Nu vill jag att den här dagen ska ta slut. Så vi tar och bloggar. Så blir det serier sedan. Small Wonder. I väntan på natten.

Jag minns inte så mycket av gårnatten. Vad jag gjorde. Hur jag mådde. Eller ifall att jag hade lätt eller svårt för att sova..

Men jag vet iallafall att jag såg på några avsnitt av Small Wonder innan jag somnade.

Vaknade sedan, imorse klockan halv fem. Men klev inte upp. Kändes lite tidigt för det. Halvsov istället vidare, och klev sedan upp vid halv tio. Då jag åt frukost..

Idag hade jag bestämt mig för att äta gröt till frukost. Strunta i den "gamla yoghurten" och.. Ja. Variera mig, helt enkelt. För en gångs skull..

Men jag var osäker. Där jag låg i sängen och drog mig. VILLE så gärna. Men skulle inte ta mig FÖR det, om det var andra människor som sprang omkring i köket eller som satt ner och åt samtidigt..

Men det var det inte. Inte idag. Jag var själv därinne, och jag konstaterade att jag nog skulle hinna både göra iordning gröten och äta den, ifred.

Det var gott. Något som jag hade LÄNGTAT efter. Men den blev inte om jag ville. Och mängden gröt, "skrämde" mig lite. Jag ville ju äta lika mycket som jag gör med yoghurt på morgonen. Men det var ju svårt att avgöra hur mycket gröt som motsvarade min normala mängd yoghurt..

Ja, det är min hjärna som bråkar med mig. Men att bara få mig FÖR att äta någonting annat än yoghurt, var rätt så stort för mig,  these days ;)

Efter frukosten, blev det upp och lägga sig igen. Bädda ner mig och sova/halvsova, fram tills klockan halv tolv... eller tolv. Minns inte riktigt..

Det blev iallafall lunch tillsammans med mamma, pappa, 17åringen och 14åringen... Efter att jag ÄN en gång fick erfara att min dator lät som en mopedmotor i starten! En nervös känsla sköljde över mig. Liksom känslan av stress och irritation. För att jag då skulle behöva sätta igång med en säkerhetskopiering av alla mina filer... IGEN.

... Och DEN... Ja, DEN är en ren röra! Hela alltet.

Men efter lunchen, började jag direkt kolla igenom alla mina filer. Leta efter "infotexter" som jag tidigare har skrivit. För att på det sättet kunna LÄSA mig till, vad som är kopierat och inte. Vilken mapp vilka saker ska till. Vad som finns vart. Och hur jag tidigare tänkt. Ja, mitt upplägg, helt enkelt..

Sådana saker som HELT lämnat mitt minne!

Blev klar till slut iallafall. Och det kändes HIMLA skönt! Jag kom till slut fram till, hur jag hade lagt upp allt. Och fick lite mer ordning än innan... Dessutom skrev jag noggrannare instruktioner denna gången. För att klarare kunna minnas och förstå, nästa gång ;)

... För övrigt, har jag läst lite bloggar. Kollat upp lägenheten som jag står i kö på. För att se om det var några förändringar i köplats. Jag har gjort några blogginlägg här på bloggen... Justerat lite på WhiteBoardTavlan...

Har jag glömt något?

Det känns som om jag har suttit HÄR mycket idag. Och det känns OCKSÅ som om jag har GLÖMT någonting lite större som hänt idag...

Men jag vet inte. Kanske inte.

Middag. Och sedan lite mer dator..

Och så film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. "SilverMannen" med Kjell Bergqvist(stavning)... Skruvad serie. Men samtidigt väldigt underhållande ;D

... Och om det inte var något mer idag, så blir det sängen nu. God natt med er <3

.. Nej, jag vet inte. Ska försöka sammanfatta dagen som varit idag. För att jag vet inte om jag har så mycket annat att dela med mig av.. Känslor och sådant stuff.

Igår natt var som vanligt, en rätt så jobbig natt. Innan jag somnade. Men ändå bättre än vad natten innan var!

Men när jag låg där och grubblade, sent inpå natten, kom jag också på en av de största anledningarna till att jag INTE skulle kunna flytta tillbaka till H*vetets stad för att bo tillsammans med Xsambon igen! FÖRUTOM den enkla anledningen att jag faktiskt ständigt blir påmind om allt det som jag vill glömma! Nej, den här anledningen är större, och en del i varför jag hamnade på sjukhus gång på gång, till att BÖRJA med...

... Men jag tänker inte gå in på det. Inte idag.

Så vi går vidare.

Jag var iallafall HELT säker på att H*vetets stad och alla människor därtill, skulle vara historia för mig. Jag skulle inte orka PRATA med någon av dem. Och jag skulle bara vara tvungen att glömma allt. Gå vidare...

Vaknade imorse runt... Ja, jag minns inte. Men det var väldigt tidigt. Och timmar kvar tills någon annan i familjen skulle kliva upp..

Låg kvar i sängen. Sov vidare. Drog mig. Halvvaken. Tittade på klockan då och då... Men ville INTE kliva upp.

Klev sedan upp ur sängen, vid halv tolv. Av den enkla anledningen, att jag inte ville att 17åringen skulle knacka på, öppna dörren och se att jag fortfarande låg nerbäddad, vi tolvtiden, då det var dags för lunch.

