Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - 25 september 2015 00:21

... Idag har varit en MINST sagt kaotisk dag. Inombords.

Men kvällen slutade lugnare. Och med ett mer "luftigt" sinne. Inte fullt lika tungt :)

 

Inatt...

Ja, det var en sömnlös natt.

... Jag gick och la mig efter mitt inlägg här på bloggen, tror jag... Och...

Ja, jag somnade inte.

Satte på musik och bara låg och stirrade en stund...

 

När klockan blev kvart över fyra, hade jag fortfarande inte somnat...

Och sedan så vaknade jag igen, vid kvart över fem...

Så, där kan inte ha varit mycket sömn...

 

Efter det. Orolig och lätt sömn...

Och så klev jag upp vid kvart över tio...

Såg på MalouEfterTio, som vanligt...

 

... Ja, just det. Jag åt frukost vid nio, också...

 

... Det blev lunch vid ett...

Eller nej. Det var idag som jag inte hade gjort iordning någon ny soppa ännu...

Och eftersom att lunch ska innebära soppa och smörgås, så blev lunchen väldigt sen idag...

Klockan tjugo i två, var soppan färdig.. Och jag satt framför datorn. Stressad.. Och bara åt en skål soppa. Jag kände inte riktigt att jag kunde "klämma in" att göra iordning smörgås också... När jag hade en skål med soppa framför mig. Redo för att ätas...

 

Så jag blev inte särskilt mätt av lunchen. Med tanke på att jag inte fyllde skålen särskilt heller...

 

... Men direkt efter lunchen, packade jag ihop mig själv och gick iväg till bussen...

"Jag orkade INTE sitta hemma hela dagen idag"...

 

... Jag hade lite mailkontakt med min kontakt på kommunen, i eftermiddags.. Och förmiddags, om jag inte minns fel...

... Och jag har bara haft VÄLDIGT svårt med att känna mig tillfreds med tillvaron. Med mitt val... Oavsett vilket håll jag skulle välja att gå...

Vanligt för att vara jag, i och för sig. Men man kan ju säga att ÅNGESTEN och känslan av uppgivenhet... Tjockheten i skallen... och grumligheten framför ögonen... BUBBLAN som man är instängd i...

 

... Ja, ni kanske förstår...

DEN kan vara mer eller mindre påtagande...

Och idag var den "mer"...

Helt enkelt.

 

Ja. Det rörde beslutet om huruvida jag skulle klara av att ta emot stöd av en samtalskontakt eller inte... Huruvida det var VÄRT det... Och ifall jag kanske skulle VINNA på att dra mig undan igen...

Och det hade att göra med ifall jag ens VILLE... ORKADE ... Om det var VÄRT att ta tag i allt...

 

Jag blev lite ovän med mig själv...

 

... Ja men.

Väl i stan, tog jag en kort promenad. Och satte mig sedan nere vid glassbodarna. Kanalen...

Lyssnade på musik. Stirrade rakt ut...

Jag var... TRÖTT...

 

Sedan gick jag till busstationen.. och väntade på bussen hem...

Varpå jag nästan kunde somna, kändes det som...

Ögonen ville blunda... Men jag nickade iallafall inte till, som jag brukade göra när jag gick i gymnasiet och knappt SOV om nätterna...

 

Väl hemma...

Jag var trött. Seg. Så jag klev av här uppe vid gatan. Istället för där jag BRUKAR kliva av och på.

 

Det blev lite kaos med ätandet, när det var dags för middag.

Jag var slut. Hade ångest... Alla dessa pågående tankar i huvudet...

Och jag orkade INTE börja med mat. Laga den mat som stod på schemat. Fastän det bara var att koka ris och steka schnizel...

 

Men det var nog mer TIDEN som riset skulle KOKA, som gjorde att jag höll på att bryta ihop...

Jag kände att det faktum att jag inte orkade laga mat och därför "gav upp" med att äta middag idag...

Ja, det skulle göra att jag tappade all min kontroll... och inte skulle kunna fortsätta äta enligt rutiner...

Jag skulle "svika mig själv"...

.. "Och jag som HANDLADE igår.."... Det skulle jag behöva ångra...

 

Men jag justerade lite på vita tavlan. Satte pastan idag, till schnizeln. Och så skulle det bli ris till korven IMORGON, istället...

Då kunde jag äta korvgrytan som jag har i FRYSEN, IMORGON... Och så blev det tio-minuters-pasta IDAG, istället :)

 

... Eftersom att jag inte åt någon smörgås till soppan, vid lunchen.. Så valde jag att äta det till den LILLA mat som jag gjorde iordning idag... "Lilla", för att jag hade dålig matlust... Men samtidigt kunde tänka mig att äta någon smörgås till...

 

Jag åt. Brände sönder gommen, på schnizeln...

Och jag minns inte. Men jag minns jag stressåt min mat, för att jag hade ångest. Tunga känslor... Och var helt enkelt inte tillfreds..

Men PRECIS hur tankarna gick just då, minns jag dock inte...

 

Efter middagen, blev jag supermätt...

Disken som överöste diskhoarna, gjorde mig än mer stressad...

 

Och ja. Vad jag har mått dåligt över, är nog enklare att läsa i tidigare inlägg från dagen... För att.. jag har svårt att minnas...

 

Det har blivit mycket tv... Och jag har legat och halvsovit i soffan. Nerbäddad under täcket...

Försökt finna svar inom mig. Ältat... Och ja... Känt mig uppgiven...

Försökt komma fram till... "livet eller döden?"...

 

Jag menar. Jag VET att jag inte är ALLS intresserad av livet längre... OM det hade funnits ett annat bra alternativ...

.. Men, kära familj..

För er... För att inte såra eller svika... Då lever jag, om så ett händelselöst och fortsatt meningslöst liv, med mig själv som bov och syndabock... tills livet tas ifrån mig...

.. ALDRIG lämnar jag er efter mig... Fastän det kanske skulle vara skönast... Enklast... Och PRECIS rätt plats för mig..

... Men kanske kan jag hitta rätt, även i LIVET, en dag... Även om jag inte tror... Även om jag inte SER, för allt grummel därframme...

 

Nu under kvällen, har jag trots brist på ork... och en himla stress vid bara anblicken, ändå diskat all disk. Sak efter sak... Rengjort diskbänken. Och plockat bort alla torra pappersförpackningar från bänken...

 

... Och jag messade 26åringen, på måfå, nu till kvällen. Ja, klockan var väl halv tio, eller något.

Skrev bara att det skulle bli så kul när vi ses.

Ja, jag kände mig gladare för en stund...

Minuterarna innan, "skyggade" jag inför att "behöva" träffa henne snart. Vara social...

Ja, men det vanliga...

Men för en stund, kändes det ändå helt okej...

