Det BLEV ingen middag idag..

Eller ja. Jag åt precis ett par smörgåsar och lite smoothie. Och drack ett glas juice. Så nu är jag mätt.

... Annars har jag bara ätit två smörgåsar, lite smoothie och en kopp kaffe med lite grädde i, tidigare idag...

 

Men nog om det.

 

... Jag funderade lite grann på, ifall jag ens skulle SKRIVA något kvällsinlägg idag. Då jag känner mig tung och nere... Och det inte tycks kännas BÄTTRE av att skriva... Snarare tvärtom. ÄN mer rörigt... Och ÄN mer tyngd över både huvud och hjärta...

 

... Att jag har ont i tandköttet runt en tand, gör ju inte saken BÄTTRE..

Igår mådde jag illa och hade ont i huvudet, där till kvällen. Antog att det var ömheten i munnen...

 

Ja-a...

Jag fick några lugna dagar, där ett tag...

Dagar där jag TRODDE att allt kanske hade lugnat NER sig för en stund. Samma problem. Samma bekymmer... Och SAMMA brist på hopp om framtiden...

Men allt kändes så mycket ENKLARE, på något sätt...

Och det var NÄSTAN så att jag för en stund, trodde att det hade vänt nu... Och inte bara för ett TAG... "Kanske skulle det inte BLI någon drastisk känslomässig vändning denna gången?"...

 

Men nu har jag hamnat i en svacka...

Och kanske ÄR det inte så konstigt...

 

.. Först så fick jag ju brev ifrån Försäkringskassan.. för några...

Ja, men kanske ett par-tre månader sedan..

Där hon informerade mig om att det är dags att söka ny aktivitetsersättning om jag inte planerade att börja söka jobb eller arbeta...

 

... Och så får jag en massa mail och mess.. Samtal ifrån arbetsförmedlingen, som undrar om jag fortfarande vill vara inskriven...

 

Jag börjar FUNDERA väldigt mycket. Fram och tillbaka.. Men utan framgång...

"Det FINNS inga vägar för mig... DET går inte... Det, det eller DET går inte"...

 

... Men med tiden, så BLEKNADE allt det där. Och jag slutade TÄNKA på det ALLTFÖR mycket...

Det blev lite lugnare inombords. Och trots faktumet om "min domedag", så kunde jag...

.. Ja, men inte må sämre än vad jag BRUKAR iallafall...

 

... Och så... tas det hela upp igen...

Och det är ju klart. Även om det INTE hade gjort det, så hade jag ju till slut krockat med problemet...

Men det sänkte mig... Omöjligheten... Insikten om att ett beslut måste tas. Jag måste säkra min ekonomi inför nästa år...

 

Och OM det då BARA hade varit det!

Det är ju mitt STÖRSTA problem, såklart. Eftersom att... Hur ÖVERLEVER jag om jag inte får in några pengar? Hur ska jag kunna bo KVAR? Betala RÄKNINGAR?

... Äta?

 

... Det var ju EN sak, i H*vetets Stad. Dumt.. men ändå en helt annan SAK...

Jag hade Xsambon. De månader som jag INTE tog emot några pengar, gjorde ändå HAN det.. Även om vi knappt åt... Och även om vi fick en hel del skulder...

Men man överlevde... Och vi hade någonstans att bo...

TROTS min dåvarande dumhet.

 

Men skulle det återupprepa sig NU.. För att jag inte ÄNNU har tagit tag i mig själv... Inte ÄNNU har hittat någon utväg...

 

... Ja, jag är EGENTLIGEN mest orolig för min familj. Eller, för att känna att jag SVIKER dem... Eller bara är ONÖDIGT DUM inför dem...

"BETYDER inte mitt liv mer för mig, än så?!"...

 

... Ja, men...

Jag har gått in i någon slags bubbla... Och jag vet inte om det beror på brist på vilja... Om det är STYRKAN som sviker...

Eller om den förvirring jag känner, bara gör det väldigt tungt att "promenera framåt" ALLS... Vare sig det blir på RÄTT eller FEL väg...

 

... Men faktum ÄR...

Jag står nu stilla.

... Jag VET vad jag måste, borde och BEHÖVER göra. Vad gäller allt som måste fixas i hemmet.. Eller rent praktiskt, för att få vardagen att fungera igen..

 

Men under missnöje och växande skuldkänslor emot mig själv och mitt liv.. Likaså, min FAMILJ... Fortsätter jag att göra INGENTING.

... Jag orkar inte lyfta ett HANDTAG.

 

Annars.

Dagen idag.

Ingen frukost. Då jag för det första, inte har HANDLAT frukost ännu... Och för det ANDRA, fortfarande har för mycket DISK i hoar och på diskbänk, för att känna att det är VÄRT det...

 

Så jag stannade kvar i sängen. Sov vidare.

... Klev sedan upp vid halv tolv.. när klockan ringde igen...

Såg på HemTillGården, som jag BRUKAR göra...

Och blev sedan kvar framför tv:n. Nerbäddad... I princip resten av dagen...

 

Jag har kommit underfund med att jag inte har lämnat byn på typ två VECKOR!

Jag som brukar behöva åka iväg typ VARJE dag, för att ORKA!

 

... Har inte lämnat LÄGENHETEN på... Sedan i SÖNDAGS, när 27åringen och jag tog en promenad...

Det är FYRA dagar innanför dessa unkna väggar!

... Jag har bara haft för mycket att tänka på... och har varit för TRÖTT för att ens ÖVERVÄGA att gå ut...

 

... Annars har jag skrivit lite i min textsamling, idag...

Jag har lagt ut någon bild här på bloggen...

... Och jag har legat i soffan och sett på tv...

 

Jag fick även en påminnelse.. Eller två stycken, rättare sagt. På de här blanketterna som kommunen ville att jag fyllde i, om det boendestöd och den SYSSELSÄTTNING... som jag inte har!

... Vet inte varför. Men de tycks tro att jag utnyttjar dessa saker, ändå.

 

... Inget jag bryr mig om, i och för sig. Jag slänger bara papperen.

 

... Hmmm. Ja-a...

Jag har försökt övertala mig själv. Övertyga, hit och dit. Försökt komma ÖVERENS med mig själv...

 

... Det var nog allt jag hade för idag.

Så.. God natt med er <3

 

 

... Det kanske är dags att skriva nu.. Innan huvudet exploderar..

Inte för att jag vet om jag HAR så mycket att "göra av med".. Men ändå.

 

Fastän jag går och lägger mig sent... Sådär, efter klockan två på natten. Och att jag har rätt så svårt att SOMNA.. så tror jag att jag SOVER bättre om nätterna nu.