.. Jag, slog direkt igång datorn. Hörde att den lät sådär förfärligt rasslande, som den gjorde för första gången igår... Inte med en gång. Men efter några sekunder, drog den igång som F*N... och blev sedan sådär normalt tyst, efter ca tre minuter igen.

"Jahapp. "Säkerhetskopiera alla filer", upp på whiteboardtavlan"... Man kan inte vara nog med försiktig.

Av med datorn igen, och strömmen därtill. Ner för lunch. Och därefter dammsuga av datorn ORDENTLIGT! "Kanske hjälper det?"..

Sagt och gjort. Det låg en sten bakom datorn, in mot väggen. Kan den ha skapat en vibration? Det har jag ingen ANING om. Men faktum är, att efter dammsugningen och "borttagandet" av stenen, varken rasslade eller brummade datorn när jag satte igång den igen ;)

Passade även på att dammsuga och våttorka golvet... Och när jag var klar, var jag såå varm, och fönstret åkte för första gången på länge, upp på halvglänt. Knöt fast ett resårband i en av hasparna och la sedan stenen som jag hittade bakom skrivbordet(antagligen någon gammal "desperat-promenad-hålla-i-och-inte-vilja-släppa-sten". Från när jag allför ofta promenerade mot ingenstans. När jag mådde som sämst) och la ivägen så att fönstret inte skulle blåsa igen..

Sedan andades jag bara den friska luften. Njöt av fåglarnas kvitter, och vilade ögonen på den solupplysta naturen utanför mitt fönster =)

Gjorde några blogginlägg..

Och strax därpå, började jag fundera. Göra mina plus-och minuslistor. För att försöka komma fram till vart jag egentligen vill bo. Varken här i närheten eller H*vetets Stad, har endast positiva sidor. Och faktum är, att även om H*vetets stad är den stad som jag har mått såpass dåligt i, att jag nästan dött(!), och den har en hel DRÖSE negativa sidor... Så vann den i mina plus-och minuslistor!

... Så jag är helt lost. Jag vet inte vart jag vill bo.

Nu blev det middag. Vi skulle göra varma mackor. Sagt och gjort. Åt tillsammans med familjen. Och sedan upp till datorn igen.

Idag har blivit mycket Colour Chain. MASSOR! Det är nästan det enda jag har gjort. Förutom att sitta på sängen och stirra. Nej, men kanske inte så mycket av det, just idag. Det var bara när jag grubblade, precis innan jag började med listorna.

Jag har funderat en del över vad jag ska hinna med under helgen, och känt mig lite stressad... Och jag har skjutit upp på "beställa schamo och balsam"punkten. Får försöka göra det imorgon.

... Ja-a.. Annars?

Det blev film nu till kvällen. Film och fika. Vi såg på Grease. ÄLSKAR DEN FILMEN! ÄLSKAR LÅTARNA! ÄLSKAR PERSONLIGHETERNA!!! Japp. Älska, helt enkelt. Tänk att den är från 1977(har jag för mig)..

En sista notis.

Igår när jag låg där i sängen och bara KÄMPADE för att ta slut på det sista godiset(för att mortverka att äta utan kontroll sedan), så kom jag också fram till att jag från och med nu, ska gå tillbaka till att bara äta onyttigt när jag blir BJUDEN på det. När jag blir bjuden att äta tillsammans med andra.

Det är en sådan bra regel, tycker jag. Man BEHÖVER inte godis och snacks. Kakor, glass och tårtor. Inte egentligen. Och slutar man äta sådär förbaskat mycket, så förstår även sötsuget det snart, och drar sig iväg ;) ... Och det bästa av allt... Man mår BRA av det ;D

Ja. Har jag inte glömt något, så säger jag god natt. Ska se på lite Small Wonder, innan jag somnar.

God natt med er <3

Dagen idag, känns enkel att sammanfatta. Så vi tar det på en gång =)

... Hmm. Okej, jag TRODDE att det skulle vara enkelt. Men att minnas hur dagen började, var tydligen inte det enklaste!

.. Jag minns jag hade svårt att somna igår natt. Låg och kände mig missnöjd, och lite smått sådär bubblande frustrerad. Vred och vände på mig. Funderade. Grubblade.. Mycket över livet och mig själv. Skrev lite dagbok... Och tycks sedan ha somnat till slut.

Vaknade, trött som självaste f*n, vid nio imorse. Klev upp och åt frukost. Tillsammans med mamma och pappa. Helgfrukost denna gången. Vaniljyoghurt med banan och kakao i.

... Tog hand om allas disk. Och gick sedan upp och la mig igen. Japp, det har kommit att bli svårt att undvika. Trots att jag VET att det är vad mina sömnproblem om nätterna, beror på! Men det är bara det att det har blivit en sådan VANA att lägga mig och sova eller vila en gång till. Att när jag inte gör det på morgonen, känner jag ett STORT behov av att göra det på eftermiddagen. På grund av tröttheten!

.. När jag bodde med Xsambon, brukade jag ju dock justera det där allteftersom det hände. 35 timmar vaken tid, för att ställa dygnet tillrätta igen. Och så svårt att sova. Och dygnet blir felvänt. Är lika med - 35timmar vaken igen.

.. Men det orkar jag inte med nu.

