Mina tankar idag, har varit fokuserade på framtiden. Och BARA framtiden. Lite punkter om saker som rört sig i mitt huvud. Intressen. Önskemål. Framtidsdrömmar. I min punktlistebok. Intryck som har samlats i mitt huvud... Men mest som mest(om man nu kan säga så), funderingar kring vilken väg jag borde ta för att ta mig dit jag vill. Och vad det egentligen är som jag borde börja med...

"Vem är jag och vad klarar jag av", har varit en annan fundering.

Inatt somnade jag rätt så sent. Efter att ha legat i sängen och sett på en gammal amerikans tv-serie på mobilen..

Vaknade sedan imorse klockan... Ja, det minns jag inte. Men klev iallafall inte upp förräns vid halv tio. Åt frukost... Men inte under glädje, kan man ju inte påstå!

Nej, jag kom NER, nyvaken, men på ett rätt så bra humör. Började plocka fram frukosten. I samma ordning som jag alltid gör.. Och så när jag skulle ta fram juicen som jag för en gångs skull, kom ihåg att förbereda tills idag. Då jag alltid annars glömmer. Och därför inte har någon kall juice till morgonen... Så fanns den inte där! Jag hade inte tagit ett GLAS av den där juicen. Då jag gjorde iordning den vid lunchtid igår. Och juicen dricker jag till frukosten.

Men den var borta. Och där sitter jag, beredd på att få juice, och nu med matlusten helt bortblåst. Jag blev så låg och skrumpen. Satt i säkert tjugo minuter och bara stirrade. Ut genom fönstret. Ner på bordet... Rakt ut i luften.

Men efter en stund, lugnade känslorna ner sig igen. "Chocken" hade lagt sig, och jag åt min frukost. Men bara lite, så lite. Blev kanske bara en halv deciliter yoghurt och en tredjedels decilliter musli..

Upp på övervåningen. Fortfarande en gnutta missnöjd inombords. Slarvbäddade sängen, och la mig på den och såg på några till avsnitt av den där gamla serien som jag påbörjade igår natt.

Plötsligt hör jag pappa skrika. Skrika så högt som han bara gjorde när vi var små. Sådär så att han nästan hesnar.

Med ett hastigt ryck, stoppar jag filmen. Lyssnar. Och förstår att han och mamma bråkar. "Men han som har blivit så lugn. Detta måste vara illa..."

Jag konstaterar rätt så omgående, att det nog vore bäst om jag satte igång filmen igen. Så att jag slipper höra. Slipper bli orolig. Få ångest... Ja, skjunka djupt.

Såg klart på avsnittet. Och satte mig sedan vid datorn. Minns inte vad jag gjorde. Antagligen det vanliga... Läste bloggar. Kollade lägenheter...

Ja, jag minns inte. Vilket minne jag har fått de senaste dagarna. För att jag kom nämligen på vad den där aktiviteten vid datorn igår, var. Jag hade nämligen suttit och gjort yrkesvalstest och iq-test. Iq-testerna kostade ju iochförsig pengar att få svar på.. Så det struntade jag i...

Så. Vad kan jag ha GJORT vid datorn idag då?

... Skit samma, säger jag om det. Det är väl inte hela världen..

14åringen kom iallafall förbi på mitt rum. Han hade nu kommit hem från sin kompis, och kände väl för lite sällskap..

Man märkte tydligt på honom, att han tyckte att det var jobbigt att mamma och pappa bråkade. Precis som alla "barn", mådde han dåligt och blev osäker av skriket mellan föräldrarna. Mamma grät tydligen, enligt honom. Och pappa.. Ja, honom hörde jag ju långa vägar.

14åringen och jag, började busa lite grann. Fäktas med gardinstången som föll ner från hans vägg för några veckor sedan. Retades med varandra... Medans vi väntade på lunchen..

När pappa väl var redo för att börja med lunchen, gjorde han bara iordning den. Satte igång kaffe och dukade bordet. Värmde bröd från frysen och så vidare...

Men så försvann han! In till mamma som vilade i sovrummet. Då hon jobbade natt igår natt. Och inte kom hem förrän sju halv åtta-tiden.

Tjafsade i ytterligare en timme, kanske... Medans vi(17åringen och henns kille. 14åringen och jag) satt och lunchade själva. Frågade oss då och då, vart de hade tagit vägen. Lite sådär halvfrustrerade. Och busade på, lite grann. För att lätta upp stämningen lite. Obehaget från sovrummet, skulle bara ha dragit ner oss allihop. Inte för att de var högljudda längre.. Men ändå.

Ja. Så efter en timme ca, kom de iallafall. Först pappa. Och sedan, en fem minuter senare, också mamma.

14åringen hade lämnat rummet för några minuter sedan. OCh 17åringen och hennes kille, lämnade när de kom..

Nu blev det iallafall kaffe. Lite lättare stämning. Och pappa och jag diskuterade lite... Räkningar. Att betala räkningar, tror jag att det var... Och igår var samtalsämnet "yrken och pluggning".. Ja...

Efter lunchen, diskade jag iordning. Fyllde diskmaskinen helt, och körde den..

Sedan upp hit. För ett till yrkesvalstest. Sortera bort en massa yrken ur de förslag som jag fick... Och sedan orkade jag inte fullfölja. Då tankarna kom. Och jag blev förvirrad... Eller blev och blev. Det bubblade åter upp till ytan.. Det faktum att jag inte vet HUR jag ska ta mig framåt. Vad som är rätt steg att BÖRJA med... Vem jag är och vad jag klarar av..

