Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - 16 oktober 2015 00:15

Jag vet inte riktigt VAD jag ska säga om dagen...

Den BÖRJADE jobbigt.. men SLUTADE lite lugnare.

 

...

 

... Oj, vad jag verkligen inte vet vad jag ska skriva, just idag...

 

Dagen började iallafall som vanligt.

Upp för frukost, vid nio. Lägga mig igen... Och sedan kliva upp vid halv tolv. För att börja min dag...

 

Dagen börjar vid tv:n. HemTillGården... Och följs sedan av...

Nej, det kanske bara ÄR HemTillGården, för tillfället...

 

Jag har iallafall skrivit i min textsamling. Jag har lagt ut någon bild här på bloggen...

Och jag har målat en ny bild till min skrivbordsbakgrund...

 

Jag har oroat mig och ältat. Känt mig stressad... och lat...

Ångest för att jag EGENTLIGEN borde göra alla de saker som BEHÖVER göras... Men att jag samtidigt inte tar mig FÖR...

 

Jag har känt mig konstig i hela kroppen.. Tung i själen...

Och pressad inför helgen...

Mycket på grund av att RödaVeckan antagligen kommer att sätta in imorgon... ".. När 27åringen kommer!"...

 

... Det har varit funderingar på att jag egentligen behöver HANDLA... Och att det känns DUMT att göra detta, här i BYN.. "När jag egentligen inte har någon annan anledning till "lättjan", än att jag är LAT... Lat och stressad... Med ursäkten åt "premenstruella bevärs" och "stress inför systers besöks" håll".

 

... Men det SKULLE gå... "Det VET jag att det skulle!".. Att handla i stan.. Om jag bara hade tagit mig FÖR. "Det GÅR att lägga upp vardagen, så att jag hinner både förbereda för systers besök... OCH handla vad jag behöver, i stan.. innan hon kommer"...

... Bara jag hade tagit mig FÖR... "Bara jag hade.. ORKAT..."...

 

... Jag har funderat lite grann, över det här med arbetsförmedlingen... Vidare ansökan om aktivitetsersättning...

... Vilken VÄG jag ska.. Borde gå...

... Utan någon framgång... Jag sitter fast...

 

Jag har känt mig ensam...

 

.. Och jag har, på grund av min stress inför morgondagen... och min känsla av att RödaVeckan kommer att sätta igång imorgon... och "FÖRSTÖRA vad som skulle kunnat komma att bli en intensiv, men relativt ROLIG helg", bara velat skjuta UPP besöket till en annan helg...

Men jag har stoppats... HINDRATS av tanken att jag inte vill SVIKA min syster...

 

... Men KONSTIGT nog, var det mer 27åringens SAMBO, jag var orolig att svika...

För att det KÄNNS mer som om min syster gör det för HANS skull, än sin egen.. Som om det mer blir HAN som blir besviken om jag ställer in, än HON...

... För att...

... HAN känner att han behöver egentid. Då han jobbar hela dagarna... och sedan ALLTID kommer hem till sin sambos sällskap... INKLUSSIVE hela helgerna, när han är hemma!

 

... Jag kan FÖRSTÅ att han behöver egentid. Det gör väl ALLA...

Och kanske EXTRA mycket, när man DESSUTOM kommer hem till en översocial person.. som har varit ENSAM hemma i princip hela dagarna.. Med bara en massa DJUR som sällskap!

 

Men ja...

Trots att jag känner att jag gör det mest för någon ANNAN just nu, så tror jag nog att vi kan få KUL under våran helg tillsammans... ÄVEN om jag med största sannolikhet har mens då!

 

Till kvällen, KÄNDES det dock bättre. Jag var gladare. Lättare i sinnet... Med bara lite ångest och tungt huvud... Vilket antingen kan ha berott på att jag är påväg in i RödaVeckan... ELLER att jag helt enkelt, som vanligt, HAR det till kvällen..

 

Dock så tycks premenstruella besvär, i MITT fall, innebära ombytt mönster, vad gäller min ångest... och känsla av tung själ... Tungt sinne...

.. Under NORMALA dagar, upplever jag att ångesten och tyngden över själen, trappas UPP under dagens gång... Och är näst intill OHANTERLIG till natten.. Eller KVÄLLEN...

... Medans jag, vid dagar som denna, snarare tycks börja tung.. och sedan må BÄTTRE till kvällen...

Iallafall idag.

 

Jag har inte DISKAT ännu...

Men jag lyckades iallafall orka svepa igenom golvet, med torr mopp... Och sedan våt...

Dock så STANK det väldigt mycket härinne... Då jag moppade med smutsigt vatten, till slutet.. Och inte heller hade jag något MEDEL i det...

 

Så.. "Blev det rent?"...

Nej, inte mycket... Men det är ju iallafall RENARE än vad det var innan...

 

Och nu när jag pratar om "stank"...

JAG stinker.

Japp, det gör jag...

MÅSTE verkligen duscha imorgon, innan hon kommer..

Men inga problem. Hon kommer mellan sju och halv åtta på kvällen... Så jag hinner :)

 

Så. Det blev LITE städning...

Och sedan.. Nu till kvällen... så har jag mätt vardagsrummet lite. För att försöka komma fram till en passande storlek till mattan som jag ska köpa till vardagsrummet..

Jag hade redan, sedan LÄNGE, kommit fram till PRECIS vilken matta och storlek jag skulle ha... Och idag blev ingen förändring...

Det enda jag har kvar att göra, är att BESTÄLLA den...

 

Men där sitter jag fast.

Nu är jag 95% redo...

... Nästa gång jag tar fram den där mattan på webbutiken.. så är jag nog 100% redo.. och köper den ;)

 

... Jag åt mat ur frysen... Och gröt till kvällsmålet...

 

... Ja-a..

Och där tog det stopp..

Antar att jag inte hade mer att SÄGA om dagen, nu.

 

... Så. God natt med er <3

 

 

Av D - 14 oktober 2015 22:08

... Hmmm...

 

Det har varit en hård dag idag... Verkligen hård...

 

Redan igår natt.. När jag låg där i sängen och väntade på att somna, så hade jag kommit på någonting att älta ner mig i... Och att störa mig på...

"Jag riskerade att gå in i RödaVeckan, under SAMMA dagar som 27åringen var här... Och det skulle jag INTE orka!".. "Har ingen lust att hon kommer.."...

 

Ja, RödaVeckan är ju i och för sig bara EN av anledningarna till att jag nu tycker att det är JOBBIGT att hon ska komma...

Det är ju sovplatsen...

Jag vill inte att hon ligger i min soffa. Utan jag vill hellre att HON tar sängen.. Och så tar JAG soffan... Vilket jag inte har tagit upp med henne än...

... "Men det borde väl inte vara något problem?"...

 

... Och så är det, det faktum att jag har SAKER jag måste göra innan hon kommer...

Jag har TVÄTTID när hon är HÄR...

Jag behöver STÄDA... Och EGENTLIGEN skulle jag även behöva HANDLA...

 

... Jag känner mig helt enkelt stressad...

