Egentligen har jag ingen större lust att blogga.. Men klockan börjar bli sent..

Jag är HELT på andra tankar just nu.. Kissnödig, och på andra tankar :P

 

... Men jag ska ändå rabbla dagen som varit. Då det ju är något av det viktigaste som finns :P

 

Minns inte riktigt vad jag GJORDE igår efter kvällsinlägget...

Löste jag korsord?

Läste jag bloggar?

... Ja, jag minns inte. Eller rättare sagt. Det FINNS därinne. Men jag orkar inte anstränga mig för att tänka efter. Vill ju låta fingrarna vibrera över dessa tangenter i en hisklig fart. Och inte stanna upp för att fundera, och glömma ÄNNU mer på vägen :P

 

... Okej. Onödig info.

Men vidare..

Eftersom att jag inte minns gårnatten, går jag direkt vidare på morgonen.. För att DEN minns jag!

... Jag vaknade vid halv nio ungefär, och kollade nästan direkt mobilen.. Jag hade fått mail från husvärden.. Eller heter det bovärden? Samma sak, iallafall..

Han hade svarat på mitt mail om soptunnorna.. Dessa alltför osynliga soptunnor som jag inte fattade vart de hade tagit vägen... Dessa soptunnor som givit mig ångest och gjort att jag inte vågat slänga SOPORNA på typ tre månader.. Sedan jag flyttade hit. Har väl slängt sopor två gånger, tror jag..

 

Men han svarade iallafall att vi har ett soprum i hur 3 a b... Alltså. Huset med portarna a och b...

... Och GUUUD vilken lättnad det var! Att ÄNTLIGEN kunna gå ut och slänga soporna... FEM DAGAR I VECKAN, om jag hade velat det! ... Och HUR många gånger jag vill per dag!

... Ja, jag kan lova jag låg där med ett leende på läpparna, i några minuter, efter det =)

 

... Så nu är det alltså så.. JAG bor i 3F. Ett litet hus med bara en port.. Bredvid vårt hus ligger ett tvåportshus.. 3 D och E... Och bredvid DET, ett enporthus.. 3C... Och så har vi, nästa på samma sida gatan, ett till tvåportshus, 3 A och B... I 3f BOR jag. I 3 D E har jag tvättstugan... Och i 3 A B har jag soprummet... Lite utspritt :P

 

Men nu VET jag iallafall ;)

 

... Vi går vidare..

Efter att ha legat en stund till, började glädjen lägga sig... Lättnaden lätta... Och jag började känna en hint av ångest.. Inte stark.. Bara sådär lätt märkbar... Sådär så det näst INTILL, förändrar humöret... Ängslan liksom...

 

Men jag funderade inte mer på DET... Tänkte bara "Ja, alla bekymmer i VÄRLDEN försvinner ju inte bara för att SOPTUNNORNA hittas.."

 

... Klev väl upp... Ja, rätt så tidigt. Skulle ju trots allt DISKA idag.. Och så efter det, ville jag ju in till stan och köpa SEMLA! Tycker inte om att gå till butiken här i byn.. Då den är så LITEN och därför är SAMMA igenkända personal där VARJE dag! ... Tycker inte om att se folk som känner igen mig... Rädd för uppmärksamhet...

Men IBLAND går jag dit och handlar ändå..

Å andra sidan, så HAR jag ju busskort, och åker därmed "gratis" in till stan.. Och ÄLSKAR att åka buss! När inte DEN är full...

 

Klev iallafall upp.. Och började direkt diska... Disk efter disk... Efter disk.. Smutsigt och ofräscht... Diskmedlet försvann direkt ur vattnet... Och jag fick byta det näst intill SVARTA vattnet i diskhon, minst FYRA gånger under dagens diskning!

 

... Jag kände mig ofräsch.. Och trivdes inte med hur diskbänken såg ut... Och det ständigt uppdykande problemet att pussla ihop disken i dessa DISKSTÄLLNINGAR... Ja, det... Det är ett pussel, helt enkelt.. MÅSTE börja diska oftare! Har måndagar och torsdagar på schemat... Kanske ska börja GÖRA det också.. så att det åtminstone blir diskat när diskhon är full ;)

 

Ja.. Det TOG sin lilla tid.. Men jag blev klar. Har dock inte orkat plocka UNDAN all ren "disk" ännu.. Men det tar jag imorgon :)

... Efter diskningen, satte jag mig vid datorn en stund.. Gjorde ett kort om soprummet och la in här på bloggen. Och klädde nog sedan på mig ytterkläderna och gick till bussen.. Då jag inte hade någonting annat att göra.. Orkade ingenting efter dagens diskning.. Inte ens läsa bloggar..

 

Nej, nu ville jag ut. Hemifrån.

Så. En halvtimme innan bussen skulle gå, traskade jag iväg.. Kollade upp soprummet när jag ändå skulle ut... Och det fanns! Hittade det. Och imorgon åker åtminstone matsoporna ut ;) De andra får nog vänta.

 

Satt och väntade.. Länge. Länge.. Det var relativt kallt. Det blåste. Och man småfrös lite grann.. Några känslor kommer jag dock inte ihåg... Så säkert inte så viktiga...

 

Väl i stan... Ja, min enda plan var ju att gå till coop och köpa semla... Vilket såklart var tvunget att bli tvåpack.. Då man sällan kan köpa bakelser i enpack på matbutiker..

... Hittade även naturgodiset idag! Så med en LITEN ångest angående det, köpte jag även med mig en påse utav det godaste.. Inte lördag. Inte fredag.. eller helg... Men trots allt fettisdagen... Får ju skylla på det :P

 

... Och.. så tillbaka till busstationen... Kallt. Kallt. Kallt... Jag frös.. Men det hade iallafall blivit lite varmare än vad det var när jag GICK vid halv ett!

... Satte mig och väntade i väntsalen... Var... Ja, jag MINNS inte hur länge det var kvar tills bussen skulle gå.. Men mer än en halvtmme... Närmare en timme, tror jag, iallafall..

 

Och så hem. Satte mig direkt vid datorn. Och åt lite godis... Påmindes sedan om semlan... som jag TILLOCHMED glömt bort att jag hade! Som alltså fortfarande låg i påsen i hallen... Av en bloggerska som skrev att det var fettisdagen idag..

 

Åt semlan...

... Och ja-a... Jag har väl typ suttit här sedan dess.. Messat lite med 22åringen.. Då hon och mamma, båda hörde av sig idag och sa att vi skulle fira mig den 28:e hemma hos dem.. Mamma och pappa alltså.. Ja. Hade inte DE hört av sig, så är det inte säkert att det hade blivit något firande alls! ... Men det blir säkert bra :)

 

Vi diskuterade tårtan. Då jag vill ha en nostalgitårta.. Den tårta som vi ALLTID gjorde till alla födelsedagar när vi var SMÅ! ... Så vi behövde komma fram till hur den egentligen var uppbyggd.. Det var LÄNGE sedan! Men jag tror nog att vi får till det.. Eller HON. Jag hade önskemål om att hon skulle göra min tårta =)

 

... Och så messade Xsambon. Överraskad blev jag, då han aldrig hör av sig annars.

Han "pratade" lite... Och kläckte sedan ur sig vad han EGENTLIGEN ville.. Han behövde låna 500 kronor... till någonting. Frågade aldrig vad. Men jag skulle sedan få tillbaka dem när han fick pengar, på onsdag nästa vecka..

 

Klart han får! Jag menar. Xsambon och jag levde i princip på luft och vatten.. Hade inte råd med varken mat eller räkningar... Pengarna tog slut och mer därtill, innan de knappt hade hunnit IN på kontot(!) ... Och DET... Ja, det var på grund av mig! ...

.. Och samvetet..

 

Jag tror att jag lämnar det där, idag.. Kanske berättar mer om hur Xsambon ställde upp och vad han stod UT med under den tiden(och att han inte bara slänge ut mig!), en annan dag..

Men iallafall. Dessutom så går ju ändå inte mina möbel-och inredningspengar åt just nu, kan man ju säga :P

 

Så jag förde över pengarna. Blev kallad "ängel"... Och så sa jag "hejdå" för att jag ville se på lite dokumentärserier på datorn.. Ja, GUD vad jag saknar tv:n!

... Den, och soffan som det blev förhinder med! Ja, de erbjöd inte inbärning(-burning?) i lägenheten för en rimlig summa, i MIN stad, sa de. Så jag får försöka komma på en annan lösning. Kanske att de levererar den till mina föräldrars hus. Och så tar DE hit den på sitt släp?

 

... Ja, vi får se.

Jag började iallafall söka efter olika serier. Ville se någonting med förlossningar. Eller iallafall nyfödda.. Då DET har varit någonting som rört sig i mitt huvud idag!

... Men det är så svårt att HITTA på internet, tycker jag!

