Slutbloggat för min del...

Jag blir så SLUT.

Jag funderar på att inte handla imorgon..

Allt känns så ovisst...

Och det känns både som ett för högt berg att bestiga... Rent MENTALT...

OCH som en "vansklig" sak att göra.. Ifall jag inte lyckas få IHOP det sedan... Inte klarar AV att börja äta ordentligt...

... Jag har ju lite i frysen, att tillaga...

Men det känns som ett misslyckande, om jag inte handlar imorgon...

... Samtidigt känns det bara som att "Om jag IDAG mår dåligt utav att äta... Hur ska jag då lyckas börja äta REGELBUNDET igen IMORGON?!"...

... Jag sitter hemma... Funderar och funderar...

Över vart jag kan fly. Vem som kan räcka mig en hand...

... Men "Jag VILL inte... Det känns inte BRA.."...

... Det handlar BARA om att få handlat, så att jag kan få börja med matrutinerna igen... Så att jag kan bli lite piggare och mindre.. stressad...

Och sedan handlar det om att orka äta... Att orka hålla igång det hela... Och att VILJA..!

Jag orkar inte ta TAG i det!

... Önskar att mat inte var en nödvändighet...

Jag går emot en morgondag som jag inte vill uppleva... Som jag inte vill möta...

Och för varje minut som går, kommer jag ett steg närmre...

Jag kan inte ignorera det... Inte bara UNDVIKA det...

För att. Då SVIKER jag... Då MISSLYCKAS jag...

... Ja. Då FÖRSTÖR jag för mig själv...

Snälla, låt detta vara över nu...

... Blunda... Blunda hårt...

... Nu har jag gjort mig av med det jag proppade på...

Nästa gång jag äter, har jag börjat med matruntiner.

... Annars så får det vara.

... Och jag har inte gått och lagt mig ännu...

Men klart jag inte är trött...

Har ju dragit i mig energi i ett, hela DAGEN!

Rädslan och hjälplösheten...
BEKYMRET med att inte känna kontroll...