Kände bara att jag behöver en stödjande vägledande hand på min rygg, som knuffar mig vänligt men bestämt åt rätt håll...

Hmm. Vad mer?

... Sedan satte jag mig vid tv:n med mamma. Åt matlåda från frysen. Då 14åringen och 17åringen, hade åkt bort tillsammans med pappa och hans jobb, under dagen.

När det bara är mamma och jag som ska äta, blir det oftast någonting ur frysen. Inte mig emot. Då får jag ju lite att välja på, efter smak ;D

Ja.. Därefter blev jag nog sittandes vid tv:n. Men jag minns att jag under dagen, även skickade iväg ett mail till personligt ombud. Bara frågade om hon visste vem man kunde höra av sig till om man känner att man behöver prata med någon. Få lite råd och vägledning. Hjälp att luska ut hur man ska ta sig vidare.. och vart jag hör hemma.. Och sådär...

Jag behöver ju bland annat hjälp att VÅGA. Mer än att bara finna min väg i livet..

Men som sagt. Tv hela kvällen. Och när mamma sedan åkte till jobbet, åt jag lite fika och vindruvor. Drack lite kaffe...

Jo, jag behövde det, kände jag. Tänkte börja proppa. men stoppade mig själv, i skafferiet. Då jag inte ska förstöra för mig själv på det sättet... Inte igen.

Pappa och syskonen har kommit hem.. och nu blir det sängen för mig.

God natt med er <3

Igår var en... Ja, jag vet inte ens hur jag ska benämna den. Men det var en hemsk dag för min hjärna. Den låg bara som en mosad pöl(Ja, om nu en pöl kan vara mosad) på golvet. Och hur mycket jag än försökte "moppa" upp den med händerna, gled den bara rakt igenom...

Ja, vad jag försöker säga, är att jag inte kände någon som helst kontroll över min hjärna igår. Jag hade svårt att minnas saker. Och allt var helt svart. Jag struntade i halva dagen när jag skrev inlägget. Brydde mig inte ens om att NÄMNA vad jag gjorde innan jag åkte hem igår... Och jag glömde min rutinella "Hjärtliga hälsningar D" som jag ALLTID har i slutet av kvällsinlägget. Och inlägget på min tredje blogg, skrevs med tunn stil istället för fet.

Ja, förutom det, så mådde jag även sjukt dåligt. Visste inte vad jag tänkte. Och var fast besluten att förstå hur jag tänkt under dagen. Vilket jag då hade glömt...

Men idag har varit en detso bättre dag. Jag...

Ja, jag tror nog att jag börjar från morgonen, som vanligt =)

Sov väldigt bra inatt. Och vaknade inte förrän niotiden. Klev då, yrvaken, upp och åt frukost... Lite tung i bröstet. Orolig. Men inte så det gjorde ont. Alltså inte så farligt :)

Idag skulle vi nämligen åka till soptippen, pappa och jag. Och det känns alltid lite jobbigt när man vet att man ska göra någonting ensam med någon.. Eftersom att kravet på att vara social, gör mig väldigt illa till mods. Spänd..

Ja. Så ingen "back to bed" idag inte. Nej, nu var det bara frukost. Göra sig iordning. Och sedan vänta på att pappa skulle bli klar att åka.

... La mig dock på sängen, efter att ha suttit på den en stund. Visste ju inte hur länge PAPPA skulle ta på sig!

Men jag låg PÅ sängen. Med kläderna på. Så att risken att jag skulle somna, skulle vara mindre. Ska nämligen försöka vänja mig av med min extra sovstund, nu.

Sedan blev det till att åka. Klockan var halv elva, kanske. Minns inte riktigt.

Men jag hjälpte iallafall pappa att backa in bilen till släpet. Sa till honom när han stod rätt. Vilket inte var det enklaste! Då jag ju inte visste riktigt vart som VAR rätt!

Släpet på plats. Och iväg vi for. Bara pappa och jag. Ensamma i en bil. Lite spänt till en början. Och ju längre tiden går, i tystnad.. Desto mer spänt känns det.

Men idag VAR det faktiskt inte så farligt. Jag tror att jag börjar känna mig såpass trygg med pappa nu, att det fungerar någorlunda att sitta ensam med honom.

Stelnar ju alltid till lite i bröstet. Och ryggen blir lite extra spänd.. Men det lättar mer och mer =)

Framme. Och oron jag hade känt tidigare, för det här med att springa runt på en soptipp som en yr höna, och inte veta vart man ska göra av vad... Ja, den blev inte besvarad denna gången. Nej, idag fanns där hjälpsamma gubbar, som istället för att låta en leta efter dem när man behövde fråga "vart ska den här", kom fram till en själv och var beredd att visa riktningen. Trevliga gubbar, dessutom ;D

Snabbt gick det. Och på vägen hem, var man både nöjd och stolt. Pappa och jag, kallpratade lite grann, första biten. Och det kändes bara en GNUTTA spänt ;) Stora framsteg. Och det faktum att 15minuter av bilresan hem, var helt tyst, och jag mådde bra i det, gjorde ju det hela ÄNNU bättre!

Hemma, blev det lunch.

Och efter det, antagligen datorn. För att någonting annat kan jag inte minnas att jag direkt GJORT idag. Jag har kollat det vanliga... Jag minns jag har kollat någonting annat idag, också. Men minns inte vad det var...

Har iallafall suttit på sängen. Legat på sängen. Bara väntat ut tiden. Tråkat. Funderat och tänkt... en hel del!

