Egentligen har jag ingen större lust att blogga.. Men klockan börjar bli sent..

Jag är HELT på andra tankar just nu.. Kissnödig, och på andra tankar :P

... Men jag ska ändå rabbla dagen som varit. Då det ju är något av det viktigaste som finns :P

Minns inte riktigt vad jag GJORDE igår efter kvällsinlägget...

Löste jag korsord?

Läste jag bloggar?

... Ja, jag minns inte. Eller rättare sagt. Det FINNS därinne. Men jag orkar inte anstränga mig för att tänka efter. Vill ju låta fingrarna vibrera över dessa tangenter i en hisklig fart. Och inte stanna upp för att fundera, och glömma ÄNNU mer på vägen :P

... Okej. Onödig info.

Men vidare..

Eftersom att jag inte minns gårnatten, går jag direkt vidare på morgonen.. För att DEN minns jag!

... Jag vaknade vid halv nio ungefär, och kollade nästan direkt mobilen.. Jag hade fått mail från husvärden.. Eller heter det bovärden? Samma sak, iallafall..

Han hade svarat på mitt mail om soptunnorna.. Dessa alltför osynliga soptunnor som jag inte fattade vart de hade tagit vägen... Dessa soptunnor som givit mig ångest och gjort att jag inte vågat slänga SOPORNA på typ tre månader.. Sedan jag flyttade hit. Har väl slängt sopor två gånger, tror jag..

Men han svarade iallafall att vi har ett soprum i hur 3 a b... Alltså. Huset med portarna a och b...

... Och GUUUD vilken lättnad det var! Att ÄNTLIGEN kunna gå ut och slänga soporna... FEM DAGAR I VECKAN, om jag hade velat det! ... Och HUR många gånger jag vill per dag!

... Ja, jag kan lova jag låg där med ett leende på läpparna, i några minuter, efter det =)

... Så nu är det alltså så.. JAG bor i 3F. Ett litet hus med bara en port.. Bredvid vårt hus ligger ett tvåportshus.. 3 D och E... Och bredvid DET, ett enporthus.. 3C... Och så har vi, nästa på samma sida gatan, ett till tvåportshus, 3 A och B... I 3f BOR jag. I 3 D E har jag tvättstugan... Och i 3 A B har jag soprummet... Lite utspritt :P

Men nu VET jag iallafall ;)

... Vi går vidare..

Efter att ha legat en stund till, började glädjen lägga sig... Lättnaden lätta... Och jag började känna en hint av ångest.. Inte stark.. Bara sådär lätt märkbar... Sådär så det näst INTILL, förändrar humöret... Ängslan liksom...

Men jag funderade inte mer på DET... Tänkte bara "Ja, alla bekymmer i VÄRLDEN försvinner ju inte bara för att SOPTUNNORNA hittas.."

... Klev väl upp... Ja, rätt så tidigt. Skulle ju trots allt DISKA idag.. Och så efter det, ville jag ju in till stan och köpa SEMLA! Tycker inte om att gå till butiken här i byn.. Då den är så LITEN och därför är SAMMA igenkända personal där VARJE dag! ... Tycker inte om att se folk som känner igen mig... Rädd för uppmärksamhet...

Men IBLAND går jag dit och handlar ändå..

Å andra sidan, så HAR jag ju busskort, och åker därmed "gratis" in till stan.. Och ÄLSKAR att åka buss! När inte DEN är full...

Klev iallafall upp.. Och började direkt diska... Disk efter disk... Efter disk.. Smutsigt och ofräscht... Diskmedlet försvann direkt ur vattnet... Och jag fick byta det näst intill SVARTA vattnet i diskhon, minst FYRA gånger under dagens diskning!

... Jag kände mig ofräsch.. Och trivdes inte med hur diskbänken såg ut... Och det ständigt uppdykande problemet att pussla ihop disken i dessa DISKSTÄLLNINGAR... Ja, det... Det är ett pussel, helt enkelt.. MÅSTE börja diska oftare! Har måndagar och torsdagar på schemat... Kanske ska börja GÖRA det också.. så att det åtminstone blir diskat när diskhon är full ;)

Ja.. Det TOG sin lilla tid.. Men jag blev klar. Har dock inte orkat plocka UNDAN all ren "disk" ännu.. Men det tar jag imorgon :)

... Efter diskningen, satte jag mig vid datorn en stund.. Gjorde ett kort om soprummet och la in här på bloggen. Och klädde nog sedan på mig ytterkläderna och gick till bussen.. Då jag inte hade någonting annat att göra.. Orkade ingenting efter dagens diskning.. Inte ens läsa bloggar..