Låg iallafall och halvsov. Vilade. Fram tills klockan elva. Då 17åringen kom och knackade på min dörr. Då var det lunch.

På med kläderna. Och en helgmacka till lunch. Det vill säga. En macka som INTE är Rågkuse =D

Jag hade ju räknat med att få vara ensam hemma idag. Då det bara var mamma, pappa och jag hemma. Och mamma och pappa, skulle köra en timme bort och köpa några flyttkartonger... Om jag inte minns fel..

Men så kom 17åringen hem från sin kille... och jag fylldes av en känsla som jag helst skulle slippa. En känsla av social press. En "rädsla" att behöva umgås. Att hon ska vilja prata eller ha hjälp med någonting..

... Och under lunchen kom det. Hon ville ha hjälp med läxorna. I hennes fall, handlar det nog i och för sig, mest om att hon vill ha sällskap. Hon är en person med uppmärksamhetbehov, min syster. Och visst. I vissa fall, kan jag umgås med något syskon eller så, även när jag inte orkar. Bara för att inte tappa deras tillit och kärlek.. Men just idag, var inte en sådan dag. Jag tror att hela livet är för åt h*vete för det just nu.

Flyktkänslan kom. Och jag kände mig redan pressad och missförstådd. Förvirrad av allt prat. Kluven över vem jag är...

Ja. Så jag satt en stund vid datorn. Kollade det vanliga. Och bloggade lite grann. Gjorde iordning inlägget och la över till denna bloggen... Och kom på att mobilen måste laddas innan jag kan ta med den ut på promenad..

Instänga upprörda. Tunga och gråa känslor.. Gick ner en stund på nedervåningen, och satte mig i min ensamhet i vardagsrumssoffan. Skrev lite dagbok. Och gick sedan otåligt, upp hit och kollade mobilen. Var den färdigladdad?

.. Nej. Inte ens hälften. Så. Jag rev fram alla vinterkläder ur kartongen med "Värme" på. Kollade igenom dem, och tog fram de kläder som jag behöver och snart kommer att behöva. Sedan klädde jag på mig lurvfleece-jackan och en mössa. Mest för att jag var orolig att mitt hår skulle se skitigt ut..

Och så gick jag ut utan mobilen. Det vill säga. Utan musik i öronen. "Jaja. Det får gå bra ändå", tänkte jag.

Där gick jag på vägkanten. Sjöng sång efter sång. Och försökte komma fram till en låt som jag både KUNDE OCH trivdes med.

Sjöng faktisk på de flesta låtar som jag brukar sjunga med till på youtube.

Men fastnade sedan på en låt som vi sjöng när vi gick på barnkören. Jag och mina syskon. Det var på ett läger som vi fick lära oss den. "Jag är en sommarens trollslända, jag". Höga toner som man håller ut på. Iallafall som jag minns det.

Jag gick långsamt, långsamt. Och med nästan ingen energi. Blev trött och hungrig. Och när jag slutade sjunga, satte funderingarna igång, som utskjutna ut en kanon.

.. Men väl hemma, var mamma och pappa hemma igen, och jag satte mig återigen vid datorn. Pustade ut.

Lite middag. Diska efter middagen. Datorn en stund till. Mest sitta och stirra på min egen blogg. Läste igenom mina gamla "från min andra blogg"-inlägg.

Spelade lite BubbleShooter och så vidare.

Sedan blev det tv för min del. Och efter det, fika och film, tillsammans med mamma och pappa.

Filmen började krångla efter kanske tio minuter. Ljudet försvann. Och vi blev alla, väldigt missnöjda. Började prata frågandes med varandra. Pappa började trixa med... Ja, vad det nu var för någonting som filmen spelades upp på... Och då börjar filmen spola framåt istället! Det gick inte att playa filmen :O

... Han försökte och försökte och försökte. Men så fort som man startade den från samma ställe som den började krångla, så spolade den i ultraspeed framåt igen(!)..

.. Så. Vi fick se den ifrån början. Vilket gjorde 14åringen nöjd. För att då kunde även han, hoppa in och se den med oss ;)

Filmen hette(heter) "Dangerous minds"... Och detta, ÄNNU en superduperbra film! Jag ÄLSKAR den! Den är såå känslosam. Lär... Ja, den har någonting att ge :) Och HELT OTROLIG! Jag ÄLSKAR det faktum att med rätt tillvägagångssätt och en hel del kärlek och respekt, kan man nå fram till PRECIS vilka slags människor som helst! UNDERBART!

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

... Idag är det en helt annan anledning till den knappa uppgivenheten... Om den nu ens finns(?)...

Efter ännu en natt, önskandes efter en tablett som kan få mig att sova. Vaknade jag imorse klockan runt nio. Klev då upp och åt frukost. För att sedan gå och lägga mig igen. Minns inte hurpass sovande jag var där efter frukosten. Men antagligen inte så värst. För att, utanför mitt rum, fanns två högljudda...

Ja. Tv:n var igång på hög volym. Och 17åringen och henns kille, själva, var inte heller så särskilt tysta..

Men när jag hörde lunchen skramla på nedervåningen, klev jag upp och klädde på mig.

.. Och ner för lunch.

Efter lunchen blev det vattna växterna, och dator, för min del. BubbleShooter. På BubbleShooter. På Bubbleshooter. Kolla det vanliga. Såsom bloggar. Mailen... Ja. Det kanske inte VAR mer än så.

