... Man kan ju säga med fast säkerhet, att jag... inte vet vart jag befinner mig just nu...

Jag tänker jättemycket... Hela tiden. Är munter... men samtidigt med en känsla av press...

Tankarna snurrar. Maler och ältar... Och jag tycks på något sätt ta mig an vardagen... utan att egentligen ha den planen...

 

... Jag menar.

Mitt sätt att hantera mig själv och vardagen... Min tillvaro på just nu, är ju att tänka "Jag ska inte bry mig. Inte vilja uppnå någonting... Inte ha några förväntningar... Jag ska "bara vara"...

 

... Men faktum är... Jag tänker framåt. Jag visionerar. Föreställer mig... Jag nästan drömmer lite grann... Vill verkligen saker(!)... Ofrivilligt...

... Och jag har nu, vad det verkar, lite mer ork till att... åtminstone diska...

... Trots att jag mår illa rätt som det är! Och äter helt oregelbundet. Helt olika saker, beroende på vad jag känner för, för stunden...

.. Och hur många gånger per dag jag får i mig någonting... Eller om det ens är tillräckligt... Det har jag ingen aning om!

 

...

 

Men det känns ändå som om jag börjar slappna av lite. Även om så antagligen inte är hela fallet. Då min hjärna rabblar och stressar upp mig, gång på gång. Till den grad att min textsamling blir överöst med texter om tankar, händelser och känslor...

 

... Men jag lever... På sätt och vis...

 

...

 

... Och när jag skriver nu, så märker jag också att allt jag skriver, har två sidor. Både ja och nej. Både sant och falskt...

Jag känner mig liksom lite splittrad. Inte så säker på... någonting...

 

...

 

Det jag skulle skriva, var iallafall.. att jag lever...

... Men jag är inte så säker på det. Visst ältar jag och drömmer framåt...

Men jag litar inte på att jag någonsin kommer att ta ett steg emot något av allt det som jag önskar att göra, att uppnå eller att uppleva... Kommer nog aldrig ta steget i riktning mot "ett värdfullare liv"...

 

... Det enda nu, är väl att jag...

 

... Tänkte skriva att jag känner mig lugnare vad gäller ätandet... Men det stämmer nog inte heller. Lite muntrare vad gäller det, iallafall. Då jag ju får äta vad jag vill... Hur mycket jag känner att är lagom. Inga krav...

... Och jag behöver inte känna att jag måste vara hemma "för att hinna, orka laga mat" eller för att "kunna äta vid rätt tider"...

... Det är liksom helt fritt, det hela.

 

... Och det känns ju skönt, på sätt och vis...

Men samtidigt, så himla rörigt...

Kroppen mår inte särskilt bra av det. Jag har blivit slöare. Känner mig.. Ja men, slö...

Jag ligger ner i soffan, allt oftare...

Och speciellt till kvällen, blir jag lite lätt illamående...

Huvudet kan pulsera eller dåna lite lätt ibland. Då jag säkert har druckit för lite...

 

... Och röran i mitt huvud. Osäkerheten på mättnad och hunger... Och att veta med sig att det här egentligen inte är särskilt hälsosamt... Men att samtidigt vilja fortsätta "För att det är hanterbart. Och då slipper jag(kanske) svälta... Eller kan iallafall skjuta på det en stund till...

 

... Men svälten. Tankarna att ge upp och vända mig ditåt igen, finns ju hos mig dagligen. Flera gånger varje dag...

För att denna hanteringen av det hela, är flygande. Osäkert... Och hade det varit möjligt, hade jag svävat iväg... Det gör jag inombords...

 

...

 

Jag drömmer. Tänker framåt...

Jag vill saker...

 

.. Och det gör mig uppgiven. Missnöjd...

"Det är så mycket enklare att inte vilja... Att inte ha någonting att uppnå... när det ändå aldrig kommer att ske..."..

Jag är rädd för att misslyckas. Dö lika olycklig, och med ett lika ovärdigt liv som jag lever nu... "Och då är det inte längre möjligt att ångra och göra om"...

 

...

 

Hmm..

 

Vad jag dribblar...

 

Men jag tror att jag är redo att beskriva dagen, nu...

Har väl tänkt ge mina "standardinlägg"... Kvällsinläggen som egentligen skulle skrivas varje kväll, en ny chans..

Men var beredda på supermycket upprepningar :)

... Att dela med mig av resten av mina texter, det vet jag dock inte hur det kommer att bli med... Egentligen inte kvällsinläggen, heller. Men vi testar :)

 

...

 

Igår var jag och handlade mjölk och grädde. Hade lite problem med, natten(och dagen) innan, vart jag skulle handla dessa två saker. Dribblade fram och tillbaka. Ältade i timmar. Gjorde mig själv orolig och nervös...

Men bestämde mig sedan för att ändå åka till stan. Ta en lite... biligare iallafall, affär, än den i byn...

 

... Handlade, och fick med mig även lite andra saker. Vilket är meningen.

"Sålänge som jag kan se till att äta mig mätt varje dag, och aldrig proppa. Så ska jag ju helst tillåta mig själv att handla hem lite vad jag känner för, att äta"...

 

... Jag hade dock lite problem. Kände mig så orolig, för att jag inte vågade köpa vad som helst. Jag vågade inte köpa hem sådant som räcker länge... Eller som det kändes för stunden, som att skulle bli ett riskobjekt för proppandet...

"Kanske ville jag svälta snart. För att jag inte orkar längre... Kanske känner jag mig tvungen, för att jag har proppat.."...

 

...

 

När jag satt och väntade på bussen hem igår, var vädret såå fint.

Solen sken. Och människorna på busstationen, gav mig en härlig känsla i kroppen.. Bara genom att... leva. Vara. Prata, skratta och le...

Solen som reflekterade sig i människa, djur och natur, gav mig bara känslan av att jag gärna hade stannat ute ett tag till, innan jag åkte hem...