 

... Idag hade jag redan, sedan igår natt när jag inte diskade innan jag la mig.. Och jag inte har min fullständiga frukost hemma.. bestämt mig för att bara sova vidare när klockan ringer vid nio...

 

Så det gjorde jag.

Dock så minns jag att jag vaknade någon gång mitt i natten.

Och även när klockan ringde. Men då låg jag bara kvar.

 

Jag hade fått mail ifrån MinKontaktPåKommunen...

Ingenting som jag går in närmre på...

Men nyvaken som jag var.. kunde jag inte förstå vad det stod... ÄN mindre, egentligen kunna komma fram till... Ja, men "VARFÖR"...

 

Jag sov vidare...

Och klev sedan upp till klockan, när den ringde vid halv tolv.

Jag såg på HemTillGården. Och jag försökte...

 

... Eller, egentligen bara ÄLTADE jag allt som jag egentligen borde göra. Under insikten och vetskapen om att det med största sannolikhet inte skulle bli gjort...

För att.. jag är SLUT. Och jag ORKAR inte.. Tror inte att jag har den rätta kapaciteten i VILJAN, HELLER...

... Kanske på grund av det faktum att det känns som om allt likt FÖRBASKAT kommer att köra ihop sig, tids nog... Eller för att... det helt enkelt kräver för mycket TANKEMÖDA, bök och ENERGI, att få dessa saker GJORDA.

 

Det är tungt att BÖRJA, helt enkelt.

Och diskningen, som i perioder, inte kräver mycket ALLS för mig... Förutom den här BEKVÄMLIGHETEN som gör att man kanske ändå skjuter på det...

Ja, den orkas nu inte längre med...

 

Jag satt vid tv:n... Ja, men HELA dagen...

... Gick till datorn. Skrev i min textsamling. Skrev ett kort som jag la in här på bloggen...

Och svarade på MinKontaktPåKommunens mail.

 

... Jag gjorde en bakgrundsbild på min dator. En bild av övertalan. Allt, för att försöka slippa så mycket SMÄRTA som möjligt..

Men inte heller DEN, tänker jag avslöja i bloggen, just idag...

 

När klockan började närma sig fyra...

Eller ja. Även INNAN det, låg jag nerbäddad i soffan..

Men vid fyra ungefär.. satte jag på radion på datorn. Bäddade ner mig i soffan... och kollade på den rörliga bilden på tv:n.. Sänkte volymen, så att man bara kunde ANA rösterna i bakgrunden...

 

DET är sådana ting. En sådan atmosfär, som får mig att, när jag redan KÄNNER mig nere.. HAR ångest... När allt redan KÄNNS omöjligt, dystert, rörigt och grått...

Ja, det får mig att känna mig ÄN mer ensam.. Men samtidigt lugn.. Ledsen...

... Som i en annan värld...

Nerbäddad under tjockt täcke... Stirra på en rörlig skärm... Och egentligen inte tänka på NÅGONTING.. Med ett tungt hjärta... Och nästan så att man somnar...

 

Ja, jag brukar bli JÄTTETRÖTT nuför tiden, vid runt fyra-fem på eftermiddagen...

 

Sedan satte jag mig iallafall vid datorn.. Men bara i pauserna av ÄntligenHemma...

Kollade lite överdrag till min soffa. Tänkte inte på att sådant FANNS. Men DET kan ju faktiskt skydda den lite. Så att jag slipper vara så orolig.

 

... Men då ångesten kom. Och jag inte kunde bestämma mig för ifall jag ville HA det.. Eller ifall jag ville ha en vanlig FILT... "Eller var det redan BRA som det ÄR?.. Med filten som jag redan HAR?.. Den lite för LILLA filten.... I kanske LITE fel FÄRG?"..

... Ja-a... Så det får VARA sålänge... Jag har ju såå mycket ANNAT, VIKTIGARE att ta reda på, just nu.

 

... Ja-a... Trot att det inte går BRA på den fronten just nu... Egentligen inte på NÅGON front. Så har jag ätit lite grann.

Tre smörgåsar. En kopp smoothie på mjölk och grädde... Och så en kopp kaffe och en kopp te.. Båda med lite grädde i...

 

Det BLEV ju liksom ingen frukost idag. Lunchen drog jag ut på, lite grann...

Och middagen hoppades över... Eller blev senarelagd... och utbytt mot smörgås och smoothie.

Ja-a. Och det var det...

 

... Jag flyttade, likt som jag gör VARJE dag, över alla aktiviteter till en dag framåt. Det som skulle ha gjorts igår, skulle nu istället göras IDAG... Och det som skulle ha gjorts IDAG... ska nu göras IMORGON...

 

... Men...

Det som jag nu istället skulle göra IDAG, har inte heller IDAG, blivit gjort...

Så jag vet inte...

 

... Bara allt som påverkar FAMILJEN, blir gjort i tid... Så att jag inte SÅRAR eller SVIKER... Så får det väl vara som det är...

Åt skogen med livskvaliteten!

 

Matinköpen påverkar på sikt, min syster. 27åringen. För att jag kan inte bjuda HEM någon, om jag inte HAR eller har HAFT någon MAT hemma, på VECKOR, sedan!

... HemligaTomten, är VÄLDIGT viktig att få avklarad. För att det FUNGERAR inte att jag kommer utan julklapp till MIN person.. när alla andra har med sig till SIN! Då blir DEN stackaren UTAN..

DET funkar INTE! Jätteviktigt, alltså!

 

Så. Jag MÅSTE...

Jo, jag måste...

... Jag måste ta TAG i mig själv...

 

... Disken måste diskas... Inköpslista måste göras... Och handling måste ske...

Sedan måste soppa kokas...

.. Och OJ, vad mycket som måste fixas!

 

.. Det kräver en plan... För att NU, känns det som om jag varken vet UT eller IN.

... Men jag vet inte...

 

God natt med er <3

 

 

Min kost idag, har bestått av...

Tre tallrikar ChokoPops med mjölk. Fyra smörgåsar. En kopp varm kakao... En kopp kaffe... och en banan...

Såå långt ifrån vad jag vill och borde äta EGENTLIGEN...

 

Men som sagt. Från och med imorgon, MÅSTE jag börja äta enligt rutiner igen...

Jag mår såå dåligt av att känna den här röran i huvudet, som blir när.. jag inte gör som jag brukar...

Ordning och reda.

 

Dagen idag.

 

Jag SOV bättre inatt. När jag väl somnade...

Det tycks som om jag är inne i någon varannan-natts-sömn, eller något...

 

Klev INTE upp till klockan, imorse. Då jag inte skulle äta någon frukost...

Skulle inte äta någon FRUKOST, på grund av det stök som innfinner sig i köket. På både köksbord, diskbänk, spis och diskhoar...

Det stök som FORTFARANDE befinner sig där...