 

Och när jag stod och diskade det sista, var humöret också BRA.

Sålänge som jag inte tänker, såklart... För att då påminns jag ju.

 

Förövrigt så bestod kvällsmaten idag, av en kopp kaffe med lite grädde i...

Vilket återigen störde mitt lugn... Ja, om jag nu kände något lugn vid den tidpunkten...

Men "allt spricker... Jag kommer inte att orka FORTSÄTTA äta efter rutiner.."...

Jag kände mig flygande. Kunde inte greppa situationen... *KAN inte..*.

 

Men ångesten lättade ju till senkvällen. Tankarna likaså ;)

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 21 september 2015 21:59

... Egentligen känner jag att jag inte HAR så mycket att berätta just nu...

Det är mest ångest.. vridna tankar... och en tråkig icke givande tillvaro... Ungefär samma sak varje dag...

 

Men jag ska ändå rabbla min dag...

Och, hade jag kommit IHÅG gårdagen, hade jag dragit den också... Men... jag orkar inte tänka efter.

 

Det BLEV inget kvällsinlägg igår.. För att, liksom idag, kändes det svårt, tomt och meningslöst... Jag hade ingenting att berätta om... Utöver det jag säger VARJE dag...

 

Men ja. Jag gör ett försök.

 

Inte heller imorse, klev jag upp för att äta frukost... Fast att jag vaknade innan klockan ringde vid nio...

För det första så HAR jag typ ingen mat hemma längre. Yoghurten och Granolan är slut... 

Mjölken likaså... Och både kylskåp och skafferi är så gott som tomma...

 

I frysen har jag fortfarande några matlådor.. och lite råvaror kvar att koka ihop till någonting ätbart..

.. Jag har ju pasta och ris också...

 

... Och grejen är den... att nu när det mesta börjar ta slut, har jag väldigt svårt att avgöra... Att BESTÄMMA mig för ifall jag ska köpa HEM mer eller inte...

Jag menar. Vissa dagar vill jag inte äta ALLS... Och jag blir STRESSAD över all mat som ligger och blir dålig...

Jag HOPPAS på att en snart ska ta slut... Och "Jag får lov att äta enligt rutiner... tills all mat är slut, iallafall..".. Med en uppgiven känsla i kroppen...

 

... Men samtidigt.. Trots ångest och en del motsträviga tankar vid mättnad, så ÄTER jag.. Som det ser ut nu...

Och DÅ får jag ju känslan av att jag BORDE köpa hem mer... "Vad ska jag LEVA på när detta tar slut?"...

 

Men både ÅNGESTEN för att köpa hem och riskera att må DÅLIGT... Och den MENTALA och känslomässiga ansträngningen som blir när jag ska ge det hela "one more go"...

.. Att veta vad jag ska handla. Hur jag ska lägga upp mina måltider...

... Och STRESSEN över att jag ska orka FORTSÄTTA handla, även i VINTER!.. När isen ligger på backen. Snö och bitande vindar... "Det är ju stressigt redan NU... Har jag RÅD att att handla, en hel vinter, här i BYN?"...

 

... Men tillbaka till dagen.

Jag klev iallafall upp där vid.. strax innan halv tio, skulle jag kunna tro...

La mig och...

 

... Nej, det gjorde jag inte.

Jag klev upp.. och så tog jag mig en dusch..

För att, jag kom på att tänka smart. Där jag låg och inte hade några planer på att kliva upp..

Men det slog mig bara.. i rättan tid.. "Jag behöver passa på att duscha NU, om jag ska kunna åka till stan sedan.. Utan att missa mina program på tv...

 

Så jag klev in i duschen.. Och satte mig sedan framför tv:n och såg på MalouEfterTio.. NU hade alla mina program börjat.

MalouEfterTio, HemTillGården.. Och efter det.. GoodWife.. Vilken jag har tappat lite grann nu på senare. När tankarna bubblar. Och ångesten gör mig rastlös. Koncentrationen RÄCKER precis till de tre första programmen(HemTillGården är två avsnitt)...

 

... Jag har även märkt att jag alltmer ofta sliter mig själv mellan datorn och tv:n. Både på förmiddagarna.. Men ALLRA helst på eftermiddagarna. Då jag känner att jag behöver skriva av mig.. Men samtidigt vill se SERIERNA..

.. Vilket ger stress. Men man måste ju välja.

 

.. Min lösning HITTILLS har dock varit att dela upp inlägget.. och skriva i pauserna... Vilket gjort mig stressad.. Då jag hinner komma AV mig... Och aldrig riktigt hinner koncentrera mig på varken SKRIVANDET eller programmet som jag följer.

 

... Det blev lunch vid tolvtiden.. Eller frukost.. lunch... Brunch.

... Vilken nu har börjat utveckla sig till vad jag senare VILL att den ska vara.. Om.. eller när... jag väl kommer igång med någon slags RUTINER igen. Och INKÖP!

 

... Jag äter nu soppa och smörgås till lunch. Och eftersom att jag inte äter FRUKOST längre, så har jag även druckit ProViva till lunchen.. Men SÅ ska det inte vara SEDAN. ProViva är FRUKOST.

 

... Jag lyckades även orka med att svara på 26åringens mess, som hon skickade igår kväll. Där hon undrade om hon kunde komma över och skratta tillsammans med mig.. och sedan SOVA en natt nästa helg..

... Jag svarade aldrig igår. För att det gjorde mig stressad... Men... idag kände jag mig bara tvungen.. För att messet hon skrev innan, som jag inte HELLER har svarat på, skickade hon för säkert en MÅNAD sedan!

 

Jag avsa mig(om man nu kan säga så) nästa helg. Då jag har tvättid då.. och även borde försöka orka STÄDA... OCH komma igång med mat och INKÖP(!) innan hon kommer... Jag vill känna mig mentalt och emotionellt redo för en halv helgs ungänge...

... Men föreslog helgen EFTER det. Så får vi se...

Hon har dock inte svarat ännu.

 

Jag åkte iväg till stan, när klockan blev två... Bara för att promenera...

Det blev lite stressigt när jag skulle gå... Så att jag ÖVERVÄGDE inte ens någon handling idag...

 

Jag klev av bussen lite tidigare.. Och promenerade sedan till busstationen..

Träffade en buss. PRECIS. Och åkte hem igen...

En ungefär 50 minuters promenad blev det...

 

Väl hemma...

Då blev det en matlåda ur frysen... Och ett glas juice... Framför tv:n...

 

... Och jag har spenderat min dag med att se på tv... och att beta av all disk...

Det har gått JÄTTESEGT... Men någon sak åt gången... Och nu har jag bara några gamla kakburkar och juiceflaskor att diska ur... Ja, och så en kastrull.. Kanske att jag tar den idag, innan jag lägger mig... Har bara inte orkat ännu...