.. "Flydde" från allt som skedde utanför min  dörr. Höll mig undan, och stirrade bara rakt in i skärmen. Dörren var till en början, öppen. Men då jag hörde 17åringen säga till sin kille, att de skulle börja städa allrummet nu, sprang jag dessa tre meter till min dörr, med smygande steg, och stängde försiktigt dörren.

17åringen verkade ha en dålig dag eller något. Han skäldde på den där stackars killen. Så fort som det hände något... OCH när det INTE hände något! Varpå killen svarade stöttande och lugnt. Varpå hon tog en kort paus i sin irriterade och skrikiga ton... För att, så fort det hände någonting, ropa på honom igen, med frustrerade och stressad röst..

Härinne sitter jag. Stressad och orolig, på grund av energin utanför min dörr. Velandes att sätta musik i örat. Men trött på att alltid fly dessa jobbiga lägen..

Men när dessa två, sedan tog bussen in till stan, lämnade jag mitt rum för en stund...

Dock minns jag inte vad jag GJORDE. Känns nämligen som om jag har suttit vid datorn hela dagen idag. Så kanske återvände jag till rummet, rätt så omgående(?)...

Ja-a. Vid tvåtiden någon gång, åkte vi iallafall iväg till köpcentret. Pappa, mamma, 14åringen och jag...

14åringen behövde nya skor... och de reade ut en massa skor just idag, på en av sportbutikerna här i närheten.

Vi gick omkring lite grann. Jag, helt ointresserad av att varken titta på kläder eller skor. Kände mig nästan lite flygande. Där jag stod och inte visste vart jag skulle titta. Vart jag skulle stå. Eller hur jag skulle bete mig.

Bara för att inte komma på mig själv med att stå och stirra på någon i butiken... Bara för att det inte skulle se konstigt ut. Där jag står och stirrar rakt ut. På ett ställe där man egentligen ska handla... Eller iallafall TITTA(!)... Så gick jag lite efter mamma och 14åringen. Tog en promenad bland alla saker...

Ja-a... Allt var huller om buller. Ingen ordning på NÅGONTING. Så att titta själv. Eller att hjälpa 14åringen att leta... Nej. Så blev det inte.

... Sedan mötte vi(de) en gammal granne, som mamma och pappa stannade och pratade med. Mitt bland allt folk i butiken. Det kändes inte obekvämt i och över huvud taget. Och jag kunde till och med säga vad jag hade lust att säga, till 14åringen. NÄR jag hade lust att säga det. Men inte till denna näst intill främmande man, såklart.

Men jag kände mig lugn och någorlunda bekväm. Lite osäker. Då jag inte kunde förstå hur 14åringen kände idag, när vi umgicks på affären. Ibland får jag bara känslan av att vara ivägen... Men så var det nog inte. Han tyr sig ju ofta till mig när det är något :)

Väl hemma, dukade jag bordet. Sedan upp till datorn. Mådde bra... Eller inte(?). Ville må bra... Eller inte(?)... Livet är enkelt... Eller inte(?) ...

Ja, jag kunde inte förstå mig själv. Hur jag tänkte och varför. Jag kunde inte komma fram till vem jag är eller hur stark jag känner mig... Och jag fick än en gång erfara det där med att tänka spegelvänt...

Frågetecknet blev... Kommer jag att klara livet?

Förvirrad.

Men jag skrev av mig på min tredje blogg. Och la det, så gott som, bakom mig sedan.

Det blev middag... Lite mer dator. Ner till soffan, medans mamma och pappa körde in 14åringen till stan. För bio med sin kompis.

.. Satte mig vid tv:n och skrev lite dagbok.. Började titta på en film. Men kopplade sedan över till ettan, när mamma och pappa kom hem. För att då skulle vi ändå snart se på film.

Kaffe och glass. Till filmen "Divergent"... En JÄTTEBRA film! Enligt min smak. Jag ÄLSKADE den! Den hade spänning, äventyr. Den hade handling. Lite kärlek. Och här och där, lite humor. Skådespelarna hade karaktär... Ja, och jag kunde FÖRSTÅ den! Hänga med. BRA FILM.

Nu blir det iallafall sängen. God natt med er <3

Borde jag skriva om dagen som varit, nu?

Vet inte ens om jag kan. Dagen har varit för händelselös och lugn..

Men ska försöka ;P

Eftersom att jag har gett min sömn en sådan konstig rytm, med sen insomning och sova efter frukost.. så hade jag ju även igår natt, svårt att somna. Så. Jag tittade på några fler avsnitt av Parlamentet. Alltid lika kul. Och jag ÄLSKAR att ligga och småfnittra tills jag får ont i både magen och kinder, om nätterna =D MYCKET härligare än att ligga och vrida och vända sig, med en överarbetande hjärna och ångest ;D

Vaknade iallafall imorse. Klockan halv åtta.. Men inte klev jag upp och åt frukost. För att just nu, hade jag fått för mig att jag inte borde äta så tidigt. Då det blir så långt mellan frukost och lunch... Och mellanmål kunde jag ju inte fylla upp med!

.. Så. Jag låg kvar. Klockan nio vaknade jag igen. Klev då upp för att äta frukost.

