Jag har valt min klara favorit. Sådär så det pirrar i kroppen, av glädje, när jag ser honom.

... Jag tycker om Simon. Men min klara favorit är HELT klart Martin. ÄLSKAR honom!

 

.. Pratar såklart om Idol.

 

... Men nog om det...

Egentligen borde jag ställa mig mot diskbänken och diska nu...

För att annars kan jag inte äta frukost imorgon. Och äter jag inte frukost...

Ja, bara TANKEN på det scenariot!.. Det kommer att bli KAOS inom mig, när jag ställer mig själv i den situationen igen.

Bristen på kontrollkänsla. Sveket mot mig själv, för att jag inte FÖRSÖKER tillräckligt hårt... Och ORON för att... Ja, tappa kontrollen och börja MEDVETET förstöra för mig själv igen!

 

... Ja, ett hopp över frukosten, kan leda till HEMSKA scenarion :P

 

... Men sanningen är...

... Jag orkar inte diska. Jag känner mig lat... Och det är först när jag har "orkat" strukturera UPP disken, som jag kommer att orka ta TAG i den. Utan att bli stressad och tung av röran...

 

... Och det ÄR just den här TYNGDEN som jag känner, som gör att jag hellre skjuter det hela FRAMFÖR mig och ligger på latsidan.. Än att bara ta TAG i det, så att jag får det GJORT...

 

Men samtidigt har jag haft en BRA dag idag... Kan jag nog säga...

 

Jag tar det ifrån början. För att.. rakt av, minns jag inte vad jag menar.

 

... Dagen idag.

Igår natt. Natten som var.. hade jag PRECIS lika svårt att somna, IGEN.. som jag hade natten innan...

 

Efter att ha legat i sängen. Sett på videos på YouTube, för att jag inte kunde koppla av.. Lyssnat på musik.. om jag inte minns fel...

Ja, då klev jag upp igen, och la mig i soffan.. Tittade på tv..

.. Klockan var kvart i fyra.. Har jag för mig..

 

När klockan blev runt fem, gjorde jag ett nytt försök att somna i sovrummet...

Men minns jag låg vaken ett ganska BRA tag. Innan jag somnade.. och sov oroligt. Sådär halvt medveten... Och vaknade till, då och då.

 

... Jag klev upp vid nio, när klockan ringde...

Eller så klev jag upp innan det. Typ HALV nio... Jag minns inte riktigt...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Och eftersom att jag var HIMLA trött efter natten, så låg jag och halvsov. Drog mig, fram till klockan blev halv tolv. DÅ klev jag upp för att inte missa HemTillGården, som jag följer.

 

... Jag stressade med att göra iordning lunch.. Vilket innebar att mikra en macka ur frysen. Just DEN smörgåsen, just för att jag redan var såå mätt.. Och brödet som jag har framme, kändes alldeles för mäktigt. "Skulle ju ha SOPPA också"...

 

Egentligen ville jag inte HA någon lunch idag.. Eller jag önskade att jag kunde äta den senare...

Men eftersom att jag skulle HANDLA idag också, så var jag tidsbegränsad...

Och stressen låg i att värma soppa, mikra smörgås och göra IORDNING smörgåsen.. Utan att missa någonting av SERIEN..!

 

... Vilket jag inte lyckades med... Men ändå.

 

Trots att jag redan var mätt, gick både smörgåshalvan och soppan ner... Och jag lugnade mig själv med att "Jag ska ju stressa med en halvtimmes promenad senare idag...".. Och "Man SKA känna av en liten mättnad"...

 

.. För att grejen är... Att jag blir nervös.. Orolig.. varje gång som jag bara känner AV den.. och sedan tar en tugga till, efter det...

Jag tror att jag kommer tappa kontrollen.. helt enkelt.

 

... När klockan blev ett, drog jag mig till bussen...

... Och sedan stressade jag min väg till affären...

 

Jag handlade det jag skulle ha.. och fick även med mig lite annat. Trots en del beslutsångest. Och en YNKA liten känsla av att jag tappar greppet... Börjar GLÖMMA hur jag brukar TÄNKA när jag handlar...

 

Idag blev det inte så tungt att bära. För att... Ja, det blev inte så mycket varor... Och inte heller så mycket tetror och sådant..

 

Väntade på bussen. Väntade på nästa buss. Och åkte hem.

 

... Väl hemma, stressade jag in varorna i skafferi, kyl och frys...

Och så började jag med maten.. Och "börja med maten" den HÄR gången, innebar "lägga ris i vatten och låta det sjuda".

Enkelt och bra.

 

... Jag var hungrig och kände mig svag...

Men just den HÄR tiden på dagen, har jag inte så mycket minne AV...

Jag minns dock att jag sprang runt, runt, som en yr höna.. Eller stressad höna.. och inte riktigt kunde koppla av...

 

Jag hade nog en del ångest..

Men jag kan inte minnas för VAD det var i så fall..

 

Så, jag går vidare.

 

Jag åt middag framför tv:n...

Och jag har suttit lite grann vid datorn. Lagt ut någon textbild här på bloggen...

 

Jag MINNS också att jag öppnade upp mitt dokument med min textsamling, för att jag tänkte skriva av mig... Men jag fann aldrig möjlighet till ro, att skriva något inlägg.

Så.. det fick vara.

 

... Hmm..

Vad har jag GJORT idag?

HAR det BARA varit tv?

 

Nej, just det ja.

Jag var trött. Såklart. Efter natten som var.

Två nätter i rad, med sömn enbart på morgonen.. och orolig sådan...

Ja, men inatt blir nog bättre. Hoppas.

 

Jo. Så jag tog med mig mitt täcke och kudden som jag hade i soffan, in i sovrummet igen.. Och så bäddade jag ner mig.. Klockan var kvart...

Nej, jag minns inte. Men vi säger, mellan fem och sex...

 

... Och jag somnade..

Vaknade igen när klockan blivit.. en timme senare..

Och då blev det tv igen.

 

Nu var jag piggare...

Men jag hade.. och har även NU, en jobbig känsla i kroppen...

Förutom ångesten, som mer sitter i själen, hade jag en jobbig känsla i magen... Som om min kropp inte tycker OM min nya kost...

Och jag känner mig bara så... TRÖTT.. Utmattad..

Kroppsligt...

 

... Jag har känt mig, och känner mig.. flygande. Svävande.. Till intet..

Och samtidigt.. Tung. Grå.. och ilande grumlig...

 

När det blev kvällsmål...