Hittade trots allt en serie.. Som jag nu får vänta på nästa del av. Då andra delen inte tycktes ha kommit ut ännu. En serie på två delar.. Minns dock inte vad den hette..

 

Sedan blev jag trött.. Mådde nog lite sådär... Men minns inte så mycket OM det!

Så jag tog med mig mitt godis och gick och bäddade ner mig under täcket i sängen. Klockan var sju.. Åt mig LITE för mätt på godiset.. Men hejdade sedan mig själv.. Grubblade lite grann. Skrev några punkter på mobilen.. Och la sedan ner huvudet för att vila..

 

Funderade bara lite grann. Dagdrömde. Visionerade(om det nu finns) ...

... Och nu har jag klivit upp för att blogga... Då jag fick tråkigt. Blev trött. Och klockan börjar bli mycket...

 

.. Ja, just det ja! Höll nästan på att glömma det som inlägget BÖRJADE med!

Jag såg, medans jag låg där nerbäddad, på en dokumentär på youtube.. En sådan där hd-film på en bebis utveckling från ägg till foster och så vidare... Och utan att veta om det, lyckades jag välja en som handlade om tvillingar, trillingar och fyrlingar! Olika slags tvillingar... Och hur allt kan gå till på typ... Ja, MÅNGA olika sätt! Såå intressant! Och jag som är superfascinerad(stavning) av flerlingar! ÄLSKAR. Och man lär sig så mycket nytt! ... En VÄLDIGT intressant sak om vänsterhänta, bland annat ;P

 

Så. Nu i skrivandets stund, har jag lite svårt att koppla av.. För det första, vill jag lära mig MER, MER... MER! Jag vill se fler videos...

Och för det andra, så känner jag en viss abstinens. Då jag inte har läst ikapp NÅGONTING på den här bloggen som jag började läsa från början, idag!

 

... Ja, men det ska nog bli sängen nu..

Kanske blir det till stan imorgon. ÄLSKAR att inte vara hemma!

 

God natt med er <3

 

 

... Om jag ska sammanfatta dagen i bara några få ord, så har den till mestadel bestått av att jag har berättat historia efter historia för mig själv. Saker som tidigare hänt. Erfarenheter och minnen. Vem jag är. Berättelser om min person. Mina känslor.. Likt som hur allt har förändrats..

... Ja, fast i mitt huvud, har jag ju inte berättat det för mig själv.. Nej, jag är en bloggerska ut i fingerspetsarna.. Jag berättar det för någon annan... Men det är bara jag som kan höra det.. Såklart :P Eftersom att jag egentligen bara sitter och funderar..

 

Men nog om det.. Kan vara rätt så roande att leva sitt liv innanför pannbenet ibland :)

 

... Men. Jag tar dagen ifrån början.

Mer korsord igår innan jag gick och la mig... Men eftersom att jag gör nästan SAMMA sak varje dag, så minns jag inte gårnatten så klart som jag önskar..

 

Klev väl i säng till slut... Och somnade säkert. Jo, självfallet. Eftersom att jag vaknade imorse...

Vilket jag inte HELLER minns så mycket om!

... Jag minns dock att jag klev upp "någon gång" för att sätta mobilen på laddning. Jag åt lite frukost. Och drack äckligt te.. Ja, de där teerna med smaker av kakor och shit... De var inte riktigt min grej..

 

Efter det, klädde jag nog på mig kläderna, och drog upp rullgardinen i sovrummet... Vilket är LIKA jobbigt VARENDA gång.. Då jag inte vill NUDDA vid gardinlängderna på sidan om... Men samtidigt får väldigt svårt att komma åt rullgardinsnöret annars... Och att sedan "veva" upp gardinen.. Då den tenderar att trassla in sig i sitt eget snöre, om jag inte har min arm PRECIS trasslandes med en av gardinlängderna!

... De gardinlängder som jag är RÄDD för att röra vid. Snudda.. Råka "piska till"... Då jag inte har fotografiskt minne... Och samtidigt vill att dessa ska ligga EXAKT som de gjorde innan! ... Annars blir jag orolig, nervös... oh får ångest(fråga mig inte varför)...

 

Men iallafall. Har ju tjatat om det så mycket tidigare.. Så nu lämnar jag det. Går vidare.

 

... Efter det...

Ja, jag minns inte riktigt vad jag kände... Jag är så seg i skallen nu... Så har svårt att minnas någonting alls. Vilken dag jag har känt vad... Har nog varit för mycket tankar och känslor på sistone, helt enkelt.

... Men jag minns jag satte mig på golvet i hallen. Var nog lite deppig och uppgiven.. Ville framåt. Ta mig NÅGONSTNS i livet. Uppleva. Uppnå... Ville ha kärlek.. Kände BEHOV av kärlek... Och trivdes inte ALLS med det faktum att "det här är mitt liv" ... Och sedan det att min personlighet går emot vad jag egentligen behöver. Vad gäller social kontakt.. Mina dubbla viljor stoppar upp mig och gör hoppet.. Tron, rätt så liten, på att NÅGONSIN uppnå något mer än just "det här"...

 

Men jag satte mig iallafall på golvet i hallen. Med ryggen mot väggen... Visste inte riktigt vad jag skulle GÖRA medans jag väntade på att få gå till bussen.. Visste inte heller ifall jag skulle åka idag eller imorgon..

Men orkade inte vara hemma en hel dag till.. Och inte heller skulle det finnas någonting att göra i stan IMORGON, om jag hade fått "akut lust" till DET...

 

... Började iallafall lyssna på en pod(vad det nu är för något) som två bloggerskor vars bloggar jag läser, gör.. Heter tvillingpodden(.se) ... Jag tycker att de är underhållande. Roliga.. Och ja... Jag har nog fastnat..

 

Men när det var en timme kvar tills bussen skulle gå, och min mobil inte ville spela upp nästa avsnitt av podden, utan bara tuggade... Och tuggade.. Och tuggade...

... Ja, då bestämde jag mig för att gå till bussen ändå.. Det var fint väder. Solsken och en plusgrad.. Så. På med ytterkläderna. Mössa, halsduk, vantar... OCH tjockjacka! ... Och så var det att BORSTA TÄNDERNA också... *Suck* ... Skulle jag ju ha gjort INNAN jag klädde på mig allt.. Orkade inte klä av mig igen.. Så tog tandborsten, och om än lite klumpigare än vanligt, borstade mina tänder med ALLA kläder på..

 

Sedan bar det av.. Gick en liten omväg till busshållplatsen.. Och satt sedan i ca... Ja, lite drygt... Kanske 45 minuter, och degade i solen i bussbåset... Funderade på allt och ingenting. Berättade mina historier för mig själv. Saker som hänt, denna gången..

Ibland är det rena fantasier som rabblas och diskuteras i mitt huvud... Men idag bearbetade jag sjukhustiden... Att berätta det för andra, även om det bara är "jag själv" som hör... Ja, det känns faktiskt givande på något sätt.. För att detta är någonting som alltid kommer att hänga med mig i mitt bagage, och jag känner att jag nu det senaste, har börjat acceptera det faktum att det faktiskt har hänt.. Hur jag mådde.. Och vad folk gjorde FÖR mig, MOT mig.

 

... Men jag mår inte DÅLIGT(oftast inte) när jag berättar dessa historier. Varken när jag gör det i mitt eget huvud.. Eller ut på "papper" som andra kan läsa... Utan det är bara en del av mig, av mitt liv... av min historia... Och ingenting som jag, mig vetligt, lever med och lider av idag..

 

Klev på bussen när DEN kom. Var dock en kvart försenad... Och tog sedan direkt en promenad ner till hamnen. Funderade på att handla något litet.. Det är ju lördag. Funderade på att ta ut pengar.. Men "varför då?" ... Och rent praktiskt/fysiskt blev jag sittandes på en parkbänk. Med mina ögon strikt fästa på denna jättelika, urvackra grand danoisen som lekte med denna i jämförelse, pyttelilla golden retrievern.. Såg så roligt ut.. Man fick härliga känslor.. Saknade ÅTERIGEN att ha hund. Och man blev bara GLAD innombords!

 

... Men när vovvarna lämnade hagen, satt jag bara kvar en stund till.. Hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills bussen tillbaka hem, skulle gå...

.. Men det blev kallt, och jag KUNDE bara inte bestämma mig för ifall jag skulle ta ut pengar, ifall jag skulle handla något... Eller ifall jag bara skulle vänta in bussen och åka hem...

 

... Jag började med att gå tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntrumnmet.. Ville som alltid när det är kallt, ha en kopp varmt kaffe och en bulle eller något... Men kände som VANLIGT ingen lust till att varken öppna min mun eller på annat sätt socialisera(vilket krävs om man ska köpa kaffe).. Idag har jag känt lite ytterligare sociala besvär. Att inte vilja titta upp från marken. Möta någons blickar... Inte vilja säga hej... Eller egentligen göra något ljud ALLS ifrån mig...

