Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 8 november 2015

Den lilla bärbara..

Av D - 8 november 2015 00:41

... Det här är första gången jag startar upp datorn idag...

Har nämligen inte ALLS känt för att höra det där brummande oväsendet...

 

Jag har bara suttit och legat ihopkrupen i soffan. Sedan jag vaknade och klev upp, vid ett...

 

... Egentligen har jag velat skriva, hela dagen. Då det.. som vanligt, har varit mycket tankar som rört sig.

Jag har pendlat mellan att känna mig otillräcklig och hjälplös... Och att se FRAM emot att få saken gjord...

 

... Och nu... FASTÄN jag har haft ångest för det, varje gång som jag har FUNDERAT...

"Ska jag skriva för HAND istället... Eller ska jag ta fram den lilla bärbara datorn?.. Min resedator..?"...

Men jag KUNDE inte få mig för att göra NÅGOT AV det...

För att... "Pennor tar slut så snabbt... Jobbigt..." Och "Den lilla bärbara är ju till för när jag inte är HEMMA.."...

 

Men nu fick det bli såhär... Jag skriver på den bärbara.

 

Dagens funderingar har iallafall legat på måndagens handling...

"Det BEHÖVER göras!"...

Men samtidigt som jag var och varannan minut, har känt att det ska bli SKÖNT att få handlat. Att få börja äta fyra gånger om dagen igen... Att få äta varierat(ja någorlunda)... Och att VETA vad jag kommer att äta NÄR, hela tiden...

 

... Men så får jag som en kalldusch över mig... Och jag kommer på alla de saker som är så JOBBIGA med att åter ge sig in i detta...

Alla känslor. Allt tvivel... Och de inombordsliga diskussionerna...

Att inte veta... Inte vara SÄKER på VARFÖR jag skulle äta "DET" då, men inte "DET"...

Och om jag köper någonting som jag inte BRUKAR köpa... "Vart ska jag klämma in DET i mina mål?"... Och "Varför NU men inte SEDAN?"...

 

Men även det faktum att allt känns så LUDDIGT just nu. Så att jag inte känner att jag egentligen VET vad jag behöver handla... Jag VET inte hur mina måltider ska se ut. Vad jag ska äta när... Och jag har inte kunnat, hur mycket jag än ÖNSKAT att jag orkade, få ihop alla komponenter och bestämma mig för hur jag ska lägga pusslet...

 

... Annars så är det sista som stör mig, också att det blir MYCKET att handla. RÖRIGT i huvudet... Men OCKSÅ otympligt att få av och på BUSSEN...

Jag menar. Dragvagnen. Varorna väger noll. Som att gå med den tom...

Men att lyfta den på och av BUSSEN... DET känns otympligt...

Ett mindre problem, dock...

 

... Så. Idag har jag pendlat mellan att känna mig ynka framåt. Lite ljus i mörkret... Och att bara vilja ge upp... "Fastän jag VET att det enda rätta är att KLARA det här"...

Jag menar. Jag VILL inte svälta igen...

Och KÖPER jag ingen mer MAT.. Ja, då FORTSÄTTER svälthjärnan att dominera mig. För att. "Kan jag inte ha RUTINER på ätandet, vill jag inte äta alls... Då vill jag inte att NÅGONTING fungerar"...

 

Men livet är stort, hårt och tungt. Och hade jag bara känt att jag hade haft ENERGIN att återigen MISSLYCKAS... Att återigen KÄMPA och TÄNKA. FUNDERA och TVIVLA... DISKUTERA med mig själv... Och sedan FALLA...

Ja, då hade det här inte ALLS känts lika hårt och omöjligt...

 

... Jag har SVÅRT att ta STEGET... Och jag känner mig klämd mellan två väggar...

 

Kuratorn mailade ju mig i torsdags...

Men jag har ingen ANING om hur man pratar med honom... Det kändes bara så FRÄMMANDE och KONSTIGT...

Och eftersom att jag inte haft en enda MENING i huvudet, som säger mig vad jag kan svara på hans mail... Så tror jag inte att det kommer att bli av...

 

Det är bara en sådan främmande situation... Och jag vet inte hur man GÖR...

Andra mailkontakter brukar gå bra... Det är ju SÅ jag har kommunicerat med de trygga kontakter som jag SJÄLV "har funnit"...

Men... nej...

 

Det känns som om jag inte riktigt vet vad som förväntas...

Kanske för att det inte var JAG som tog första kontakten. Initiativet...

Eller så TROR jag helt enkelt inte på det...

Jag vill ha en sambo... DET är trygghet. DET är stöd.

 

Annars.

Jag har BARA suttit vid tv:n idag. Ätit lite makaroner med dressing, två gånger...

Och funderat över hur jag ska lyckas handla på måndag...

 

Egentligen behöver jag duscha... Och FORTFARANDE DISKA! Men det har inte orkats med...

 

God natt med er <3

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards