Jag har, sedan några dagar tillbaka, börjat känna att jag har tröttnat på kvällsfikat. Att varje kväll, äta sött och onyttigt. Fastän jag knappt smakar på det. Utan bara äter det för att ett kvällsmål ska ätas.

Jag har börjat längta efter frukt och grönt. Att få äta någonting friskt och saftigt. Men jag har aldrig riktigt känt att jag kan få det att FUNKA...

 

Jag menar. Att ÄTA det, kan jag ju såklart få till. Det är ju inte annat än att äta kakor och godis...

Men det är just att KÖPA det. Att veta hur MYCKET jag ska köpa... Och att kunna dela UPP frukten... SKÄRA den.. Utan att för DEN sakens skull, behöva äta upp allt på en gång...

 

Det är det här med hållbarheten som är kruxet...

Godis och kakor... Inga problem. Jag kan ta en liten bit här och var, från både godis, glass och kakor...

Men med frukt... Inte lika enkelt...

Då blir det svårt att veta hur mycket man ska köpa... Och att variera sig blir svårt... Om man inte köper kanske en av varje frukt och grönsak... Men de större frukterna blir ju ÄNDÅ för mycket frukt för att kanske hinna göra AV med, då...

 

Men nu har jag tänkt... Att om jag vågar testa, så ska jag chansa på en mängd frukt och grönt, och sedan göra smoothies.. Men då hoppas på att den HÅLLER i åtminstone ett par, tre dagar i kylskåp...

Då får jag i mig lite olika frukter och sådant under en kväll...

.. För att, att BARA äta en eller två frukter rakt av... Det känns lite tråkigt...

 

Men iallafall..

Till min dag...

Idag har jag haft en dag i smärta... Inte BARA på grund av att tv:bänksnissarna ger mig en massa bekymmer och ovisshet att bära på... Otrygghet..

Utan mest på grund av att jag nu ÄTER bättre. ÄTER BRA... Vilket innebär att nu RödaVeckan blir mer smärtsam... Iallafall TROR jag att det beror på det. För att jag har inte upplevt denna smärtan på flera, flera MÅNADER...

 

... Den gjorde inte JÄTTEont... Men det var ändå såpass att den sänkte mitt humör. Gjorde mig trött... Och fick mig att GUNGA i soffan. Där jag låg och kände mig för stressad och tankemässigt blockerad för att orka någonting ALLS...

 

Jag kunde inte få fram en TANKE... Och att lämna hemmet, eller få någonting ALLS gjort.. Som att skriva ett mail.. Gå till affären... Eller skriva ner mina känslor på ett sådant där kort som jag brukar lägga ut på bloggen...

 

.. Nej.. INGENTING orkade jag.

 

Morgonen började som vanligt.

Klev upp till klockan. Åt frukost... Och klev i säng igen...

Klev upp och satte mig vid tv:n, vid halv elva...

Åt lunch vid tolv... Ja, strax därinnan. Som vanligt...

 

... Och funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle pallra mig iväg till stan eller inte, för att handla mat.

Det var TRE varor... och jag kände oro inför det samtal jag väntade på. Kände inte att jag hade RON till att åka iväg. Lämna hemmet... Och började då istället fundera över.. ÖVERVÄGA att för första gången sedan jag började äta ordentligt, ta handlingen på butiken här i BYN istället..

... Det var det värt, när det var så lite som skulle inhandlas...

 

... I takt med att jag började få allt intensivare värk i magen, blev mitt beslut också mer självklart...

Jag ville inte lämna hemmet... Inte känna onödigt obehag i stan. Inte känna mig stressad för att jag ville tillbaka hem, snabbare än vad det var möjligt...

... Inte för någonting som jag kunde få gjort här... och sedan bara vila bort värken, i soffan...

 

... När klockan blev två, och mina program på tv:n, var slut.. Så gick jag en snabb promenad till affären. Vilket lättade på värken en aning. Så att jag slapp gå dubbelvikt iallafall..

... En kort omväg tillbaka hem. Bara för att slippa möta grannen igen, som jag mötte på vägen ut. Ja. Promenaden till affären, är såpass kort, att jag inte var SÄKER på om hon ens hade hunnit lämna OMRÅDET.. Och idag hade jag ÄNNU mindre lust att möta någons blick eller öppna min mun, än annars!

 

Hem.

Och ligga och krampaktigt gunga i soffan. Då jag inte hade någon alvedon hemma. Har aldrig köpt.. och vet inte hur man köper. Apotek eller affär..

Men jag ska kolla upp det... Visst klarar man värken.. Men onödigt, om man kan slippa.

 

Jag...

När jag kom hem, hade jag så ont.. Så att då STRUNTADE jag i mina regler kring rutiner. Jag kunde inte hålla mig till schemat och vänta in middagen. Inte idag. Idag då jag kände en smärta utan dess like.. Och varken kunde känna hunger eller mättnad... Kunde inte urskilja dessa. Och när jag INTE åt, var jag hungrig.. När jag åt, blev jag vid första tuggan, mätt..

 

... Så.. Jag tog mig en glass. Klockan var snart halv tre.. Och trots att det smärtade en del, psykiskt. På grund av att jag kände att jag svek mig själv. Misslyckades. Att jag var OROLIG att inte lyckas hålla på rutinerna och därmed känna mig besegrad och åter sluta äta..

.. Så BEHÖVDE jag den där glassen...

 

... Smärtan fortsatte..

Fortsatte utöver middagen.. Fortsatte... Fortsatte och fortsatte...

Jag blödde inte rikligt... Jag blödde ALLTID rikligt förr... De första åren... Ja, faktiskt enda fram till jag blev 25...

 

.. Jag VET inte om det beror på mina problem med ätandet... Eller om det beror på att det har ändrats med tiden... Men jag HOPPAS ju såklart på det sistnämda... För att GUD vilken jobbig tid jag hade i skolan!

 

... Nej. Utan nu var den bara SMÄRTSAM.

... Såpass smärtsam att jag gick och la mig. Jag FRÖS... Bäddade ner mig under täcket, med kläderna på...

... Jag skickade iväg ett mail till Tv-bänksnissarna, efter mycket om och men.. FASTÄN jag egentligen inte orkade...

Men oron gnagde inombords.. och jag kunde inte sluta undra... "Varför kan jag inte se vart min beställning befinner sig?".. "VARFÖR står fortfarande min orderstatus på "beställd", när jag fick mess om att den hade skickats, för flera DAGAR sedan?".. Och "VARFÖR ringer inte leveranssnubbarna?"..

 

Så jag mailade...

Och somnade sedan bort i en timme...

HIMLA skönt.. Och när jag vaknade, hade jag inte längre ont..

Det kändes som en ren lättnad. Och jag log för en sekund..

Innan jag klev upp. Satte på tv:n igen... Och kände hur värken la på sig lite igen... Men inte ALLS så att jag led av det..

 

Och jag kände mig bara så UTVILAD. Jag kunde TÄNKA igen! Jag kunde KONCENTRERA mig på saker...

 

... Och ja-a...

Det blev tv...

Kvällsmål.. Fika...

... Och så blev det lite tid framför datorn...

Nu till kvällen, mest för att läsa på om smoothies.. och försöka komma fram till VAD och hur MYCKET frukt och grönt jag skulle behöva.

 

... Och så råkade jag precis nu, innan jag började skriva, hitta "min hund" igen... UNDERBARA valpar. Och jag kände DIREKT att någon av DESSA, var rätt...

Men samma igen då... Det går inte riktigt ihop med mig och mitt liv just nu... Och ekonomin tillåter det antagligen inte heller... Vet dessutom inte om jag är redo.. eller ifall pressen skulle bli för stor.. på grund av en aldrig stilla perfektionisthjärna.. så att jag närapå drar mig själv ner i graven igen...

 

... Nej... Tror jag måste vänta med hund...

Jag håller ju PÅ att bli starkare nu..

.. Så liksom med praktiken, måste jag jobba mig långsamt mot målet...

Men NÅGON gång... NÅGON gång vill jag ha hund igen... DET är ett som är säkert ;D

 

God natt med er <3

 

 

... Imorgon kanske de ringer.. Kanske. Kanske inte...

Och jag tycker inte om att inte veta.. Tycker inte OM att ha det framför mig. Att veta ATT det kommer att ske, men inte NÄR. Att inte veta hur det kommer att GÅ... Och att tvivla på mig själv i den situation som jag oundvikligt har framför mig..

 

Jag är trött. Idag är jag OLIDLIGT trött. Samtidigt som jag, hela dagen, har känt att jag måste GÖRA någonting för att orka med.

Livet är tråkigt, och jag börjar känna ett behov utav den där praktikplatsen igen... Kanske är det dags nu, då? Kanske är jag REDO när jag börjar känna att de nya rutinerna med inköp och matlagning. Matrutiner.. börjar bli för LITE för att hålla mig aktiverad? KANSKE skulle allting hålla samman, FASTÄN jag låter någonting på sidan om, ta tid från min vardag?..

 

... Frågan är om jag vågar chansa. Vågar jag HOPPAS på att jag klarar av att hålla samman mitt liv.. Min vardag.. Om jag ska börja fokusera på praktik OCKSÅ? Vågar jag hoppas på att jag kan få ihop det med att lyckas fortsätta ÄTA regelbundet, om jag samtidigt ska kunna vara HEMIFRÅN mer än tre timmar under en dag?

 

... Andra klarar det ju... Så varför inte jag?

... Funderar vilket fall, på att kontakta Jobbcoach. Men innan jag GÖR det, måste jag ha någon slags plan. Jag kan inte höra AV mig och sedan bara... Ja, få lika svårt som INNAN, att ge praktiken en chans...

 

Det smärtar dock en del att riskera allt, nu när jag precis, för första gången på ÅR, har lyckats få till det.

Men NÅGON gång, MÅSTE det ju SKE... Och NU kanske är lägligt. Då jag börjar må dåligt av RASTLÖSHET igen.

 

Dagen... 

Jag minns inte när jag skrev sist... Men jag TROR inte att det blev något kvällsinlägg i fredags kväll... Inte igår heller...

Fredagen kommer jag inte ihåg ALLS, utan att försöka tänka efter. Inte en GREJ.

 

... Men igår var jag iallafall...

Morgonen började som vanligt.

Jag klev upp till klockan, vid åtta. Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen... Men den här gången...

Nej, förresten. Det var i FREDAGS som jag inte vågade somna OM när jag hade lagt mig. Ifall att de skulle ringa.. och jag skulle missa det...

 

Men iallafall.

Jag klev upp igen sedan... någon gång.. Halv elva, kanske..

Satt väl vid tv:n eller något. Väntade på att mamma och pappa skulle höra av sig. Jag visste inte NÄR de skulle komma. Bara att det var "runt tolv"... Så jag väntade. Struntade i lunchen. Eftersom att jag inte visste när jag skulle behöva avbryta den. Eller om jag ens skulle hinna BÖRJA.

 

Klockan tolv, messade de och sa att de stod utanför..

Och nu bar det av till hamnen för att äta glass. 14åringen, mamma, pappa och jag, skulle möta 22åringen i hamnen.. Vi skulle äta glass. och sedan skulle vi vidare till en marknad...

 

Trippen BÖRJADE med en promenad, i sökandet efter den glass vi alla saknade... Vilken inte längre fanns NÅGONSTANS. VART vi än frågade, skickade de oss vidare... Alla glassbarer trodde den andra hade...

Det började småregna lite, och när de flesta av oss blev hungriga, bestämde vi oss för att "nöja oss med glassen som fanns"..

 

Vi satte oss och åt glass under tak, medans regnet började ösa allt kraftigare...

Sedan for vi vidare..

22åringen och 14åringen lockade med mig i 22åringens bil... så att jag fick joina DEM i deras OMTUMLANDE ride.. Istället för att åka i pappas trygga bil :P

 

... Det var MINST sagt skakigt. Och min syster som ännu inte känner sig HELT bekväm i situationer i bilen, som hon inte är VAN vid, blev vissa stunder, väldigt stressad och nervös..

Men förutom det, fick vi lite tid att prata skit, bara hon och jag... Ja, 14åringen vaknade upp ifrån sin mobilskärm ibland också :)

 

När vi kom fram till marknaden, regnade det inte desto mindre...

Och mamma fick sig en och annan kalldusch i nacken, av dessa plasttak som stånden har :P

... Vi gick runt lite. Jag hängde mest efter som en svans. Orolig för att tappa bort alla. Inte vandrar vuxna JAG iväg ensam inte :P

 

Jag gick mest tillsammans med 22åringen och pratade. Tittade på saker... Men utan att ha någon större lust att KÖPA något. Jobbigt när man bara har kort att betala med...

Och så regnade det ju... Att handla, blir det FLER tillfällen till ;).. Även om det såklart var BILLIGARE igår.

 

23åringen gick runt och provsmakade ost på hela marknaden. 14åringen skulle ha både varmkorv, munk, sockervadd och brända mandlar... JAG blev bjuden på en munk av 22åringen... Och så stod vi(de andra) och pratade med 23åringen(som nu ska börja kallas 24åringen) som stod som försäljare av tv:abonnemang där igår...

 

... Ja-a... Och när alla var blöta, trötta och frusna, satte vi oss i bilen för att åka hem igen. 22åringen åt sitt håll... och vi andra, åt det andra..

 

... När 14åringen fick höra att vi måste åka en OMVÄG för att kunna skjutsa hem mig, fick han mig att åka med DEM hem istället...

Egentligen hade jag ju hellre velat åka hem. Jag var blöt. Trött... Och jag visste inte när röda veckan skulle sätta in... Och det faktum att jag har MAT hemma, som blir dålig...

 

... Ja-a... Men jag gjorde det ändå. En natt skadar ju inte... Och så blir det ju film med mamma och pappa(och i det här fallet, 14åringen) på kvällen ;P

 

Förutom film, blev det även hämtmat från pizzeria :D

 

... När vi hade fikat och sett på film, la sig alla för att sova. Även jag... Men jag kände mig så spänd hela natten, att jag inte fick en BLUND, förutom den lilla oroliga sömn som jag fick på morgonen..

