Jag ÄLTAR bara...

Och det driver mig till VANSINNE!

Det känns som om smärtan runt hjärtat, överbeträffar sig själv för var DAG som går...

Och ju mer jag hinner fundera.. Ju LÄNGRE jag hinner BEFINNA mig i den här verkligheten.. Desto MER OMÖJLIGT KÄNNS allt...

Min desperation just NU, säger mig. "Backa undan. Backa tillbaka till början.. Börja om på nytt..."...

Och jag funderar på om jag bara ska lägga NER all dokumentation om mina dagar...

"Kanske blir det LUGNARE så?"...

Kanske behöver HELA mitt fokus ligga på LIVET... Istället för på DOKUMENTATIONEN och ÄLTANDET om livet...

PLANERANDET...

... Men jag vet inte...

Just NU, är allt bara skit...

Har lust att slänga DATORN i golvet...

Banka PÅ den ORDENTLIGT...

För att.. Det är DÄR all smärta samlas. Dokumenteras... DÄR den ligger och nöter...

... Och så skriver jag bara när jag har någonting POSITIVT STARKT att skriva(?)...

*Kaboom*

... Inser att det skulle passa bättre med grönt.

Jag känner mig vilsen...

... Så jag tänker inte berätta vad jag fick mail om idag. Inte ännu...

För att jag... känner mig för tung... och out of hope... för att kunna avgöra om jag VILL eller inte...

Nu ska jag lägga mig i soffan...

Men ska väl göra iordning någonting att ÄTA, också...

Idag kan jag nog säga att det känns extra jobbigt... Inte för att jag vet om det är SANT. Då "jobbigt" nästan ALLTID är "extra jobbigt" i stundernas hetta...

Men idag beror det mycket på min helt sömnlösa natt...

Att det BRÄNNER i ögonen...

Min JOBBIGA känsla i kroppen.. Efter några dagar av näringsfattig kost... Och än sålänge för DAGEN, endast en kopp te med grädde...

... Jag har ÅNGEST...

Och idag är en dag, då flera inlägg har blivit skrivna(i min textsamling)... men ALLA har känts för tunga för att "kunna" läggas ut...

Och även DETTA(som kommer här nedan), känns nästan såpass tungt att det känns DÅLIGT.. Nästan SKULDFYLLT att lägga ut det här på bloggen...

Det känns TUNGT...

... Men jag vill dela inlägget ändå...

Jag känner mig ensam. Handfallen... DUM...

Och att ekonomikrisen... Det STORA bekymret som jag väntar nästa år, kommer alltnärmre för vart dag som går...

Ja, det gör ju inte det hela BÄTTRE... Med min självkänsla...

Men. Slutgnällt för nuet.

... Ska väl göra ett tappert försök att VÄNDA på steken... Om jag orkar kicka igång...