Och det känns lite IVÄGEN för VARDAGEN, att hon ska komma redan om ett par DAGAR...

... Det har HELT klart varit för KORTA pauser mellan det sociala, det senaste.

 

Jag klev iallafall som VANLIGT, upp vid nio imorse.

Åt frukost... Och la mig för att sova en stund till...

 

Sedan blev det HemTillGården... och lunch...

Som jag, liksom ALLTID, stressade ihop i pauserna av serien...

 

Jag skrev ett schema för dagarna fram till 27åringen ska komma...

Och har sedan dess, skrivit ALLDELES för många inlägg här på bloggen(och i textsamlingen), som resulterat i stress och röriga känslor... INGEN ordning på NÅGONTING...

... Vilket fick mig att fundera på om jag kanske ska lägga ner bloggandet... för gott...

 

... Kanske blir det LUGNARE inombords, om jag bara kör på mina långa texter, i min egen TEXTSAMLING, istället... Vilket jag inte vet VARFÖR det skulle ske...

Jag menar... Text som text... Eller?

 

Dagen BÖRJADE med... vad jag TROR var premenstruella besvär...

Eller, jag är NÄSTAN helt säker...

Molande värk... Instängda känslor... trötthet... Och verkligen TUNG i hela själen... Kroppen.. Upp till knoppen...

 

... Och att orka med att följa det schema som jag hade lagt upp... kändes tyngre än tyngst. Jag orkade egentligen inte ens lyfta huvudet från huvudkudden...

ÄN mindre, göra någonting som skulle ta TID och energi. TANKEMÖDA...

... Någonting som var TVUNGET att ske inom en viss TID...

 

... Jag kände mig stressad...

Och att ha uppradade punkter, gjorde också att allt verkade så himla MYCKET...

 

... Men jag började ändå...

Började med disken...

Tog två pauser...

 

... Och diskade sedan det sista... Efter "middagen", tror jag...

 

Jag mådde dåligt.

Så.. Där vid middagstid.. Strax därinnan.. tog jag fram min påse med naturella nötter och fröer. En blandpåse... Och åt tills dessa var slut...

Efter det, en kopp varm kakao...

 

... Och så diskade jag det sista jag hade i hoarna...

Jag mådde nu en smula bättre, efter at ha druckit varm choklad...

 

... Det har blivit mycket DATOR, idag...

Jag har läst lite bloggar. Däribland, min egen...

Jag har som sagt, SKRIVIT en del...

... Och jag har kollat mailen...

 

Jag plockade till slut iordning lite grann i lägenheten. Vilket stod på schemat.

Gjorde det lite pö om pö.. Medans jag såg på tv...

 

... Jag bestämde mig dock för att det måste bli NÅGON slags middag idag. Så jag gjorde iordning ett paket snabbnudlar... Och åt dessa medans jag såg på Modus...

... Bättre än ingenting.

 

... Och nu har jag en katsrull och ett kastrullock kvar att diska. Så ska jag dega framför tv:n tills jag orkar gå och lägga mig, sedan...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 13 oktober 2015 21:31

Hmmm...

Jag TRODDE att jag hade en bra startmening till det här inlägget.. Men jag körde fast efter bara tre rader...

 

... Vad ska jag skriva? Vad ska jag skriva?.. Vad ska jag skriva?..

 

Jag får väl börja med att beskriva dagen.

Igår gick jag inte och la mig förrän vid tretiden någonting...

Jag funderade för mycket hund... Och jag saknade min och Xsambons vovve, JÄTTEMYCKET...

 

... Men när jag väl gick och la mig, somnade jag iallafall rätt så direkt, tror jag...

Men lägenheten har börjat bli väldigt kall om nätterna, så man får frysa lite grann innan man somnar... Men VÄRRE är morgonarna! När jag har lagt mig igen efter frukosten... ISKALLT!

 

Jag klev upp och åt frukost vid nio. Som jag brukar...

Och gick sedan och la mig igen...

 

Idag skulle jag ha en vilodag. Då jag träffade 27åringen(tidigare 26åringen) igår... Och ska träffa henne även på fredag, lördag och söndag... LÖPANDE tid!

Och imorgon och på torsdag ska jag STÄDA inför dessa dagar!

 

... Men ändå så hade jag FUNDERINGARNA till ifall jag kanske ändå borde åka in till stan och HANDLA idag. Fylla på kylskåpet med sådant som kan komma att ta SLUT snart...

 

... Men jag orkade inte...

För det första så orkade jag inte hålla på och försöka räkna ut vad jag behövde köpa MER av. Vad som skulle ta SLUT inom vilken TIDSRAM... Ja... Hur länge VAD skulle räcka...

 

Och för det andra, så kunde jag inte heller komma fram till hur jag skulle hantera det faktum att jag kanske bara egentligen behöver köpa EN sak eller så... Och att då gå till en större butik bara för DET... Och hur skulle jag prioritera vilka saker som jag skulle passa på att ta på en gång "när jag ändå handlar"..? Och vilka som istället får vänta?..

 

... OCH... Jag ville ha min vilodag emellan det sociala umgänget med 27åringen...

Det är ju fullt prat, all vaken tid... Stoj och flams... Och ibland ganska tunga familjediskussioner... Ja, diskussioner om tidigare händelser i familjen...

 

Dessa kommer ofta upp när vi umgås(dock inte igår.. Skönt).. Eftersom att hon känner att hon behöver prata av sig... Eller jag ANTAR att det är därför iallafall...

... JAG å andra sidan... Inte så mycket. Brukar mest känna mig tung och grå. Lite smått frustrerad... när man pratar om sådant... *Man håller ju sällan med varandra* :}

 

... Så. Det blev iallafall ingen handling idag... Och jag HOPPAS att det jag har hemma... Att jag KLARAR mig på det tills på måndag nästa vecka. Då har 27åringen åkt hem... Och jag får ta mig i kragen och ta fram min mentala ork och styrka. PLANERA för handling ;)

 

... Arbetsförmedlingen hade ringt och messat mig, igår igen...

Det var så konstigt. Jag har ju(dumt jag vet) ignorerat arbetsförmedlingens samtal och mail, sedan i maj förra året...

Och härom dagen fick jag ett brev på posten.. En ny handlingsplan. Där det stod att jag skulle kontakta dem senast första november, för att meddela om jag fortfarande vill vara inskriven som arbetssökande eller inte...

 

... Och så messar han IGÅR, och behöver min tillåtelse att skriva ut mig ifrån arbetsförmedlingen!

... Ångrade han sig på några dagar? Eller är han väldigt glömsk? Virrig?

 

... Så jag kände iallafall. I gårdagens ändå relativt lugna och glada sinne, att jag nog borde maila min handläggare.

Jag mailade honom och sa att jag behövde några veckor, till att fundera. "Då min aktivitetsersättning går ut efter januari 2016", och att jag kanske BEHÖVER dem igen då.

 

Han hade svarat imorse. Tackat för att jag hörde av mig. Och skrivit "Du behöver framför allt ansöka om ny aktivitetsersättning"... Och att han kunde ordna ett möte med min handläggare på försäkringskassan, honom och mig...

 

Jag har dock inte svarat på det...

Jag vill liksom VETA vart jag befinner mig. Vilken väg som är rätt att gå... Och grejen att lita på någon som inte vet vem jag ÄR. Hur jag tänker och känner...

... Ja, men... Vart jag BEFINNER mig just nu. I livet... I hälsan och måendet...

 

... Nej, jag behöver fundera. Fundera och ta ett beslut...

Och när jag vet vad jag ska göra. Då vänder jag mig till arbetsförmedlingen och säger hur jag vill gå vidare...

 

... Men ärligt talat...

Att förnya aktivitetsersättningen, känns bara som att påbörja ett nytt varv i en cirkel av ingenting...

... Men... att svänga UT ur rondellen... Det känns som att köra utför ett stup...

 

... Men kanske måste jag köra utför stupet, för att kunna ta mig dit där jag egentligen vill vara... För att bli starkare...

VÅGA.

 

... Jag åkte ändå in till stan en vända...

Bara för att promenera...

För att.. Att åka in till stan i SIG, är ingen större ansträngning. Så det kan jag göra på en vilodag. Bättre än att sitta hemma och känna sig tung och nere... Om man inte är supertrött, det vill säga!

 

Jag promenerade.. En väldigt KORT promenad. Och sedan gick jag, och väntade en halvtimme på busstationen.

 

När min buss skulle gå om fem minuter, träffade jag på 15åringen. Han skule också åka hem. Men till sig, såklart.

Vi hann ju inte SÄGA så mycket till varandra. Det blev mest hej och hejdå..

Vilket i och för sig var SKÖNT.

 

Väl hemma...

Jag värmde mat ur frysen... En, två, tre och FYRA gånger...

Den vägrade bli varm. Potatisgratängen.

 

Sedan höll jag på att somna framför tv:n. Flera gånger om..

Jag kände mig HELT SLUT.

 

... Jag befinner mig på en främmande plats, just nu. I måendet... Lite grann, även i LIVET...

Saker har förändrats. Inte så mycket... Och säkert mest inombords...

Och jag har en mix av förvirrade och glada känslor inombords. Nästan, sådär om jag inte inser verkligheten... att jag kan se FRAM emot komande dagar i livet...

 

Men jag KÄNNER mig förvirrad. Och jag vågar inte tro att en förändring har skett, till hundra procent, förrän det har gått mer än ett par dagar...

För att jag har känt mig starkare FÖRUT... Och sedan mörknat och bleknat i sinnet, efter... Ja, innan jag hinner REAGERA.

 

... Jag har inte diskat idag ännu...

Och för att inte göra städningen imorgon, jobbigare än vad den behöver BLI, ska jag tvinga mig själv att diska all disk IDAG.. innan jag LÄGGER mig..

För MIN skull. För MORGONDAGENS "jags" skull.

 

Mamma har messat tre gånger idag. Om olika saker...

Men... Ja, ALLT är ju inte perfekt och rosenrött...

Jag får se om jag orkar svara henne imorgon.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 12 oktober 2015 21:40

... Inte på LÄNGE, har jag känt mig såpass lättad över att komma in igenom min egen dörr.

Det har varit en lång och uttröttande dag...

Men samtidigt en rolig och rätt så givande dag...

Den har varit lugn och positiv...

Och den har varit hektisk med ett inslag av lätt ångest...

 

Jag har haft ont i magen... och ÄTIT alldeles för mycket...

Hundarna har busat. Varit oroligare och mer nervösa än få...

ÖVERenergiska.. och stundvis rätt så svåra att förstå...

 

Jag har sett något som jag inte tyckt om, när det kommer till Deras hantering av hundarna... Och diskussioner har ägt rum, om anledningar hit och dit, på insidan av mitt pannben...

 

Men till det mesta, har allt bara varit kul...

 

Imorse klev jag som vanligt upp, vid niotiden. Åt frukost. Och gick och la mig igen. För att låta klockan ringa vid halv elva. Väcka mig.. och "be mig gå till bussen"...

 

Jag gick iväg. Klädde mig ordentligt. Med leggins under jeansen. Och dubbla långärmade tröjor, under min regnjacka... Regnjackan som jag valde framför min favoritjacka.. Fleecen. Då jag var beredd på okontrollerade hoppande hundar...

På med sockor... Också HÄR, sådana som jag inte brydde mig så mycket OM. Då päls är ett faktum i en lägenhet med två hundar och fyra katter.

 

När jag stod där... och ändå SMÅFRÖS, på busshållsplatsen, så messade 18åringen...

Vi har inte hört av varandra på flera... månader..

Men idag ville hon veta vad jag gjorde...

Svarade att jag var påväg till 26åringen...

Och "samtalet" blev inte mycket längre än så.. Men ändå trevligt att hon tänkte på MIG.. i detta dået :)

 

... Hon har ju flyttat flera mil BORT nu. Flyttade med sin kille i somras. Där hon hade lurat mamma och pappa att hon bara skulle dit några VECKOR under sommarlovet.. Men så kom det fram att hon inte tänkte komma TILLBAKA. Hon hade sedan tidigare, planerat att flytta dit.

 

Men hon verkar må bra. BÄTTRE. Och jag kan ju bara säga att jag förstår varför.

Så. Det är ju bra iallafall =)

 

Väl hos 26åringen, möter jag upp henne, och en ung tjej som höll i den stora hundens koppel.. Vilding-tiken till Golden Retriever...

 

... Det var hennes boendestödjare som hon kom med. De hade varit på promenad med hundarna i en och en halv timme.. Vilket gjorde mig LÄTTAD.

Jag hade nämligen bävat lite inför att hon kanske hade tänkt att vi skulle ta dem på PROMENAD när jag kom. Som vi gjorde FÖRRA gången...

Och det hade känts krångligt, med det stora paket jag hade med mig till henne...

 

Och inte BARA det...

Hela GREJEN med att promenera med två stökiga hundar. Den ena mer stökig än den andra, såklart...

... Men det kändes bara... Jag var nervös. Lite smått orolig.

.. Samtidigt som jag var lugn. "Hade ju bara varit att hantera för stunden. I situationen. Det är ju bara onödig nervositet"...

 

... Och samtidigt HADE jag ändå rätt så GOD tro på mig själv. När det gällde att hålla lugnet...

Min historia i SIG, gör att jag tvivlar lätt på mig själv, när det gäller att lyckas vara lugn och inombordsligt harmonisk, i situationer där jag inte har FULL kontroll...

Men samtidigt VET jag att jag KAN. Att jag ofta kan BÄTTRE än många andra. "Jag har det i blodet"...

 

... Men vi gick iallafall in. Boendestöd lämnade oss såklart ifred.

Jag tog den lilla hunden kopplet, den gången...

Och så blev det filmtittande.. och lite smått pratande. Med hundar som sprang vilt fram och tillbaka. Gnällde och hade sig. Och som inte kunde koppla av...

 

Men samtidigt sågs framsteg från FÖRRA gången jag var där. Då jag träffade dem FÖRSTA gången...

... Och jag kunde med enkelhet "ignorera bort" hundarna. Och ett par fingerknäppningar fick den vildaste av hundarna(den stora) att sätta sig ner direkt...(ingenting ägarna använde sig av, iochförsig. De använde hällre rösterna)...

 

Det blev lunch... Och sedan fika på det...

Och så behövde ju såklart hundarna ut på en kort promenad.

Jag tog den stora hunden. Den dragande... hetsiga... och supernervösa hunden...

Men det gick ändå BRA.

 

När vi var påväg IN första gången, mötte vi en hund i trapphuset... och hundarna höll sin INTE lugna. Men det eskalerade inte heller som det gjorde FÖRRA gången jag var där. Utan det kändes helt okej. Det höll sig på en relativt tyst nivå.

 

Men nu när vi var ute.

Det gick faktiskt bra.

Golden plockade fortfarande, likt förra gången, upp allt hon kunde hitta på gatan och försökte tugga i sig det. Så ingen förändring.

Men däremot kändes hon en smula lättare att hantera.

 

.. Hon slängde sig fortfarande in mot kanterna.. Vilket jag fick svaret på VARFÖR, när jag bevittnade 26åringen SAMBO hålla i hennes koppel, senare på kvällen...

Men... Antingen var JAG lite lugnare denna gången... Eller så HAR hon ändå mognat lite grann.. Vovven alltså.

 

Inne igen...

Och det blev mer tv och prat... tills hennes sambo kom hem vid strax efter fem.. Och det blev middag...

... Mer tv... Och NU hade 26åringen och jag på riktigt kommit igång med vårt tidigare alltid förekommande flum...

NU var vi trötta och hade varit i samma rum ALLDELES för länge :P

 

... Dock när jag hörde att de kunde SKJUTSA hem mig SENARE ikväll istället... "Så att jag slipper ta BUSSEN", hade jag dubbla känslor...

Jag var trött. Hade ÄTIT alldeles för mycket...

Jag hade ont i magen... Och djuren började kännas ALLDELES för överallt för mig...

 

Men jag stannade ändå...

 

... Och när vi väl skulle hem.. Så fick jag se anledningen till varför den stora hunden alltid tar SATS in mot kanten... Vilket JAG aldrig vill tillåta henne att göra. "Det är ju LÄSKIGT med en så stor hund"...

Han FLÖG efter. Sa inte ifrån.. Och TILLÄT henne sedan att "gotta sig" i gräset... i samband beteendet..

Själv håller jag henne borta ifrån kanten tills hon känns(hanterbart) LUGN... Och lyckas hon ändå slita sig DIT, ska hon därifrån DIREKT...

 

... Men de löser nog det där, tids nog...

Bara det att DERAS hundar nog ärligt talat är de mest oroliga och nervösa hundar jag NÅGONSIN träffat.. Och det är INGEN överdrift!

... Inte så konstigt kanske.. När åtminstone den ENA ägaren kör mer med högljudda och gälla LJUD, än med kroppspråk och lätt men bestämd beröring, vid kommunikation med dem.

 

... Men slutgnällt. Jag ska nog inte yttra mig så mycket. Jag har ju bara träffat hundarna tre gånger...

Så nästa gång vi ses, kanske de har gjort stora framsteg =)

 

... Nu är jag iallafall hemma... Och det känns SKÖNT.

Jag ska passa på att ta det så LUGNT som möjligt, nu de sista dagarna.. innan 26åringen komer hit och ska sova...

Ser fram emot det, med försiktighet...

 

... Nu blir det en kopp kaffe...

Tv... Och försöka varva ner efter en lång dag...

Och jag hoppas att eftersläntarångesten håller sig i tjack(stavning?)... För att... Jag vill inte tappa mer hopp om framtiden och mig själv, än vad jag tidigare redan gjort...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 10 oktober 2015 21:31

... Jag fryser. Trött...

Och jag vill bara göra natt...

Har bestämt mig för att inte proppa idag. Trots en del ångest... och pressade känslor...

 

... Efter gårnattens inlägg, satt jag kvar vid datorn en stund. Spelade Mahjong, bland annat...

Sedan så gick jag och la mig...

Tror att det var ungefär två eller tre timmar kvar tills jag skulle gå till bussen, då...

 

Men jag tampades med jobbiga känslor. Krigade med mig själv... Och jag kunde inte sluta rabbla samma tanke... Samma överenskommelse.. om och om igen...

 

... Men jag somnade till sist. Halvsov. Vaknade då och då...

Tills jag vaknade för sista gången, vid fem i sju... Och då klev upp och gjorde mig iordning...

Tills larmet ringde vid sju...

 

Det var frost ute.. på backen... Vilket fick mig att komma ihåg att ta på mig sockor över strumporna. Då jag bara har sandaler på fötterna... Äger inga riktiga skor, som det ser ut nu...

Och mössa och vantar... För första gången i höst!

 

Jag stod och väntade på busshållsplatsen, i ungefär tio minuter. En kvart, kanske...

Och när klockan blev fem över halv åtta, klev jag på bussen "som dagens första passagerare", som chauffören sa...

 

... Väl i stan, hade jag ju redan under NATTEN, bestämt mig för att jag skulle PROMENERA medans jag väntade på bussen. Eftersom att jag fortfarande skulle vara MÄTT efter nattens proppande...

 

Så DET gjorde jag...

 

.. Jag gick ner till kanalen...

Det var frost på backen... Och solen hade precis börjat värma med sina trötta strålar...

... Det ingav en viss glädje... Och ett visst lugn...

 

Jag ställde mig och tittade ut över vattnet. På fiskarna som hoppade på ytan på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt...

Det var MASSVIS av dem. Och VART man än tittade, kunde man se MINST tre fiskar hoppa på vattenytan på en och samma gång...

 

... Men efter en stund, blev jag ändå rastlös...

Så jag gick en kortare omväg tillbaka till busstationen... och satt på en bänk och väntade den sista timmen...

 

... Bestämde mig, efter en del vägande fram och tillbaka, för att ändå köpa mig en kopp kaffe, vid nio när Pressbyrån öppnade...

 

*Vänta.. Vänta... Och vänta ÄNNU längre*...

Tills jag kliver på bussen... och drar FEL kort i automaten. Vilket innebar att jag åkte GRATIS på en sträcka där jag egentligen skulle BETALA...

"Men jaja. Skit samma"...

.. Det orkade jag inte bry mig om.

 

... Väl hos mina föräldrar, blev det precis som jag trodde...

Mamma och jag småpratade lite, medans mamma förberedde för dagens familjesammankomst... Och pappa var och sysslade med annat på SITT håll...

 

... Men jag blev fort övertrött... Och orkade bara hålla igång och prata en kort STUND, innan jag blev sittandes på en stol i köket. Gjorde mamma sällskap. Men SA inte mycket...

Svarade i princip bara på tilltal. Och sa någon mening då och då.. När det föll mig in...

 

Och tröttare BLEV jag!