 

... Men.. kylvaror.

Så jag åkte hem ändå.

 

...

 

Idag hade jag dock bestämt mig för...

Eller jag bestämde mig igår, men.. För att jag skulle åka in idag istället. Om vädret var lika fint...

"Jag hade ju diskat nästan helt klart. Köttfärsen är tillagad... Och resten av disken, och ugnspannkakan som ska göras så att äggen går åt, kan jag ta på fredag"...

 

...

 

Jag åkte in idag. Inte alls lika fint väder... Men jag orkade inte stanna hemma. Riskera att älta. Oroa mig för mycket... Kanske känna av ätstörningshjärnan. Vilja svälta...

Äta för lite... Och sedan, kanske proppa.

"Jag behövde komma ut idag".. Komma bort.

 

...

 

Jag klev upp när klockan ringde, vid halv tolv.

Såg på HemTillGården... Och åt en hamburgare. Hemgjord, från när jag tillagade köttfärsen. Och en liten klase vindruvur.. Till frukost/lunch...

 

...

 

Och sedan blev det in till stan...

Promenad genom hamnen. Bort och runt. Tillbaka till busstationen...

Och en timme efter promenadens början, var jag tillbaka på stationen. Tog bussen hem, som gick tio minuter senare...

 

...

 

Sedan jag kom hem, har jag ätit. Säkert nästan en gång i timmen...

Men det har inte bara varit "ätit". Jag har även druckit.

... Jag gör ju oftast inte ett mål av dryck och mat. Utan.. delar upp dem. Då jag är orolig att bli "för mätt"...

... Dock så har dessa nog blivit rätt så sammanslagna idag. Förutom att jag nog egentligen inte har "ätit" särskilt alls i eftermiddag. Har nästan bara varit drycker...

 

...

 

Jag har sett på tv.

Skrivit...

Spelat lite Bejeweled...

 

... Jag skriver även loggbok över vad jag äter. Inte hur mycket. Utan bara vad.

Mest för att få lite koll över hur många gånger jag hinner äta under ett dygn... Och även såklart, om jag får i mig något med näring under dagen. Och hur mycket det kan komma tänkas bli... ungefär.

 

... Min ätstörningshjärna är ju inte heller helt oskyldig..

... Bredvid den desperata viljan att lägga av. Svälta, på grund av brist på ork.. Finns ju även den delen som gärna vill äta så lite som möjligt. Hellre gå ner i vikt, än upp. Och så vidare.

... Den är inte så stark. Men den finns där. Påverkar mig en del...

 

... Men då detta bara sker under tunga perioder.. så tror jag att det har mer att göra med att livet är kaotiskt och att jag känner mig flygande. Än att jag faktiskt vill... bli smal...

Ja, det är ju en säkerhet, förståss... Jag har väl egentligen aldrig velat gå ner i vikt för att "bli smal"... Utan det enda har väl i så fall varit att hålla stenhård kontroll, så att jag inte blir överviktig...

 

...

 

Men skit samma.

Vart var jag?

 

... Eehmm...

Förutom det, har jag nog inte gjort så mycket mer...

 

... Så.. det får nog räcka så.

Nu har jag tjafsat och rabblat tillräckligt.

 

... God natt med er <3

 

 

... Det är en stor utmaning, att inte bry sig... Tror inte ens att det är möjligt. Inte för någon...

Hamnar man i en djup depression, kanske man slutar bry sig...

Fast det borde ju vara "att man bryr sig" som gör att man mår så dåligt, även då?

 

...

 

Ja, jag försöker iallafall...

Jag önskar att det var enklare att bara släppa allt...

 

Men jag bryr mig om det ena. Jag bryr mig om det andra. Oroar mig och blir osäker... Får ångest för att jag gör "fel, fel, fel"...

Ser "livsavgörande dilemman" överallt...

 

... Och jag vill svälta för att besluten blir för många. Huvudet för rörigt. Och felen staplade på hög, när jag äter...

"För att jag inte kan avgöra "rätt och fel"...

 

...

 

Det känns kaos i mitt huvud...

Och jag har svårt att avgöra en sådan enkel sak, som när jag är hungrig eller inte... Känner av ett vagt illamående halva dagarna...

 

Och jag känner mig så utmattad av dagen, att jag bara vill lägga ner allt "för att kunna få koppla av".

Sluta bry mig "för att få ett avslut på det hela"...

 

...

 

Min själ skriker efter "allt det där som jag hade kunnat få"... Efter de saker jag saknar. De möjligheter jag berövar mig själv...

En ångest över att jag blir äldre. Att tiden går framåt, "utan att jag följer efter"...

 

... Jag saknar motvilligt kärlek och lycka... Upplevelser och glädje... Jag saknar mening i livet...

Och att den enda möjligheten jag ser, till att orka leva, är att intala mig själv att inte bry mig om någonting, gör att...

 

... Ja, jag blir nog uppgiven... Det känns liksom inte värt det. Och jag vill bara gömma mig i ett hörn "för att jag inte kan sluta bry mig.. För att jag gör såhär mot mig själv"...

 

... Jag ser inga möjligheter...

Eftersom att det borde vara så enkelt... att åtminstone ta ett första steg mot någonting av allt det man vill ha och göra... Uppleva i livet och vardagen...

... "Men jag strävar inte ens efter det"...

 

...

 

Och just nu är jag bara så uppslukad av det här jättestora matproblemet och allt därkring, att jag inte ens orkar mig utanför dörren!

 

...

 

Jag är hungrig... Jag tror att jag är hungrig. Men då inte hungern visar sig på samma sätt som den gör när jag äter regelbundet och någorlunda varierat och hälsosamt, så kan jag aldrig vara säker...

Jag känner mig bara illamående hela tiden... Oftast till kvällarna. Men även dagtid...

Inte illamående så att jag måste spy... Men ett dovt illamående i bakgrunden...