 

... Och så har jag skrivit ett inlägg i min textsamling... Med den STORA frågan... Den STÖRSTA frågan inom mig just nu, som startmening... "Varför LEVER jag?"... Det känns så meningslöst... Långdraget... Och jag är rädd för det tomma hålet som jag flyger omkring i hela dagarna. Att det ska finnas kvar även i framtiden. Att detta är mitt liv... Och att det ALLTID ska kännas som om jag ska lösas upp till ingenting när som helst...

 

Förövrigt har jag börjat med Acnemedlet igen... För att jag har blivit såå... bucklig, den senaste tiden... Och det gör ont...

 

... Efter kvällsmålet idag, fick jag en extra släng av ångest...

Och jag öskade bara att jag orkade göra några snabba styrkeövingar nu till kvällen...

 

Men jag känner mig lat idag. Vilket gav mig prestationsångest... ALLRA helst efter att ha ätit utöver mättnad!.. OCH... ha vägt mig imorse...

 

... Nej, jag är inte överviktig. Ligger nog på gränsen mellan undervikt och normalvikt. Precis där jag BRUKAR ligga. Så att det är ju bra... Det är nog bara hur FORT jag går upp och ner, som skrämmer mig en smula...

 

... Nu blir det lite mer tv... Och sedan, sängen..

God natt med er <3

 

 

Av D - 15 september 2015 22:02

... Jag ska nog skriva ett kvällsinlägg trots allt...

Kände inte att det var någon mening, tidigare ikväll... Och kanske ÄR det inte det heller...

"Men varför inte?"...

 

...

Dock så vet jag inte hur mycket jag MINNS... Eller hur mycket jag orkar tänka EFTER för att minnas...

... Typ ingenting, känns det som...

 

När jag kollar mitt sista inlägg på bloggen, minns jag dock att jag hade väldigt svårt att orka imorse. I förmiddags... Eller eftermiddags...

Jag hade ett stort krig med mig själv, för att jag visste att jag behövde handla. Men samtidigt inte... VILLE...

 

Jag menar. Jag har redan lite mat och sådant hemma...

Och eftersom att jag har så svårt att ens vilja äta det jag HAR, just nu.. Så var det också VÄLDIGT ångestbetingat att bestämma sig för att stressa iväg och köpa MER...

När ångesten över att låta mat ligga och bli gammalt i kylen, redan stör mig...

 

... Det blev ingen frukost imorse. För att alla matklockorna är fortfarande avstängda... Och fastän jag vaknade strax efter nio, hade jag ingen lust att äta någonting...

 

Vid lunchtid... Eller så... Blev det iallafall lite yoghurt och Granola. Och ett litet glas ProViva...

Och när klockan blev två, rusade jag iväg till bussen... Jag behövde VERKLIGEN hemifrån en stund!.. Fastän det tyngde mig en smula, att jag nu åkte iväg till STAN... och ÄNDÅ inte skulle handla någon MAT!

 

... Väl i stan, gick jag en kort promenad...

Satt en stund nere vid glassbodarna... Fast på andra sidan kanalen...

 

... Ja, just det. Höll på att glömma...

Idag var en RIKTIGT grå dag för mig. Jag kände mig rätt så nere... Och inbunden i mig själv... Vilket jag ganska ofta är, i och för sig...

Och när jag sitter där.. nere vid forsen. Vilket jag först GJORDE. Så kommer det fram en tant och frågar om hon får sätta sig och vila bredvid mig...

 

"Ja, det är klart".

 

... Hon var trevlig. Glad... Och varm...

Började lite lätt, prata med mig. Om vädret...

Och jag svarar kort. En- eller högst-tvåordsmeningar... Samtidigt som jag bara fortsatte stirra rakt ut i tomma intet...

 

Eller ja. Jag tittade ju på henne och log, de korta sekunder som min mun fortfarande pratade... Men vände sedan direkt, huvudet åt det andra hållet...

 

Hon märkte ju såklart att jag inte var så pratglad... Och sa "Jag behöver inte prata med dig. Jag ska vara tyst", med ett leende på läpparna...

"Det är LUGNT", säger jag och ler...

Och sedan blir det tyst... Tills hon ställer sig upp... "Nu har jag vilat klart :) Hejdå"...

 

Jag kände mig så... OTREVLIG... SKYLDIG, på något vis...

Trevlig tant... Men kanske inte den bästa dagen, rent socialt...

 

Satt iallafall en stund vid kanalen... Tittade på gubbarna som fiskade...

Och så kommer det fram en gammal gubbe, när jag sitter och lyssnar på musik...

En gubbe som jag inte kunde förstå vad han sa... Tror även att jag har "träffat" honom förut... Och inte heller DÅ, kunde förstå honom...

 

Jag har VÄLDIGT svårt för språk(och brytningar). Jag kan FÖRSTÅ engelska... Men jag kan BARA PRATA SVENSKA.

.. Därför blir det så svårt när någon kommer fram till mig och frågar om bussarna, på engelska... Och JAG bara kan svara på svenska...

DE fortsätter fråga på engelska... Och JAG fortsätter försöka visa... på SVENSKA!

... Ibland helt meningslöst... Men de brukar nog hitta till sist.

 

Men iallafall. Den här gubben...

Jag förstod aldrig vad han ville. Utan han fortsatte bara sin väg vidare, efter ett "hejdå"...

 

Sedan gick jag tillbaka till busstationen... Och väntade på bussen hem...

 

Väl hemma...

Jag MINNS inte riktigt...

Men det blev nog läsa lite bloggar... Kolla tv... Och dricka lite kaffe med grädde i...

 

Jag har skrivit i min textsamling...

 

Jag har ätit jordnötssmör och nutella, rakt ur burkarna...

Konstigt nog, är det lättare att äta onyttigheter än mat just nu... Vilket...

Ja, det beror nog på näringen... Jag vill inte... vara hälsosam, just nu... Försöker göra slut på alla godsaker... Och sedan ge mig på all mat...

Och jag har inga planer just NU, på att fylla på några skåp...

Börjar nog ge upp lite grann... Tröttna.

 

... Och nu på kvällen, har jag gjort lite styrkeövningar i några minuter... Vilket det kanske inte HELLER är rätt period för, just nu... i och för sig...

 

... Jag hade en ljus stund, då jag försökte hitta en tavla.. eller fler, att ha över tv:n, också...

 

Med det, säger jag nog god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 14 september 2015 21:01

... Det blev(väl) ungefär tre decilliter glass.. och en halv kopp kaffe med grädde idag...

Men dagen är ju inte slut ÄN. Inte med tanke på MINA långa nätter..!

... Så det hinner kanske bli någonting mer... Men hoppas INTE på ännu en upprepning av proppande!