När väl pappa hade kommit upp från källaren... så var jag såpass trött, att jag bara satt och stirrade rakt ner i golvet...

Jag orkade inte flytta ändan från stolen som jag satt på... Och jag brydde mig inte om när mamma och pappa, båda gick in i vardagsrummet för en stund... Och jag blev kvar ensam i köket...

... Men det var ju ingen DÖRR emellan... Så, särskilt ENSAM var jag ju egentligen inte ;)

 

... Dock så blev jag piggare igen, när 22åringen och hennes sambo, och 24åringen kom.

Fler än så, BLEV vi inte. Vilket var skönt.

Det blev alltså pappa, mamma, jag, 22åringen med sambo, 24åringen, och 15åringen.. idag.

.. Lagom.

 

... Det blev mat...

Ja, just det ja. Mamma, pappa och jag, pressade in en liten lunch innan de kom idag, också...

Men... GUD vad jobbigt jag hade det att proppa i mig en macka!

Det var både tröttheten... Bristen på energi... Och det faktum att jag fortfarande var mätt efter NATTEN, som gjorde att det tog längre tid än vad jag NÅGONSIN brukar ge det, att äta upp en smörgås!

 

... Men iallafall.

Det blev räkor, kräftor och paj, när syskonen kom...

Dock åt jag nästan ingenting... Blev bara såå MÄTT på de två små pajbitar jag drog i mig...

... Och vid det här laget, hade jag åter tappat energin nästan HELT, till att orka prata...

Satt mest och stirrade rakt ut i tomma luften.. Över bordet fullt med mat... Och föräldrar och syskon som pratade kors och tvärs...

 

... Vi förflyttade oss till vardagsrumssoffan, för en stund...

.. Jag och syskonen...

 

... Och sedan blev det fika runt matbordet...

Kaffe och te med grädde i, för MIN del... Och även lite chokladpudding... Vilket idag var GOTT... Fastän jag inte annars brukar tycka om det...

... En liten spets av en äppelkaka som 22åringen hade bakat, lyckades jag OCKSÅ trycka i mig...

Men både kaffet och te´t kändes överflödigt... "Jag hade inte PLATS för mer"...

 

... Sedan blev det dags för att fixa med HemligaTomten. Vilken anledning vi EGENTLIGEN samlades för...

Vi drog våra lappar. Diskuterade... Ja, mest DE(Jag var så gott som borta)... Huruvida alla skulle tilldelas ALLAS önskelistor. Eller ifall man bara skulle FÅ den, vars PERSON man skulle köpa till...

 

... Jag fick såklart den personen som jag känner ALLRA minst... 22åringens sambo...

Vilket nu, sålänge som jag är såhär TRÖTT, ändå känns okej... Orkar inte KÄNNA någonting annat just nu...

 

... Jag och 24åringen packade sedan in oss i 22åringens och hennes sambos bil. Och blev skjutsade in till stan...

Jag följde med 24åringen upp i hennes ÖVERSTÖKIGA lilla, lilla lägenhet... och pratade lite med HENNE, medans jag väntade på min buss hem...

 

... Jag berättade för FÖRSTA gången, för någon annan än XSAMBON(som följt hela min resa) om tiden som var en del av de VÄRSTA i mitt liv...

Bara lite på ytan, såklart. Då jag inte vill dra in min familj i vad som EGENTLIGEN hände i H*vetets stad, för mycket...

.. Berättade för FÖRSTA gången, för någon, om vilken inverkan en tvånginläggning på sjukhus, kan ha på en människa. Vare sig man mår relativt BRA innan... eller JÄTTEDÅLIGT...

Sådant som man bara tidigare har kunnat prata med MEDPATIENTER om... Eller Xsambon!

 

... Men som sagt, bara på ytan... Och att prata gav mig ångest. Jag blev tung inombords... Undrade om det var rätt att "avslöja" den sidan av mig... Den TIDEN i mitt liv. Situationen... Helvetet...

 

Men jag höll gott humör... "Det kändes ändå bra.."

Och när klockan blev halv åtta och min buss skulle gå om fem minuter, lämnade jag hennes lägenhet.. och begav mig till busshållsplatsen runt hörnet...

 

Redo för att åka hem...

VÄLDIGT redo för att åka hem!

Försöka koppla AV... SOVA...

 

... För att jag blir stressad när jag TÄNKER på...

"Jag måste somna inatt. Sova imorgon natt... För att på måndag blir det hårda tag... INTENSIVA timmar tillsammans med 26åringen och hennes ÖVERAKTIVA hundar!"..

 

... När jag kom hem, ville jag BARA blogga av mig.. och sedan gå och LÄGGA mig. SOVA.

Eller iallafall FÖRSÖKA sova. Koppla av...

 

Men jag såg att finalen av Spring, började fem minuter tidigare än vad jag kommit in ordentligt...

Så jag var bara TVUNGEN att se på den först...

Även om jag HELA tiden LÄNGTADE efter att den skulle ta SLUT. Så att jag kunde få SKRIVA någon gång...

 

... Och nu är frågan...

"Ska jag lägga mig på soffan.. För att SLIPPA vrida och vända på mig. Stirra... och låta tankarna rulla... För att sedan likt FÖRBASKAT kliva upp IGEN?".. "Eller ska jag satsa på att bädda ner mig i sängen DIREKT. Och ge mig själv chansen att somna på en GÅNG?"...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 10 oktober 2015 02:48

... Min mage har tagit formen av en ballong...

Grannen talar högt och ljudigt på övervåningen...
Tankarna snurrar...

.. Och den huvudsakliga känslan inombords, är oro... Oro och ånger...

... Oro, ånger, rädsla... Och en nu LITE större motvilja till att leva längre.. och misslyckas mer...

 

... Ja, jag behöver blogga...

Kanske blir saker jobbigare... Kanske orkar jag inte... VILL jag inte hantera...

... KANSKE... blir det jobbigare att leva...

 

Men just nu, är bara känslorna så överväldigande...

Inte BARA det faktum att jag idag, för första gången på länge, har proppat till den grad att magen spänner ut sig och jag mår illa..

.. Så länge att jag kände mättnaden växa och övergå till en allt STARKARE ånger... En ånger som jag igonerade tills jag hade nått mitt halvt ofrivilliga mål... Att äta tills det var slut.

 

... Nej, inte BARA det...

Utan också det faktum att jag ska iväg om... fyra timmar. Iväg med bussen till stan. Sitta på...

.. Eller helst PROMENERA omkring i en och en halv timme, tills bussen från stan.. till mina föräldrar, går...

Och sedan ska jag spendera första delen av dagen, tillsammans med mamma...

Ja, med STÖRSTA sannolikhet mamma. Pappa brukar sysselsätta sig med annat...

Och sedan, resten av dagen, tillsammans med fyra av sex syskon.. Deras respektive... Och så mamma och pappa, såklart...

 

Jag ska orka MED att vara någorlunda social...

Det känns VIKTIGT för mig att åtminstone kunna vara social och pratglad under den tid som jag spenderar med BARA mamma...

För att jag vill prata av mig. Uppdatera henne lite...

Jag vill passa PÅ att... UMGÅS.. Nu när vi ändå ska TRÄFFAS... för första gången på... Ja, men.. flera VECKOR!

 

... Och nu kan jag inte sova...

Jag kan inte koppla av...

Det beror nog delvis på det GODIS som jag för en stund sedan, tvångsmässigt proppade i mig.. av den anledning att jag inte kunde koppla av "om jag inte gav med mig för ätarbegäret"...

 

.. Och delvis av den anledning att jag oftast tillåter mig själv att bli TRÖTTARE och TRÖTTARE, innan jag till slut somnar av utmattning...

Jag SOMNAR liksom inte om jag inte är SUPERTRÖTT, nuför tiden...

Och nu när jag har en ORO inom mig, att inte hinna somna ALLS, så blir det ÄNNU svårare att kunna slappna AV...

 

... Och FÖRUTOM dessa saker, är det även en fullspäckad tid FRAMÖVER, som gör att jag har svårt att koppla av...

Imorgon är det ju familjen. Att umgås, och planera för HemligaTomten.. som i SIG, är ett stress-och orosmoment...

 

Och sedan, på måndag, ska jag över till 26åringen en vända för att "fira" hennes födelsedag. Hon ska firas imorgon. Men då var jag ju upptagen...

Men skönt ändå. Då slipper jag allt folk. Så blir det bara hon och jag... Och hennes HYPERAKTIVA och oroliga hundar!

 

... Nästa HELG vill 26åringen komma hit och SOVA. Vilket jag har gått med på. Då det KAN bli kul. Men mest för att hon har velat det LÄNGE nu...

 

... Och EFTER det...

Ja, jag kan ju inte räkna med att vara HELT fri från "sociala krav och förväntningar" framöver.. Enda fram till JUL...

Men DÅ blir det ju även julfirande... Jag ska hitta julklapp till min "person" för HemligaTomten...

.. Och sedan så är det ju NYÅR också!

 

... Jag har FULLT upp med vardagen. Att försöka få allt att gå ihop... ALLRA helst vad gäller dessa MÅSTEN.. Ätandet och att handla mat. Dessa LIVSNÖDVÄNDIGA "aktiviteter"...

 

Jag tampas med hur jag ska hantera mig själv. Mina tankar och känslor. Mitt liv...

Och ifall jag borde skriva av mig i textsamlingen. Försöka PEPPA mig själv så mycket som möjligt... Eller ifall jag ska våga börja blogga igen...

 

... Och jag känner INGEN kontroll till NÅGONTING...

Otillräcklig...

Framtiden, fortfarande grumlig och grå. Suddig... och upplöst...

 

De senaste dagarna har jag tittat väldigt mycket på videos och foton på min och Xsambons förra hund...

Jag har saknat honom MER än på länge... Och jag har bara velat KRAMA honom. PRATA med honom...

SE hans glädje. KÄNNA hans värme...

 

Och igår messade jag och Xsambon om att jag kanske skulle komma ÖVER snart...

Får se hur det blir med det.

Det tar emot att resa så långt. Då jag alltid sitter på helspänn...

Vill ha LÅNGA väntetider... Och LÅNGA resor på SAMMA buss eller tåg. Så att jag slipper STRESSA...

.. Och bytena är det VÄRSTA jag vet!.. För att... lokalsinnet...

 

... Frågade om Xsambon kunde komma HIT över en helg FÖRST... Och att vi sedan åker TILLSAMMANS tillbaka...

.. Men det är ju ÄNDÅ hemresan sedan...

 

... Jag tror iallafall att jag är normalviktig nu...

Skulderbladen är inte beniga, som de BRUKAR vara... Och jag kan greppa tag i huden, på ett sätt som jag inte HELLER brukar kunna göra...

Ansiktet är lite rundare...

 

På talan om ANSIKTET...

Jag får FORTFARANDE ont... FORTFARANDE utslag...

Men jag har behandlat med både idomin(så att jag inte ska riva sönder) och acnemedlet, i några dagar nu... Hoppas på att det blir bättre...

... Men stessen, oron och ångesten, gör pillandet till ett ibland omedvetet tvång...

 

Men nog för utslag i ansiktet, som i och för SIG, gör allt annat än boostar självkänslan...

Men vad som JOBBIGARE är, är att jag FORTFARANDE tappar ALLDELES för mycket HÅR!

... Varför ÄTA bra, trots ångest och andra svårigheter, om det ÄNDÅ inte gör någon skillnad i det ENDA jag bryr mig om?..

 

... Annars så gick det iallafall bra idag.. när jag skulle hitta en present till 26åringen... Vilket jag hade oroat mig såå för, tidigare...

 

... Jag fick beslutet ifrån kommunen, om kontaktperson, idag...

Och även ett brev från arbetsförmedlingen. Då jag inte har svarat på deras samtal. Och han vill veta ifall jag fortfarande vill vara inskriven som arbetssökande...

 

... Men vad ska jag svara?.. Hur ska jag VETA?

... Jag menar... Just nu... Jag är till intet...

 

Men nästa år, kommer jag att stå utan inkomst. Och ska jag vara berättigad till bidrag.. Vare sig det är från Soc eller försäkringskassan, så måste jag vara arbetssökande och göra vad arbetsförmedlingen kräver...

.. Sålänge som jag inte ansöker på nytt, om aktivitetsersättning... Vilket jag inte vill... Kräver läkarkontakt...

Och jag tror att jag behöver kraven på mig.. för att NÅGONSIN ta mig ut!..

 

... Men jag tror iallafall att jag ska börja blogga igen... Får väl sortera ut de saker som jag inte vill nämna här på bloggen. Och skriva dessa, som vanligt, i textsamlingen...

Så får vi SE hur det går...

 

... Nu blev det inget "vad jag har GJORT" idag...

Men... det SKITER jag i, just nu...

Får ta det från och med imorgon...

 

Ska lägga mig framför tv:n... och vänta in att jag ska gå till bussen...

Sedan HOPPAS jag på att jag ändå kan vara RELATIVT pigg hos mina föräldrar...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 29 september 2015 22:01

Igår... Inatt.. eller vad man nu säger.. Satt jag uppe till halv fyra på morgonen. Innan jag vågade mig på att försöka sova...

Jag känner nämligen att jag vill UNDVIKA att gå och lägga mig, så länge som MÖJLIGT. Då det känns jobbigt att bädda ner sig.. Vara trött... Och sedan märka att man bara ligger och rastlöst funderar...

 

... Så. Jag såg på det sista avsnittet av "Intresseklubben" på webben...

Och sedan la jag mig framför tv:n och lät ögonen protestera, fram till halv fyra...

 

Efter det, VET jag inte riktigt hur pass sent jag faktiskt somnade...

Men jag klev upp igen, till klockan, vid nio. Som vanligt.

 

.. Åt frukost. Trots att jag inte hade diskat efter igår... Vilket jag FORTFARANDE inte HAR...

Och sedan klev jag i säng igen.

 

... Jag somnade om. Och vaknade med ett RYCK.. vid fem över halv tolv. Och FLÖG då upp ur sängen.. För att missa så lite som möjligt av HemTillGården som började då...

 

... Jag var inte SÄKER på hur jag skulle hantera lunchen. Då jag absolut INTE var sugen på soppa.

Och egentligen ville jag inte BARA äta smörgås till lunchen...

... Det kändes FEL att hoppa över de enda grönsakerna som jag får i mig om dagarna... Soppan.

 

... Men så fick det bli. Blev dock en banan till också. Istället...

 

... Jag MINNS inte så mycket om dagen...

... Men jag satt nog vid tv:n, fram tills det var dags att gå till bussen.

Jag skulle handla, tänkte jag. Eftersom att det inte blev av igår. Och jag hade vissa saker som jag behövde köpa... Eller som kunde vara BRA att köpa...

 

Jag gick iväg, när klockan blev två...

 

... Och när jag väl närmade mig affären.. Den hållplats där jag kunde kliva AV för att sedan bara behöva promenera knappt tio minuter...

 

... Jag kollade buss-appen, för att se när bussen HEM igen, skulle gå förbi... Ifall det passade BÄTTRE med at kliva av DÄR, eller en halvtimmes promenad bort, som jag BRUKAR göra...

... Men lusten...

 

... Det var bara som att släppa luften ur en ballong...

"Jag ville inte till affären"...

Jag VILLE inte handla...

... Jag ORKADE inte...

 

Så jag åkte vidare.

Klev av där som jag BRUKAR kliva av. En halvtimmes promenad ifrån affären...

... Och gick sedan åt det motsatta hållet...

 

Det blev en promenad istället..

En promenad ner till kanalen. Där jag sedan bara satt och stirrade.

Någonting inom mig, sa att jag ville ta första bästa buss hem...

Något annat, att jag inte kände någon som HELST ro till att åka hem. Att sätta mig i en buss redan NU...

 

... Och jag som brukar tycka att det är SKÖNT. AVKOPPLANDE... att åka buss...

Jag som brukar "BÄVA" inför att resan snart ska vara slut...

Ja, om bussen är lugn.. Inte så full, det vill säga...

 

... Men inte idag. Jag hade inte lust....

 

Så jag satt kvar ett tag till...

Men märkte rätt så fort, att jag inte orkade sitta KVAR, heller...

 

.. Så. Det blev en promenad i omväg, till busstationen...

Vänta i 25minuter, på bussen...

Och sedan åka hem...

 

På bussen, får jag ett mess ifrån 26åringen...

Ett mess som gjorde att jag bara ville sucka. Som sänkte mitt huvud en aning.. där jag satt och alltjämt blundade.. av tröttnad efter ett gäng sömnlösa nätter...

 

.. Ja-a. Ett mess som bara sådär utan vidare, fick mig att tänka på en flera år gammal dikt som jag skrev.. Från en av mina jobbigaste tider i livet... "En kniv i mitt hjärta"...

Jag vill minnas att det var en av mina FÖRSTA dikter.. från när jag låg inne...

Men jag skrev så MÅNGA, under den tiden.. Så...

 

... Egentligen var det inte så farligt...

Men att...

 

Vet inte ens om det är värt att ta UPP det, HÄR... Om det ens är tillräckligt intressant...

 

Men för MIG, kändes det som en extra skopa sand i säcken runt mitt hjärta, när syrran skriver och bjuder över mig till hennes födelsedagsfirande.. Vilket hon inte har gjort på flera ÅR..! Och det infaller på PRECIS samma dag som jag har lovat komma till mina FÖRÄLDRAR och träffa RESTEN av familjen.. För planering av HemligaTomten!

 

... DET kan jag liksom inte svika!.. Även om jag FRUKTAR inför pressen som det errangemaget kommer att innebära!

 

... Jag menar. Jag ser inte fram emot NÅGRA familjesammankomster eller andra sociala.. dagar, just nu... I dagens läge...

Eftersom att...

Jag orkar helt enkelt inte MED något så STORT som det innebär att vara DÄR för någon annan. Ställa UPP...

Om det så bara är att PRATA och SKRATTA tillsammans med sin FAMILJ.

 

... Men jag vill ställa UPP för min syster. Genom att fira hennes födelsedag tillsammans med henne...

Jag vill ställa UPP på HemligaTomten, med familjen. Fastän jag inte GILLAR dessa stora högtider..

.. Eller HÖGTIDERNA är väl okej. Men att FIRA dessa... Nej, inget intresse.

 

... Inte heller FÖDELSEDAGAR.. Ens om det är min EGEN, är intressant...

Det är för mycket att TÄNKA på, bara... Och innebär dessa, ofta INTENSIVA sociala sammankomster...

 

... Men nog om det.

Jag har inte svarat henne ännu...

Men ska göra det de närmaste dagarna.

 

När jag kom hem, så satte jag mig vid tv:n, direkt... Även om klockan var fem, och middag stod på schemat...

 

... Men det var mycket inombords. Och jag kände mig ängslig och tung...

... Och trött, efter nätterna som varit...

 

Jag minns inte riktigt vad jag tänkte och kände. Vad som var bekymren.. TYNGDEN i det hela...

Minns bara ATT det har varit...

 

... Men det blev middag ändå...

Jag orkade inte LAGA middag. Så istället bestämde jag mig för att ta fram soppa ur frysen.. Eftersom att jag ändå inte hade "ÄTIT mina "grönsaker" tidigare idag..

 

Jag testade att hälla över den i KOPP istället. Och DRACK den istället för att äta med sked...

Och jag blev VÄLDIGT positivt överraskad.

"Vilken SKILLNAD det kan vara på smak och konsistens.. Bara man byter sätt att ta IN den på"..

Och DET var ju bra. Med tanke på att jag har ungefär tre matlådor TILL, i frysen!

 

Efter det...

Det har nog i princip bara BLIVIT tv idag.. Om jag inte glömt någonting som jag borde minnas...

 

Det blev kvällsmål vid nio. I form av gröt. Jo, det fick BLI det idag. TROTS att det aldrig tycks kännas bra...

Men det kändes ändå BÄTTRE idag. Jag blev inte FÖR mätt... Och jag hade lite allt möjligt till gröten. Utan att egentligen fundera på VARFÖR jag hade "det, det eller det"... Och inte heller några frågentecken om ifall jag BORDE ha "det, det eller det"..

"Vilka REGLER?"...

 

... Men disken från två dagar, i slasken. I hoarna... Dessa stör mig. Och får mig att tvivla på morgondagen.

Jag vill FORTSÄTTA äta.. nu när det ändå tycks FUNGERA på sätt och VIS...

... Och SKA jag kunna handla MER mat imorgon, så måste jag också kunna vara SÄKER på att jag lyckas hålla såpass ORDNING, att jag orkar fortsätta ÄTA.

 

... Och mitt hår har börjat bli viktigt för mig igen...

... Alltså, det har det ju ALLTID varit. Men jag har börjat se FRAM emot att kanske någon gång, få se det TJOCKARE och finare igen..

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 26 september 2015 21:34

... Jag har svårt att mäkta MED kaoset...

Tröttnar på att känna oro och rädsla. Alltid känna att jag gör fel. Är otillräcklig... Eller att hur jag hanterar en viss sak, påverkar.. till MINA känslor, liv och död...

 

Jag orkar inte längre SE till nästa dag. För att... jag vill inte "göra fel"... Och samtidigt kan jag inte "göra rätt"...

Jag har en såå liten "plats" att förhålla mig till.. som skulle kunna anses RÄTT... Och att råka röra sig UTANFÖR den, är nästan oundvikligt..

Som att stå och krampa sig fast mot en vägg, med ett stup framför tårna.. Rör jag mig lite fel, så faller jag garanterat...

 

...

 

... Inatt...

Ja, inatt tror jag att jag somnade. Och sov bättre...

Jag klev upp och åt frukost vid nio, som vanligt..

Men så gick jag och la mig igen.. Och klev då inte upp förrän närmare ett på eftermiddagen.

Såpass trött.

 

När jag väl klev upp, blev det lunch framför tv:n...

Och sedan MINNS jag inte riktigt...

 

... Det har nog VARIT mycket tv idag.. Vilket det är VARJE dag, i och för sig.

Men jag har också... försökt STÄDA lite. Det stod på schemat. Och det kändes TVUNGET att göras. Då 26åringen eventuellt kommer på besök och ska sova, nästa helg.

 

... Så.. jag var tvungen.

Flugorna på golvet. Damm och hår...

Ja, det behövde bort.

 

Men jag orkade inte dammsuga. Jag kände mig helt SLUT.

Så jag tog bara fram moppen.. och torrmoppade alla golv. Vilket EGENTLIGEN var MYCKET mer invecklat och TIDSKRÄVANDE!

 

... Och jag var INTE... glad åt att behöva STÄDA.

Jag GJORDE det. Men jag var egentligen WAY TOO tired för att orka hålla på.

Allra helst när jag visste att jag hade FLER punkter på listan idag!

 

... Har inte ännu tagit ut soporna.. Och det SKITER jag i för dagen.

Däremot lyckades jag, efter mycket om och men, att samla ihop tvätt.. och luska fram vad jag ska tvätta idag.. och varför.. Vad jag INTE behöver tvätta.. Och varför inte.

... Och DET... var inte lätt.

 

Jag funderade på att strunta i det. Vilket gav mig beslutsångest.

Frågor som "varför behöver jag tvätta idag?.. Vad händer om jag väntar?.. Vad är det som blir BÄTTRE om jag tvättar INNAN 26åringen har varit här?", kom upp i mitt huvud...

 

... Men jag tvättade.

Väl i tvättstugan, såg jag att någon fortfarande använde torktumlaren. Vilket de FÅR göra, en halvtimme utöver deras tvättid..

.. Så jag tänkte inte mer på DET.

Satte bara igång min tvätt. Och lämnade sedan tvättstugan.

 

När jag kom tillbaka ner igen, torkumlade de FORTFARANDE sina kläder!..

Och jag blev lite stressad. Försökte fundera lite.. För att "om tre minuter BEHÖVER jag torktumlaren"..

Och det var ju klart.. Jag skulle ju plocka UR den lilla tvätt som VAR däri. Och lägga in min EGEN...

Men det kändes ju samtidigt inte särskilt bra..

 

Torktumlaren hade stannat och var klar... "Men att ta i DERAS tvätt.."... Nej, det kändes lite jobbigt...

 

Men det var MIN tvättid. Och mina kläder behövde in. Så det var ändå det jag gjorde.

... Och så gick jag upp till mig igen. Satte mig vid tv:n.. och otåligt väntade på att min tvätt skulle bli klar.. Lite smått störd av att folk inte respekterar tvättider...

 

... Jag har inte diskat efter dagens måltider ännu... Men det måste jag göra innan jag lägger mig...

Inte för att jag vet hur länge jag kommer att orka krampa fast vid matstrukturen ÄNDÅ, just nu...

Jag menar... Jag mår inte ens FYSISKT bra av att äta, för tillfället. Vet inte VARFÖR.. Om det är för mycket fullkorn och fiber.. eller något..

 

... Och att inte må bra FYSISKT av någonting som borde vara BRA för en.. Det gör ju att jag mår ÄNNU sämre PSYKISKT, av det hela.

 

... Och så är jag inte riktigt kompis med mig själv, vad gäller mina beslut hit och dit... Och jag kan inte komma fram till "rätt och fel".. Och det som BORDE vara rätt, är inte alltid det som jag vill göra.. Äta... Och det som jag anser är FEL... Behöver inte alltid VARA det, HELLER...

 

... Men i det stora hela, är jag inte nöjd.

Snarare rädd.. Fallfärdig... Svävande i tomma intet... Och jag önskar det fanns något att greppa TAG i...

... Och det gäller inte bara ÄTANDET.. Hela TILLVARON känns... som luft.. Tom luft.

 

... Jag behöver stabilitet... Någonting att greppa tag i... Så att jag inte flyger iväg...

Annars vet jag inte om jag orkar.. sträcka mig efter tryggheten längre...

 

... Jag har funderingar på att ansöka om kontaktperson. Det är ju ingen hjälp på DET sättet.. Men jag tänker mer att det skulle vara bra för mig att komma ut i LIVET lite. Uppleva mer saker.. än att bara sitta hemma och "överleva vardagen"... Och så får jag någon att.. förhoppningsvis, AVSLAPPNAT prata med... om ingenting...

 

... De senaste dagarna har jag även funderat medicin.. Vilket jag ytterst sällan GÖR.. Om man bortser ifrån de gånger som jag inombords ROPAR efter tabletter, för att jag bara vill BORT...

Men nu när jag ligger där på natten...

Jag brukar bara UNDRA... om det skulle hjälpa.. Mediciner. Om jag skulle känna någon skillnad... Eller om det faktum att "jag inte mår dåligt", också skulle göra att jag "inte mår BÄTTRE" AV dem...

 

Jag har ju TAGIT mediciner förut. Oftast med tvång. Men jag HAR även, EFTER en period med tvång, gått med på att ta dem i tablettform SJÄLV istället..

Och jag vet inte riktigt om jag kunde känna någon SKILLNAD. Tror att det var som om ingenting hänt...

Men personalen däremot, påstod att jag blev lugnare och mjukare i min framtoning.. Just DÅ...

 

... Men nu har jag ju i och för sig inga problem med "hård framtoning" längre..

Det var väl situationen i SIG, som utlöste DET...

 

Ja.. Livet är svårt. Ibland outhärdigt... Och VÄLDIGT förvirrande..

Och jag har.. INGET grepp ALLS..

 

... Men det är en NY dag imorgon..

Och jag ska väl ta hand om disken.. Bädda rent sängen...

... Vilket påminner mig om att jag borde duscha... Men det ORKAR jag inte!

 

Soffan hela natten? Bädda rent och duscha imorgon?

 

.. Vet inte.

Men god natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards