... Det blev(väl) ungefär tre decilliter glass.. och en halv kopp kaffe med grädde idag...

Men dagen är ju inte slut ÄN. Inte med tanke på MINA långa nätter..!

... Så det hinner kanske bli någonting mer... Men hoppas INTE på ännu en upprepning av proppande!

 

... Och faktum är att jag har kommit underfund med en sak idag... Någonting som jag nog redan var medveten om... Men som jag samtidigt har sett förbi...

 

... Jag skyller väldigt gärna på "disken i hoarna".. Att jag inte har orkar diska... och därför inte vill fylla på med ÄNNU mer disk(varför nu DET skulle vara en "bättre" anledning)...

Men faktum är att idag när jag funderade på att ta tag i den där disken... För att bli AV med det där bombnedslaget som gör att jag, trots att jag blir stressad av det, bara är TVUNGEN att gå in dit och bli ytterligare lite tyngre inombords...

 

... Men vid tanken på att då "tag tag i det. Vänta med kaffet tills efteråt.. Och sedan äta smörgås och kanske yoghurt till kaffet"...

Ja, då kände jag bara att... "Nej, jag vill inte HA..."...

.. Jag vill liksom inte ÄTA. Det är DET som är grejen... Och mitt konstaterande blev "... Okej. Nu beror det åter på ätstörningshjärnan... Mer än på att jag har svårt att orka med vardagssysslorna(diskningen)"...

 

Och ja-a...

Kan ju alltid skylla på situationen. Att vardagarna blir hårdare i perioder... Och att jag då kommer IN i dessa perioder av att vilja svälta... Eller rättare sagt... Att INTE vilja ÄTA...

För att "svälta, det vill jag ju inte. Inte egentligen"...

 

... Och varför jag inte vill svälta...

... Mitt hår.

 

Ja, jag vet jag brukar NÄMNA det ibland. Men det kommer samtidigt inte upp lika ofta som alla mina ANDRA bekymmer gör...

 

... Men faktum är...

... Att jag blir både ledsen och orolig... Känner mig dum och onödig... "Jag vet MED mig det är jag som förstört... Och ÄNDÅ fortsätter jag".. -När jag TÄNKER på... När jag MÄRKER hur mycket hår jag tappar... Och HAR tappat!

 

... Jag hade tjockt hår, som barn...

Föddes med mycket hår... Och tappade ytterst, ytterst lite när jag växte upp...

 

.. Minns att Bästisen tappade JÄTTEMYCKET hår när hon var liten. Hon hade två föräldrar som nog inte var så bra... Mamman var ju alltid hemma. Iallafall när JAG var där... Men pappan däremot, som hade ett hus han aldrig VAR i...

Där bodde Bästisen och jag. Och jag vet att vi var där helt ensamma, dagar i streck... Och IBLAND kunde han komma hem dit i någon timme och titta till oss. För att sedan försvinna bort igen...

 

... Och hon tappade nog såpass mycket hår, på grund av näringsbrist... Eller.. Ja, någon slags blodbrist, skulle jag tro...

Och jag VET ju att det är därför jag tappar...

... Det började när jag... Något ÅR efter att jag hade flyttat hemifrån, till Xsambon...

Tappade ungefär två tredjedelar av mitt hår, under den period i mitt liv, då jag pendlade mellan att bo på sjukhus och att bo med Xsambon...

Och det håret kommer nog aldrig tillbaka... Jag kan ju bara försöka få det hår jag fortfarande HAR, att sitta kvar på huvudet...

Vilket inte fungerar särskilt bra just nu!

 

... Dagen idag...

Det BLEV lite styrkeövningar igår natt.. Eller kväll.. igen...

Jag proppade i mer än vad som skulle kunna få plats i min mage... Och till slut så började, förutom skuldkänslorna, sveket mot mig själv... och känslan av brist på kontroll, jag även må illa av allt socker...

 

Jag kom att tänka på att jag på något sätt, måste hitta någonting som jag blir mer MÄTT på, till kvällsmålet..

"Gröt", tänkte jag... Men eftersom att min hjärna... är just MIN hjärna... Så blir ett litet bekymmer... En liten UTMANING... Väldigt jobbig att hantera...

 

Jag visste inte hur jag skulle hantera "att äta gröt"... "Vad skulle jag ha till?"... "Vad är bäst?".. "Vilka alternativ finns?"... "Och hur ska jag orka verkställa det hela?"... "Hur vet jag vad jag ska köpa i affären? Vad jag ska VÄLJA?" ... "Och hur vet jag att det jag VÄLJER, verkligen är det som jag vill HA?"...

 

Nej, det kändes verkligen övermäktigt att börja med någonting nytt... "Skulle jag ens ORKA?"...

... Samtidigt som jag såg FRAM emot att börja koka gröt till kvällarna... "Det var TILLBEHÖREN som var svårt"...

 

... Jag sov oroligt inatt...

Och fastän jag hade stängt av alla matklockor, så vaknade jag strax innan nio... bland annat. Även en hel del gånger innan dess...

Men när klockan var halv nio, var jag klarvaken...

 

Klev dock inte upp... utan låg istället kvar och drog mig... Tills jag sedan klev upp runt halv elva.. kanske...

 

När jag vaknade på morgonen... Så hade jag fått svar ifrån min kontakt på kommunen...

Hon ville ringa psykiatrin och boka tid till oss...

Och man kan ju säga att det TOG ett tag för mig att skicka iväg ett "okej"... För att jag kände bara.. "Är det nödvändigt?"..."Är det VÄRT det?"... Och ".. Kommer det att sluta på något ANNAT sätt denna gången?"...

 

... Nej, det KÄNNS verkligen fel... Men jag kan ju(som vanligt) försöka ge det ett första möte och se hur det känns...

Men grejen är ju...

Min kontakt på kommunen, tyckte att jag skulle ge det fyra gånger. Ett första möte, med henne där... Och sedan tre gånger till, ensam...

... Och sanningen att säga... Sannolikheten för att DET ska hända(som jag känner NU), är lika med tre procent... Typ.

 

... Det känns helt enkelt för oöverkomligt. För stort... Och samtidigt... väldigt ONÖDIGT...

... Säger JAG... och önskar ett avslut...

 

... Jag klev iallafall upp, några timmar därefter.

La mig framför tv:n.. och såg sista halvan av MalouEfterTio... Och sedan HemTillGården och halvt som halvt, GoodWife...