Klev sedan upp klockan halv nio, då mamma kom in i köket och pappa klev upp...

 

Vi åt frukost... Och sedan var det bara att vänta på att mamma och pappa var redo att åka. Jag skulle nämligen få skjuts till stan. Och sedan skulle jag ta bussen därifrån vi halv elva...

 

... När jag kom hem... Ja, det var skönt.

Jag började småplocka lite. Slänga sopor...

Och sedan blev det lunch vid tolvtiden, som vanligt...

 

Jag har sett på lite tv...

Jag har haft tråkigt. Haft ångest... Antagligen till viss del på grund av det...

Och så har jag(också på grund av det) börjat röja i sovrummet. Vikt ihop kartonger. Rivit och klippt SÖNDER kartonger... Och helt enkelt strukturerat upp den röra som var, till en strukturerad röra...

 

... Jag har varit stressad... ÄR stressad. Orolig inför morgondagen. Då jag helst vill åka IVÄG då, för att handla.. Men samtidigt VET att de eventuellt kommer att RINGA imorgon, tv-bänksnissarna..

Jag BEHÖVER ju svara på det, för att kunna få hem min tv:bänk. Men samtidigt är det ingenting som jag ser FRAM emot. Och att då riskera att de ringer när jag befinner mig i en otrygg eller STRESSAD miljö...

 ... Ja, det gör ju inte saken lättare.

 

Jag är orolig att glömma tid och datum, direkt de säger det. Att inte se tillfälle till att skriva NER det...

Att TRO att jag kommer ihåg det, men att det sedan när jag lägger på, ska vara borta...

Eller att jag minns det. Skriver ner det efter att jag har lagt på... Och sedan börjar tvivla på att jag kommit ihåg rätt...

 

Jag vill bara ha det överstökat.. Men jag BÄVAR inför när de ringer...

 

Min syster, 26åringen, messade mig igår, förresten. Igår kväll. Jag svarade efter en timme ungefär... Ja, klockan kvart i nio...

Och nu, efter mer än ett dygn, har hon inte svarat..

Det är ju SKÖNT på sätt och VIS. Då jag faktiskt känner mig PRESSAD av alla sociala situationer som uppstår framför mig hela tiden...

Men jag måste ändå undra... VARFÖR?

 

... Jag kan inte låta bli att undra om hon har fått reda på att jag inte hållit vad jag lovade genom att berätta för våra föräldrar om att hon och jag har TRÄFFATS... Och att hon därför är SUR... Eller om hon bara har missat messet...

 

... Men jag väntar.

Hör hon av sig, så hör hon av sig.

 

... Jaja. God natt <3

 

 

Okej. Snabbt då. Jag är så trött att jag skulle kunna somna sittandes...

 

... Idag har varit en dag, känns det som, UTÖVER det vanliga, med funderingar och osäkerhet. Tvivel. Jag tror att det BÖRJADE fel, helt enkelt... Eller så blir det bara jobbigare och jobbigare. Tyngre och tyngre, ju längre jag håller på...

 

Jag vet inte om jag orkar ta upp alla mina tankegångar. Eller rättare sagt, de FÅ tankegångar som rullat hela dagen.. Idag.

... Eller.. ORKAR, det gör jag väl. Men vet inte om jag VILL...

 

Men jag går igenom dagen och så får vi SE vad som kommer med och inte. Helt enkelt.

 

Jag antar att dagen började som den brukar göra. Klockan ringer för frukost. Jag äter och diskar. Och går sedan för att somna om i ett par timmar...

 

... Drömmer fortfarande konstigt jobbigt om nätterna... Eller om det är morgonarna...

 

... Jag åkte iväg till stan efter lunch. Då jag skulle handla mat idag. Mest fylla på yoghurt och mjölk, och sådär...

Vilket jag by the way, låg halva NATTEN och funderade över. Räknade på.. Och ältade... "Vad behövde jag och vad inte? När skulle jag HANDLA nästa gång? Vilka dagar ville jag slippa?.. Och hur länge räcker vad?"...

 

Jag klev av bussen till hälften, mellan busstationen och affären. Och så gick jag tillbaka.. mot affären. Stressade... och mådde rätt så DÅLIGT bland hyllorna... Jag hade GOD tid på mig. Kanske FÖR god... Men jag kände mig bara allmänt stressad, och nervös i situationen... För mycket varor. För stressig miljö... Och en beslutsångest som jag inte kände att jag hade tid eller ork att hantera..

 

... Utan jag sprang bara omkring som en yr höna, och tänkte.. FÖRSÖKTE tänka. Resonera och...

Ja-a... Men tankarna rusade mest. Och det mesta av det jag skulle ha, rycktes ner i kundkorgen. Beslutsångesten till trots...

 

Och så kom osäkerheten. Kunskapsfrågan i det hela... Tvivlet... Kände mig vilsen och förvirrad... på något sätt... Och jag blev frustrerad över brist på information.. Vilket man i och för sig kan FRÅGA om... Men jag tycker nog ändå att en liten skylt inte sitter ivägen...

 

Fortfarande stressad. Men ändå med ett beslut taget.. gick jag funderandes. Kluven och med problemlösning i min förtvivlade hjärna, tillbaka till närmaste hållplats och väntade på bussen...

När jag stod där, FORTSATTE jag fundera. Känna mig kluven för mitt val... och med en tung känsla inombords som menade på att jag inte visste hur länge jag skulle orka... När jag inte kan.. När jag inte VET... .. När jag inte orkar lära mig...

 

... Hur länge jag skulle orka känna denna osäkra känsla... Känna mig otillräcklig... Hur länge jag skulle orka låta min hjärna hålla igång...

 

Flera DAGAR med denna vardag... Det är DÄR jag tvivlar som mest! Jag klarar idag. Jag orkar imorgon också... Men tänker jag LÄNGRE, så...

Jag får helt enkelt låta BLI det... Undvika att förvandla min positiva framgång till en MARDRÖM...

 

Jag sökte iallafall lite info, där jag stod och väntade i det lätta regnet...

Sökte EN gång... Nöjde mig för stunden. Sökte nästa minut igen... Nöjde mig en stund till... Men med ständiga funderingar och frågetecken roterandes i huvudet...

 

... Jag tittade säkert några gånger till..

Sedan kom bussen. Jag klev på. Funderingarna fortsatte. Men de KAN nog ha varit något LUGNARE nu...

 

... Klev av bussen och slängde mig direkt in på att börja laga mat. Jag VISSTE att jag skulle bli sen. Vilket störde mig en aning..

Jag HÅLLER inte så JÄTTEHÅRT i rutinerna längre, till den grad att jag måste vara EXAKT på TID... För att jag är mer SÄKER på detta nu. På min vilja. Vet att den håller i... Än sålänge iallafall.

... Men samtidigt blir jag fortfarande STRESSAD när jag inte kan hålla TIDEN. Eftersom att jag då får svårare att hantera NÄSTA mål.. Så beslutet är taget. Jag håller mig till den skrivna tiden på nästa mål, ändå.