 

... Och faktum är att jag har kommit underfund med en sak idag... Någonting som jag nog redan var medveten om... Men som jag samtidigt har sett förbi...

 

... Jag skyller väldigt gärna på "disken i hoarna".. Att jag inte har orkar diska... och därför inte vill fylla på med ÄNNU mer disk(varför nu DET skulle vara en "bättre" anledning)...

Men faktum är att idag när jag funderade på att ta tag i den där disken... För att bli AV med det där bombnedslaget som gör att jag, trots att jag blir stressad av det, bara är TVUNGEN att gå in dit och bli ytterligare lite tyngre inombords...

 

... Men vid tanken på att då "tag tag i det. Vänta med kaffet tills efteråt.. Och sedan äta smörgås och kanske yoghurt till kaffet"...

Ja, då kände jag bara att... "Nej, jag vill inte HA..."...

.. Jag vill liksom inte ÄTA. Det är DET som är grejen... Och mitt konstaterande blev "... Okej. Nu beror det åter på ätstörningshjärnan... Mer än på att jag har svårt att orka med vardagssysslorna(diskningen)"...

 

Och ja-a...

Kan ju alltid skylla på situationen. Att vardagarna blir hårdare i perioder... Och att jag då kommer IN i dessa perioder av att vilja svälta... Eller rättare sagt... Att INTE vilja ÄTA...

För att "svälta, det vill jag ju inte. Inte egentligen"...

 

... Och varför jag inte vill svälta...

... Mitt hår.

 

Ja, jag vet jag brukar NÄMNA det ibland. Men det kommer samtidigt inte upp lika ofta som alla mina ANDRA bekymmer gör...

 

... Men faktum är...

... Att jag blir både ledsen och orolig... Känner mig dum och onödig... "Jag vet MED mig det är jag som förstört... Och ÄNDÅ fortsätter jag".. -När jag TÄNKER på... När jag MÄRKER hur mycket hår jag tappar... Och HAR tappat!

 

... Jag hade tjockt hår, som barn...

Föddes med mycket hår... Och tappade ytterst, ytterst lite när jag växte upp...

 

.. Minns att Bästisen tappade JÄTTEMYCKET hår när hon var liten. Hon hade två föräldrar som nog inte var så bra... Mamman var ju alltid hemma. Iallafall när JAG var där... Men pappan däremot, som hade ett hus han aldrig VAR i...

Där bodde Bästisen och jag. Och jag vet att vi var där helt ensamma, dagar i streck... Och IBLAND kunde han komma hem dit i någon timme och titta till oss. För att sedan försvinna bort igen...

 

... Och hon tappade nog såpass mycket hår, på grund av näringsbrist... Eller.. Ja, någon slags blodbrist, skulle jag tro...

Och jag VET ju att det är därför jag tappar...

... Det började när jag... Något ÅR efter att jag hade flyttat hemifrån, till Xsambon...

Tappade ungefär två tredjedelar av mitt hår, under den period i mitt liv, då jag pendlade mellan att bo på sjukhus och att bo med Xsambon...

Och det håret kommer nog aldrig tillbaka... Jag kan ju bara försöka få det hår jag fortfarande HAR, att sitta kvar på huvudet...

Vilket inte fungerar särskilt bra just nu!

 

... Dagen idag...

Det BLEV lite styrkeövningar igår natt.. Eller kväll.. igen...

Jag proppade i mer än vad som skulle kunna få plats i min mage... Och till slut så började, förutom skuldkänslorna, sveket mot mig själv... och känslan av brist på kontroll, jag även må illa av allt socker...

 

Jag kom att tänka på att jag på något sätt, måste hitta någonting som jag blir mer MÄTT på, till kvällsmålet..

"Gröt", tänkte jag... Men eftersom att min hjärna... är just MIN hjärna... Så blir ett litet bekymmer... En liten UTMANING... Väldigt jobbig att hantera...

 

Jag visste inte hur jag skulle hantera "att äta gröt"... "Vad skulle jag ha till?"... "Vad är bäst?".. "Vilka alternativ finns?"... "Och hur ska jag orka verkställa det hela?"... "Hur vet jag vad jag ska köpa i affären? Vad jag ska VÄLJA?" ... "Och hur vet jag att det jag VÄLJER, verkligen är det som jag vill HA?"...

 

Nej, det kändes verkligen övermäktigt att börja med någonting nytt... "Skulle jag ens ORKA?"...

... Samtidigt som jag såg FRAM emot att börja koka gröt till kvällarna... "Det var TILLBEHÖREN som var svårt"...

 

... Jag sov oroligt inatt...

Och fastän jag hade stängt av alla matklockor, så vaknade jag strax innan nio... bland annat. Även en hel del gånger innan dess...

Men när klockan var halv nio, var jag klarvaken...

 

Klev dock inte upp... utan låg istället kvar och drog mig... Tills jag sedan klev upp runt halv elva.. kanske...

 

När jag vaknade på morgonen... Så hade jag fått svar ifrån min kontakt på kommunen...

Hon ville ringa psykiatrin och boka tid till oss...

Och man kan ju säga att det TOG ett tag för mig att skicka iväg ett "okej"... För att jag kände bara.. "Är det nödvändigt?"..."Är det VÄRT det?"... Och ".. Kommer det att sluta på något ANNAT sätt denna gången?"...

 

... Nej, det KÄNNS verkligen fel... Men jag kan ju(som vanligt) försöka ge det ett första möte och se hur det känns...

Men grejen är ju...

Min kontakt på kommunen, tyckte att jag skulle ge det fyra gånger. Ett första möte, med henne där... Och sedan tre gånger till, ensam...

... Och sanningen att säga... Sannolikheten för att DET ska hända(som jag känner NU), är lika med tre procent... Typ.

 

... Det känns helt enkelt för oöverkomligt. För stort... Och samtidigt... väldigt ONÖDIGT...

... Säger JAG... och önskar ett avslut...

 

... Jag klev iallafall upp, några timmar därefter.

La mig framför tv:n.. och såg sista halvan av MalouEfterTio... Och sedan HemTillGården och halvt som halvt, GoodWife...

 

Jag har läst lite bloggar... Och jag har gjort ett par inlägg på bloggen...

 

Förmiddagen spenderades dock med att försöka orka mig iväg för att handla... Men att samtidigt kriga med mig själv som F*N.. För att jag inte kände att jag orkade stressa mellan affären och busstationen idag...

Och jag kände bara att jag förstörde för mig själv, när jag valde att INTE handla. Eftersom att jag tvingar mig själv att leva näringsfattigt. Då jag hellre äter skitsaker.. Sötsaker.. Istället för riktig mat... "Och snart tar MJÖLKEN slut också"...

 

... Men jag tycks ju ha svårt att äta... och att äta ordentligt.. ÄVEN om jag har mat hemma, så...