Nej, nu ville jag ut. Hemifrån.

Så. En halvtimme innan bussen skulle gå, traskade jag iväg.. Kollade upp soprummet när jag ändå skulle ut... Och det fanns! Hittade det. Och imorgon åker åtminstone matsoporna ut ;) De andra får nog vänta.

Satt och väntade.. Länge. Länge.. Det var relativt kallt. Det blåste. Och man småfrös lite grann.. Några känslor kommer jag dock inte ihåg... Så säkert inte så viktiga...

Väl i stan... Ja, min enda plan var ju att gå till coop och köpa semla... Vilket såklart var tvunget att bli tvåpack.. Då man sällan kan köpa bakelser i enpack på matbutiker..

... Hittade även naturgodiset idag! Så med en LITEN ångest angående det, köpte jag även med mig en påse utav det godaste.. Inte lördag. Inte fredag.. eller helg... Men trots allt fettisdagen... Får ju skylla på det :P

... Och.. så tillbaka till busstationen... Kallt. Kallt. Kallt... Jag frös.. Men det hade iallafall blivit lite varmare än vad det var när jag GICK vid halv ett!

... Satte mig och väntade i väntsalen... Var... Ja, jag MINNS inte hur länge det var kvar tills bussen skulle gå.. Men mer än en halvtmme... Närmare en timme, tror jag, iallafall..

Och så hem. Satte mig direkt vid datorn. Och åt lite godis... Påmindes sedan om semlan... som jag TILLOCHMED glömt bort att jag hade! Som alltså fortfarande låg i påsen i hallen... Av en bloggerska som skrev att det var fettisdagen idag..

Åt semlan...

... Och ja-a... Jag har väl typ suttit här sedan dess.. Messat lite med 22åringen.. Då hon och mamma, båda hörde av sig idag och sa att vi skulle fira mig den 28:e hemma hos dem.. Mamma och pappa alltså.. Ja. Hade inte DE hört av sig, så är det inte säkert att det hade blivit något firande alls! ... Men det blir säkert bra :)

Vi diskuterade tårtan. Då jag vill ha en nostalgitårta.. Den tårta som vi ALLTID gjorde till alla födelsedagar när vi var SMÅ! ... Så vi behövde komma fram till hur den egentligen var uppbyggd.. Det var LÄNGE sedan! Men jag tror nog att vi får till det.. Eller HON. Jag hade önskemål om att hon skulle göra min tårta =)

... Och så messade Xsambon. Överraskad blev jag, då han aldrig hör av sig annars.

Han "pratade" lite... Och kläckte sedan ur sig vad han EGENTLIGEN ville.. Han behövde låna 500 kronor... till någonting. Frågade aldrig vad. Men jag skulle sedan få tillbaka dem när han fick pengar, på onsdag nästa vecka..

Klart han får! Jag menar. Xsambon och jag levde i princip på luft och vatten.. Hade inte råd med varken mat eller räkningar... Pengarna tog slut och mer därtill, innan de knappt hade hunnit IN på kontot(!) ... Och DET... Ja, det var på grund av mig! ...

.. Och samvetet..

Jag tror att jag lämnar det där, idag.. Kanske berättar mer om hur Xsambon ställde upp och vad han stod UT med under den tiden(och att han inte bara slänge ut mig!), en annan dag..

Men iallafall. Dessutom så går ju ändå inte mina möbel-och inredningspengar åt just nu, kan man ju säga :P

Så jag förde över pengarna. Blev kallad "ängel"... Och så sa jag "hejdå" för att jag ville se på lite dokumentärserier på datorn.. Ja, GUD vad jag saknar tv:n!

... Den, och soffan som det blev förhinder med! Ja, de erbjöd inte inbärning(-burning?) i lägenheten för en rimlig summa, i MIN stad, sa de. Så jag får försöka komma på en annan lösning. Kanske att de levererar den till mina föräldrars hus. Och så tar DE hit den på sitt släp?

... Ja, vi får se.

Jag började iallafall söka efter olika serier. Ville se någonting med förlossningar. Eller iallafall nyfödda.. Då DET har varit någonting som rört sig i mitt huvud idag!

... Men det är så svårt att HITTA på internet, tycker jag!