 

Jag har läst lite bloggar... Och jag har gjort ett par inlägg på bloggen...

 

Förmiddagen spenderades dock med att försöka orka mig iväg för att handla... Men att samtidigt kriga med mig själv som F*N.. För att jag inte kände att jag orkade stressa mellan affären och busstationen idag...

Och jag kände bara att jag förstörde för mig själv, när jag valde att INTE handla. Eftersom att jag tvingar mig själv att leva näringsfattigt. Då jag hellre äter skitsaker.. Sötsaker.. Istället för riktig mat... "Och snart tar MJÖLKEN slut också"...

 

... Men jag tycks ju ha svårt att äta... och att äta ordentligt.. ÄVEN om jag har mat hemma, så...

 

... Jag kände mig VÄLDIGT tung och grå... Som om jag trycktes in i ett trångt svart hål...

Huvudet var tjockt... Och jag hade ont i magen, efter gårkvällens ostoppbara proppande...

 

... Eftersom att jag inte hade ätit varken frukost eller lunch idag... Och inte ville äta någonting ordentligt.. Så tog jag fram glass ur frysen... Och åt upp den.. För att sedan gå in och bädda ner mig med kläderna på, i sängen...

 

... Och där SOMNADE jag nästan, för en stund. Tror att jag åtminstone nickade till några gånger...

Och vaknade sedan, piggare och lite mer "lätt i sinnet", en timme senare...

 

Det blev ett kort blogginlägg. Och sedan att lägga sig framför tv:n en stund till...

Jag tog en halv kopp kaffe med grädde i... Och sedan tvingade jag mig själv att ta tag i disken... Dock i omgångar...

Och det kan jag säga... Det var SKÖNT att få det gjort!

 

... Nu är det rent(renare) därinne. Och istället för att gå och "titta på smutsen", gick jag istället in dit gång på gång, för att kolla "hur rent det har blivit"...

 

... Sedan har det bara varit mer tv... Titta på humörhöjaren "Vänner"...

 

Och som hela dagen, haft dåligt samvete för att jag inte hör av mig till 26åringen.. och Bästisen...

.. För att jag sviker... och VERKLIGEN inte visar att de är önskade!

 

... Visst för Bästisen... Vi har ingen särskilt bra kontakt... Och inte heller en egentlig ANLEDNING att ha det!..

Men 26åringen. Blodsband... Och ett visst ansvar att "visa att hon BETYDER någoning för mig"... Att jag FINNS här...

 

... Och fönstret är fortfarande en återkommande "skuldbild" i mitt huvud... Rädsla för fuktskador och mögel... Men ingen som HELST ork att ta TAG i det. Kontakta någon som kommer hit och FIXAR det...

 

... Det var nog DET...

Imorgon är min sista ärliga chans att handla... Ja, för att ha allt som jag BEHÖVER, hemma...

... Men jag vet inte hur det kommer att bli... Och får jag inte till ÄTANDET, vet jag inte hur VIKTIGT det kommer att kännas, HELLER...

 

... Det är ju bara håret... Och är det "bara håret"... Det hår som ÄNDÅ faller av huvudet...

Ja-a...

 

Det funderade jag OCKSÅ över idag. "Vem kan jag fråga om denne vill följa med mig och ta blodprov?"... OCKSÅ en sådan sak som känns oöverkomlig, just nu.. Att ta BLODPROV.

... Men faktum är... Jag känner INGEN som jag känner mig bekväm med att fråga.. Alternativt att ha MED mig...

 

... God natt med er <3

 

 

Jag är såå TRÖTT, att jag skulle kunna somna. Jag fryser... Och jag kan inte koppla av...

 

Så, jag bloggar nu. Eftersom att jag kanske inte orkar det senare ikväll.

 

Imorse efter frukosten, var det första jag gjorde, att svara på mammas mess som hon skickade igår...

Så var DET ur världen...

 

Jag klev sedan upp igen, vid kvart i tolv. Då jag kom på att bussen skulle gå om fyrtiofem minuter, om jag ville in till stan och handla idag...

 

... Så det var bara att börja med lunchen...

Mitti det, ringde 24åringen igen. Hon ringde ju även i förrigår(eller när det nu var)...

... Men inte heller NU, orkade jag svara...

Men den här gången, var det ju också mycket STRESS bakom det. Höll ju på med LUNCH...

 

... Direkt därefter, kom ett mess. "Ring mig :)"...

 

Jag fortsatte med lunchen. Men eftersom att jag blev ÄN mer stressad av att 24åringen ville få kontakt... Jag höll på med lunch... OCH bussen snart skulle gå...

... Ja, så det blev bara en banan mixad i mjölk och lite grädde. Kakao.. Och lite snabbkaffepulver...

"Det fick duga".

 

Jag drog i mig den snabbt. Och sedan ringde jag upp 24åringen... Som inte svarade.

Jag gick iväg till bussen. Lite tidigare än vad jag behövde. För att annars kunde det hända att jag fortfarande pratade i TELEFON när jag skulle passera den ytterst ekande porten...

 

Handlingen som jag hade halvt som halvt planerat för innan jag började med lunchen.. struntade jag nu i...

Orkade inte släpa på isflaskan och shoppingpåsen, om jag inte skulle handla...

 

... När jag sitter på busshållsplatsen och väntar, ringer 24åringen tillbaka...

Hon ville försöka sälja på mig ett tv-abbonemang(stavning)... Som "jag hade funderat på tidigare"...

Vi la på.. Och jag skulle höra av mig "när jag hade kollat upp det mer"(på hennes uppmaning)...

 

Men faktum är att jag inte känner BEHOV av något abbonemang... Jag känner att jag HAR vad jag behöver, i trean, fyran, femman och sjuan... Ja, det är dessa jag kollar på då och då...

Och jag behöver dessutom inte ÄNNU mer att staka upp mitt liv efter, när jag har det svårt som det ÄR, att känna att jag lever.

 

Åkte in till stan.. Det var ruggigt ute idag. Riktig höstkyla, enligt mig...

Och varken promenaden... eller att sitta vid kanalen och stirra, var en särskild njutning...

Men inte heller helt fel.

 

... Sedan åkte jag hem igen... Efter att ha väntat på busstationen i en halvtimme.

 

... Väl hemma, blev det att plocka ner tvätten från linorna, lite hipp som happ. Då och då...

För att, eftersom att jag var hungrig efter den dåliga lunchen, höll jag även på med en lunchmacka och en kopp varm choklad, samtidigt...