 

Och just nu, har jag bara mat som går att värma i mikron, hemma...

Bara mat som ger ordentlig mättnad. Riktig mat...

Ingenting som jag vågar äta när jag inte är säker på hunger eller inte...

 

... Vill ha något enkelt i så fall...

Men som det ser ut nu, när jag har svårt för att ens vilja äta. När jag fortfarande äter, men gärna skulle sluta...

Ja, då vet jag inte om jag heller ska tillåta mig själv att köpa hem något mer. Något enklare...

 

För att jag satte upp en regel för mig själv igår, när jag hade det som rörigast. Tyngst...

... Att jag inte fick fortsätta handla vad jag hade lust med, när jag har lust med det, om jag inte äter mig ordentligt mätt varje dag. "Då jag med största sannolikhet kommer att proppa på det då"... På grund av att kroppen får för lite näring, och hjärnan då skriker efter att få proppa.

 

... "Jag måste bestämma mig för svält, halv svält... Eller att äta ordentligt".. Helt enkelt.

Och sedan hålla mig till det.

 

...

 

Igår skickade jag äntligen in ansökningarna om aktivitetsersättning och bostadstillägg, till försäkringskassan. Det var på tiden!

Då jag kom på att de pengar jag har på kontot, nog inte kommer att räcka så länge till...

 

... Så jag tvingade mig iväg. Trots ångest och svårigheter att ta steget "Då jag inte visste om jag skulle passa på att handla också, eller inte"...

 

...

 

Idag tillagade jag köttfärsen. Stekte egna hamburgare och gjorde köttfärssås...

Men köttfärssåsen blev konstig... och köttfärsen kan ha varit dålig... "Märks väl om jag blir sjuk"...

Den såg nämligen lite konstig ut...

 

... Brandlarmet gick igång. Och då det var första gången det hände, fick jag smått panik...

Som tur var tystnade den av sig själv, efter ett tag...

Men jag förstod inte alls hur jag skulle hantera det.

 

... Får nog kolla upp om det är något speciellt man ska göra... För att, oförberedd hade inte den rätta känslan!

 

...

 

Imorgon ska jag handla mjölk och grädde. Åtminstone det, är ett säkert kort. Då det är någonting som jag kommer att ha hemma även om jag börjar svälta. Halvsvälta...

 

... Men då jag ältar och inte kan komma fram till vilken affär jag ska gå till... Och då jag inte just nu, vet ifall jag ska tillåta mig själv att "handla vad jag känner för "för stunden", så känns det rätt så tungt, bara det. Att ta sig iväg för att handla mjölk och grädde...

 

... Men dessa är snart slut. Ja, grädden är helt slut...

Så det ska väl göras.

 

...

 

Så. Sammanfattning.

 

... Jag fortsätter gå. Fortsätter äta. Fortsätter öppna ögonen varje morgon...

 

Jag fortsätter försöka intala mig själv att jag inte ska bry mig...

... Samtidigt som saknaden... Missnöjet... Ångesten för vad jag gör mot mig själv. För vad jag missar.. -Den inkräktar på min själ.. stup i ett...

 

... Jag äter oregelbundet... Dricker oftast ingenting till det jag äter. Utan har drycken som egen måltid...

Jag har ingen aning om hur många gånger jag äter per dag.. Eller hur många timmar det blir mellan målen. Då detta är olika från dag till dag. Och jag sällan kollar klockan...

 

... Och allt detta, får min hjärna att bilda en tornado av tankar. Hjärtat att tyngas till botten av bly...

... "Tillvaron är kaotisk"...

 

...

 

"Vill sätta mig i hörnet på golvet i ett mörkt rum. Lägga armarna runt mina uppdragna ben, och luta pannan mot knäna...

Gunga. Ignorera... Glömma.."...

 

... Det här känns som en mardröm som jag bara vill vakna upp ifrån...

"När ska mitt hjärta tömmas på allt överflödigt tryck?... När ska hjärnan få explodera?"...

... "När ska verkligheten öppna sig för mig?"...

 

... Jag är trött nu...

Jag vill inte leva... Inte egentligen...

... För att... "Vad är det värt?"...

 

...

 

... Ja. Jag har nog inte så mycket mer.

Så. God natt med er <3

 

 

... Jag har proppat...

För första gången på länge, har jag proppat...

... Ett moment av svaghet...

 

... Och just nu, vet jag inte hur jag ska fortsätta...

Hoppas väl att jag ska kunna vänta på tydlig hunger nu, innan jag äter igen... Att det ska ta lång tid.. Så att det innebär att det hela jämnar ut sig. Och att jag kan glömma bort detta lilla snedsteg... och bara fortsätta som innan, sedan...

 

...

 

För att faktum är. Att även om det känns rörigt och ohälsosamt, så har det ändå känts tryggt och som om det iallafall är en fungerande lösning. Någonting som jag kan acceptera...

... Att äta vad jag vill, när jag vill... Och endast när jag känner tydlig hunger..

... "Slutätet vid minsta lilla mättnad"...

 

... Det har fungerat bra... Men idag var bara så svårt... För att jag kände inte hunger. Har typ inte gjort... Och det kanske beror på att min kost har i princip bestått av godis, både igår och idag...

... Jag vet inte...

 

...

 

Och nu, efter proppandet... Efter att ha ätit utan att ha varit hungrig... Efter att ha fortsatt äta.. långt efter mättnad...

Bara proppat under stress...

 

... Ja, då vet jag inte hur jag ska gå vidare...

Jag vill inte köpa mer godsaker... Även fast det är det enda jag vill äta om jag ger upp. Mår dåligt... Eller om det blir för jobbigt att göra iordning riktig mat...

Nej. Det vill jag inte. Inte om det innebär att jag under jobbigare dagar, börjar proppa på det...

 

... Jag vill inte heller tillaga eller köpa riktig mat, om jag känner att jag hellre vill börja svälta igen...

... Vilket jag såklart inte vill...

 

Jag menar. Jag vill inte. Det vill jag inte...

Man blir trött och hängig. Man får ont i kroppen. Huvudvärk... En hjärna som hakar upp sig på mat, mat, mat...

... Och man förstör för sig själv vad gäller att orka umgås med sina nära... Att kunna bjuda hem dem till lägenheten... Då man ju måste ha saker hemma att äta, då...

 

... Men känner jag mig tvungen, så...

 

...

 

Det är bara det att det känns så rörigt, alltihop...

Att äta...

... Hela tillvaron. Vardagen... Jag själv, och situationen... Allt känns som en svävande röra..!

... Och jag vet inte riktigt vart jag är. Vart jag befinner mig...

 

... Visst vore det skönt att somna in i trygghet inatt. Och sedan aldrig behöva vakna igen. Slippa rädslan och ångesten. Slippa osäkerheten och alla beslut...

Att känna mig svag och dum...

Att svika...

 

... Att bara somna in i trygghet och harmoni. Lugn...

Och ingen märker att man är borta... Vet om att man har funnits till...

 

Ja, tack!

 

...

 

Jag bloggar inte lika mycket längre...

Men egentligen vill jag inte säga "längre"... För att det går ju lite upp och ner...

Just nu är jag bara inne känslomässigt, i någonting som gör att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Vad jag vill eller vågar... Borde dela med mig av... Och jag skriver mycket hellre till mig själv. "Då spelar det ingen roll vad jag skriver, eller hur många gånger"...

 

...

 

Det är mycket just nu...

Mycket som jag känner att egentligen behöver eller borde göras för att livet ska fungera. Flyta på...

 

Men jag slits mellan att faktiskt känna att jag verkligen måste fixa "det, det och det", och att känna att det bästa jag kan göra för mig själv just nu, för att orka leva, är att strunta i allt. Och "bara vara"...

... Strunta i vad jag uppnår och inte uppnår... Hur livet kommer att se ut när jag till slut dör... Om jag fortfarande sitter fast... Blir missnöjd. Olycklig... Med mera, med mera... Med mera.

 

...

 

... Det är så mycket... Och jag orkar inte riktigt...

 

... Men idag har jag ändå börjat beta av diskexplosionen i köket. Snart klar...

 

Annars har det bara blivit tv. En del ätande... Och nu på kvällen, ett oförlåtligt men ändå självvalt proppande på godis...

Med ett hopp om att inte äta mer nu, förrän jag känner tydlig(tydlig) hunger. För kontrollkänslans skull... För tryggheten...

 

...

 

Jag har ännu inte orkat svara på 24åringens mess... Har typ gett upp om det...

27åringen messade igen idag. Varpå jag skrev att jag har lite mycket just nu. Och är helt slut...

Varpå hon frågade om vi kunde träffas hemma hos mig imorgon eller för att sova över nästa helg!

 

... Stressad...

Hon pressar på. Men jag orkar inte träffas alls. Allra helst inte härhemma!

... Och just som det känns nu... Inte heller någon annanstans..!

 

Allt är kaos. Tillvaron är kaos... Jag är kaos!

 

...

 

Jag har skrivit en hel del idag...

Spelat en del Bejeweled...

 

Men annars har jag nog inte så mycket mer just nu...

 

...

 

... En hel del ånger över mitt proppande.. som förstörde en trygg(are) känsla inombords än vad jag har haft på länge...

Ja, det är nog min huvudkänsla, just nu...

 

...

 

God natt med er <3

 

 

... Kom på att jag inte har bloggat idag. Men som det ser ut nu, bloggar jag ju knappast regelbundet. Så what ever...

 

Får se om det blir någonting av detta inlägg. Då jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig utåt, för tillfället. Att skriva till mig själv, tycks fortfarande fungera...

 

.. Men annars så raderar jag bara detta inlägg.

 

...

 

Jag minns inte så väl, gårnatten...

Men jag tror att jag för en gångs skull, somnade nästan med ens jag lagt mig. Även om det var rätt så sent...

 

Vaknade...

Ja, jag vaknade nog ganska många gånger under både morgonen och natten...

 

...

 

Jag klev iallafall upp vid halv tolv. Åt ingenting. Utan satte mig bara och såg på HemTillGården...

Jag äter ju inte längre någonting, om jag inte känner av en tydlig hunger...

Det känns rörigt att göra på det sättet. Men allt för att minska ångesten...

 

...

 

När klockan blev ett, struntade jag i att jag hade "diskningsdag" idag. Och gick istället iväg till bussen...

Jag ältade fram och tillbaka... "Handla eller inte handla när jag kommer till stan"...

Men det stannade på "inte handla"...

 

...

 

Jag har haft lite mailkontakt med MinKontaktPåKommunen. Då jag ju ville säga upp boendestödet...

Hon var väl inte riktigt på samma sida som jag. Vilket jag kan förstå. Men jag agerar ju åt det håll som jag tror att ska bli minst smärtsamt.

 

... Och som det är nu(när jag inte bryr mig), känner jag ändå att jag kan fortsätta leva... Att jag kan acceptera mig själv...

 

... Och jag har precis lyckats övertyga mig själv, och landa i att jag inte ska ha några krav och förväntningar på mig själv och livet... Vilket gjorde att..

...Ja, men jag blev stressad av hennes svar då. För att jag vill helst slippa tänka om. Fundera... Nu när jag äntligen har lyckats acceptera saker som de är, efter en lång tid av en desperation till att fly, på grund av att jag inte kunnat finna ro i mig själv och livet... En tid med ständiga krig med mig själv...

Jag krigar fortfarande. Men inte alls lika ofta, lika intensivt, eller om lika många saker hela tiden...

 

...

 

Jag sa iallafall upp boendestödet. Lämnade stressen och ångesten bakom mig, och lät allt lägga sig tillrätta inom mig igen...

Dock med en viss ängslan inombords...

 

...

 

När jag kom till stan, satt jag bara kvar på busstationen. Väntade på nästa buss hem...

Och åkte hem...

 

...

 

Väl hemma. Då började kvällens krig.

Jag åt lite grann(kriget handlade inte om denna måltid, dock)... En matlåda från maten jag lagade igår. Den matlåda som jag hade sparat min mage till, och sett till att jag skulle vara tillräckligt hungrig för...

 

... Satt vid datorn. Krigade med mig själv. Skrev...

 

...

 

Vet inte om jag vill ta upp vad kriget handlade om. Men det var matrelaterat.. och berodde på en vilja som gick åt motsatta håll... En regel jag hade satt upp... men som ändå idag kändes helt fel... Men som jag fastän det, ville hålla mig till...

... En regel om att jag inte skulle bry mig... Men en samtidigt vilja att visst bry mig. För att jag har ett förnuft som lägger sig i hela tiden...

 

...

 

Men till slut, efter att ha skrivit några gånger. Gått fram och tillbaka i lägenheten.. och inte kunnat släppa denna gnagande vilja, tog jag ändå det mindre hälsosamma beslutet...

... För att sedan efter det, gå och bada. Duscha...

... Och efter det, känna mig mycket lugnare...

 

...

 

Jag har sett på tv...

Kollat husdjur på blocket. Funderat på att trots allt, skaffa hund...

Och nu på natten, har jag ätit knäckesmörgåsar med smör och ost. Druckit varm kakao, gjord på mjölk och grädde.

... Jag var tydligen riktigt hungrig, nu på natten. För att jag åt säkert fyra knäckemackor..!

 

...

 

Ja, jag försökte skriva in siffror i budgeten idag, också. För första gången på flera veckor...

Men jag ger upp. Det gick inte så bra...

Jag kan bara inte förstå alla dessa siffror som står i mina kontoutdrag. Och när jag bara använder mig av kvittona från affären, hamnar saldot på kontot, ändå fel i mina uträkningar...

 

Så screw budgeten. Tycker bara att det är intressant att hålla koll på hur mycket jag gör av med på vilket område...

Men men...

 

...

 

Jag har som sagt var, inte diskat idag...

Diskbänken ser ut som efter en explosion...

 

... Och imorgon ska jag till mina föräldrar. Så explosionen får ligga och pyra ett tag till...

Så blir det diskning när jag kommer hem. Om jag inte ska eller har handlat den dagen... Då får det bli diskning nästa...

 

Och efter det...

.. Den där köttfärsen måste tillagas...

 

...

 

God natt med er <3

 

 

... Jag funderar på att skaffa katt.

Jag minns inte riktigt vad som gav mig den där plötsliga, nästan självklara känslan av att jag ville ha en katt härhemma...

Men nu känns det som om det vore rätt för mig.

 

Jag får någon att kela med. Att leka med. Krama, och ta hand om...

En bästa vän som klarar sig väldigt bra själv. Om man jämför med hund... Vilket jag inte vågar eller orkar ha härhemma just nu. Annars är ju helt klart hund mitt favoritdjur!

 

...

 

Katten som jag funderar på att köpa, är leveransklar nu och står som "först till kvarn" på Blocket...

Så egentligen är det ju fritt fram.

Bestämmer jag mig för att köpa den. Slå till...

Så ska jag kontakta ägaren, och sedan få alla saker köpta(om nu katten finns kvar, det vill säga)...

 

Sedan är det ju bara att hämta!

Den bor i min kommun. Så det blir inte så omöjligt att ta sig, även om jag inte kör bil, i så fall...

 

...

 

Idag klev jag upp till HemTillGården.

Drack min sista hemgjorda tomatsoppa, och åt lite godis, till frukost/lunch...

Och åkte sedan, vad jag minns, iväg till stan...

 

Eller ja. Jag vet att jag åkte iväg till stan. Men jag minns inte om det var något annat som gjordes, kändes eller tänktes, däremellan HemTillGården och stan...

 

...

 

Jag bestämde mig helt enkelt igår, för att strunta i att jag egentligen behövde diska idag. Då jag inte tänkte tvinga mig själv till att hålla mig hemma en heldag till. Inte när helgen ändå spenderas hemma, "Då bussarna inte går som jag är van vid och trivs med, då"...

 

... Så jag skulle istället diska på lördag. Laga mat på söndag och måndag. Istället för lördag och söndag...

 

...

 

Jag klev av bussen, en bra bit ifrån busstationen, och tog mig en lugn promenad dit...

 

Eller ja. Den började relativt lugnt. Men efter ett tag, började höfterna göra sig påminda... Jag blev trött i kroppen. Slut. Som om jag hade slut på bränsle...

Och RödaVeckan satte igång mitti. Inte rikligt. Så ingen fara...

 

Men det som störde mig lite grann... Vilket det andra i princip inte gjorde.. Var att jag inte kunde komma fram till något beslut vad gällde boendestöd eller inte...

"Jag klarar det inte utan..

.. Jag kan inte heller konsten att ta emot...

Men jag vågar inte säga upp, när jag kanske egentligen behöver dem... och längre fram, tar emot det "och därmed börjar klara mig bättre"...

 

...

 

Jag dribblade, dribblade och dribblade under min långa promenad...

Och när jag sitter och väntar på bussen. Vilket blev i femtio minuter, då jag vägrar åka den fulla "klockan- 15-bussen"... -så mailar jag ändå och säger upp det hela. För att jag inte orkar bry mig...

 

... Åkte hem och skrev en lång text för att lätta mitt hjärta. Och göra det "rätt att säga upp det hela"...

Argumenterar med en massa ursäkter om varför det är bra att "bara vara" istället... "och inte bry sig"...

 

Och det är ju så.