 

... Jag kände mig VÄLDIGT tung och grå... Som om jag trycktes in i ett trångt svart hål...

Huvudet var tjockt... Och jag hade ont i magen, efter gårkvällens ostoppbara proppande...

 

... Eftersom att jag inte hade ätit varken frukost eller lunch idag... Och inte ville äta någonting ordentligt.. Så tog jag fram glass ur frysen... Och åt upp den.. För att sedan gå in och bädda ner mig med kläderna på, i sängen...

 

... Och där SOMNADE jag nästan, för en stund. Tror att jag åtminstone nickade till några gånger...

Och vaknade sedan, piggare och lite mer "lätt i sinnet", en timme senare...

 

Det blev ett kort blogginlägg. Och sedan att lägga sig framför tv:n en stund till...

Jag tog en halv kopp kaffe med grädde i... Och sedan tvingade jag mig själv att ta tag i disken... Dock i omgångar...

Och det kan jag säga... Det var SKÖNT att få det gjort!

 

... Nu är det rent(renare) därinne. Och istället för att gå och "titta på smutsen", gick jag istället in dit gång på gång, för att kolla "hur rent det har blivit"...

 

... Sedan har det bara varit mer tv... Titta på humörhöjaren "Vänner"...

 

Och som hela dagen, haft dåligt samvete för att jag inte hör av mig till 26åringen.. och Bästisen...

.. För att jag sviker... och VERKLIGEN inte visar att de är önskade!

 

... Visst för Bästisen... Vi har ingen särskilt bra kontakt... Och inte heller en egentlig ANLEDNING att ha det!..

Men 26åringen. Blodsband... Och ett visst ansvar att "visa att hon BETYDER någoning för mig"... Att jag FINNS här...

 

... Och fönstret är fortfarande en återkommande "skuldbild" i mitt huvud... Rädsla för fuktskador och mögel... Men ingen som HELST ork att ta TAG i det. Kontakta någon som kommer hit och FIXAR det...

 

... Det var nog DET...

Imorgon är min sista ärliga chans att handla... Ja, för att ha allt som jag BEHÖVER, hemma...

... Men jag vet inte hur det kommer att bli... Och får jag inte till ÄTANDET, vet jag inte hur VIKTIGT det kommer att kännas, HELLER...

 

... Det är ju bara håret... Och är det "bara håret"... Det hår som ÄNDÅ faller av huvudet...

Ja-a...

 

Det funderade jag OCKSÅ över idag. "Vem kan jag fråga om denne vill följa med mig och ta blodprov?"... OCKSÅ en sådan sak som känns oöverkomlig, just nu.. Att ta BLODPROV.

... Men faktum är... Jag känner INGEN som jag känner mig bekväm med att fråga.. Alternativt att ha MED mig...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 11 september 2015 21:04

Gårkvällen slutade med att jag satt på hallgolvet och bara.. gungade fram och tillbaka...

La mig ner efter en stund, på den långa mattan.. och stirrade rakt upp i taket...

Och övergick sedan till att börja göra styrkeövningar... Kanske i tio minuter bara.. eller så.

 

... Sedan gick jag och la mig framför tv:n...

 

... Jag hade stängt av alla larmklockor på mobilen igår. Alltså, mina matklockor.

För att jag tänkte inte kliva upp på morgonen och äta frukost. Och jag visste inte hur jag skulle lösa ätandet ALLS..

Det kändes liksom som "... Ne-ej.. Aldrig äta igen.."...

 

Men jag vaknade några gånger, ändå..

Under nattens gång.. Och när klockan började närma sig nio...

Jag minns att jag SOV oroligt. DRÖMDE konstigt... Vilken dröm jag kunde komma ihåg till punkt och pricka, när jag vaknade.. Men som nu... är borta...

 

Jag klev dock UPP vid nio ändå...

Såg direkt jag kom in i köket, bombnedslaget i hoarna... av disk...

... Jag stod och tvekade en stund... Och klev sedan i säng igen...

Visst hade jag kunnat äta frukost. Ta fram det som felades bland det rena i disktället, ur skåpen... "Men det blir för mycket om jag ska göra så med lunchen OCKSÅ.."... Det skulle ha blivit kaos i huvudet, liksom... Och för mycket disk att orka ta tag i sedan.

 

Jag låg kvar till sängs... fram till... Jag minns inte när... Jag minns inte hur dagen har sett ut idag, i det stora hela... Faktiskt...

 

... Men jag har skrivit och justerat lite på vita tavlan...

Jag har grubblat över att handla eller INTE handla. Försökt komma fram till NÄR jag ska klämma in en inköpsdag.. när jag inte orkar IDAG...

 

... Jag har planerat för morgondagen... Vilken nu är FULLPROPPAD!

Känns jättejobbigt och väldigt stressigt. Men känner jag mig själv rätt, så slutar det ändå med att jag uträttar en fjärdedel av sakerna.

Det viktigaste är ju ändå att få duschat.. Att tvätta kläder... Och att kämpa med att få till matrutinerna hela dagen.

 

Jag har även fått ett till mess ifrån Bästisen, som undrade om hon hade rätt nummer.. Då jag inte har svarat ännu...

.. Vilket jag inte HELLER har svarat på ännu...

Jag ORKAR helt enkelt inte några konversationer just nu. Inte med någon som man förväntas ha en nära relation till...

 

24åringen ringde mig nu på kvällen... Men jag lät det ringa.. Orkade inte prata...

.. Igen.. Ingen ork till social kontakt...

 

Annars har jag vinglat mellan att känna mig rätt så FRAMÅT.. Och med ett relativt BRA humör... Och att känna mig nere och ångesttung...

 

... Jag har inte kunnat äta någonting annat än kakor, choklad och honungsflingor...

Och jag har blivit illamående av allt socker...

 

Jag har skrivit en lista... Vilken egentligen ska poängsättas också... Får se om jag bryr mig om att GÖRA det. Eller om jag låter det vara istället...

 

Ja. Och så har jag diskat all disk.

Det kändes väldigt viktigt. Då jag måste börja med matrutiner imorgon. Och det kommer inte att ske, om det ligger disk i hoarna.

 

... Jag TÄNKTE gå in i duschen idag. Ta ett lugnande bad och sedan duscha...

Men... Jag kände aldrig ro...

Och, visst till det lugnande badet... Men duschen efteråt är inte lika... önskad...

 

... Så.

Antingen ska jag handla på söndag... Eller så blir det på måndag eller tisdag nästa vecka...

För att idag orkade jag inte...

 

... Så. Jag tror att det var allt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 9 september 2015 20:00

... Jag tar och bloggar NU, då...

Det går ingenting bra på tv:n. Och jag ska inte äta förrän om en timme...

