... Att inreda lägenheten, har blivit en stressfaktor igen... Mycket press... Tankar som snurrar... Osäkerhet hit och dit... Spänst i sinnet... Och en oförmåga att sluta älta...

 

Men annars.

Jag ska börja från... igår, tror jag.

 

... Men jag tror inte att jag MINNS så mycker om igår förmiddag.

Gjorde rent i badrummet, lite slarvigt. Ifall att någon skulle komma in i min lägenhet idag... "Man vet ju aldrig".. Och toaletten vill man ju gärna ha fräsch.

 

...Annars så var det nog bara som vanligt, skulle jag tro.

Vakna samma tid. Gå och lägga mig igen... Och så kliva upp, för lite tv. Och lunch.

Mer tv.. tills det blir dags att gå till bussen...

 

Jag funderade väldigt mycket, fram och tillbaka.. Över hur jag ska lösa.. eller fixa min gästhörna som jag tänkte ha i vardagsrummet. Med gästsäng, en vadderad vägg(som ska stå på golvet)... Och så tyget därtill...

Vilken konstruktion som skulle vara bäst. Hur jag vill att det ska se ut... Och ifall jag ens kommer att orka.. kunna... VILJA genomföra hela idén...

 

Tanken är väl iallafall att jag ska fortsätta på temat "skog och industri", även i gästhörnan. Eftersom att en helhet i rummet, är ett stort måste.

Tyget som jag ska ha som överdrag över den vadderade väggen, har jag tänkt mig...

.. Jag hittade ett tyg på Fyndiq, som såg ut som en flätad korg... Fast som en vägg... Ja, en flätad vägg.. helt enkelt...

... Och DET tror jag att skulle bli riktigt snyggt. Men så vill jag ju inte köpa tre meter tyg, om jag inte är HELT säker på att jag kommer att genomföra projektet...

 

Och EFTER det... Om jag nu lyckas bygga den där väggen(sängens huvudände.. och ena långänden).. Och vaddera den. Sy ett överdrag...

... Ja, men då är det så mycket MER jag vill uppnå i hörnan, för att vardagsrummet inte ska se halvklart ut igen, efter att precis ha börjat FÅ en helhet..

.. Det vill säga. Ett passande överkast. Finkuddar som ger känslan av naturen. Av rubusthet...

 

... Ja men...

 

... Och när jag TÄNKER på allt det här, och inte riktigt kan slappna av.. Börjar jag också känna av så himla MYCKET som jag vill, borde... måste uppnå. Som fortfarande inte är klart...

Och rädd att glömma.. Att sortera bort... Att helt enkelt inte UPPNÅ...

... Ja, det spelar ingen ROLL hur många ställen jag skriver UPP vad jag vill uppnå, på... Gällande inredning.. eller inte...

... Det känns helt enkelt rörigt i huvudet.

 

... Det är för MYCKET, också. Vilket gör att jag måste sålla bort. Prioritera vad som borde göras först. I vilken ordning... Och osäkerheten... Oron att inte kunna prioritera... Hålla REDA på allt, utan att glömma....

Oron att aldrig NÅGONSIN kunna slutföra allt som jag har på mina miljoner listor... De saker som jag inte längre tror mig minnas...

 

... Ja, det stör mig.. Gör mig stressad... Tankspridd...

Ett lätt kramande tryck om hjärtat...

 

Men iallafall. Nu flög jag bort ordentligt.

... När tiden blev inne, gick jag iallafall iväg till bussen. Klockan var två... Och jag skulle till mina föräldrar..

 

Jag tror att jag mådde rätt så BRA igår. Jag är inte SÄKER. Men iallafall bättre än vad jag har gjort det senaste..

Stod och lyssnade på musik, på busstationen...

 

... Väl hemma hos mina föräldrar, pratade jag lite med mamma, i vardagsrumssoffan...

Och så hjälpte jag pappa att bära ut en bänkskiva som var för lång för stället som den skulle vara på. Så han skulle såga av den.

Sedan lyfte vi in den igen...

 

Middag.

... Och så, mamma och jag i tv:soffan igen, och pratade en massa strunt...

Lite ångest vid vissa tillfällen, beroende på vad vi sa.. Men annars väldigt trevligt.

 

... Och när pappa kom till tv:n, gjorde vi vad jag KOM för. Såg på JohanFalk..

Och så gick pappa och la sig, några minuter.. Timme efter det. Och då satt mamma och jag kvar vid tv:n.. och såg halvt som halv på film. Halvt som halvt, pratade med varandra.

 

... Och så gick vi och la oss.. Filmen var ALLDELES för lång, så vi struntade i den och valde att gå och sova istället...

 

... Men inatt var inte som de senaste nätterna i gästrummet har varit...

Jag funderade och funderade. Vred och vände på mig. Ältade och visionerade...

Hjärnan bara rullade och rullade. Och var det inte den ena tanken, så var det den andra...

 

Ja, det är för mycket som händer just nu, helt enkelt. Och igår var en natt, då jag(tydligen) behövde ta tag i dessa tankar. Ta mig TID till att gå igenom allt...

 

... Ja, det påminner mig om när jag var liten. När jag växte upp. Bodde hemma... När jag gick i skolan. Sjöng i barnkör. Tränade karate. När jag delade ut SDR-reklam. Lekte med syskonen... När jag hade en BÄSTIS som inte kunde låta mig vara ifred. Ensambarn :P Var det inte HON som ringde, så var det hennes mamma eller pappa.

 

... Ja, det påminner mig iallafall om min upptagna tid, då jag fick ta tillvara på mina PROMENADER, för att kunna göra det som jag gör allra bäst(mest). TÄNKA. Dagdrömma. Visionera.. Planera mina dagar. Gå igenom de saker som... Ja, men som jag kände att jag behövde fundera igenom..

 

... Men det jag SKULLE säga, var att det var nätterna i sängen. Innan jag SOMNADE.. Som jag använde till att tänka i lugn och ro. För att då hade jag TID. Det var tyst.. Och jag kunde sortera upp mina tankar och tänka. Fundera... Älta varje tanke, en efter en. Tills alla var avverkade och jag kunde sova.

 

... Bolla min nalle.. Och gå in HELT i mig själv.

... Det får man inte så mycket TID till, med sex syskon.. Alla i nästan samma åldrar :)

 

... Jag somnade iallafall till slut. Men sov VÄLDIGT oroligt och lätt. Medveten hela tiden. KÄNDE min kudde emot kinden.. VISSTE vart jag höll mina händer. Under kudden eller knutna runt täcket...

Och jag kunde KÄNNA hur jag vred och vände på mig.. De fyra timmar som jag ändå fick en blund...

 

När klockan blev sju, klev jag upp igen. Jag satte mig vid tv:n en stund istället. Tills mamma och pappa kom upp...

Då åt vi frukost och drack kaffe...

Mamma och jag satt och pratade lite, medans pappa gjorde sig iordning. Och sedan åkte vi iväg till stan.

 

Mamma och pappa skulle handla. Så de passade på att skjutsa mig till busstation. Så att jag kunde åka hem igen.

"SKÖNT att komma hem", tyckte jag... Jag såg verkligen FRAM emot det.

 

Väl hemma...

Jag tog mig an bardrummet. Att rensa vattenlåsen... Inte för att det visade sig VARA så mycket skit I dem...

Men... Ja, jag fäller ju ändå. Så...

 

... När jag hade gjort hälften, kände jag mig nöjd.. Och jag hade ingen ork till mer..

Tog AV mig latexhandskarna...

Och så var jag bara TVUNGEN att känna på "kjolen" eller vad man nu ska kalla det, på badkaret..

Känna hur den satt, och om det skulle gå att vinkla den lite.. Så att jag UTAN att behöva lyfta BORT den och riskera att inte få DIT den igen, skulle kunna sätta fast röret i badkaret igen...

Det har legat löst på golvet sedan jag flyttade IN. Och jag kände att det var dags att låta vattnet rinna genom det, och röret göra sitt jobb.

 

... MEN. Så lossnade "kjolen"(vet inte vad det heter)! "Åh nej. Tänk om jag inte får DIT det igen, nu då. Vart gör jag av den tills PAPPA kommer?!"...

"Jaja, nu kunde jag ju lika gärna försöka fixa röret"...

 

Jag inspekterade noggrannt. Kollade först hur "kjolen" hade suttit fast. Kollade baksidan av den och sådär. Klämde på "knappar"...

Och sedan försökte jag lösa problemet under badkaret.. "Det såg inte rätt ut"...

Men det var inte svårare än att den del man fäster röret i, skulle vridas åt det andra hållet...

"Lätt fixat"... När jag väl FATTADE det!