... Och klev sedan som vanligt i säng igen. Med en GNUTTA klump i magen. Ångest i bröstet... för någonting som mamma hade råkat insinuera(om det nu är ett ord)... Vad det var, har jag dock förträngt.

Låg och vilade.. och messade lite grann med personligt ombud. Någonting som varken gjorde till eller från, egentligen. Men vad gör väl det? ...

Klev upp klockan tolv. Då jag hörde att mamma och pappa, höll på med lunch därnere. Alltså kaffe på G :D

Åt min restrerande pyttipanna med stekt ägg, från gårdagens middag. Och drack kaffe till en pepparkaka..

Japp. Känslan av att... Eller rättare sagt RÄDSLAN för att äta för mycket... Att äta när jag inte är hungrig. Tycks ha försvunnit nu. Och på sätt och vis, känns detta bra. Då mitt kontrollbehov har lämnat mig lite grann... Nu när jag inte orkar bry mig. Hälsosamt eller skadligt. Illamående eller känslomässigt fri... Jag har helt enkelt släppt på precis ALLA krav, vad gäller maten! Och äter för mycket och onyttigt. Utan att knappt ge det en TANKE.

... Ja. Så DÄRFÖR tror jag att jag nu är mer redo att börja äta regelbundet och hälsosamt igen. Nu när jag inte längre behöver gå till överdrift. Jag kan äta frukost, lunch och middag... Möjligtvis ett mellamål eller två... Varje dag. Utan att för den sakens skull, inte kunna tillåta mig själv någon bulle eller kaka ;D Och inte heller vara besatt av att endast äta tills jag blir PRECIS mätt.

... KANSKE kan jag till och med börja variera frukosten(?).

Efter lunchen, satt jag här vid datorn. Hade lite funderingar, fram och tillbaka. Om hur jag skulle ta mig vidare. Vad eller vem som kunde hjälpa mig att få iordning... Eller rättare sagt. Komma IGÅNG med livet. Det vuxna livet. Så att jag lyckas LEVA det!

... Gav upp en smula, om både praktikplats, gym, och ett vuxet, självständigt liv... Men mailade sedan ändå, kommunen. Där jag frågade vem jag skulle prata med om vad det finns för olika stöd och hjälp. Och vem som kan hjälpa mig att komma fram till vad jag behöver och vad jag har rätt till...

Jag har spelat lite BubbleShooter. Och även lite Bejeweled, idag..

Och så har jag sett på flera, flera avsnitt av Parlamentet, på datorn..

Jag har tagit en dusch. Passade på när mamma lämnade huset... Alltid bekvämare att duscha när jag blir ensam hemma. Får en sådan ENERGI då!

Mamma och jag har pratat lite. Kändes för en gångs skull som om hon förstod mig lite grann. Iallafall för en stund.

... Annars. Vad har jag mer gjort?

.. Ätit en massa! Jag har sett på tv tillsammans med mamma.. och delvis 14åringen..

Ja-a... Har jag inte glömt någonting nu. Så var det nog det.

Så jag säger väl, med en känsla av glömska i bakhuvudet, god natt. God natt med er <3

Just det, ja. Glömde nästan! Jag tog en skitläskig promenad ner till soptunnorna precis. Det var KOLSVART ute. Och träden var det enda som kunde ge mig en HINT om vart vägen var! Jag blev nästan lite vinglig. Där jag kollade upp mot träden och var rädd att ramla eller gå in i någonting =P K-O-L-S-V-A-R-T ! ! !

... Jag ska dra dagen idag, nu. För att sedan, om jag orkar, tänkte jag sätta mig ner på sängen och börja sticka lite grann på ett par nya benvärmare... För att jag har bara två par som mormor har stickat. Och jag är väl inte överförtjust i färgerna. Får se om jag har några snygga garner =) Och så pimpar man till dem lite. Precis som man vill ha dem ;D

... Får se om jag fullföljer detta projekt. Eller om det blir som alltid. Flera påbörjde stickningar. En intensiv start... och sedan brist på ork och intresse.

Men. Dagen idag.

Jag hade rätt så svårt att somna igår natt. Precis som de flesta nätter. Men vad kan man förvänta sig, när man lever som jag gör...

17åringen hade, även hon, svårt att sova. Överaktiva hjärnor som vi har. Men i hennes fall tror jag ju iochförsig att det snarare berodde på spindeln i hennes rum, att hon höll till i allrummet. Störde mig med det blinkande ljuset från tv:n, i dörrspringan..

Men men. Efter ett tag, bestämnde jag mig för att lyssna på lite musik istället. Ja, jag låg ju kvar såklart. Jag har upptäckt att just Gospelmusik är väldigt effektivt för mig när jag ska sova.. Lugnande musik och naturljud gör mig stressad. Och dessa populära låtar som spelas på radion och så vidare, fastnar i skallen. Då jag gärna hänger med och sjunger till dem(på talan om fastna i skallen. Jag har haft samma låt rabblandes i huvudet, i snart en vecka nu... Minst! ... Mer om det, snart.) ...

Men just Gospel. Avslappnande, och enligt mig, vackert =) Jag är ju inte troende. Inte ett dugg. Men jag älskar musiken!

Efter ett tag, somnade jag iallafall. Och vaknade av väckarklockan imorse vid halv nio. Jag skulle ta bussen som gick tio över nio..