 


Inatt sov jag. Japp, det gjorde jag....

 

Vaknade imorse, till klockan, vid nio.

Åt frukost...

Och gick sedan och la mig för att sova igen....

 

... Sedan vaknade jag igen, vid halv tolv... tror jag...

 

... Eehmm...

Om jag ska minnas dagen idag...

Vilket jag INTE tycks göra... Inte särskilt väl...

 

Jag vet jag såg på tv hela förmiddagen(dock VÄLDIGT disträ)...

.. Planerade lite för dagens handling av mat... Planerade en ny inköpsdag...

 

.. Jag åt lunch vid ettiden...

Och åkte sedan iväg till stan, vid två...

 

Stressade till affären... Och hann i rätt så god tid, handla de saker jag skulle ha...

För att sedan gå till närmaste busshållsplats.. och åka tillbaka till busstationen...

 

Medans jag stod där på hållplatsen, kom det fram en kvinna och kollade in tavlorna med busstider... Var lite osäker på hur det fungerade... Vilket jag OCKSÅ är, i och för SIG... HATAR dessa tavlor. Väldigt förvirrande och röriga... Därför buss-appen är så bra :)

 

... Men faktum är... att denna kvinna...

Det kändes så naturligt att våga öppna munnen till henne. Prata...

Inte för att jag sa så MYCKET... Men några meningar...

.. Vilket inte är så KONSTIGT, att det inte BLIR mer än så, med en person man aldrig tidigare träffat...

 

Men jag har sagt det förut... Och jag säger det igen...

"Underligt att det kan fungera så mycket bättre med VISSA för mig okända personer... Medans ANDRA får mig att vilja gå under jord.. och hjärtat att darra...

 

Väl hemma...

Jag värmde upp lite tomatsoppa och en potatis-och morotsplätt, ur frysen...

Och så åt jag...

 

Diskade lite av disken... Men sedan försvann orken...

 

Och nu, med lite disk kvar i hoarna... och en till måltid framför mig, bränner mina ögon igen...

Jag är sådär SUPERTRÖTT...

Lite smått tung i bröstet... Och jag känner mig lite sådär.. UPPGIVEN...

 

"ÄR inte livet mer än såhär?.. Eller, NÄR ska jag börja sträva efter att bli lycklig?.."...

 

... Jag låg en stund på sängen... Lyssnade på musik...

 

Och jag har läst lite bloggar...

 

... Jag har funderat över Bästisen... Och över 26åringen...

BÅDA...

.. Båda vill på NÅGOT sätt, ha kontakt... Och jag känner att jag SVIKER... För att jag orkar inte SVARA...

Orkar inte umgås eller prata...

Ja, jag orkar inte få något socialt på bröstet, just nu...

 

... Jag borde svara på Bästisens mess... Så att jag inte sviker och sårar...

Jag borde svara på 26åringens mess.. och låta henne komma hit.. Sova över... Som jag har lovat...

... Så att jag inte sviker... Så att jag inte sårar...

 

... Och, imorgon behöver jag duscha. Det stod egentligen på schemat IDAG... Men det har jag inte orkat.

Antar att den intensiva promenaden till affären, tog på krafterna.

 

... Och... det där FÖNSTRET..

Får jag det inte gjort snart, så kommer det att gnaga sönder mig.. inifrån och ut...

 

Ja.

Nu ska väl jag försöka få tiden att gå..

Äta lite kvälls"fika"...

Och sedan...

Ja, det går ingenting bra på tv:n vid nio, HELLER...

 

Men det ordnar sig.

... Blir väl lite musik, eller något...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 8 september 2015 21:12

Jag kan lika gärna skriva ett kort och fattigt inlägg om dagen, om inte annat.

Har nämligen ingenting att göra..

Det går ingenting tilltalande på tv:n(har bara baskanalerna ur antennjacket(eller vad det nu heter)... Och trots brännande ögon och pladask trötthet, så kommer jag inte att kunna sova riktigt än.

 

Dagen idag.

Jag börjar från igår...

Jag tror att jag klev upp MINST tre gånger inatt..

Först när jag gick och la mig, så låg jag bara och vred och vände på mig.. Jag var OLIDLIGT hungrig. Sådär så att det stramade och gjorde ont...

... Och ögonen, liksom idag, brände lite lätt...

 

... Hungern gjorde det omöjligt att somna. Så, efter att ha lyssnat på klassisk musik.. Japp, klassisk. Det har jag då ALDRIG gjort förut! Men igår verkade det lugnande på mig... Och jag var bara TVUNGEN att lyssna klart på låten som var, innan jag bestämde mig för att kliva upp.

 

Jag satte mig vid tv:n...

Ja. LA mig, såklart... Orkade KNAPPAST sitta :P

... Och så, innan jag gick och la mig igen, åt jag lite choklad. Så att jag(förhoppningsvis) skulle kunna somna...

 

Men jag klev upp igen, någon gång där...

Och vid det här laget, STRUNTADE jag i min ätstörningshjärna. Nu ville jag bara äta. Äta, äta.. äta. "Jag skulle ju ändå börja äta enligt rutiner imorgon... Så, lite hets spelar ingen roll.."...

 

Men det var ju klart.. Det tog emot lite grann.. Inte så JÄTTEMYCKET det faktum att jag ÅT. Utan mer att jag var mätt...

Jag tyckte att det blev lite obehagligt när jag väl började äta kakor... Och FORTSATTE äta när jag redan blivit MÄTT!..

 

Jag testade att sova, några gånger till... Och varje gång kom musiken på. Radion. Då jag inte kunde koppla av...

Den brännande känslan i ögonen, blev bara värre. Och nu den sista gången jag bäddade ner mig, var det istället för den strama hungern, den äckliga mättnaden som gjorde sig påmind...

 

... Men jag somnade...

Men sov VÄLDIGT dåligt. Vid medvetande. Och vaknade till, då och då.. Kollade klockan...

 

... Ja, just det. Jag åt frukost vid fyratiden, också. Innan jag gick och la mig för sista gången... Och någon gång vid sjutiden, var då jag somnade. Strax efter morgonens inlägg...

 

Jag vaknade för sista gången, klockan 11.11 Och klev då upp...

Satte mig vid tv:n...

Och trots den mättnad jag fortfarande kände, gjorde jag ordning lunchen till lunchtid. En bananshake och en smörgås...

 

Eemhh...

Jag minns inte riktigt...

Jag har ju varit så HIMLA trött idag... Så jag kan varken minnas särskilt mycket av hur jag har MÅTT eller vad jag har haft för FUNDERINGAR...

 

Men jag minns jag var rastlös. Gick fram och tillbaka mellan datorn och tv:n. Mellan köket och vardagsrummet...

Och att jag var för trött för att orka SITTA upp... Men för.. Ja.. rastlös för att kunna ligga stilla...