 

Men till slut, gick jag iallafall in på pressbyrån och köpte mig några chokladbitar.. Alltså kexchoklad, Snickers och Mars, tror jag att det blev.. Åt kexchokladen så fort som jag fick en stund ensam i väntsalen.. Och de andra, förutom en, har gått åt efterhand..

 

Efter JÄTTELÅNG tid(jättelång) hade jag iallafall lyckas slå ihjäl dessa timmar.. Väntsalen stängde. Låste. Och jag spenderade min sista kvart, i ett bussbås.. Inte mig emot. Det var skönt ute. Och mörkret var harmoniskt.. Då det var knappa folk ute..

 

Hem. In. Och så blev det dator, tror jag..

Jag läste igenom bloggarna. Kollade blocket husdjur... Och lyssnade sedan på några avsnitt av tvillingpodden..

Sedan blev det en paus för korsord i köket... Vilket var trögt och gick inte alls bra.. Jag bara skriver något ord här och var, från korsord till korsord...

Och nu vet jag inte varför... Men jag har en jobbig känsla i huvudet...

 

... Jag ska iallafall försöka komma fram till(och sedan göra upp en plan) vad jag behöver för att få ett liv som jag känner är värt något. Som jag klarar av och vill ha.. Sedan ska jag försöka göra vad jag kan för att TA mig dit! ... För att vad gör jag här? ... Kanske lever jag... Men jag KÄNNER det inte..

 

God natt med er <3

 

 

.. Ett kort inlägg och sedan sängen..

Jag är seg, deppig, och allmänt tung... Jo.. Fick mensen igår. Och ibland reagerar kroppen med smärta.. Och ibland tar sinnet över istället... Ingen smärta denna gången.. Vilket är skönt.. Och än sålänge inga större besvär alls... Förutom just trötthet, seg i huvudet... Tung och deppig...

 

... Men det KAN ju också ha att göra med(delvis) det faktum att dagen idag, har i princip HELT bestått av att sitta vid datorn och gå igenom lampa efter lampa.. Efter lampa. På google bilder.. Jag har rullat lampor. Sökt. Funderat.. Och matchat det mot vad som ska bli resten av min inredning... Och så vet man inte när man ska lägga av, förrän man är klar, och DÅ märker hur UTMATTAD och SEG man blivit!

 

Men ja.. Dagen ifrån början.

Jag klev upp rätt så tidigt. Tror den var nio. Åt frukost.. Och började sedan direkt... Ja, jag läste bloggar först. Och gick igenom det gamla vanliga på datorn.. Och sedan började jag direkt kolla igenom en massa lampor.. Ja, jag ser bara så FRAM emot att få lampor och gardiner i ALLA fönster! Tv, soffa... och allt ANNAT jag behöver, kan liksom vänta! ...

 

Kollade.. En efter en... Efter en.. Längtade hela tiden efter att sidan skulle ta slut... Men det gjorde den aldrig.. Detta var en evighetssida... Och den blev bara segare och segare att skrolla istället... Och samma lampa dök upp flera gånger. Gång på gång...

 

.. Så trots att de kom lite då och då, nya intressanta lampor, gav jag till slut upp, och började ta skärmdumpar av alla som jag hade sparat. Så att jag sedan i lugn och ro, kunde titta och välja ut, i "mina bilder" på datorn..

 

När jag var klar med det, var klockan redan fem.. Närmare iallafall.. Och jag kände mig väldigt PSYKISKT påverkad av mensen... Eller det var iallafall vad jag skyllde på... Och jag tror nog att DET idag är den största anledningen.. Även om inte DESSA känslor är någonting IFRÅN hur min vardag BRUKAR se ut! ...

 

Men.. Ja, jag var seg... Nu, efter en halv dags "arbete", ville jag dricka en kopp te, och lösa ett korsord... Jag skulle nu smaka ett av de nya teérna som jag köpte igår.. Det fick bli örtte med mynta(eller vad det nu stod).. God doft... Och lika god att dricka. Lite speciellt kan jag säga.. Då jag bara har druckit fruktte förut.. Förutom kanelte..

 

Korsord... Trögt.. Svårt... Ja, det tog LÅNG tid tills jag löste det! .. Men d... Ja, det gick..

 

... Jag gick tillbaka till datorn en stund. Kollade igenom lamporna i "mina bilder" en gång till... Och bestämde mig sedan för att gå och lägga mig på sängen en stund.. Bara ligga där, med huvudet på fotändan... Och stirra på de mörkblå-gråa molnen som for hastigt förbi och sedan bakom huset mittemot.. Det hus som jag bara kunde se taket av...

Och när jag låg där och stirrade... Så kände jag mig bara så ENSAM. Ja. Jag var ensam.. Jag tror att husets tak.. Det gula huset, med det rödbrunorangea tegeltaket, mot den mörka dystert gråblå himmelen med molnen på... Stillsamt och deprimerande... Men samtidigt så lugnt och harmoniskt...

 

... Ja. Det jag vill säga, är att det scenariot påminde mig väldigt mycket om när jag var inlagd.. Jag låg ofta, på samma sätt, där i sjukhussängen... Och stirrade ut genom fönstret. Timme efter timme.. Bara LÅG där.. Och kollade på himmelen. På fåglarna som flög och gled i skyn... Samma färg på himmelen.. Samma dystra lugn... Samma tomma känsla inombords... Bara det att NU... Ja, nu var jag fri att gå vart jag ville... Inte då..

 

Efter att ha legat där på sängen en stund.. Grävt ner mig i mig själv.. Och lyssnat på musik... Ja, då gick jag ÅTER in i köket... Jag proppade i mig lite smörgåsar för... Ja, ingen annan anledning än att jag hade lust... Eller kände att jag behövde det... Känslan inombords..

 

Ja-a...

Löste lite mer korsord.. Eller försökte iallafall! .. I brist på annat.. Men nu var hjärnan trögare än trögast.. Jag, segare än segast... Och korsorden, svårare än svårast.. Ja, det är ju dessa kvar nu... De jag hela tiden hoppat över..

 

... Har lust att proppa.. Äta hur mycket som helst.. Men samtidigt som jag vill, säger kroppen ifrån... Vid röda veckan går min matlust ner... Samtidigt som jag i mig själv just nu, gärna äter när jag mår dåligt...

 

Det jag skulle behöva just NU, är en paus.. Jag skulle behöva IFRÅN min lägenhet i några dagar. Ifrån all inredning, och alla inre krav... Jag skulle behöva göra någonting ANNAT för en stund! ...

... En resa till H*vetets stad... igen? .. Bo hos Brorsan i några dagar.. Men samtidigt.. Vad ska jag göra där? ... Han sitter ju vid datorn. Syrran har flyttat hem till sin lägenhet... Och Xsambon bor hos sin syster..

... Jag kan ju ta ut den hund som aldrig aktiveras(träffa A-K?)... Men det mår jag nog inte särskilt bra av...

 

.. Nej.. Jag kanske helt enkelt får höra av mig till Jobbcoachen.. Men vill ju gärna bli klar med lägenheten, nu när jag ändå är igång..

 

*Suck* ...

Japp, det är en SÅDAN dag idag...

 

... God natt med er <3

 

 

... Jag drar mig lite för att blogga. Då det var så länge sedan sist. Två kvällar. Mycket att skriva. Mycket att få med. Ni vet.

 

Men jag gör det ändå. Då jag vill berätta om min helg med Xsambon. Och mamma och pappa.

 

Men jag börjar ifrån fredag kväll.

... Hade ju som sagt, VÄLDIGT mycket beslutsångest över detta bloggbekymmer. Eller det var nog rättare sagt prestationsångest.

Jag kände mig osäker, och aldrig riktigt nöjd. Jag visste jag jag ville, men ändå inte. Jag tyckte om vad jag åstadkommit. Bakgrunden som jag gjort... och även headern var väldigt fin...

MEN. Ändå inte. 

 

Nej. Jag kunde endast älta. Fundera. Nervöst låta hjärnan snurra rundor. Samma saker som for genom huvudet, gång på gång på gång..

Men nu skulle jag dra till bussen, för att åka in till stan och möta Xsambon.

Jag var tidigt. Orkade inte vänta hemma. Var lite orolig att glömma tiden, där jag satt och ältade vid datorn.

 

Så. Jag drog på mig ytterkläderna och gick. En halvtimme innan bussen skulle gå.. Och vankade sedan, funderandes men på gott humör, fram och tillbaka på busshållsplatsen. I ca tjugo minuter. Tills bussen kom..

 

När jag kom in, skulle inte Xsambon komma förrän om lite drygt en timme. Närmare en och en halv. Så jag bestämde mig för att gå till Coop. Det skulle nog få tiden att gå. Xsambon och jag hade kontakt per sms, under hans resa.