Så. Klev upp och gjorde mig iordning. Och traskade sedan iväg. Det var dimmigt som f*n. Man kunde väl se ungefär 25 - högst 30 meter fram..

Det var högtrafikerat uppe vid vägen. Stora långtradare. Charterbussar. Traktorer och personbilar. Långa led som kom åkandes i halvfart.

Det är nämligen som så att motorvägen är avstängd. Och alla dessa fordon måste nu åka på... Ja, den mindre vägen. För att ta sig mellan städerna..

Så stod jag där. Oroade mig lite grann för att inte bli sedd. Men då jag ändå blivit lite lugnare och mindre rädd för fel och förändringar. Konflikter och så vidare. Så var jag ändå rätt så lugn..

Dimman störde mig. Och likaså alla fordon som kunde skymma bussens sikt eller ta ifrån honom uppmärksamheten från busshållsplatserna..

... Och inte nog med det! ... Sedan ska helt plötsligt denna jättestora långtradare av någon anledning in på denna smala lantväg av grus, som gick in precis vid busshållsplatsen... SAMTIDIGT som våra hyresvärdars son ska UT därifrån med sin pickup-liknande bil! Det blir trafikstockning precis där vägarna delar sig. Och att få in lastbilen och ut pickupen, tog sin lilla tid på tre minuter, kanske. Och sedan när det väl hade löst sig, skulle pickupen stå på busshållsplatsen och skymma sikten, lika länge till. För att det bara fortsatte komma bil efter bil, där han skulle ut på vägen!

DÄR blev jag lite stressad!

Men allt löste sig till slut. Bussen åkte en femton meter för långt.. Jag skyndade efter och klev på.

.. Träffade personligt ombud utanför hennes "ställe".. och så gick vi tillsammans in till detta aktivitetshuset som jag kallar det..

Och jag kan väl säga att DETTA var den absolut minst givande gången hittills! Jag kände mig trött, energilös, seg... och inte alls social. Jag ville helst inte SE någon. Inte HÖRA någon... Och än mindre, PRATA med någon!

Varje gång som någon ville hälsa eller tilltalade mig, kände jag bara att jag var färdig där. Redo att gå.. Alla var jättetrevliga. Men det var ju inte människorna i sig, som var problemet. Utan just att orka eller våga vara social.

.. Jo, det var många gånger, jag var beredd att gå. Många gånger som jag hade vänt på klacken och gått min väg, för en lugnare runda i hamnen.. Men anledningen till att jag inte gjorde det, var rädslan för att dra till mig uppmärksamhet..

Så jag stod kvar.

Dock så fick jag ingenting gjort därborta. Jag stirrade mest rakt ut. Och väntade på att tiden skulle gå. Stirrade på klockan i köket. Där jag stod vid dörröppningen medans personligt ombud diskade.

Ja, meningen hade ju varit att jag SJÄLV skulle medverka idag... Men det blev inte så. Och jag hade helt glömt bort att jag ju skulle ta fram mitt modigare och mer "framåta" jag från och med nu..

Men det blir nog inget mer aktivitetshus för mig. Jag behöver bli mer självständig. Slänga mig ut i ett liv där jag MÅSTE bli mer framåt! För att annars kommer aldrig det att hända! Och den enkla vägen, kommer att vara den mest promenerade..

Vi satt ute i solen på gården en stund. Stirrade en del medans de övriga pratade..

Och sedan tog personligt ombud och jag, en runda runt huset. Innan vi skildes åt.

Jag bestämde mig, i noll lust att åka hem igen, för att gå en runda i hamnen. Vädret var ju alldeles underbart =)

Satte mig på en bänk och skrev lite dagbok.. Och efter det, bestämde jag mig för att ändå kanske äta en brunch. Hade egentligen tänkt hoppa både frukost och lunch idag. Av ren vilja, bara. För att hungern fanns där..

Men så gick jag där, på väg till busstationen, och kom på mig själv med att tänka att jag måste bli mer självständig. Att jag ska ordna upp mitt liv och bli mer vuxen... Att jag måste börja använda mina egna vingar, och därför från och med nu, inte kontakta personligt ombud varje gång som jag blir "rädd" för att ringa dit, dit eller dit. Eller göra det, det eller det". För att det stoppar bara upp min inre styrka. Och gör att jag inte behöver använda den.. och därmed blir ÄNNU svagare.

Och då kom jag på. Ja, just det. Vuxen, ansvarsfull... och hälsosam! Alla hänger de ihop, om jag ska klara mig här i livet.

Så. En fralla. En drickkvarg.. och en smoothie, fick jag med mig ut från affären. Åt allt utom smoothien, som blev kvällsmål istället.

Sedan. Hem.

Var hemma vid ettiden, och började kolla det vanliga på datorn. Kanske gjorde jag någon av bilderna i föregående inägg, då(?)..

Sedan la jag mig på sängen.. Kände att jag höll på att somna, och satte mig upp med ett panikartat ryck. Men så beslutade jag, att "Skit samma. Jag FÅR sova nu. När jag sedan har kommit igång med livet, kommer jag inte att göra så mer, ändå." ...