Jag behöver dessa ursäkter. Jag behöver kunna ge upp när det blir för mycket i mitt huvud. När känslan av hopplöshet och uppgivenhet blir för långvarig i livet och vardagen...

... För att annars får jag svårt att orka leva. Att klara av att hantera både mig själv och livet...

 

... Och det är ju klart att jag önskar och hoppas att jag kan acceptera att bara vara. Att endast bry mig om att skratta och le tillsammans med mamma, pappa och alla syskon...

Att det ska vara det enda som jag själv eller livet ska kräva av mig...

Att det funkar att leva så...

 

Det är ju klart att jag önskar och hoppas att jag ska kunna undvika att tänka på vad jag uppnår och inte uppnår. Bara släppa alla krav. Inte bry mig om hur jag egentligen mår... Vad jag vill och inte vill... Sluta önska och drömma...

 

... För att... det är enklare...

Vill man ingenting..

.. Bryr man sig inte om hur livet eller tillvaron ser ut eller kommer att se ut...

Ja, då finns det inte heller någon ångest. Ingen oro eller osäkerhet...

 

...

 

Ja, jag är trött nu. Och jag önskar och hoppas att jag ska sluta bry mig. Slappna av...

Bara fokusera på glädje och kärlek... Strunta i bedrifter...

 

... Jag har mått såhär, och i psyket gått i cirklar i flera år nu...

 

Och om det känns rätt, ska jag köpa mig en kärlekskatt. En bästa vän =}

 

...

 

Sedan jag kom hem, har jag som sagt skrivit. Bara en gång...

 

...

 

Just det.

När jag satt och väntade på bussen, messade mamma. Hon föreslog att jag kunde komma över på tisdag om jag ville, och äta semla tillsammans med dem. Om jag vill, sova över. Och se på film på kvällen...

Älskar våra filmkvällar! Och saknar dem nu när det blir alltmer sällan..!

 

... Eftersom att mensen nu har åtminstone börjat lite grann, känns det som om det vore en bra idé. Eftersom att det värsta ändå borde vara över på tisdag, då.

... Så jag tackade ja. Och så får vi se om jag stannar över natten eller inte. Annars blir det iallafall en heldag där.

 

...

 

Annars har jag ätit. Godis.

Jag har även ätit en burk av min grönsakssmoothie. Lite mer godis. Druckit lite grönsaksjuice.

Jag har sett på tv. Kollat blocket, om och om igen...

 

Och jag har fått ett mess ifrån 27åringen.

Vet inte om jag la ut inlägget som jag skrev härom dagen. Men då skrev jag iallafall det att "27åringen kommer att höra av sig. Det gör hon alltid. Och hon kommer att vilja sova här. Det vill hon alltid". Eller något liknande.

 

Och nu gjorde hon det.

Hon undrade över imorgon. Och då sova tills på söndag. Och annars undrade hon över nästa helg...

 

Men jag har inte svarat ännu. Vill inte varken avfärda eller rista någonting i sten, just nu...

Så vet inte riktigt vad jag ska svara...

 

... Ja, och så har jag spelat Bejeweled...

 

...

 

Imorgon har jag planerat att åtminstone diska... Och så behöver jag ta ut soporna. Eftersom att jag ska laga mat på söndag...

Och så ska jag vattna mina kära växter.

 

På söndag har jag "laga mat, duscha, och avboka boendestöd" på schemat...

Ja, MinKontaktPåKommunen svarade inte idag. Så jag vet inte om hon hann se mailet innan hon gick hem för dagen. Och jag har ju boendestöd bokad på måndag förmiddag...

 

...

 

Ja, just det. Jag mailade Tyfon som jag har mitt bredband hos...

Då jag vill byta till fiber, nu när det är kopplat även här i byn. Och jag hade lite frågor till dem...

 

...

 

Tillbaka till schemat.

På måndag har jag "laga mat", än sålänge.

På tisdag har jag "till föräldrarna"

Och på onsdag har jag "skicka in ansökan". Det vill säga, aktivitetsersättning och boendestöd.

 

... Ja, det är det jag har än sålänge.

Men jag har ju egentligen mycket mer som behöver göras.

Boka tvättid, är väl en utav sakerna...

 

...

 

Vi får se vad vi får gjort.

 

Nu blir det nog att torka idominsalvan från läpparna, och äta lite potatis,-morot-och ingefärasoppa..

Det är nog den näst sista, tror jag.

 

... God natt med er <3

 

 

... Jag mår illa...

Känner mig trött.

Helt slut...

 

...

 

Jag vet inte om det beror på hur jag äter... Eller inte äter...

Eller om det beror på att RödaVeckan ska sätta in när som helst nu...

 

... Men faktum är...

Jag äter. Det gör jag.

Men jag äter inte regelbundet. Och jag äter bara när jag känner hunger... Tror mig bli mätt. Och slutar äta, då efter väldigt lite näring. Och så, innan jag vet ordet av, är jag hungrig igen. Och börjar om...

 

... Jag äter...

Ja, jag har dragit i mig grönsaker. Grönsaksjuice och sådant...

Men ingen ordentlig mat.

Soppa...  igår, tror jag...

 

... Och så en del godis...

 

...

 

Men jag vet inte.

 

Det kan vara att jag äter för dåligt. För lite. För ofta...

... Ja, magen behöver ju vila, också...

 

... Det kan bero på hur jag...

Ja, hur jag känner för vardagen... Tillvaron, just nu...

Stressen. Oron, osäkerheten... Och att känna mig såhär himla vilsen, och uppgiven i dagen...

 

...

 

Men det här har jag ju redan tagit upp en gång idag.

 

Så jag ska beskriva min dag. Och sedan blir det HundraProcentBonde, vid tiotiden.

Tycker att det är ett mysigt program. Och så tycker jag ju om det danska språket :)

Går på Svt24.

 

...

 

Jag klev upp när klockan ringde, vid halv tolv. Såg på HemTillGården...

 

... Nej, nu ljuger jag...

