Jag struntade i dagens upplägg.. Orkade helt enkelt inte...

... Men mer om det, ikväll =)

..Tvivlade på att börja/fortsätta äta bra, också...

Men kör på en sådan här. Hoppar mellanmålen helt :)

Det känns än sålänge, helt okej.

Jag KAN ta mig framåt och må bra. Det VET jag! Men det gäller bara att släppa det trygga gallret och tillåta mig själv att FÖRSÖKA. Att VÅGA.

För att:

Matschemat kommer dock inte att en FÖRSÖKA sättas i bruket förräns jag åtminstone flyttas hemifrån. Jag måste även veta att jag klarar av att äta "efter egna känslor" ibland =)

... Blir jag noggrannare på att äta åtminstone DE tre målen, hamnar jag nog på rätt vikt ändå tillslut ;)

.. Överspänd. Orolig. Osäker. Kluven...

Ja. Sådan här blir jag när jag ska göra en förändring för min hälsa. När jag börjar bry mig på riktigt..

... Det blir nästan så att jag inte vågar äta NÅGONTING, då det inte står på schemat. När jag inte är säker på vilken måltid den hör till. Eller om det är onyttigt eller nyttigt..

Grubbel. Grubbel. Grubbel. Ältande under oro. Funderar. Funderar. För att finna svar... Men att äta blir med ens ett stort lidande och en kraftig utmaning...

... Och att äta regelbundet under struktur, känns helt plötsligt som ett HELT fel val för mig!

Jag vill äta bra. Få rutiner på det hela. Gå upp i vikt. Sluta stress-och ångestäta. Och bli mer hälsosam i det stora hela. Komma ut ur huset varje dag. Bli fysiskt aktiv. Och träffa lite folk varje vecka..

.. Men allt spricker. Då jag idag hade tänkt ta det lilla steget att åtminstone äta bra och ta en lång promenad. Då jag inte skulle hinna städa innan syskonen kom hem, och inte orkade röja i kartonger...

Men mellanmålet uteblev för att jag inte såg några bra alternativ... Och utan lite ny energi.. Ingen lång promenad...

Suck och stön. Det går inte som jag vill. Nu vill jag bara lägga mig på sängen och se på Wonder... Hmm. Minns inte ens vad den hette.

.. Att försöka, är mitt enda alternativ. Orkar inte med desperation och uppgivenhet. Att nästan slita håret av mig, för att det inte finns några möjligheter... Det är den enda framtid jag kan se. Men jag gör vad jag kan, så länge som jag kan ;) ... Kanske får jag ordning på allt innan ja flyttar och "blir vuxen". Så att jag slipper hamna under vårdens kontroll igen..