 

... Jag testade sätta dit "kjolen" igen... Lyfte upp den, pressade den mot badkaret... Och jag TROR att jag fick dit den rätt, direkt... Men jag var ju inte SÄKER på ifall den satt.. Så jag rucklade på den. Kanske lite FÖR mycket...

... Och.. den lossnade... IGEN.

 

Sedan fortsatte jag bara försöka...

Såg två små "fötter" som jag kunde ställa "kjolen" på... Och så pressade jag bara in...

Det sa "klick" och jag konstaterade "ditsatt"...

 

Men det var ju klart jag var osäker. Jag kollade allt badkaret några gånger efter det. "Såg det snett ut?".. "Sitter röret bra?"... "Kommer den där "kjolen" snart att ramla av"... Och "Kunde jag göra någonting bättre?"...

 

... Sedan, när jag väl släppte badrummet(någorlunda. Än har jag inte riktigt släppt det), så var det bekymret med önskelistan. 22åringen vill ha in allas önskelistor inför jul. Då vi ska köra med förra årets koncept. HemligaTomten. Och då måste hon skicka allas önskelistor till alla familjemedlemmar... Så att man har TID på sig sedan, att hitta en bra julklapp till "sin person"...

 

Det var press... Japp, det innebar press... En STOR tankemöda... Och en ständigt roterande hjärna..

Otillräcklighet och osäkerhet... En känsla av att inte kunna "minnas vad jag vill ha".. Att inte kunna göra en tillräckligt bra lista. Tillräckligt UTVECKLAD. (Antagligen viktigt för att jag SJÄLV kommer att ha så svårt och är så OROLIG över att inte lyckas finna en julklapp till "min person" sedan.).

 

... Och jag ville inte skriva någonting som jag inte ville HA.. Ingenting där jag känner att det är väldigt viktigt att jag SJÄLV får välja... Tillexempel inredning blir ju svårt... Det hade jag iockförsig med på listan ändå... Men bara inom en viss riktlinje...

 

... Ja, men jag kunde inte sluta tänka, helt enkelt. Inte koncentrera mig på någonting annat. Och GJORDE jag det för en minut, så sprang jag tillbaka till datorn och utvärderade ideér, stup i ett...

 

... Middagen lagade jag när klockan blev kvart över fyra. Jag hade läst igenom... Skummat igenom alla bloggar som jag under dessa jobbiga dagar jag har haft, inte har orkat läsa. LÅNG tid tog det!

 

Jag lagade korvgryta med makaroner... Skulle ha haft ris. Men hade inget hemma...

När jag upptäckte det, blev jag så osäker på ifall jag hade tagit fel på dagens MATRÄTT.. Men nej. Det stämde. Jag hade bara missat att HANDLA innan denna maträtten.

 

... Jag BLEV lite förbryllad...

Men upptäckte sedan att det fanns en lösning. Inte GLAD åt det "Men det får väl funka.."..

.. Men jag bytte helt enkelt morgondagens pasta, mot dagens ris.. Så får jag köpa ris imorgon ;)

 

... Grytan blev JÄTTEGOD. Inte så stark. Inte så mycket salt och peppar. Men desto mer kryddor...

Jo, men gott.

... OCH den gick in i FRYSEN, utan större ansträngning, efteråt! LÄTTNAD...

 

.. Det har blivit diskning.. Med energi(!), efter varje mål.

... Och så lite tv, de stunder jag kunde sitta still. Såå mycket i huvudet just nu, alltså! Såå mycket som händer eller SKA hända. Som BORDE hända...

 

... Och nu känner jag mig trött..

Så ska nog kliva i säng...

Om jag inte ser på tv en stund till, först.

 

God natt med er <3

 

 

... Det känns som om det är väldigt mycket på en gång, just nu...

Jag är stressad. Själen känns tung och grå. Huvudet fullt och tjockt... Samtidigt segt...

... Och jag har bara ALLDELES för mycket att tänka på, för att orka tänka på någonting alls...

 

.. Saker i vardagen, som fastnar i huvudet, och sedan bara snurrar runt däruppe. Ältas och gnags... Viktigare än vad det BORDE vara...

Frågetecken... och en känsla av otillräcklighet...

 

Punkter för dagen..

26åringen messade om nästa helg..

Frysen är fullproppad.. Vilket gör sinnet rörigare än rörigast...

Dagens middag... kändes som ett mindre misslyckande. Samtidigt som jag nog kanske ändå blev nöjd... Beslutsångest över vad jag ska känna...

... Trött.. trött... TRÖTT...

... Och såklart det gamla vanliga "inte komma vidare i livet"-bekymret...

 

... Och ALLDELES för mycket som ska HÄNDA, hela tiden...

Skönt att jag iallafall inte behöver HANDLA imorgon. Då blir det en hemmadag för vila...

 

Dagen idag.

...

 

Känner mig bara så deppig. Så har egentligen ingen lust att rabbla dagen..

Men den började väl som vanligt. Frukost vid åtta..

Lägga mig igen. Sova till lunchtid...

 

Äta lunch... För att sedan tvinga mig själv iväg till stan... för att handla för dagens mat... Tre dagar framåt...

 

Stressa, stressa, stress genom värmen, fram till affären..

Handla.. fort, fort, fort...

Betala. Och sedan, i lugn takt, gå mot närmaste busshållplats...

 

Vänta på bussen, i stan...

Åka hem...

 

... Väl hemma, skulle jag ta orken till mig, att laga mat. ChilliConCarne var dagens mat...

Och jag känner mig rätt så duktig och stark, som TAR mig den ork som inte FINNS, till att göra någonting som jag egentligen bara önskar att jag kunde strunta i...

Men man får ju välja på "jobbigt".. och "jobbigt"... Och just nu, väljer jag rätt :)

 

... Maten blev smaklös... och i ALLDELES för stor mängd!

... Jag kryddade och saltade lite till, efter att jag ätit. Innan jag fryste in den... Och blev då istället orolig att den hade blivit för SALT! Osäker... Ältande kluven... "Jag visste inte riktigt"...

 

... Att frysa in maten, gav mig också ångest. Det blev i för stor mängd... Och min lilla frys gör det omöjligt att få plats med ytterligare matlådor efter nästkommande matlagningar...

... Och saltningen... Ja-a...

 

26åringen messade mig när jag satt på bussen hem...

Ville ses igen, redan på fredag eller lördag!.. Och jag... fick ångest. Bara som en extra stor klump, till den redan lilla, som satte sig i bröstet. Sög sig fast... Växte och pressade mot min ömma bröstkorg...

 

... Jag ORKAR liksom inte. Det är för tätt inpå... Och jag känner bara att jag behöver vila... De senaste dagarna har det varit såå mycket pågång. Sociala sammankomster, på sammankomster. Dag efter dag...

Och har det INTE varit det, så har jag haft någonting som jag behöver fixa... Vilket jag FORTFARANDE HAR!... Det tar liksom aldrig slut...

 

... Jag har inget emot att träffa min syster... Men hon är så intensiv... Vilket tar väldigt mycket på krafterna... Och att ha henne sova över hos mig, redan till helgen...

... Nej, jag är inte redo för den pressen... "Ge mig några veckor, tack"..

 

Jag har dock inte svarat ännu...

Men ska ju såklart göra det. Vill bara ha en...

Ja men.. Jag vill inte att hon känner sig frånstött...

 

Efter middagen, har jag försökt ta reda på all disk som blev. I små rundor, har jag diskat sak för sak... Utan någon egentlig ork... Bara för att det måste göras... "Gör inte JAG det, så blir det inte gjort... Och DET vet jag hur det känns! Jag som levde i ett bombnedslag gjort på sopor, smutsiga tallrikar, damm, päls och mögel... Toppat med bråte överallt... I flera ÅR!!"...

 

... Och nu, precis innan jag började skriva, låg jag och försökte se på en film... Vilken jag INTE kunde koncentrera mig på! Då jag bara ältar och ältar.. Känner mig otillräcklig.. Vilsen... Och deppig...

.. Ångest.

 

Behövde bara skriva...

Och nu när det är gjort... har jag ingen ANING om ifall det hjälpte..

... Önskar jag kunde få ett avslut... Men jag vet inte HUR...

 

... God natt med er <3

 

 

Okej. Nu ska jag försöka få ihop ett positivt inlägg, om en positiv dag.. Det är svårare än vad man kanske kan tro. Då det alltid finns problem och bekymmer i vardagen. Alltid osäkerhet eller ångest. Gnagande funderingar, INBAKADE i dessa positiva och mer LÄTTA dagar...

 

... Men jag ska försöka. Såklart kommer jag inte att hoppa ÖVER det negativa. Jag hoppas bara på att det positiva ska VÄGA mer denna gången ;)

 

Ja men..

