att jag egentligen VET vad jag behöver handla... Jag VET inte hur mina måltider ska se ut. Vad jag ska äta när... Och jag har inte kunnat, hur mycket jag än ÖNSKAT att jag orkade, få ihop alla komponenter och bestämma mig för hur jag ska lägga pusslet...

 

... Annars så är det sista som stör mig, också att det blir MYCKET att handla. RÖRIGT i huvudet... Men OCKSÅ otympligt att få av och på BUSSEN...

Jag menar. Dragvagnen. Varorna väger noll. Som att gå med den tom...

Men att lyfta den på och av BUSSEN... DET känns otympligt...

Ett mindre problem, dock...

 

... Så. Idag har jag pendlat mellan att känna mig ynka framåt. Lite ljus i mörkret... Och att bara vilja ge upp... "Fastän jag VET att det enda rätta är att KLARA det här"...

Jag menar. Jag VILL inte svälta igen...

Och KÖPER jag ingen mer MAT.. Ja, då FORTSÄTTER svälthjärnan att dominera mig. För att. "Kan jag inte ha RUTINER på ätandet, vill jag inte äta alls... Då vill jag inte att NÅGONTING fungerar"...

 

Men livet är stort, hårt och tungt. Och hade jag bara känt att jag hade haft ENERGIN att återigen MISSLYCKAS... Att återigen KÄMPA och TÄNKA. FUNDERA och TVIVLA... DISKUTERA med mig själv... Och sedan FALLA...

Ja, då hade det här inte ALLS känts lika hårt och omöjligt...

 

... Jag har SVÅRT att ta STEGET... Och jag känner mig klämd mellan två väggar...

 

Kuratorn mailade ju mig i torsdags...

Men jag har ingen ANING om hur man pratar med honom... Det kändes bara så FRÄMMANDE och KONSTIGT...

Och eftersom att jag inte haft en enda MENING i huvudet, som säger mig vad jag kan svara på hans mail... Så tror jag inte att det kommer att bli av...

 

Det är bara en sådan främmande situation... Och jag vet inte hur man GÖR...

Andra mailkontakter brukar gå bra... Det är ju SÅ jag har kommunicerat med de trygga kontakter som jag SJÄLV "har funnit"...

Men... nej...

 

Det känns som om jag inte riktigt vet vad som förväntas...

Kanske för att det inte var JAG som tog första kontakten. Initiativet...

Eller så TROR jag helt enkelt inte på det...

Jag vill ha en sambo... DET är trygghet. DET är stöd.

 

Annars.

Jag har BARA suttit vid tv:n idag. Ätit lite makaroner med dressing, två gånger...

Och funderat över hur jag ska lyckas handla på måndag...

 

Egentligen behöver jag duscha... Och FORTFARANDE DISKA! Men det har inte orkats med...

 

God natt med er <3

Jag mår inte BRA av att BARA skriva inlägg som INTE hör till bloggen...

 

Det var EN VECKA sedan jag skrev det senaste kvällsinlägget..!

Det vill säga.. Ett inlägg SKRIVET på bloggen, som beskriver min dag "uppifrån och ner"...

 

Så jag ska väl TESTA få till ett ordentligt inlägg nu...

Men jag har skrivit såå himla många gånger idag... Och mitt sinne känns rörigare än rörigast...

Huvudet tungt... Och bröstet lite lätt kramat.. med en toutch av ängslan...

 

Eller "toutch"...

Ängslan är nog den STÖRSTA känsla jag har känt idag.

Ängslan, och tung och rörig skalle...

 

... Sedan jag skrev ett kvällsinlägg sist, har jag spenderat mina dagar inomhus. Mellan väggarna i min lägenhet, har jag suttit och tråkat...

Känt mig rastlös... Men alldeles för tung och stressad...

.. För DEPRIMERAD för att ens tänka TANKEN att lämna lägenheten...

"En liten promenad... Inte på världskartan".

 

... Men jag tror att det räcker så...

Jag har ju lagt ut mycket känslotexter under tiden, iallafall...

 

Så. Dagen idag...

 

...

 

Jag vet inte...

Kanske ORKAR jag inte beskriva dagen ändå...

Det känns bara så meningslöst...