 

... Sedan bestämde jag mig, efter en del funderande fram och tillbaka, för att göra en ny soppa. Även om jag hade i frysen. Men jag skulle bara göra EN portion idag. Eftersom att jag aldrig hade testat göra soppa på dessa saker förut. "Och kanske blir det inte gott?"...

 

... Jag hällde i en obestämd mängd frysta grönsaker..

En blandpåse på gröna ärtor, röd paprika och majs... Och så la jag även i två klossar fryst spenat... Kanske en decilliter mjölk och lite vatten...

Och sedan salt(ovärderlig mängd)... Och en del kryddor... Ingen peppar idag...

 

... Ja, och sedan mixade jag bara allt...

Det blev helt okej gott... Kan nog till och med säga att den nu har konkurrerat(stavning) ut spenatsoppan här hemma...

Dock så är fortfarande blomkålssoppan min favorit...

 

Jag åt...

Och sedan har det bara blivit tv...

Jag har inte orkat diska... Och jag har TJATAT på programmet som jag såg, att det skulle ta slut så att jag kunde gå och vila...

 

Klockan åtta blir det Parlamentet, som är ett måste...

Klockan nio, kvällsfika... Och sedan efter det, hoppas jag orka ta tag i disken... Frukost, lunch, middag... Och då.. kvällsmål...

 

... Imorgon MÅSTE jag handla. Så ÄR det bara!

... Eller jag TROR det iallafall... Men KANSKE kan jag skjuta på det tills i övermorgon.

 

... HADE nog inte så mycket mer idag. Inte vad jag MINNS iallafall...

 

Så, jag säger god natt.

God natt med er <3

 

 

.. Det känns som om det blir VÄRRE varje gång som jag tvättar... Och jag förstår inte ens VARFÖR. Det är det som är grejen... Jag VET inte om det är någonting som jag själv GÖR.. Eller ifall det bara... HÄNDER...

Men faktum ÄR... Att varje gång som jag tvättar, går NÅGONTING fel... Eller INTE fel! Jag VET ju inte. För att jag FÖRSTÅR det inte!

 

... Är det inte det ena.. Så är det det andra, tredje eller fjärde...

Och visst. Det är inte en sådan big deal... Tvätten blev inte torr... Inte ens nära på. Fastän jag ställde in tumlaren på "65grader extra torrt"... Hur nu någonting kan vara "extra torrt". Är det torrt. Så är det väl torrt. Och annars är det "lite fuktigt"...

 

... Och det är ju klart. Jag skulle ju ha kollat fitret först. Ifall att den innan mig, inte rengjort det... Men det är ingenting som jag TÄNKER på. Då det känns som en självklarhet att dra bort allt damm när man är klar...

 

... Och det är ju DET som är så jobbigt.

Jag KOLLADE inte filtret först. Så jag kommer inte att få något SVAR på ifall det var därför tvätten fortfarande var fuktig när jag hämtade den...

Och därmed kan jag inte heller veta om det finns en ANNAN anledning. Till exempel för mycket tvätt... Eller en... dålig torktumlare...

 

... Men nog om det. Jag fick hänga all tvätt i mitt alltför lilla badrum... EFTER att tvätten hade torktumlats och blivit "extra torr"...

Så nu har jag gjort ett konstverk på den lilla plats som ändå FINNS. Och de få linor som hänger över badkaret... Med kläder som hänger i varandra :P Har hängt strumpor och underkläder i byxbenen på alla byxor...

 

Det är vackert, vill jag säga ;D Men extra jobbigt när dessa ska NER igen sedan... Men jag får väl sluta vara lat..

De får hänga tills imorgon, iallafall... För att nu är jag både hungrig och trött.

 

... Ja. Hungrig.

Egentligen hade jag tänkt hoppa bloggningen. Då jag egentligen inte hade några direkta känslor att dela med mig av. En lugn dag... Och...

Ja, det har inte hänt särskilt mycket HELLER. Mest tv.

 

... Men så blev jag frustrerad på tvätten... och ovissheten om "VARFÖR"... Så då fick hungern vänta. Så att fingrarna fick vibrera i en rasande takt mot tangenterna...

Vilket påminner mig. Behöver klippa naglana. Dessa hamnar ALLTID UNDER tangenterna när de blir för långa.

 

Men... Nu när jag ändå skriver, kan jag lika gärna rabbla min dag som varit.

 

... Det blev några lätta styrkeövningar igår också... Och jag TROR att dessa kan få mig att må bättre.. Om jag gör det till en rutin. Men uppenbarligen inte VARJE dag... Eftersom att idag kommer nog inte att bli...

.. Så vi får väl se hur det blir med DEN saken. Behöver nog komma ut på gym, om DET ska fungera...

 

Jag såg på en film, sent inpå natten...

Och vaknade sedan, imorse till klockan...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Jag minns jag drömde väldigt... jobbigt.

Jag drömde om Brorsan(Xsambons bror)... Vi var i deras hus. Eller rättare sagt. Deras pappas hus, som Xsambon och Brorsan bor i just nu...

Och det var i drömmen, stort och konstigt. Med en MASSA små rum, och okända människor som sov i sängarna i varje rum...

Jag minns jag diskade.. i fel ho...

 

... Och ja-a... Egentligen var det nog bara Brorsan och några av de okända personerna, som jag pratade med...

Ja.. och så såg jag Syrran... och även Brosans och Xsambons bästa kompis...

 

Drömmen var jobbig... Och jag mådde inte särskilt bra av den...

 

Men vid halv tolv-tiden.. När jag fortfarande låg i sängen...

Nu har jag återgått till verkligheten..

Då ringde det på dörren härhemma...

 

... Min första reaktion...

Borra ner ansiktet i kudden. Sucka... Och så vända mig om och fortsätta halvsova...

 

... Så.. Jag vet inte vem det var.

 

Sedan har det blivit lunch...

Tv...

 

... Eller jag åt nog lunch EFTER att jag hade duschat..

Ja, jag tvingade mig själv in i duschen idag. Eftersom att jag skulle tvätta kläder. Och ville få ALLT smutsigt, tvättat...

 

Jag kollade dagens schema, flera gånger under dagen...

... Och ja..

Jag orkade INTE städa. Fastän det ligger TRE döda flugor(Varför dör de på GOLVET.. och inte på fönsterbrädan?)... och EN levande spindel på mitt golv...

 

Men jag duschade.