La mig ner igen.. och somnade om. Drömde skitkonstigt. En gammal klasskamrat(eller flera. Minst två) var med. Jag minns jag bollade med en lite äldre kvinna. Japp. Jag låg på backen utomhus. Min gamla klasskamrat stod bredvid mig. Och så kommer den här kvinnan, som började som hund, och jag började slänga omkring med henne som en trasdocka, med mina ben..

Men det hemska var att detta var en mardröm. Min mobiltelefon hade nämligen lyckats hoppa ut ur min lilla ryggsäck, och hamnat UNDER mig.. och den hade då KROSSATS i flera småbitar!

Panik. Och klasskamraten och jag, försökte komma på hur jag NU skulle ta mig hem(!), utan biljetten!

Japp. Skitkonstigt.

Vaknade iallafall efter två timmar ungefär.

Satt vid datorn lite till. Gjorde typ bild nummer två. Inlägget nedan.

Åt middag.. Lite mer dator. Bloggläsning. BubbleShooter. Mailen..

Ja-a. Det kanske var det.

Sedan intog jag vardagsrumssoffan tillsammans med mamma, och senare 14åringen.

Hjärtat lättade. Piggheten slog in. Och jag blev mer pratig än vad jag varit på BRA länge!

Jo, jag berättade saker för mamma. Diskuterade. Log, och höll med..

Och jag var på skojarhumör mot både 14åringen och mamma... Ja, jag mådde bättre ;D

Gjorde iordning en lunchmacka och en flaska kakaomjölk till imorgon. Då jag ska till arbetsförmedlingen, och då inte hinner äta lunch..

Och nu ska jag sova.

God natt med er <3

Ingen gosig(eller vad jag nu ska kalla det) känsla inombords just nu. Jag vill inte ens skriva HÄLFTEN av vad jag har gjort idag! Halva dagen gick åt till en sak som jag inte vill nämna... Och jag känner mig både tjock i skallen, tung i hjärtat.. Stressad , och instängd i mig själv.

Det är bara för mycket i skallen. För många funderingar.. Och allt blir bara så tungt att bära...

Men kanske ÄR det inte så konstigt. Jag menar. Jag påminns ju ständigt om vem jag är. Vem jag har varit... Ja, hur livet HAR varit och KAN komma att bli... Nu när jag känner att jag hela tiden måste älta mig själv för att ta mig framåt i livet..

Och nu har jag kommit till en punkt där jag ser tillbaka mer och mer. Gräver ner mig i det gamla. Undrar och försöker förstå... Kan jag inte ta mig framåt, så ängnar jag mig åt det förflutna... Eller?

Men dagen idag. Det lilla som jag faktiskt VILL berätta.

Jag minns inte gårnatten. Hur den var och sådär. Minns inte heller ifall jag hade svårt att somna eller ifall jag somnade direkt..

Men jag vaknade iallafall utvilad, imorse klockan tjugo över sju. Klev direkt upp och duschade. Tänkte att det kanske var bra att passa på. Då jag tycker att det är så jobbigt att duscha när det är mycket folk som springer omkring i hemmet. Inte för att vi är fler än högst fem stycken hemma(mig inräknat) om dagarna, i en tiorummare... Men ändå!

Efter duschen, som innehöll mycket av ett litet obehag... En liten "rädsla" för att störa och väcka föräldrarna.. Gick jag och la mig igen.

Låg halvvaken fram tills klockan halv nio, och klev sedan upp till en frukost tillsammans med mamma och pappa.

Frukosten var större än vanligt.. Men mängden mat i sig, var inte så jobbig. Det kändes helt okej. Nej, det var mättnaden som blev, som störde mig lite grann...

Efter frukosten, upp och lägga mig i sängen en stund till. Fram tills halv tolvtiden... eller tolvtiden någon gång.

Slog igång datorn. Och kollade det vanliga. Vid det här laget, hade jag redan börjat ängna mig om den sak som jag inte vill nämna(på grund av de människor som vet vem jag är... Japp därför som det är en GNUTTA jobbigt att ha gett ut den). Fortsatte då att utforska detta, på datorn. Kollade även mailen. Och läste lite bloggar och sådär...

Annars har jag spelat lite BubbleShooter idag. Känt mig mer och mer stressad, ju längre jag grävde ner mig i den här "hemliga" aktiviteten... Så jag bestämde mig för att gå ut en stund. Rehabilitering it was ;) Japp. Som vanligt, satte jag musik i öronen. Youtube. Och sjöng ut ordentligt. Det hjälper verkligen! Jag kände mig lugnare och lite lättare i själen. Kände mig fortfarande rätt så proppad i huvudet... Men.. Ja. Gladare.

In och upp till datorn igen. För ÄNNU mer ältande på det förflutna. Mig själv. Omgivningen... Framtiden. Ja, hela situationen! LIVET. "Kommer jag NÅGONSIN att bli kvitt mig själv?" ... "Kommer jag NÅGONSIN att kunna börja leva?" ... "Och VARFÖR är jag så envis?" ...

Annars... Vad har jag MER gjort idag. Jag har ju lärt känna mig själv... Kanske... Eller inte...

Men vad har jag MER gjort?

Vi såg iallafall på en film idag. Jag kände mig stressad. Ofokuserad. Tankspridd... Och ingenting blev bättre av en YNKA liten ANTYDAN till att någon inte tyckte och tänkte som jag. Inte kände som jag(Då kände jag mig missförstådd och osynlig..). Och inte heller att det förekom störande ljud i bakgrunden när jag(vi) skulle se på film. Japp. Lättstött och känslig idag.