Men inte BARA det. Utan grejen är också att jag har så mycket tankar och känslor att brottas med just nu... Och att inte riktigt veta vem jag ÄR... Vart jag är PÅVÄG... Eller vart jag VILL vara påväg...

 

... Att inte kunna komma fram till vilken väg som leder till vilket ställe... Och att alltid få bommar igenslagna i ansiktet, varje gång som jag försöker gå... SKÖLDER nerfällda framför ögonen, varje gång som jag försöker se...

 

Och ja-a...

Sättet som jag tänker på...

Felet på hur jag KÄNNER...

Och att VETA att det FÖRSTÖR för mig... Utan att egentligen varken ORKA eller fullt VILJA göra någonting åt SAKEN...

 

... Ja-a...

Jag vet inte vad jag längre vill ha MED i bloggen... Och ifall jag ens ska TVINGA mig själv till att FORTSÄTTA skriva på kommando...

Jag menar. Det är ju på mitt EGET kommando. Men när det gäller mina vanliga känsloinlägg... De som jag lägger in som BILDER...

... Ja, då skriver jag ju bara när jag känner att jag VILL eller BEHÖVER...

... Kvällsinläggen är mer på rutin.. är det meningen...

 

... Men jag kan väl skriva lite grann vad jag har GJORT idag, iallafall...

 

Eftersom att jag inte äter FRUKOST längre, låg jag kvar...

Jag låg kvar fram till halv tolv, då klockan ringde. HemTillGården...

 

MinKontaktPåKommunen har ordnat så att jag ska få ha kontakt med en kurator... via mail...

Jag har redan avfärdat det EN gång... Men idag orkade jag bara inte TÄNKA, när hon föreslog det till mig.

.. Då jag, HELA DAGEN igår, försökte komma fram till hur jag skulle klara av livet. Vilken VÄG jag borde välja... Vad som skulle vara MINST omöjligt... Och om det var NÅGON av vägarna som INTE skulle få mig att vilja ta LIVET av mig till slut..! .. "För att jag inte ORKAR"...

 

... Så jag sa iallafall bara "okej"... Och så lämnade jag hela den här Kuratorgrejen bakom mig sålänge...

TÄNKER jag på det, kommer det att driva mig till VANSINNE!

Inte för att jag kan påstå att jag inte har TÄNKT på det.. eller blivit STÖRD av det ALLS idag...

 

... Det blev tv på förmiddagen... Inpå eftermiddagen(Ja, och hela dagen).

 

... Ja. Jag var en vända på affären också. Men bara för att köpa de saker som jag skulle proppa på idag...

 

Jo...

Jag bestämde mig IGÅR, för att jag skulle börja äta igen...

Men då jag känner mig VÄLDIGT stressad och förstörd inför...

.. Ja, EGENTLIGEN hela LIVET... Men framför ALLT att börja ÄTA igen. Och att ÅTER bry mig OM att försöka få vardagens RUTINER att fungera igen(vilket medför att LIVET måste fungera! SAKER måste uppnås!)...

 

... Ja, så jag bestämde mig helt enkelt för att ta en proppardag idag...

Få SVÄLJA stressen lite...

Och... Det skulle vara ONYTTIGHETER!..

 

.. Så man kan ju säga...

Jag har ätit en hel DEL idag. UTAN att egentligen vara varken SUGEN eller HUNGRIG alla gånger...

Jag har bara proppat... Handskats med att känna mig TVUNGEN att proppa.. "För att det FINNS"... Vilket jag FORTFARANDE gör!

 

... Jag har kollat igenom lite kläder på webben. Då jag vill beställa hem NÅGONTING när jag ändå ska köpa hem julklapparna till min HemligaPerson...

 

Men det TAR så mycket på krafterna, att kolla kläder... Eller vad man än KOLLAR. För att det är för MYCKET. Och allt blir bara en enda RÖRA...

Och perfektionist som jag är, vill jag inte missa en SAK.. innan jag gör mitt val.

 

Men det var ju inte BARA det.

Utan OCKSÅ det faktum att...

... Att kolla EN sak som jag vill köpa, påminde mig också om att det var såå mycket MER jag behöver köpa... Men som jag inte ens orkar TÄNKA tillräckligt länge på, att jag kan skriva en LISTA... En lista som SKULLE kunna lätta UPP lite grann inombords!.. Och i min röriga skalle..!