 

Jag tänkte köpa godis till oss. Naturgodis tänkte jag. Då de brukar ha så MYCKET av det, där!

Kommer dit. Promenaden tog endast hälften så lång tid som jag hade hoppats på och trott.. 

... Och när jag kom in på Coop, hittade jag inte naturgodiset alls. Så. Stressad som jag var, började jag istället plocka vanligt lösgodis..

 

Mycket, mycket, mycket. Det dubbla mot vad jag har satt på min veckobudget för onyttigheter!

... Men å andra sidan. Det gjorde ingenting "Vi är ju två stycken nu" ...

.. Och sedan gick jag tillbaka till busstationen.

 

Satt och frös om händerna, fastän vantarna döljde dem.. Men tog ju iochförsig av mig ena vanten, för att messa varannan minut! ... Nej, överdrivet.

... Det var TRÅKIGT att vänta!

 

Satt där i undefär en halvtimme. Kanske 40minuter.. Och så kom han... ÄNTLIGEN.

.. Det mest UNDERBARA med det HÄR, var att... Jag fick inte ÅNGEST! Jag fick inte ångest och kände mig nedstämd och missnöjd av att träffa honom denna gången. Nej, han var glad. Lugn. Och verkade sådär i första anblicken, må mycket bättre.. Men det kan ju även vara så att JAG mår bättre!

 

Vi sa det, under kvällens gång, när vi satt där och hade det supertrevligt och åt SUPERgott på OliverTwist, att vi nog har så mycket roligare den här gången för att vi båda mår så mycket bättre nu, än vad vi tidigare gjort. Han har jobb. Och jag har egen lägenhet.

 

Ja. Vi satt iallafall där. Blev väl omhändertagna av en yngre kille.. Och åt väldigt gott. Jag log och skrattade... Det, kombinerat med kryddor i halsen, gjorde att ögonen började rinna likt ett... Ja, jag vet inte vad.

 

Efter maten, var vi tvungna att ruscha oss iväg. Xsambon hann inte ens dricka upp all öl.

Det var väldigt viktigt att vi hann med just DEN bussen, om vi skulle ta oss hem alls!

Klockan var halv elva.

 

Bussen hem.. Och så blev det en kopp te, i köket.

... Sedan tror jag inte att det HÄNDE så mycket mer den kvällen. Jag satte mig vid datorn och läste lite bloggar och sådär. Medans Xsambon gick på toaletten. Sedan bäddade vi ner oss. Pratade lite grann(mest Xsambon).. Och somnade kort därefter.

 

Vi klev väl upp runt nio - tio någon gång, på lördagmorgonen. Xsambon hade frysit, då det är ett borrat hål på ungefär en centimeter på listen vid balkongdörren.. Hade jag inte sett förut. Inte konstigt det blir så kallt om nätterna! ... Men annars hade han sovit bra. Inte hade han legat HELT på golvet när han vaknade iallafall! Men nästintill. Så inatt låg han på dubbla luftmadrasser.

 

Under lördagen. Ja, vi inväntade mamma och pappa, som skulle komma runt ett... Hade de sagt.

Ligger på luftmadrassen tillsammans och tittar på Fångarna på fortet. Och ju närmre ett klockan blir, desto mer nervös och orolig känner jag mig. Jag hade ångest. Och jag tyckte inte ALLS om att inte veta när de skulle komma. När de skulle ringa på dörren... Exakt vilken TID jag kunde förvänta mig att träffa mer folk!

 

Japp. En ihållande knipig känsla i hela SJÄLEN!

Men jag fortsatte, med halva min uppmärksamhet, kolla på Fångarna på fortet.. Och med den andra halvan, lyssna efter ifall jag skulle få ett mess om närmare tid..

 

När klockan blivit halv två, messar hon äntligen. De blir sena. Ska äta först.

Så. Minst en timme till, konstaterar jag. Och går ut i köket och fyller en liten skål med godis. Och lägger mig tillrätta på sängen. Kramar filten. Och äter godis. Ser på film. UTAN ångest! UTAN oro. "Vi hör av oss innan vi åker" skrev mamma. *Pust*...

 

Nu började vi se på en film. Jag ville se "Saving Mr Banks"... Och det hade inte Xsambon något emot...

Den var bra. Men efter att ha sett ungefär halva, ringer det på dörren, och jag for iväg och öppnar..

Det blir lampupphängning och... Ja, det blir inte så mycket mer.. Knappt det! Nej, kan ju säga att vi... Ja, det blev inte som vi tänkt oss. Stötte på problem efter problem. Hade behövt det, det eller det verktyget.. Det och det felades.. Och ja. Arbetet blev halvklart.

 

... Så innan de går igen, bestämmer vi att de ska komma tillbaka imorgon och ha med sig ALLT vi behöver... och sedan ta med sig Xsambon och mig till stan. Xsambon skulle åka hem och mamma, pappa och jag skulle till ÖoB en vända...

 

Efter att mamma och pappa hade åkt...

Ja, vi SKULLE ju egentligen ha gått till fiket här i byn tillsammans. Pappa, mamma, jag och Xsambon. Men klockan blev så sen. Då de inte KOM förrän klockan TRE! ... Så vi hoppade det istället.

... Ingen fara. Xsambon och jag, kände mer för att vara hemma. Då vi skulle orka/hinna laga mat till kvällen också.

 

DÄREMOT gick vi iväg till affären för att köpa läsk och chips.. Ja, Xsambon ville ha chips. Och jag tänkte snylta. Då jag egentligen inte är så mycket FÖR chips och inte köper det själv..

Men affären var stängd.. Och jag kom istället på... Eller tror det var Xsambon.. Att gå till pizzerian och köpa dricka.

 

Kom hem med vår läsk. Och började direkt med maten.

Och OJ. KLANTIG. Jag kände mig så KLUMPIG! Jag sprätte köttfärs överallt och Xsambon fick torka upp. Då jag blev stressad.

Men jag har förändrats kan jag säga.. När vi BODDE tillsammans, orkade vi YTTERST sällan, varken laga mat eller baka tillsammans. Då jag blev så frustrerad, stressad och arg. Då oron och stressen över att inte hinna med alla moment i tid.. Synka, ni vet, gjorde att jag bara skrek och tjatade på... Skällde ut HONOM.

 

Men igår hölls humöret relativt bra.. Och när det INTE gjorde det, lugnade jag ändå ner mig och höll humöret mot Xsambon ;) .. Jag är inte LIKA rädd för misslyckanden längre :)

 

När maten blev klar, åt vi. När jag väl kände att jag var nöjd med kryddningen och sådär..

Sedan blev det lite godis, framför fortsättningen av filmen. Men nu hade vi börjat se den på min dator istället för hans mobil.. Och madrasserna hade vi lagt två på varandra... DÄR trivdes vi!

 

... Ja-a... När filmen var slut... Jag minns inte... Men tror att han satte på en ny film då. Själv gck jag och borstade tänderna och bäddade ner mig i min egen säng.. Då jag visste att Xsambon inte skulle orka hålla sig vaken... Han somnade hela tiden, gemnom den sista delen av "saving mr Banks"...

 

Lite då och då, "ropade" jag till Xsambon vid min fotände för att se om han sover eller är vaken. Då inte filmen behövde stå på om han inte tittar..

Varje gång sover han... Så sista gången jag väcker honom, stänger jag av datorn. Och går och lägger mig för att somna, själv..

 

Vaknade. Ja, tidigt imorse. Xsambon likaså.. Men klockan nio hade jag satt tid på att vi skulle kliva upp. Då föräldrarna skulle komma vid kvart i elva. Och vi hade en del att fixa innan.

Äta frukost. Varpå JAG skulle diska och Xsambon tömma madrasserna. Sedan skulle vi flytta in sängen i sovrummet.. Och ja... Så VAR det inte så mycket mer.. Men sovrummet behövde ju göras IORDNING med kartongerna, innan. Eftersom att sängen inte fick plats annars.

 

Xsambon har varit väldigt retlig hela helgen. På bushumör.. Och hans favoritsyssla var att tjafsa emot och att peta på mig där det kittlades som mest..

Men ja-a... Han mådde ju märkbart bättre... Och trots att det ibland var lite småjobbigt, gillade jag hans återvunna barnslighet och LUST/TID med mig.. VILJA att vara med mig ;D .. Vi har haft en UNDERBAR helg.. Även om vi inte GJORT sådär jättemycket.. Och även om jag inte skulle orka med det för mycket längre än högst två dagar till. Eftersom att ett liv för oss tillsammans... Ja, det ÄR inget fungerande liv.

 

Vi hann med allt iallafall. Och Xsambon såg när mamma och pappa kom med bilen. Varpå vi rusade ut och satte oss.. Körde iväg till stan.