 

Lagade maten. Vilken blev klar tills halv fem..

Kryddningen var svår. Och jag var stressad nästan hela tiden.. Men det har bara VARIT en sådan DAG idag..

 

Jag åt...

Och sedan var det en hel del disk att ta hand om...

Och efter det, kom problemet med INFRYSNINGEN av maten.

Det STÖR mig att jag ibland glömmer bort att lägga i PORTIONER.. Det STÖR mig VAD jag lägger maten i... Och det STÖR mig huruvida...

Ja, det stör mig att jag inte orkar hålla KOLL på vad jag lägger i frysen...

 

... Och ja-a... Det stör mig att det aldrig känns som någon självklarhet hur MYCKET mat jag ska laga. Ifall jag ska se till att få fulla matlådor med en full måltid... Eller göra så lite som möjligt, och bara frysa in halva matlådo med GRYTOR och liknande...

 

... Ja, jag vet inte. Egentligen BORDE inte så mycket STÖRA mig... Men som sagt. Jag är stressad idag. Trött. Slut... Kan snart somna sittandes..

Snart kommer natten. Sömnen. Den bästa tiden på dygnet.. Trots drömmarna :)

 

För övrigt, har det bara blivit tv.. Någon dusch har jag inte HELLER orkat med. Men imorgon blir jag hemma hela dagen. Utan några direkta sysslor, förutom att...

Nej, bara sätta in maten i micron. Härligt.

Så DÅ ska jag ta mig en dusch eller ett bad, iallafall.

 

God natt med er <3

 

 

Dagen idag..

Gud vad jag DRÖMMER konstigt om nätterna nuför tiden, förresten. Eller jag vet inte om det är nätterna, eller när jag somnar om efter frukosten..

Men jättekonstigt iallafall. HEMSKA drömmar. En massa bråk och konflikter. Jag känner mig ALLTID så avvisad och... HATAD...

... Det är mina syskon. Det är lärare. Okända människor... BARN... Ofta dagisbarn... Kanske inte just när det gäller bråk. Men de är ofta med i dessa drömmar...

Och inte alltför sällan, befinner vi oss på en kryssningsbåt... Mixat med någon skolaktig miljö..

 

Jag vet inte om det var igår natt eller idag. Men då var ALLA emot mig. Pappa var jättearg. Något som jag hade gjort mot 14åringen eller något. Ofta i dessa drömmar, bråkar 23åringen och jag...

Och den här gången, minns jag att jag satt hukad på golvet. Blev utskälld. Hatad... mobbad... av dessa unga tjejer. En hel DRÖSE av dem. Jag kände mig trängd... Och jag tror inte riktigt att jag FÖRSTOD... VARFÖR de var på mig...

 

... Och så det konstigaste. När jag sitter där, kommer min tvilling(som jag inte har).. Jag blev paff... Fundersam... Förvånad... Jag såg "mig själv?" framför mig. Och får veta att vi är syskon!

... Hon hade två.. eller tre kompisar med sig...

.. Och dessa var de ENDA som inte hatade mig. Och som stöttade mig...

 

... Okej. Skitkonstigt.

Men nu ska jag beskriva dagen idag.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Vid åtta.

Åt frukost. Diskade efter mig... Och klev sedan i säng igen...

Vaknade väl i ungefär samma tid som jag BRUKAR göra... Eller halv tio kanske jag vaknade första gången efter frukosten...

 

Jag tror att jag satte mig vid tv:n.. Eller om jag la mig...

Och när tiden blev inne, gjorde jag iordning lunch... Någonting däremellan MINNS jag inte... Så det låter jag vara osagt...

 

Jag åt min lunch. Medans jag såg på mitt program som jag alltid ser på...

... Och... så ringer det på dörren...

Lite stressad och med byxorna fortfarande uppknäppta, går jag mot dörren. Funderandes kring vem det kunde vara som ville MIG någonting NU... Jag får ju ALDRIG besök...

 

Jag funderade på mina föräldrar. Vilket i skrivandets stund, inses att är omöjligt... De är ju på Gotland nu..

Jag tog GOD tid på mig att öppna dörren. Då jag kände att jag behövde samla mig först.. Och knäppa BYXORNA!..

Och när jag öppnar, står där en ung kille, ny på sitt jobb, med ett leende på läpparna och mitt SOFFBORD bredvid sig!..

 

Jag blev paff. Förvånad... Lite smått fundersam... Jag har inte hört någonting om att det skulle komma idag... Sist JAG hörde något, skulle kvinnan i kundtjänst, lägga till på min order att jag ville ha det levererat om två VECKOR...

 

Killen var trevlig. Med ett ständigt leende på läpparna. Och väldigt lugn, trygg och avslappnad. Skämtade lite grann...

Ja, man hann med MYCKET på fem minuter :P

 

Jag fick skriva PÅ pappret...

Och så var man helt plötsligt, ett buckligt och halvsmutsigt, lite trasigt paket rikare. I hallen. Uppställt på kortsidan i min lilla hall, stod den likt lutande tornet... Den balanserade, rent ut sagt.

 

... Men jag lät det stå en stund. Och gick istället tillbaka till min serie som jag följer. Och i pauserna, prioriterade jag nu att öppna detta jättelika paket och få det till vardagsrummet helskinnat, före att ta hand om disken efter lunchen..

 

Det TOG sin lilla tid att få in detta rätt så tunga och såklart otympliga bord, in till vardagsrummet... Och DET utan att förstöra trägolvet!..

Jag trixade och joxade. Lät bordet VANDRA fram över golvet. En sida i taget. Ett ben åt gången...

.. Och till SLUT.. Till SLUT var det på plats... Och jag bara ÄLSKAR det! PERFEKT.

 

... Ja. Känslorna jag hade på förmiddagen.. och fortfarande till viss del HAR, skrev jag ju om tidigare idag. Så nu går jag vidare...

 

... Efter att jag hade lagt in det förra inlägget, var det dags att börja med middagen.

Idag skulle jag laga kokt potatis med stekt fläsk och spenatstuvning...

Stressad... Osäker... Och frustrerad över att inte lyckas synka de olika momenten... Det blir ju ALDRIG som man tänkt sig!

 

Men det blev MAT iallafall..

Stuvningen lite för tunn... Och trots salt i potatisen, och både salt och kryddor i spenaten, smakade det i princip INGENTING. Saltning är svårt... Kryddning lite enklare...

Fläsket blev iallafall bra...

 

Diska efter mig... Och sedan...

Jag minns inte riktigt...

Men det blev nog tv, i väntan på att få börja tvätta kläder...

 

Ner i tvättstugan. Upp igen... Tv.. Kanske lite dator. Kolla bloggar och sådär...

Ner i tvättstugan igen. Upp.. Och sedan försöka få tiden att gå, framför tv:n...

 

... Och så ner en sista gång..

Hämta upp tvätten. Och sedan äta lite kvällsfika... Och därefter börja vika min rena, härligt doftande tvätt... Halvt disträ framför tv:n såklart...

 

Jag kom även att tänka på soffbordet... som jag inte vågar ställa någonting på.. Inte ens lägga tv-kontrollen.. eller ett PAPPER :P .. Nej INGENTING, just nu..

... Jag kände ständigt med mina fingrar på bordsskivan... Jag hade kommit på det faktum att ytan var skrovlig.. och att det därmed kunde bli svårt att både torka AV det och att borsta bort damm.. Jag menar. Det händer nog lätt att ludd och damm... om det nu skulle råka hamna på bordet, borrar sig IN i trät.. Och att fiber från trasor och liknande skulle flisa sig in om jag försöker torka AV det...

 

Men det löser sig nog. Ska iallafall klippa till fina tabletter av antingen vaxduk eller något annat gummiaktigt någon dag framöver...

 

Men tvätten var det ja..

Jag.. Det gick ju såklart smärtfritt att vika TVÄTT.. Det är ju sådant jag kan göra i lugnan ro.. och bara drömma mig bort...

Men så kommer jag till mina jeanshängselbyxor... De hade trasslat ihop sig på något konstigt vis... och jag förstod inte hur jag skulle göra för att få dem rätt...

Jag snurrade dem.. och snurrade dem... och SNURRADE dem. Åt det ena hållet.. Och det andra... Men det blev aldrig BRA...

 

... Säkert i TJUGO minuter försökte jag. Lite smått frustrerad.

Men tur att man bor ENSAM i sådana här situationer. Jag menar. Hade någon varit i närheten. ANDATS vid sidan om mig... Eller försökt ge mig en hjälpande hand.. Eller TIPS!..

Ja, Xsambon vet nog vad jag pratar om. Jag blir JÄTTESTRESSAD, irriterad och frustrerad.. Det problem jag försöker lösa, behöver min FULLA uppmärksamhet. Och det finns inget utrymme för andras "förstörande" hjälp... Eller att någon "stör mig med att andas för nära"...

 

... Men ensam.. Ja, då bubblar jag inte upp.. Jag löser mitt problem. Finner svar. Klurar tills jag förstår...

 

.. Och så till slut, RÅKADE jag bara göra rätt.. och förstod då byxornas gåta. Vad som hade hänt ;P

 

... Sedan blev det tv... Och film.. på tv:n...

 

God natt med er <3

 

 

.. Okej. Jag var så himla trött igår. Så därför blev det ingen bloggning..

Jag är så himla trött idag också. Men nu får det bli bloggning ändå. Så att jag inte kommer av mig helt...

 

Sist jag bloggade var, om jag inte missminner mig, i torsdags.. Så jag kommer inte att kunna beskriva alla dagar. Men jag ska sammanfatta dem iallafall..

 

... I fredags morse, visste jag inte riktigt NÄR jag skulle åka till mina föräldrar. Eller om jag ens skulle åka samma DAG... Så jag funderade mycket på det, fram och tillbaka. Jag visste inte riktigt vad mina FÖRÄLDRAR ville. Och det kändes som om jag trängde mig på...

En obehaglig känsla som hade uppkommit av något intryck jag fått när vi pratat sist. Något tonfall eller deras röst i sammanhanget...

 

... Så, jag ville inte komma för TIDIGT. Och jag kände bara att jag kanske borde håll mig borta tills på LÖRDAG MORGON iallafall. Så att jag inte stör...

 

Men samtidigt ville jag bara ha en PAUS ifrån VARDAGEN ett tag. Komma bort, och slippa tänka på rutiner.. Inköp.. och matlagning... Vardagssysslor och så vidare..

 

Så jag bestämde mig för att åka in till stan med samma buss som jag BRUKAR göra. Där runt ettiden. Promenera lite.. Och bara ta det lugnt. Då jag inte behövde HANDLA någonting "idag"...

"Det skulle bli härligt"..

 

Sagt och gjort. Och hela tiden, funderade jag över ifall jag skulle ta bussen HEM igen.. Eller hoppa på den buss som kör åt det ANDRA hållet ungefär samma tid..

... Bestämde mig till slut för att åka till föräldrarna. Kände mig värd en paus "nu när det går så bra".. "Och jag VET ju att jag alltid är välkommen där. Annat är ju en jobbig känsla"..

 

Messade mamma när bussen lämnade stationen...

... Och ja-a. Sedan var jag där..

Mamma höll på att förbereda morgondagens mat. Lite halvt upptagen. Men samtidigt välkomnande och på gott humör. Pappa, han dammsög köksolvet när jag kom, och gjorde det ansträngande för mamma och mig att prata. Men det funkade :P

 

... Vi pratade lite i köket, mamma och jag, medans hon plockade med mat och gjorde olika röror. Och sedan blev det att sätta sig vid tv:n.. Ja, för mig iallafall. Mamma och pappa var upptagna ett tag till..

Men det dröjde inte länge, så joinade de mig...

 

Vi slöade en stund.. Och sedan blev det middag framför tv:n. Gårdagens chipsgratäng. Men inget fel på den. Riktigt gott, faktiskt ;D

 

...Eehmm...

Film och fika.. Och så ringer 14åringen och frågar om mamma kan hämta honom på busstationen...

... Pappa och jag sitter kvar vid tv:n och fortsätter titta klart på filmen... För att när mamma och 14åringen kom tillbaka, skulle vi se på annan film...

 

Det var lite smått obehagligt.. Och jag kände mig spänd... och vågade till en början, knappt andas...

... Ingen av oss SA något... Och det kändes som om ingen av oss egentligen visste "om man skulle göra det"...

... Men efter en stund, slappnade jag ändå av lite mer.. Inte mycket... Det kändes hela tiden lite...

Ja, men jag kände mig som en spänd sträng, orolig att råka klirra... eller vad man nu säger...

 

... Men när mamma och 14åringen kom hem igen, försvann känslan helt... Och jag blev med ens, mer avslappnad i både kropp och själ...

 

Vi såg på nästa film tillsammans.. och efter det...

Jo, jag satt uppe i några minuter till... Men då jag var(och har varit de senaste dagrna) väldigt trött den dagen, klev jag i säng, rätt så omgående...

 

Och visst för att det var svårt att somna. Men den natten sov jag bättre än vad jag hittills gjort hemma hos mina föräldrar. Jag somnade... Och jag vaknade inte förrän halv nio, då mamma började klirra i köket..

 

Det blev frukost...

Och sedan en del förberedelser inför grillningen. Innan 22åringen med sambo, 23åringen, och 21åringen med tjej, skulle komma.. Ja, jag tror inte att jag glömde någon nu..

 

De kom. Vi pratade.. JA, mest DE. Jag SA faktiskt inte så mycket. Och varför jag säger "faktiskt", vet jag inte. För att det är ju typ "jag" att inte säga så mycket..

Nej, jag satt mest tyst. Skrattade lite då och då.. och svarade på tilltal...

Kunde ju såklart sticka in med några ord när situationen var mer avslappnad. Alltså när alla var utspridda. Och man befann sig i en lugn situation och var sysselsatt med något...

Men annars... Nej.

 

... Det kom vissa STUNDER, då jag kände mig lite, lite... lite ivägen. Eller överflödig... Där jag kände att JAG var den enda som inte var med i samtalet(och så VAR det ju också)... Och att jag samtidigt som det var SJÄLVVALT, kände att jag borde vara lika MED som alla andra. Eftersom att jag är lika mycket FAMILJ med dem, som alla andra...

 

Men jag tror inte att jag brydde mig så mycket om det SOCIALA, EGENTLIGEN. Jag ÄR ju en ensamvarg och jag HAR inget direkt behov av att umgås och prata HELA TIDEN...

Utan det var nog mer det faktum att jag inte ville att någon ANNAN skulle reagera på hur ensam jag är... RÄDD att någon skulle tycka SYND om mig, eller PÅPEKA faktumet att jag "blir förbisedd i samtalet"..

 

... Men vi hade trevligt. Fastän jag var trött och har på det senaste, haft mer LYCKADE sociala dagar...

 

... Efter grillningen, plockade vi av och städade iordning efter maten...

Klockan var halv åtta, och alla åkte hem till sig, åt olika håll...

Själv valde jag att stanna kvar tills nästa buss gick. Så att jag kunde få njuta av den osociala bussresan in till stan... Och sedan, en SUPERHÄRLIG lugn promenad i stadsmörkret.

 

Det var RELATIVT mörkt iallafall, när jag kom in till stan...

Ja, och nu minns jag inte vad jag tänkte och kände då. Så jag hoppar lite..

 

Jag kom hem iallafall. Började småplocka lite i lägenheten. Och såg FRAM emot att få fortsätta med.. Komma TILLBAKA till mina rutiner igen...

För att trots att dessa tynger mig en del, så har jag en slags förkärlek till dem... De är trygghet. Och de känns som ett slags projekt.. "Vart kommer det att leda?" "Vart finns målet?"... "VAD kommer jag att lyckas uppnå?"... "Vad händer om jag gör så, så eller så?"...

... Och det bästa.. Trots att dessa är uppstressande och jag tvivlar dagligen, flera gånger om, så FUNGERAR det äntligen!

 

... Jag la mig, trots trötthet, i soffan en stund, och tittade på tv..

Och gav sedan upp, efter en halvtimme kanske, och kröp ner i min trygga säng. Redo att sova av mig tröttheten.

Såå SKÖNT.

 

... Vaknade imorse till klockan, som jag hade kommit ihåg att aktivera igen.. Åt frukost. Diskade efter mig... Och glömde ständigt bort att det var "söndag idag. Och inte måndag".. Bra att veta, när man planerar att åka till stan.

 

Klev upp... Minns inte när...

Men...

Ja, nu minns jag inte vad jag GJORDE, HELLER...

Men det blev att förbereda lunch. Och sedan blev det lite tv, innan jag tog bussen till stan...

 

Jag skulle gå till affären och handla mejeriprodukter och sådant. Hade en och en halv timme på mig. Och det betydde att jag inte skulle behöva stressa. Eftersom att jag hade en LISTA på vad jag skulle ha. Och därför inte skulle behöva LETA i affären...

 

Handlade. Och började min promenad tillbaka till busstationen...

Och blev en halvtimme... Eller om det var tjugo minter tidig. Perfekt.

 

... Hem igen..

Och när jag hade kommit hem, hade jag en del tid PÅ mig, innan jag skulle äta. Men idag skulle det bli matlåda. Så ingen stress.

 

Istället tog jag tag i tvätten. Jag behövde dela upp och sortera smutstvätten tills imorgon. Så att jag slipper det på den "officiella" tvättdagen. För att DET hade blivit stressigt.

 

... Jag fick problem med tvätten. Att sortera den. Och det hela kändes som ett tusenbitars pussel..

Det hjälpte ju inte att jag var TRÖTT och hade gått omkring och bävat inför kommande sociala aktiviteter hela dagen..

 

... Men jag tog en paus, i tvivlat humör...

Och tog sedan tag i det igen.

Japp, jag är envis. Men grejen är väl att jag VILL. Att jag är INTRESSERAD... ÄLSKAR att sortera och strukturera. Att ta en "aktivitet" från planering, till genomförande, och vidare till "mål"... Intressant att följa hur loppet löper...

 

Ja, men jag är intresserad, helt enkelt. Och nu när jag har kommit IN i dessa rutiner, då jag LYCKAS hålla rent.. Åtminstone med de saker jag har börjat ta mig AN. Såsom tvätt, disk och inköp...

.. Ja, jag tycker om att gå med framgång :)

 

... Och den här gången, kom jag fram till en lösning. Ett upplägg. Tvätten blev någorlunda strukturerad på ett sätt som jag trivdes med. Och tvättmedlet kunde nu doseras rätt...

 

Förutom det, har jag även skrivit rent lite grann på min WhiteBoard.. Och planerat för morgondagen och någorlunda för dagen efter det...

 

... Jag har ätit.

Varit inne på datorn och läst lite bloggar...

Och så har jag sett på tv...

 

Vet inte om jag har glömt något nu. Men annars...

God natt med er <3

 

 

Jag sitter här och FÖRSÖKER plugga in kartan, från där bussen stannar imorgon.. Så att jag kan gå till det köpcentret som jag vill handla mat på...

Men det är inte det enklaste. Jag kan inte komma ihåg vart den busshållplatsen ligger... Och inte heller tycks kartan visa vart gångvägarna finns... Åtminstone kan JAG inte hitta den... Även om jag tar på fotovy...

Det är jättekonstigt. För att jag VET att både busshållsplatsen och gångvägen FINNS där. Då jag har funderat på att kliva av där FÖRUT. För att se hur lång tid det tar att GÅ..

 

... Det jag är intresserad av, är väl ifall det kommer att gå snabbare för mig att kliva av DÄR och handla på en större affär i DET köpcentret... Än om jag går den dryga tjugo minuter långa promenaden till köpcentret utanför stan... Vilket känns stressigt.

 

... Men så har jag ju även ett TREDJE alternativ. Köpcentret dit jag gick ifrån STAN en gång. Vilket tog mig en timme i mixade takter...

 

... Ja, det är JOBBIGT att inte känna till det snabbaste alternativet. För att jag måste figurera ut det hela. Så att jag kan komma till butiker som inte ruinerar mig...

 

Men. Dagen idag.

 

Eehmm. Ja-a...

Jag ska ta det slarvigt och snabbt. Hoppigt och dant. För att jag är trött.. Och hade det inte känts så VIKTIGT för mig, hade jag hoppat bloggningen idag...

 

Dagen började som vanligt.

Kliva upp till klockan. Äta frukost. Diska efter mig. Och sedan kliva i säng igen...

 

.. När jag sedan vaknade och klev upp vid... Ja, elva någon gång, var det snart dags för lunch...

 

Jag vet inte hur jag ska skriva. För att jag minns inte så mycket..

Men dagen bestod i det stora hela av tv.. På dagen funderade jag mycket på...

 

Nej, jag vet inte.

Jag stekte iallafall några pannkakor på ett ägg... Det enda jag kunde tillåta mig själv i matlagningsväg, efter långa och intensiva funderingar fram och tillbaka. Mycket funderingar och dribblanden, vad gällde vad jag borde och inte borde köpa... Vill köpa...

 

Men det blev några pannkakor. Och så åt jag vanliga snabbnudlar till middag. Med en pannkaka bredvid...

 

Jag hade lust. VILLE försöka mig på att steka de där köttbullarna som jag la undan igår. Men jag fann aldrig orken till det...

 

Däremot passade jag på att ta ut lite sopor till soprummet, när jag ändå skulle ut på promenad...

... Under promenadens gång, kände jag mig ensam.. och livet var tråkigt. Jag ville bara börja LEVA, och jag kände mig fången inom mig själv. Där jag gick i min gula tröja. Stirrade ner i marken och såg asfaltet flytta sig under mina fötter.. Ensam... Lite uppgiven...

 

... Annars.

Jag har skrivit in i en kalender, vilka två näringskällor som gäller för varje dag till middag, hela månaden ut...

 

... Och jag har tvivlat på ätandet... Samtidigt som jag har fört in ny sak efter sak i min inköpslista. Då jag kommer på maträtter till matlistan... Och de saker som jag äter varje dag, en efter en, tar slut...

 

Hmm... Ja-a. Det var nog det... Känns det som...

... Så jag säger väl god natt.

God natt med er <3

 

 

... Samma sak idag, som övriga dagar...

Jag övertänker bara allt... För att allt ska fungera, måste jag bara gå på infall. På magkänslan... Och direkt när jag känner för det.

Alternativt skriva upp det på listan när det känns rätt, och sedan inte TÄNKA på det mer.. Inte FUNDERA mer..  innan jag "utför aktiviteten"... Eller vad man nu ska kalla det...

 

För att dessa funderingar. Denna osäkerhet... Detta TVIVEL...

... Jag orkar helt enkelt inte med ångesten. Och att ständigt fråga mig själv "varför"..

"Om" och "ifall"... "Men.."...

 

... Jag får se hur mycket av dagen jag kan minnas.

Men jag klev iallafall som vanligt upp till klockan imorse... Åt frukost... Och insåg att jag hade glömt att diska efter kvällsfikat igår... Det kom som en chock. Jag diskar ju ALLTID efter varje gång som jag har ätit. För att undvika stress.. och i rädsla för att tappa greppet.. självdiciplinen...

 

Men igår... Nej, jag hade HELT glömt bort det. Och hur jag kunde göra DET... Det VET jag inte... Måste ha varit väldigt mycket annat i tankarna igår..

 

Men iallafall.. Jag diskade all disk.. och så gick jag och la mig igen...

... När jag åter klev upp, runt halv tolv, såg jag på lite tv. Åt lunch... Och sedan så svarade jag på 22åringens mess.. Det var på tiden... Men eftersom att hon svarade tillbaka, ska jag försöka orka skicka ett svar på DET, på söndag, tänkte jag...

Ja, det är lite jobbigt bara. Kanske ingen stor grej att skriva några bokstäver och trycka på "skicka"... Men... Orken...

 

Hmm...

... Om jag inte missar någonting nu, så var det iallafall dags för att börja laga mat. Idag stod köttbullar och stuvade makaroner på listan...

... Och.. Ja-a.. Det enda jag kan säga, är att det blev totalt kaos... Vilket resulterade i att jag slängde köttbullarna som var ren köttfärsmos i pannan, i soporna.. Och så värmde jag istället upp mina hemlagade hamburgare och åt till mina stuvade makaroner..

Så. Hemlagat till fullo... Men inte precis som jag hade tänkt mig..

 

Det störde mig en aning att slänga bort såpass mycket mat... Men eftersom att jag bara hann börja steka HÄLFTEN av köttbullarna, så la jag resten i frysen, och ska se om det fungerar bättre att steka dem när de är frysta...

 

... Sedan blev det diska efter maten... LÄNGE. En ren röra att ta reda på. Vilket det alltid blir när jag lagar mat. Men på sätt och vis, TRIVS jag ändå med att diska och städa diskbänken. Det är rogivande och en liten paus från tv:tittandet och alla stressande funderingar.

 

Eehmm...

Jag tog en kort promenad på kvällen. Vid sjutiden...

... Funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle gå in på affären och köpa en mjölk, då den var slut. Och ifall jag skulle passa på att köpa hem till söndagens mat också... Ältande. Beslutsångest. "Vad var bäst?"... "Vad var onödigt?"... "Skulle jag in till stan imorgon och kunde handla DÅ?"...

 

... Ja, just det ja. Jag satt hela förmiddagen och eftermiddagen, och kollade gamla kvitton. Jämförde affärer och så vidare. Städade den kökslådan där allt var kaos...

 

... Men iallafall. Promenaden slutade ändå med att jag gick in på affären och köpte mig en mjölk bland annat...

Stötte ihop med mammas kusin som jag inte har sett eller hört någonting ifrån sedan jag var hundvakt till deras lilla Jack Russel som kort därefter var tvungen att somnas in...

... Varken DE eller jag har...Eller rättare sagt.. DE har vad jag har fått intrycket av, inte vågat höra av sig efter det hela.. Och JAG... Ja, jag har inget intresse av det. Det är REDAN för stressigt socialt.

 

Men han hälsade. Frågade lite grann av ren artighet.. Och sedan gick vi skilda vägar.

Jag, hem för att sätta mig vid tv:n och snart äta kvällsfika...

... Den här gången var jag dock inte hungrig. Jag kände mig fortfarande JÄTTEMÄTT efter middagen. Men det kändes bra. Jag åt ändå. Men bara aningen mindre...

 

... Jag fastnade i funderingar. I beslutsångest och osäkerhet...

... Såpass att jag ångrade att jag köpte potatis tills på söndag... "Jag handlar mer mat... men jag är inte ens säker på att jag kommer orka FORTSÄTTA"... Egentligen vill jag bara låta det vara nu. Försöka hålla på rutinerna tills allt jag har hemma, har tagit slut. Och sedan... Ja-a...

 

Men då ser jag min familj framför mig... Ska jag orka träffa dem och börja leva mitt liv på ett sätt som inte bara JAG är värd, utan även DE, så måste jag kämpa vidare nu...

För att jag kan inte hantera ett liv på ett normalt och friskt sätt, om jag svälter...

 

... Men all ångest gör mig GALEN!

.. Jag krånglar bara TILL allt så mycket. Övertänker det... Och gör allt så mycket VIKTIGARE och mer BETYDELSEFULLT... DÖDLIGT ALLVAR, än vad det egentligen behöver VARA...

... Och jag vet MED mig det.. Men det förändrar ingenting...

 

Jag har dribblat morgondagens mat. Men INGENTING har känts rätt. Samtidigt som de "förslag" jag har haft, har känts fel att avstå... Jag KAN inte ta ett beslut...

 

... God natt med er <3

 

 

... Jag är trött... Har känt mig stressad hela dagen. Dribblat fram och tillbaka, ifall jag ens skulle orka GÖRA de två saker som stod på listan idag.. Eller om jag bara skulle strunta i det...

Känt mig TVUNGEN att ändå hålla mig till rutinerna. Till mitt schema...

 

... Och ja... Allt blir gjort. Det är så det ser ut just nu... Allt blir gjort... Problemet ligger inte i det praktiska. När jag har bestämt mig och.. Ja. Kommit UR den där jobbiga perioden då jag inte fick någonting ALLS GJORT... Då KAN jag faktiskt saker.. Och får dessa gjorda... Och ofta med väldigt noggrannhet och en toutch av entusiasm...

 

Men det ligger i det psykiska... Och det emotionella... Jag är ständigt stressad eller osäker... Och skulle det vara så att jag inte ÄR det för en stund.. Mår BRA... Ja, då är det någonting ANNAT som nöter inombords... Och... ger mig ångest...

... Det faktum... att jag inte är nöjd.. Kräver MER...

 

Jag vaknade imorse, till klockan. Klev upp och åt frukost.. Och gick sedan och la mig igen..

Fick ett mess från 22åringen.. som sa att de tänkte grilla tillsammans med mamma och pappa någon helg framöver. Och om jag var intresserad... Ja-a...

 

... Drömde konstigt. Minns jag gick omkring på en båt eller något. En STOR båt. Såg en massa människor... Och blev jagad och retad. Nerbrottad av ett gäng killar. Eller män.

Jag minns att jag letade efter mitt rum. Hittade det många gånger. Men varje gång som jag lämnade det igen, så... Ja, till slut så HITTADE jag det inte. Sprang bara omkring och ryckte i handtag efter handtag.. HELT vilse.

 

Jag brukar kunna drömma LIKNANDE drömmar som då utspelar sig på skola eller sjukhus. Och detta var nog en blandning mellan skola och båt.. För att där fanns lärare..

... Men iallafall.. Det slutade iallafall med att jag blev attackerad av en av dessa killar, med kniv. Vilken jag, under ren panik, lyckades rycka ur hans hand och hugga honom fyra gånger i ryggen. Väl utspritt och bara ytliga jack. Medvetet ytliga. Då jag inte ville göra honom illa...

 

... Och ja-a.. Efter det, sprang jag bara omkring, paranoid.. Med en lärare och många andra människor efter mig... Jag, med en kniv i högsta hugg...

 

Ja-a.. Vad konstigt man kan drömma..

Klev iallafall upp för andra gången, vid... Ja, det minns jag inte. Men mellan tio och elva, kanske...

Och nu blir det grumligt. Men jag satte mig nog vid tv:n. Och framför tv:n, rullade jag tankar om ifall jag bara skulle STRUNTA i matlagningen idag. Då jag inte visste vad jag skulle GÖRA av kycklingen och potatisen. Jag visste bara att det var dags för dessa två matkällor idag...

 

... Jag funderade och funderade.. Men jag ORKADE bara inte försöka komma PÅ hur jag skulle tillaga dessa, för att vilja ÄTA dem... Kändes såå ointressant...

... Men att äta någonting annat. Något lätt... Ja, det kändes inte HELLER bra. Rädsla för att tappa greppet som jag nu har funnit. Greppet kring mig själv, som gör att jag inte längre varken hetsar eller svälter. Självkontrollen och... Ja, att det helt plötsligt har blivit så ENKELT att äta regelbundet och lagom mycket..

 

Jag var rädd att, om jag började slarva med VAD jag åt... Slarva med att ANSTRÄNGA mig lite för maten... Ja, så skulle jag snart tappa rutinerna.. Då man aldrig mår lika BRA av att äta näringsfattig- eller snabbmat varje dag...

 

... Och så var jag också orolig för att det skulle bli DYRARE för mig om jag åter började slarva med matlagning. Då det man TILLAGAR, oftast är BILLIGARE än... Ja, allt det där snabba...

Och ja-a... Ekonomin blir ju OCKSÅ lidande, om jag...

 

... Nej, jag vet inte. Jag går vidare.

Jag låg iallafall där på soffan och funderade. Gruvade mig även en del över dagens tvättning. Jag hade ju bokat tid i tvättstugan... Sett fram emot det de flesta av dagar... Men INTE idag..

Det känns bara som om jag blir tröttare och tröttare.. Och samtidigt som jag VILL mycket... och känner att jag blir STARKARE. Mer VUXEN.. Så känner jag också att ju fler dagar som går, desto närmare att ge upp av brist på ork, KOMMER jag...

 

... Men att fundera på att strunta i matlagningen. Att skjuta UPP på tvättningen. Nej, rädslan för att börja slarva... Känslan av att svika mig själv... Perfektionismen och de höga kraven inom mig själv... "Jag MÅSTE utföra detta!"..

 

Så när tiden blev inne... Efter att ha tvivlat... och känt mig LITE mer uppgiven än på länge och en GNUTTA frustrerad... Så satte jag ändå igång med maten. Fram med potatis och kyckling. Skära lite grann. Och sedan steka dessa. Fram med pulversåsen och göra iordning den... Och sedan avnjuta en fet men ändå relativt god middag...

Kände mig lite...

Jo, det var nog ångest, över känslan av att äta skräp.. Men det var ju iallafall halvt hemlagat.. Och det var ju dagens mål...

 

Sedan blev det att lägga in en massa mat och sådant i frysen. Diska all disk. Göra rent den fett-sprätta spisen...

Och så blev det tv igen...

 

Klockan fem, gick jag ner i tvättstugan med all tvätt. Hällde i det redan för flera dagar sedan, färdiguppmätta tvättmedlet i maskinerna. Satte igång dessa.. Och gick sedan upp till tv:n igen och otåligt väntade på att alarmet om att tvätten var klar, skulle ringa...

 

... Och SÅ fortsatte det sedan. Ner i tvättstugan. Över med tvätten till torktumlaren... Upp för att otåligt vänta... Och sedan till sist, ner för att hämta tvätten..

Äta kvällsfika framför tv:n. Ångest och ängslan... En unken känsla... Och stress som kom av regnet som smattrade mot rutan, och det faktum att jag nu känner STOR social press, på grund av alla som jag ska till att träffa inom den närmaste tiden... Och så maten såklart..

 

... Efter en stund, fick jag för mig att börja vika tvätten, framför tv:n...

Och efter det, blev det bara mer tv...

 

... Imorgon ska jag laga egna köttbullar och stuvade makaroner. Och så ska jag svara på 22åringens mess... Annars har jag inget annat på listan...

 

... EFTER imorgon, vet jag dock inte vad jag ska äta för mat. Matlistan tar slut efter det.

Och i skrivandets stund, vet jag inte ens om jag vill "plåga" mig själv något mer genom att köpa hem ÄNNU mer mat.. Mat som ska smärta varje gång som jag TÄNKER på hur många DAGAR jag måste hålla på rutiner och ständigt grubbla. När allt blir som jobbigast..

 

Så jag vet inte... Jag kan ju inte ge UPP, HELLER... Kan ju inte ens TILLÅTA mig själv att sluta laga mat NU.. Att backa när jag nu äntligen funnit min styrka... och hamnat i något slags vuxet "kämpar-spår"...

 

Ska snart försöka koppla av i sängen. Men först bli RIKTIGT trött framför tv:n..

God natt med er <3