 

... Men jag MÅSTE ta hand om det IDAG, innan jag lägger mig...

För att annars riskerar jag att också IMORGON, låta dagen bli pannkaka...

... Och jag ORKAR inte en dag till! Nu är det dags för rutiner. Ordning och reda.

 

Jag klev iallafall upp till klockan som ringer vid halv tolv. För att, DÅ var det dags för HemTillGården på kanal 4. Och DET missar jag inte för allt i VÄRLDEN..

Ja, om jag inte måste eller ska HEMIFRÅN, det vill säga.

 

... Någon gång där efter lunchtid, blev det mitt första mål för dagen. Smörgåsar, ChokoPops, och en kopp varm kakao...

 

Bara tv, tv, tv...

Och sedan, skriva i textsamlingen... En LÅNG text, blev det denna gången..

Fick nämligen...

Eller "nämligen" och "nämligen"...

 

... Jag fick ett mess ifrån Bästisen idag...

Hon undrade om jag "lever"...

Och efter det, fick jag ett mess ifrån 27åringen, som skrev att hon tyckte att vi kunde börja träffas hemma hos mig, REGELBUNDET. Sådär varannan eller vartredje helg. Så att JAG slapp vara ensam för mycket. Och HON kunde komma hemifrån lite...

 

Jag har dock inte svarat på NÅGOT av messen...

Jag har känt mig..

Jag har haft för mycket ångest. Känt mig för pressad. Förvirrad... Och instängd i mig själv...

Vilsen... Och inte riktigt vetat NÅGONTING...

 

Jag har känt mig otillräcklig... och handfallen...

Och jag har inte riktigt vetat åt vilket HÅLL jag ska titta...

 

Jag har tittat mer på tv... och skrivit igen, i min textsamling...

 

Jag har funderat lite inredning... Och kollat lite inspiration på nätet...

Känt mig PRESSAD och STRESSAD inför att göra allt som BEHÖVER göras här i lägenheten.. och i livet det självt.

 

... Och så har jag till sist, strukturerat upp disken och slängt lite skräp, i köket...

Så att nu är det bara det långa arbetet kvar... Att DISKA all denna disk. Så att jag orkar(förhoppningsvis) både ÄTA bra, handla, OCH koka lunch-soppa till veckan, imorgon.

 

... Och så har jag skrivit en ny(sort of) matlista över veckan...

Nu måste jag bara färdigställa EXAKTA maträtter. Så att jag vet om det är någonting jag behöver HANDLA imorgon.. FÖRUTOM saker till frukosten.

 

... Ska skriva på VitaTavlan också, att jag ska svara 27åringen och Bästisen.

 

God natt med er <3

 

 

... Jag är fortfarande för mätt egentligen, för att orka blogga..

Och för trött, efter en knackig sömn...

 

Hmmm..

När kvällsbloggade jag sist?..

Torsdags kväll, va?

 

Så.

I fredags städade jag ju iallafall... Så mycket MER minns jag inte av den dagen...

Jag tog liksom det sista..

En dusch. Disken...

Ja, men det var väl typ det...

 

... Och när klockan blev halv åtta, kom 27åringen...

Vi gick direkt till affären, fem minuter bort, och handlade frukost till morgondagen och något gott till kvällen...

Hade nämligen bara MIN frukost hemma...

Och nu när jag hade besök över en hel helg, märkte jag också hur "fattigt" jag egentligen äter(inte bara till frukosten)..

Jag menar. Jag äter i princip samma saker varje dag. Så jag hade egentligen inte så mycket att välja på, hemma.. När vi nu skulle vara TVÅ stycken...

 

... Det blev prat.. med en film i bakgrunden, hela kvällen...

Men när 27åringen och jag ser på film, skulle vi nog behöva se den minst tio gånger, för att kunna uppfatta filmen alls :P

 

... Hon pratar ju väldigt mycket hela tiden... Och JAG är ju inte helt oskyldig, jag HELLER.. Även om jag då kanske pratar en TIONDEL så mycket som hon... Men jag hade allt mina stunder av hejdlöst babbel, jag också...

 

Lite jobbigt annars, att se på film med henne... Allra helst under de stunder då PRATET emellan oss inte är så AKTIVT...

För att då sitter hon istället där och hela tiden BERÄTTAR vad som kommer att hända NÄR på FILMEN...

Precis som MORMOR gör..

Bara att 27åringen VET... Och mormor mer sitter och GISSAR.. och sedan "Nehe, okej. Men då är det "så"... "Jaha.. Okej..."...

 

Men det var ingen FARA, så... Eftersom att jag hade SETT filmerna förut...

Och det var ju trots allt SÄLLSKAPET som var det viktiga, denna helgen. Tv ser jag så mycket på ändå.

 

... Fredagsnatten SOV jag iallafall bra.

När det kom till att vi skulle gå och lägga oss, trotsade jag min egen ångest och oro.. vad gällde att låta syster ligga i SOFFAN... Och att jag själv skulle sova i sovrummet...

Jag har ju en viss oro över mina möbler... Tror att dessa ska ta skada för minsta lilla...

Så. För kontrollens skull, ville jag egentligen ta soffan...

 

Men som sagt så tog jag inte ens UPP det med henne. Utan jag fick LITA på att ingenting skulle hända av att någon LÅG i min soffa i två nätter...

 

Natten till fredagen, sov jag bara i kanske...

Ja, men i några timmar på morgonen och förmiddagen...

Vilket gjorde att jag istället hade rätt så LÄTT att somna... Eller iallafall att FORTSÄTTA sova sedan, när jag väl hade somnat...

 

... Annat var ju natten som var...

Men tillbaka till det, senare.

 

... När vi vaknade igår, blev det iallafall frukost...

Det blev lite film-eller tv-tittande... Prat, såklart... Och för min del, en hel del toalettbesök...

Men trots mensen som precis dragit igång, blev det inte så jobbigt, tungt och hektiskt... Inte så OROLIGT inombords, som jag TRODDE att det skulle bli.

 

När klockan blev runt lunchtid, tog vi en kort promenad till affären... Vi skulle handla det som vi behövde till middagen som vi skulle laga...

 

Minns inte så mycket mer...

Spralliga syster, och relativt lika spralliga jag, var rätt så stojjiga i vissa ögonblick... Medans vi satt och med halv koncentration, tittade på den film som då ändå måste vara på i bakgrunden... Och knappt bli uppmärksammad... "Man HINNER ju liksom inte, med en syster som min" :P

Inget negativt med det. Den intensiviteten ORKAR man i ett par dagar.

 

Dock så KÄNDES det inte lika JOBBIGT, socialt, denna gången...

Det känns nästan som om jag börjar ta LÄTTARE på sociala situationer.. Iallafall vad gäller 27åringen...