Jag har ätit tre mål mat. Frukost, lunch och middag... Och kvällsmålet är, trots en del brist på lust på grund av ångest, på intåg efter detta inlägg..

Så, DET går ju bra.

Och middagen lagade jag efter mycket om och men, innan jag började tvätta...

 

Jag var nämligen stressad. För att när jag kollade på schemat, var det uppstakat NÅGOT som skulle göras i princip VARENDA timtal!..

Och "laga mat"... "Ja, visst... Men ÄTA den då?.. När ska jag hinna DET?"...

 

Jag hann laga mat...

Jag hann äta den...

Och jag HANN glömma resterna framme. Så att maten hade torkat ut till en grötig KLUMP.. som sedan hamnade i frysen..

... Japp. Inte så kul...

 

... Det har blivit mycket tv, annars...

 

... Och när jag skulle samla tvätt till att tvätta, märkte jag att det var MYCKET mer än vad jag TRODDE att det skulle bli.

Så jag fick inte MED mig sängkläderna som jag hade PLANERAT för...

Vilket gjorde att jag sprang runt i lägenheten och bara grubblade...

"Tvätta mer kläder, bara IDAG?".. "Eller byta ut lite av KLÄDERNA, mot sängkläder?"... "Eller ska jag bara byta lakan i sängen ÄNDÅ..? Och sedan tvätta dessa NÄSTA gång?"...

 

Men det kändes inte bra...

Det ENDA jag hade PLANERAT.. Förutom handdukarna som jag också TVÄTTADE, var lakanen...

 

.. Och så kom ANDRA saker upp, som borde tvättas. Men som jag inte tvättade idag...

 

... Ja, jag skrev helt enkelt upp på vita tavlan, vilka saker som jag behöver tvätta... Och så får jag ta dessa som de kommer..

Idag blev det kläder och handdukar...

 

... Annars har dagen idag, varit långtråkig...

 

... Och förutom att disken fortfarande ligger i hoarna, sedan frukosten... Så har jag känt mig rätt så lugn och harmonisk idag...

 

.. Ja, och så tvätten som svek... Och det faktum att mamma skickade ett mess ikväll, som jag inte orkar svara på...

... Men det hamnar på vita tavlan "svara mamma"...

 

God natt med er <3

 

 

Gårkvällen slutade med att jag satt på hallgolvet och bara.. gungade fram och tillbaka...

La mig ner efter en stund, på den långa mattan.. och stirrade rakt upp i taket...

Och övergick sedan till att börja göra styrkeövningar... Kanske i tio minuter bara.. eller så.

 

... Sedan gick jag och la mig framför tv:n...

 

... Jag hade stängt av alla larmklockor på mobilen igår. Alltså, mina matklockor.

För att jag tänkte inte kliva upp på morgonen och äta frukost. Och jag visste inte hur jag skulle lösa ätandet ALLS..

Det kändes liksom som "... Ne-ej.. Aldrig äta igen.."...

 

Men jag vaknade några gånger, ändå..

Under nattens gång.. Och när klockan började närma sig nio...

Jag minns att jag SOV oroligt. DRÖMDE konstigt... Vilken dröm jag kunde komma ihåg till punkt och pricka, när jag vaknade.. Men som nu... är borta...

 

Jag klev dock UPP vid nio ändå...

Såg direkt jag kom in i köket, bombnedslaget i hoarna... av disk...

... Jag stod och tvekade en stund... Och klev sedan i säng igen...

Visst hade jag kunnat äta frukost. Ta fram det som felades bland det rena i disktället, ur skåpen... "Men det blir för mycket om jag ska göra så med lunchen OCKSÅ.."... Det skulle ha blivit kaos i huvudet, liksom... Och för mycket disk att orka ta tag i sedan.

 

Jag låg kvar till sängs... fram till... Jag minns inte när... Jag minns inte hur dagen har sett ut idag, i det stora hela... Faktiskt...

 

... Men jag har skrivit och justerat lite på vita tavlan...

Jag har grubblat över att handla eller INTE handla. Försökt komma fram till NÄR jag ska klämma in en inköpsdag.. när jag inte orkar IDAG...

 

... Jag har planerat för morgondagen... Vilken nu är FULLPROPPAD!

Känns jättejobbigt och väldigt stressigt. Men känner jag mig själv rätt, så slutar det ändå med att jag uträttar en fjärdedel av sakerna.

Det viktigaste är ju ändå att få duschat.. Att tvätta kläder... Och att kämpa med att få till matrutinerna hela dagen.

 

Jag har även fått ett till mess ifrån Bästisen, som undrade om hon hade rätt nummer.. Då jag inte har svarat ännu...

.. Vilket jag inte HELLER har svarat på ännu...

Jag ORKAR helt enkelt inte några konversationer just nu. Inte med någon som man förväntas ha en nära relation till...

 

24åringen ringde mig nu på kvällen... Men jag lät det ringa.. Orkade inte prata...

.. Igen.. Ingen ork till social kontakt...

 

Annars har jag vinglat mellan att känna mig rätt så FRAMÅT.. Och med ett relativt BRA humör... Och att känna mig nere och ångesttung...

 

... Jag har inte kunnat äta någonting annat än kakor, choklad och honungsflingor...

Och jag har blivit illamående av allt socker...

 

Jag har skrivit en lista... Vilken egentligen ska poängsättas också... Får se om jag bryr mig om att GÖRA det. Eller om jag låter det vara istället...

 

Ja. Och så har jag diskat all disk.

Det kändes väldigt viktigt. Då jag måste börja med matrutiner imorgon. Och det kommer inte att ske, om det ligger disk i hoarna.

 

... Jag TÄNKTE gå in i duschen idag. Ta ett lugnande bad och sedan duscha...

Men... Jag kände aldrig ro...

Och, visst till det lugnande badet... Men duschen efteråt är inte lika... önskad...

 

... Så.

Antingen ska jag handla på söndag... Eller så blir det på måndag eller tisdag nästa vecka...

För att idag orkade jag inte...

 

... Så. Jag tror att det var allt.

God natt med er <3

 

 

... Jag är såå STRESSAD.

 

... Igår när jag satt mitt inatten. Strax efter midnatt, och åt apelsin, kakor och choklad... bestämde jag mig för att från och med idag, skulle jag bli noggrannare med att äta mig helt MÄTT.. Så att jag inte skulle BLI hungrig till natten...

 

... Men just nu, är saker mer invecklade än SÅ...