Vi lämnade av Xsambon. Uträttade ärenden på ÖoB. Och sedan åkte vi vidare hem till dem. Hade tydligen tänkt äta lunch först.. Inte mig emot. Trevligt att få komma hem till dem en stund. Innan jag ska hem till mig igen..

 

Åt lunch. Och så åkte vi direkt tillbaka hit.

Jag hade köpt nya gardiner på ÖoB.. Blankt lila med mörkare lila växter på.. Dessa satte vi upp i sovrummet.. Blev JÄTTEFINT. Men då jag bara köpte EN längd, ska jag tillbaka dit och köpa en till, till veckan. Tillsammans med lite gardinstänger och sådant.

 

Det var kul att hålla på idag. Det hängdes upp lampor i vissa av taken. Gardinen i sovrummet... Och sängen flyttades in dit.. Nu fick jag återigen upp ögonen för inredning.. Lågan som jag behöver för att orka ta tag i det alls. Nu gäller det bara att våga beställa hem/köpa saker. Men jag vet NÄSTAN precis hur jag vill ha det. Så. Bara att göra ;)

 

När de hade åkt, bestämde jag mig för att ta det lugnt. Men jag var ju bara TVUNGEN att springa runt lite först. Kolla på gardinerna. Fundera inreding. Plocka iordning. Och skriva punkter i mobilen, om hur jag vill ha det. Så att jag inte ska glömma. Och så att det bara är att kolla där, när jag väl ska handla..

 

Sedan blev det en kopp te. Och avkoppling framför korsordsboken..

ETT korsord orkade jag med. Och så in till datorn en stund.

Läsa ikapp lite bloggar. Och kolla mailen. Blocket husdjur. Och sådär.

... Och sedan sa tröttheten till mig att jag skulle gå och lägga mig på sängen och lyssna på musik..

 

Kollade på gardinerna i mitt fönster. Och började riva upp en kartong. För att leta efter en pärm till alla mina viktiga papper som ligger i fyra sorterade högar på sovrumsgolvet..

Men hittade den inte...

 

Minns inte riktigt vad som hände först. Efter att mamma och pappa åkte. Men jag har iallafall suttit vid datorn en stund till.. Och jag har ätit en hel del mackor.. Och misslyckats TOTALT med att koka ägg! :P Första gången DET hände!

 

Ja-a.. Och nu till kvällen, har jag funderat lite kring...

Nej, jag vet inte.. Jag har en del att göra, även NÄSTA vecka. Men vi får se.

God natt med er <3

 

 

 

... Har precis suttit och stirrat på en massa olika roliga arga lappar på "argalappen.se". Skrattat lite grann. Och även sökt efter bilder med budskap om livet. Pepp, ni vet. Så att jag ska få upp ögonen lite... Eller försöka iallafall. Fungerar ju alltid för stunden.

 

... Men nu är jag trött. Seg i skallen. Och jag kände att det nog var färdigtittat då ångesten blev mer intensiv. Kommer ändå inte att kunna hålla reda på alla texter... Men min vision är att någon gång kunna göra en fullbordad "tavla" med en blandning alla ALLA för mig betydelsefulla pepptexter!

 

Annars. Jag jag går väl rakt på sak. Dagen idag.

Men egentligen känner jag bara... Ja, en enda röra. Jag vet inte vad som är fel just nu. Om inte allt är fel. Hjärnan hakar upp sig... På allt. Jag får ångest. Oroar mig... Över allt. Varenda liten tanke som går förbi min hjärna... vänder tillbaka och kör några varv till, innan den försvinner och låter mig vila...

Ja, till och med dessa PEPPtexter blev för mycket för hjärnan att hantera till slut!

 

Men ja. Det finns nog många logiska anledningar till det. Liksom ätarproblemen var hjärnans fokus för någon vecka sedan, har nu precis allt annat tagit dess plats!

För lite aktivitet i vardagen? För dålig och onyttig kost? ... För lite social gemenskap? ... Eller kanske bara fel sätt att se på sig själv? Fel inställning? ...

 

... Ja, jag vet inte. Men det är iallafall givet att jag GÖR alldeles för lite! Inte lever. Nästan aldrig pratar med folk. Jag har ingenting i livet som ger mig styrka och värme... Ingenting betydelsefullt att fylla mina dagar med... Och jag vet att den ENDA personen som kan ändra på det, är jag själv! Jag sitter vid mitt livs enda roder...(Och jag styr i cirklar. Svajiga cirklar)

 

Ja, DET har varit en ständigt återkommande tanke idag. Varför sökandet efter peppande budskap.. För att jag är, precis som säkert många andra, en MÄSTARE på att glömma vad jag egentligen kan göra för mitt liv och uppnå för positiv förändring bara jag SATSAR på det. Jag glömmer vad jag vill, och att livet någon gång tar slut... Vilket är inom en begränsad tid...

 

Ja, ni kanske förstår.

Men nu var det ju dagen idag. Vad jag har GJORT, som jag skulle "prata" om.

Så. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde igår kväll efter bloggningen... Eftersom att jag inte minns NÄR jag bloggade! Men det kanske inte är så viktigt..

 

Klev iallafall upp imorse... Kanske..

Nej men GUD vad jag inte minns! Vad har jag GJORT idag? Hur har dagen VARIT?

Jo. Det skulle ju iallafall vara en vilodag idag. FULLSTÄNDIG vila! Vilket jag uppnådde. Men man kan ju säga att.. Min vision.. eller FÖRHOPPNING om denna dagen, var ju att jag skulle få koppla av och må bättre... Och visst kopplade jag av FYSISKT. Då jag bara har suttit på ändan och löst korsord hela dagen.. Men psykiskt har jag varit PRECIS lika stressad. Eller ja. Lite lugnare har det nog varit. Jag har haft ångest. Känt mig orolig. Pressad inför morgondagen och de kommande dagarna som hör helgen till...

 

Ja, jag är allmänt stressad inför helgen. Den känns verkligen JÄTTESTOR och jag känner hur jag hela tiden bygger upp en mörkare och tyngre bild av den...

Det är bara för att jag har krav. Jag kommer att ha andra att ta hänsyn till och bry mig om. Andras åsikter kommer att göra mig orolig. Då jag alltsom oftast inte VET vad de tycker. Vad som förväntas av mig!

 

Visst. Xsambon. Inte så mycket kanske. Men vad vi ska göra under helgen... Ja, jag vet inte..

Det var bara en känsla jag fick NU, att det kan ha varit en del i det som tynger mig...

Men vad som VERKLIGEN tynger mig OCKSÅ.. Som gräver hål och nöter gropar i mig... Ja, det är att det är så mycket att UPPNÅ under helgen! Det är så mycket som ska HÄNDA. Imorgon ska jag städa, diska(inte mycket dock), pumpa upp madrasser... Och så ska jag duscha.

 

... Sedan ska jag in till stan för att möta Xsambon. Varpå VI ska gå på restaurang(min idé), då bussen inte går hem förrän en timma och fyrtio minuter efter att han har kommit!

Hem och sova. För att sedan vakna till våran enda heldag tillsammans. Därvar(om det är rätt ord) pappa och mamma ska komma. Hänga upp lampor och en gardin åt mig.. Och sedan går vi på fik tillsammans. Här i byn.

 

Lördagen kommer efter(eller innan) det, att bestå av... Matlagning. Kanske äta godis :P Och så ska Xsambon hjälpa mig att försöka välja ut en tv. Och kanske även ge smakråd på möbler. Om jag vågar dra upp den frågan igen. Och inte fastnar i en beslutsångestens och röran-i-huvudets cirkel.

 

Flyttar in sängen i sovrummet, kanske vi också gör ... Och sedan, på söndagen åker vi nog härifrån ganska tidigt. För att lämna tillbaka Xsambon på busstationen :P

 

.. Men nu hoppade jag ifrån dagen igen :P Har ingen ordning alls idag.

Men skit samma. Vart var jag.

Jo, jag hade nog precis klivit upp. Jag åt frukost iallafall. Även idag, en rätt så stor sådan. Och sedan började jag direkt lösa korsord.

 

Jag var lite spänd inför att pappa skulle komma och lämna över luftmadrassen. Då jag bara ville få det avklarat. Så att jag kunde slappna av sedan.. Fråga mig inte VARFÖR, att gå ut och hämta en madrass på parkeringen och sedan gå in igen, gjorde mig stressad och ängslig..

 

Mera korsord. Mera. Mera. Men jag mådde inte lika bra av korsorden idag. Då hjärnan var tung och seg. Inbillade mig att det var för att jag bara satt hemma... Och det kan det säkert ha varit(vara)! ..

 

Ja. Pappa kom till slut. Ut och hämta kartongen som han hade plockat ihop sakerna i.. Och sedan in för att bara lämpa in den i sovrummet... Och så. Mer korsord.