Jag har skrivit några punkter i punktlisteboken. Läst bloggar. Kollat lägenheter... Och bävat mig lite för att 17åringen och hennes kille bestämde sig för att komma HIT istället för att åka till Stockholm. Jo, har egentligen inget emot dem. Men de är båda lite speciella. Och tillsammans blir de SUPERSPECIELLA! Och jag har svårt för olika energier som människor utstrålar. Och även röster kan vara ett problem..

Men men. Det gick bra :)

De kom till kvällen. Hade rulltårta med sig. Och vid vår normala tid för film och fika, upprepade vi just det :P Film och fika. Idag blev det en dansk deckare. Och det var mamma, jag och pappa, som såg den. 17åringen och hennes kille satt med en stund. Men bestämde sig sedan för att inta övervåningen. 14åringen åkte på bio med sin kompis, efter middagen.

... Nu skulle jag egentligen bara önska att komma på vad den där "extra aktiviteten" som jag gjorde vid datorn, var för någonting... Hmmm..

Jag kan iallafall säga att jag messade med Xsambon idag.. Kanske var det, det(?)... Kanske inte var vid datorn jag gjorde något(?)..

Men iallafall. Igår när jag mådde som sämst. Men ändå satt och hade kul tillsammans med 14åringen, så messade jag Xsambon och skrev att jag ville vara hos honom... Vilket jag ABSOLUT VILL!!! Jag VILL VERKLIGEN!

Tillbaka. Och idag svarade han med ett såå underbart varmt och gott sms. Jag blev så glad och varm inombords. Trots att jag VET att det bara är tomma ord från någon som bara vill ha mig där. Sedan struntar han i mig. Samtidigt som han är den person i VÄRLDEN, som skulle göra PRECIS vad som helst för mig när det verkligen gäller! Min största trygghet...

Tyvärr 35 mil bort... Men jag vill flytta tillbaka dit. Det vill jag. Jag saknar...

Ja-a.

Med det, säger jag iallafall God Natt. Kanske klarar jag detta livet ändå =) Hur, vet jag dock inte. Men ändå =)

God natt med er <3

Jag har skrivit. Och skrivit... Och skrivit.

Punkt efter punkt. Text efter text.

Jag har tänkt, tänkt och tänkt. Funderat. Och bestämt mig för att inte fundera mer.. För att jag tänker för mycket. Det är där problemet ligger. Jag tänker alldeles för mycket. Känner efter. Och reflekterar. Letar inom mig, och undrar.

Jag behöver egentligen bara slappna av. Go with the flow. Och låta livet visa mig vägen. Istället för att förjäves försöka visa det min väg. För att det enda jag gör genom att försöka styra livet såhär, utan att lyckas, är att trycka ner mig själv. Och allt jag skriver, blir negativt...

Jaawww... Dagen idag..

Vet inte hur jag ska lyckas beskriva den, utan negativitet. Så ärligheten går först. Men kanske imorgon, blir ett inlägg HELT utan negativitet ;D

Tung natt. Med svårt att sova. Mer minns jag inte.

Vaknade iallafall vid halv sex tiden första gången. Tror jag. Men klev inte upp. Utan vaknade istället en gång i timmen, fram tills jag klev upp vid kvart över åtta.

Tassade ner på nedervåningen och hämtade min frukost. Åt den på sängen. Då jag inte ville ha någon social interaktion med mamma. Ifall hon skulle vakna.

Satte igång datorn... Minns dock inte varför. För att sedan packa mina saker och gå iväg till bussen.

... Mötte Personligt Ombud utanför Omsorgsenheten eller vad det nu kan ha hetat. Och satt sedan på möte... Ja, såklart.

Kände mig stel och osäker... Men annars vet jag inte om jag har så mycket att dela med mig av därifrån heller. Vi träffade en trevlig socionom. Och personligt ombud svarade så gott hon kunde, på de frågor som kvinnan hade om mig. Då jag själv var stel som en pinne, vad gällde att svara på frågor. HELT tomt.

... Men hon drog sedan ut den förra utredningen som gjordes för ett år sedan. Sist som jag var i kontakt med kommunen av samma anledning. Och där hade hon ju en hel del information. Läkarutlåtanden och sådant också.

Efter mötet, kände jag mig under jord. Jag pressades neråt... Och kände egentligen inte för NÅGONTING. Ville ingenting. Hade inte lust med någonting. Och kände inte heller större hopp än vad jag gjorde innan...

Och i alla dessa tankar. Känslor... Så bestämde jag mig för att jag måste SLUTA göra såhär mot mig själv. Jag måste SLUTA tänka så mycket. För att jag KOMMER ju inte fortare framåt för att jag grubblar och tänker. Gör mig själv rädd och orolig. Missnöjd och känslomässigt tyngd, i onödan...

Jag vet ju inte om min hjärna är kapabel till att sluta tänka. Eller ens sakta ner! Men man kan väl hoppas.

Äsch. Nu blev det en paus i bloggandet. Jag kan helt enkelt inte fortsätta på detta sättet. Då jag inte ens minns VARFÖR jag skulle sluta tänka. Vad jag hade för mening med den uppgörelsen inombords...

Nu är jag HELT lost. Kan inte finna hur jag tänkte och kände vid det ögonblicket(???)..

Men jag går vidare.

Väl hemma, satte jag mig vid datorn en stund. Och stressade sedan ner till nedervåningen, för att hinna ta en dusch innan pappa kom hem och kunde behöva toaletten... Snabb dusch. Lite halvstressad.