Jag vaknade. Åt frukost...

... Nej, just det. Det VAR faktiskt annorlunda idag!

Jag tänkte liksom "Ah, vad jobbigt. Rabbla SAMMA sak idag IGEN...".

 

... Men idag klev jag upp till klockan. Åt frukost... och fixade iordning mig..

Funderade på ifall jag skulle hinna DUSCHA innan jag gick iväg till bussen..

Men kom fram till att HÅRET inte hinner torka på tio minuter...

 

Så. Fastän jag kände mig äcklig och ofräsch.. Och därav trött.. Så satte jag mig istället vid tv:n... Eller jag TROR att jag gjorde det iallafall...

Men jag MINNS också att jag höll mig sysselsatt med någonting NÄSTAN hela tiden...

 

Jaja. NÅGONTING gjorde jag iallafall..

Satt vid tv:n en stund. Tills det var dags att gå till bussen. Klockan var strax efter nio...

 

... Nu har skolungdomarna börjat åka igen. Vilket märks på bussarna. Stressigare och inte ALLS lika luftigt och harmoniskt, varken på busstationen eller i bussen...

Men jag KLARAR det. Bara inget jag föredrar..

Det är ju trots allt EN sak nu när jag kan VÄLJA vilka tider jag vill åka och vilka bussar jag vill undvika, varje dag... Det blir ju ANNAT sedan när jag börjar praktisera. Får tider att passa...

 

Väl i stan, hade jag börjat känna mig orolig och nervös...

Jag tyckte inte om tanken på att närma mig huset där Jobbcoach satt. Tyckte inte om tanken på att bli sedd. Känna mig övervakad...

Bara en känsla jag FÅR, när någon väntar mig...

Då vill jag helst bara försvinna. Dra den svarta manteln över mig... och hoppas att de inte SER...

Jag vill varken höras eller synas.. Inte finnas till för någon som känner igen mig...

 

Men det var inte BARA att närma sig den "obehagliga byggnaden", som gjorde mig orolig och nervös... Utan OCKSÅ det faktum att DENNA dag inte skulle bli någonting annat än någon ANNAN dag.. vad gäller mötena med Jobbcoach...

För att inte heller IDAG, hade jag några vidare idéer om vad jag ville göra.. Eller planer på hur jag skulle lyckas...

"Det var ett dödläge"...

 

Jag hade en halvtimme på mig.. Nej, fyrtio minuter. Bussen blev tidig...

Och jag visste inte hur lång tid det skulle ta att promenera igenom stan...

Men jag valde trots det, att gå långsamt.. För att i det HÄR läget var "bättre sen än tidig" min synvinkel...

Jag ville vara så KORT tid som möjligt inom synhåll för "det där huset...".

 

... Men trots att jag gick långsamt, hade jag ungefär tjugo minuter på mig att nervöst sitta och vänta bakom hörnet.. Så att jag INTE blev sedd...

 

Men jag tröttnade. Började gå bortåt.. "Jag går en vända runt huset.. Så är det kanske lagom sedan", tänkte jag..

Började gå... Och så händer det där som jag brukar se på film..

Jag ställs näsa mot näsa, med en kille.. Försöker gå åt det ena hållet. Båda åt samma håll.. Står och tvekar en stund. Båda två... Och försöker sedan igen... Båda åt samma håll!

... Vi stannar upp. Skrattar till, båda två... Och så går vi förbi varandra :P

 

... Jag kan ju säga att, bara att TÄNKA på det.. Att SE bilden FRAMFÖR mig sedan, gjorde att jag skrattade inombords...

Det var en sådan konstig upplevelse :P

 

Jag var ungefär tio minuter tidig, när jag kom fram till "huset"... Jag undvek till 99%, att titta in... Ville inte råka bli sedd. Inte råka möta hennes blick...

Jag kände mig spänd och osäker...

.. Men av att stirra åt ett annat håll eller rakt ner i mobilskärmen, kunde jag ändå känna mig RÄTT så lugn...

 

Ja-a... Lite tidigare än sagt, ropar hon på mig... Och jag går mot dörren. Blir insläppt...

Med en stark obehagskänsla.. Nästan så att jag ville FLY.. Gick jag in och satte mig i fåtöljen...

... Och så började hon prata. Fråga...

Vilka svar jag nästan inte kunde ge... Ja, de var halvdana...

 

Men det bestämdes iallafall att hon skulle kontaka det där slottet som vi var på studiebesök på för några månader sedan... Och att det kanske var enklast att de bara körde förbi mig(de åker tillsammans i en liten minibuss till arbetet) och hämtar upp mig... Och sedan får vi ta det DÄRIFRÅN..

.. För att skulle HON och jag ge det en till chans, så skulle jag nog inte klara av att stanna.

 

... Så hon skulle iallafall höra av sig när hon hade pratat med dem.. och berätta om de hade någon plats kvar till mig...

 

Efter ca tio minuter, var vi klara... Och jag tog mig en relativt långsam.. eller rask.. Vet inte riktigt... promenad... För att få tiden att gå.. "En timme kvar till bussen går"...

 

... Jag var hungrig.. Kände mig kroppsligt svag...

Men jag hade tankar som stoppade mig ifrån att köpa någonting...

Och efter att ha varit inne på butiken och kollat ifall jag ville ha någonting att äta. Kunde KÖPA någonting, gick jag därifrån tomhänt...

 

Men jag funderade på att åka in igen, efter att ha varit hemma och ätit lunch... ".. Så DÅ kanske jag köper något"...

 

... Istället gick jag tillbaka till busstationen. Väntade på bussen. Och åkte hem...

 

Väl hemma.

Jag hade fått post ifrån försäkringskassan.

Ett brev som förklarade att min aktivitetsersättning går ut efter januari 2016.. Och att jag, om jag ansåg att jag av medicinska skäl, inte kunde jobba eller vara arbetssökande, måste göra en ny ansökan och få ett läkarutlåtande av min läkare...

 

... Jag tänkte bara... "Jag TRÄFFAR ju ingen läkare... Klarar inte AV att träffa någon läkare... Är inte säker på att jag BEHÖVER träffa någon läkare...".

Nej, jag tror helt enkelt att det är dags att ta tag i arbetslivet nu... Jag är inte värd ersättning en gång till... "Inte om jag har en chans på MILJONEN, att tvinga mig själv ut i arbetslivet".. Nu måste det gälla...

 

Dock så känner jag mig stressad...

För det första... "Om spärren ALDRIG släpper. Jag ALDRIG tar mig ut i arbetslivet... Och att det skulle hända att jag inte kände mig VÄRD några pengar då... Ja, det osar bara "min tid i H*vetets stad".. Det vill säga... INGA pengar."..

Och för det andra... "Har jag råd att bo KVAR? Vad kommer att KRÄVAS av mig på arbetsmarknaden.. för vilken summa pengar? Och vart KOMMER dessa ifrån?"...

 

... Ja-a.. Jag vet inte..

Men jag kontaktade iallafall Personligt Ombud. För att fråga ifall jag kunde prata med HENNE om det. För att få lite klarhet. En liten förberedande plan för min tid efter aktivitetsersättning. Så att jag vet UNGEFÄR hur det kan komma att se ut...

 

Men vi får se. Annars får hon skicka mig vidare. JAG vet ju inte vem jag bör prata med om sådant...

 

... När jag kom hem och såg det brevet, blev jag först lite deppig. Verkligheten börjar komma ikapp mig. Och den tycks springa fortare och fortare...

Jag har ju alltid varit beredd. Medveten om att det kommer att hända... Men jag fortsätter hela tiden skjuta det framför mig... Och även så nu...

Men det är dags att åtminstone FÖRBEREDA mig för det oundvikliga.

 

... Så jag var lite...

Ja, mina tidigare planer på att åka in till STAN igen efter lunch. De kändes för en stund, inte så lockande längre...

 

Men trots det, hade jag lugnat ner mig tillräckligt när tiden väl var inne, för att ändå åka in en vända till stan..

Alternativet. Att stanna hemma nästan en HEL dag... Nej, DET kändes inte så lockande.

 

... Så jag åkte in igen. Promenerade i solen ett tag... Och gick sedan in på affären igen... För att se om jag ville, kunde.. orkade köpa något litet att äta. "Bara för njutningens skull"...

 

... Jag gick runt, runt, runt i affären. Fram och tillbaka. Kollade och funderade. Tvivlade och ältade... "Ja, men nej".. "Varför inte? Men varför?"...

Men så lyckades jag ändå köpa mig en munk och en Pucko... Gick och satte mig i solen. Stressåt, utan att knappt hinna smaka...

Blev lite missnöjd. Tankar som nästan exploderade. Men ändå på en rätt så LUGN nivå...

 

Och så tillbaka till busstationen..

Vänta på bussen... Och åka hem.

 

Idag fick vi ROPA i bussen. För att chauffören var VÄLDIGT borta, kan man ju säga. Vet inte om han GLÖMDE fort.. Eller ifall han var väldigt ofokuserad och inte ens HÖRDE att det plingade...

Men jag ropade. Högt... Hade nog ALDRIG hänt om det inte hade varit för att det bara var jag och någon till, på bussen. Annars hade jag nog åkt med enda upp till slutstation. Vilket bara blir knappt tio minuters promenad. Men ändå...

 

Klev av...

Och just när jag kommer innanför dörren, plingar min mobil till, två gånger...

Jag blev väldigt fundersam... "Jag har väl ingen påminnelse på IDAG?.."

Kollade... "Tvättid?.."

 

Jag var tvungen att fundera en stund. Jag kunde inte placera att jag hade en tvättid på mitt schema idag.

Kollade WhiteBoardTavlan. För att jag trodde att jag var helt virrig...

OCH.. så kom jag på..

"Ja, just det ja. Jag SKULLE ju ha tvättat idag. Men så kom ju mötet ivägen."..

Snacka mycket i tankarna. Hade HELT glömt bort den. TROTS att jag har försökt tjata på mig själv att jag skulle OMBOKA den :P

 

... Jag kollade på klockan. Tvekade en stund.. "Orkade jag?"...

Och så började jag slänga ihop tvätten i tvättpåsen. Väga den... Och dosera tvättmedel...

Ja, och så tog jag bara tag i det. "Det behövde ju göras"..

.. Började känna mig stressad för att jag använder så mycket kläder utan att tvätta... "Och nu behövde jag inte ens vänta på ledig tvättid ;D"...

 

Ner i tvättstugan. Tvättmaskinen visade ÅTERIGEN en annan vikt på kläder, än vad JAG hade vägt det till!

Grubbel på det. Försöka med minnet av tvätten, i ögonmått, väga tvätten i efterhand. Där jag satt i vardagsrumssoffan och oroade mig för illaluktande kläder igen...

"Men det MÅSTE vara rätt. Jag kan inte ha vägt tvätten till sex kilo.... och att det sedan skulle visa sig vara TOLV!"...

 

... Men när jag slängde över tvätten till torktumlaren sedan, så doftade de gott. Så BLEV nog rätt ändå ;D

 

... Jag hade även glömt en tröja som skulle tvättas skonsamt på trettio grader... Som jag kunde ha lagt i den andra maskinen, istället för hälften av den mörka fyrtiograderstvätten... Vilket gjorde att jag ÄVEN kom på att jag hade kunnat tvätta VIT tvätt(alernativt trettiograders) i den maskinen... FASTÄN det bara var ett plagg...

 

... Så jag började grubbla på DET en stund. Tills jag hade löst kriget... Och kommit på en lösning på trettiograderströjan... "Då jag i princip bara HAR den, så kunde jag lika gärna slänga in den i en extra maskin IDAG, som att låta den vänta flera tvättdagar TILL..".

 

Så jag slängde på en ny maskin med BARA tröjan i... Och trodde IGEN att jag hade doserat tvättmedlet fel. Då maskinen visade mer vikt än vad JAG hade doserat för... Även om jag DENNA gången, tänkte fel när jag doserade. Och inte vägde fel...

 

Men även DEN, blev ren ;)

 

...  Tvätten var helt klar vid halv åtta. Eller det var iallafall då som jag hämtade upp den. Vet dock inte hur länge torktumlaren hade varit klar...

Så dumt när det inte står tid...

 

... Jag har haft lite tankar som har bråkat med mig idag. Sådana som får mig att känna mig dum, och gör mig frustrerad...

... Men annars har det varit bra. Förutom oron för nästa års ekonomi, och arbets-och livssituation, såklart..

 

Men ljust ändå... Och en i stort, lättare dag än på senaste :)

Och för att inte TALA om, PRODUKTIV!

EFTER två vändor i stan. Ett möte.. Tvättning. Vikning av tvätt... Så tog jag även tag i DISKEN som hade legat och växt till sig genom lunch, middag och kvällsmål!.. FASTÄN jag egentligen var helt SLUT!

 

Produktiv dag. Vilket fick mig att undra om jag egentligen skulle orka MED en SCHEMALAGD produktiv dag IMORGON. Idag blev ju lite oförutsett...

 

... ÅTMINSTONE hoppas jag att jag orkar DUSCHA imorgon. Det MÅSTE jag orka. För att på lördag ska jag till föräldrarna. Fira 14åringens 15årsdag.

 

... Just det. Jag planerade veckans... En DEL av dess måltider, idag, också. Så att jag kunde avgöra när jag måste handla nästa gång. Och vad jag ska köpa då...

Var nog mest för att se så att jag inte skulle behöva handla IDAG. Vilket jag INTE orkade...

... Och det gick ihop sig till slut.

Efter mycket funderande fram och tillbaka, verkar jag ha fått pusselbitarna att klaffa. Någorlunda iallafall ;)

 

... God natt med er <3

 

 

... Jag borde blogga. För att jag kommer inte att ORKA senare...

 

Det är bara det, att jag känner mig tankspridd... De känslor som precis var lugna och harmoniska. Ljusa.. För att vara jag... Har nu blivit tyngre... Och mer utav en FÖRVIRRING...

Jag försöker fånga tankar som inte finns... Eller de som FINNS, men som inte vill bli snappade(är det ett ord?)... De tankar som gav mig ett leende i själen... För att de var... GLADA... LÄTTA.

 

... Men jag vet inte...

Jag har ens svårt att SE vilka tankar dessa ÄR. Även när de gjorde mig lite lättare INOMBORDS, tidigare ikväll, kunde jag inte riktigt komma FRAM till vilka dessa tankar VAR...

 

... Det var bara ljust, helt enkelt.

... Och nu funderar jag... Eller rättare sagt. Jag ser HUND framför mig. I mitt huvud. Hund. Och där har jag mixade känslor. Längtar. Men... Jag VET att jag inte VÅGAR...

 

... Jag ser även MAT framför mig. Matlagning...

Men jag VET inte om DEN ger mig någon glad känsla...

 

Jag VET bara att någonting lättade min själ en aning... Fick mig att växa en del...

Men det är över nu...

 

Min dag idag..

... Jag MINNS inte när jag somnade igår. Men LA mig någon gång efter ettiden..

Vaknade, rinnande svettig(vet, usch) när klockan ringde vid åtta.

Åt frukost. Och gick och la mig igen. Med klockan satt på halv elva...

.. Skulle duscha idag.

 

... Jag klev upp.. Hoppade in i duschen... Och förberedde sedan lunch...

 

... Dagen BÖRJADE rätt så jobbigt..

Jag kunde inte RIKTIGT komma fram till VAD jag skulle handla IDAG. Och vad jag kunde VÄNTA med tills imorgon... "Och nu när jag inte BEHÖVER handla NÅGON av tetrorna i kylen, förrän IMORGON.. Borde jag inte då istället dela UPP dessa.. och handla hälften idag och hälften imorgon?.. Så att det inte blir så tungt att bära?".. "Och hur avgör jag vilka jag ska handla IDAG och IMORGON?.. Och vilken skulle ANLEDNINGEN vara till endera beslut?"... "Och hur kan jag ens vara SÄKER på att jag behöver HANDLA imorgon också?.. Så borde jag handla allt IDAG istället, ifall att?"... "Men om jag då BEHÖVER handla imorgon... Då var ju det väldigt onödigt att konka så tungt IDAG.."

 

... Och inte nog med DET...

"Skulle jag behöva handla på TISDAG, till MIDDAGEN, om jag inte handlade imorgon?"...

 

... Men FÖRUTOM det, var jag också väldigt tung i sinnet imorse...

Jag kände bara att jag hade INGEN ork ALLS, till att stressa idag. Till att bli varm och nästan DÖ, påväg till och från affären... När jag inte ens visste ifall jag skulle HINNA både dit, handla, och tillbaka till busstationen, innan min enda passande BUSS gick hem!..

 

Jag grubblade under natten, innan jag somnade. Jag grubblade hela förmiddagen, innan jag gick till bussen...

"SKULLE jag kanske vänta med ALL handling till imorgon istället?"... "Men jag BEHÖVDE ny grädde... Och tomatsoppan blir lidande.. "Inga tomater. Ingen soppa"...

.. Men min backup var spenatsoppan i frysen...

 

När klockan blev dags att gå till bussen, gjorde jag också så... Fastän jag inte ännu var SÄKER på att jag skulle orka mig iväg till affären...

Jag hade kollat kylskåpet, säkert fem-sex gånger redan. Försökt komma fram till vad jag skulle handla. Vad som skulle vänta...

... Ja men. Skrivit ner alla tetror som antingen idag, måndag eller tisdag, skulle handlas... Och satt dit ett litet frågetecken i "info-spalten" i appen...

 

... Vänta på bussen...

 

.. Jag kände mig fin idag. Jag GÖR det ibland, som det ser ut nu...

Jag tycker om vad jag har på mig. Hur fint mitt ansikte ändå LÄKER just nu...

Ja, det läker. Bakteriedödande medel. Det SKA ju egentligen verka mot finnar... Men DET har jag inte märkt någonting av...

DÄREMOT rodnar inte såren och blir irriterade när jag river upp dem, som de BRUKAR göra. Utan de blir väldigt snabbt ljusa igen... Och DET trivs jag med ;D

... Men finnar... Ja, de ploppar FORTFARANDE upp, lite rätt som det är.

 

... Väl i stan, börjar jag raskt gå mot affären.. Jag VISSTE inte vad som skulle bli handlat och inte...

Men jag VISSTE att jag ville stressa upp mig själv och få handlat, för tomatsoppans skull...

Och sedan skulle jag bara köpa med mig såpass mycket av de varor som stod på listan, som jag kände att jag orkade släpa...

 

Hela vägen dit. Under stress och värme. Under blåst och svalka.. Funderade jag över vilka dagar jag skulle handla. Vilka varor som kunde vänta... Och vilket alternativ som skulle ge vilken utgång...

Vilket såklart var OMÖJLIGT att säga. Då jag inte kunde komma ihåg vilka två matkällor som hamnade på TISDAGEN. Så alltså visste jag inte om jag TROTS att jag handlar allt IDAG, skulle behöva åka in och handla IGEN på måndag eller TISDAG... "Och jag ORKAR inte stressa såhär en gång TILL, i onödan!"... "Så. Skulle jag handla allt idag?.."..

 

När jag kom fram, började jag plocka det jag skulle ha. Gul lök. Paprika. Tomat... Och så frukt till mina milkshakes som jag dricker till lunch.. Bland annat.

 

... Vidare till tetror.. Alltså mejeriprodukter och sådant...

 

Och ja-a... Korgen blev rätt så tung. Men jag bestämde mig ändå för att handla allting idag.. "Blir det sedan något mer som behöver handlas, gör inte EN sak så mycket mot ekonomin.. om jag köper den på en närmare och dyrare affär"...

.. Jag tänkte på tisdagens mat.. Om jag behöver någonting mer till DEN. Det kunde jag ju inte VETA. Då jag inte hade någon mat PLANERAD till den dagen...

 

Betala...

Och så började en BRA mycket lugnare promenad tillbaka till busstationen..

Ditvägen tog tjugo minuter.. Och tillbakavägen, trettiofem...

.. Så. Ja...

 

... När jag hade delat upp alla varor i två påsar, BLEV det inte så tungt.. Men vägen tillbaka...

Jo, den kändes kortare än ditvägen, trots allt... För att jag var mindre stressad...

Mindre stressad, för att jag hade fyrtio minuter på mig tillbaka... Och DÄR var jag rätt så säker, vad gällde tidsåtgången för en långsam promenad...

... Den var inte så JÄTTElångsam. Men lugnare :)

 

... Köpte mig en kolsyrad vatten, på Pressbyrån. Och satt och slappnade av i en kvart, medans jag väntade på bussen...

 

Hem.

... Och väl hemma...

Ja, då var det ju till att diska.

Först plocka undan varorna. Sedan tvätta mig lite i ansiktet. Ofräsch värme...

OCH.. så behövde jag diska efter lunchen och frukosten.. Det kom som en trevlig överraskning :P Hade glömt att den LÅG där...

 

Och sedan fick jag ÄNTLIGEN börja med maten. Skära tomater. Hacka lök. Gråta lite grann :P.. Ja, och så skära paprikan, såklart. Hade valt att ha i en paprika också. Vet inte om den gav smak. Men det tror jag nog...

 

... Och sedan kokade jag soppan...

Eftersom att jag inte hade läst något recept.. Mer än för några dagar sedan, när jag kollade vad tomatsoppa VAR, ordentligt.. Så visste jag inte heller koktid.. Jag visste inte NÄR allt skulle i grytan...

Utan jag körde bara. I med allt på en gång... Och sedan, när jag inte orkade vänta längre, var soppan färdigkokt :P

... Vilket gjorde att jag inte vet om paprikan... ELLER tomaten för den delen, var klara..

 

Men jag mixade... Blev nedstänkt med orangearöda prickar :P..

... På talan om prickar. Paprika i soppan, gav underbar karaktär, med sina röda prickar till skal ;P

 

... Förövrigt, blev soppan sådär... Jag vet inte. Inte grynig.. Kanske KÖTTIG... Sådär som ÄPPLE blir när man mixar det...

Jag vet inte om det innebar att tomaterna inte var klara... Eller ifall tomaternas kött bara GER den konsistensen... Eller ifall det hade behövs mer vätska..

 

Men den blev JÄTTEGOD. Och trots att jag kanske hade velat lägga i kanske knappt en decilliter VATTEN till.. Så vågade jag inte. För att jag STÖRTtrivdes med smaken. Och var rädd att MISSLYCKAS med saltning och kryddning, om jag skulle göra det igen.

 

... Ja, den blev lite tjock..

Men det blev ju min blomkålssoppa också. Och även DEN, störtälskade jag ju!

 

... Kärnorna i soppan, som jag medvetet, från både tomaterna och paprikan, behöll, störde mig till en början... Att tugga på dem... Men det var mest av orsaken att jag inte FÖRSTOD soppan..

Jag menar. Jag förstod inte vad som gav reslutatet jag fick IDAG.. Och vad som skulle ge annat resultat...

Så ÄVEN om jag ÄLSKADE min soppa... så behövde jag bara veta.. Förstå.

 

... Så jag funderade lite...

Efter maten, provade jag att mixa den en gång till.. För att se om det blev ett annat reslutat. Mest för att kunna FÖRSTÅ vad som händer när jag gör vad. Vad som ger vilket reslutat...

 

Vet inte om det hände någonting...

Men eftersom att jag var nöjd.. och idag NJÖT av middagen... Så bestämde jag mig bara för att testa på något annat sätt NÄSTA gång. För att på SÅ sätt, få veta vad som leder till VAD... Inte för att jag tror att det kan bli GODARE... Men man VET ju inte vad som är BÄST, förrän man utforskat vartenda sätt ;P

 

... Det blev TRE matlådor... Och DET till min glädje ;D

 

Diskning...

Och sedan... Ja-a... Vad hände SEDAN?

 

Tv, antar jag.

Lite dator, kanske...

 

Kvälls"fika" vid halv åtta. Redan hungrig sedan länge.. Åt inte heller IDAG, särskilt bra(till middagen)...

Men idag hade jag iallafall en helt annan INSTÄLLNING. Om man inte räknar med mitt isittande begär av att äta för LITE...

 

.. Jag kände bara att... "Sålänge som jag känner att det är OKEJ att jag inte har ätit mig mätt(inget krig)... Och att jag KÄNSLOMÄSSIGT inte går NER mig för det... Så kan jag stå ut med lite hunger"...

Men det är ju klart. Till slut ska jag ju börja äta mig mätt igen... För att hungern gör mig orkeslös... Och otåligheten fram till nästa måltid.. blir påtagande...

 

Tv...

Vid kvällsfikat åt jag lite bättre. Även om jag inte blev märkbart MÄTT. Men det var en fullgod måltid iallafall. Såhär till kvällen...

 

... Och sedan... kände jag mig så tankspridd, efter den lätta känsla och lugna glädje jag kände under kvällen...

Så jag tog mig en kort promenad... Som var lite småruggig...

 

.. Så jag gick tillbaka in...

Satte mig här... och bloggade... Som jag fortfarade gör :P

 

... Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

3 koppar, 2 teskedar, 1 skål och en assiette(stavning)... Till en kvälls"fika" :P

Blir stressad av bara mängden "redskap" :P Hur lyckas man :D

 

... Men annars. Om vi fortsätter prata mat.

Jag har äntligen gjort en LITEN insats och kollat upp... Småkollat lite recept. Funderade nämligen hela kvällen igår. Sådär stressat och tvångsmässigt. Hur man gör tomatsoppa. Och det var ju inte mer märkvärdigt än vad jag själv hade tänkt mig...

 

... Men mysteriet i MITT huvud, står fortfarande fast...

Men det kanske ÄR så med soppa, helt enkelt.. Att...