Hittade trots allt en serie.. Som jag nu får vänta på nästa del av. Då andra delen inte tycktes ha kommit ut ännu. En serie på två delar.. Minns dock inte vad den hette..

Sedan blev jag trött.. Mådde nog lite sådär... Men minns inte så mycket OM det!

Så jag tog med mig mitt godis och gick och bäddade ner mig under täcket i sängen. Klockan var sju.. Åt mig LITE för mätt på godiset.. Men hejdade sedan mig själv.. Grubblade lite grann. Skrev några punkter på mobilen.. Och la sedan ner huvudet för att vila..

Funderade bara lite grann. Dagdrömde. Visionerade(om det nu finns) ...

... Och nu har jag klivit upp för att blogga... Då jag fick tråkigt. Blev trött. Och klockan börjar bli mycket...

.. Ja, just det ja! Höll nästan på att glömma det som inlägget BÖRJADE med!

Jag såg, medans jag låg där nerbäddad, på en dokumentär på youtube.. En sådan där hd-film på en bebis utveckling från ägg till foster och så vidare... Och utan att veta om det, lyckades jag välja en som handlade om tvillingar, trillingar och fyrlingar! Olika slags tvillingar... Och hur allt kan gå till på typ... Ja, MÅNGA olika sätt! Såå intressant! Och jag som är superfascinerad(stavning) av flerlingar! ÄLSKAR. Och man lär sig så mycket nytt! ... En VÄLDIGT intressant sak om vänsterhänta, bland annat ;P

Så. Nu i skrivandets stund, har jag lite svårt att koppla av.. För det första, vill jag lära mig MER, MER... MER! Jag vill se fler videos...

Och för det andra, så känner jag en viss abstinens. Då jag inte har läst ikapp NÅGONTING på den här bloggen som jag började läsa från början, idag!

... Ja, men det ska nog bli sängen nu..

Kanske blir det till stan imorgon. ÄLSKAR att inte vara hemma!

God natt med er <3

Jag har ingen energi till att skriva SCHEMAN längre, har jag märkt..

Jag vill gärna skriva matscheman. Dagsscheman... Jag vill gärna skriva planer.. Och YTTERLIGARE planer!

... Men samtidigt ORKAR jag inte.. Jag sätter mig, med mobilen framför mig, och vill bara börja skriva punkter.. Jag funderar på att hämta anteckningsblocket... Skriva ner några riktlinjer eller förnuftiga stolpar att luta mig emot... Sätter mig vid datorn... Bara för att skriva en lång TEXT om vad jag tänker och känner om allt, och vad som ska till...

... Men jag har ingen energi till NÅGOT av det! Det är typ DÖTT i hjärnan, och jag orkar inte anstränga mig för att "fatta vad jag tänker"... Orkar inte tänka efter. Försöka fånga tankarna för att se vad det är som får mig att känna denna ångest.. Denna ängslan och DEPP jag känner idag. Nuför tiden.

... Jag vet bara att jag känner ett STORT behov till att skriva några trygga stolpar att hålla mig fast i, så att jag inte flyger iväg... Det är denna stolpe som jag saknar i en människa.. En kärlek.. En bästa vän. Just nu.. Nu när jag har tröttnat. Inte orkar.. Har gett upp lite grann om mina egna, förut så välanvända stolpar av text...

Men. Dagen idag.

Vet inte hur mycket känslor och tankar som kommer MED i det här inlägget(antagligen ganska mycket). Eftersom att jag känner att jag även SJÄLV, när jag ensam funderar, har svårt för att "SE" mina tankar och känslor, just nu.. Trögt att veta vad jag tänker... och att komma IHÅG vad som utlöste vilken känsla..

... Men jag VET att idag har varit ÄNNU en dag med ÅNGEST för dessa SOPTUNNOR utanför mitt hus, som inte finns!

... Ja. När man ser mögel i matsoporna när man tittar ner. Ska slänga någonting... Och man inte "kan" gå ut med soporna för att man inte vet vart denna tydligt "osynliga" soptunna befinner sig... Ja, då uppdagas problemen igen, innanför ens pannben.. Klämmer ner ens hjärta... Och visar sig ÄN mer påttagligt än förra gången!

Ja, jag blir TRÖTT på skiten! Jag sitter bara med ens och funderar över hur jag kan ändra mina matvanor för att slippa matsopor.. Eller några sopor alls! .. Och desperat, fattar jag att det inte kommer att gå! Sålänge som jag inte tillåter mig själv ta skada ÄNNU mer... ÄNNU en gång... Av HELT fel anledning!