Och sedan dator igen. Fram tills middagen var klar..

Ångest och tunga känslor under middagen... Vilket gjorde att jag struntade i disken och bara lämnade bordet när jag ätit klart.

Upp hit för mer dator. Allt det vanliga. BubbleShooter. Bloggar. Kolla lägenheter... Och skulle sedan beställa nytt bankkort. Osäkert. Nytt... Lite smått obehagligt. Och så när jag väl känner mig säker på hur man gör, så hakar jag fast på att jag inte vet min månadsinkomst innan skatt. Vilket man tydligen behövde.

Så. Skriva till försäkringskassan som inte svarar förrän TIDIGAST på måndag. Och fråga.

... Och. Bankkortet får vänta till nästa vecka.

Fika tillsammans med mamma och pappa. Sedan åker de iväg till en kompis. Och 14åringen passar på att komma ner och sätta sig med mig i vardagsrummet.

Jag sträcker på mig, och han frågar direkt om jag tänker gå nu. Varpå jag svarar. "Vadå, ville du sitta här i så fall". "Nej, jag ville sitta här MED dig", svarar han då =)

Ja, förutom DET lilla snälla, kallade han mig även "trög" idag. Men vi hade kul.

Efter det, bäddade vi rent hans säng. Och jag har dragit ur lakanen ur min.

En HEL del punkter i punktlisteboken idag. Då jag kände att det var mycket av både tankar. Att tänka om. Strategier... Och så alla intryck som jag fick från gud alla ställen. Var ju tvungen att skriva ner ALLT som passerade genom mina öron och ögon!

Jo. Jag kanske ska berätta. Vi gjorde iallafall en ansökan om aktivitet genom kommunen, idag. Så. Det blir som förra gången. Men förhoppningsvis får jag en annan kontakt än vad jag hade sist ;D

Med det, säger jag nog god natt. Vet inte hur mycket som stämmer i det här inlägget, nu.. Men men. Jag kommer nog på någonting som kan lätta bördan på både psyke och hjärta, tids nog ;) Just nu är trots allt flytten viktigast.

God natt med er <3

Är egentligen inte på något vidare blogghumör. Då jag känner mig både kluven och "svävande"... Om man nu kan säga så..

Men. Ja..

Natten igår, var inte den bästa. Kände mig orolig och rädd. Paranoid. Och tankar slog mig, en efter en. Jag funderade. Ältade.. Och lät tankarna snurra. Försökte sova, ett tag. Men bestämde mig sedan för att lyssna på en ljudbok eller något. Men då jag inte hittade någon, fick det istället bli film på youtube.

Så. Där låg jag i några timmar, och tittade på en ungdomsserie som jag hade hittat. Bara sådär random.

Klockan strax efter tre, var serien slut. Jag stängde av, och tankarna var inte alls i samma takt eller intensitet som tidigare. Men somnade dock inte direkt...

Låg och stirrade en BRA stund. Tills jag till slut somnade. Och vaknade upp vid halv åtta...

Klev upp och åt frukost direkt. Och klev sedan i säng. För att sova en stund till.

Mer minns jag inte. Utan att jag klev upp igen för lite datorhäng innan lunch, vid elva-halvtolv-tiden.

Hmmm.. Vet inte. Orkar inte tänka efter. Men det blev iallafall lite datorhäng efter lunchen också. Kolla bloggar. Blocket. Spela lite BubbleShooter... Och så dammsugning hall, trapp och nedervåning.

Jaooww.. Minnet är ju inte det bästa.. Och jag orkar inte försöka leta fram det. Men jag började iallafall kolla på en ny serie på youtube, efter mycket om och men. Då mitt ljud på datorn, inte fungerade på NÅGOT sätt. Trixade och felsökte. Försökte komma på varför krysset över ljudikonen inte ville försvinna... Och tog mig sedan för att göra en återställning på datorn. Tillbaka till för ett par dagar sedan.. Vilket(tackar jag vet inte vem) löste detta =)

Sedan blev det middag tllsammans med pappa, mamma, 17åringen, och 20åringen som även idag, var på besök en stund.

Mer serie på datorn.. Och sedan bli nerkallad för en fika.. Och tv resten av kvällen.

När mamma och pappa, övningskörde med 20åringen in till stan, passade 17åringen på att ta en pratstund med mig. Där fick jag lugnt lyssna en stund och svara så gott jag kunde. Påminnas lite lätt om hur väl jag behöver vara ifred för att inte känna ångesten och osäkerheten komma smygandes bakom ryggen på mig...

Ja, jag älskar mina syskon, för all del. Men jag känner mig otrygg. Vet inte vad jag ska svara. Och vill inte behöva känna mig pressad till att titta åt ett spciellt håll. Reagera på ett speciellt vis... Eller att bry mig, om så inte skulle vara fallet.

... Nej, jag tycker inte om att vara social, om det inte är på mitt kommando.

Men kärleken och stödet till sina syskon är viktigt. Så jag gör så gott jag kan, för att visa att jag bryr mig... Och det krävs faktiskt inte så mycket AV mig, för att de ska bli nöjda. Bara ett litet socialt engagemang =)

Sedan kom 14åringen hem från sin aktivitet. Bågskytte. Då blev det mer socialt. Han ville ju prata och berätta. Ja, det är ju klart han vill =)

Och när mamma hade kommit hem igen och satt med oss. Då vi skulle se på "Hela sverige bakar" tillsammans, så var ju inte 14åringen på samma noter :P Nej, då skulle han och jag spela något dataspel tillsammans. Dålig grafik och väldigt enkelt upplagt. Men vad gör man inte för hans skull :) Spelade några omgångar och skrattade lite grann. Gjorde varandra(honom) till åtlöje :P .. och hade lite kul. Halvhjärtat. Då mamma diskuterade Hela Sverige Bakar, med mig samtidigt. Vart lägger man intresset? Hos 14åringens halvtråkiga dataspel, eller mammas mer intressanta program?

