... Samma sak idag, som övriga dagar...

Jag övertänker bara allt... För att allt ska fungera, måste jag bara gå på infall. På magkänslan... Och direkt när jag känner för det.

Alternativt skriva upp det på listan när det känns rätt, och sedan inte TÄNKA på det mer.. Inte FUNDERA mer..  innan jag "utför aktiviteten"... Eller vad man nu ska kalla det...

För att dessa funderingar. Denna osäkerhet... Detta TVIVEL...

... Jag orkar helt enkelt inte med ångesten. Och att ständigt fråga mig själv "varför"..

"Om" och "ifall"... "Men.."...

... Jag får se hur mycket av dagen jag kan minnas.

Men jag klev iallafall som vanligt upp till klockan imorse... Åt frukost... Och insåg att jag hade glömt att diska efter kvällsfikat igår... Det kom som en chock. Jag diskar ju ALLTID efter varje gång som jag har ätit. För att undvika stress.. och i rädsla för att tappa greppet.. självdiciplinen...

Men igår... Nej, jag hade HELT glömt bort det. Och hur jag kunde göra DET... Det VET jag inte... Måste ha varit väldigt mycket annat i tankarna igår..

Men iallafall.. Jag diskade all disk.. och så gick jag och la mig igen...

... När jag åter klev upp, runt halv tolv, såg jag på lite tv. Åt lunch... Och sedan så svarade jag på 22åringens mess.. Det var på tiden... Men eftersom att hon svarade tillbaka, ska jag försöka orka skicka ett svar på DET, på söndag, tänkte jag...

Ja, det är lite jobbigt bara. Kanske ingen stor grej att skriva några bokstäver och trycka på "skicka"... Men... Orken...

Hmm...

... Om jag inte missar någonting nu, så var det iallafall dags för att börja laga mat. Idag stod köttbullar och stuvade makaroner på listan...

... Och.. Ja-a.. Det enda jag kan säga, är att det blev totalt kaos... Vilket resulterade i att jag slängde köttbullarna som var ren köttfärsmos i pannan, i soporna.. Och så värmde jag istället upp mina hemlagade hamburgare och åt till mina stuvade makaroner..

Så. Hemlagat till fullo... Men inte precis som jag hade tänkt mig..

Det störde mig en aning att slänga bort såpass mycket mat... Men eftersom att jag bara hann börja steka HÄLFTEN av köttbullarna, så la jag resten i frysen, och ska se om det fungerar bättre att steka dem när de är frysta...

... Sedan blev det diska efter maten... LÄNGE. En ren röra att ta reda på. Vilket det alltid blir när jag lagar mat. Men på sätt och vis, TRIVS jag ändå med att diska och städa diskbänken. Det är rogivande och en liten paus från tv:tittandet och alla stressande funderingar.

Eehmm...

Jag tog en kort promenad på kvällen. Vid sjutiden...

... Funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle gå in på affären och köpa en mjölk, då den var slut. Och ifall jag skulle passa på att köpa hem till söndagens mat också... Ältande. Beslutsångest. "Vad var bäst?"... "Vad var onödigt?"... "Skulle jag in till stan imorgon och kunde handla DÅ?"...

... Ja, just det ja. Jag satt hela förmiddagen och eftermiddagen, och kollade gamla kvitton. Jämförde affärer och så vidare. Städade den kökslådan där allt var kaos...

... Men iallafall. Promenaden slutade ändå med att jag gick in på affären och köpte mig en mjölk bland annat...

Stötte ihop med mammas kusin som jag inte har sett eller hört någonting ifrån sedan jag var hundvakt till deras lilla Jack Russel som kort därefter var tvungen att somnas in...

... Varken DE eller jag har...Eller rättare sagt.. DE har vad jag har fått intrycket av, inte vågat höra av sig efter det hela.. Och JAG... Ja, jag har inget intresse av det. Det är REDAN för stressigt socialt.

Men han hälsade. Frågade lite grann av ren artighet.. Och sedan gick vi skilda vägar.

Jag, hem för att sätta mig vid tv:n och snart äta kvällsfika...

... Den här gången var jag dock inte hungrig. Jag kände mig fortfarande JÄTTEMÄTT efter middagen. Men det kändes bra. Jag åt ändå. Men bara aningen mindre...

... Jag fastnade i funderingar. I beslutsångest och osäkerhet...

... Såpass att jag ångrade att jag köpte potatis tills på söndag... "Jag handlar mer mat... men jag är inte ens säker på att jag kommer orka FORTSÄTTA"... Egentligen vill jag bara låta det vara nu. Försöka hålla på rutinerna tills allt jag har hemma, har tagit slut. Och sedan... Ja-a...

Men då ser jag min familj framför mig... Ska jag orka träffa dem och börja leva mitt liv på ett sätt som inte bara JAG är värd, utan även DE, så måste jag kämpa vidare nu...

För att jag kan inte hantera ett liv på ett normalt och friskt sätt, om jag svälter...

... Men all ångest gör mig GALEN!

.. Jag krånglar bara TILL allt så mycket. Övertänker det... Och gör allt så mycket VIKTIGARE och mer BETYDELSEFULLT... DÖDLIGT ALLVAR, än vad det egentligen behöver VARA...

... Och jag vet MED mig det.. Men det förändrar ingenting...

Jag har dribblat morgondagens mat. Men INGENTING har känts rätt. Samtidigt som de "förslag" jag har haft, har känts fel att avstå... Jag KAN inte ta ett beslut...

... God natt med er <3