... Ja, men grejen är väl den att jag har en liten besatthet av att få med ALLA källor till en och samma maträtt. Iallafall vad gäller middagen..

Jag menar. Protein, kolhydrater och fett...

 

Och jag har iochförsig inte kollat UPP ännu, vad tomater innehåller. Men annars så ÄR det ju nästan bara tomater i den maträtten... Och... Då undrar jag... Blir det en fullständig måltid? Eller brukar man ha någonting TILL?

 

Jag kan ju ha pasta till... Och det är ju kolhydrater, mig vetligt...

... "Men vad är "tomater?"...

 

... Jag har iallafall skrivit en kort lista nu. En inköpslista. Så att jag på söndag, kan göra min tomatsoppa. Då dagens middag, då hamnar på "övrigt"...

 

Vidare.

Min dag idag.

... Det var en MINST sagt VARM natt inatt. Antagligen för att solen hade legat på i sovrummet halva dagen...

 

Upp till klockan, vid åtta... Äta frukost...

Inte diska efter frukosten...

Och sedan gå och lägga mig igen...

 

Jag klev upp igen... Vid kvart över tio ungefär, tror jag..

Såg på tv... Åt lunch vid halvtolv-tiden...

Och gav mig sedan iväg till stan vid ett...

 

Ja, jag valde att åka tidigare idag, och hoppa över andra avsnittet av House. Mest för att jag kände mig stressad.. "Skulle jag orka laga mat, så kan jag inte komma hem vid fem"...

 

... När jag kom in till stan, tog jag mig en kort promenad.

Det var varmt. Jag var lite smått... Rätt så mycket.. hungrig...

Satte mig en stund vid kanalen... Och bestämde mig sedan för att tillåta mig själv köpa en glass. Men med ett villkor... "Jag måste LOVA mig själv att börja äta mig mätt". Det FUNGERAR liksom inte att ständigt vara hungrig... Och att därför börja småäta... Inte för att EN glass blir småätande... Men förstå grejen..

Äter jag mig aldrig mätt, så borde jag inte heller...

 

Nej, jag vet inte. Men ni kanske förstår.

Det kan ju också bli så, att DEN "regeln" gör att jag börjar äta mig mätt...

Men å andra sidan. De veckor nu i sommar, som jag faktiskt ÅT väldigt bra och mådde relativt BRA i det, så hade jag aldrig heller något SUG efter att köpa någonting eller äta någonting när jag var i stan...

Och jag mår nog ändå bäst i att äta dessa "måltider", istället för lite hipp som happ...

 

... Så. Från och med nu. ALLTID äta mig mätt. Och om jag då ändå skulle vilja ha nåonting gott i stan sedan.. så är det helt okej :)

 

... Jag gick iallafall till affären. Tog GOD tid på mig, att med beslutsångest, välja min glass...

Och så gick jag tillbaka till busstationen... Med en... inte så god glass... Tyvärr.

 

... Gick in på pressbyrån för att kanske köpa någonting godare. Kanske en kaffe...

Men ut därifrån igen... Då jag inte var sugen... Var nog rätt så nöjd ändå..

 

Vänta på bussen...

Och åka hem.

 

...Väl hemma...

Ja-a... Klockan var fyra, och...

Ja, strax därinnan..

Och jag hade hela dagen, och även nu, haft svårt att bestämma mig för om jag ska orka laga mat eller inte. Jag var inte sugen... Och glassen kanske räckte väl...

 

Men nej. För det första "glass till middag"... Nej, inte bra..

Och för det andra... Fyra timmar kvar tills kvälls"fikat"... Så länge skulle inte jag orka vänta, nu när jag har hamnat i en period där jag låter mig själv gå hungrig. Aldrig blir mätt..

 

... Så. Jag satte trots allt igång med maten. Gjorde någonting halvdant. Genom att slänga ner en fryst fiskfilé i lite mjölk... Låta det koka.. Och så smaksätta med lite kryddor och citron...

Och jag har lärt mig en ny sak. Eller iallafall fått en ny erfarenhet..

... "Pressad citron ner i varm mjölk... Det skar sig DIREKT". Rätt så cool effekt :P

 

... Men det gjorde ingenting. Det skär sig på samma sätt när jag häller ner naturell yoghurt i nästan kokande vätska... Och när jag häller i mjöl, brukar det bli klumpar..

Sådana där "småmissar", på grund av otålighet och lättja :)

Smaken blir dock densamma.

 

... Kryddningen idag...

Det blev starkt. Tog nog för mycket citronpeppar... Eller så var det vitpepparn som tog över... Vet inte riktigt..

 

Riset hällde jag sedan, redan färdigkokt, i såsen med nu små fiskbitar i.. Och lät det koka av sig lite vätska...

Såg nästan ut som risgrynsgröt :P

 

Och sedan... Ja, då åt jag.. En liten, liten portion...

Ja, jag har svårt att bryta mönstret... Antagligen för att jag inte riktigt har hittat en bra ANLEDNING ännu... För att, än en gång... MOTIVATION... Den saknas...

Kanske borde jag KÖPA en liten vovve ändå. Någon meningsfull att leva för. Att må BRA för... Att KLARA mig för... Och att KÄMPA för att nå någonstans i LIVET, för...

... Men rädslan.. och att inte få ihop VARDAGENS alla delar... Ja, de stoppar upp mig...

 

Ångest efter maten...

Skriva av mig i textsamlingen.. Någonting som skulle bli lite förnuftigt pepptalk...

... Fast jag råkade glömma själva peppet...

Det BLEV bara gnäll... Uppgivenhet... Och en del frågetecken... om hur jag skulle orka.

 

... Men jag fortsätter såklart.

Plötsligt vänder det. Och jag hoppas väl på att snart komma in i en period då jag vill äta mig mätt, igen.

 

... Det har blivit en hel del diskning. Då jag samlade på mig... Gör det hela TIDEN, så att slasken blir full... Mest på grund av lathet och ångesten efter maten. Alla funderingar... Och för ärligheten skull, även på grund av tv:n. De program jag följer... "SUPERviktigt" :P

 

... Annars har det blivit tv...

Och sedan, när klockan blev halv åtta... Eller lite mer. Minns inte riktigt.. Så blev det kvälls"fika"...

... Där jag, TROTS avsaknad av mättnad efter målet, kände att jag kanske hade ätit för mycket... Antagligen på grund av översvämningen på mitt bord.

Många "redskap"...

Frågetecken...

.. Ja, då känns det väldigt övermäktigt...

 

Men jag måste ju lita till mättnaden.

.. Men DET funkar ju bara om jag också vill ÄTA mig mätt.

 

... Det löser sig nog.

... Kanske borde fokusera på att finna motivationen istället. Och börja i DEN änden. Så kanske viljan kommer av sig själv sedan ;)

 

... God natt med er, iallafall <3

 

 

... Trött.. Får se om jag får sova bättre inatt, nudå...

... Inga större förhoppningar, efter den DÄR obehagliga thrillern! Såg nyss på film på 5:an...

 

... Ja. Igår natt var ingen vidare bra natt...

Jag låg vaken och funderade på en det ena, en det andra. Jag var hungrig... Och ja. Jag kunde helt enkelt inte sova.

 

Klev upp igen, vid... Jag minns inte riktigt när. Men jag såg på lite tv. Och gick sedan och la mig igen vid tretiden.. Och somnade någon gång därefter...

 

Idag har annars varit en bra dag.. I jämförelse till andra..

Den började som vanligt. Samma känslor och tankar angående maten.. Ingenting som jag tänker gå in på just nu..

 

Och sedan gå och lägga sig igen. Disken lämnade jag tills senare. Verkar GÖRA så numer.

 

... Klev sedan upp igen... Sov ganska länge. Antagligen eftersom att jag somnade så sent på natten.. Tidigt på morgonen.

Klev upp lagom till lunch... Eller lite tidigare än så...

 

Idag fick lunchen dröja. Jag var för trött helt enkelt. Och tänkte därför inte på... Stressade inte lika mycket med att hålla tiden för lunchen...

Så ungefär fyrtiofem minuter senare än vanligt. Lunch.

 

... Idag svarade Jobbcoach. Och vi har bokat möte på torsdag nästa vecka...

 

Iväg till stan vid tvåtiden. Tjugo över två, närmare bestämt...

... För att handla mat. Listan började kort... Men växte alltmer, med varor där jag satte frågetecken i "ämnesspalten"... Ja, appen har en spalt att skriva anteckningar i. Väldigt andvändbart ;)

 

Jag var LITE orolig över TIDEN, när jag bestämde mig för vart jag skulle handla och vart jag skulle kliva av...

Jag har ju mer TID på den affären... Men det är också en längre promenad dit...