 

... Och så messade Bästisen, efter sådär snart ett år utan kontakt...

 

Ingenting emot HENNE. Det är bara sådan jag ÄR...

.. Men det har faktiskt varit SKÖNT att inte ha någon kompis på några månader. Visst för ensamheten. Att DET är jobbigt...

Men ensamhet betyder ju också.. "Inga sociala krav på kontakt"... Inga förväntningar på kärlek..

... Jag har liksom sluppit höra av mig. Sluppit fundera över vad jag ska säga... Över att hålla igång några konversationer... Eller att...

 

Ja, men jag vet inte...

Jag har ju förklarat hur jag känner, här på bloggen, några gånger förut...

Så jag hoppar det nu...

 

... Jag har dock inte svarat på hennes mess ännu...

Men måste ju såklart GÖRA det, de närmaste dagarna...

 

Vilket tar mig till ett ANNAT måste(bland hundra!)...

FÖNSTERNISSARNA.

Jag MÅSTE verkligen kontakta dem... Varje gång det regnar, mår jag så DÅLIGT för att jag är orolig för fuktskador och mögel..

 

Men det tar bara EMOT så mycket.

Jag vill liksom kunna vara borta i en HELDAG då...

Jag vill VETA när de ska komma..

.. Exakt VAD de ska göra. Eftersom att jag har möbler som jag är rädd om, i lägenheten...

 

Och så.. GARDINERNA.

Något som tar emot som in i NORDEN... Att lyfta ner dessa GARDINER.

... Det blir bara så bökigt med alla dessa små krokar och ringar som gardinen är fäst i... Dessa hakar ur sig om jag bär gardinerna fel... Och jag är rädd att tappa bort någon krok...

 

... Och sedan, för att inte TALA om att sedan hänga TILLBAKA gardinerna igen!..

Perfektionist som jag är...

 

Eeehmm...

Var var jag någonstans?

 

Ja, just det.

När klockan blev två, gick jag iallafall iväg till bussen...

Jag hade funderat mycket under förmiddagen, över det här med handlingen...

Jag är VERKLIGEN peppad.. Vilket jag inte försår VARFÖR.. "Handling.. Jättekul.. Hihi."...

... Det är nog mer det här med att gå från planerande till utförande, som tilltalar mig.

 

... Men det är ju fortfarande det här med ätandet. Vilket jag i och för sig tror att jag ska kunna få ordning på nu... "Det är bara orken som avgör.. Min styrka"...

 

Men idag berodde det mer på det faktum att jag var ALLDELES för trött för att orka stressa i tjugo minuter till affären... Och sedan STRESSA till närmaste busshållplats innan bussen går till busstationen...

... Nej, det orkade jag inte...

 

Jag var inte ens säker på att jag skulle orka mig in till stan. Eftersom att jag knappt orkade sitta upprätt. Och mina ögon brände så att de rann...

... Men jag var rädd för rastlösheten. Så jag åkte ändå. In för en promenad.

 

Väl i stan, tar jag mig en relativt kort, och stirrig promenad...

Jag var typ DÖD. Som ett spöke, där jag gick på trottoaren...

Inget socialt obehag, iallafall. Det positiva med att vara för trött för att uppfatta omgivningen..

 

Jag gick där, med musiken i öronen, och... Ja-a.. Bara VAR...

 

Och så tog jag första bästa buss, hem igen...

... Ja, jag satt en stund på en parkbänk också...

 

Väl hemma, kokade jag pasta till min köttfärssås som jag hade i frysen...

Och så åt jag...

 

Efter det, skrev jag i min textsamling. Det inlägg som jag la in här... Så då vet ni ungefär hur jag kände...

 

Därför behöver jag inte gå in mer på DET...

 

Jag diskade all disk. Lite då och då. En sak efter den andra...

 

... Och så har jag saknat min hund, som självaste F*N...

Jag kom på inatt när jag inte kunde sova, känslan av hur det skulle vara när vi återförenas någon gång...

Jag menar. Får jag med mig Xsambon på det, så vill jag VERKLIGEN träffa honom någon gång! Underbara känsla.

 

... Och ja-a...

Vet inte vad jag ska säga...

Men kanske är jag deprimerad...

 

... Men, nej. Jag är för glad för det... tror jag...

... Men livet är "skit och pannkaka", just nu. Som en av mina kontaktpersoner brukade säga...

Och jag vet inte om jag NÅGONSIN kommer att hitta tillbaka till att VILJA ha en framtid, igen...

 

... Och... DET känns inte så hoppfullt...

 

Nu blir det mer tv...

Tråk.. I väntan på att "våga testa sova"..

.. Rädd för att inte kunna...

Dumt, jag vet. Det är otfast DÅ som sömnproblemen kommer.. Eller blir starkare, iallafall.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 5 september 2015 18:03

... Nu blir det lite kvällsbloggning...

Lite tidigt egentligen... Men jag... orkar inte...

 

... Det börjar kännas mer och mer som ett misstag att kontakta Xsambon igår... Och nu är jag MER än låg...

Jag har inte diskat sedan i förrigår... Ätit rätt så dåligt...

 

... Igår natt var iallafall en...

Jag kunde inte somna. Låg bara och funderade. Och funderade...

Till slut gick jag ut i vardagsrummet och hämtade min stora perm med viktiga papper. Bland annat sjukhuspapper... Papper från gamla förhandlingar om fortsatt LPT, och så vidare. Och så dessa dryga sjuttio ark med min journal.

 

... Jag började läsa alla papper, ett efter ett...

Tills jag till slut, med bara ett tjugotal sidor kvar, klockan fyra på morgonen, la mig för att somna...

Vilket jag också GJORDE.

 

... Jag vaknade av klockan, imorse. Men eftersom att jag inte hade diskat.. och hoarna var fulla med disk, så såg jag ingen anledning att kliva upp och äta... För att, jag vill diska det första, innan jag ger mig själv ÄNNU mer arbete och rörigare sinne!

 

... Jag låg kvar...

Halvsov fram till klockan tolv. Då jag klev upp och la mig framför tv:n istället...

Men jag mådde inte bra...

Deppig. Frustrerad... Och jag kunde se bilder från alla sjukhushändelser. Känna känslorna jag hade när läkarna frågade ut mig.. och "trampade på mig"...

Jag kunde känna vad jag kände när jag "utsattes" för en det ena en det andra. Hur det tjafsades.. Och hur jag kunde se allting från två håll.. Deras och mitt...

Hur jag kände när mina argumentationer inte gjorde skillnad... När jag inte fick bestämma själv över vart jag skulle vara. Hur jag skulle sitta... Eller vem jag ville ha i närheten av mig...