 

... Och att tänka på allt vad jag egentligen borde KÖPA, fick mig också att tänka på allt som behöver och länge har BEHÖVT FIXAS härhemma. I lägenheten... Och i VARDAGEN...

 

... Vilket förde mina tankar ÅTER till det faktum att LIVET är såå STORT. "Och jag vet inte hur jag ska orka HANTERA det.."...

Uppgivenhet.

 

... Drömmar som redan dimmat bort, upplöses om möjligt, ÄNNU mer...

.. Där jag kampar mot mig själv, dag in och dag ut...

... Med viljorna åt två håll... och inget alls... -kämpar jag mot ett mål som jag inte kan se... Som jag inte vill nå...

.. Med näsan bestämt riktad mot ett avslut... -krampar jag fast vid livet...

 

... Att jag INTE VILL, bottnar nog i att jag inte TROR...

Jag VILL inte uppnå ett bra liv... För att jag TROR inte att det är MÖJLIGT...

Jag VILL inte uppleva mina drömmar... För att jag TROR inte att jag kommer att klara AV det... ELLER orka LEVA dem sedan...

 

... Ja-a...

Men trots en del ängsliga känslor under dagens GÅNG, har idag ändå varit en lugnare dag än igår...

... Om man bortser ifrån mitt problem med ätandet... Och att våga handla mat... "fastän jag inte vet om jag kommer att vilja ÄTA"...

 

.. Och SAMVETET för att jag bara sitter inne... Och att jag EGENTLIGEN skulle behöva utnyttja mitt BUSSKORT! "Man betalar inte 800spänn för EN vända till stan och tillbaka!"...

 

... Ja, det var nog MIN dag.

Men eftersom att jag inte tycker att mina kvällsinlägg gör dagarna rättvisa... Så kanske dessa får avstås ett tag till...

 

Och tillbaka till bara känsloinläggen från min textsamling...

... Även om det smärtar... Bloggens karaktär skulle ju(från början tänkt) vara kvällsinläggen. En sammanfattning av min dag... Nu känns det som om den löses upp till en ena röra...

... Känns som ett svek mot mig själv...

.. En svaghet... att jag inte orkar.. eller VILL...

 

... Den HÄR texten blev för TUNG...

Eller så var den bara väldigt tung att SKRIVA...

 

.. God natt med er iallafall <3

... Jag vill spy...

Men jag VISSTE ju att jag skulle känna såhär...

Och jag GJORDE ett val.

 

.. TROTS det, så vet jag inte riktigt hur jag ska ORKA...

... Jag är TRÖTT på känslan av att inte få någon kontroll...

Av att hela tiden göra fel val... MEDVETET!

 

Trött på att känna att hjärnan pressas ihop till en tät massa på insidan av min skalle...

Att bröstet ilar och gör ont...

 

... TRÖTT på att känna att jag hela tiden går EMOT mig själv.. och inte riktigt VET vad jag VILL...

Vad jag TÄNKER... och KÄNNER.

 

... Och jag är trött på att vara orolig för onödiga saker...

Trött på att inte kunna se någon framtid... Mer än grummel och dimma...

 

... Och att SAMTIDIGT känna att jag mår bra!.. Är glad och framåt..

STARK... Kanske FÖR stark.

 

... Men jag känner mig instängd i mig själv. Och jag har själv byggt upp en tjockt och starkt GALLER runt min egen själ... Den själ som gång på gång, FÖRGÄVES försöker banka sig ut.

 

... Mest av allt...

Mest av allt, vill jag bara fly...

Funderade på H*vetets Stad... Av ingen annan anledning än att DET är den enda plats, förutom DENNA, som jag känner mig TRYGG på. Som jag känner TILL...

Och som ändå är LÅNGT ifrån den "verklighet" jag lever i IDAG.

 

... Men för att inte klanka ner på dagen FÖR mycket.. Så ska jag också lyfta fram att denna dagen... TROTS detta inläggets NEGATIVA början, har varit MYCKET lugnare och lite gladare.. än vad GÅRDAGEN var.. Och även än dagarna INNAN det..

 

Så DET har ju varit positivit iallafall.

Jag har inte känt mig lika trött och nere. Inte haft samma PÅTAGLIGA uppgivna känsla...

