... Okej. Nu har jag mycket att skriva om... När bloggade jag sist? Fredags va?

Ja. Men iallafall. Så för enkelhetens skull, börjar jag helt enkelt från lördagsmorgonen och jobbar mig framåt. För att fredagsnatten kommer jag inte ihåg. Säkert videos på youtube och hetsätning eller något.

... Men som sagt. Lördagsmorgonen.

Haha. Om jag kan minnas den.

Jag minns iallafall att jag klev upp. Det MÅSTE jag ha gjort :P Eftersom att pappa kom och hämtade mig vid tolvtiden :P

Ja. Jag åt nog lite frukost kanske. Efters... Nej, det gjorde jag inte. Jag drack nog bara en kopp te. Jag städade badrummet lite slarvigt. Då jag var osäker på ifall pappa kanske skulle vilja låna den när han kom. Ofräscht liksom.

Och så diskade jag all disk. Bara ifall att han skulle komma in...

Ja. Jag reserverar mig för eventuella lögner nu. Då jag inte minns helt klart vad som hänt för några dagar sedan.

Pappa kom och hämtade. Och vi åkte direkt hem till dem, för att äta lunch.

På vägen i bilen, fick jag höra från pappa att de ansåg att jag hade blivit(eller iallafall VERKADE) gladare nu, sedan jag flyttade hemifrån. Och det HAR jag nog också! ... Jag menar. Jag pratade nästan aldrig med familjen när jag bodde med dem. Satt mycket inne på rummet. Och eventuella bilresor tillsammans med pappa(eller mamma) blev spända och tysta.

... Nuförtiden pratar jag på utan dess like. VRÄKER ur mig historia efter historia... Och är väldigt framåt och nästan högljudd när jag pratar :D

Japp. Skillnad... Ovanligt för att vara jag. Överlag för att vara jag, sedan jag föddes :P ... Ja, det är ju andra gången jag blir vuxen nu så... Ja, och så är jag ju ensam 24 timmar om dygnet... Så det kan ju bidra också ;D

Men iallafall. Långt inlägg detta, känner jag på mig.

Så jag tar det kort.

Lunch. Och sedan iväg för att börja städa hemma i gamla huset.

Denna dagen gick smärtfritt och alla var på bra humör. Jag var lugn. Och städningen var pressfri.

Mamma och jag gav oss på köket. Så det enda jag skulle göra var att städa kylskåpet. Klara uppgifter, alltså. Inga frågetecken. Ingen osäkerhet. Skönt.

Sedan blev det hem igen.

Hungriga och dana. Tog mig en apelsin medans jag väntade på middagen. Men apelsinen tog nästan lika lång tid att skala, som middagen tog att göra(för mamma).

... Middag.

Och efter middagen... Ja, då blev det nog godis framför tv:n tror jag. Och så äppelpaj och kaffe såklart.

Sängen för natten. Vilken jag inte sov NÅGONTING i! Två timmar på morgonen, innan det var dags att kliva upp... På sin höjd.

Låg vaken och vred och vände på mig. Det där rummet alltså. Jag kunde inte sova där förra gången HELLER.

Tog fram mobilen stup i ett. Kollade det ena efter det andra. Fyllde i information i mina nya hjälpredor till appar... Och bara lät hjärnan snurra timme efter timme.

... Klockan åtta på morgonen, ringer larmet. Dags att kliva upp.

Äta frukost. Tillsammans med trötta och tysta pappa. Och så mamma som var desto piggare.

... Men det dröjer inte länge tills, enligt mig, helvetet bryter lös.

... De tjafsar, tjafsar... och TJAFSAR! I ett. HELA tiden.

Mamma säger någonting... Och pappa tar illa upp. Mamma förstår sitt misstag. Vad hon har gjort. Och hur pappa mådde av det. Säger förlåt. Gång på gång. Och förklarar sig. Gång på gång.

Pappa känner sig fortfarande illa berörd...

... Och ja-a.. Där sitter jag. Deras flyttstädhjälp... Och känner mig osäker och otrygg. Ja, obehagskänslan växer. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle sitta. Eller vart jag skulle titta... "Och när skulle vi åka?" ...

Till slut försvann föräldrarna ner i källaren. Vi skulle ha åkt för ett tag sedan. För att flyttstäda klart...

... Jag satte mig och nynnade i 14åringensrum. Han var inte hemma. Satte mig där på golvet. Och bara stirrade. Nynnade på en låt som fastnat i huvudet. En mening. Om och om igen.

Lyssnade ner i källaren om vart annat. Nynnade desto mer när jag inte ville höra...

Till slut hade de iallafall lämnat bråket bakom sig. Och vi kunde åka. Men jag kände mig fortfarande lika spänd. För att jag visste. Saker var fortfarande inte okej...

Och det märktes på pappa... HELA dagen!

... Han var sur och nedstämd. Det var negativ spänning i luften... Och ja-a... Jag är känslig för andras känslor...

Det räcker nog att säga så.

Men vi fick lite gjort iallafall. Eller rättare sagt MYCKET! ... Mamma och jag städade badrummet på nedervåningen... Och guuud vad bra det blev! Såå rent.

... Och innan vi åkte hem på eftermiddagen, hade vi blivit såpass klara med städningen, att vi nu inte behöver tillbaka dit igen. Pappa ska bara fixa någonting med den gamla bilen som står där. Sedan är vi HELT ute därifrån! Skönt.

Hem till föräldrarna igen. För en fika. Paj och kaffe. Och sedan lite tv tillsammas med 14åringen. Medans jag väntade på att mamma och pappa var redo att skjutsa hem mig...

.. JA, just det ja. Höll på att glömma. ÖoB på lördagen. Då köpte jag en dammsugare, och en stor tavla till 17åringen i 18årspresent.

... Hemskjutsad iallafall. Många tack för hjälpen med flytt och städning. Och sedan... Ja, nu blir det svåra... Att komma ihåg vad jag har gjort sedan jag kom hem!

... Så jag hoppar nog det.

Kom ju hem i söndags iallafall. Minns jag öppnade kartongen till dammsugaren och plockade ihop och undan den...

Kanske lite dator? Någonting att äta?

Klev iallafall i säng vid halv åttatiden. Då jag ju inte sovit någonting natten innan.

Hade även denna natten, svårt att sova. Men somnade iallafall till slut. Och vaknade upp igår morse.

Gårdagen har jag svårt att minnas. Men säkert en del tankar kring ätandet. Svält eller hets. Dator kanske. Fiffel med apparna...

Ja, jag MINNS verkligen inte vart jag gjorde av min dag igår! ... Men jag fick iallafall ett tack-mess ifrån mamma. Vilket gjorde mig glad. Då vet man att man BETYDER någonting för dem. Och inte bara hjälper dem för att man är skyldig det.

Känns lite konstigt... Hade inget internet på datorn. Men ändå fick jag dagen att gå...

Jaja.

Klev i säng. 

... Ja, just det ja. Jag hämtade ut paket också. Mitt nya adsl modem hade kommit.

... Förhoppningsfull... Men det funkade inte. Skrev till dem igen. Och krävde att de skickar hit en tekniker.. Så nu är det bara att vänta.

Vaknade idag när klockan ringde.

Tog bussen in till stan. För att gå på studiebesök på ett stall, tillsammans med jobbcoach.

Jag var stel under hela besöket. Tystlåten och inte särskilt intresserad. Människorna var obehagliga... Ja, det var bara en känsla... Och det kändes inte ALLS rätt.

Därifrån igen. Utan någon större tanke om någonting...

Och sedan sitta på en galleria och vänta på att tiden ska gå.

Gå en vända till affären, innan jag åkte hem. Satt och väntade på stationen i två timmar. Kallt.

Sedan jag kom hem har jag...

Ätit. Ätit och ätit. En massa. Onyttigt. Under fullständig mättnad. Bara proppat.

... Skickat, efter mycket om och men, in svaren på frågorna som min kontakt på kommunen skickade till mig, angående boendestöd...

Och så har jag fyllt på det mobila internetet för vad jag hoppas är sista gången... Och jag har fyllt i min budget i min nya app... som jag för den delen ÄLSKAR! Älskar ALLA mina nya appar, som nu gör det mesta mindre krångligt och krävande.

... Och nu sitter jag här. Skriver.

God natt med er <3