... Jag fryser. Trött...

Och jag vill bara göra natt...

Har bestämt mig för att inte proppa idag. Trots en del ångest... och pressade känslor...

... Efter gårnattens inlägg, satt jag kvar vid datorn en stund. Spelade Mahjong, bland annat...

Sedan så gick jag och la mig...

Tror att det var ungefär två eller tre timmar kvar tills jag skulle gå till bussen, då...

Men jag tampades med jobbiga känslor. Krigade med mig själv... Och jag kunde inte sluta rabbla samma tanke... Samma överenskommelse.. om och om igen...

... Men jag somnade till sist. Halvsov. Vaknade då och då...

Tills jag vaknade för sista gången, vid fem i sju... Och då klev upp och gjorde mig iordning...

Tills larmet ringde vid sju...

Det var frost ute.. på backen... Vilket fick mig att komma ihåg att ta på mig sockor över strumporna. Då jag bara har sandaler på fötterna... Äger inga riktiga skor, som det ser ut nu...

Och mössa och vantar... För första gången i höst!

Jag stod och väntade på busshållsplatsen, i ungefär tio minuter. En kvart, kanske...

Och när klockan blev fem över halv åtta, klev jag på bussen "som dagens första passagerare", som chauffören sa...

... Väl i stan, hade jag ju redan under NATTEN, bestämt mig för att jag skulle PROMENERA medans jag väntade på bussen. Eftersom att jag fortfarande skulle vara MÄTT efter nattens proppande...

Så DET gjorde jag...

.. Jag gick ner till kanalen...

Det var frost på backen... Och solen hade precis börjat värma med sina trötta strålar...

... Det ingav en viss glädje... Och ett visst lugn...

Jag ställde mig och tittade ut över vattnet. På fiskarna som hoppade på ytan på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt...

Det var MASSVIS av dem. Och VART man än tittade, kunde man se MINST tre fiskar hoppa på vattenytan på en och samma gång...

... Men efter en stund, blev jag ändå rastlös...

Så jag gick en kortare omväg tillbaka till busstationen... och satt på en bänk och väntade den sista timmen...

... Bestämde mig, efter en del vägande fram och tillbaka, för att ändå köpa mig en kopp kaffe, vid nio när Pressbyrån öppnade...

*Vänta.. Vänta... Och vänta ÄNNU längre*...

Tills jag kliver på bussen... och drar FEL kort i automaten. Vilket innebar att jag åkte GRATIS på en sträcka där jag egentligen skulle BETALA...

"Men jaja. Skit samma"...

.. Det orkade jag inte bry mig om.

... Väl hos mina föräldrar, blev det precis som jag trodde...

Mamma och jag småpratade lite, medans mamma förberedde för dagens familjesammankomst... Och pappa var och sysslade med annat på SITT håll...

... Men jag blev fort övertrött... Och orkade bara hålla igång och prata en kort STUND, innan jag blev sittandes på en stol i köket. Gjorde mamma sällskap. Men SA inte mycket...

Svarade i princip bara på tilltal. Och sa någon mening då och då.. När det föll mig in...

Och tröttare BLEV jag!

När väl pappa hade kommit upp från källaren... så var jag såpass trött, att jag bara satt och stirrade rakt ner i golvet...

Jag orkade inte flytta ändan från stolen som jag satt på... Och jag brydde mig inte om när mamma och pappa, båda gick in i vardagsrummet för en stund... Och jag blev kvar ensam i köket...

... Men det var ju ingen DÖRR emellan... Så, särskilt ENSAM var jag ju egentligen inte ;)

... Dock så blev jag piggare igen, när 22åringen och hennes sambo, och 24åringen kom.

Fler än så, BLEV vi inte. Vilket var skönt.

Det blev alltså pappa, mamma, jag, 22åringen med sambo, 24åringen, och 15åringen.. idag.

.. Lagom.

... Det blev mat...

Ja, just det ja. Mamma, pappa och jag, pressade in en liten lunch innan de kom idag, också...

Men... GUD vad jobbigt jag hade det att proppa i mig en macka!

Det var både tröttheten... Bristen på energi... Och det faktum att jag fortfarande var mätt efter NATTEN, som gjorde att det tog längre tid än vad jag NÅGONSIN brukar ge det, att äta upp en smörgås!

... Men iallafall.

Det blev räkor, kräftor och paj, när syskonen kom...

Dock åt jag nästan ingenting... Blev bara såå MÄTT på de två små pajbitar jag drog i mig...

... Och vid det här laget, hade jag åter tappat energin nästan HELT, till att orka prata...

Satt mest och stirrade rakt ut i tomma luften.. Över bordet fullt med mat... Och föräldrar och syskon som pratade kors och tvärs...

... Vi förflyttade oss till vardagsrumssoffan, för en stund...

.. Jag och syskonen...

... Och sedan blev det fika runt matbordet...

Kaffe och te med grädde i, för MIN del... Och även lite chokladpudding... Vilket idag var GOTT... Fastän jag inte annars brukar tycka om det...

... En liten spets av en äppelkaka som 22åringen hade bakat, lyckades jag OCKSÅ trycka i mig...

Men både kaffet och te´t kändes överflödigt... "Jag hade inte PLATS för mer"...

... Sedan blev det dags för att fixa med HemligaTomten. Vilken anledning vi EGENTLIGEN samlades för...

Vi drog våra lappar. Diskuterade... Ja, mest DE(Jag var så gott som borta)... Huruvida alla skulle tilldelas ALLAS önskelistor. Eller ifall man bara skulle FÅ den, vars PERSON man skulle köpa till...

... Jag fick såklart den personen som jag känner ALLRA minst... 22åringens sambo...

Vilket nu, sålänge som jag är såhär TRÖTT, ändå känns okej... Orkar inte KÄNNA någonting annat just nu...

... Jag och 24åringen packade sedan in oss i 22åringens och hennes sambos bil. Och blev skjutsade in till stan...

Jag följde med 24åringen upp i hennes ÖVERSTÖKIGA lilla, lilla lägenhet... och pratade lite med HENNE, medans jag väntade på min buss hem...

... Jag berättade för FÖRSTA gången, för någon annan än XSAMBON(som följt hela min resa) om tiden som var en del av de VÄRSTA i mitt liv...

Bara lite på ytan, såklart. Då jag inte vill dra in min familj i vad som EGENTLIGEN hände i H*vetets stad, för mycket...

.. Berättade för FÖRSTA gången, för någon, om vilken inverkan en tvånginläggning på sjukhus, kan ha på en människa. Vare sig man mår relativt BRA innan... eller JÄTTEDÅLIGT...

Sådant som man bara tidigare har kunnat prata med MEDPATIENTER om... Eller Xsambon!

... Men som sagt, bara på ytan... Och att prata gav mig ångest. Jag blev tung inombords... Undrade om det var rätt att "avslöja" den sidan av mig... Den TIDEN i mitt liv. Situationen... Helvetet...

Men jag höll gott humör... "Det kändes ändå bra.."

Och när klockan blev halv åtta och min buss skulle gå om fem minuter, lämnade jag hennes lägenhet.. och begav mig till busshållsplatsen runt hörnet...

Redo för att åka hem...

VÄLDIGT redo för att åka hem!

Försöka koppla AV... SOVA...

... För att jag blir stressad när jag TÄNKER på...

"Jag måste somna inatt. Sova imorgon natt... För att på måndag blir det hårda tag... INTENSIVA timmar tillsammans med 26åringen och hennes ÖVERAKTIVA hundar!"..

... När jag kom hem, ville jag BARA blogga av mig.. och sedan gå och LÄGGA mig. SOVA.

Eller iallafall FÖRSÖKA sova. Koppla av...

Men jag såg att finalen av Spring, började fem minuter tidigare än vad jag kommit in ordentligt...

Så jag var bara TVUNGEN att se på den först...

Även om jag HELA tiden LÄNGTADE efter att den skulle ta SLUT. Så att jag kunde få SKRIVA någon gång...

... Och nu är frågan...

"Ska jag lägga mig på soffan.. För att SLIPPA vrida och vända på mig. Stirra... och låta tankarna rulla... För att sedan likt FÖRBASKAT kliva upp IGEN?".. "Eller ska jag satsa på att bädda ner mig i sängen DIREKT. Och ge mig själv chansen att somna på en GÅNG?"...

... God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...