Ja, det var nog efter DET, som jag kände att jag...

Det var nog DÅ som jag upplevde den där dagligen bekanta rädslan.. ORON för att tappa kontrollen... Och KLUVENHETEN inombords, för att jag inte kunde finna ett SÄKERT svar på hur jag ska hantera det hela. Tänka och.. KÄNNA.

... Att aldrig något skulle kunna kännas OKEJ.. Utan alltid bara "bra" eller "dåligt"... "JÄVLIGT BRA".. eller "HELVETES DÅLIGT".. Rättare sagt.

 

... Det blir liksom kaos inombords... Och det känns som om jag ska falla.. Ramla.. STUPA.. om jag inte krampar mig fast... vid situationen...

 

... Men till kvällen, har jag släppt det hela lite grann. Slutat använda den delen av hjärnan.. Eller BÖRJAT använda hjärnan till andra slags tankar..

Jag fick för mig att kolla lite olika namn, på datorn. Och samla alla mina favoriter, i ett dokument.

Men då namnen var för många, blev sinnet rörigt.. och själen lite tyngre.

Så jag orkade aldrig MED några pojknamn. Men inte så viktigt.

 

... Och jag KÄNNER att det där om att jag har haft en BRA dag idag, verkar ha försvunnit lite grann.

Men jag kan ju avsluta inlägget med att..

Jag kände mig relativt FRI under förmiddagen.. och frampå eftermiddagen, idag.

Lätt och...

Ja, men jag kan nog inte BESKRIVA det bättre än "fri"...

Jag bara VAR i situationen, liksom. Utan att, för en stund, känna något direkt missnöje.

... Så, det var ju skönt...

 

God natt med er <3

... Idag har varit en MINST sagt kaotisk dag. Inombords.

Men kvällen slutade lugnare. Och med ett mer "luftigt" sinne. Inte fullt lika tungt :)

 

Inatt...

Ja, det var en sömnlös natt.

... Jag gick och la mig efter mitt inlägg här på bloggen, tror jag... Och...

Ja, jag somnade inte.

Satte på musik och bara låg och stirrade en stund...

 

När klockan blev kvart över fyra, hade jag fortfarande inte somnat...

Och sedan så vaknade jag igen, vid kvart över fem...

Så, där kan inte ha varit mycket sömn...

 

Efter det. Orolig och lätt sömn...

Och så klev jag upp vid kvart över tio...

Såg på MalouEfterTio, som vanligt...

 

... Ja, just det. Jag åt frukost vid nio, också...

 

... Det blev lunch vid ett...

Eller nej. Det var idag som jag inte hade gjort iordning någon ny soppa ännu...

Och eftersom att lunch ska innebära soppa och smörgås, så blev lunchen väldigt sen idag...

Klockan tjugo i två, var soppan färdig.. Och jag satt framför datorn. Stressad.. Och bara åt en skål soppa. Jag kände inte riktigt att jag kunde "klämma in" att göra iordning smörgås också... När jag hade en skål med soppa framför mig. Redo för att ätas...

 

Så jag blev inte särskilt mätt av lunchen. Med tanke på att jag inte fyllde skålen särskilt heller...

 

... Men direkt efter lunchen, packade jag ihop mig själv och gick iväg till bussen...

"Jag orkade INTE sitta hemma hela dagen idag"...

 

... Jag hade lite mailkontakt med min kontakt på kommunen, i eftermiddags.. Och förmiddags, om jag inte minns fel...

... Och jag har bara haft VÄLDIGT svårt med att känna mig tillfreds med tillvaron. Med mitt val... Oavsett vilket håll jag skulle välja att gå...

Vanligt för att vara jag, i och för sig. Men man kan ju säga att ÅNGESTEN och känslan av uppgivenhet... Tjockheten i skallen... och grumligheten framför ögonen... BUBBLAN som man är instängd i...

 

... Ja, ni kanske förstår...

DEN kan vara mer eller mindre påtagande...

Och idag var den "mer"...

Helt enkelt.

 

Ja. Det rörde beslutet om huruvida jag skulle klara av att ta emot stöd av en samtalskontakt eller inte... Huruvida det var VÄRT det... Och ifall jag kanske skulle VINNA på att dra mig undan igen...

Och det hade att göra med ifall jag ens VILLE... ORKADE ... Om det var VÄRT att ta tag i allt...

 

Jag blev lite ovän med mig själv...

 

... Ja men.

Väl i stan, tog jag en kort promenad. Och satte mig sedan nere vid glassbodarna. Kanalen...

Lyssnade på musik. Stirrade rakt ut...

Jag var... TRÖTT...

 

Sedan gick jag till busstationen.. och väntade på bussen hem...

Varpå jag nästan kunde somna, kändes det som...

Ögonen ville blunda... Men jag nickade iallafall inte till, som jag brukade göra när jag gick i gymnasiet och knappt SOV om nätterna...

 

Väl hemma...

Jag var trött. Seg. Så jag klev av här uppe vid gatan. Istället för där jag BRUKAR kliva av och på.

 

Det blev lite kaos med ätandet, när det var dags för middag.

Jag var slut. Hade ångest... Alla dessa pågående tankar i huvudet...

Och jag orkade INTE börja med mat. Laga den mat som stod på schemat. Fastän det bara var att koka ris och steka schnizel...

 

Men det var nog mer TIDEN som riset skulle KOKA, som gjorde att jag höll på att bryta ihop...

Jag kände att det faktum att jag inte orkade laga mat och därför "gav upp" med att äta middag idag...

Ja, det skulle göra att jag tappade all min kontroll... och inte skulle kunna fortsätta äta enligt rutiner...

Jag skulle "svika mig själv"...

.. "Och jag som HANDLADE igår.."... Det skulle jag behöva ångra...

 

Men jag justerade lite på vita tavlan. Satte pastan idag, till schnizeln. Och så skulle det bli ris till korven IMORGON, istället...

Då kunde jag äta korvgrytan som jag har i FRYSEN, IMORGON... Och så blev det tio-minuters-pasta IDAG, istället :)

 

... Eftersom att jag inte åt någon smörgås till soppan, vid lunchen.. Så valde jag att äta det till den LILLA mat som jag gjorde iordning idag... "Lilla", för att jag hade dålig matlust... Men samtidigt kunde tänka mig att äta någon smörgås till...

 

Jag åt. Brände sönder gommen, på schnizeln...

Och jag minns inte. Men jag minns jag stressåt min mat, för att jag hade ångest. Tunga känslor... Och var helt enkelt inte tillfreds..

Men PRECIS hur tankarna gick just då, minns jag dock inte...

 

Efter middagen, blev jag supermätt...

Disken som överöste diskhoarna, gjorde mig än mer stressad...

 

Och ja. Vad jag har mått dåligt över, är nog enklare att läsa i tidigare inlägg från dagen... För att.. jag har svårt att minnas...

 

Det har blivit mycket tv... Och jag har legat och halvsovit i soffan. Nerbäddad under täcket...

Försökt finna svar inom mig. Ältat... Och ja... Känt mig uppgiven...

Försökt komma fram till... "livet eller döden?"...

 

Jag menar. Jag VET att jag inte är ALLS intresserad av livet längre... OM det hade funnits ett annat bra alternativ...

.. Men, kära familj..

För er... För att inte såra eller svika... Då lever jag, om så ett händelselöst och fortsatt meningslöst liv, med mig själv som bov och syndabock... tills livet tas ifrån mig...

.. ALDRIG lämnar jag er efter mig... Fastän det kanske skulle vara skönast... Enklast... Och PRECIS rätt plats för mig..

... Men kanske kan jag hitta rätt, även i LIVET, en dag... Även om jag inte tror... Även om jag inte SER, för allt grummel därframme...

 

Nu under kvällen, har jag trots brist på ork... och en himla stress vid bara anblicken, ändå diskat all disk. Sak efter sak... Rengjort diskbänken. Och plockat bort alla torra pappersförpackningar från bänken...

 

... Och jag messade 26åringen, på måfå, nu till kvällen. Ja, klockan var väl halv tio, eller något.

Skrev bara att det skulle bli så kul när vi ses.

Ja, jag kände mig gladare för en stund...

Minuterarna innan, "skyggade" jag inför att "behöva" träffa henne snart. Vara social...

Ja, men det vanliga...

Men för en stund, kändes det ändå helt okej...

 

Och när jag stod och diskade det sista, var humöret också BRA.

Sålänge som jag inte tänker, såklart... För att då påminns jag ju.

 

Förövrigt så bestod kvällsmaten idag, av en kopp kaffe med lite grädde i...

Vilket återigen störde mitt lugn... Ja, om jag nu kände något lugn vid den tidpunkten...

Men "allt spricker... Jag kommer inte att orka FORTSÄTTA äta efter rutiner.."...

Jag kände mig flygande. Kunde inte greppa situationen... *KAN inte..*.

 

Men ångesten lättade ju till senkvällen. Tankarna likaså ;)

 

God natt med er <3

 

 

Idag har jag varit och handlat..

Jo...

 

Men jag tar dagen ifrån början. Så får vi se vad jag minns.

 

... OM jag minns...

 

Jo, just det.

Jag blev väckt av grannen imorse, som levde rövare på övervåningen... Samma sak igår natt innan jag somnade...

Det märks helt klart att han har kommit hem igen.

 

Blev iallafall väckt.. vid sju någon gång...

Och fick så HIMLA ont i magen...

Så jag var bara TVUNGEN att kliva upp.. Klockan var åtta...

 

... Jag la mig framför tv:n i soffan, och såg på 1:an... GomorronSverige, tror jag...

Och så funderade jag över ifall jag skulle ta och äta lite frukost idag... "Jag var ju hungrig"...

Men jag hade ju ingen frukost hemma... Och att äta lunch till frukost... Nej, det tog emot...

 

... Men när klockan blev nio, bestämde jag mig ändå för att äta lite...

"Jag skulle ALDRIG orka vänta tills TOLV.."...

... Så jag tog mig ett par smörgåsar.. Och en kopp te...

 

... Det blev tv hela morgonen...

Om jag inte minns fel. Det kan ha blivit lite dator också...

Och sedan, när MalouEfterTio började, så bytte jag till det, och såg vidare...

 

.. Jag funderade väldigt mycket över dagens shopping. Mat.

... Men jag minns inte riktigt hur tankarna gick. Inte just nu på förmiddagen...

 

.. Jag kan faktiskt inte minnas så mycket ALLS...

 

.. JO. Jag kollade också lite grann på den här DraMaten.

Väskan som jag skulle köpa för att förenkla matinköpen lite grann..

... Kollade lite alternativ... Och funderade över ifall den kanske var för stor att släpa på bussen och sådär... "Och skulle den fungera att dra i snön?"...

 

... Ja, det var ett JÄTTESTORT steg att ta... Och ångesten satte sig...

... Så jag struntade i att beställa den sålänge...

"Jag behövde lugn och ro.. Och TID på mig att fundera fram och tillbaka, utan stress i skallen"...

.. "Så innan stan, var ingen bra tidpunkt"...

 

Jag lämnade det tills senare...

Och så gick jag iväg till bussen, när klockan blev närmare ett...

 

... För att.. igår natt kollade jag nämligen upp lite olika...

Nej, det var nog tidigt imorse förresten... När klockan var runt sju...

Då kollade jag upp olika alternativ. Så att jag kanske kunde få LÄNGRE tid på mig på affären.. Slippa stressa så in i norden..

 

Och jag kom fram till att ettbussen var den mest passande.

 

... Väl i stan, kunde jag ÄNDÅ inte låta bli att stressa. Fastän jag VISSTE att jag hade en halvtimme längre tid på mig den här gången, än vad jag BRUKAR ha...

.. Men jag tänkte smart när jag klädde på mig i förmiddags... Eftermiddags..

Jag tog mina tunnaste byxor... Och en tröja istället för jacka...

 

... Så stressen gjorde mig iallafall inte sådär VARM som jag annars kan bli..

 

... Jag gick fort. Fort... Samtidigt som tankarna flög iväg, då och då...

Jag orkade dock inte GRUBBLA så mycket idag. Inte FUNDERA fram och tillbaka. DISKUTERA med mig själv...

 

Men det var ju oundvikligt att inte grubbla och försöka komma fram till svar ALLS, under min väg mot det osäkra.

Jag var ju inte säker på ifall jag skulle lyckas fortsätta äta... Jag var inte säker på ifall jag skulle vilja börja med FRUKOST igen...

Och jag var inte riktigt säker på vad jag skulle äta till vad... Vad det var någon idé att köpa... Eller ifall jag bara skulle köpa det som jag är superdupersäker på att jag kommer att vilja äta.. Så att jag slipper röran och osäkerheten i huvudet...