 

Jag har druckit te... Ett ANTAL gånger! Och jag har känt av det där behovet av att bara äta, äta, äta igen... Ja, som sagt. Blir man av med det ena, får man besök av det andra igen..

Men det har inte blivit mycket till att hetsäta idag. Har ätit lite mer än de senaste dagarna. Men då vet jag ju å andra sidan inte ifall jag har ätit för lite DE dagarna.

 

... Ja-a...

Vet inte om det VAR så mycket mer.

Fler funderingar kanske det har varit. Men dessa minns jag inte just nu... Så det får vara..

.. Jo. Jag fick en lapp från arbetsförmedlingen idag. Där det stod att jag skulle på något slags infomöte. Då jag hade aktivitetstöd eller utvecklingsersättning. Och därför behövde göra vissa saker för att fortsätta få min ersättning..

Men grejen är den, att jag har INGA av dessa ersättningar. Jag är inte arbetssökande på något sätt just nu...

Så jag ska väl maila dem... Antingen det, eller bara strunta i det. Aktivitetsersättningen har jag ju fram tills januari nästa år. Den försvinner ju inte utan en ny utredning/utvärdering.

 

Emhh...

Ja, med det säger jag nog god natt. God natt med er <3

 

 

... Jahapp. Ska väl försöka knåpa ihop NÅGOT slags inlägg idag också. Innan internetet går ut. Vilket säkert blir vid tolvslaget..

Även om jag skulle kunnat sitta några timmar till, vid mitt korsord. Tror säkert att jag satt idag, med SAMMA korsord i över en timme! Japp. Tålamod är något jag har, när det är något som jag vet att jag kan lösa.. Men detta.. Ja, det var en utmaning(men jag löste det)!

... Jag kan inte det där man ska komma på ord utifrån ett annat(eller vad man nu säger)... Men jag är rätt så bra på dessa med ordlista. Där man själv bygger sitt korsord.. Typ.

 

Ja, ni förstår säkert inte. Då jag inte vet om dessa finns i ALLA korsordsböcker.. Men ändå.

Nu tar vi dagen idag.

 

... Ja, jag kan ju börja med att säga att den huvudsakliga känslan idag, har varit beslutsångest.. VAD jag än kommer att tänka på... VAD jag än VILL eller behöver fixa... Vad jag än SER fram emot eller funderar på att göra... Ja. Beslutsångest.

 

Jag kör fast helt. Tvärnit. Huvudet blir alldeles för stressat och rörigt av alla val. "Tänk om". Eller "varför inte"... "istället", "Rätt och fel", "bra och mindre bra", "Bättre?" ...

Ja. Världen... Tillvaron är FULL av beslut. Och dessa val som jag nu har i vardagen. Enkla val, som att välja en filt till gästsängen eller vardagsrummet. Att bestämma sig för att köpa den där koppen eller inte... Och att välja vilken filt som ska få bli gästfilt till gästsängen och vilken som ska hamna i vardagsrumssoffan...

 

... Ja, DET är vad som har varit idag.

Men grejen är den, att när jag stressar upp och helt plötsligt ser TJUGOTUSEN alternativ. Om och måste. Kanske och istället... Och "VARFÖR"! ... Ja, då blir hjärnan rent utav MOS! Jag kan inte tänka alls och känner mig bara som ett nervöst vrak... Och beslutet blir såå mycket jobbigare och svårare att ta!

 

Idag när jag kom hem från stan och hade fått NOG av att få beslutsångest för precis ALLT som passerade min skalle(!)... Ja, då hörde jag mig själv tänka... en tanke som jag inte tänkt sedan... Ja, LÅNG tid tillbaka iallafall! ... "Jag önskar att jag inte VILLE någonting. Inte HADE några förväntningar, drömmar och visioner.. Då hade jag SLUPPIT allt det här" ...

Ja, jag var trött i hjärnan. MINST sagt.

 

Men vi tar dagen ifrån början.

Igår natt. Minns inte riktigt. Men det blev inget korsord iallafall. Men mig minnerligt, var dagen igår, likaså, en rätt så intensiv dag.. Så jag gick nog och la mig.

... Vaknade imorse.. Någon gång rätt så tidigt. Och klev upp. Började kolla möbler. Lite soffbord och sådär... Men jag åt även frukost. En bra sådan, även idag..

 

Och så fick jag för mig... Eller rättare sagt. Jag tog det kloka beslutet att diska resten av disken IDAG, innan jag åkte till stan. Då jag helst ville ha en dag HELT ledig! Det vill säga. Imorgon ska jag inte göra NÅGONTING. Inga krav. Inga innerliga förväntningar(HOPPAS jag kan hålla mig borta från beslutstagande och grubblande!)... Och INGEN DISK! ... Även duschen tänker jag vänta med tills på fredag!

 

Så. På fredag blir det Dusch och städ. Och så ta disken som blivit idag och imorgon. Imorgon blir det att hämta upp luftmadrassen från bilen när pappa kommer. Inget annat! Såå skönt med fullständig vila! Ser jag fram emot :)

 

Så. Diskade iallafall upp precis ALL disk idag! Såå skönt att bli av med! ... Ett pussel dock, att få allt att få plats på två diskställ :P Och att torka rent diskbänken var nästan omöjligt. Då det stod diskställ ivägen.. Men ska ta det samtidigt som jag städar på fredag, ordentligt. Få bort allt kalk.

 

Sedan höll jag på att missa bussen. Då jag satte mig vid datorn och försökte komma fram till det där beslutet med soffbord... TROTS att jag intalar mig själv gång på gång, att jag VÄNTAR med soffbordet. Skjuter det framför mig, tills jag har fått in alla saker som jag redan VET att jag ska ha. Då kanske det blir ENKLARE att välja..

Men det är svårt att slappna av. Koppla bort.

 

Reagerade när det var en kvart kvar tills bussen skulle gå. Stressad som jag blev, SLÄNGDE jag på mig alla kläder. Och gick med raska, långa steg till busshållsplatsen... Och gissa vad... TIO minuter för tidig! :P

Japp. SÅDAN är jag. Stressar. Men blir tidig. Precis som i skolan. Tio minuter kvar tills lektionen börjar. Bästisen och jag går omkring. Och jag ser klockan. SPRINGER framför bästisen, som säger. "Men det är LUGNT. Vi behöver inte springa. Det är ju tio minuter kvar". ... Och då befann vi oss alltså i en korridor intill den vi skulle ha lektion i :P

 

Ja, jag vet inte om jag har problem med tidsplanering. Eller tidsuppfattning... Eller om jag bara är allmänt orolig och stressad. Konflikträdd.

... Men. Ja, så jag hann iallafall till bussen.

Åkte in. Och promenerade sedan min väg mot ÖoB. Det var där jag tänkte BÖRJA med att leta kudde och täcke till gästsängen... Hittade även lite annat. Köpte, under en del stress, rörig men samtidigt seg hjärna, två koppar... Några småburkar att lägga mat i. Tänkte mig till riven ost eller uppskurna grönsaker... Ja, eller något. Och så köpte jag en plåtburk formad som ett hjärta, med mimmi och musse pigg på. Med choklad i. Tänkte ge den till sambon när han kommer. Bara för att den var så söt :D

 

Ja, och så köpte jag TVÅ olika filtar! Kunde inte besluta för vilken. Och bara att försöka komma fram till DESSA, var en utmaning! Det fanns ju att välja på, om man säger så! ... Ja, och så kudde och täcke.

... När jag kom ut från affären sedan, slog mig en tanke(HÅRT), att "skulle dessa filtar ens passa IN i INREDNINGEN?!" . Det hade jag ju inte ens TÄNKT på innan jag köpte dem! ...Och så en till(tanke alltså)... "Vilken skulle jag nu ha som gästsängsfilt.. Och vilken... Eller VAD skulle jag ha den andra till!? Vart?" ...

 

Ja, dessa funderingar blev en timmarslång fundering. Gnagandes i huvudet, tyngde nu dessa mitt bröst. Jag fick inte ihop NÅGONTING. Och tankarna kändes som gummi..

Något beslut gick inte att ta... Och jag började önska efter att ge upp om all trivsel. Livet och alla drömmar och visioner...

... Bara för att tankarna ger mig träningsvärk i hjärnan... Gör mig trött och kräver vila..

 

... Jag fick ett mail från min jobbcoach idag.. Frågade om jag hade funderat något över ifall vi skulle fortsätta gå på studiebesök..

Och... Nej, det tror jag att skulle kännas ALLDELES för mäktigt just nu! Visst, det kanske kan hjälpa mig att slappna av och koppla bort. Genom att tänka på annat en stund. Men jag vill ju gärna få en chans att klara av livet på hemmaplan först..

 

Det blev ett "nej" sålänge iallafall. Men kanske ändrar jag åsikt när jag väl börjar släppa på allt vad som suger musten ur min hjärna just NU.