 

På vägen dit, räknade jag... Och räknade...

Funderade...

.. Medans jag gick i en rask långsam takt...

Ja, jag orkade inte stressa. Gå för snabbt... Och öka min puls. Inte idag... Ja, egentligen aldrig :P

... Men det är ju klart. Bara att bli PSYKISKT stressad, ökar ju pulsen. Vilket jag mer än väl, märkte av idag.

 

Ja, jag var stressad...

Men jag hann fram. Köpte det jag skulle ha. Plus lite till...

Ingen direkt ångest i affären. Mer än att jag var stressad och därmed... Ja, jag hade inte den bästa känslan... Det blev lite varmt, kan jag ju säga...

 

Men så, när jag började bli KLAR med handlingen... Ja, då var jag en halvtimme TIDIG..

Vilket förde med sig en liten oro för kylvarorna... Men jag fick helt enkelt lita på frysflaskan i påsen...

 

Vänta på bussen... Åka hem.

 

... Väl hemma...

Ja, det blev ett glas citronvatten... Och att skriva in siffror i budgeten. Gillar att hålla koll. Även om det inte tycks göra mig varken säkrare eller lugnare.

Jo, siffror i all ära. Jag är bra på dem. Räknar gärna. Ställer procent. Kategoriserar...

Men att sedan hålla REDA på dessa siffror, när de blir för många på samma ark... Nej, jag ser inte vad de betyder...

 

Så. Ekonomin. Den TYCKS bra. Jag tycks klara mig som jag lever nu.. Och kanske mer därtill.. Men jag kommer nog ALDRIG våga släppa taget om oron.. kontrollen... Och alla strikta uträkningar därtill..

.. Aldrig våga släppa loss när jag handlar...

Men inget negativt i det :)

 

Sedan blev det tv...

Och eftersom att jag känner att...

Ja, efter min lilla...

.. Den lilla stund som jag faktiskt mådde DÅLIGT idag, skrev jag av mig i min textsamling. Klankte ner på mig själv. Och kom fram till ett löfte jämtemot mig själv. Något som skulle bli väldigt jobbigt. Det vet jag MED mig. Men det är nog det enda sättet. Så får det bära eller brista..

 

Då kände jag mig iallafall TVUNGEN att laga mat idag. Jag behövde ta tag i det här nu. Släppa taget kring den del av mig som gör att jag när jag väl stöter på problem, vänder på allt och... kämpar fel... Eller ja. Både fel OCH rätt... Vilket är ÄNNU jobbigare!

 

Så.. Jag ville inte stressa. Ville inte lägga hela min uppmärksamhet på matlagningen.

Så jag fyllde en kastrull med grädde och mjölk. La i en massa fryst spenat. Jag satte spisplattan på ettan.. Och så gick jag till tv:n...

 

Jag sprang in i köket lite då och då. Så att jag kunde röra om i kastrullen. Och även se... hur den verkar.

... Men eftersom att jag märkte att jag inte kunde KONCENTRERA mig på någonting annat än soppan... så struntade jag i tv:n. Och ställde mig vid spisen istället. Höjde plattan. Och lät soppan koka upp...

 

Det behövdes vatten. Två koppar vatten. För att annars kändes den för... Ja, för "spenatig"...

Så det blev dubbelt så mycket soppa än vad jag hade tänkt mig...

Men tre matlådor..

Kan gå åt ;) ... Ja, om jag lyckas få kontroll över ätandet igen :)

 

... Kryddning. Saltning... Blev nog rätt så okej. Men samtidigt... Lite mer salt hade nog inte suttit fel...

Sedan var det till att mixa soppan. För att jag trivdes inte med att spenaten la sig som klumpar... Sjönk gärna till botten och så vidare...

Men den blev PERFEKT efter några svep med stavmixern!

 

.. Jag kokade lite ägg under stress... Och hackade sedan dessa, för att lägga i soppan...

Sedan tog jag mig en väldigt snål skål med soppa... Sådär så att jag skulle förbli hungrig..

.. (Men jag börjar imorgon).

 

Klockan var nu halv åtta.. och jag kunde äta min middag..

... Vilket gjorde att det inte blev något kvällsmål idag... Såklart.

 

Sedan blev det till att ta hand om disken... Det BLIR ju en del, när man inte längre diskar efter varje mål.. Men sålänge som jag inte låter det springa iväg, så...

 

Det har blivit tv... En del dator...

 

... Och ja-a..

Nu ska jag se på lite tv, innan jag går och lägger mig... Får sluta gå och lägga mig hungrig. Riskerar en sömnlös natt igen... Inte för att hela natten blev sömnlös igår.

 

... Men från och med imorgon. Jag ska verkligen försöka..

 

Kanske kan jag inte få kontroll över allt. Kanske är det omöjligt. Kanske förblir jag olycklig i ett liv utan värde...

Men jag kan åtminstone få kontroll över den vardag jag redan har ;) ... Om jag bara ger mig F*N på det ;D

 

... God natt med er <3

 

 

... "Andas djupt. In och ut...".

Det är vad jag säger till mig själv just nu...

 

Jag har ångest. Jag fortsätter få finnar eller vad det nu är, i ansiktet. Antagligen på grund av stress... Men jag vet inte... De är inte MÅNGA... Men när man är besatt av att riva sönder allt som märks på huden... Ja, då räcker en eller två..

 

... Men det är inte DÄRFÖR jag har ångest.. Varför, VET jag inte riktigt. Är nog en blandning av allt jag upplevt, känt och tänkt under hela dagen...

 

Så jag tar det ifrån början.

Min dag..

Jag klev...

 

Äsch. Jag orkar inte rabbla samma sak varje dag..

Har egentligen ingen större lust att blogga.. Mer än att jag känner att jag vill skriva av mig ångesten... och sedan.. kanske gå och lägga mig...

 

Förmiddagen spenderades iallafall framför tv:n. Jag satt och kollade mailen varannan minut. Nästan.. För att jag hoppades att Jobbcoach skulle vara tillbaka från semestern, och då höra av sig idag...

Kollade som besatt. Fokuserade med HALVA ögat, på programmet som jag såg på tv..

 

Åt lunch...

Och vad gäller ätandet...

Rent känslomässigt och psykiskt, var det ingen förändring... Jag känner FORTFARANDE att jag jobbar emot mig själv...

Men jag TROR att jag åt lite bättre idag, iallafall...

Inte så att jag blev mätt... Det var nåra dagar sedan jag blev det... Varav jag blir hungrig VÄLDIGT snabbt sedan... Vilket jag, innan svälthjärnan kom tillbaka, inte hade upplevt ALLS på några veckor.

 

... Jobbcoach hörde av sig vid... ettiden, tror jag. Ja, kvart över någon gång..

Skrev att hon var tillbaka. Och frågade mig vad jag hade tänkt mig att jobba/praktisera med...

Och sedan försvann hon... Men jag tror väl att hon återkommer imorgon eftermiddag eller något...

 

... Sedan... Ja-a...

Jag tror att hela förmiddagen.. Hela eftermiddagen... Ja, de spenderades nog sittandes framför tv:n.. Om jag inte har glömt något...

Men typ hela min dag är en stor minneslucka... Så det är ju lätt hänt... Att jag har glömt något.

 

... Vid halvfemtiden ringer min syster. 24åringen. Hon ville höra efter ifall jag var i stan. Så att vi kunde fika...

Men nej. Jag satt och såg på tv...

Pratade en stund. Mest hon. Vilket var skönt. Bra när man pratar med någon som har mycket att säga. Man varken HINNER eller BEHÖVER säga särskilt mycket själv ;D

 

Jo. Det kändes faktiskt mycket ENKLARE idag, att få ett oföreberett samtal. Och att se FRAM emot en fika tillsammans med ett SYSKON!

Ja, det kanske inte låter så märkvärdigt. Men jag brukar alltid... Och gör det lite nu i efterhand också, känna mig pressad och osäker. Orolig... Ja, men helt enkelt OTRYGG och STÖRD i känslan, när jag ska ut på sociala aktiviteter... ÄVEN om det är med någon jag känner väl.

... Dock inte längre med mina föräldrar.. Om det är mamma och pappa, eller bara mamma...

Och Xsambon är den enda som jag har... ALLTID har känt mig HELT trygg och naturligt lugn med.

... Förutom när jag var liten... Då var SYSKONEN min enda och absolut ENDA trygghet :)

 

Okej. Nog om det.

 

Vi bestämde iallafall fika imorgon. En snabbis. Kanske en timme.. Innan hon åker iväg igen.

Det passar mig bra. För att då åker jag hemifrån i normal tid. Då jag BRUKAR åka.. Och sedan så åker jag antagligen HEM i samma tid som jag brukar, OCKSÅ.