 

... Men jag bestämde mig trots allt för att... "Nu får jag handla det som står på listan.. Ja, allt jag orkar BÄRA, iallafall.. Och annars får jag handla igen om ett par dagar(vilket är oundvikligt ändå)...

.. Och sedan, ifall det spricker igen.. Och jag får ångest för att jag har mat hemma.. Har handlat IGEN, FASTÄN jag vet jag inte vill äta... Ja, då.. ger jag upp.. KÖPER inte mat igen.."...

 

... Väl på affären...

Jag plockade ihop varor, lite här och där...

Och sprang sedan runt som en nervös höna, med beslutsångest... och letade det sista... Med en superdupertung korg... Och en hel del kvar som jag funderar på att köpa. Vill köpa... Har ÅNGEST för att jag inte kan komma PÅ om jag vill köpa..

Saker som VERKLIGEN inte skulle ha orkats bäras hem!

 

... Det hela kändes ofullständigt... "Men nu hade jag iallafall samlat ihop det viktigaste"...

.. Fastän det gnagde inom mig.. Dessa funderingar.. Efter att jag hade lämnat butiken...

 

Jag hade nu en kvart kvar.. Tror jag.. Att vänta på bussen som gick tillbaka till busstationen...

... En halvtimme kvar.. Knappt. När jag kom dit. Innan bussen hem, skulle gå...

 

... Och, väl hemma...

 

... Jag vill minnas att jag satte mig ner en stund...

Minns att jag var hungrig. Trött... Och att jag INTE orkade laga mat idag...

 

... Men jag minns INTE vad jag gjorde...

 

... Jag gick iallafall in i köket och satte potatis och morot på kokning.. På väldigt LÅG värme.. Så att jag skulle slippa stå där och.. "laga mat"...

... Och så blev det potatismos och lax...

 

... Jag minns att jag har suttit lite grann vid datorn...

Jag har skrivit i min textsamling... Mailat min kontakt på kommunen...

Jag har gjort några textbilder...

 

.. Och jag har beställt hem den där väskan..

Haft ångest när jag kollade på de ANDRA sakerna jag har under mappen "köp" i bokmärken...

Och bestämt mig för att vänta med dessa...

 

Jag har skrivit in siffror i budgeten och räknat. Procent och... Ja, plus och minus...

KUL! Det var länge sedan..

.. Och det enda roliga med att KÖPA saker ;P

 

...

Och så, det gamla vanliga. Desperata.

Känslor och tankar.. om livet. Om mig själv... Och om ett avslut...

Känna falskhet.. Skuld... Ansvar... Och uppgivenhet...

Känna mig vilsen.. och inte riktigt veta vem jag är... Vart jag har min mening... Meningen med livet...

... Vad som är värt vad...

Och "VARFÖR..?"...

... Att inte kunna TRO på ett avslut... ".. på grund av att jag.. är JAG"...

 

Och att samtidigt känna... att man mår BRA...

... Falskhet.

 

Nu blir det lite mer tv. Innan jag lägger mig..

För att, disken är avklarad ;)

 

God natt med er <3

 

 

... OM allt bara inte hade varit så osäkert.. Så mycket... Så rörigt...

OM det bara inte hade funnits så många vägar att gå. Så många val att göra... Så många frågor att besvara...

... DÅ hade allt varit så mycket enklare... DÅ hade jag köpt hem ny mat på en gång...

 

... För att. Grejen är den att, just nu i skrivandets stund, har jag EGENTLIGEN inte så mycket emot att ha maten HEMMA... Och jag litar RÄTT så bra på att jag kommer att KLARA att äta efter rutiner... Och inte tappa kontrollen på ett TAG iallafall.

 

... Det svåra är ju dock att komma på VAD man ska äta varje dag. Vad man ska TILLAGA... Och vad man vill ha TILL "det, det och det"...

... Och det SVÅRA är också att kunna ta beslutet att KÖPA den, den eller den varan. Att prioritera... Och att VETA ifall man kommer att vilja äta, "det, det eller det"... Så att det inte bara ligger i skåpen och blir gammalt...

 

... OCH.. Det svåra är...

Jag har inte körkort.

Jag BOR i en liten stad. En miniliten butik som enda mat...butik... Vilken tar säkert fyra kronor mer, på vissa varor...

 

Och jag är väldigt spänd. Orolig... och känner ofta brist på kontroll...

Vilket gör att.. TROTS att jag för budget efter minsta lilla köp... och brukar ha pengar över i slutet av månaden, så vågar jag inte lita på att pengarna räcker... Inte ens som det är NU, när jag handlar i en butik en bit utanför stan.. med BRA priser!

 

... Och att känna att jag inte riktigt har grepp om vad jag har råd med och inte...

Ja, jag vågar inte handla på någon mindre butik... Någon närbutik...

 

... Och det jobbiga DÅ, är ju stressen.

Att stressa med tunga kassar, i en halvtimmes promenad.. För att hinna med bussen... som inte går ALLTFÖR ofta...

... Och att då antingen köpa rätt så mycket på en gång.. och få det VÄLDIGT tungt... Eller att handla flera gånger varje vecka... Och därmed STRESSA... flera gånger i veckan...

.. Vilket VÄLJER man?..

 

... Men det är ju klart.

Ätandet är ju inte HELLER helt problemfritt... ännu...

Jag har ju FORTFARANDE inte fått kläm på det. Blir FORTFARANDE orolig och tung. Stressad och missnöjd... När jag (tror att jag) har fortsatt ätit utöver mättnad... Och jag blir FORTFARANDE hungrig jättefort(ibland).. och mätt efter första tuggan(ibland)...

.. Och jag är FORTFARANDE lika osäker på när jag är mätt... Och känner därför efter för mycket...

 

... Men.

Dagen idag.

 

... Inatt drömde jag att jag köpte en trisslott av en gammal tant som gick omkring på gatan och försökte bli AV med några stycken...

Jag frågade hur mycket de KOSTADE... Varpå hon svarade "Lika mycket som ett tuggummi"... Det sa mig INGENTING.. "Hur mycket är det?".. "Fyra kronor", säger hon då.. Och jag ger henne n femkrona.. och gå därifrån...

 

JÄTTEKONSTIG dröm... Och jag hann inte ens SKRAPA lotten, innan jag vaknade :P

 

... Imorse...

Jag MINNS inte riktigt...

 

... Jag MINNS verkligen inte riktigt...

Men jag klev iallafall upp så att jag hann se på MalouEfterTio...

.. Men det KÄNNS som om jag var uppe tidigar än så...

