Mina tankar idag, har varit fokuserade på framtiden. Och BARA framtiden. Lite punkter om saker som rört sig i mitt huvud. Intressen. Önskemål. Framtidsdrömmar. I min punktlistebok. Intryck som har samlats i mitt huvud... Men mest som mest(om man nu kan säga så), funderingar kring vilken väg jag borde ta för att ta mig dit jag vill. Och vad det egentligen är som jag borde börja med...

"Vem är jag och vad klarar jag av", har varit en annan fundering.

Inatt somnade jag rätt så sent. Efter att ha legat i sängen och sett på en gammal amerikans tv-serie på mobilen..

Vaknade sedan imorse klockan... Ja, det minns jag inte. Men klev iallafall inte upp förräns vid halv tio. Åt frukost... Men inte under glädje, kan man ju inte påstå!

Nej, jag kom NER, nyvaken, men på ett rätt så bra humör. Började plocka fram frukosten. I samma ordning som jag alltid gör.. Och så när jag skulle ta fram juicen som jag för en gångs skull, kom ihåg att förbereda tills idag. Då jag alltid annars glömmer. Och därför inte har någon kall juice till morgonen... Så fanns den inte där! Jag hade inte tagit ett GLAS av den där juicen. Då jag gjorde iordning den vid lunchtid igår. Och juicen dricker jag till frukosten.

Men den var borta. Och där sitter jag, beredd på att få juice, och nu med matlusten helt bortblåst. Jag blev så låg och skrumpen. Satt i säkert tjugo minuter och bara stirrade. Ut genom fönstret. Ner på bordet... Rakt ut i luften.

Men efter en stund, lugnade känslorna ner sig igen. "Chocken" hade lagt sig, och jag åt min frukost. Men bara lite, så lite. Blev kanske bara en halv deciliter yoghurt och en tredjedels decilliter musli..

Upp på övervåningen. Fortfarande en gnutta missnöjd inombords. Slarvbäddade sängen, och la mig på den och såg på några till avsnitt av den där gamla serien som jag påbörjade igår natt.

Plötsligt hör jag pappa skrika. Skrika så högt som han bara gjorde när vi var små. Sådär så att han nästan hesnar.

Med ett hastigt ryck, stoppar jag filmen. Lyssnar. Och förstår att han och mamma bråkar. "Men han som har blivit så lugn. Detta måste vara illa..."

Jag konstaterar rätt så omgående, att det nog vore bäst om jag satte igång filmen igen. Så att jag slipper höra. Slipper bli orolig. Få ångest... Ja, skjunka djupt.

Såg klart på avsnittet. Och satte mig sedan vid datorn. Minns inte vad jag gjorde. Antagligen det vanliga... Läste bloggar. Kollade lägenheter...

Ja, jag minns inte. Vilket minne jag har fått de senaste dagarna. För att jag kom nämligen på vad den där aktiviteten vid datorn igår, var. Jag hade nämligen suttit och gjort yrkesvalstest och iq-test. Iq-testerna kostade ju iochförsig pengar att få svar på.. Så det struntade jag i...

Så. Vad kan jag ha GJORT vid datorn idag då?

... Skit samma, säger jag om det. Det är väl inte hela världen..

14åringen kom iallafall förbi på mitt rum. Han hade nu kommit hem från sin kompis, och kände väl för lite sällskap..

Man märkte tydligt på honom, att han tyckte att det var jobbigt att mamma och pappa bråkade. Precis som alla "barn", mådde han dåligt och blev osäker av skriket mellan föräldrarna. Mamma grät tydligen, enligt honom. Och pappa.. Ja, honom hörde jag ju långa vägar.

14åringen och jag, började busa lite grann. Fäktas med gardinstången som föll ner från hans vägg för några veckor sedan. Retades med varandra... Medans vi väntade på lunchen..

När pappa väl var redo för att börja med lunchen, gjorde han bara iordning den. Satte igång kaffe och dukade bordet. Värmde bröd från frysen och så vidare...

Men så försvann han! In till mamma som vilade i sovrummet. Då hon jobbade natt igår natt. Och inte kom hem förrän sju halv åtta-tiden.

Tjafsade i ytterligare en timme, kanske... Medans vi(17åringen och henns kille. 14åringen och jag) satt och lunchade själva. Frågade oss då och då, vart de hade tagit vägen. Lite sådär halvfrustrerade. Och busade på, lite grann. För att lätta upp stämningen lite. Obehaget från sovrummet, skulle bara ha dragit ner oss allihop. Inte för att de var högljudda längre.. Men ändå.

Ja. Så efter en timme ca, kom de iallafall. Först pappa. Och sedan, en fem minuter senare, också mamma.

14åringen hade lämnat rummet för några minuter sedan. OCh 17åringen och hennes kille, lämnade när de kom..

Nu blev det iallafall kaffe. Lite lättare stämning. Och pappa och jag diskuterade lite... Räkningar. Att betala räkningar, tror jag att det var... Och igår var samtalsämnet "yrken och pluggning".. Ja...

Efter lunchen, diskade jag iordning. Fyllde diskmaskinen helt, och körde den..

Sedan upp hit. För ett till yrkesvalstest. Sortera bort en massa yrken ur de förslag som jag fick... Och sedan orkade jag inte fullfölja. Då tankarna kom. Och jag blev förvirrad... Eller blev och blev. Det bubblade åter upp till ytan.. Det faktum att jag inte vet HUR jag ska ta mig framåt. Vad som är rätt steg att BÖRJA med... Vem jag är och vad jag klarar av..

Kände bara att jag behöver en stödjande vägledande hand på min rygg, som knuffar mig vänligt men bestämt åt rätt håll...

Hmm. Vad mer?

... Sedan satte jag mig vid tv:n med mamma. Åt matlåda från frysen. Då 14åringen och 17åringen, hade åkt bort tillsammans med pappa och hans jobb, under dagen.

När det bara är mamma och jag som ska äta, blir det oftast någonting ur frysen. Inte mig emot. Då får jag ju lite att välja på, efter smak ;D

Ja.. Därefter blev jag nog sittandes vid tv:n. Men jag minns att jag under dagen, även skickade iväg ett mail till personligt ombud. Bara frågade om hon visste vem man kunde höra av sig till om man känner att man behöver prata med någon. Få lite råd och vägledning. Hjälp att luska ut hur man ska ta sig vidare.. och vart jag hör hemma.. Och sådär...

Jag behöver ju bland annat hjälp att VÅGA. Mer än att bara finna min väg i livet..

Men som sagt. Tv hela kvällen. Och när mamma sedan åkte till jobbet, åt jag lite fika och vindruvor. Drack lite kaffe...

Jo, jag behövde det, kände jag. Tänkte börja proppa. men stoppade mig själv, i skafferiet. Då jag inte ska förstöra för mig själv på det sättet... Inte igen.

Pappa och syskonen har kommit hem.. och nu blir det sängen för mig.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...