Bara för att skriva idag också, ska jag skriva idag också. Men det blir nog bara några rader. För att jag har inget att berätta, och jag är trött...

...

Idag har jag sett på tv... Alltid tv, alltså...

Jag har ätit...

Trots gårkvällens tydliga övertygan om att igår gott kunde få vara den sista hetsdagen, har jag ätit utan att egentligen vilja... Mest för att jag inte vet hur jag ska hantera att ha hetsarmaten hemma, utan vara inne i en hetsperiod... Jag menar. Det blir så mycket frågetecken. Och eftersom att det är både enklare och mer tillfredsställande att äta dessa socker-och fettbomber, än att äta något betydligt nyttigare, kunde jag inte sluta fråga mig själv ifall det kanske ändå är okej att äta denna propparmat i fel period.. "Bara jag äter i rätt mängd"...

Jag känner mig så... bekymrad när jag tänker på det...

Om jag inte ska behöva ha dessa funderingar och frågetecken... Dessa osäkra samvetskval inombords och i vardagen, varje gång som jag har gått in i en propparperiod, måste jag alltså pricka in en näst intill exakt kalorimängd när jag proppshoppar... Och det känns inte rimligt...

Denna gång klarade jag mig dock förvånansvärt bra...

Med bara några få hundra kilokalorier i propp kvar, har jag nu tagit slut på allt som jag av intresse skulle vilja proppa på... Jag har bara lite bröd var... Okej, mycket bröd... men inget pålägg. Så att det kommer att få ligga tills nästa gång...

Och därför... Därför kommer jag verkligen att kunna få påbörja mina svältdagar imorgon... Och även fast jag vet att det är tungt, känns det skönt att jag nu inte längre har någon anledning kvar att inte sluta hetsäta...

Fast det vet man ju aldrig... Med några hundringar i kalorier kvar, hittar jag säkert på någonting nytt imorgon... Men jag kan ju hoppas på motsatsen!

...

Jag har även diskat några items idag... Mest för att jag måste få igång diskningen lite grann nu, eftersom att det börjar bli så äckligt och stökigt överallt...

Jag har ätit, och känt mig nästan illamående.. av allt socker och fett...

Och jag har borstat tänderna för första gången på länge...

Jag tog ett bad. Vilket var väl behövligt, då jag var väldigt skitig efter flera veckor utan dusch...

Och jag har funderat, funderat, funderat...

Men min hjärna känns seg. Så att jag har fått kämpa för att hålla tankarna kvar i huvudet. Och de har trots det, flugit ifrån mig, gång på gång...

Jag har funderat hund. Jag har funderat aktivitet.. Och jag har funderat matlagning... och såklart köp av råvaror... Vad jag kan köpa... Vad jag kan laga, och så vidare... Utan egentligen någon tanke på att det kommer att ske.. Något av det!

...

Imorgon, vet jag inte...

Men på tisdag har jag möte med JobbCoach... Jag hoppas att jag känner av viss framgång då..!

Trött. Helt slut... Men filmen ville inte sluta tidigt nog...

Nu blir det ett snabbt inlägg. Sedan ska jag sova...

En hel söndag att ta sig igenom snart...

...

Idag. Hektiskt. Det är nog bara så som jag kan benämna det...

Jag mår dåligt av att äta. Men jag äter ändå. Av tvång. Av enbart psykiska begär... Utan varken lust eller något kännbart fysiskt behov... Snarare tvärtom... Jag känner mig mätt hela tiden... Och blir "proppad" av att äta...

Men jag tog ett beslut imorse... Ett beslut som verkade mer rimligt och tydligt i mitt huvud, än vad gårkvällens gjorde...

Jag beslutade att idag måste bli ännu en proppardag...

Ja, det var tvunget att bli. Inte för att jag var hungrig... Inte för att jag var varken sugen eller var emot att svälta redan idag... Utan för att det var mer tydligt i mitt huvud. Rimligare... Där fanns en plan... Ett räknesätt...

... Ja, jag kom på ett bättre sätt att räkna ut propp och svält, imorse. Ett sätt som gjorde att tillvägagångssättet för svälten under hetsen, blev en helt annan... Och det visade sig att idag skulle bli en perfekt sista hetsdag...

Ja, det är svårt att förklara...

Allra helst eftersom att jag vet hur sjukt det hela är... Jag borde inte sitta härhemma och ägna mig åt att försöka komma fram till hur jag svälter på bästa sätt... Borde inte sitta här och räkna på en massa olika siffror och kategorier, för att komma fram till hur jag som mest "framgångsrikt", svälter mig själv tills jag inte längre finns kvar(inte planen, dock)... Men i mitt huvud... Det har väldigt länge varit det enda jag lever för... Vad min vardag består av...

Min egen kropp har fått agera spelplan för min hjärnas onda sidor... Och det känns inte ens särskilt verkligt... Det är min verklighet... Men det känns samtidigt som om jag lever utanför och bara väntar på att dörrarna till livet, ska öppna sig... Så att jag kan kliva ut.. eller in... Vad det nu blir...

... Men det kommer inget liv efter det här... Det här är mitt liv... "Vad håller jag på med? Sumpar min chans... Min enda chans.."...

...

Annars.

Jag tog en promenad idag...

Hade tänkt diska. Hade skrivit upp "diska" på VitaTavlan... Men när jag kom in igen, efter min promenad, orkade jag inte ta tag i det...

Jag bestämde mig för att jag ska strunta i att promenera imorgon, och då istället duscha och diska...

Jag har ätit. Och jag har räknat... Jag har fört loggbok...

Jag har verkligen tvingat mig själv att äta. Men har samtidigt tagit det lugnare än vad jag gjorde igår... Mest för att jag inte vill känna att jag tvingar mig själv för mycket.. Jag vill kunna strunta i ätandet om jag känner för det...

Lite tvång har det dock blivit... Det känns oundvikligt... Och nu, med en tydlig linje om varför proppardagarna är slut idag, ser jag fram emot att få sluta äta igen... Nu blir det ytterst lite... och vid speciella tider, igen... Skönt.

Jag har känt mig mätt hela dagen... Och jag har, varje gång som jag har dokumenterat mina kalorier efter ätande, blivit förvånad över hur lite det blir...

Jag har ifrågasatt mig själv.. om jag har räknat rätt... "Varför blir jag så mätt?"... Det har liksom knappt gått åt något...

... Och nu känner jag mig alldeles degig i huvudet...

...

... Jag har funderat hundar...

Önskar att jag hade en... Eller två...

Jag behöver kompisar. Jag behöver någon att gå hand i hand med, genom livet och vardagen. Någon att bry mig om och att pyssla om... Och jag behöver någon som tar min uppmärksamhet ifrån mig själv... Och som ger mig något gott att leva för...

Jag behöver ett liv...

Och jag har räknat timmarna(inte bokstavligt) tills jag ska få gå på möte med min JobbCoach. Så att jag får veta om jag kan komma igång med något snart...

Och så har jag funderat över vad jag ska äta nu när proppardagarna är över... Behöver ju finna en alternativ källa till näring... Den nyttigare källan...