... Hmmm...

Det har varit en hård dag idag... Verkligen hård...

Redan igår natt.. När jag låg där i sängen och väntade på att somna, så hade jag kommit på någonting att älta ner mig i... Och att störa mig på...

"Jag riskerade att gå in i RödaVeckan, under SAMMA dagar som 27åringen var här... Och det skulle jag INTE orka!".. "Har ingen lust att hon kommer.."...

Ja, RödaVeckan är ju i och för sig bara EN av anledningarna till att jag nu tycker att det är JOBBIGT att hon ska komma...

Det är ju sovplatsen...

Jag vill inte att hon ligger i min soffa. Utan jag vill hellre att HON tar sängen.. Och så tar JAG soffan... Vilket jag inte har tagit upp med henne än...

... "Men det borde väl inte vara något problem?"...

... Och så är det, det faktum att jag har SAKER jag måste göra innan hon kommer...

Jag har TVÄTTID när hon är HÄR...

Jag behöver STÄDA... Och EGENTLIGEN skulle jag även behöva HANDLA...

... Jag känner mig helt enkelt stressad...

Och det känns lite IVÄGEN för VARDAGEN, att hon ska komma redan om ett par DAGAR...

... Det har HELT klart varit för KORTA pauser mellan det sociala, det senaste.

Jag klev iallafall som VANLIGT, upp vid nio imorse.

Åt frukost... Och la mig för att sova en stund till...

Sedan blev det HemTillGården... och lunch...

Som jag, liksom ALLTID, stressade ihop i pauserna av serien...

Jag skrev ett schema för dagarna fram till 27åringen ska komma...

Och har sedan dess, skrivit ALLDELES för många inlägg här på bloggen(och i textsamlingen), som resulterat i stress och röriga känslor... INGEN ordning på NÅGONTING...

... Vilket fick mig att fundera på om jag kanske ska lägga ner bloggandet... för gott...

... Kanske blir det LUGNARE inombords, om jag bara kör på mina långa texter, i min egen TEXTSAMLING, istället... Vilket jag inte vet VARFÖR det skulle ske...

Jag menar... Text som text... Eller?

Dagen BÖRJADE med... vad jag TROR var premenstruella besvär...

Eller, jag är NÄSTAN helt säker...

Molande värk... Instängda känslor... trötthet... Och verkligen TUNG i hela själen... Kroppen.. Upp till knoppen...

... Och att orka med att följa det schema som jag hade lagt upp... kändes tyngre än tyngst. Jag orkade egentligen inte ens lyfta huvudet från huvudkudden...

ÄN mindre, göra någonting som skulle ta TID och energi. TANKEMÖDA...

... Någonting som var TVUNGET att ske inom en viss TID...

... Jag kände mig stressad...

Och att ha uppradade punkter, gjorde också att allt verkade så himla MYCKET...

... Men jag började ändå...

Började med disken...

Tog två pauser...

... Och diskade sedan det sista... Efter "middagen", tror jag...

Jag mådde dåligt.

Så.. Där vid middagstid.. Strax därinnan.. tog jag fram min påse med naturella nötter och fröer. En blandpåse... Och åt tills dessa var slut...

Efter det, en kopp varm kakao...

... Och så diskade jag det sista jag hade i hoarna...

Jag mådde nu en smula bättre, efter at ha druckit varm choklad...

... Det har blivit mycket DATOR, idag...

Jag har läst lite bloggar. Däribland, min egen...

Jag har som sagt, SKRIVIT en del...

... Och jag har kollat mailen...

Jag plockade till slut iordning lite grann i lägenheten. Vilket stod på schemat.

Gjorde det lite pö om pö.. Medans jag såg på tv...

... Jag bestämde mig dock för att det måste bli NÅGON slags middag idag. Så jag gjorde iordning ett paket snabbnudlar... Och åt dessa medans jag såg på Modus...

... Bättre än ingenting.

... Och nu har jag en katsrull och ett kastrullock kvar att diska. Så ska jag dega framför tv:n tills jag orkar gå och lägga mig, sedan...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...