 

... Jag såg på alla programmen som jag brukar se på... FÖRUTOM GoodWife... För att.. DEN hade SLUTAT!.. Snopet...

 

Så. Istället för att sitta kvar hemma, åkte rastlösa jag iväg till stan.. För en promenad...

 

... Det började regna när jag satt på bussen...

Och min oro la sig DIREKT på min fleecejacka... Och ångern, på att jag inte tog REGNJACKAN på mig...

... Jag tror att...

Eller rättare sagt. Jag ÄLSKAR min fleecejacka så mycket. Så att jag är rädd att fleecen ska bli sträv om den får regnvatten på sig...

 

... Men jag promenerade ändå... Inte FULLT lika långt. Men ändock.

 

... När jag kom tillbaka till busstationen... Efter att ha suttit i stensalen utanför biblioteket i... kanske fem minuter... Så tog jag första bästa buss hem...

.. Även om jag kände att det var för TIDIGT att åka hem(hungrig) vid två på eftermiddagen... Då det skulle innebära att jag i rastlöshet och hunger, skulle riskera att bryta matrutinerna... Och ja-a...

Jag skulle ha det bättre i stan... Rastlös.. I regnet.

 

... Men ja. Rastlös var det ja.

Så jag åkte hem ändå...

 

... Jag var hungrig. Jättehungrig...

Eller ja.. Inte "jätte..". Men lite hungrig...

... Men jag satt mig vid tv:n.. och såg på programmen som jag brukar följa...

Och så värmde jag middag ur frysen, när klockan blev fyra...

 

... Men jag åt väldigt lite... Eftersom att jag tyckte att det kändes lagom... Och jag TRODDE att jag var mätt...

Men faktum är... Allt jag VET, är att jag inte längre var HUNGRIG...

 

... Strax därefter, var jag dock hungrig igen... Och tiden fram till kvällsmålet, var VÄLDIGT lång...

Jag höll mig "sysselsatt" med att stirra in i tv:n...

.. Iallafall vad jag MINNS.. Men det KÄNNS verkligen som om jag MISSAR någonting idag.

 

... Och när klockan blev kvart över sju, orkade jag inte vänta längre.. Och jag gjorde iordning mitt kvällsmål...

Jag åt EN omgång... Jag blev inte mätt... Jag åt en omgång TILL... Jag blev inte mätt... Jag gick och hämtade något litet TILL...

... Men ingen MÄTTNADSKÄNSLA..!

Så.. Då gick jag och hämtade påsen med naturella fröer och nötter, ur skafferiet... Och så åt jag en efter en...

 

.. Och det tog LÅNG tid.. att känna av någon mättnadskänsla alls...

... Så. Efter ett tag, stoppade jag mig själv ändå...

Och märkte, när jag ställde mig upp.. att jag faktiskt VAR mätt nu... "Men var det för MYCKET?"...

 

Det blev lite osäkert... Men...

Ja-a... Först har man svårt att känna AV någon mättnad... Och sedan blir man osäker på om mättnaden man KÄNNER, är stark eller svag...

... Och... Jag VET inte...

Men kanske ska man inte känna EFTER så mycket...

 

... Jag har förövrigt diskat idag... Och har nu en kastrull kvar att diska.. innan jag lägger mig...

 

... Och eftermiddagen.. Kvällen... Ja i stort sätt hela DAGEN... Har gått åt till att försöka planera inför morgondagens(tvungna) inköpsrunda på mataffären...

.. Jag har skrivit listan... Raderat den... Och jag har skrivit den igen...

Jag har delat upp den på två... Och sedan satt ihop den igen...

 

... Jag har FUNDERAT över VAD jag ska handla... Vad som är nödvändigt... och vad som är onödigt...

Jag har funderat över vad jag VILL ha... Och vad som jag bara TROR att jag kommer vilja ha...

... Vad som är "onödig lyx"... Och vad jag skulle kunna unna mig... "Men om jag unnar mig... Är det ens någonting som jag vill HA?"...

... "Och hur ska jag lägga upp matlagning... matlista... Måltiderna?"

 

... "Hur många GÅNGER ska jag handla i veckan?.. Och hur mycket varje GÅNG?".. "När blir STRESSEN som minst jobbig?.. Osäkerheten och ångesten.. Röran i huvudet, som minst påtagande?"...

... "Och hur ska jag orka fortsätta?.. Orka börja om?.."...

"Är det VÄRT det?"...

 

... "Men.. jag vill inte svälta... Så det BORDE vara värt det".

... "Sålänge som jag fortfarande lever"...

 

... Ja-a... Det var nog min dag...

God natt med er <3

 

 

... Egentligen känner jag att jag inte HAR så mycket att berätta just nu...

Det är mest ångest.. vridna tankar... och en tråkig icke givande tillvaro... Ungefär samma sak varje dag...

 

Men jag ska ändå rabbla min dag...

Och, hade jag kommit IHÅG gårdagen, hade jag dragit den också... Men... jag orkar inte tänka efter.

 

Det BLEV inget kvällsinlägg igår.. För att, liksom idag, kändes det svårt, tomt och meningslöst... Jag hade ingenting att berätta om... Utöver det jag säger VARJE dag...

 

Men ja. Jag gör ett försök.

 

Inte heller imorse, klev jag upp för att äta frukost... Fast att jag vaknade innan klockan ringde vid nio...

För det första så HAR jag typ ingen mat hemma längre. Yoghurten och Granolan är slut... 

Mjölken likaså... Och både kylskåp och skafferi är så gott som tomma...

 

I frysen har jag fortfarande några matlådor.. och lite råvaror kvar att koka ihop till någonting ätbart..

.. Jag har ju pasta och ris också...

 

... Och grejen är den... att nu när det mesta börjar ta slut, har jag väldigt svårt att avgöra... Att BESTÄMMA mig för ifall jag ska köpa HEM mer eller inte...

Jag menar. Vissa dagar vill jag inte äta ALLS... Och jag blir STRESSAD över all mat som ligger och blir dålig...

Jag HOPPAS på att en snart ska ta slut... Och "Jag får lov att äta enligt rutiner... tills all mat är slut, iallafall..".. Med en uppgiven känsla i kroppen...

 

... Men samtidigt.. Trots ångest och en del motsträviga tankar vid mättnad, så ÄTER jag.. Som det ser ut nu...

Och DÅ får jag ju känslan av att jag BORDE köpa hem mer... "Vad ska jag LEVA på när detta tar slut?"...