Det RÄCKER liksom inte.

 

För ungefär en timme sedan(och lite tidigare än SÅ), satt jag och kände mig rastlös och otålig... för att jag ville bli HUNGRIG. Jag ville bli SUGEN på att ÄTA någonting. Bara för att jag kände mig såpass STRESSAD, att det var mitt enda alternativ...

 

Jag ville ÄTA.

Mätt, där jag satt i soffan.. kände jag en STARKT dragningskraft till att få proppa. Bara äta...

Men bristen på sug... och en tung mättnad efter middagen, gjorde att jag istället satt och gungade fram och tillbaka. Gick från rum till rum... Och hela tiden kände EFTER ifall mättnaden snart skulle avta...

 

Och nu...

Jag tog fram yoghurt och flingor. En skorpa... Och en tredjedels knäckemacka med skinkost...

Fastän klockan var en timme för tidig... Fastän jag fortfarande var mätt... Sådär så att suget ännu inte fanns...

 

... Och efter det.. På grund av stressen... På grund av otåligheten... Och en känsla av ett hopplöst liv utan värde... Hämtade jag även in kakorna och chokladen till vardagsrummet...

Skrumpen i ansiktet. Ihopsjunken och nedtryckt av ångesten.. På grund av den matlust eller hungerkänsla som inte ens FANNS...

En mindre rädsla... ORO för att tappa kontrollen helt. Äta tills jag...

 

Ja-a...

Och sedan, det faktum att jag gärna skulle, för uppgivenhetens skull, sluta äta HELT igen... Men samtidigt inte vill GÖRA så emot mig själv...

... Jag vill inte tappa mitt hår...

... Sorgligt att DET ska vara den största anledningen!

 

... Jag började iallafall proppa i kakor. En efter en, efter en...

Samtidigt som jag egentligen VERKLIGEN inte ville..!

 

Innan det, kollade jag sprit på internet...

Men valen var för många... och JAG för okunnig.. Och i princip HELT utan erfarenhet!..

 

... Anledningen till att jag i princip aldrig druckit, har väl TIDIGARE varit att jag inte har varit intresserad. Inte sett tjusningen...

Men nu på senare år, vet jag ju att det finns en del gott...

Bara det att mina ätarproblem och den ständiga bristen på kontrollkänsla, som återkommer hela tiden...

... Ja, det gör att jag inte riktigt VÅGAR...

 

... Nog om det.

Dagen idag.

 

Igår gick jag och la mig efter två någon gång... Och somnade strax därefter, tror jag...

 

Jag vaknade efter en relativt hård sömn... tror  jag...

Klev upp och åt frukost...

 

... Ja, just det. Det var DÄRFÖR som jag inte tänkte blogga idag, ja...

Jag vet inte hur mycket jag MINNS.. Vet inte hur mycket jag orkar berätta...

 

Kanske får det bara bli lite slarvigt om DAGEN...

 

Jag åkte iallafall in till stan en vända, vid tvåtiden..

Gick en väldigt kort promenad. Då jag, trots att jag hade sett till att äta mig mätt till lunchen, åter var hungrig och svag när jag väl kom till stan..

 

Så jag gick raka vägen från busshållsplatsen där jag klev av, TILL busstationen... Och så tog jag nästnästa buss hem igen...

Nästnästa.. och inte nästa.. För att den första bussen var såå full!

 

Pinsamt på väg av bussen... Vilket jag mådde rätt så DÅLIGT för, de närmaste timmarna sedan...

 

Middag ur frysen...

... Och disken från nattamat(gårnatten) till kvälls"fika", fortfarande i hoarna... FULLT!

 

Har helt enkelt inte orkat...

 

Tv.. tv... tv...

Och ett mail under dystrande ångest, till min kontakt på kommunen...

 

... Någon dusch har det inte HELLER blivit. Trots att jag egentligen skulle behöva, om jag ska kunna handla imorgon istället för på söndag...

 

... Men mitt största problem just NU, är att få ordning på mig själv igen. Så att jag varken behöver SVÄLTA eller HETSA...

 

... Hur ska det GÅ?..

Just nu, vill jag ju bara fortsätta proppa i kakor och choklad...

... Önskar man kunde...

 

Jag vet inte om jag vill säga det. Men jag säger det ändå...

.. Önskar att man kunde DÖ av att äta för mycket kakor på en kväll...

 

... Men jag tror i och för sig inte att jag menar allvar med det.

Visst hade det varit skönt att dö. Lämna allt... Och det hade varit "praktiskt" om det kunde ske av sig själv...

Men samtidigt.. Någonstans har jag ju en VILJA till LIVET.. Även om jag varken TROR eller känner hopp.. Även om jag har TRÖTTNAT på mig själv...

 

... För att jag FÖRSÖKER ju fortfarande.. Halvhjärtat, gång på gång, att sträva efter någonting annat än det här...

... Även om det är MÄKTA frustrerande att jag inte försöker TILLRÄCKLIGT för att faktiskt TA mig någonstans...

 

Men ja-a...

Döden... Skulle han ta i min hand och visa mig vila i frid...

 

... Nu blir det mer tv. Och FÖRHOPPNINGSVIS diskning. Så att jag kan äta FRUKOST imorgon!

... Och sedan blir det sängen...

 

... "VAD gör jag om jag inte diskar idag? Inte får kontroll över ätandet..? Styrkan till mig SJÄLV igen?"..

För att, trots allt... Trots håravfall...

.. Jag väljer svälten, före ingen kontroll alls under hets.

 

God natt med er <3

... Jag tar och bloggar NU, då...

Det går ingenting bra på tv:n. Och jag ska inte äta förrän om en timme...

 

Inatt sov jag. Japp, det gjorde jag....

 

Vaknade imorse, till klockan, vid nio.

Åt frukost...

Och gick sedan och la mig för att sova igen....

 

... Sedan vaknade jag igen, vid halv tolv... tror jag...

 

... Eehmm...

Om jag ska minnas dagen idag...

Vilket jag INTE tycks göra... Inte särskilt väl...

 

Jag vet jag såg på tv hela förmiddagen(dock VÄLDIGT disträ)...

.. Planerade lite för dagens handling av mat... Planerade en ny inköpsdag...

 

.. Jag åt lunch vid ettiden...

Och åkte sedan iväg till stan, vid två...

 

Stressade till affären... Och hann i rätt så god tid, handla de saker jag skulle ha...

För att sedan gå till närmaste busshållsplats.. och åka tillbaka till busstationen...