Gjorde iordning frukost till morgondagen. Då jag inte vet om jag kommer att orka kliva upp tillräckligt tidigt för att hinna äta frukost imorgon. Ska ju på möte på kommunen..

Annars. Jag har skrivit av mig i min dagbok. Ett rätt så uppgivet inlägg. Frustrerad på mig själv... Ja, och min värdighet i livet... "Vill bara slå mig själv hårt i huvudet", minns jag att jag skrev...

Men inte mer om det nu :)

Nu säger jag god natt.

God natt med er <3

... Men grejen är den, att jag har fått problem med ätandet.. Jag äter säkert rätt så bra. Men det är mina TANKAR om det, som förstör. Det blir bara så svårt att hålla på matrutiner. Det vill säga, att äta regelbundet... När jag tänker som jag gör...

Men dagen idag.

Det är så skönt att kunna säga att idag har varit en relativt bra dag. Efter alla dåliga dagar som varit. Känslorna, tankarna... Själen. Ja, ALLT har känts så mycket enklare och friare! Jag har haft gott om energi. Och jag har känt mig framåt och uppåt... Ja, om man jämför med hur jag BRUKAR känna, iallafall! Då var detta rena HIMMELRIKET ;D

Dock så HAR jag ju som sagt lite intellektuella och emotionella problem med ätandet.. Som för många, är tidigare känt.

Så. Jag vet inte vad som hände igår kväll. Minns inte hur jag tänkte. Men jag var väl bara trött på hur livet såg ut. På hur jag mådde. På vilka känslor jag släpade. Hur stenfast jag sitter på denna obehagliga plats i livet. Trött på att inte bli förstådd. Sedd... Att känna mig ensam..

Så jag bestämde mig för att äta. Bryta på rutinerna... Och de gånger DET sker, äter jag ALDRIG lagom! Då äter jag MYCKET! Och när "mycket" näring tas in, kommer också viljan att svälta "hädanefter"...

Så. Det jag skulle komma till..

Mamma hade jobbat natt. Och då hon sover sig igenom både frukosten och lunchen, såg jag heller ingen anledning att tvinga i mig varken det ena eller det andra.

... Hoppade frukosten. Sov mig igenom den. Vaknade till halv elva tiden, kanske. Klev upp. Klädde på mig morgonrocken. Och gick ner på nedervåningen, för en kopp varm mjölk med snabbkaffepulver i..

Då hungern ändå kändes av, snodde jag med mig en liten pepparkaka också. Och så upp på övervåningen.

Satte mig vid datorn en stund, och kollade det vanliga.. Kanske.

Och sedan ner på nedervåningen, för att ta hand om pappas och syskonens disk, innan mamma vaknade. Ville inte att hon skulle känna sig tvungen att ta den när hon vaknar på eftermiddagen.

... Så. För att vara närmare bestämd. Ville inte missa disken :)

Sedan var jag igång. Fick en sådan energi! Lust att städa badrummet här på övervåningen. Vilket var tur! Eftersom att jag har det som dagens syssla, på min whiteboard =)

... Städade allt, under nöje(om man nu kan säga så). Och kände mig knappt en gnutta stressad ;)

Och när badrummet var rent, satte jag mig vid datorn en stund till.

Spelade lite BubbleShooter. Läste bloggar. Kollade tradera, och blocket entusiastiskt :D Länge sedan sist. Då hoppet känts så långt borta.

Sedan blev det en liten promenad. Musiken i öronen. Systemkameran runt halsen(nacken?)... Och min långärmade tröja runt midjan. Japp, det SÅG ju så varmt ut! Man hänger inte riktigt med.

Men det var kallare än vad jag trodde. På med tröjan. Och så sakta, sakta, fram på grusvägen. Fota en det ena, en det andra.

.. KUL! Jag fick verkligen chansen att utforska inställningarna på kameran! Och jag kände en sådan KONTROLL, när jag bara sådär, kunde kontrollera både ljus och skärpa. Vinklar och så vidare ;D

Gick dock hem, rätt så omgående. Då det blev lite kallt.

På hemvägen var jag nära på att möta, säkert några grannar, med sin hund. Men kollade aldrig åt deras håll, för att se vilka de var...

De var väl ca tio meter ifrån mig, och jag rusar(går snabbt) förbi. Utan att ge en blick. Halvt sjungandes till radion.

Jag hade INGEN lust att prata. Ingen ork att riskera nyfikna eller pratglada människor...

Och jag slapp ;D (slippte?) ...

Hemma, satte jag mig vid datorn igen. Och blev sedan kvar där, fram tills middagen. Idag. Pappa, jag och mamma.

... Och efter middagen, lite dator igen. För att sedan joina mamma framför tv:n.

20åringen hälsade på, i en timme kanske.

... Och sedan blev det film och fika, för mig, pappa, mamma och 14åringen.

Och nu innan jag kom upp hit, såg jag på tv och proppade i mig både nyttigt och onyttigt.

Känner mig bortom all kontroll över mig själv. Och önskar bara att jag kunde vara starkare, vad gäller att äta regelbundet... och inte må så dåligt av att äta för mycket...

Men som sagt. En BRA dag idag! I jämförelse. Ångesten har gjort sig knappa påmind under dagen, och jag känner mig nu till kvällen, "tom på självkontroll".. Men annars så ;D

God natt med er <3

Mina ögon faller nästan ihop. Men att jag ska kunna somna tidigare än vanligt, betvivlar jag starkt...

Ångest. Misslyckande. Svag. Ensam... Och värdelös. Dagens alla känslor...

Men jag börjar med dagen idag.

Vaknade tidigt imorse. Men somnade sedan om, för att vakna klockan tjugo över åtta och kliva upp..

Vid det laget hade jag redan fått mail från kommunen om en tid för möte. Och två mess från personligt ombud, om samma möte..

Klev upp, åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Mötet blev bestämt till den... Ja, på fredag klockan tio. Personligt ombud följer med.

Men så fick jag frågan... Eller uppmaningen(?) att hon(kommunen) gärna ville veta lite mer om mina tankar och funderingar, INNAN mötet. För att enklare kunna svara på frågor och sådär..

Men det mailet har jag ännu inte kunnat svara på... Av den enkla anledningen, att jag inte riktigt VET. Jag HAR typ inga tankar eller funderingar längre. Om VARFÖR jag vill ha ett möte där... Eller vad jag FÖRVÄNTAR mig.

Det enda jag VET är ju hur dåligt allt går för mig just nu. Hur jag känner att jag bara börjar må sämre och sämre. Hur jag hela tiden ser ljuset slockna lite ytterligare, ju längre tiden går. Ju fler gånger jag misslyckas. Saker går fel... Ju fler gånger jag backar. Viker för rädslan... Ju fler gånger jag känner mig missförstådd eller osynlig. Oviktig...

... Ja... .. Ju fler gånger som jag förstör för mig själv genom att tänka och känna fel.

Låg iallafall kvar i sängen en stund. Halvsov, och drömde jättekonstigt. Fick sedan ett mail från A-K. Min gamla socialsekreterare från H*vetets stad. Då jag skrev till henne samma dag som arbetsförmedlingsmötet uteblev..

Hon skrev då en massa förslag på vart jag borde vända mig. Och huruvida hon faktiskt tyckte att jag borde öppna mitt sinne för de "ställen" som kan hjälpa mig, nu...

Och ja.. Det är ju min plan :) Jag ska verkligen försöka. Det SKA jag. Och just nu känns det som att, FINNS det någonting som kan hjälpa mig, så ska jag FÖRSÖKA tillåta det. TROTS osäkerhet och ångest. TROTS att det känns allt utom rätt ;)

Klev sedan upp. Åt lunch. Och såg att försäkringskassan också hade svarat idag. På mitt mail där jag begärde(och ifrågasatte) att jag ville ha mer uppdatering om vad som händer. Och en bättre kontakt... Ja, och så vidare.

... Hon hade sina saker att skylla på.. Men bad om mitt mobilnummer som hade försvunnit ur deras(tydligt URDÅLIGA) databas.. Och så ringde hon klockan kvart i ett.

En obehaglig och stel person att prata med.. Kanske berodde mycket på mig också. Men vi beslutade iallafall att jag skulle köpa ett klippkort på tre gånger. Bara för att testa. Så att de inte betalar för ett år... och så var det ingenting för mig... Och DET kunde jag ju förstå =)

... Men osäkerheten kom... Med uppgivenheten(och de ovan nämnda känslorna) i släptåg... Vilka sedan stannade hos mig resten av dagen.

... Jag vågar inte. Ingenting vågar jag, som det ser ut just nu. Jag har blivit svag. Och alla krafter som jag förbrukade som barn... Ja, det tycks ha varit de enda jag hade råd med.. Jag kan inte FÖRSTÅ hur mycket skit jag kämpade mig igenom då. Och HUR J*VLA bra jag lyckades dölja det för andra(!)... Av vilken anledning jag nu gjorde det(?)!

... Men nu. Nej jag har kört fast i djupaste av lera(vad skulle jag dit att göra?), och jag kommer inte loss! ...

Mycket dator idag. Spelat BubbleShooter.. Jag har tagit en dusch. Läst bloggar, såklart. Kollat min mail några gånger...

.. Och jag har suttit och legat på sängen. Känt av mina känslor. Och låtit dem vibrera hål innanför min bröstkorg.

Men då. Då messar man Xsambon ;D Bråkar lite med honom. Busar och retas. Japp. Bättre humör kommer lassat :D Han är bra han. Min Xsambo. Jag får retas lite grann. Och han lyfter upp mig med sina larviga knäppissvar :P

Snart var det middag.

Och efter det, blev det att diska. För att sedan sätta mig en stund vid datorn..

Ner till tv:n för att "lätta på trycket". Skriva lite dagbok. Och ta mig igenom fem minuter av att lyssna på 17åringen. Japp självkänslan och samvetet spricker, när jag känner att jag avvisar dem hela tiden... Det är bara att försöka så gott som ;)

Endast en punkt i punktlisteboken idag.. Den löd exakt såhär "*Jag FINNS inte... Men ÄNDÅ gör det så ont..."

När mamma och pappa kom hem från affären, hjälpte jag mamma att packa upp varor och lägga dem på sina respektive platser...

.. Sedan blev det film tillsammans med mamma och pappa. Fika såklart.. Och efter det, tv tillsammans med mamma. Innan hon for till jobbet. Och jag blev kvar framför "Criminal Minds"..

Nu blir det natten. God natt med er <3

Dagen idag, känns enkel att sammanfatta. Så vi tar det på en gång =)

... Hmm. Okej, jag TRODDE att det skulle vara enkelt. Men att minnas hur dagen började, var tydligen inte det enklaste!

.. Jag minns jag hade svårt att somna igår natt. Låg och kände mig missnöjd, och lite smått sådär bubblande frustrerad. Vred och vände på mig. Funderade. Grubblade.. Mycket över livet och mig själv. Skrev lite dagbok... Och tycks sedan ha somnat till slut.

Vaknade, trött som självaste f*n, vid nio imorse. Klev upp och åt frukost. Tillsammans med mamma och pappa. Helgfrukost denna gången. Vaniljyoghurt med banan och kakao i.

... Tog hand om allas disk. Och gick sedan upp och la mig igen. Japp, det har kommit att bli svårt att undvika. Trots att jag VET att det är vad mina sömnproblem om nätterna, beror på! Men det är bara det att det har blivit en sådan VANA att lägga mig och sova eller vila en gång till. Att när jag inte gör det på morgonen, känner jag ett STORT behov av att göra det på eftermiddagen. På grund av tröttheten!

.. När jag bodde med Xsambon, brukade jag ju dock justera det där allteftersom det hände. 35 timmar vaken tid, för att ställa dygnet tillrätta igen. Och så svårt att sova. Och dygnet blir felvänt. Är lika med - 35timmar vaken igen.

.. Men det orkar jag inte med nu.

Låg iallafall och halvsov. Vilade. Fram tills klockan elva. Då 17åringen kom och knackade på min dörr. Då var det lunch.

På med kläderna. Och en helgmacka till lunch. Det vill säga. En macka som INTE är Rågkuse =D

Jag hade ju räknat med att få vara ensam hemma idag. Då det bara var mamma, pappa och jag hemma. Och mamma och pappa, skulle köra en timme bort och köpa några flyttkartonger... Om jag inte minns fel..

Men så kom 17åringen hem från sin kille... och jag fylldes av en känsla som jag helst skulle slippa. En känsla av social press. En "rädsla" att behöva umgås. Att hon ska vilja prata eller ha hjälp med någonting..

... Och under lunchen kom det. Hon ville ha hjälp med läxorna. I hennes fall, handlar det nog i och för sig, mest om att hon vill ha sällskap. Hon är en person med uppmärksamhetbehov, min syster. Och visst. I vissa fall, kan jag umgås med något syskon eller så, även när jag inte orkar. Bara för att inte tappa deras tillit och kärlek.. Men just idag, var inte en sådan dag. Jag tror att hela livet är för åt h*vete för det just nu.

Flyktkänslan kom. Och jag kände mig redan pressad och missförstådd. Förvirrad av allt prat. Kluven över vem jag är...

Ja. Så jag satt en stund vid datorn. Kollade det vanliga. Och bloggade lite grann. Gjorde iordning inlägget och la över till denna bloggen... Och kom på att mobilen måste laddas innan jag kan ta med den ut på promenad..

Instänga upprörda. Tunga och gråa känslor.. Gick ner en stund på nedervåningen, och satte mig i min ensamhet i vardagsrumssoffan. Skrev lite dagbok. Och gick sedan otåligt, upp hit och kollade mobilen. Var den färdigladdad?

.. Nej. Inte ens hälften. Så. Jag rev fram alla vinterkläder ur kartongen med "Värme" på. Kollade igenom dem, och tog fram de kläder som jag behöver och snart kommer att behöva. Sedan klädde jag på mig lurvfleece-jackan och en mössa. Mest för att jag var orolig att mitt hår skulle se skitigt ut..

Och så gick jag ut utan mobilen. Det vill säga. Utan musik i öronen. "Jaja. Det får gå bra ändå", tänkte jag.

Där gick jag på vägkanten. Sjöng sång efter sång. Och försökte komma fram till en låt som jag både KUNDE OCH trivdes med.

Sjöng faktisk på de flesta låtar som jag brukar sjunga med till på youtube.

Men fastnade sedan på en låt som vi sjöng när vi gick på barnkören. Jag och mina syskon. Det var på ett läger som vi fick lära oss den. "Jag är en sommarens trollslända, jag". Höga toner som man håller ut på. Iallafall som jag minns det.

Jag gick långsamt, långsamt. Och med nästan ingen energi. Blev trött och hungrig. Och när jag slutade sjunga, satte funderingarna igång, som utskjutna ut en kanon.

.. Men väl hemma, var mamma och pappa hemma igen, och jag satte mig återigen vid datorn. Pustade ut.

Lite middag. Diska efter middagen. Datorn en stund till. Mest sitta och stirra på min egen blogg. Läste igenom mina gamla "från min andra blogg"-inlägg.

Spelade lite BubbleShooter och så vidare.

Sedan blev det tv för min del. Och efter det, fika och film, tillsammans med mamma och pappa.

Filmen började krångla efter kanske tio minuter. Ljudet försvann. Och vi blev alla, väldigt missnöjda. Började prata frågandes med varandra. Pappa började trixa med... Ja, vad det nu var för någonting som filmen spelades upp på... Och då börjar filmen spola framåt istället! Det gick inte att playa filmen :O

... Han försökte och försökte och försökte. Men så fort som man startade den från samma ställe som den började krångla, så spolade den i ultraspeed framåt igen(!)..

.. Så. Vi fick se den ifrån början. Vilket gjorde 14åringen nöjd. För att då kunde även han, hoppa in och se den med oss ;)

Filmen hette(heter) "Dangerous minds"... Och detta, ÄNNU en superduperbra film! Jag ÄLSKAR den! Den är såå känslosam. Lär... Ja, den har någonting att ge :) Och HELT OTROLIG! Jag ÄLSKAR det faktum att med rätt tillvägagångssätt och en hel del kärlek och respekt, kan man nå fram till PRECIS vilka slags människor som helst! UNDERBART!

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

... Idag är det en helt annan anledning till den knappa uppgivenheten... Om den nu ens finns(?)...

Efter ännu en natt, önskandes efter en tablett som kan få mig att sova. Vaknade jag imorse klockan runt nio. Klev då upp och åt frukost. För att sedan gå och lägga mig igen. Minns inte hurpass sovande jag var där efter frukosten. Men antagligen inte så värst. För att, utanför mitt rum, fanns två högljudda...

Ja. Tv:n var igång på hög volym. Och 17åringen och henns kille, själva, var inte heller så särskilt tysta..

Men när jag hörde lunchen skramla på nedervåningen, klev jag upp och klädde på mig.

.. Och ner för lunch.

Efter lunchen blev det vattna växterna, och dator, för min del. BubbleShooter. På BubbleShooter. På Bubbleshooter. Kolla det vanliga. Såsom bloggar. Mailen... Ja. Det kanske inte VAR mer än så.

.. "Flydde" från allt som skedde utanför min  dörr. Höll mig undan, och stirrade bara rakt in i skärmen. Dörren var till en början, öppen. Men då jag hörde 17åringen säga till sin kille, att de skulle börja städa allrummet nu, sprang jag dessa tre meter till min dörr, med smygande steg, och stängde försiktigt dörren.

17åringen verkade ha en dålig dag eller något. Han skäldde på den där stackars killen. Så fort som det hände något... OCH när det INTE hände något! Varpå killen svarade stöttande och lugnt. Varpå hon tog en kort paus i sin irriterade och skrikiga ton... För att, så fort det hände någonting, ropa på honom igen, med frustrerade och stressad röst..

Härinne sitter jag. Stressad och orolig, på grund av energin utanför min dörr. Velandes att sätta musik i örat. Men trött på att alltid fly dessa jobbiga lägen..

Men när dessa två, sedan tog bussen in till stan, lämnade jag mitt rum för en stund...

Dock minns jag inte vad jag GJORDE. Känns nämligen som om jag har suttit vid datorn hela dagen idag. Så kanske återvände jag till rummet, rätt så omgående(?)...

Ja-a. Vid tvåtiden någon gång, åkte vi iallafall iväg till köpcentret. Pappa, mamma, 14åringen och jag...

14åringen behövde nya skor... och de reade ut en massa skor just idag, på en av sportbutikerna här i närheten.

Vi gick omkring lite grann. Jag, helt ointresserad av att varken titta på kläder eller skor. Kände mig nästan lite flygande. Där jag stod och inte visste vart jag skulle titta. Vart jag skulle stå. Eller hur jag skulle bete mig.

Bara för att inte komma på mig själv med att stå och stirra på någon i butiken... Bara för att det inte skulle se konstigt ut. Där jag står och stirrar rakt ut. På ett ställe där man egentligen ska handla... Eller iallafall TITTA(!)... Så gick jag lite efter mamma och 14åringen. Tog en promenad bland alla saker...

Ja-a... Allt var huller om buller. Ingen ordning på NÅGONTING. Så att titta själv. Eller att hjälpa 14åringen att leta... Nej. Så blev det inte.

... Sedan mötte vi(de) en gammal granne, som mamma och pappa stannade och pratade med. Mitt bland allt folk i butiken. Det kändes inte obekvämt i och över huvud taget. Och jag kunde till och med säga vad jag hade lust att säga, till 14åringen. NÄR jag hade lust att säga det. Men inte till denna näst intill främmande man, såklart.

Men jag kände mig lugn och någorlunda bekväm. Lite osäker. Då jag inte kunde förstå hur 14åringen kände idag, när vi umgicks på affären. Ibland får jag bara känslan av att vara ivägen... Men så var det nog inte. Han tyr sig ju ofta till mig när det är något :)

Väl hemma, dukade jag bordet. Sedan upp till datorn. Mådde bra... Eller inte(?). Ville må bra... Eller inte(?)... Livet är enkelt... Eller inte(?) ...

Ja, jag kunde inte förstå mig själv. Hur jag tänkte och varför. Jag kunde inte komma fram till vem jag är eller hur stark jag känner mig... Och jag fick än en gång erfara det där med att tänka spegelvänt...

Frågetecknet blev... Kommer jag att klara livet?

Förvirrad.

Men jag skrev av mig på min tredje blogg. Och la det, så gott som, bakom mig sedan.

Det blev middag... Lite mer dator. Ner till soffan, medans mamma och pappa körde in 14åringen till stan. För bio med sin kompis.

.. Satte mig vid tv:n och skrev lite dagbok.. Började titta på en film. Men kopplade sedan över till ettan, när mamma och pappa kom hem. För att då skulle vi ändå snart se på film.

Kaffe och glass. Till filmen "Divergent"... En JÄTTEBRA film! Enligt min smak. Jag ÄLSKADE den! Den hade spänning, äventyr. Den hade handling. Lite kärlek. Och här och där, lite humor. Skådespelarna hade karaktär... Ja, och jag kunde FÖRSTÅ den! Hänga med. BRA FILM.

Nu blir det iallafall sängen. God natt med er <3