 

Men både ÅNGESTEN för att köpa hem och riskera att må DÅLIGT... Och den MENTALA och känslomässiga ansträngningen som blir när jag ska ge det hela "one more go"...

.. Att veta vad jag ska handla. Hur jag ska lägga upp mina måltider...

... Och STRESSEN över att jag ska orka FORTSÄTTA handla, även i VINTER!.. När isen ligger på backen. Snö och bitande vindar... "Det är ju stressigt redan NU... Har jag RÅD att att handla, en hel vinter, här i BYN?"...

 

... Men tillbaka till dagen.

Jag klev iallafall upp där vid.. strax innan halv tio, skulle jag kunna tro...

La mig och...

 

... Nej, det gjorde jag inte.

Jag klev upp.. och så tog jag mig en dusch..

För att, jag kom på att tänka smart. Där jag låg och inte hade några planer på att kliva upp..

Men det slog mig bara.. i rättan tid.. "Jag behöver passa på att duscha NU, om jag ska kunna åka till stan sedan.. Utan att missa mina program på tv...

 

Så jag klev in i duschen.. Och satte mig sedan framför tv:n och såg på MalouEfterTio.. NU hade alla mina program börjat.

MalouEfterTio, HemTillGården.. Och efter det.. GoodWife.. Vilken jag har tappat lite grann nu på senare. När tankarna bubblar. Och ångesten gör mig rastlös. Koncentrationen RÄCKER precis till de tre första programmen(HemTillGården är två avsnitt)...

 

... Jag har även märkt att jag alltmer ofta sliter mig själv mellan datorn och tv:n. Både på förmiddagarna.. Men ALLRA helst på eftermiddagarna. Då jag känner att jag behöver skriva av mig.. Men samtidigt vill se SERIERNA..

.. Vilket ger stress. Men man måste ju välja.

 

.. Min lösning HITTILLS har dock varit att dela upp inlägget.. och skriva i pauserna... Vilket gjort mig stressad.. Då jag hinner komma AV mig... Och aldrig riktigt hinner koncentrera mig på varken SKRIVANDET eller programmet som jag följer.

 

... Det blev lunch vid tolvtiden.. Eller frukost.. lunch... Brunch.

... Vilken nu har börjat utveckla sig till vad jag senare VILL att den ska vara.. Om.. eller när... jag väl kommer igång med någon slags RUTINER igen. Och INKÖP!

 

... Jag äter nu soppa och smörgås till lunch. Och eftersom att jag inte äter FRUKOST längre, så har jag även druckit ProViva till lunchen.. Men SÅ ska det inte vara SEDAN. ProViva är FRUKOST.

 

... Jag lyckades även orka med att svara på 26åringens mess, som hon skickade igår kväll. Där hon undrade om hon kunde komma över och skratta tillsammans med mig.. och sedan SOVA en natt nästa helg..

... Jag svarade aldrig igår. För att det gjorde mig stressad... Men... idag kände jag mig bara tvungen.. För att messet hon skrev innan, som jag inte HELLER har svarat på, skickade hon för säkert en MÅNAD sedan!

 

Jag avsa mig(om man nu kan säga så) nästa helg. Då jag har tvättid då.. och även borde försöka orka STÄDA... OCH komma igång med mat och INKÖP(!) innan hon kommer... Jag vill känna mig mentalt och emotionellt redo för en halv helgs ungänge...

... Men föreslog helgen EFTER det. Så får vi se...

Hon har dock inte svarat ännu.

 

Jag åkte iväg till stan, när klockan blev två... Bara för att promenera...

Det blev lite stressigt när jag skulle gå... Så att jag ÖVERVÄGDE inte ens någon handling idag...

 

Jag klev av bussen lite tidigare.. Och promenerade sedan till busstationen..

Träffade en buss. PRECIS. Och åkte hem igen...

En ungefär 50 minuters promenad blev det...

 

Väl hemma...

Då blev det en matlåda ur frysen... Och ett glas juice... Framför tv:n...

 

... Och jag har spenderat min dag med att se på tv... och att beta av all disk...

Det har gått JÄTTESEGT... Men någon sak åt gången... Och nu har jag bara några gamla kakburkar och juiceflaskor att diska ur... Ja, och så en kastrull.. Kanske att jag tar den idag, innan jag lägger mig... Har bara inte orkat ännu...

 

... Och så har jag skrivit ett inlägg i min textsamling... Med den STORA frågan... Den STÖRSTA frågan inom mig just nu, som startmening... "Varför LEVER jag?"... Det känns så meningslöst... Långdraget... Och jag är rädd för det tomma hålet som jag flyger omkring i hela dagarna. Att det ska finnas kvar även i framtiden. Att detta är mitt liv... Och att det ALLTID ska kännas som om jag ska lösas upp till ingenting när som helst...

 

Förövrigt har jag börjat med Acnemedlet igen... För att jag har blivit såå... bucklig, den senaste tiden... Och det gör ont...

 

... Efter kvällsmålet idag, fick jag en extra släng av ångest...

Och jag öskade bara att jag orkade göra några snabba styrkeövingar nu till kvällen...

 

Men jag känner mig lat idag. Vilket gav mig prestationsångest... ALLRA helst efter att ha ätit utöver mättnad!.. OCH... ha vägt mig imorse...

 

... Nej, jag är inte överviktig. Ligger nog på gränsen mellan undervikt och normalvikt. Precis där jag BRUKAR ligga. Så att det är ju bra... Det är nog bara hur FORT jag går upp och ner, som skrämmer mig en smula...

 

... Nu blir det lite mer tv... Och sedan, sängen..

God natt med er <3

 

 

Okej. Är väl dags att blogga nu...

.. Och sedan ska jag väl sova.. antar jag...

 

Diskbänk och diskhoar är fyllda med disk och skräp, till den grad att jag blir stressad och alldeles orkeslös...

Jag vet inte om det är värre än på länge. Men det KÄNNS helt klart som det. Konstigt hur fort det kan gå... Tyckte ju att jag DISKADE precis!..

 

... Idag har varit en dag framför tv:n...

Jag har suttit och legat. Nerbäddad och inte... HELA DAGEN... Knappt några pauser vid datorn. Knappt något plockande i köket...

Jag har gått på toaletten några gånger... Och jag har skrivit något inlägg i min textsamling. Gjort någon bild med text på...

... Men annars... BARA tv:n!

 

... Och ja-a...

Jag har bara haft ett sådant PROBLEM idag. Med att...

Ja, men det vanliga...