Jag vaknade tidigare idag.

Kände mig hungrig. Så jag klev upp och åt yoghurt med Granola, och såg på vad som var kvar från MalouEfterTio... I väntan på HemTillGården...

 

...

 

Sedan har jag diskat.

Diskat... Och diskat.

 

Jag är väldigt bestämd nu, till att göra iordning inför helgens matlagning. För att gör jag inte det, lagar jag garanterat inte mat. Det känns ju tungt som det är! .. Utan all disk.

 

...

 

Jag har ätit flera gånger. Ibland bara druckit någonting...

Och minsta lilla näring, får mig att känna mig illamående. Vilket jag konstaterar som mättnad...

Men det kan även vara att kroppen inte gillar sortens näring den får...

 

...

 

Jag har skrivit lite grann...

Känt mig... tung...

Och tvingat mig själv att fundera lite grann över det här med Boendestöd.

 

Jo visst. Jag kan ha kvar insatsen och bara säga att hon inte behöver komma, de dagar som känslorna eller tankarna går emot...

... "Men insatsen kostar mig 530 kronor i månaden. Vilket känns som onödiga pengar... om min inställning till stödet, är att jag vill avboka våra möten... Och bara inte vågar avsäga mig insatsen "för att jag kanske behöver stödet"...

 

...

 

... Jag känner mig svävande tung idag...

Antagligen på grund av en tillvaro, helt fri från rutiner.

Jag menar. Min vardag innehåller ju egentligen ingenting. Och de enda rutiner jag brydde mig om, var när jag äter och vad...

Dessa är borta nu. Då det ju blev för jobbigt och jag inte orkar hantera några matrelaterade krav eller förväntningar alls...

 

... Också uppgiven. Vilsen.

Då jag inte finner vägen. Inte ens vet om den finns att finna...

Och jag inte känner att det finns någon vits att söka längre...

 

...

 

... Men trots det...

Jag söker och söker och söker...

Det är en naturlig bedrift, att vilja söka sig hem. Till tryggheten...

Tydligen.

 

... Dock så är det svårt att blicka framåt, nu. Då mitt hjärta skrumpnar varje gång som jag tänker på det...

Jag ser liksom inget positivt mål i det här... Jag kan inte se någon annan utväg ur all smärta, än att till slut åter eliminera all mat ur hemmet...

 

... Och ja. Vilka möjligheter har jag då kvar?

... Svälten.

Vilket leder till samma dödläge som jag nått så många gånger förut...

 

...

 

... Det är liksom där det slutar. Längre än så, kommer jag inte. Utan att dö...

Och den enda vägen, om jag ska fortsätta gå, är tillbaka in i matchen...

 

... Evighetsnurr...

Men jag vill inte heller stanna i svälten...

... "Den överlever jag inte"...

 

... Och det värsta i så fall, är sveket mot min familj...

 

...

 

Nu ska jag se på tv.

Kanske äta något mer...

 

Men jag är egentligen varken hungrig eller särskilt sugen... Känner mig väl mest tvungen... av ingen anledning alls egentligen... Bara för att det finns... Bara för att ha någonting att göra...

 

... God natt med er <3

 

Ja. Och en hel del Bejeweled har spelats också. På grund av hur jag har mått i kroppen, knoppen och själen...

 

 

... Det här tynger mig så mycket, just nu...

Så mycket, att jag inte ser hur jag ska kunna fortsätta...

 

... Jag menar.

Det är inte att äta. Det är inte vad, hur och varför jag äter "det, det eller det"...

... Det är hur mycket jag äter... Men inte huvudsakligen...

 

... Utan...

Det som tynger mig just nu, är att jag inte vet hur jag ska få ihop det... Hur jag ska kunna ha mat hemma. Varierad mat. Liksom lite av varje... Men ändå hinna äta upp det innan det hinner bli dåligt...

 

...

 

Jag vet inte om jag är onödigt orolig. Det vore ju inte helt konstigt.. eftersom att jag oftast är "onödigt orolig"...

Men det känns verkligen som om maten bara kommer att bli gammal, snabbare än vad jag hinner blinka...

 

Så fort som jag har fått hem ny mat, börjar jag oroa mig för när jag ska bli av med den...

 

...

 

Men det är ju klart.

Just nu har jag ju så mycket mat hemma, som har legat ett tag...

Och dessa saker har ju tyngt mig ett bra tag, nu...

 

Det kanske vore en annan sak ifall jag hade rätt så varierad mat hemma... men som allt var relativt nyköpt...

 

...

 

Men jag kan ändå inte se hur jag ska få det att gå ihop.

"Jag är bara en person"...

 

... Jag minns dock inte hur det funkade under de perioder då jag har lyckats och för ett tag, orkat äta regelbundet... med matlagning och allt...

Ifall maten gick åt då... Eller ifall jag ens köpte särskilt varierat då...

 

Men nu är iallafall ett faktum.

"Jag är orolig. Och jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop".

 

...

 

Det är sådana här saker som gör att jag bara vill bli av med alla mat, så att jag kan börja leva på godsaker. Bara godsaker...

Slut med oron.

 

... Det vill säga.

Jag orkar inte köpa hem mat igen. Igen, igen och igen.

Men kanske känns det annorlunda när jag har blivit av med all "gammal mat"...

 

.. Men så kommer det ju ny(om jag handlar igen)... Och ska jag inte köpa endast en sak åt gången och leva på den tills det tar slut...

 

... Ja-a...

 

...

 

Jag överreagerar nog på min oro. Men ångesten gnager. Och jag springer ständigt in i köket för att kolla i kylen...

Skriver ständigt ner vad det är som riskerar att bli dåligt...

Och känner mig hela tiden tvungen att äta "utan en chans att hinna ändå"...

 

...

 

Det är nog inte så illa att slänga maten. Och det är det jag tänker göra om jag inte hinner...