 

... Hem iallafall. En konst att bära alla dessa tjocka kassar med stora mjuka kuddar, filtar och täcken i. Än mer att sitta med dem på en nästintill full BUSS sedan!

Men det gick. Och jag kom hem till slut.

 

Väl hemma... Ja, vad har jag GJORT? Jag har ältat och funderat ÄN mer. Jag har kollat lite möbler och sådant, på internet.. Ätit lite grann. Druckit någon kopp te, ur min nya kopp...

Ja-a... Det kanske var det..

Jo, jag har pratat med Xsambon också! Ett relativt kort samtal. Och jag har nog inget mer att säga om det.

 

Och nyss satt jag och löste korsord och drack ännu en kopp te..

Ska nog fortsätta lösa lite korsord nu. Och hoppas på ett förbud(från mig själv) att kolla varken möbler eller något annat till lägenheten imorgon. Inte heller fundera filtar eller lakan.

VILA.

 

God natt med er <3

 

 

Idag har inte grejen varit viljan. Eller brist på vilja..  Idag har grejen varit att våga. Eller i det här fallet.. Att INTE våga..

 

Emmh. Vi börjar med gårnatten... Om jag nu kan minnas vad jag gjorde då...

Nej, just det. Det var detta jag skulle skriva..

Jag åt ju burgare på Max igår... Var mätt när jag kom hem. Inte så konstigt. Var mätt innan jag gick och la mig... Och var FORTFARANDE mätt när jag skulle sova! Såpass mätt att jag inte kunde sova. Bara låg där och vred och vände på mig.. Liksom KÄNDE hamburgaren därinne!

Önskade att den bara kunde försvinna, så att jag kunde få sova... Japp. Snacka fett!

 

Vaknade imorse, tidigt. Ja, jag tror att den var antingen sex eller sju... Och somnade aldrig riktigt om efter det... Låg bara halvvaken och... Ja. Jag varken tänkte eller kände. Bara låg där. Död. Men ändå levande.

 

Klev väl upp någon gång runt nio. Då jag inte orkade ligga kvar längre. Efter att ha slagits av tanken... Ja, denna ÅNGEST för soptunnorna igen!

... Jag kunde inte slappna av.. Orolig. Spänd. Osäker... Ja, jag trivs inte med tanken på att jag inte VÅGAR gå ut och slänga mina sopor! Bara för att jag inte vet i vilken soptunna! "Är det dem i huset rakt över vägen?" ... "Är det kanske den i huset bredvid...?" Och alla dessa hus som inte har någon soptunna. Dessa är så många... Vart SLÄNGER de sina sopor?!

 

Idag la jag den TREDJE avfallspåsen över matsoporna. Då jag är så orolig att den ska börja läcka av förmultning. Innan jag har hunnit få ut dem! ... Och inget svar från hyresvärden. Är det så självklart... Dumt? ... Så att hon tror att det är en fråga som inte kräver svar? För att i sådana fall, är inte hon den ENDA som tror att man ibland ställer frågor utan att vilja ha svar!

 

... Inte heller från internetsnubbarna har jag hört ett knyst. Men tålamod. Tålamod. Jag har iallafall lagt av med att skriva arga mail dit. Dessa ger ju inga resultat. Nu kör jag istället på strategin att skriva som om det var BESTÄMT att de skulle komma! Skriver att det bara är att höra av sig någon dag innan... Vilka dagar jag är borta och så vidare..

 

Får väl se.

Men när jag klivit upp, åt jag iallafall en smula. Och satte mig vid datorn. Kollade väl bloggar och sådär. Ja, det gamla vanliga...

Men jag kände mig grubblande.. Orolig...

Ja, ni vet.

 

Så jag bestämde mig för att jag MÅSTE få dagen att gå! ... Funderade på att åka till stan. Men det var några timmar kvar tills den bussen som jag i SÅ fall ville ta, gick!

... Så jag tog mig en promenad.

 

Långsamt.- Långsamt. Gick jag där. Visste inte hur långt jag skulle gå. Men finner inte många promenadvägar i den här lilla staden...

Långsamt. Långsamt. Myrsteg...

 

När jag funderade på att börja gå på den stora vägen och riskera att bli nedstänkt av diverse bilar... Ja, då gav jag upp och vände hem istället...

Lite halvt motvilligt.. Men men. Orkade ändå inte gå längre... Och var så mäkta medveten om att jag inte ens borde ha promenerat såpass långt som jag ändå GJORDE, idag när jag hanterade ätandet som jag gjorde..

 

Väl hemma... Ja, då satte jag mig nog vid datorn igen..

Och nu tar vi allt pö om pö. För att nu minns jag inte ordningen längre.

Jag har iallafall spelat lite småspel på datorn. För att få tiden att gå. Då jag var uttråkad. Rastlös. Grubblande. Stressad... Och BARA pillade sår!

 

... Jag har även druckit några koppar te, kaffe och kakao...

 

Ja, vad kan man MER säga om dagen?

... Jo, jag bäddade ner mig i sängen en stund. Bara under filten.. Efter att ha suttit och stirrat ut genom fönstret i några minuter. Timme?

... Lyssnade på lite youtube.. Lisa Ekdahl. Jag ÄLSKAR henne! Men ärligt talat så tycker jag bara att hon har några få låtar... som faller MIG i smaken!

 

Upp ur sängen.. Mer grubbel. Men jag var ju såå hungrig! Lite te... Eller om det var kaffe?

... Och nu när jag satt där i köket. Hade fått för mig att ändå messa min Xsambo och se om han hade tänkt komma ÖVER snart, som han lovade. Har funderat på det i många dagar.. Men vägrat höra av mig. Då han alltid är lika ointresserad av mig... och jag nästan får SLITA i honom för att han ska ge mig en blick!

 

... Men jag kände verkligen att jag BEHÖVDE honom idag. Vare sig HAN är värd det eller ej... Så känner jag att den enda tryggheten jag känner... Ja, den är jag värd just nu. I detta krig. Allra helst nu när det känns som om allt eskalerar!

 

Så. Vi messade lite. Och han hade som vanligt inte råd. Och hade nog inte heller tänkt berätta det för mig, om jag inte hade frågat.

Men det är ju skit samma. Han gör ju som han vill. Ser dock ut som om han ska komma ändå. Jag betalar hans resa sålänge... Så får jag HIT min kära vän ändå! Japp. Jag köper hit honom ;P

 

Ja, men iallafall. När jag satt där i köket och messade, slogs jag så många GÅNGER av tanken, känslan att...

Ja, eller rättare sagt. Jag har slagits av den tanken hela dagen idag. Som små stötar. Små snabba, övergående stötar. Att jag vill kämpa mig framåt. Att det inte ÄR så svårt. Och att det BORDE vara värt det!

... Ja, viljan har det inte varit något FEL på idag! Jag har velat. Det HAR jag verkligen. Jag har känt mig redo... Ett FLERTAL gånger! ... Men så stoppar jag alltid upp mig själv ifrån att tillåta mig själv att FÖRSÖKA. Då jag känner mig trött. Utmattad på att hela tiden vända håll. Lita på att en positiv förändring ska ske... För att sedan ALLTID några timmar senare, vända håll igen och ge upp. För att den där viljan som jag tidigare kände, inte ALLS var någon vilja.. För att viljan.. Ja, den ligger FORTFARANDE åt det andra hållet!

 

Jag orkar det inte igen. Skenet bedrar mig liksom hela tiden.

Och jag kom fram till, idag, att det jobbigaste med detta kriget, inte är att misslyckas eller lyckas... Utan det jobbigaste är att ständigt tvingas inse... Leva med att ingen av sidorna VINNER! ... Ja, jag skulle skita FULLSTÄNDIGT i ifall jag gick bakåt eller framåt. Mådde skit eller superbra... Ifall jag... 

Ja, ni förstår. Men det jag INTE orkar med, är att leva med att båda sidorna är lika starka. Att båda viljorna går på samma turbo... Jag orkar helt enkelt inte stå och vingla. Vibrera på stället... EN sida kan gärna få vinna! ... Så att jag kan finna frid i mig själv..

 

Idag har iallafall, FÖRUTOM soptunnorna och långtråkigheten, en ständigt återkommande känsla, varit HUNGERN. Jag har känt mig hungrig. Tom. Men inte kunnat äta.. Eller kunnat. Det är klart att jag har kunnat. Men jag har inte vågat tillåta mig själv. På grund av att jag bara skulle ångra mig direkt det var gjort... Och därmed "behöva börja om igen" ...

 

Men nu till kvällen, slutade det ändå med att jag åt lite till. I tanken att allt skulle ordna sig snart. Att det inte var värt att svälta. För att... Ja, det ÄR nog möjligt att ta sig ur det hela till slut. Och uppnå något slags LIV. .. Men med hjälp då såklart..(Och så var ju såå hungrig!)