 

Medans jag stod där på hållplatsen, kom det fram en kvinna och kollade in tavlorna med busstider... Var lite osäker på hur det fungerade... Vilket jag OCKSÅ är, i och för SIG... HATAR dessa tavlor. Väldigt förvirrande och röriga... Därför buss-appen är så bra :)

 

... Men faktum är... att denna kvinna...

Det kändes så naturligt att våga öppna munnen till henne. Prata...

Inte för att jag sa så MYCKET... Men några meningar...

.. Vilket inte är så KONSTIGT, att det inte BLIR mer än så, med en person man aldrig tidigare träffat...

 

Men jag har sagt det förut... Och jag säger det igen...

"Underligt att det kan fungera så mycket bättre med VISSA för mig okända personer... Medans ANDRA får mig att vilja gå under jord.. och hjärtat att darra...

 

Väl hemma...

Jag värmde upp lite tomatsoppa och en potatis-och morotsplätt, ur frysen...

Och så åt jag...

 

Diskade lite av disken... Men sedan försvann orken...

 

Och nu, med lite disk kvar i hoarna... och en till måltid framför mig, bränner mina ögon igen...

Jag är sådär SUPERTRÖTT...

Lite smått tung i bröstet... Och jag känner mig lite sådär.. UPPGIVEN...

 

"ÄR inte livet mer än såhär?.. Eller, NÄR ska jag börja sträva efter att bli lycklig?.."...

 

... Jag låg en stund på sängen... Lyssnade på musik...

 

Och jag har läst lite bloggar...

 

... Jag har funderat över Bästisen... Och över 26åringen...

BÅDA...

.. Båda vill på NÅGOT sätt, ha kontakt... Och jag känner att jag SVIKER... För att jag orkar inte SVARA...

Orkar inte umgås eller prata...

Ja, jag orkar inte få något socialt på bröstet, just nu...

 

... Jag borde svara på Bästisens mess... Så att jag inte sviker och sårar...

Jag borde svara på 26åringens mess.. och låta henne komma hit.. Sova över... Som jag har lovat...

... Så att jag inte sviker... Så att jag inte sårar...

 

... Och, imorgon behöver jag duscha. Det stod egentligen på schemat IDAG... Men det har jag inte orkat.

Antar att den intensiva promenaden till affären, tog på krafterna.

 

... Och... det där FÖNSTRET..

Får jag det inte gjort snart, så kommer det att gnaga sönder mig.. inifrån och ut...

 

Ja.

Nu ska väl jag försöka få tiden att gå..

Äta lite kvälls"fika"...

Och sedan...

Ja, det går ingenting bra på tv:n vid nio, HELLER...

 

Men det ordnar sig.

... Blir väl lite musik, eller något...

 

God natt med er <3

 

 

Jag kan lika gärna skriva ett kort och fattigt inlägg om dagen, om inte annat.

Har nämligen ingenting att göra..

Det går ingenting tilltalande på tv:n(har bara baskanalerna ur antennjacket(eller vad det nu heter)... Och trots brännande ögon och pladask trötthet, så kommer jag inte att kunna sova riktigt än.

 

Dagen idag.

Jag börjar från igår...

Jag tror att jag klev upp MINST tre gånger inatt..

Först när jag gick och la mig, så låg jag bara och vred och vände på mig.. Jag var OLIDLIGT hungrig. Sådär så att det stramade och gjorde ont...

... Och ögonen, liksom idag, brände lite lätt...

 

... Hungern gjorde det omöjligt att somna. Så, efter att ha lyssnat på klassisk musik.. Japp, klassisk. Det har jag då ALDRIG gjort förut! Men igår verkade det lugnande på mig... Och jag var bara TVUNGEN att lyssna klart på låten som var, innan jag bestämde mig för att kliva upp.

 

Jag satte mig vid tv:n...

Ja. LA mig, såklart... Orkade KNAPPAST sitta :P

... Och så, innan jag gick och la mig igen, åt jag lite choklad. Så att jag(förhoppningsvis) skulle kunna somna...

 

Men jag klev upp igen, någon gång där...

Och vid det här laget, STRUNTADE jag i min ätstörningshjärna. Nu ville jag bara äta. Äta, äta.. äta. "Jag skulle ju ändå börja äta enligt rutiner imorgon... Så, lite hets spelar ingen roll.."...

 

Men det var ju klart.. Det tog emot lite grann.. Inte så JÄTTEMYCKET det faktum att jag ÅT. Utan mer att jag var mätt...

Jag tyckte att det blev lite obehagligt när jag väl började äta kakor... Och FORTSATTE äta när jag redan blivit MÄTT!..

 

Jag testade att sova, några gånger till... Och varje gång kom musiken på. Radion. Då jag inte kunde koppla av...

Den brännande känslan i ögonen, blev bara värre. Och nu den sista gången jag bäddade ner mig, var det istället för den strama hungern, den äckliga mättnaden som gjorde sig påmind...

 

... Men jag somnade...

Men sov VÄLDIGT dåligt. Vid medvetande. Och vaknade till, då och då.. Kollade klockan...

 

... Ja, just det. Jag åt frukost vid fyratiden, också. Innan jag gick och la mig för sista gången... Och någon gång vid sjutiden, var då jag somnade. Strax efter morgonens inlägg...

 

Jag vaknade för sista gången, klockan 11.11 Och klev då upp...

Satte mig vid tv:n...

Och trots den mättnad jag fortfarande kände, gjorde jag ordning lunchen till lunchtid. En bananshake och en smörgås...

 

Eemhh...

Jag minns inte riktigt...

Jag har ju varit så HIMLA trött idag... Så jag kan varken minnas särskilt mycket av hur jag har MÅTT eller vad jag har haft för FUNDERINGAR...

 

Men jag minns jag var rastlös. Gick fram och tillbaka mellan datorn och tv:n. Mellan köket och vardagsrummet...

Och att jag var för trött för att orka SITTA upp... Men för.. Ja.. rastlös för att kunna ligga stilla...

 

... Och så messade Bästisen, efter sådär snart ett år utan kontakt...

 

Ingenting emot HENNE. Det är bara sådan jag ÄR...

.. Men det har faktiskt varit SKÖNT att inte ha någon kompis på några månader. Visst för ensamheten. Att DET är jobbigt...

Men ensamhet betyder ju också.. "Inga sociala krav på kontakt"... Inga förväntningar på kärlek..