Jag LÄNGTADE inte efter att hon skulle åka hem... Jag blev inte sådär JÄTTETRÖTT...

... Och jag kan ibland komma på mig själv med att se FRAM emot att få träffa henne "igen"...

 

Och så...

Vi satte oss vid datorn en stund, och kollade på lite sängar och inspiration till hur jag kunde göra det konstruktivt och fint i min lilla gästhörna som jag ska ha i vardagsrummet när jag väl kommer så långt...

 

Och så blev klockan... runt sex-sju, kanske...

Och då började vi med maten.. Samtidigt som jag, med min dåliga koncentration, skulle försöka(förgäves) dela den på två. Koncentrationen, alltså...

Jag skulle diska.. Samtidigt som 27åringen fortsatte vara social och PRATA med mig...

Allt gick MYCKET långsammare och ibland var jag bara tvungen att stanna upp helt.. "två saker samtidigt", ni vet :P

 

... Men det KÄNDES däremot som om det gick snabbare. Eftersom att man inte bara stod i sina egna tankar(och ofta ångest) och diskade för sig själv.. Under utmatting och tre-fyra pauser...

 

Det blev middag... Vilken 27åringen hade kryddat och pepprat.. och jag, saltat... vad som kändes som, HUUUR mycket som helst... Men den smakade nästan ingenting sedan, ändå...

 

Det blev en promenad... Eller två. Under dagens gång...

 

Tv, tv.. Tv...

Och prat, prat, prat..

En del bus...

 

Och så blev klockan.. natt...

Och vi gick åt varsitt håll...

 

... NU hade jag svårt att sova.

... Jag somnade inte igår natt.. Natten som var...

Och i vaket tillstånd, är man också MEDVETEN om minsta lilla LJUD man gör... Vilket gjorde att jag knappt vågade röra mig...

Ville inte verka STÖRANDE när 27åringen skulle försöka sova...

 

... Så jag vågade knappt låta MOBILEN lysa, när jag skulle kolla klockan... ÄN mindre, hämta hörlurarna ute i hallen. Så att jag kunde lyssna på radion...

.. Eller stoppa in laddaren i kontaktuttaget, så att inte batteriet skulle dö...

 

Men jag gick ändå och hämtade hörlurarna. Stack in kontakten... Lät mobilen lysa i några sekunder... Och lyssnade på radion...

 

Jag var orolig över att kanske snart behöva gå på toaletten... "Då kanske jag stör..".

Ville undvika det...

 

Låg vaken. Stirrade. Vred och vände på mig... Så TYST jag bara hade ork till att försöka...

Funderade. Tänkte... Stirrade...

 

... Och ja-a...

Jag somnade väl efter fem på morgonen, någon gång... Och vaknade sedan vid halv nio... Väntade in att klockan skulle ringa för "frukost"... Och klev sedan upp...

Då hade jag även varit på toaletten en gång, under natten...

 

Syrran verkade väldigt trött under morgonen. Vilket gjorde mig osäker... Jag visste inte riktigt vad hon tänkte eller kände... Vad hon tyckte om vart jag höll min blick... Om hon ville att jag skulle säga någonting... Eller ifall hon tyckte att det var JOBBIGT att jag "inte kunde vara tyst en stund"... Inte för att jag pratade mycket... Osäkerheten höll mig lite sådär halvt stel i tystnad...

Inväntade att hon SJÄLV skulle visa vad som förväntades.. Börja prata avslappnad och "entusiastiskt"... Eller ja. Vad som.

 

Vi satte oss vid tv:n en stund...

Och sedan, när klockan blev runt lunchtid.. Lite tidigare, kanske.. Gick vi ut på en timmes promenad...

 

... När vi kommer in igen, messar hennes sambo ganska per omgående. "Han kommer och hämtar vid halv två"...

Vilket får oss att börja med lite lunch. "Så att vi hinner äta någonting innan han KOMMER om en timme"...

 

Sedan hjälper jag 27åringen att plocka ihop alla GODSAKER som jag hade köpt när vi var på affären i fredags. Jag ville nämligen inte ha KVAR någonting härhemma. Utan SKULLE jag köpa sådant till vårat kvällsmys, så skulle HON släpa med sig det hem till SIG sedan.. Om det blev något över.

 

... Och jag kände mig väldigt lättad, lugn och nöjd med det.

Jag skulle inte ha något onödigt "skräp" att proppa på, när jag väl fick ångest eller kände mig stressad.. (eller kanske till och med UTTRÅKAD) sedan...

 

... MEN.. så erbjuder 27åringen mig att behålla KAKORNA som hon hade med sig hit.,.. Hennes hembakade kakor.. som var såå goda...

... Och jag KUNDE ju inte säga nej...

 

Alltså. Inte på grund av något sötsug. Inte heller på grund av att jag verkligen ville ha KAKOR... För att... det ville jag inte...

Det är avskräckande i SIG, att ha sådant HEMMA, när jag sitter ensam.. I risk för ångestproppande... Och att då FÖRVARA sådant i lägenheten utan någon som helst BEHOVKÄNNING av onyttigheter...

Nej...

 

... Men DÄREMOT så VET jag hur känslig 27åringen är... Och jag var rädd att hon skulle tro att jag inte ville HA hennes hembakade kakor... Som för DEN delen, var underbart goda... Och någonting som jag SJÄLV aldrig tror mig kunna uppnå...

 

... Så. Jag behöll dem. Tackade och behöll dem..

Resten av godsakerna, packade jag i påsar till henne... Och bjöd på.. som en god gärning till mig SJÄLV.. Mer än till henne...

Men ändå :)

 

... Jag gick MED syrran ut och mötte hennes Sambo... Och direkt hon stängde bildörren och jag vände ryggen till... attackerade ångesten...

Jag förstod ingenting... "Hur FUNGERAR ångest egentligen?"...

 

Jag kanske helt enkelt inte fungerar ensam längre...

Jag kanske BEHÖVER någon vid min sida...

 

Eller så var det bara så att jag nu åter blev ensam med mina tankar... Jag skulle ÅTER in i vardagen... Saker skulle bli viktigare igen... Och pausen ifrån verkligheten, var över...

... OCH... Jag hade kakor hemma... Kakor att proppa... Kakor intill oro över hur länge dessa skulle ligga i skåpet och gnaga mig sönder och samman... I den bemärkelsen att jag hela tiden riskerade att börja proppa.. "Sålänge som de FINNS därinne"...

 

... Jag började iallafall proppa per omgående...

Skrev i textsamlingen... La ut en känslobild här på bloggen... Och skrev igen...

 

Jag målade ett par FLER sådana där bilder som jag eventuellt ska hänga upp som tavlor härhemma...