 

.. Det känns bara så OMÖJLIGT...

Jag VILL hitta tillbaka till... ÅTMINSTONE ett fungerande ätande. Att känna att jag varken äter för mycket eller för lite. Och att jag...

Jag vill känna NÅGON slags struktur. Att äta vid ungefärliga tider. Ungefär...

.. Jag vill känna att jag vet UNGEFÄR vad jag ska äta vid vilken måltid...

 

... Ja men... Jag vill känna TRYGGHET.. Och STABILITET.

... Men just nu känner jag INGET av det. Och jag kan inte... Jag orkar inte ens FÖRSÖKA få till det igen.

Jag har gjort några bilder. Skrivit lite grann. För att fösöka komma fram till en struktur...

... "Men jag måste ju orka BÖRJA också"...

 

... Och det hade inte varit något PROBLEM att jag inte lyckades börja äta okej... Eller...

 

... Jag vet inte...

Problemet jag ser. Problemet som gör det hela så... OUTHÄRDIGT jobbigt, just nu.. Som gör att jag inte orkar INSE att jag ska öppna ögonen och vara vid MEDVETANDE imorgon IGEN...

.. DET är det faktum att... Om jag inte lyckas med att få till ätandet ordentligt. Om jag inte kan få känna trygghet och struktur... Slipper varken hetsa eller svälta...

... Om jag ska känna mig såhär... RÄDD... FLYGANDE... HANDFALLEN...

 

... Ja. Det FINNS ju inga alternativ, då...

Jag KLARAR inte att fortsätta med att varken svälta eller hetsa. Jag ORKAR inte en DAG till, med osäkerhet och brist på kontrollkänsla...

 

... Och det hela ger mig... ett dödläge.

För att... jag ORKAR inte fortsätta. Ta nya tag... Börja om...

Jag har gjort UPP en lista över vad jag kan äta vid vilket mål. Jag har skrivit NER tiderna som dessa mål kan ätas...

 

... Och ja-a...

Visst. Förutom att jag ska lyckas HANDLA allt till de olika målen...

... Så ska jag ju även våga LITA på mig själv... Vilket jag bara tycks kunna göra i PERIODER! -Att jag inte kommer att "tvångsäta" i en hetsande takt sedan... Och inte riktigt få KONTROLL... TROTS att jag försöker!

 

... Jag är slutkörd...

 

Men... Tillbaka till dagen.

Förutom tv:n har det alltså inte BLIVIT så mycket.

Jag har ätit lunch. Vilken bestod av...

 

... Äsch, det struntar vi i.

... Sedan har jag iallafall ätit middag och kvällsmål, också...

Men jag har HELT klart känt att jag har ätit utan kontroll idag. Jag menar. Jag...

 

... Jag tror att jag börjar bli osäker.

Jag menar. Jag gillar inte mättnadskänslan. Tycker att den är obehaglig... Och jag är helt enkelt NEGATIVT inställd till den...

 

.. Men just nu...

De senaste dagarna har jag inte KÄNT någon mättadskänsla... Jag har bara "ätit utan stopp"... Tills jag hejdar mig själv.. "Eftersom att jag har ätit såå mycket"...

Det är liksom bara "förnuftet" inom mig, som har fått mig att reagera och "avsluta måltiden"...

 

... Och jag VET inte vad jag vantrivs MINDRE med... Mättnaden.. som ALLTID "känns för stor"... Eller att INTE bli mätt... och därför blir osäker på mig själv...

 

... Jag skulle behöva duscha, också...

Jag skulle VERKLIGEN behöva duscha!..

... Och imorgon får jag väl ta tag i disken...

 

... God natt med er <3

 

 

Genom en plus-och minuslista med poängsättning, har jag nu försökt komma fram till ett beslut... Ett besut gällande vad som skulle gynna mig mest. Respektive fortsätta dra mig ner under jorden...

 

... Men det är svårt. Det FINNS ju liksom inga raka linjer. Inga sidor med BARA plus... Och inte heller några sidor med BARA minus... För att.. HADE så varit fallet, hade ju inte heller någon beslutsångest funnits...

 

... Men jag känner bara att jag måste försöka välja den väg som kanske ändå har de minus som väger mindre än motsidans. Och den väg där plusen kanske väger lite mer än på den andra vägen...

 

Och jag tänker inte visa er dagens lista. Då det finns åtminstone två punkter i den, som jag känner att är lite känsliga...

 

... Och nu kommer jag på att jag inte ens har nämnt direkt vad listorna GÄLLDE...

De gäller alltså "att ta sats och ta mig framåt på EGEN hand".. Eller "att ta emot hjälp och då verkligen LYSSNA och ta ÅT mig av vad andra föreslår, tycker och SÄGER till mig...

 

Jag kan ju säga att, eftersom att jag har hittills försökt på egen hand och aldrig riktigt gett hjälpen någon CHANS..  Och då jag BARA har tagit mig såpass långt som "förstamöten" hittills... Så vann ju den sidan ganska stort idag...

 

.. Men så har jag ju också i åtanke. Att även om jag har gjort allt på egen hand... och gett mig själv såå många chanser på DEN fronten.. Så har jag aldrig riktigt SATSAT såpass hårt.. VARIT såpass bestämd... Och VÅGAT såpass mycket, att jag kan kalla det "en ärlig chans", heller på DENNA vägen...

 

... Men så måste jag ju SE till att jag faktiskt GJORDE en poängsättning på dagens listor. Vilket vägde av ordentligt vad varje plus och minus vägde till skillnad mot de andra...

... Listan "för hjälp", fick... +19p... Och listan för att "satsa och kämpa på egen hand", fick... -48p...

 

Men som sagt. Jag vet inte. Det gör mig inte klokare.

Och dessa minus är ju, TROTS uträkningar.. och TROTS beslut, vad som får mig att backa varje gång. Och jag vet inte hur en lista ska kunna göra mig starkare och mer tålmodig genom ångest och brist på ork... Kanske till och med brist på VILJA.

 

Men iallafall.

Dagen idag.

 

Jag har stannat hemma hela dagen. Då jag gick in i RödaVeckan idag... Eller om det var igår...

 

Jag åt en ordentlig lunch...

Och till kvällen. Sådär vid sju.. Efter att ha ätit en massa grädde med kakao i. En banan... och lite Granola... Blev det även lite ChilliConCarne ur frysen...

 

Det har blivit tv hela dagen...

.. Och disken ligger fortfarande i slasken...