 

... Nu var det dags att tvätta kläder. Jag drog med textilsaker lite här och var i lägenheten... Och så sorterade jag det i två olika påsar. Vägde tvätten.. Och doserade tvättmedlet...

Väntade in tvättiden... Och gick ner i tvättstugan...

 

Men nu blev det fel. Jag VISSTE det blev fel... Men jag valde att köra ändå. Stressad som jag är, ville jag inte gå tillbaka upp hit. Hämta mer tvättmedel.. och sedan gå ner igen och sätta igång maskinen...

Så... Det blev fel.

 

Jag ältade det. Oroade mig... Det gnagde inombords... "Skulle tvätten blir ren?"

... Tv medans tvätten tvättades. Tittade på timern som skulle säga till när tvätten var klar, stup i ett. HELA tiden... Sneglade mot mobilen i soffan...

 

Ner för att hämta tvätten... Vilken var klar...

Över med ALLT i torktumlaren bara. Även de saker som jag VISSTE stod "ej torktumling" på... För att jag orkade inte bry mig...

 

Hälften av tvätten luktade konstigt. Den som fick för lite tvättmedel.. "Tråkigt..."

Men men...

 

Tv medans tvätten torktumlades...

Otålig. Otålig... Hungrig...

... Otålig och hungrig...

Jag ville bara HÄMTA den där tvätten. Vänta på att klockan skulle bli åtta... "Eller strax efter halv åtta funkar också".. Och så ville jag ÄTA. Jag var trött och kroppsligt svag...

 

... Och ja... Jag BLIR nog ändå lite frustrerad på mig själv för att jag tvingar mig själv att lida för någonting som jag faktiskt kan göra ANNORLUNDA...

Men frustrationen är så knapp... Och viljan att inte äta...

 

... Nej, den borde inte ens finnas där... DET borde vara frustration i sig.

 

Men iallafall...

När jag kom upp med tvätten igen. Den var torr och...

Hälften luktade konstigt. Lite var fortfarande fuktigt... Och ett par saker hade fått en konstig struktur...

 

INGEN lyckad tvättning idag...

Vilket OCKSÅ fick mig...

Ja, jag tror att det gav mig ångest...

Och efter att jag hade ätit kvällsfika, började jag trots motvilja, vika ihop tvätten och lägga den i sina respektive skåp...

 

... Sedan var det DISKNINGEN kvar.. Jag hade samlat på mig disk under dagen. Det var bara frukostens disk som jag hade orkat ta mig an direkt...

.. Och det tog emot. Men att ha disk på diskbänken tills imorgon... Nej, det kändes inte okej...

Så det var bara att börja jobba...

 

... Någon matlagning blev det inte HELLER idag, förresten...

Jag tänker bara så fel just nu... Och jag kan inte riktigt förstå hur jag kan vända mig emot mig själv av dumma anledningar. Konstiga... eller av ingen anledning ALLS.. Bara sådär helt plötsligt... Och sedan, utan någon förvarning vänder jag mig rätt igen. Och kan kämpa rätt... Ja, på obestämd tid...

.. Innan det plötsligt vänder igen...

 

Nu kämpar jag fortfarande rätt... Men min hjärna säger någonting HELT annat... Eller iallafall halva delen...

Jag ÄR ju... och kommer säkert alltid att FÖRBLI väldigt kluven... Vilket jag kan tänka mig att ALLA är till viss del...

 

.. God natt med er <3

 

 

Jag har kommit in i någonting igen, då jag är väldigt kluven. Då jag tvivlar och inte riktigt vet vad jag vill. Vad jag anser är rätt och fel... Vad jag mår bäst av...

... Jag har börjat tvivla på min vilja. Tvivla på hur mycket jag ska orka. Hur mycket jag VILL orka... Och vad som egentligen BETYDER något...

 

Imorse klev jag upp precis innan klockan ringde. Åt frukost. Och klev sedan som vanligt i säng igen...

 

Jag väntade på samtal eller sms från tv-bänksnissarna HELA dagen. Men idag, lite mindre spänd än tidigare... Kanske för att jag tror mindre och mindre på att det kommer att hända...

 

Jag åt som vanligt lunch.. Och pallrade mig sedan iväg till bussen... Jag var ju bara TVUNGEN att handla. Jag är vilket fall som helst, inte redo just NU, för alla tankar som kommer att komma om jag ger upp igen...

Nej, SKULLE jag bestämma mig för att göra det, så måste jag ha ANNAT på sidan om, i vardagen, att fokusera på... För att kunna hantera mina tankar och känslor.

 

På min stressade promenad mot affären. Även IDAG, den affär som jag måste stressa till och från, för att hinna med bussen.

... Det blev varmt. Jag var stressad... Och jag kände mig, precis som HELA dygnet sedan samma tid igår, orolig och tyngd av det faktum att jag kanske även IDAG, kommer att stöta på missnöje eller problem på affären...

 

När jag väl kom dit, tog jag ändå ett beslut angående det tvivlande dilemma som jag har burit på i några dagar nu... Och IGEN bestämde jag mig för att jag ville köpa hem frukt och se om jag kan få den att gå åt.. Ta reda på hur länge den håller... Och se om jag kan hitta något intressant sätt att äta den på...

 

Jag plockade på mig de varor jag skulle ha, och gick sedan i rask takt därifrån. Till bussen.

 

Väl hemma, var det till att laga mat. DIREKT. Nu var det bråttom. Eller iallafall KÄNDES det så. Jag var stressad... Och under hela matlagningens gång, kände jag mig osäker och otillräcklig... Missnöjd...

 

... Jag minns inte riktigt vad jag kände och tänkte. Men det hade inte BARA med matlagningen att göra.

Jag minns bara att jag efter maten... Efter att ha diskat under ångest.. skrev av mig i min textsamling. Mådde dåligt...

 

Det var mycket bekymmer. Och jag tror att hela den här, numer KAOTISKA vardag, har blivit för mycket... Jag får vatten över huvudet hela tiden... Och jag vet inte hur länge till jag orkar fortsätta kämpa för att hålla mig över ytan...

Tänka, tänka, tänka. Tvivla. Beräkna...

Ångest, osäkerhet...

 

... Och så tv-bänken på det.

De sociala livet på det...

Och så det faktum att jag blir äldre och äldre.. men ser FORTFARANDE inget liv framför mig...

 

Men det värsta är nog ändå att...

Jag är RÄDD för att... det HÄR är LIVET...

Och jag ORKAR inte ta tag i det här.. Låta detta rulla i år.. efter år... efter ÅR.

 

Det har blivit tv. En MASSA tv. Kvällsfika. Där jag testade mig på att göra en Smoothie istället. Men då jag är HELT ny på även DET, så blev jag inte heller NU, nöjd. Tillfreds.

... Jag vet inte hur jag ska få till smaken... Och på NÅGOT konstigt sätt, tycks HUR mycket smak av olika slag jag än har i.. bakning eller matlagning, inte göra någon skillnad...

Ja, det kan ju bli för starkt också, såklart. Men då är ÄNDÅ smaken dov...

 

Men men. Okunskap, helt enkelt. Känner mig bara för lat för att orka kolla förslag.. Lite orolig att dra sökandet för långt. Fixera...

Och så ångesten i.. att jag borde.. VILL gå efter eget huvud. Experimentera...

.. Och då får det ta sin tid, helt enkelt.

 

Jag fick undan all mat som blev över, i frysen, till slut...

Och så efter att jag hade sett säsongsavslutningen på SecretsAndLies, tvingade jag in mig själv i duschen. Då jag inte ville riskera att missa om Tv-bänksnissarna hör av sig imorgon.. bara för att jag står i duschen.. 

.. För att på eftermiddagen åker jag hem till mamma och pappa för att se på filmerna som de har hyrt, med dem...

 

Det är ju klart att jag UPPSKATTAR det och tycker att det är KUL...

Men samtidigt så känns det faktiskt väldigt SKÖNT att semesterarna snart är över. Så att folk blir upptagna igen.

Då krymper den sociala pressen... Och byts i och för sig ut mot total ensamhet... Men man kan ju inte ha det åt båda hållen.

 

... Jag vet inte vad jag trivs bäst med...

Men just NU handlar det nog mest om(när det gäller mina föräldrar) att jag är hemmabekväm. Och känner att min vardag rubbas om jag åker iväg...

Och inte så mycket det sociala i sig. Nej, det är en trygg och bekant tillvaro nu... Ett tryggt och bekvämt sällskap.

 

... Nu ska jag låta håret torka lite till... Och sedan ska jag gå och lägga mig. Jag har en till dag att tackla imorgon.

God natt med er <3