Jag orkar inte känna mig stressad, längre...

 

Jag bör tillaga den där köttfärsen och falukorven som har legat i frysen alldeles för länge...

Men för att kunna göra det, måste jag diska klart först...

Och jag är såpass stressad till att få dessa maträtter tillagade "innan de blir dåliga", att det inte känns som om jag har en dag till övers(samtidigt som jag inte orkar lyfta ett finger till matlagning)!

 

... Och på det, behöver jag åka till föräldrarna också!

 

...

 

Stress, stress, stress...

 

Men jag får väl intala mig själv att jag gärna slänger pengarna i soporna för denna gången. Och att jag sedan inte köper någonting som riskerar att inte bli uppätet...

 

... Jag kan verkligen inte hantera det här!

... Så. Finner jag inget sätt att äta på, som kräver lagom och känns tryggt... Då ger jag upp. Då får det vara...

 

... Men enbart färdigmat och godsaker...

Det borde jag väl klara av, i värsta fall...

Känns dock inte det minsta hälsosamt.

"Jag överlever. Men vart har jag näringen?"...

 

...

 

Dagen idag.

Igår var en pressad natt... Jag bara tänkte och tänkte och tänkte...

 

Somnade trots allt till slut...

 

... Klev upp till HemTillGården.

Åt lite yoghurt med Granola.

Och tog sedan nästa buss till stan. Hade några erbjudanden på Willys, som jag vill utnyttja.

 

Jag handlade. Och åkte sedan hem igen.

 

...

 

Väl hemma, har jag ätit lite...

Oroat mig och ältat.

Pillat sönder läpparna, så att det gör ont... Verkligen jätteont.

 

... Skrivit i min textsamling. Några gånger...

... Spelat Bejeweled... och sett på TheBigBangTheory...

... Sprungit fram och tillbaka mellan vardagsrummet och kylskåpet...

 

... Och tvivlat på ifall det är möjligt...

"Är det möjligt att äta när jag bor själv?"...

... Men det är ju klart att det är. Folk gör det ju...

Jag har bara ingen energi till att försöka få det att fungera...

Vet nog inte heller hur...

 

... Just nu vill jag bara ha en sak att äta. Och jag vill hålla mig till den saken hela tiden...

Den ska vara hållbar. Hålla länge.

Och den ska gå att äta som den är...

 

Jag orkar inte mer...

 

...

 

Jag ska väl fortsätta älta.

Spela lite mer Bejeweled...

Oroa mig lite till..

Och se på TheBigBangTheory.

 

... Sedan blir det sängen.

 

.. God natt med er <3

 

Glömde att nämna att jag blev uppraggad på affären idag.. 

 

... Jag tänker. Jättemycket hela tiden...

Men det har lugnat ner sig nu, till det sätt att det känns hanterbart...

 

Jag vet inte hur det kommer att gå för mig... Eller ifall imorgon... I övermorgon... eller om ett par veckor, är dagen då det kommer att falla...

.. Ifall mitt förnuft kommer att sabba mitt samvete, såpass att jag känner mig tvungen att bara vända håll...

 

Frustrationen. Hjälplösheten...

 

...

 

Ja, jag tänker lika mycket. Fortfarande.

Sådär så att det gnager inombords. Och tankarna bara upprepar sig. Upprepar sig... Och upprepar sig...

 

Det känns fortfarande rörigt...

 

... Men då jag nu ändå har lyckats släppa på kraven en del... Och det bara finns de tvångsmässiga tankarna kvar, som inte vill försvinna... så känns det ändå befriande på något vis...
Ovisst, men befriande...

 

Ja, då hjärnan har släppt på trycket åtminstone lite grann, har jag även blivit väldigt känslig.

Ja, men så att jag blir tårögd och nästan börjar gråta för minsta lilla, när jag ser på tv...

... Och det är ju dags för det. Att gråta, alltså.

Har inte gjort det sedan den dagen på sjukhuset, då jag var tvungen att ta mig ut på en promenad för att jag hade gråtit halva dagen.. och behövde en paus...

 

...

 

Dagen idag.

 

Som sagt. En massa funderingar. Men under lite lugnare känslomässiga förhållanden...

Svårt att sluta tänka. Då jag har något framför mig, som jag inte vet hur det ska gå...

 

...

 

Jag klev...

 

.. Jag stängde av alla matklockor igår...

Men klev istället upp när klockan ringde för HemTillGården, vid halv tolv...

 

...

 

Jag drömde om hundar, hela natten...

Jag och 27åringen och hennes hundar, skulle det nog vara. Tror jag.

 

Vi var ute och åkte tåg. Reste...

Men det var inte vi hela tiden...

Jag vet att det ibland var jag och Xsambon, med våran hund och en liten hund som är den hunden 27åringen äger nu...

 

... Drömmen var iallafall väldigt verklig. Kändes väldigt verklig.

 

Men mindre intressant.

 

...

 

Jag...

 

... Vet förresten inte om jag vill prata om just ätandet idag...

Kan väl säga att jag har snålat på det. Men inte svält mig själv. Bara dragit ner på mängden. Känt efter mer efter mättnaden...

Och jag har ställt in mig på att bara äta när jag blir hungrig. Istället för att äta efter klockan...

... Jag ska försöka ta bort alla(alla) krav... Så att jag kan orka leva...

 

...

 

Tv.

 

Jag har diskat. Inte allt. Långt ifrån allt.

 

... Jag har messat mamma. Bara för att se hur hennes jobbschema ser ut det närmaste.

Då hon jobbar natt. Och jag vill inte ta mig dit någon dag då hon sover halva dagen...

 

...

 

Jag har spelat Bejeweled. För att lugna mig själv lite grann...

Gått mellan tv:n och det...

 

...

 

Jag har skrivit... Ett par gånger, kanske...

 

...

 

Och nu längtar jag efter att somna.

För att jag är trött...

 

... God natt med er <3