Det känns lägligt.. Behövligt, att blogga just nu..

Jag mår så dåligt. Jag känner mig spänd. Stressad. Hjärnan rullar i 180. Och jag driver mig själv till VANSINNE, här jag sitter och ältar.. Oroar mig för vad jag bör äta när. Och inte kan få ihop ifall jag "tillåts" äta ett visst livsmedel eller inte. Då det kanske inte passar in i någon av måltiderna! Då jag inte heller kan komma fram till om det är nyttigt eller onyttigt... "Vart passar det in, EGENTLIGEN?!" ..

Det hela började ju med att jag ville veta hur ett bra mellanmål kunde se ut. Men jag kunde inte komma fram till vad jag skulle äta, när. Så jag kollade upp olika mellanmål, och skrev ner dem tillsammans med andra saker som jag skulle vilja äta under dagen.. Ja, ungefär. Inte livsmedel efter livsmedel in i minsta delalj, såklart.. Men det som finns i schemat nedan. Måltids"områdena" helt enkelt.

.. Och. Så började jag dela upp dem i måltider. Skrev vilken måltid som skulle passa till vilken tid. "Frukost, lunch och middag, och så vidare" ...

Och efter det, blev allt på allvar. Och jag fick svårt att slappna av... Att äta, som trots allt inte varit något jätteproblem tidigare, kändes nu "dödligt"... Och jag började fundera på att bara gå tillbaka till att slarva mig igenom ätandet...

Men. Till dagen.

Jag vaknade imorse klockan halv nio. Efter en natt av beslutsångest och osäkerhet, återigen angånde en rätt-eller felkategorisering på bloggen. Grubblande. Ältande. Riva upp såren i ansiktet...

Headsetet i öronen... Serien redo att tryckas på play.. Men där låg jag och kunde inte slappna av. Kunde inte sluta älta...

Så. Ur med hörlurarna. Bort med mobilen. Och den vakna tiden spenderades istället med att försöka lugna sig själv.. Övertyga och argumentera för och emot att det blev rätt och fel. Diskussioner i massor...

Klev iallafall upp. Och åt frukost.

Och sedan gick jag som vanligt och la mig igen...

Och låg tills klockan halv tolv.

Upp till datorn...

Dagen är nästan borta(ur mitt minne)... Men jag försöker.

Jag har gjort det vanliga på datorn. Läst bloggar. Kollat mailen.. Spelat lite ColourChain...

... Och så lunch på det. Pappa, mamma och jag.

Upp till datorn igen. Jag skulle försöka städa badrummet. Plocka lite i kartonger. Sortera... Och så skulle jag ta en promenad. Ja, och vattna mina växter...

Det första mellanmålet vid tiotiden, lyckades jag bra med. Jag var ju inte hungrig. Men ville ändå låta magen veta att det kommer energi vid den tiden också från och med nu.. Så jag tog en mandarin.

Men så kom mellanmål nummer två...

... Och DET gick ju inte så bra. Jag mådde redan lit halvdant. Men såg ändå fram emot att börja leva hälsosammare på alla dessa vis.. Men när jag kom ner på nedervåningen och jag inte kunde finna ett mellanmål som passade, sprack ju hela skiten..

Inget mellanmål. Ingen promenad som snor extra energi. SKA jag börja sköta mig, så ska jag göra det på båda håll.

Jag flyttade punkter på WhiteBoardTavlan från dag till dag. En efter en, flyttade de från denna dagen till en senare... Och orken att göra någonting alls, försvann.

Jag kände mig maktlös och svag. Tung över bröstet. Tjock i huvudet.. Helt instängd.

Till slut behövde jag ändå ut. Jag visste inte hur länge. Men jag behövde röra på mig. Xsambon svarade inte på mitt mess, ifall jag kunde ringa. Men musiken i öronen. Och fleecejackan på. Och ut jag for.

Det var kallt om huvudet. Och jag frös lite lätt. Men det var inte så farligt. Jag kände mig en GNUTTA lättare. Men måendet var allt utom bra.

Jag "såg inte" några människor. Tittade bara ner i marken och jäktade förbi dem. Ville inte se eller höra. Inte riskera att någon säger hej.

Promenaden tog väl en timme. Sedan hemma igen.

Mer dator. Minns inte vad jag gjorde. Kanske spelade jag ColourChain. Kanske bloggade jag(?)... Eller kanske skrev jag dagbok... Satt på sängen och bara stirrade(?) ...

Höll på att glömma. Jag har även fått ett möte på omsorgsenheten(eller vad det nu heter) om en månad. Vet inte varför de inte har tid förräns dess. Men det är inte heller någonting som jag bryr mig om. Det enda som kan hända, är väl att jag inte längre är redo för en kontaktperson när jag väl får ansöka om det.. Men då avbokar jag ju bara ;)

Middag.

Och sedan, en MASSA planering fram och tillbaka! Scheman hit och dit. Försöka få det att gå ihop.. Och så ner till soffan, för att plåga mig själv lite till. Då jag fortsatte planera fram och tillbaka. Undra. Ändra. Och grubbla. Ändra tillbaka. Och nästintill stressa ihjäl mig, när det kom nya livsmedel i mitt huvud, med frågetecken om sig själva.

Satt iallafall tillsammans med 14åringen, 17åringen och mamma. Under en av de korta stunder mellan varven, då jag trodde att jag hade löst det hela, gjorde jag iordning mig mitt första riktiga kvällsmål..

Ja. Det var nog allt. Nu blir det sängen. Kanske känns allt bättre imorgon.. Annars slutar jag helt enkelt. Och börjar äta utan krav igen. Kanske går jag inte upp i vikt då. Men jag orkar inte må såhär. Det är det inte värt.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...