... Jag har liksom sluppit höra av mig. Sluppit fundera över vad jag ska säga... Över att hålla igång några konversationer... Eller att...

 

Ja, men jag vet inte...

Jag har ju förklarat hur jag känner, här på bloggen, några gånger förut...

Så jag hoppar det nu...

 

... Jag har dock inte svarat på hennes mess ännu...

Men måste ju såklart GÖRA det, de närmaste dagarna...

 

Vilket tar mig till ett ANNAT måste(bland hundra!)...

FÖNSTERNISSARNA.

Jag MÅSTE verkligen kontakta dem... Varje gång det regnar, mår jag så DÅLIGT för att jag är orolig för fuktskador och mögel..

 

Men det tar bara EMOT så mycket.

Jag vill liksom kunna vara borta i en HELDAG då...

Jag vill VETA när de ska komma..

.. Exakt VAD de ska göra. Eftersom att jag har möbler som jag är rädd om, i lägenheten...

 

Och så.. GARDINERNA.

Något som tar emot som in i NORDEN... Att lyfta ner dessa GARDINER.

... Det blir bara så bökigt med alla dessa små krokar och ringar som gardinen är fäst i... Dessa hakar ur sig om jag bär gardinerna fel... Och jag är rädd att tappa bort någon krok...

 

... Och sedan, för att inte TALA om att sedan hänga TILLBAKA gardinerna igen!..

Perfektionist som jag är...

 

Eeehmm...

Var var jag någonstans?

 

Ja, just det.

När klockan blev två, gick jag iallafall iväg till bussen...

Jag hade funderat mycket under förmiddagen, över det här med handlingen...

Jag är VERKLIGEN peppad.. Vilket jag inte försår VARFÖR.. "Handling.. Jättekul.. Hihi."...

... Det är nog mer det här med att gå från planerande till utförande, som tilltalar mig.

 

... Men det är ju fortfarande det här med ätandet. Vilket jag i och för sig tror att jag ska kunna få ordning på nu... "Det är bara orken som avgör.. Min styrka"...

 

Men idag berodde det mer på det faktum att jag var ALLDELES för trött för att orka stressa i tjugo minuter till affären... Och sedan STRESSA till närmaste busshållplats innan bussen går till busstationen...

... Nej, det orkade jag inte...

 

Jag var inte ens säker på att jag skulle orka mig in till stan. Eftersom att jag knappt orkade sitta upprätt. Och mina ögon brände så att de rann...

... Men jag var rädd för rastlösheten. Så jag åkte ändå. In för en promenad.

 

Väl i stan, tar jag mig en relativt kort, och stirrig promenad...

Jag var typ DÖD. Som ett spöke, där jag gick på trottoaren...

Inget socialt obehag, iallafall. Det positiva med att vara för trött för att uppfatta omgivningen..

 

Jag gick där, med musiken i öronen, och... Ja-a.. Bara VAR...

 

Och så tog jag första bästa buss, hem igen...

... Ja, jag satt en stund på en parkbänk också...

 

Väl hemma, kokade jag pasta till min köttfärssås som jag hade i frysen...

Och så åt jag...

 

Efter det, skrev jag i min textsamling. Det inlägg som jag la in här... Så då vet ni ungefär hur jag kände...

 

Därför behöver jag inte gå in mer på DET...

 

Jag diskade all disk. Lite då och då. En sak efter den andra...

 

... Och så har jag saknat min hund, som självaste F*N...

Jag kom på inatt när jag inte kunde sova, känslan av hur det skulle vara när vi återförenas någon gång...

Jag menar. Får jag med mig Xsambon på det, så vill jag VERKLIGEN träffa honom någon gång! Underbara känsla.

 

... Och ja-a...

Vet inte vad jag ska säga...

Men kanske är jag deprimerad...

 

... Men, nej. Jag är för glad för det... tror jag...

... Men livet är "skit och pannkaka", just nu. Som en av mina kontaktpersoner brukade säga...

Och jag vet inte om jag NÅGONSIN kommer att hitta tillbaka till att VILJA ha en framtid, igen...

 

... Och... DET känns inte så hoppfullt...

 

Nu blir det mer tv...

Tråk.. I väntan på att "våga testa sova"..

.. Rädd för att inte kunna...

Dumt, jag vet. Det är otfast DÅ som sömnproblemen kommer.. Eller blir starkare, iallafall.

 

God natt med er <3

 

 

... En smörgås med Lördagskorv. Ett päron... Och en kopp kaffe med grädde i...

DET är vad jag har ätit idag. Allt som allt...

 

Men nu tror jag nog att jag ska kunna komma igång ordentligt imorgon... Med matrutinerna...

Idag har det typ varit väldigt låst... Och jag har inte haft någon lust till egentligen någon mat ALLS... ELLER godis, kakor.. What so ever...

 

Men det har mest haft att göra med att...

Eller ja. Bristen på MATLUST har nog inte haft att göra med det. Men att jag inte TVINGAT mig själv att äta ÄNDÅ, har haft mycket att göra med diskningen..

All disk i hoarna, som har legat där i flera dagar nu, har gjort att jag inte har velat börja med matrutinerna. Eftersom att jag inte vill börja mitt i en dag..

Jag vill liksom börja från FRUKOST. Då jag känner mig starkare på det sättet. Lättare att känna kontroll i det hela...

 

... Vilket hade behövt innebära att kliva upp tidigt imorse.. Börja diska... Och sedan, trött, börja tvinga mig själv till att "våga" ge mig in i matrutinerna igen...

 

... Så. Efter att jag gick och la mig hungrig igår, vaknade jag till klockan imorse...

Låg kvar och drog mig... tills jag inte längre orkade det...

Och satte mig sedan vid tv:n...

 

... Jag har lite dåligt minne, känner jag...

Men jag kan säga så mycket som att jag har känt mig.. till intet... Om man nu kan kalla det så... Och förvirrad, idag...

 

... Det är ju EN sak när man mår skit från alla håll och kanter. Jag menar.. KÄNNER sig skit... Mår skit PSYKISKT... OCH inte ser någon framtid. Trivs med situationen. Livet..

Men när man plötsligt FÖRLORAR något av dessa... Vilket jag ofta OROAR mig för. På grund av den förvirring jag då känner... Och det KRIG som då uppstår inom mig.. På grund av.. KLUVENHET...

... Ja, men då blir det jobbigt.. Helt enkelt.