 

... Och så proppade jag lite till...

 

Jag mådde illa... Jag fick mer och mer ångest...

Och jag fick ont i magen...

Men tvånget gnagde mig alldeles nervös... "Kakorna måste bort. Ätas upp".. Även om det kändes som om jag "skadade" dessa goda kakor, som nu mest TVINGADES ner "för att försvinna ur min åsyn"...

 

... Disken har jag inte orkat diska... Inte sedan middagen igår...

Så jag HAR en del att göra imorgon...

Vilket nog innebär att det inte blir någon handling i stan imorgon. Matinköp...

Och inte heller någon frukost.. Eftersom att diskhoarna är smockfulla. Likaså diskbänk.. Med både disk och skräp...

 

Jag har FÖRSÖKT att vila lite, nu till kvällen. Men har haft VÄLDIGT svårt att koppla av. Dock bättre nu den senaste timmen...

 

Längtat efter att blogga... Och nu ska jag väl snart försöka sova...

Men blir nog lite tv, för säkerhets skull... Så att jag slipper kliva upp igen efter att ha lagt mig.

 

... Ja, just det ja...

Jag känner mig så FÖRVIRRAD... VÄLDIGT förvirrad...

Och under kvällens hetta... och det faktum att saker verkar på vissa håll och kanter, lätta lite grann...

Så har jag nu "tagit bort" en av de saker som hänger i luften och dinglar längre fram...

... Och det kändes VÄLDIGT skönt.

 

... "Jag klarar mig nog själv. Det BORDE jag göra"... "Annars... får jag lösa det"...

Däremot så måste jag svara på arbetsförmedlingens mail snart... Men vad SVARAR man?.. Jag har ju INGEN aning..

Men faktum är.. "Ingen kontakt med psykiatrin.. Ingen aktivitetsersättning".. Så valet borde ju stå ganska klart.

 

... Men då är ju frågan hur jag går vidare..

Men det är en annan dags fråga. För att nu vill jag vila.

 

God natt med er <3

 

 

Jag vet inte riktigt VAD jag ska säga om dagen...

Den BÖRJADE jobbigt.. men SLUTADE lite lugnare.

 

...

 

... Oj, vad jag verkligen inte vet vad jag ska skriva, just idag...

 

Dagen började iallafall som vanligt.

Upp för frukost, vid nio. Lägga mig igen... Och sedan kliva upp vid halv tolv. För att börja min dag...

 

Dagen börjar vid tv:n. HemTillGården... Och följs sedan av...

Nej, det kanske bara ÄR HemTillGården, för tillfället...

 

Jag har iallafall skrivit i min textsamling. Jag har lagt ut någon bild här på bloggen...

Och jag har målat en ny bild till min skrivbordsbakgrund...

 

Jag har oroat mig och ältat. Känt mig stressad... och lat...

Ångest för att jag EGENTLIGEN borde göra alla de saker som BEHÖVER göras... Men att jag samtidigt inte tar mig FÖR...

 

Jag har känt mig konstig i hela kroppen.. Tung i själen...

Och pressad inför helgen...

Mycket på grund av att RödaVeckan antagligen kommer att sätta in imorgon... ".. När 27åringen kommer!"...

 

... Det har varit funderingar på att jag egentligen behöver HANDLA... Och att det känns DUMT att göra detta, här i BYN.. "När jag egentligen inte har någon annan anledning till "lättjan", än att jag är LAT... Lat och stressad... Med ursäkten åt "premenstruella bevärs" och "stress inför systers besöks" håll".

 

... Men det SKULLE gå... "Det VET jag att det skulle!".. Att handla i stan.. Om jag bara hade tagit mig FÖR. "Det GÅR att lägga upp vardagen, så att jag hinner både förbereda för systers besök... OCH handla vad jag behöver, i stan.. innan hon kommer"...

... Bara jag hade tagit mig FÖR... "Bara jag hade.. ORKAT..."...

 

... Jag har funderat lite grann, över det här med arbetsförmedlingen... Vidare ansökan om aktivitetsersättning...

... Vilken VÄG jag ska.. Borde gå...

... Utan någon framgång... Jag sitter fast...

 

Jag har känt mig ensam...

 

.. Och jag har, på grund av min stress inför morgondagen... och min känsla av att RödaVeckan kommer att sätta igång imorgon... och "FÖRSTÖRA vad som skulle kunnat komma att bli en intensiv, men relativt ROLIG helg", bara velat skjuta UPP besöket till en annan helg...

Men jag har stoppats... HINDRATS av tanken att jag inte vill SVIKA min syster...

 

... Men KONSTIGT nog, var det mer 27åringens SAMBO, jag var orolig att svika...

För att det KÄNNS mer som om min syster gör det för HANS skull, än sin egen.. Som om det mer blir HAN som blir besviken om jag ställer in, än HON...

... För att...

... HAN känner att han behöver egentid. Då han jobbar hela dagarna... och sedan ALLTID kommer hem till sin sambos sällskap... INKLUSSIVE hela helgerna, när han är hemma!

 

... Jag kan FÖRSTÅ att han behöver egentid. Det gör väl ALLA...

Och kanske EXTRA mycket, när man DESSUTOM kommer hem till en översocial person.. som har varit ENSAM hemma i princip hela dagarna.. Med bara en massa DJUR som sällskap!

 

Men ja...

Trots att jag känner att jag gör det mest för någon ANNAN just nu, så tror jag nog att vi kan få KUL under våran helg tillsammans... ÄVEN om jag med största sannolikhet har mens då!

 

Till kvällen, KÄNDES det dock bättre. Jag var gladare. Lättare i sinnet... Med bara lite ångest och tungt huvud... Vilket antingen kan ha berott på att jag är påväg in i RödaVeckan... ELLER att jag helt enkelt, som vanligt, HAR det till kvällen..

 

Dock så tycks premenstruella besvär, i MITT fall, innebära ombytt mönster, vad gäller min ångest... och känsla av tung själ... Tungt sinne...

.. Under NORMALA dagar, upplever jag att ångesten och tyngden över själen, trappas UPP under dagens gång... Och är näst intill OHANTERLIG till natten.. Eller KVÄLLEN...

... Medans jag, vid dagar som denna, snarare tycks börja tung.. och sedan må BÄTTRE till kvällen...

Iallafall idag.

 

Jag har inte DISKAT ännu...

Men jag lyckades iallafall orka svepa igenom golvet, med torr mopp... Och sedan våt...

Dock så STANK det väldigt mycket härinne... Då jag moppade med smutsigt vatten, till slutet.. Och inte heller hade jag något MEDEL i det...

 

Så.. "Blev det rent?"...

Nej, inte mycket... Men det är ju iallafall RENARE än vad det var innan...

 

Och nu när jag pratar om "stank"...