 

Jag har skrivit i min textsamling. En LÅNG text som blev uppdelad ganska många gånger. Då jag följde ett program på tv:n samtidigt...

... Mycket funderingar kring vart jag befinner mig... Hur jag ska ta mig vidare... Och hur jag önskar saker kunde vara...

 

... Och HELA natten igår, tänkte jag på det där fönstret. Då det regnade... Blåste...

.. 26åringen har likaså förföljt mig i mina tankar, även idag...

 

... Och jag vet inte... vart jag befinner mig just nu...

För att... TÄNKER jag, så vill jag ju inte leva. För att.. TÄNKER jag, så INSER jag. Då blir jag MEDVETEN...

Men mina drömmar... En viss glädje i sinnet...

 

... Ja-a.

 

... Och en hund... Det kan vara svaret...

Men är resan dit lång?..

FINNS det en väg, möjlig att följa... för att finna mening och lycka?..

... Eller, är det bara någonting man "råkar hitta"?..

... Jag vet inte om jag orkar chansa...

 

... Jag vill dö... Och födas på nytt...

... Men samtidigt... Jag vill inte göra om allting en gång till...

 

Jag känner bara att jag är klar nu. Och ett avslut...

.. Det vore skönt.

 

God natt med er <3

 

 

... Jag ska nog logga lite snabbt, ändå...

 

Jag känner mig bara så FLYGANDE, just nu. Svävande i tomma intet. Men ändå så tung. I sinnet.. Och i själen... Instängd i mig själv...

Och allt känns bara så... KAOTISKT. Hela tillvaron... Och det tycks BARA bli VÄRRE.

 

... Jag finner inte kontroll... Och åt vilket håll jag än tittar, känns det som om kontrollen... Alternativt ORKEN, kommer att bli SÄMRE...

Samtidigt som det känns som om jag klarar mig "bara fint"... Mår "bara bra"...

 

... Och jag börjar tappa orken...

Min hjärna är rent KAOS. Och...

... Det ENDA jag vill göra, är att fly. Blunda... Ta mig IFRÅN vardagen och mitt eget medvetande...

Så att jag slipper SE... vad jag HAR och vad jag INTE har... Vad jag inte kan.. FÅ...

 

...Det är som att greppa efter luft och förvänta sig att man ska kunna fånga den... Fastän man VET det är omöjligt.

... Och nu lever jag bara... för att jag inte kan, vill, borde.. DÖ...

Och inte för att jag VILL leva. Ser FRAM emot ett fortskridande liv... TROR på en framtid...

Inte för att jag ser någon som HELST mening... GLÄDJE i att... Att finnas KVAR här på jorden.. i flera DAGAR, VECKOR, MÅNADER... Ja... ÅR till!

 

... Jag ORKAR ingenting längre. Allt går bara mellan att "inte orka", "inte vilja"... "inte KUNNA"... Och att "inte ha LUST"...

... Och de gånger jag inte VILL, blir jag frustrerad på mig själv. Förvirrad... Och deppig...

De dagar jag inte orkar eller då jag känner mig besegrad av någonting... Ja, då är uppgivenheten lika stor... Men på ett annat SÄTT...

 

... Och just nu...

Jag har tappat greppet. Tappat ORKEN till att göra de saker som jag ändå VET att jag klarar av... Och jag har tappat VILJAN... MENINGEN till att försöka igen och igen och igen... Viljan till att ge allt en... fyrtioelfte chans.

... Samtidigt som jag inte kan se någon annan UTVÄG ur detta... "Jag kan ju inte DÖ..."..

 

... Och jag har ingen som HELST kontroll över ätandet. Det ätande som jag inte vill... uppleva...

... Jag vill bara äta, äta... ÄTA. Samtidigt som större delen av mig, säger "Nej, nej.. NEJ!"...

 

Och jag ORKAR inte KÄNNA såhär längre.

Jag BEHÖVER ta nya tag...

... Ska ju snart träffa min FAMILJ igen. Och 26åringen väntar fortfarande på mig...

... Och fönstret fixar sig inte själv...

 

... Dagen idag.

Vakna mitt i natten, av att jag rycker till... och sätter i HALSEN! Hostattack. Och ont i bröstet...

Dricka vatten... Och sedan somna om igen...

 

Det blev ingen frukost...

... Och slasken var full av disk...

 

Det blev lite lunch. Yoghurt... som var gammal... Så det fick bli vaniljyoghurt istället... Vilket INTE dög till Granolan!.. Nej, det MÅSTE vara naturell yoghurt. Det där var INTE gott!

.. Och så blev det en smörgås...

 

... När klokan blev två, åkte jag iväg till stan en stund... Kaoset som jag upplevde... och som även DISKEN på bänk och i ho, fick mig att känna...

... Ja, jag ville bort... Och väl borta, hade jag INGEN vilja att komma HEM igen!

 

Jag gick en lång promenad i stan.

Klev av bussen en bit INNAN stan... Och promenerade sedan till busstationen. Ungefär en timme tog det...

Och jag var TRÖTT!..

 

Det var slitigt att promenera den biten. Och jag kan ju säga, att jag har inte den bästa konditionen just nu... Jag menar. Jag flåsar inte eller så... Men jag blir kroppsligt trött... VÄLDIGT fort...

När jag var yngre... Ja, egentligen för något ÅR sedan... Då kunde jag gå i över två timmar... Men nu... Nej. Efter en halvtimme, känns det som en evighet.

 

Efter den relativt långa promenaden i stan, klev jag på första bästa buss hem. Vilket innebar 15.30-bussen

 

... Och väl hemma.

.. Läste väl lite bloggar. Satt vid tv:n...

... Och jag åt säkert en macka också...

 

Sedan har jag proppat i Granola... Utan kontroll...

Jag har lyckats diska nästan ALL disk... Vilket nu gör att jag får svårt att äta sådant som ger disk...

... Det känns liksom... för tungt...

 

... Jag vill ha en ritad linje. En karta att gå på...

... Eller en svart grop att falla ner i...

För att jag orkar inte gå i cirklar... Vandra bland tusen likadana träd... och ALDRIG hitta rätt...

.. För TRÖTT för att orka klättra upp och få en helhet...

 

... Kommer vägen NÅGONSIN att visa sig för mig?.. Vyn NÅGONSIN bli klar för ögat att se?..

Finns det ett mål att nå?...

 

... Är det möjligt för MIG.. För någon som JAG... att... finna lycka och mening?..

 

... God natt med er <3

... Jag vill ha hund...