 

... Då mår man dåligt PSYKISKT för att man inte riktigt vet vad som HÄNDE... Och så mår man BRA EMOTIONELLT... Helt plötsligt...

 

Det hände idag.

Jag har på något vis känt mig lättare om hjärtat idag. Ingen hårt knuten, kramande näve som sliter mitt hjärta nedåt, IDAG inte!

 

... Nej, jag har känt mig gladare. Klarare i skallen...

Och samtidigt undrandes. Lite smått missnöjd... Vilsen och förvirrad...

"Det är inte lika jobbigt att vilja dö... om känslorna säger mig samma sak"... För att, nu är det bara FAKTUMET som gör att jag... Ja, jag kan nog nästan säga "VÄGRAR" bli 26!..

Och mina känslor kan ÅTER.. nästan TRIVAS i vardagen... Ja. Ta den som den kommer, helt enkelt.

 

... Men.. Vidare.

 

Till slut, tillät jag iallafall mig själv att äta. En smörgås fick det bli. Och lite kaffe med grädde i, till det...

 

... Jag kollade väl datorn lite då och då... Läste bloggar...

 

... Och när tiden blev inne, gick jag iväg till bussen...

Jag kunde inte HANDLA idag..

Jag skrev ny matlista på vita tavlan. Det gjorde jag igår kväll innan jag la mig...

Och jag har på sätt och vis, varit SUGEN på att åka och handla...

 

Problemet är väl att jag inte var SUGEN på det av rätt ANLEDNING.

Jag vet inte VARFÖR. Men det var själva GREJEN att köpa VAROR, som lockade... Och inte så mycket... Inte ALLS, att få HEM dem sedan!

 

.. För att, det är ju där problemet ligger...

För det första, har jag redan en del mat hemma... Och för det andra, så VÅGAR jag inte köpa hem något.. Inte förrän jag vet att jag kommer att få ordning på ÄTANDET...

Jag måste veta att jag kommer att klara av att äta det jag köper...

Annars kommer jag att må DÅLIGT av att ha det hemma sedan.

 

... Så, det fick inte BLI någon shopping idag(om man nu kan säga så om matinköp)...

Utan, istället åkte jag in till stan för en kort promenad...

Jag behövde bara hemifrån.. Hade ingen lust med rastlöshet idag... Inte när jag mådde bättre rent känslomässigt, för övrigt.

 

Väl i stan... Jag var såå orkeslös...

Såå orkeslös.. efter några dagar av knappt någon näring...

Och det KÄNDES, vill jag lova.. när jag GICK!

 

... Magen kunde nästan EKA... Och jag kände att jag, om jag inte spände mig lite, nästan vek mig DUBBEL där jag gick...

Kände mig som en planka... En tom och svag planka...

 

Jag satte mig en stund på en bänk... Tittade utöver till andra sidan kanalen...

Och så fortsatte jag sedan min väg mot busstationen...

 

... Åkte hem.. I en nästan tom buss...

Härligt...

 

... Väl hemma...

Ja, just det. Det glömde jag att skriva...

Glömde jag att jag hade GJORT.

... Jag drack ett glas JUICE idag, också.

 

... När jag kom hem, tog jag mig ett glas juice.. till middag...

Medans jag satt vid datorn och läste bloggarna. Igen.. Igen... Och igen... Under dagens gång.

 

... Tv...

Mycket tv...

 

... Och så har jag tvingat mig själv till att ta hand om disken... TROTS den svaghet jag just nu känner kroppsligt...

 

Ja, det var tungt.. Jag tog lite i taget. Och var sedan tvungen att gå och lägga mig på soffan en stund...

Lite till... Och sedan, soffan igen...

... Och ja. Jag kan ju SÄGA att jag nog just i DET ögonblicket... Eller lite halvt, hela dagen.. i och för sig.. Med tanke på problemet med mina tankar...

Men kanske lite MER just DÅ, kände mig lite tung, missnöjd och nere...

 

Men det var inte så farligt. Nära till skratt...

Ja, det enda jag HAR att skratta åt just NU, är ju i och för sig tv:n..

Men ändå.

... Och trots allt, en HELT klart ljusare dag. Mot vad de senaste dagarna.

 

... Disken blev klar, till sist...

Och jag fick i mig resten av kaffet, som jag hade ställt in i kylen...

Brukar inte kunna dricka upp påbörjade koppar med kaffe... Eller ÄTA påbörjade matlådor...

Bakterier, liksom...

 

Men idag spelade inte det någon roll..

Jag värmde det bara igen...

Antagligen var det hungern som tog överhand... Och kaffet hade ju grädde i sig...

 

Men trots det, så hade jag svårt... En ren UTMANING, när jag skulle ta någonting att äta, nu till kvällen...

VAD jag än föreställde mig i mitt huvud, av de saker jag har hemma.. så var det för stort.. för mäktigt... Och helt enkelt, någonting som jag inte ville ha in i min mun...

 

TILLS.. jag kom på att jag hade ett päron i kylen...

DET kunde jag nog tänka mig.

 

Så. Så fick det bli...

Det var visserligen rätt stort... Men det var inte alls mäktigt ;)

 

Tv...

Och en överenskommelse med mig själv, som jag hoppas kunna hålla...

För att kanske öka mina chanser LITE, att klara av att vara snäll mot min hälsa... Tillåta mig själv att må BRA... Och att KÄMPA för att må bra!

 

... För att, EGENTLIGEN vill jag åt det andra hållet..

Jag vill vara överens med mig själv... MÅ skit.. Vilja dö... Och inte MÅ bra... Vilja dö...

För att, just det där med att "vilja dö"... Det är inte så lätt att ändra på, vid det här laget...

Det har liksom blivit en ren motvilja, att bli äldre när jag jag inte kan se en framtid, mer värdig än den HÄR...

 

Men ja.

Nu bestämmer jag ju inte över mina egna känslor... Så ibland får man "stå ut" med att känna sig dubbel och förvirrad... I ett stort krig...

 

... Och faktum är...

Att jag ska IALLAFALL inte SVÄLTA. DET är ett som är säkert!

Tappa hår... Lida av trötthet, stramande mage, och svaghet...

Vakna mitt i natten.. av att jag mår illa.. Sätta mig på golvet, i panik. Och hasa mig till badrummet för att dricka vatten...

Nästan svimma...

 

... OCH.. svika min familj..

 

Nej, tack.

 

... Och vad tjänar det till?

... Jag vill inte dö av svält...

 

God natt med er <3