Och jag har...

 

Jag vet inte.

 

Men jag ska börja med att beskriva dagen idag.

 

Igår natt, satt jag uppe LÄNGE... LÅNGT efter att jag blev TRÖTT...

Jag höll på att se på en film, som slutade 02.55

Och för att hålla mig vaken, drack jag en massa vatten.

Citronvatten med is i, var JÄTTEGOTT!

 

Och när då klockan slog 02.55 och filmen "ÄNTLIGEN!" var slut, gick jag direkt och la mig.

 

... Jag vaknade några gånger, under nattens(eller tidig morgons) gång...

Och klev sedan upp vid kanske halv tolv.

 

... Och då blev det direkt tv.

 

... Jag har kollat lite på det här med HemligaTomten... Kollat upp 22åringens Sambos önskelista. Och funnit alla TRE sakerna, för rätt summa pengar. Det är sagt att alla ska lägga omkring 700. Så jag satsar in mig på det.

 

... Jag har känt mig stressad. Och det har uppstått problem och dilemman. Orosmoment... på insidan av mitt huvud. En tung och ytterst obehaglig ångest.. giv och med det...

Men samtidigt en LÄTTNAD. Då jag så enkelt hade kunnat bestämma mig för vad jag skulle KÖPA..

 

Vilket IOCHFÖRSIG dog ganska snabbt. Då jag blev osäker på grund av EN av sakernas VIKT.

Så jag har ÄNNU inte kunnat(eller vågat) köpa hem dessa!

 

... Jag har ätit en hel del...

Nu på kvällen, proppat som sjuttsingen...

Vilket har gett mig ångest och känslan av att bara vilja bli AV med allt igen.

Samtidigt som jag gjorde ett MEDVETET val... Och jag redan VISSTE hur det skulle få mig att känna... Att MÅ..

 

... Så..

.. ÄR det verkligen "brist på kontroll", då?

 

... Jag har INTE diskat.

Jag har INTE gjort någon inköpslista...

Och matrutinerna FÖRÖVRIGT, FINNS inte.

 

... Och jag skulle även behöva DUSCHA...

 

...

 

... Nu behöver jag skriva av mig i textsamlingen, känns det som.

Så att.. Jag stannar här.

God natt med er <3

 

 

... Jag vet inte vad jag ska ta MED i mina inlägg, numera...

Jag SKRIVER mycket. Mest hela dagarna. ALLRA helst de dagar som är som denna...

.. Ångest. Sådär så att det både trycker, pressar och ilar. Smärtar...

Sådär så att man trycks ner mot golvet. Sätter sig ner i ett mörkt hörn... Eller bäddar ner sig så att bara ansiktet syns...

 

... Tung i huvudet. Sådär så att det nästan dånar... Sådär så att man får svårt att avgöra ifall man har HUVUDVÄRK eller inte...

När tankarna snurrar. Man känner av ett visst tvivel angående någonting som man inte riktigt kan greppa vad det ÄR...

Samtidigt som allt står stilla. Och tankarna beter sig som segdragen gummi...

 

Men jag vet inte vad jag sa skriva...

För att allt känns så MÖRKT just nu... Och de saker som jag VILL skriva. Har LUST till att skriva...

Ja, det är sådana saker som får betynga(betunga?) min textsamling med istället...

 

Men jag kan ju säga som så...

Att det mesta jag tänker på idag, blir ältningsmoment som leder till oro, i mitt sinne...

Och det känns som om INGENTING kan bli rätt. Kan lösas... Som om VAD jag än GÖR, kommer att bli en undergång på ett aller annat sätt...

 

.. Och för att kanske göra det hela lite KLARARE...

En av sakerna jag har ältat... har varit.. och ÄR!.. Grädden i kylen... "Vad ska jag göra med DEN?.. "INGENTING går!"...

 

... Att skriva såpass mycket som jag GÖR...

Jag tror att det stressar upp mig en aning. Tynger ner...

Men jag vet inte. Det är rörigt...

Och kanske gör alla dessa BOKSTÄVER som jag hela tiden ser, i långa texter.. I många stycken...

Kanske gör DESSA det ÄNNU rörigare i skallen... Det KÄNNS så, iallafall.