JAG stinker.

Japp, det gör jag...

MÅSTE verkligen duscha imorgon, innan hon kommer..

Men inga problem. Hon kommer mellan sju och halv åtta på kvällen... Så jag hinner :)

 

Så. Det blev LITE städning...

Och sedan.. Nu till kvällen... så har jag mätt vardagsrummet lite. För att försöka komma fram till en passande storlek till mattan som jag ska köpa till vardagsrummet..

Jag hade redan, sedan LÄNGE, kommit fram till PRECIS vilken matta och storlek jag skulle ha... Och idag blev ingen förändring...

Det enda jag har kvar att göra, är att BESTÄLLA den...

 

Men där sitter jag fast.

Nu är jag 95% redo...

... Nästa gång jag tar fram den där mattan på webbutiken.. så är jag nog 100% redo.. och köper den ;)

 

... Jag åt mat ur frysen... Och gröt till kvällsmålet...

 

... Ja-a..

Och där tog det stopp..

Antar att jag inte hade mer att SÄGA om dagen, nu.

 

... Så. God natt med er <3

 

 

... Hmmm...

 

Det har varit en hård dag idag... Verkligen hård...

 

Redan igår natt.. När jag låg där i sängen och väntade på att somna, så hade jag kommit på någonting att älta ner mig i... Och att störa mig på...

"Jag riskerade att gå in i RödaVeckan, under SAMMA dagar som 27åringen var här... Och det skulle jag INTE orka!".. "Har ingen lust att hon kommer.."...

 

Ja, RödaVeckan är ju i och för sig bara EN av anledningarna till att jag nu tycker att det är JOBBIGT att hon ska komma...

Det är ju sovplatsen...

Jag vill inte att hon ligger i min soffa. Utan jag vill hellre att HON tar sängen.. Och så tar JAG soffan... Vilket jag inte har tagit upp med henne än...

... "Men det borde väl inte vara något problem?"...

 

... Och så är det, det faktum att jag har SAKER jag måste göra innan hon kommer...

Jag har TVÄTTID när hon är HÄR...

Jag behöver STÄDA... Och EGENTLIGEN skulle jag även behöva HANDLA...

 

... Jag känner mig helt enkelt stressad...

Och det känns lite IVÄGEN för VARDAGEN, att hon ska komma redan om ett par DAGAR...

... Det har HELT klart varit för KORTA pauser mellan det sociala, det senaste.

 

Jag klev iallafall som VANLIGT, upp vid nio imorse.

Åt frukost... Och la mig för att sova en stund till...

 

Sedan blev det HemTillGården... och lunch...

Som jag, liksom ALLTID, stressade ihop i pauserna av serien...

 

Jag skrev ett schema för dagarna fram till 27åringen ska komma...

Och har sedan dess, skrivit ALLDELES för många inlägg här på bloggen(och i textsamlingen), som resulterat i stress och röriga känslor... INGEN ordning på NÅGONTING...

... Vilket fick mig att fundera på om jag kanske ska lägga ner bloggandet... för gott...

 

... Kanske blir det LUGNARE inombords, om jag bara kör på mina långa texter, i min egen TEXTSAMLING, istället... Vilket jag inte vet VARFÖR det skulle ske...

Jag menar... Text som text... Eller?

 

Dagen BÖRJADE med... vad jag TROR var premenstruella besvär...

Eller, jag är NÄSTAN helt säker...

Molande värk... Instängda känslor... trötthet... Och verkligen TUNG i hela själen... Kroppen.. Upp till knoppen...

 

... Och att orka med att följa det schema som jag hade lagt upp... kändes tyngre än tyngst. Jag orkade egentligen inte ens lyfta huvudet från huvudkudden...

ÄN mindre, göra någonting som skulle ta TID och energi. TANKEMÖDA...

... Någonting som var TVUNGET att ske inom en viss TID...

 

... Jag kände mig stressad...

Och att ha uppradade punkter, gjorde också att allt verkade så himla MYCKET...

 

... Men jag började ändå...

Började med disken...

Tog två pauser...

 

... Och diskade sedan det sista... Efter "middagen", tror jag...

 

Jag mådde dåligt.

Så.. Där vid middagstid.. Strax därinnan.. tog jag fram min påse med naturella nötter och fröer. En blandpåse... Och åt tills dessa var slut...

Efter det, en kopp varm kakao...

 

... Och så diskade jag det sista jag hade i hoarna...

Jag mådde nu en smula bättre, efter at ha druckit varm choklad...

 

... Det har blivit mycket DATOR, idag...

Jag har läst lite bloggar. Däribland, min egen...

Jag har som sagt, SKRIVIT en del...

... Och jag har kollat mailen...

 

Jag plockade till slut iordning lite grann i lägenheten. Vilket stod på schemat.

Gjorde det lite pö om pö.. Medans jag såg på tv...

 

... Jag bestämde mig dock för att det måste bli NÅGON slags middag idag. Så jag gjorde iordning ett paket snabbnudlar... Och åt dessa medans jag såg på Modus...

... Bättre än ingenting.

 

... Och nu har jag en katsrull och ett kastrullock kvar att diska. Så ska jag dega framför tv:n tills jag orkar gå och lägga mig, sedan...

 

God natt med er <3

 

 

Hmmm...

Jag TRODDE att jag hade en bra startmening till det här inlägget.. Men jag körde fast efter bara tre rader...

 

... Vad ska jag skriva? Vad ska jag skriva?.. Vad ska jag skriva?..

 

Jag får väl börja med att beskriva dagen.

Igår gick jag inte och la mig förrän vid tretiden någonting...

Jag funderade för mycket hund... Och jag saknade min och Xsambons vovve, JÄTTEMYCKET...

 

... Men när jag väl gick och la mig, somnade jag iallafall rätt så direkt, tror jag...

Men lägenheten har börjat bli väldigt kall om nätterna, så man får frysa lite grann innan man somnar... Men VÄRRE är morgonarna! När jag har lagt mig igen efter frukosten... ISKALLT!

 

Jag klev upp och åt frukost vid nio. Som jag brukar...

Och gick sedan och la mig igen...

 

Idag skulle jag ha en vilodag. Då jag träffade 27åringen(tidigare 26åringen) igår... Och ska träffa henne även på fredag, lördag och söndag... LÖPANDE tid!

Och imorgon och på torsdag ska jag STÄDA inför dessa dagar!

 

... Men ändå så hade jag FUNDERINGARNA till ifall jag kanske ändå borde åka in till stan och HANDLA idag. Fylla på kylskåpet med sådant som kan komma att ta SLUT snart...

 

... Men jag orkade inte...