... Men det var nog det jag kunde komma på, iallafall.

God natt med er <3

Glömede att säga att jag gjorde iordning en bild på mig, med tillhörande text om situationen som var då. Som jag tänkte lägga ut på bloggen... Men är inte ännu riktigt säker på att denna bloggen NÅGONSIN får bli offentlig... Så den får vänta. 

Hmm.. Vart ska jag börja? ...

Gårnatten...? Minns inte vad det var med den...

Jo. Jag låg och lyssnade på lugn musik. Sång. Och naturljud. På youtube. På mobilen dåda. Och den laddade ju i typ fem minuter innan den satte igång. VARJE gång som jag bytte video!

Men annars. Bytte "låt" efter "låt" efter "låt". Eftersom att jag tyckte att varenda en utav dem, verkade mer stressande än lugnande på mig. Men hittade några bra, som jag också sparade i favoriter. Ska lära mig lyssna på avslappningsljud =)

Vaknade många gånger imorse. Sov väldigt oroligt. Men varje gång jag kollade klockan, var den ALLDELES för lite för att kliva upp och äta frukost..

Så vaknade jag vid halv åtta. Klev upp. Började som vanligt, äta frukost vid matbordet.. Men då mamma skulle komma hem ifrån jobbet när som helst, och jag som vanligt ville undvika kontakt, så tog jag med mig resten av frukosten, upp på övervåningen.

La mig sedan för att sova vidare. Halvsov och kollade på mobilen, titt som tätt..

Och klev sedan upp vid elva- halvtolv- tiden.

Satte igång datorn, och vattnade växterna..

Nu börjar jag rabbla. Då jag inte minns ordningen.

Jag har iallafall kollat en hel del möbler idag. På nätet. Kollat lite soffor och bord. Ja, mestadels det...

... Jag har haft kontakt med arbetsförmedlingen.. Ja, vilket inlägget nedan, skvallrar om. Och efter att det inlägget skrevs, hade jag alltså kontakt med min handläggare, som då bestämde att vi skulle ta ett möte, hon och jag, istället. Och kartlägga vad jag klarar av och vill. För att hon inte ville få mig att känna mig otrygg.

Så då kändes det bättre ;)

Jag har spelat en del BubbleShooter, och lyssnat på lite av den här "lugnande musiken". Inte särskilt lugnande, dock. Men det kanske kommer =)

... Jo. Och så har lägenheten som jag var på visning på häromveckan, tagits bort från hyresbolagets sida nu. Utan ens ett litet meddelande om ja eller nej. Jag menar. En liten uppdatering om vad som händer... eller ett "tyvärr", borde man väl kunna få iallafall(?)... Men "poff" borta...

Jaja, jag skrev iallafall till dem och ifrågasatte. Får väl se om de svarar mig. Annars får jag ju skriva igen. Ett svar borde jag ju åtminstone kunna få!

Annars. Vad har jag MER gjort idag?

Jag glömmer nog en massa nu. Men kan ju nämna att jag har kollat det vanliga på datorn. Såsom mailen. Läst lite bloggar... Ja, det var nog det.

Till kvällen, åkte pappa, jag och 14åringen, iväg till Max och åt middag. Och GUUUD vad jag inte gillar deras(ja, just den här's iallafall) menyplansher som de har på väggen! Såå svåra att förstå. Såå krångliga och röriga. Och såå många och utspridda bilder och texter. Och inte kan man se vad de olika målen innehåller eller innebär, HELLER.

Ja, det var svårt. Och stressad som jag blev. "Isärdragen" som hjärnan blev, var det svårt att få klarhet i någonting alls. Och så när jag väl väljer någonting(fortfarande utan någon aning om vad), så frågar den unga tjejen i kassan, "är du säker?"... Osäkerheten kom som en bomb från ovan. Vadå, är du säker? Vad menade hon med det? Varför skulle jag INTE vara det?

Då skulle hon iallafall försöka förklara vad de olika menyerna innebar... Vilket hon själv inte var säker på!

En ung tjej i "kassan bredvid", ryckte in och förklarade allt på ett JÄTTETREVLIGT sätt. Hon var glad och framåt. Väldigt folkkär. Men hon pratade såå fort! Så jag hann inte med att förstå någonting. Jag HÖRDE vad hon sa. Jag hörde orden som kom ut ur hennes mun... Men jag kunde inte få ihop det.

... SÅ jag satsade bara på en meny. Utan en aning om vad det var... Men det var gott ;D

Hem igen. Och direkt på kaffet och fikat, i hemmasoffan framför tv:n. Jo, förståeligt nog, blev det inget fikabröd för mig. Utan bara ett halv kopp kaffe. Och en Wallanderfilm tillsammans med mamma och pappa.

Efter filmen, gick pappa och spelade lite musik i "hobbyrummet".. Och mamma och jag blev kvar framför "Parlamentet". ÄLSKAR serien! Man skrattar verkligen så att man får ont ibland! De är JÄTTEBRA och så himla fiffiga. Misstagen deras, är inte heller helt fel att skratta ner sig i xP

Ja, och nu blir det sängen. Får se om jag har glömt någonting. Men men. Glömt är glömt.

God natt med er <3