 

Imorse klev jag upp vid tolv. Närmare exakt 12.04

Jag kommer ihåg det, för att jag kollade klockan, och undrade varför den inte ringde som VANLIGT vid halv tolv..

Men den klockan var tydligen bara inställd på vardagar. Eftersom att det är DÅ HemTillGården går.

 

Jag satte mig vid tv:n. Gjorde iordning lite lunch...

Skrev upp vad jag hade ätit...

Ja, jag mådde DÅLIGT då. Ätstörningshjärnan är som sagt lite mer vaken och aktiv nu...

 

Och så har jag sett på tv. Sett på tv.. Sett på tv... Sett på TV...

 

Jag har skrivit en hel del i textsamlingen. Och vad jag minns, lagt ut EN av texterna HÄR...

 

... Och så har jag tagit tag i TVÄTTEN. Och jag såg faktiskt FRAM emot att få tvätta, idag...

Det är så mycket(typ ALLT!) i vardagen, just nu, som jag inte orkar hantera. Som jag inte lyckas få GREPP om... Ja men.. Som jag bara har släppt taget om.. och inte tycks finna vilja och styrka tillräckligt, för att ta mig FÖR att GÖRA...

 

Men just tvättningen...

Visst. Det var en hel del beslutsångest. Stress i att försöka bestämma vad som skulle tvättas och tillsammans med VAD...

Men det kändes ändå överkomligt. Och det är alltid trevligt med de saker som gör STOR skillnad mellan före och efter.

Doften av nytvättade kläder =} Värmen när dessa kommer ur torktumlaren :}

 

... Och så var det SKÖNT att äntligen UTFÖRA någonting.

 

Jag åt en gång till, efter lunchen, också...

Klockan... strax efter sex någon gång, tyckte jag, TROTS brist på hungerkänsla, att det nog var dags att ÄTA någonting...

Vilket väckte den STORA ångesten och PROBLEMLÖSNINGEN med GRÄDDEN i KYLEN!..

 

Men iallafall. Så jag åt ett par smörgåsar... Vilket typ är min basföda, just nu...

 

... Och så gick jag ner för sista gången, och hämtade in resten av tvätten...

Tvättandet gick rätt så smärtfritt. Förutom en del grubblanden och ältanden, på grund av det VAL jag behövde göra(och gjorde FEL!), när det gällde vad jag skulle TORKTUMLA och inte.

 

Vek den härligt doftande tvätten... La den, nu nytvättade filten, tillbaka på sin plats i soffan...

 

... Och skrev det här inlägget.

 

Nu blir det väl mer tv...

Ska försöka koppla AV ett tag...

Kanske försöka att INTE skriva något mer idag... Om det inte skulle vara ett inlägg av pepp...

För att... Jag vill inte BLI tyngre nu. Då SPRICKER jag väl. Blir till en lite blöt pöl på golvet.

 

God natt med er <3

 

Jag behöver bara hantera min VARDAG annorlunda.. Egentligen.

Det är så enkelt...

 

 

... Jag FUNDERADE på att ta en bloggpaus på typ en vecka eller något.. Som jag gjorde SIST som det körde ihop sig inombords..

Att jag liksom behövde ta AVSTÅND lite grann från alla andra. Även om jag faktiskt varken PRATAR, SKRIVER eller TRÄFFAR någon av de som LÄSER här...

Men det kändes som om jag kunde fokusera bättre på RÄTT SAK.. om jag skrev till BARA mig själv istället.

 

Och det fungerade rätt så bra. För en stund... Tills jag kände att smärtan var för hög.. och jag istället kände behov av att börja BLOGGA igen... Ca en vecka senare.

 

... Men jag vet inte.

Även om det kanske blir ENKLARE. Jag kanske lyckas finna min inre styrka... och åter kan fokusera RÄTT...

... Men jag tycker OM att blogga. Jag har ett samtidigt BEHOV av att blogga...

Antagligen är det också KUL...

För att.. ANNARS så kan det väl inte vara så stor skillnad mot när jag skriver till mig SJÄLV.. Och faktiskt kan skriva av mig PRECIS vad jag har på hjärtat!

 

... Jag menar. Jag är rätt så FRISPRÅKIG här på bloggen. Men när jag skriver till mig SJÄLV, så finns det INGA restriktioner! ALLT kommer med.