... Dock med ett mäkta tvivel... Då jag var beredd på att jag kanske skulle sluta i någon slags svält ändå...

 

Men just nu, svälter jag ju inte. Jag snålar på näringen om dagarna, och hetsäter till kvällarna...

Men det är så det ser ut... Med en LITEN förhoppning att jag kanske inte ska BÖRJA svälta med hjälp... Utan få det lite ENKLARE att INTE göra det ;D

 

... God natt med er iallafall <3

 

 

Eftersom att jag är så orolig för det här med boendestödet... Och eftersom att jag tycker att det hela är så löjligt... då jag BORDE klara av sådana här saker, bara jag FÖRSÖKER... Ja, så har jag nu fixat så att jag TROR att jag ska klara det hela själv ;D

 

Jag har nu precis, suttit och hetsätit... Men helt okej ändå... Och gjort en massa listor. Vissa fanns ju redan. Men jag har gjort dessa ÄNNU tydligare. Så att jag verkligen ska kunna känna en klarhet i huvudet när jag tittar på dem.

 

Jag har nu... En budgetlista. Ja, jag har ju en app. Där jag kan följa min ekonomi. Och även göra upp en egen budget med egna kategorier. Så nu är jag på det klara med EXAKT hur mycket pengar jag har att spendera på vad, hela månaden. Super!

 

... Jag har en matlista. Inga dagar utsatta än sålänge. Men förslag på maträtter. Vartifrån jag också kommer att välja ingredienser som jag ska köpa, och lägga i min shoppinglista på shoppingappen... Som OCKSÅ har så att jag kan göra olika kategorier och skriva hur mycket och sådär. Superbra.

 

... Och nu har jag också gjort ett schema över vad jag ska få i mig varje dag. Ja, vad frukost, lunch och middag ska innehålla iallafall. Och eventuella mellanmål. Allt för både helger och vardagar...

 

Och sist men inte minst. Om jag inte har glömt något. Min mest användbara lista för tilfället... Tror jag. Eller alla är nog lika användbara..

Men det är iallafall månadsschemat. Där jag, också det, i en app, har skrivit upp vad jag ska göra varje månad och vilka datum. Och dessa saker görs då samma datum varje månad. Så blir det enkelt och bra att hålla reda på ;) ... Och det är sådana här hushållssysslor och veckoshopping... Eller som i mitt fall "tvåveckorsshopping" ...

 

Ja, så det känns som att, med dessa listor och scheman, KANSKE jag kan komma att känna mig såpass trygg och få sådan ordning, att jag nu kan dra tillbaka min ansökan om boendestöd. Då jag faktiskt mest av allt BÄVAR mig inför det... Och vet med mig att det bästa vore om jag kunde på något sätt, klara det själv redan från början.

 

Men. Dagen idag.

Jag åkte till stan imorse. Eller morse och morse. Klockan var... Ja, vad VAR den nu då? ... Ja, jag minns inte. Men runt tolv någon gång.

Idag låg jag dock kvar och drog mig tills det typ var dags att gå.

 

... Gick iväg till bussen. Fortfarande inte helt hundra på att jag ville åka. Det var ISKALLT ute! Och jag hade ingenting att göra i stan. Men jag hade ju på DET att välja. Eller att sitta HÄRINNE och må dåligt av jobbiga tankar och trubbel med ätandet!

 

Så. Fast besluten, klev jag på bussen...

Funderade över bussbältet... Men kändes inte viktigt... Konstigt det där, hur olika man känner/tänker från dag till dag...

Jag minns inte vad jag funderade över eller hur jag kände på vägen till stan.. Men bussen var inte alltför full... Så jag hade nog en bra resa iallafall...

 

Väl i stan, gick jag direkt, med händerna under hakan. Då det var såå kallt, och jag inte hade någon halsduk på mig! Vantarna fick agera halsduk :P Måste sett roligt ut, där jag gick :P

 

Men jag mådde inte särskilt bra idag, i stan. Jag kände mig utstirrad. Och dömd. Jag kände mig ensam och... Ja, konstig. Jag var skitig i håret... Vilket i och för sig inte syntes(jag hade mössa på mig)...

Men det var helt enkelt ingen bra dag, rent socialt.

 

Så. Efter att ha suttit på gallerian en stund, bestämde jag mig för att gå ut en vända.. Jag var trött och sliten... Men hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills min buss skulle gå...

Satte mig istället i stensalen utanför biblioteket... Och precis som om jag trodde mig ha glömt att detta stället fanns, slogs jag av tanken att "Men varför har jag inte gått HIT de senaste gångerna?" ...

 

Men det var härligt att sätta sig därinne. Lugnt och skönt. Behövde inte känna att jag stirrade på någon... Och behövde inte heller känna att någon stirrade på mig... Det var helt enkelt ALLDELES för mycket folk på stan idag!

 

... Dock kände jag mig inte desto mindre utsatt socialt, DÄRINNE. Vid bibblan. Jag kände mig ivägen... Och "utskälld" av andras blickar ifall jag råkade titta på någon..

Nu vet jag ju att det inte VAR så. Men vissa dagar mår man socialt bättre och andra är man desto mer tyngd och osäker...

 

Men jag orkade inte heller sitta DÄRINNE särskilt länge. Nej, nu blev det en promenad... En relativt kort, men ändå... Ja, den var kall. HIMLA kallt har det varit idag!

 

... Jag tänkte gå till bussen. Det var en... Ja, det var ett tag kvar tills bussen gick. Så jag svängde istället in på en annan galleria. Och satte mig på en bänk där. Nu ÄNNU mer trött och sliten... Men vilket gjorde att jag ignorerade de flesta människor och kände mig fri att titta vart jag ville.

 

Sedan gick jag till busstationen. Och in i väntsalen. Där satt jag sedan tills det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå... Men det var dummare än dummast att gå ut och vänta... ISKALLT! Jag MENAR det! Höll på att frysa både hals och kinder av mig!

 

Men medans jag sa... Ja, jag glömde berätta det. Så hoppar tillbaka...

Medans jag satt därinne i väntrummet, hade jag hela tiden viljan, suget... Ja, jag ville köpa en kaffe och en korv... Och jag var såå nära, såå många gånger... Men jag KUNDE bara inte få mig för! ... Det kändes väl bara inte rätt... Jag KUNDE bara inte äta en korv NU! ... "Inte när jag är inne på att äta så lite som möjligt eller inget alls... Det känns bara FEL" ... "Vad skulle hända DÅ?"

... Och så hade jag ingen som HELST lust att säga att jag ville ha en korv, i kassan. Inte heller någon större lust att gå in på pressbyrån och dra uppmärksamhet till mig... Tyckte redan att det var jobbigt som det VAR, att känna att folk stirrade på mig hela tiden... Kände mig ful och äcklig. Konstig.

 

... Sedan blev det iallafall "hem".

Det luktade(tyckte jag) mjölkchoklad om bussen när den kom :P Så jag blev såå sugen. Funderade till och från, hela bussresan, på ifall jag skulle köpa mig lite godis på butiken hemma... Beslutsångest och sådär... Men det slutade ändå med en liten påse godis och några småchokladkakor...

 

Väl hemma, tog jag mig lite yoghurt med granola. Och så även lite godis och en kopp kaffe.

Satte mig vid datorn och kollade blocket. Läste bloggar...

Och jag... Ja, de senaste dagarna har mycket av mitt fokus legat på att försöka hitta NÅGONTING att titta på eller ängna mig åt, som kan ständigt påminna mig om att jobba mig framåt och inte bakåt. Och här har bloggarna en stor roll. Att varje dag läsa om nyblivna mammor och deras bebisar. Humoristiska föräldrar... Liksom människor som kämpar med olika diagnoser... Ja, det stärker en lite grann...

 

Men det JAG lutar mig åt, är mer ifall ett HUSDJUR skulle kunna hjälpa mig att se och minnas vad som är värt något i livet! För att bilder på bebisar. Listor över mina drömmar. Peppande ord... Ja, det hjälper för STUNDEN. I sådär... Ja, högst två minuter. Sedan slocknar lågan... och jag måste hitta något nytt att påminnas av... Men kanske kan ett HUSDJUR göra att jag blir ständigt påmind? ... Men det känns hårt att chansa. Känner att jag REDAN har för mycket i min vardag att orka med!

 

Ja. Och förutom det, har jag sett på en dokumentär på youtube. Sysslat med listorna som jag nämnde ovan... Och så har jag, liksom jag OCKSÅ nämnde ovan, vräkt i mig kanske LITE för mycket yoghurt och godis! Men det känns ändå okej... Funderar på att fortsätta. Då jag ändå ska, från och med imorgon, börja kämpa på efter alla mina nya listor!

 

God natt med er <3

En bra dag idag, förresten ;)