För det första så orkade jag inte hålla på och försöka räkna ut vad jag behövde köpa MER av. Vad som skulle ta SLUT inom vilken TIDSRAM... Ja... Hur länge VAD skulle räcka...

 

Och för det andra, så kunde jag inte heller komma fram till hur jag skulle hantera det faktum att jag kanske bara egentligen behöver köpa EN sak eller så... Och att då gå till en större butik bara för DET... Och hur skulle jag prioritera vilka saker som jag skulle passa på att ta på en gång "när jag ändå handlar"..? Och vilka som istället får vänta?..

 

... OCH... Jag ville ha min vilodag emellan det sociala umgänget med 27åringen...

Det är ju fullt prat, all vaken tid... Stoj och flams... Och ibland ganska tunga familjediskussioner... Ja, diskussioner om tidigare händelser i familjen...

 

Dessa kommer ofta upp när vi umgås(dock inte igår.. Skönt).. Eftersom att hon känner att hon behöver prata av sig... Eller jag ANTAR att det är därför iallafall...

... JAG å andra sidan... Inte så mycket. Brukar mest känna mig tung och grå. Lite smått frustrerad... när man pratar om sådant... *Man håller ju sällan med varandra* :}

 

... Så. Det blev iallafall ingen handling idag... Och jag HOPPAS att det jag har hemma... Att jag KLARAR mig på det tills på måndag nästa vecka. Då har 27åringen åkt hem... Och jag får ta mig i kragen och ta fram min mentala ork och styrka. PLANERA för handling ;)

 

... Arbetsförmedlingen hade ringt och messat mig, igår igen...

Det var så konstigt. Jag har ju(dumt jag vet) ignorerat arbetsförmedlingens samtal och mail, sedan i maj förra året...

Och härom dagen fick jag ett brev på posten.. En ny handlingsplan. Där det stod att jag skulle kontakta dem senast första november, för att meddela om jag fortfarande vill vara inskriven som arbetssökande eller inte...

 

... Och så messar han IGÅR, och behöver min tillåtelse att skriva ut mig ifrån arbetsförmedlingen!

... Ångrade han sig på några dagar? Eller är han väldigt glömsk? Virrig?

 

... Så jag kände iallafall. I gårdagens ändå relativt lugna och glada sinne, att jag nog borde maila min handläggare.

Jag mailade honom och sa att jag behövde några veckor, till att fundera. "Då min aktivitetsersättning går ut efter januari 2016", och att jag kanske BEHÖVER dem igen då.

 

Han hade svarat imorse. Tackat för att jag hörde av mig. Och skrivit "Du behöver framför allt ansöka om ny aktivitetsersättning"... Och att han kunde ordna ett möte med min handläggare på försäkringskassan, honom och mig...

 

Jag har dock inte svarat på det...

Jag vill liksom VETA vart jag befinner mig. Vilken väg som är rätt att gå... Och grejen att lita på någon som inte vet vem jag ÄR. Hur jag tänker och känner...

... Ja, men... Vart jag BEFINNER mig just nu. I livet... I hälsan och måendet...

 

... Nej, jag behöver fundera. Fundera och ta ett beslut...

Och när jag vet vad jag ska göra. Då vänder jag mig till arbetsförmedlingen och säger hur jag vill gå vidare...

 

... Men ärligt talat...

Att förnya aktivitetsersättningen, känns bara som att påbörja ett nytt varv i en cirkel av ingenting...

... Men... att svänga UT ur rondellen... Det känns som att köra utför ett stup...

 

... Men kanske måste jag köra utför stupet, för att kunna ta mig dit där jag egentligen vill vara... För att bli starkare...

VÅGA.

 

... Jag åkte ändå in till stan en vända...

Bara för att promenera...

För att.. Att åka in till stan i SIG, är ingen större ansträngning. Så det kan jag göra på en vilodag. Bättre än att sitta hemma och känna sig tung och nere... Om man inte är supertrött, det vill säga!

 

Jag promenerade.. En väldigt KORT promenad. Och sedan gick jag, och väntade en halvtimme på busstationen.

 

När min buss skulle gå om fem minuter, träffade jag på 15åringen. Han skule också åka hem. Men till sig, såklart.

Vi hann ju inte SÄGA så mycket till varandra. Det blev mest hej och hejdå..

Vilket i och för sig var SKÖNT.

 

Väl hemma...

Jag värmde mat ur frysen... En, två, tre och FYRA gånger...

Den vägrade bli varm. Potatisgratängen.

 

Sedan höll jag på att somna framför tv:n. Flera gånger om..

Jag kände mig HELT SLUT.

 

... Jag befinner mig på en främmande plats, just nu. I måendet... Lite grann, även i LIVET...

Saker har förändrats. Inte så mycket... Och säkert mest inombords...

Och jag har en mix av förvirrade och glada känslor inombords. Nästan, sådär om jag inte inser verkligheten... att jag kan se FRAM emot komande dagar i livet...

 

Men jag KÄNNER mig förvirrad. Och jag vågar inte tro att en förändring har skett, till hundra procent, förrän det har gått mer än ett par dagar...

För att jag har känt mig starkare FÖRUT... Och sedan mörknat och bleknat i sinnet, efter... Ja, innan jag hinner REAGERA.

 

... Jag har inte diskat idag ännu...

Och för att inte göra städningen imorgon, jobbigare än vad den behöver BLI, ska jag tvinga mig själv att diska all disk IDAG.. innan jag LÄGGER mig..

För MIN skull. För MORGONDAGENS "jags" skull.

 

Mamma har messat tre gånger idag. Om olika saker...

Men... Ja, ALLT är ju inte perfekt och rosenrött...

Jag får se om jag orkar svara henne imorgon.

 

God natt med er <3

 

 

... Inte på LÄNGE, har jag känt mig såpass lättad över att komma in igenom min egen dörr.

Det har varit en lång och uttröttande dag...

Men samtidigt en rolig och rätt så givande dag...

Den har varit lugn och positiv...

Och den har varit hektisk med ett inslag av lätt ångest...

 

Jag har haft ont i magen... och ÄTIT alldeles för mycket...

Hundarna har busat. Varit oroligare och mer nervösa än få...

ÖVERenergiska.. och stundvis rätt så svåra att förstå...

 

Jag har sett något som jag inte tyckt om, när det kommer till Deras hantering av hundarna... Och diskussioner har ägt rum, om anledningar hit och dit, på insidan av mitt pannben...

 

Men till det mesta, har allt bara varit kul...

 

Imorse klev jag som vanligt upp, vid niotiden. Åt frukost. Och gick och la mig igen. För att låta klockan ringa vid halv elva. Väcka mig.. och "be mig gå till bussen"...