 

... Men SKULLE jag känna att jag nog måste vända mig till endast textsamlingen... Så får jag ju göra det.

Men jag ska se om jag kan vända på steken ÄVEN om jag fortsätter blogga :)

Jag menar. Jag skriver ju ÄNDÅ i min textsamling varje dag.

 

Imorse... klev jag INTE upp...

Nej, jag klev upp vid halv tolv i förmiddags. Hade varit vaken några gånger innan.

Klev upp... För att se på HemTillGården.. Trodde JAG!

Nej, det var någon presskonferans. Men jag orkade inte gå och lägga mig igen... Och "varför skulle jag?"...

 

Så jag låg kvar i soffan. Kunde nu istället, i lugn och ro, för en gångs skull, göra iordning min lunch... Och ÄNDÅ se kommande avsnittet av HemTillGården.

 

... Jag skrev av mig... tre gånger i min textsamling, under dagens gång. Varav TVÅ av texterna hamnade på bloggen.. tror jag.

 

Idag har väl...

Jag VET inte riktigt.

 

Det har varit ett STORT krig inom mig själv. Och på förmiddagen och början av EFTERMIDDAGEN, kände jag mig nere och deppig. Tung och förvirrad...

Och då ätstörningshjärnan tycks ha kommit tillbaka, hand i hand med kaoset som uppenbarat sig inombords.. OCH i LIVET!.. Så mådde jag även DÅLIGT efter att ha ÄTIT i förmiddags!

 

... Men jag har försökt peppa mig själv. FÖRKLARA för mig själv... Och DISKUTERA med mig själv. Försökt komma fram till en lösning till det ena och andra. Försökt ge en förklaring till allt som händer...

... Och jag har känt mig trött. Slut... Klar.

 

... Från början idag, var det knappt att överväga att åka iväg idag... "när jag ändå inte får någonting GJORT".. "Jag har ju såå mycket att göra"...

Men till eftermiddagen. Ja, men precis efter lunch. Då kändes det ändå som att... "Likväl åka IVÄG och inte få någonting gjort.. Som att stanna HEMMA och inte få någonting gjort"..

Jag behövde få må lite bättre. Komma HEMIFRÅN ett tag.

 

Så jag tog bussen in till stan. Klev av bussen en bit ifrån busstationen. Och promenerade raka vägen dit.. Eller ja. Vägen var inte rak.

Men jag blev trött så fort. Så att jag orkade inte promenera för PROMENERANDETS skull.. Utan det blev bara dit, och så första bussen hem igen.

 

Promenaden blev...

Ja, det var jag som gick med blicken ner i backen... och helst inte ville ta ögonkontakt...

Fick jag VÄLJA, skulle jag nog vara osynlig, just idag...

 

Väl hemma igen...

Diskutera med mig själv...

 

Jag köpte godis på hemvägen. Här i byn.

Ungefär 130gram. Så att det inte skulle bli något PROPPANDE på det...

 

... Men fastän det var så lite, så blev jag mätt innan det var slut... och satt bara och STIRRADE på det där godiset...

Gjorde mig en kopp kaffe. Och kände mig sedan TVUNGEN att bli AV med det. ÄVEN fast jag kände mig mätt och proppad..!

 

... Jag har börjat beta AV disken, lite smått... Tagit lite i taget, i pauserna av Idol...

Men jag känner mig trött. Slut.

Och känslan av ängslan inombords. Förvirringen som jag känner. Som uppkommer av att jag varannan gång, peppar mig själv. Varannan gång, diskuterar känslor och situation... Och varannan gång, bara klanker ner på mig själv och livet REJÄLT...

 

... Ja, motivationen till att diska eller göra NÅGONTING annat, brister lite grann...

... Men det BORDE vara viktigt för mig att hitta tillbaka nu!

 

... För att.. Kanske FINNS det något därframme.. Säger JAG, med HELT motsatta känslor och visioner.

 

... Det känns som om jag pushar mig själv att gå mot någonting.. som jag inte vill uppleva.. Som jag inte vill HA...

.. Ja, men mot någonting som jag gärna skulle SLIPPA.. Som inte BETYDER någonting... Inget annat än fortsatt smärta... VARDAG.

 

God natt med er <3