... Jag visste ju redan... Men nu börjar det alltså bli dags...

Jag måste ta reda på hur det funkar med ekonomi och boende, om jag inte får aktivitetsersättning. Vilka krav som sätts på mig... Och ifall jag ens kommer att ha råd att bo KVAR i lägenheten...

... För att, aktivitetsersättning igen, är nog inget alternativ. Ingen anledning att söka... Och inte heller MÖJLIGT..

För att, för att kunna ANSÖKA, måste jag ha kontakt med läkare... Och DET vet vi ju hur DET har gått!

... Och ett läkarutlåtande. Vilket är näst intill omöjligt. Då det inte finns någonting att säga...

... Nej, jag har nog ingen anledning till att fortsätta aktivitetsersättningen. Jag måste helt enkelt kämpa mig ut på arbetsmarknaden nästa år...

... Men ja-a... Det oroar mig...

... Därför är den här praktiken som jag hoppas klara påbörja, extra viktig just nu...

Och så ska jag kolla upp hur min ekonomi kan komma att se ut nästa år.

... Men då måste jag först veta vart pengarna KOMMER ifrån, som arbetssökande.

Vem ska jag prata med?

Kontaktar nog Personligt ombud, och hör om hon vet.

"Klumpig"... Eller ska jag kanske kalla den "köttig"?

... Det var iallafall gott med kärnor att tugga på :P

... Vet dock inte hur jag ska orka ta sats, när inte känner någon direkt anledning...

Jag behöver finna en mening som känns tillräcklig. Väger upp mot kraftansträngningen... Och jag behöver en plan.

... En överredigerad bild... Lite jobbig att se på, tycker jag nog...

Men den var ett tidsfördiv att göra.. Ja, i fem minuter iallafall :P

Jag tycks iallafall ha missat bussen... Svårt att veta, dock.. När den ibland är tio minuter sen...

... Men planen hade ju aldrig VARIT att åka in idag. Skulle egentligen vara hemma... Så det gör ingenting...

Vi hörs ikväll <3

... Jag menar.. Mår jag dåligt i förväg när jag ska träffa familjen.. som jag känner mig TRYGG med... Vad är det då för ett socialt liv jag längtar efter?

... För att, ett liv ENSAM... Det kan aldrig, i mina ögon, bli det värdefulla och lyckliga liv som jag HOPPAS på.

... Jag vill vända på det här. Känna äkta lycka och meningsfullhet.. Trygghet, i livet... Innan jag dör.

... Men hur?..

Allt jag vill.. eller ÖNSKAR att jag ville, just nu, är att lägga ner allt.. Bara ge upp... Stänga in mig... ... Och tillåta mig själv att SLUTA med det här nu...

Jag lever för familjen. För att inte svika dem... Jag kämpar för att få vardagen att fungera, för att orka umgås med dem när de önskar...

... Och jag kan inte ens TÄNKA mig att jag NÅGONSIN kommer att komma längre i mitt liv, än att just "vardagen fungerar"... För att jag kämpar inte för det. Jag lägger ingen ENERGI på att träffa folk... om inte de hör av sig till MIG... och då är det ofta jobbigt att se fram emot... Och ja-a...

... Just nu, sitter jag bara här och känner för att proppa... Sedan vill jag bara sova... Att vakna igen, ser jag inte fram emot...

Jag behöver en paus. Vila... Och jag vill vakna upp till en HELT annan värld.. Tillvaro och situation...

... Jag är slut...

.. Men...

... För att det ena ÄR trots allt mer rätt än det andra... ÄVEN om allt kanske i slutänden har varit helt meningslöst.. och av HELT fel anledning...

Jag menar. Jag borde göra det för mig själv... för att det är VÄRT det... Och inte på grund av dåligt samvete om jag INTE gör det.

Det roligaste med att laga mat, är att man kan lägga i precis vad man vill :)

... Det jobbigaste är stressen under tiden och oron innan. Och det tråkigaste är att det med största sannolikhet aldrig kommer att bli EXAKT likadant nästa gång man gör det.. Ja, om den nu blev GOD det vill säga. Annars kanske det bara är BRA att den blev olik den första ;P

Den här blev iallafall jättegod. Första gången jag gjorde soppa... I HELA mitt liv :P

Såklart lite tråkigt att jag är för stressad och rastlös. Orolig, för att orka vänta tills det är lagom att börja laga maten. Nu blir det uppvärmd soppa, TROTS att jag gjorde den samma dag. Så den blir nog mer som gröt :P Men smaken är ju det viktigaste =)

Vi hörs ikväll <3