 

Jag gick iväg. Klädde mig ordentligt. Med leggins under jeansen. Och dubbla långärmade tröjor, under min regnjacka... Regnjackan som jag valde framför min favoritjacka.. Fleecen. Då jag var beredd på okontrollerade hoppande hundar...

På med sockor... Också HÄR, sådana som jag inte brydde mig så mycket OM. Då päls är ett faktum i en lägenhet med två hundar och fyra katter.

 

När jag stod där... och ändå SMÅFRÖS, på busshållsplatsen, så messade 18åringen...

Vi har inte hört av varandra på flera... månader..

Men idag ville hon veta vad jag gjorde...

Svarade att jag var påväg till 26åringen...

Och "samtalet" blev inte mycket längre än så.. Men ändå trevligt att hon tänkte på MIG.. i detta dået :)

 

... Hon har ju flyttat flera mil BORT nu. Flyttade med sin kille i somras. Där hon hade lurat mamma och pappa att hon bara skulle dit några VECKOR under sommarlovet.. Men så kom det fram att hon inte tänkte komma TILLBAKA. Hon hade sedan tidigare, planerat att flytta dit.

 

Men hon verkar må bra. BÄTTRE. Och jag kan ju bara säga att jag förstår varför.

Så. Det är ju bra iallafall =)

 

Väl hos 26åringen, möter jag upp henne, och en ung tjej som höll i den stora hundens koppel.. Vilding-tiken till Golden Retriever...

 

... Det var hennes boendestödjare som hon kom med. De hade varit på promenad med hundarna i en och en halv timme.. Vilket gjorde mig LÄTTAD.

Jag hade nämligen bävat lite inför att hon kanske hade tänkt att vi skulle ta dem på PROMENAD när jag kom. Som vi gjorde FÖRRA gången...

Och det hade känts krångligt, med det stora paket jag hade med mig till henne...

 

Och inte BARA det...

Hela GREJEN med att promenera med två stökiga hundar. Den ena mer stökig än den andra, såklart...

... Men det kändes bara... Jag var nervös. Lite smått orolig.

.. Samtidigt som jag var lugn. "Hade ju bara varit att hantera för stunden. I situationen. Det är ju bara onödig nervositet"...

 

... Och samtidigt HADE jag ändå rätt så GOD tro på mig själv. När det gällde att hålla lugnet...

Min historia i SIG, gör att jag tvivlar lätt på mig själv, när det gäller att lyckas vara lugn och inombordsligt harmonisk, i situationer där jag inte har FULL kontroll...

Men samtidigt VET jag att jag KAN. Att jag ofta kan BÄTTRE än många andra. "Jag har det i blodet"...

 

... Men vi gick iallafall in. Boendestöd lämnade oss såklart ifred.

Jag tog den lilla hunden kopplet, den gången...

Och så blev det filmtittande.. och lite smått pratande. Med hundar som sprang vilt fram och tillbaka. Gnällde och hade sig. Och som inte kunde koppla av...

 

Men samtidigt sågs framsteg från FÖRRA gången jag var där. Då jag träffade dem FÖRSTA gången...

... Och jag kunde med enkelhet "ignorera bort" hundarna. Och ett par fingerknäppningar fick den vildaste av hundarna(den stora) att sätta sig ner direkt...(ingenting ägarna använde sig av, iochförsig. De använde hällre rösterna)...

 

Det blev lunch... Och sedan fika på det...

Och så behövde ju såklart hundarna ut på en kort promenad.

Jag tog den stora hunden. Den dragande... hetsiga... och supernervösa hunden...

Men det gick ändå BRA.

 

När vi var påväg IN första gången, mötte vi en hund i trapphuset... och hundarna höll sin INTE lugna. Men det eskalerade inte heller som det gjorde FÖRRA gången jag var där. Utan det kändes helt okej. Det höll sig på en relativt tyst nivå.

 

Men nu när vi var ute.

Det gick faktiskt bra.

Golden plockade fortfarande, likt förra gången, upp allt hon kunde hitta på gatan och försökte tugga i sig det. Så ingen förändring.

Men däremot kändes hon en smula lättare att hantera.

 

.. Hon slängde sig fortfarande in mot kanterna.. Vilket jag fick svaret på VARFÖR, när jag bevittnade 26åringen SAMBO hålla i hennes koppel, senare på kvällen...

Men... Antingen var JAG lite lugnare denna gången... Eller så HAR hon ändå mognat lite grann.. Vovven alltså.

 

Inne igen...

Och det blev mer tv och prat... tills hennes sambo kom hem vid strax efter fem.. Och det blev middag...

... Mer tv... Och NU hade 26åringen och jag på riktigt kommit igång med vårt tidigare alltid förekommande flum...

NU var vi trötta och hade varit i samma rum ALLDELES för länge :P

 

... Dock när jag hörde att de kunde SKJUTSA hem mig SENARE ikväll istället... "Så att jag slipper ta BUSSEN", hade jag dubbla känslor...

Jag var trött. Hade ÄTIT alldeles för mycket...

Jag hade ont i magen... Och djuren började kännas ALLDELES för överallt för mig...

 

Men jag stannade ändå...

 

... Och när vi väl skulle hem.. Så fick jag se anledningen till varför den stora hunden alltid tar SATS in mot kanten... Vilket JAG aldrig vill tillåta henne att göra. "Det är ju LÄSKIGT med en så stor hund"...

Han FLÖG efter. Sa inte ifrån.. Och TILLÄT henne sedan att "gotta sig" i gräset... i samband beteendet..

Själv håller jag henne borta ifrån kanten tills hon känns(hanterbart) LUGN... Och lyckas hon ändå slita sig DIT, ska hon därifrån DIREKT...

 

... Men de löser nog det där, tids nog...

Bara det att DERAS hundar nog ärligt talat är de mest oroliga och nervösa hundar jag NÅGONSIN träffat.. Och det är INGEN överdrift!

... Inte så konstigt kanske.. När åtminstone den ENA ägaren kör mer med högljudda och gälla LJUD, än med kroppspråk och lätt men bestämd beröring, vid kommunikation med dem.

 

... Men slutgnällt. Jag ska nog inte yttra mig så mycket. Jag har ju bara träffat hundarna tre gånger...

Så nästa gång vi ses, kanske de har gjort stora framsteg =)

 

... Nu är jag iallafall hemma... Och det känns SKÖNT.

Jag ska passa på att ta det så LUGNT som möjligt, nu de sista dagarna.. innan 26åringen komer hit och ska sova...

Ser fram emot det, med försiktighet...

 

... Nu blir det en kopp kaffe...

Tv... Och försöka varva ner efter en lång dag...

Och jag hoppas att eftersläntarångesten håller sig i tjack(stavning?)... För att... Jag vill inte tappa mer hopp om framtiden och mig själv, än vad jag tidigare redan gjort...

 

God natt med er <3