.. Okej. Jag var så himla trött igår. Så därför blev det ingen bloggning..

Jag är så himla trött idag också. Men nu får det bli bloggning ändå. Så att jag inte kommer av mig helt...

Sist jag bloggade var, om jag inte missminner mig, i torsdags.. Så jag kommer inte att kunna beskriva alla dagar. Men jag ska sammanfatta dem iallafall..

... I fredags morse, visste jag inte riktigt NÄR jag skulle åka till mina föräldrar. Eller om jag ens skulle åka samma DAG... Så jag funderade mycket på det, fram och tillbaka. Jag visste inte riktigt vad mina FÖRÄLDRAR ville. Och det kändes som om jag trängde mig på...

En obehaglig känsla som hade uppkommit av något intryck jag fått när vi pratat sist. Något tonfall eller deras röst i sammanhanget...

... Så, jag ville inte komma för TIDIGT. Och jag kände bara att jag kanske borde håll mig borta tills på LÖRDAG MORGON iallafall. Så att jag inte stör...

Men samtidigt ville jag bara ha en PAUS ifrån VARDAGEN ett tag. Komma bort, och slippa tänka på rutiner.. Inköp.. och matlagning... Vardagssysslor och så vidare..

Så jag bestämde mig för att åka in till stan med samma buss som jag BRUKAR göra. Där runt ettiden. Promenera lite.. Och bara ta det lugnt. Då jag inte behövde HANDLA någonting "idag"...

"Det skulle bli härligt"..

Sagt och gjort. Och hela tiden, funderade jag över ifall jag skulle ta bussen HEM igen.. Eller hoppa på den buss som kör åt det ANDRA hållet ungefär samma tid..

... Bestämde mig till slut för att åka till föräldrarna. Kände mig värd en paus "nu när det går så bra".. "Och jag VET ju att jag alltid är välkommen där. Annat är ju en jobbig känsla"..

Messade mamma när bussen lämnade stationen...

... Och ja-a. Sedan var jag där..

Mamma höll på att förbereda morgondagens mat. Lite halvt upptagen. Men samtidigt välkomnande och på gott humör. Pappa, han dammsög köksolvet när jag kom, och gjorde det ansträngande för mamma och mig att prata. Men det funkade :P

... Vi pratade lite i köket, mamma och jag, medans hon plockade med mat och gjorde olika röror. Och sedan blev det att sätta sig vid tv:n.. Ja, för mig iallafall. Mamma och pappa var upptagna ett tag till..

Men det dröjde inte länge, så joinade de mig...

Vi slöade en stund.. Och sedan blev det middag framför tv:n. Gårdagens chipsgratäng. Men inget fel på den. Riktigt gott, faktiskt ;D

...Eehmm...

Film och fika.. Och så ringer 14åringen och frågar om mamma kan hämta honom på busstationen...

... Pappa och jag sitter kvar vid tv:n och fortsätter titta klart på filmen... För att när mamma och 14åringen kom tillbaka, skulle vi se på annan film...

Det var lite smått obehagligt.. Och jag kände mig spänd... och vågade till en början, knappt andas...

... Ingen av oss SA något... Och det kändes som om ingen av oss egentligen visste "om man skulle göra det"...

... Men efter en stund, slappnade jag ändå av lite mer.. Inte mycket... Det kändes hela tiden lite...

Ja, men jag kände mig som en spänd sträng, orolig att råka klirra... eller vad man nu säger...

... Men när mamma och 14åringen kom hem igen, försvann känslan helt... Och jag blev med ens, mer avslappnad i både kropp och själ...

Vi såg på nästa film tillsammans.. och efter det...

Jo, jag satt uppe i några minuter till... Men då jag var(och har varit de senaste dagrna) väldigt trött den dagen, klev jag i säng, rätt så omgående...

Och visst för att det var svårt att somna. Men den natten sov jag bättre än vad jag hittills gjort hemma hos mina föräldrar. Jag somnade... Och jag vaknade inte förrän halv nio, då mamma började klirra i köket..

Det blev frukost...

Och sedan en del förberedelser inför grillningen. Innan 22åringen med sambo, 23åringen, och 21åringen med tjej, skulle komma.. Ja, jag tror inte att jag glömde någon nu..

De kom. Vi pratade.. JA, mest DE. Jag SA faktiskt inte så mycket. Och varför jag säger "faktiskt", vet jag inte. För att det är ju typ "jag" att inte säga så mycket..

Nej, jag satt mest tyst. Skrattade lite då och då.. och svarade på tilltal...

Kunde ju såklart sticka in med några ord när situationen var mer avslappnad. Alltså när alla var utspridda. Och man befann sig i en lugn situation och var sysselsatt med något...

Men annars... Nej.

... Det kom vissa STUNDER, då jag kände mig lite, lite... lite ivägen. Eller överflödig... Där jag kände att JAG var den enda som inte var med i samtalet(och så VAR det ju också)... Och att jag samtidigt som det var SJÄLVVALT, kände att jag borde vara lika MED som alla andra. Eftersom att jag är lika mycket FAMILJ med dem, som alla andra...

Men jag tror inte att jag brydde mig så mycket om det SOCIALA, EGENTLIGEN. Jag ÄR ju en ensamvarg och jag HAR inget direkt behov av att umgås och prata HELA TIDEN...

Utan det var nog mer det faktum att jag inte ville att någon ANNAN skulle reagera på hur ensam jag är... RÄDD att någon skulle tycka SYND om mig, eller PÅPEKA faktumet att jag "blir förbisedd i samtalet"..

... Men vi hade trevligt. Fastän jag var trött och har på det senaste, haft mer LYCKADE sociala dagar...

... Efter grillningen, plockade vi av och städade iordning efter maten...

Klockan var halv åtta, och alla åkte hem till sig, åt olika håll...

Själv valde jag att stanna kvar tills nästa buss gick. Så att jag kunde få njuta av den osociala bussresan in till stan... Och sedan, en SUPERHÄRLIG lugn promenad i stadsmörkret.

Det var RELATIVT mörkt iallafall, när jag kom in till stan...

Ja, och nu minns jag inte vad jag tänkte och kände då. Så jag hoppar lite..

Jag kom hem iallafall. Började småplocka lite i lägenheten. Och såg FRAM emot att få fortsätta med.. Komma TILLBAKA till mina rutiner igen...

För att trots att dessa tynger mig en del, så har jag en slags förkärlek till dem... De är trygghet. Och de känns som ett slags projekt.. "Vart kommer det att leda?" "Vart finns målet?"... "VAD kommer jag att lyckas uppnå?"... "Vad händer om jag gör så, så eller så?"...

... Och det bästa.. Trots att dessa är uppstressande och jag tvivlar dagligen, flera gånger om, så FUNGERAR det äntligen!

... Jag la mig, trots trötthet, i soffan en stund, och tittade på tv..

Och gav sedan upp, efter en halvtimme kanske, och kröp ner i min trygga säng. Redo att sova av mig tröttheten.

Såå SKÖNT.

... Vaknade imorse till klockan, som jag hade kommit ihåg att aktivera igen.. Åt frukost. Diskade efter mig... Och glömde ständigt bort att det var "söndag idag. Och inte måndag".. Bra att veta, när man planerar att åka till stan.

Klev upp... Minns inte när...

Men...

Ja, nu minns jag inte vad jag GJORDE, HELLER...

Men det blev att förbereda lunch. Och sedan blev det lite tv, innan jag tog bussen till stan...

Jag skulle gå till affären och handla mejeriprodukter och sådant. Hade en och en halv timme på mig. Och det betydde att jag inte skulle behöva stressa. Eftersom att jag hade en LISTA på vad jag skulle ha. Och därför inte skulle behöva LETA i affären...

Handlade. Och började min promenad tillbaka till busstationen...

Och blev en halvtimme... Eller om det var tjugo minter tidig. Perfekt.

... Hem igen..

Och när jag hade kommit hem, hade jag en del tid PÅ mig, innan jag skulle äta. Men idag skulle det bli matlåda. Så ingen stress.

Istället tog jag tag i tvätten. Jag behövde dela upp och sortera smutstvätten tills imorgon. Så att jag slipper det på den "officiella" tvättdagen. För att DET hade blivit stressigt.

... Jag fick problem med tvätten. Att sortera den. Och det hela kändes som ett tusenbitars pussel..

Det hjälpte ju inte att jag var TRÖTT och hade gått omkring och bävat inför kommande sociala aktiviteter hela dagen..

... Men jag tog en paus, i tvivlat humör...

Och tog sedan tag i det igen.

Japp, jag är envis. Men grejen är väl att jag VILL. Att jag är INTRESSERAD... ÄLSKAR att sortera och strukturera. Att ta en "aktivitet" från planering, till genomförande, och vidare till "mål"... Intressant att följa hur loppet löper...

Ja, men jag är intresserad, helt enkelt. Och nu när jag har kommit IN i dessa rutiner, då jag LYCKAS hålla rent.. Åtminstone med de saker jag har börjat ta mig AN. Såsom tvätt, disk och inköp...

.. Ja, jag tycker om att gå med framgång :)

... Och den här gången, kom jag fram till en lösning. Ett upplägg. Tvätten blev någorlunda strukturerad på ett sätt som jag trivdes med. Och tvättmedlet kunde nu doseras rätt...

Förutom det, har jag även skrivit rent lite grann på min WhiteBoard.. Och planerat för morgondagen och någorlunda för dagen efter det...

... Jag har ätit.

Varit inne på datorn och läst lite bloggar...

Och så har jag sett på tv...

Vet inte om jag har glömt något nu. Men annars...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...