 

Jag påmindes om hur dåligt jag betedde mig.. och hur jag gjorde läkarna förvirrade... Utan att bry mig om att förklara för dem hur saker låg till...

.. Inte för att jag tror att jag KUNDE. Jag menar. Jag är förvirrad NU. Och jag var förvirrad på SAMMA sätt, DÅ. Men att ligga INNE och inte ha något val. Att få känslorna "placerade" inom sig och möta någon annan som trodde de kunde läsa mina tankar BÄTTRE än jag själv...

Att inte själv få avgöra hur man MÅR...

 

Ja, det var hårdare. Svårare att hantera, helt enkelt. Än vad det är nu. Nu när jag själv är den enda som tror mig veta eller inte veta. Som analyserar... Och som försöker hitta rätt.

 

Jag fortsatte iallafall läsa igenom RESTEN av läkarnas anteckningar IDAG... Och jag kan ju säga... OJ, vilket dribbel!..

.. Och det är ju klart... Jag skäms ju lite över det. Över hela situationen.. Och hur jag tvingade dem att agera...

.. Den sidan av mig som känner, och även kände DÅ, att jag mår BRA... DEN känner väldigt mycket skuld och skam, såhär i efterhand. Och gjorde det även DÅ.

Därav(en av anledningarna till) mina svårigheter att hålla mig på sjukhuset om chanserna sågs... att INTE göra det.

 

... Men det FANNS också några sidor i journalen, som jag inte alls kan läsa. Jag menar. Jag kan tåla andras spekulationer i mitt mående. I hur jag tänker och känner. Fungerar. För att där handlar det ju om uppfattningar. Och man får tycka och tro som man vill... De ville ju bara hjälpa, liksom...

 

Men dessa sidor...

Tror att det var två A4-sidor med text. Där min kontaktperson som jag lärde mig lita på(den sista kontaktperson jag hade som inlagd).. pratar med en läkare om mig...

 

... HON uppfattar ju mig på ETT sätt. Och alla andra, på ett annat. Inga konstigheter med det. Hon var ju den enda jag kände mig trygg med...

Men det hon sa. Det hon berättade...

 

För det första, tycker jag nog att jag kunde ha fått ett förvarning om att ALLT jag säger till henne, kan hon sedan föra vidare... För att.. Det hade jag kanske "bordat" förstått... Men jag hade inte en TANKE på det...(Samma sak när personalen snodde mina texter utan att jag visste.. Får de GÖRA så? Desperata, kanske.. Kan jag iochförsig förstå).

 

För det första, var det mycket faktafel. Hon la till namn på syskon, som inte fanns... Hon la till diagnoser som i familjen, inte existerar... Och diagnoser som ändå fanns(finns), hamnade på HELT fel syskon...

 

Och sedan, också vissa saker som hon nog säkert TRODDE att skulle hjälpa mig om hon "överdramatiserade", om man nu kan säga så... Men som egentligen bara beskrev mig som HELT fel personlighet...

 

... Men hon SÅG mig som sitt barnbarn. Sa hon...

Och jag antar att hon ville mitt bästa...

 

Men vilket fall, så klarar jag inte av att läsa igenom dessa sidor. Då jag känner mig sårad och sviken, när jag läser alla dessa fel... Och att man ändå pratar fritt, två A4 i rad, om en sak som man inte ens kan hålla koll på vad som egentligen hade blivit sagt...

 

Hmmm...

Efter att ha läst klart, försökte jag titta på lite tv. Jag åt lunch. En matlåda ur frysen. Dock väldigt knapp. Då den blev kvar sedan tiden då jag ville äta så lite som möjligt...

 

Och sedan gick jag och bäddade ner mig i sängen... Klockan var fyra...

Så, antagligen läste jag alltså dessa papper, EFTER att jag hade ätit lunch...

 

Jag kände tårarna trycka mot ögonen... Jag var frusen... Och jag ville bara bort...

Jag är klar... Orkar inte mer utan framtid...

 

.. Jag borde känna när jag läser allt det där... Eller när jag pratar med Xsambon och åter minns...

Jag borde känna mig lättad och stolt över att jag faktiskt tog mig IGENOM allt det där... Att jag till slut lyckades FLYTTA från Xsambon och sedan inte har lagts in något mer på sjukhus sedan dess...

 

... Men jag vet inte... Det HJÄLPER ju inte.. om jag inte kan känna att livet kan bli bättre...

För att, faktum är. Jag är ALLDELES för samma person fortfarande. Hade jag fortfarande bott i lägenheten. Hade jag fortfarande haft Xsambon och hunden... Hade jag FORTFARANDE känt av kraven från soc...

... Hade jag aldrig flyttat..

Ja, jag vet inte om jag hade LEVT fortfarande då. Eller hur många FLER av dessa evighetsinläggningar jag hade utsatt mig för!

 

... Och jag... Ja, jag ser ingenting gott längre fram...

Mitt förflutna jagar mig... Och min framtid FLYR ifrån mig...

 

Jag klev upp...

Kom på en idé...

Jag satte mig vid datorn och skrev ett brev... Till min familj...

"Jag MÅSTE skaffa mig fler alternativ", tänkte jag...

 

Jag beskrev för dem hur jag upplevde hela min situation som barn. Hur jag mådde och vad som hände "förbi deras ögon"... Fortsatte berättelsen uppi åren... Och avslutade sedan med situationen med Xsambon.

Bara lite kort. Sådär sex A4-sidor...

 

... Men det brevet ska inte läsas. Eller det ska läsas. Men bara när situationen talar...

Det är mest en trygghet till mig själv. En förklaring jag vill att de får...

... Inte heller någon ursäkt för vad som skett...

 

Sedan blev det trots allt lite middag...

En smörgås från igår, som jag hade i kylen. Och så lite smoothie som blev över efter lunchen igår...

 

... Godiset har legat framme hela dagen. Då jag vill äta någonting, utan att behöva diska...

Men jag har inte ätit av det... Är nog inte säker på att jag VILL.. Då jag kommer att få känslan av att jag hetsar.. Eftersom att jag inte borde äta just godis...

Och mitt mående till det, kommer att förstöra mycket. Känns det som...

 

Jag har funderat en del över ätandet.

.. Allt börjar glida mig ur händerna, just nu...

Sinnet känns gråare. Hjärtat tyngre att bära... Och själen, den försöker banka sig ut... Fly den dåliga miljön...

Och jag... Ja, jag vill helst inte bli glad. Inte utsätta mig för glädje och skratt... Vill undvika sådana situationer...

 

... Disken blir med största sannolikhet inte diskad idag heller...

Och att handla mat imorgon, börjar kännar mer onödigt än nödvändigt...

 

... Får se om det blir något kvällsmål idag.. Kanske proppar jag i choklad...

 

Annars.

Tv, tv, tv.

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards