Dagen idag..

Gud vad jag DRÖMMER konstigt om nätterna nuför tiden, förresten. Eller jag vet inte om det är nätterna, eller när jag somnar om efter frukosten..

Men jättekonstigt iallafall. HEMSKA drömmar. En massa bråk och konflikter. Jag känner mig ALLTID så avvisad och... HATAD...

... Det är mina syskon. Det är lärare. Okända människor... BARN... Ofta dagisbarn... Kanske inte just när det gäller bråk. Men de är ofta med i dessa drömmar...

Och inte alltför sällan, befinner vi oss på en kryssningsbåt... Mixat med någon skolaktig miljö..

Jag vet inte om det var igår natt eller idag. Men då var ALLA emot mig. Pappa var jättearg. Något som jag hade gjort mot 14åringen eller något. Ofta i dessa drömmar, bråkar 23åringen och jag...

Och den här gången, minns jag att jag satt hukad på golvet. Blev utskälld. Hatad... mobbad... av dessa unga tjejer. En hel DRÖSE av dem. Jag kände mig trängd... Och jag tror inte riktigt att jag FÖRSTOD... VARFÖR de var på mig...

... Och så det konstigaste. När jag sitter där, kommer min tvilling(som jag inte har).. Jag blev paff... Fundersam... Förvånad... Jag såg "mig själv?" framför mig. Och får veta att vi är syskon!

... Hon hade två.. eller tre kompisar med sig...

.. Och dessa var de ENDA som inte hatade mig. Och som stöttade mig...

... Okej. Skitkonstigt.

Men nu ska jag beskriva dagen idag.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Vid åtta.

Åt frukost. Diskade efter mig... Och klev sedan i säng igen...

Vaknade väl i ungefär samma tid som jag BRUKAR göra... Eller halv tio kanske jag vaknade första gången efter frukosten...

Jag tror att jag satte mig vid tv:n.. Eller om jag la mig...

Och när tiden blev inne, gjorde jag iordning lunch... Någonting däremellan MINNS jag inte... Så det låter jag vara osagt...

Jag åt min lunch. Medans jag såg på mitt program som jag alltid ser på...

... Och... så ringer det på dörren...

Lite stressad och med byxorna fortfarande uppknäppta, går jag mot dörren. Funderandes kring vem det kunde vara som ville MIG någonting NU... Jag får ju ALDRIG besök...

Jag funderade på mina föräldrar. Vilket i skrivandets stund, inses att är omöjligt... De är ju på Gotland nu..

Jag tog GOD tid på mig att öppna dörren. Då jag kände att jag behövde samla mig först.. Och knäppa BYXORNA!..

Och när jag öppnar, står där en ung kille, ny på sitt jobb, med ett leende på läpparna och mitt SOFFBORD bredvid sig!..

Jag blev paff. Förvånad... Lite smått fundersam... Jag har inte hört någonting om att det skulle komma idag... Sist JAG hörde något, skulle kvinnan i kundtjänst, lägga till på min order att jag ville ha det levererat om två VECKOR...

Killen var trevlig. Med ett ständigt leende på läpparna. Och väldigt lugn, trygg och avslappnad. Skämtade lite grann...

Ja, man hann med MYCKET på fem minuter :P

Jag fick skriva PÅ pappret...

Och så var man helt plötsligt, ett buckligt och halvsmutsigt, lite trasigt paket rikare. I hallen. Uppställt på kortsidan i min lilla hall, stod den likt lutande tornet... Den balanserade, rent ut sagt.

... Men jag lät det stå en stund. Och gick istället tillbaka till min serie som jag följer. Och i pauserna, prioriterade jag nu att öppna detta jättelika paket och få det till vardagsrummet helskinnat, före att ta hand om disken efter lunchen..

Det TOG sin lilla tid att få in detta rätt så tunga och såklart otympliga bord, in till vardagsrummet... Och DET utan att förstöra trägolvet!..

Jag trixade och joxade. Lät bordet VANDRA fram över golvet. En sida i taget. Ett ben åt gången...

.. Och till SLUT.. Till SLUT var det på plats... Och jag bara ÄLSKAR det! PERFEKT.

... Ja. Känslorna jag hade på förmiddagen.. och fortfarande till viss del HAR, skrev jag ju om tidigare idag. Så nu går jag vidare...

... Efter att jag hade lagt in det förra inlägget, var det dags att börja med middagen.

Idag skulle jag laga kokt potatis med stekt fläsk och spenatstuvning...

Stressad... Osäker... Och frustrerad över att inte lyckas synka de olika momenten... Det blir ju ALDRIG som man tänkt sig!

Men det blev MAT iallafall..

Stuvningen lite för tunn... Och trots salt i potatisen, och både salt och kryddor i spenaten, smakade det i princip INGENTING. Saltning är svårt... Kryddning lite enklare...

Fläsket blev iallafall bra...

Diska efter mig... Och sedan...

Jag minns inte riktigt...

Men det blev nog tv, i väntan på att få börja tvätta kläder...

Ner i tvättstugan. Upp igen... Tv.. Kanske lite dator. Kolla bloggar och sådär...

Ner i tvättstugan igen. Upp.. Och sedan försöka få tiden att gå, framför tv:n...

... Och så ner en sista gång..

Hämta upp tvätten. Och sedan äta lite kvällsfika... Och därefter börja vika min rena, härligt doftande tvätt... Halvt disträ framför tv:n såklart...

Jag kom även att tänka på soffbordet... som jag inte vågar ställa någonting på.. Inte ens lägga tv-kontrollen.. eller ett PAPPER :P .. Nej INGENTING, just nu..

... Jag kände ständigt med mina fingrar på bordsskivan... Jag hade kommit på det faktum att ytan var skrovlig.. och att det därmed kunde bli svårt att både torka AV det och att borsta bort damm.. Jag menar. Det händer nog lätt att ludd och damm... om det nu skulle råka hamna på bordet, borrar sig IN i trät.. Och att fiber från trasor och liknande skulle flisa sig in om jag försöker torka AV det...

Men det löser sig nog. Ska iallafall klippa till fina tabletter av antingen vaxduk eller något annat gummiaktigt någon dag framöver...

Men tvätten var det ja..

Jag.. Det gick ju såklart smärtfritt att vika TVÄTT.. Det är ju sådant jag kan göra i lugnan ro.. och bara drömma mig bort...

Men så kommer jag till mina jeanshängselbyxor... De hade trasslat ihop sig på något konstigt vis... och jag förstod inte hur jag skulle göra för att få dem rätt...

Jag snurrade dem.. och snurrade dem... och SNURRADE dem. Åt det ena hållet.. Och det andra... Men det blev aldrig BRA...

... Säkert i TJUGO minuter försökte jag. Lite smått frustrerad.

Men tur att man bor ENSAM i sådana här situationer. Jag menar. Hade någon varit i närheten. ANDATS vid sidan om mig... Eller försökt ge mig en hjälpande hand.. Eller TIPS!..

Ja, Xsambon vet nog vad jag pratar om. Jag blir JÄTTESTRESSAD, irriterad och frustrerad.. Det problem jag försöker lösa, behöver min FULLA uppmärksamhet. Och det finns inget utrymme för andras "förstörande" hjälp... Eller att någon "stör mig med att andas för nära"...

... Men ensam.. Ja, då bubblar jag inte upp.. Jag löser mitt problem. Finner svar. Klurar tills jag förstår...

.. Och så till slut, RÅKADE jag bara göra rätt.. och förstod då byxornas gåta. Vad som hade hänt ;P

... Sedan blev det tv... Och film.. på tv:n...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...