... Men jag skickade iväg ÄNNU ett mail till hyresvärdarna. Och förklarade att jag VERKLIGEN måste veta. Även om det kan anses som en dum, liten eller onödig fråga. Men att jag DRAR mig för att slänga soporna annars. Och att det inte FUNGERAR längre..

... Så får vi se.. JAG tänker inte skämmas... Då det är för MIG en viktig fråga.

Men. Nu har jag ju inte rabblat dagen idag. Så det gör vi nu.

Ja-a.. Igår efter inlägget, började jag läsa igenom en av de bloggar jag läser, HELT ifrån början! Med början "december 2012" eller något. Tror jag att det var. Behöver inte ha varit. Men någon gång där i slutet iallafall. Om jag inte missminner mig.

Så har jag ALDRIG gjort förut! Börjat läsa igenom en sådan lång blogg ifrån BÖRJAN. Men dessa människor går ända in i hjärtat. Och har mig nu i ett sylvasst grepp. Älskar humorn. Älskar att både man och hustru skriver i bloggen VARJE dag! Älskar. Älskar. Älskar.

Jag läser många fler bloggar också. Då andras liv.. Allra helst de som skriver med glädje och humor, ger mig en härlig känsla inombords. Den känsan som JAG hoppas få in i min egen vardag en dag OCKSÅ.

... Men tillbaka.

Läste iallafall. Och läste. Och läste. Den bloggen. Fram tills klockan var runt TVÅ på morgonen.. Då jag kände att jag inte orkade vara vaken längre.. Och istället kröp i säng.. Men LITE svårt hade jag ändå att sluta tänka på denna familjen... Ville läsa MER, MER, MER!

Vaknade imorse. Rätt så tidigt, tror jag.. Men jag orkade inte/ville inte/ hade inte lust att kliva upp. Då idag var duschdag. Det var diskningsdag... Och jag hade fått mail om möte, från min jobbcoach. Om en vecka på tisdag ska jag dit.. Och hon har FLYTTAT! Så ska plugga kartan, så att jag hittar dit... Och så ska vi väl hoppas på större framgång vad gäller praktik, den HÄR gången!

Låg väl och drog mig fram tills klockan två någon gång... Och klev sedan upp för en dusch. Rotade i kartongerna(japp har inte fått ordning ännu) efter rena kläder... Och hittade trots länge sedan tvätt, lite rena kläder.. TUR DET! ORKA duscha ANNARS!

... Och så blev det ett bad.

Denna gången, satte jag mig i badkaret INNAN jag fyllde på vattnet! Så att jag skulle KÄNNA om det blev för varmt! Då jag har så dumma "vred" eller vad det nu heter, på detta badkaret. Och inga där man bara kan ställa in en grad och sedan hålla sig till det vid VARJE dusch.. Som jag och Xsambon hade.

Låg i badet en stund. Bara slappnade av. Tänkte. Funderade..

Drog nog ut på det lite extra. Då disken inte var något som jag tjoade av glädje och entusiasm inför precis..

Duschade.. Och.. Ja, sedan var jag trött. Orkade inte diska. Så jag sköt på det ett tag till. I vetskapen om att det med största sannolikhet inte skulle bli av idag..

Satte mig vid datorn och började läsa bloggar. Kolla blocket hundar. Eller husdjur, rättare sagt.

Och så lyssnade jag på de två sista avsnitten av tvillingpodden... Och gick sedan ut i köket för att laga dagens första mat..

Ja, jag lagar ju aldrig mat. Men jag har varken bröd, smör eller pålägg hemma just nu... Och inte heller onyttigheter. Eller någon form av juice...

Så det enda alternativet var att i det skitiga köket, bland skräp och disk, slänga ihop någoning. Jag kokade pasta och stekte fläsket som snart skulle krypa ut ur kylskåpet själv.. Köpte det till pannkakan som Xsambon och jag skulle ha gjort när HAN var här. Men det blev ju aldrig av...

... Så nu använde JAG den.

Det blev gott. Men portionen såå stor! Men kände att jag fick väl proppa i mig det ändå. Trots mättnad. Då DET var dagens första och antagligen enda mat! ... Klockan var fem. Ungefär.

... Det gick ner. Men jag är fortfarande mätt... Och såå törstig HELA TIDEN.

Sedan blev det att läsa lite vidare på bloggen som jag försöker att läsa ikapp... Och så en paus framför korsord. Efter att ha skrivit ett litet känslokort.. Sådana som jag brukar lägga ut på bloggen. Dock inte denna gången...

Men korsordet gick segt... Och jag tycker inte om känslan i mitt bröst. Tyngden och stelheten i mitt huvud...

Så. Nu ska jag försöka få tiden att gå. HÄVA i mig vatten! Och se hur jag ska göra min dag bra imorgon.. Diskning ska det iallafall bli.

God natt med er <3

... Än sålänge, har jag ingen plan vad gäller hur jag ska ta mig någonstans i livet... För att grejen är den... att jag VET inte! Jag har ingen ANING.. Allt är tomt... Och i mitt huvud snurrar bara en massa frågetecken.. Det på grund av att jag har HAFT så många planer tidigare. Jag har gjort alla möjliga punktlistor, småplaneringar, drömmar, mål, och förväntningar på mig själv..

Jag har gjort grundliga planer, steg för steg, över vart jag vill och hur jag ska ta mig dit..

... Jag har PEPPAT mig själv.. Förklarat för mig själv, VARFÖR jag vill dit jag vill, och vad som ska till för att jag ska klara det..

Men nej.. Det funkar inte.. Jag har hållit på i över ett ÅR nu! ... Och även under någon period när jag bodde i H*vetets stad... Men inte har jag tagit mig många steg... Visst. En egen lägenhet.. Jag blev HIMLA glad när jag fick den! Efter ett och ett halv ÅR hemma med föräldrarna(efter att ha bott med Xsambon)!

... Men med mig själv.. Mina mål mot framtiden. Praktik. Sociala färdigheter.. Ja, kärlek.. Familj... Ja, men det vuxna livet.. Jag har inte ens börjat med dessa HUSHÅLLSSYSSLOR som jag såg så fram emot att börja göra själv! ... Inrett LÄGENHETEN som jag har drömt om så länge(innan jag flyttade) ... Bakat, lagat mat... Sytt..

... En egen lägenhet... Ja, det är ETT steg.. Men jag är inte nöjd.. Jag trivs inte... Med livet... Med mig själv... Och det största steget som stör mig just nu, är praktik.. Denna praktik som jag kämpade för genom kommunen till en början.. Men tappade både tålamod och förtroende för min dåvarande jobbcoach... Vidare till arbetsförmedlingen. Kämpa där... Men fick byta och byta och byta handläggare innan jag ens hann träffa dem! ... Och så när jag väl hade ett möte... Ja, då dök hon inte upp!

... Och så vänder jag mig till kommunen igen... Får en Jobbcoach som jag trivs med... Får en praktik på ett HUNDDAGIS(vad jag alltid har velat) väldigt snabbt... Och så VÅGAR jag inte stanna där, vid första DAGEN!

... Ja, ni kanske förstår.. Frustration på detta.. Ingen sådan där levande, bubblande frustration som man går runt och KÄNNER hela tiden.. Men ändå... irriterande.

... Hoppet tynar... Och jag stampar och låter allt vara som det är... Accepterar? ...

Men. Dagen idag.

Korsord igår natt, om jag inte minns fel... Hmm.. Inget minne förresten. Så jag låter det vara osagt... Kan ha suttit här vid datorn och joxat med något också... Ja, det känns som om minnet bara blir sämre och sämre... Brist på vitaminer, på grund av dålig kost? ...

...Men jag vaknade iallafall imorse. Rätt så sent.. Håller sakta men säkert, på att vända på dygnet.. Lägger mig inte förräns efter två på natten, och vaknar efter... Nej, iochförsig innan elva än sålänge..

Men ändå..

Klev iallafall upp och åt frukost.. Funderade på att åka in till stan med den enda bra bussen som gick under dagen.. Då jag kände att jag ville passa på.. Orkade inte sitta hemma.. Vädret var fint... Och mitt busskort skulle gå ut imorgon.. Ja, sista dagen är nog då... Vet dock inte om jag orkar åka då.. Med tanke på att jag bara MÅSTE diska och DUSCHA imorgon! JÄTTESKITIG i håret.. Känner mig ÄCKLIG i kläderna och är ALLMÄNT OBEKVÄM i mig själv! Diskbänken är full med disk... Och skräp... Och jag känner att jag HELT har tappat greppet om det mesta! Inte tvättat kläder sedan... Ja, på över en MÅNAD! HAR typ inga rena, tror jag!

Så. Imorgon är prio ett duschningen och diskningen... Så därför blir det med största sannorlikhet ingen stan då..

... Men iallafall..

Åt frukost... Och sedan var det nog dags att gå, tror jag... Jag klev nämligen upp rätt så sent. Och bussen skulle gå halv ett.. På med ytterkläderna och traska iväg..

... Satt och väntade en stund i båset.. Och så kom bussen och färden mot stan, började..

När jag kom till stan idag, visste jag inte direkt vart jag skulle gå.. Då jag egentligen inte hade LUST med att se alla dessa gator. Hamnen. Gågatan.. Allt folk... Eller egentligen NÅGONTING i detta samhälle!

... Nej, jag var inte på dåligt humör.. Inte vad jag MINNS iallafall.. Vet inte heller ifall jag kände mig särskilt TYNGD av någonting just då... Som sagt... SUPERDÅLIGT minne just nu!

.. Men jag gick iallafall mot tågstationen denna gången.. Nytt och bra.. För att där BRUKAR jag inte gå..

Gick upp för en hög trappa med en bro över till andra sidan rälset...  Jag kände mig väldigt trygg i vart jag gick, även om jag inte hade gått dit förut.. Då jag börjar känna mig väl lokaliserad(om det nu är vad man säger) i denna staden nu.. Vet vart jag har vad, även om jag går någonstans där jag inte har gått förut. Vet vad jag har runt omkring mig...

Men dock, ju längre jag gick på okända vägar, desto mindre säker på vart jag var, blev jag.. Men jag hade relativ koll.

... Hamnade till slut tillbaka vid bron över tågrälset... EFTER att ha gått genom en SUPERLÄSKIG tunnel! Japp, det var inte dessa stora, relativt höga och fyrkantiga tunnlarna.. Nej, denna var lång, liten, låg i tak... Och RUND! Kände mig som en ihopklämd kloakråtta!

.. Superläskig att gå igenom.. Men med tanke på cykel-och fotspåren i snön, förmodade jag att denna var för människor och inte för... Ja, vad nu dessa ÄNNU mindre tunnlar som brukar finnas i diken, är till för :P

Satte mig ute i solen i ett bussbås och väntade på bussen...

... Då kom det en äldre kvinna, yngre tant, fram till mig och frågade om jag "hade något till henne"... Jag tänkte liksom "vad skulle JAG ha till dig?" ... Men sa bara "nej" ... "Du har inget?" frågar hon igen... "Nej jag har inget" ... "Ingenting?" ... "Nej" ... "Du har inga tunna vantar som jag kan få?" ... Och så när jag sa att jag inte hade några, så frågade hon om hon kunde få se hur de vantar som jag hade till mig SJÄLV såg ut! ... Sa att jag inte hade dem med mig.. Jag ville ju inte ge bort DEM!

... Åkte hem..

Och när jag kom hem, satte jag mig nog vid datorn... Kollade bloggar.. Såg på några avsnitt av Tvillingpodden... Och kollade blocket husdjur...

Jag har ätit.. Lyckats lösa ett korsord som jag hade påbörjat med men gett upp med på grund av att jag kört fast...

Och så har jag grubblat. Grubblat och grubblat. Det faktum att mitt liv kräver MER än såhär! ... Men jag har känt mig väldigt hjälplös och uppgiven, gällande att TA mig dit!

... Klockan fem, var jag trött. Bäddade ner mig under täcket och två filtar, med kläderna på, i sängen... Blundade i några minuter, och bara slappnade av...

När jag för en stund sedan, börjat vrida och vända mig, och bara nervöst/oroligt pillade och rev mig överallt, klev jag istället upp igen... Och det var nog DÅ som jag löste korsordet!

... Drack en kopp te... Och åt, bara för lustens skull..

Men har gått upp till 52kilo nu allafall. Det var åtminstone vad vågen visade imorse. Inte så konstigt kanske. Då äter, är nästan det enda jag GÖR nuförtiden! Förutom mina små promenader i stan, och korsordslösandet det vill säga.

God natt med er <3

... Om jag ska sammanfatta dagen i bara några få ord, så har den till mestadel bestått av att jag har berättat historia efter historia för mig själv. Saker som tidigare hänt. Erfarenheter och minnen. Vem jag är. Berättelser om min person. Mina känslor.. Likt som hur allt har förändrats..

... Ja, fast i mitt huvud, har jag ju inte berättat det för mig själv.. Nej, jag är en bloggerska ut i fingerspetsarna.. Jag berättar det för någon annan... Men det är bara jag som kan höra det.. Såklart :P Eftersom att jag egentligen bara sitter och funderar..

Men nog om det.. Kan vara rätt så roande att leva sitt liv innanför pannbenet ibland :)

... Men. Jag tar dagen ifrån början.

Mer korsord igår innan jag gick och la mig... Men eftersom att jag gör nästan SAMMA sak varje dag, så minns jag inte gårnatten så klart som jag önskar..

Klev väl i säng till slut... Och somnade säkert. Jo, självfallet. Eftersom att jag vaknade imorse...

Vilket jag inte HELLER minns så mycket om!

... Jag minns dock att jag klev upp "någon gång" för att sätta mobilen på laddning. Jag åt lite frukost. Och drack äckligt te.. Ja, de där teerna med smaker av kakor och shit... De var inte riktigt min grej..

Efter det, klädde jag nog på mig kläderna, och drog upp rullgardinen i sovrummet... Vilket är LIKA jobbigt VARENDA gång.. Då jag inte vill NUDDA vid gardinlängderna på sidan om... Men samtidigt får väldigt svårt att komma åt rullgardinsnöret annars... Och att sedan "veva" upp gardinen.. Då den tenderar att trassla in sig i sitt eget snöre, om jag inte har min arm PRECIS trasslandes med en av gardinlängderna!

... De gardinlängder som jag är RÄDD för att röra vid. Snudda.. Råka "piska till"... Då jag inte har fotografiskt minne... Och samtidigt vill att dessa ska ligga EXAKT som de gjorde innan! ... Annars blir jag orolig, nervös... oh får ångest(fråga mig inte varför)...

Men iallafall. Har ju tjatat om det så mycket tidigare.. Så nu lämnar jag det. Går vidare.

... Efter det...

Ja, jag minns inte riktigt vad jag kände... Jag är så seg i skallen nu... Så har svårt att minnas någonting alls. Vilken dag jag har känt vad... Har nog varit för mycket tankar och känslor på sistone, helt enkelt.

... Men jag minns jag satte mig på golvet i hallen. Var nog lite deppig och uppgiven.. Ville framåt. Ta mig NÅGONSTNS i livet. Uppleva. Uppnå... Ville ha kärlek.. Kände BEHOV av kärlek... Och trivdes inte ALLS med det faktum att "det här är mitt liv" ... Och sedan det att min personlighet går emot vad jag egentligen behöver. Vad gäller social kontakt.. Mina dubbla viljor stoppar upp mig och gör hoppet.. Tron, rätt så liten, på att NÅGONSIN uppnå något mer än just "det här"...

Men jag satte mig iallafall på golvet i hallen. Med ryggen mot väggen... Visste inte riktigt vad jag skulle GÖRA medans jag väntade på att få gå till bussen.. Visste inte heller ifall jag skulle åka idag eller imorgon..

Men orkade inte vara hemma en hel dag till.. Och inte heller skulle det finnas någonting att göra i stan IMORGON, om jag hade fått "akut lust" till DET...

... Började iallafall lyssna på en pod(vad det nu är för något) som två bloggerskor vars bloggar jag läser, gör.. Heter tvillingpodden(.se) ... Jag tycker att de är underhållande. Roliga.. Och ja... Jag har nog fastnat..

Men när det var en timme kvar tills bussen skulle gå, och min mobil inte ville spela upp nästa avsnitt av podden, utan bara tuggade... Och tuggade.. Och tuggade...

... Ja, då bestämde jag mig för att gå till bussen ändå.. Det var fint väder. Solsken och en plusgrad.. Så. På med ytterkläderna. Mössa, halsduk, vantar... OCH tjockjacka! ... Och så var det att BORSTA TÄNDERNA också... *Suck* ... Skulle jag ju ha gjort INNAN jag klädde på mig allt.. Orkade inte klä av mig igen.. Så tog tandborsten, och om än lite klumpigare än vanligt, borstade mina tänder med ALLA kläder på..

Sedan bar det av.. Gick en liten omväg till busshållplatsen.. Och satt sedan i ca... Ja, lite drygt... Kanske 45 minuter, och degade i solen i bussbåset... Funderade på allt och ingenting. Berättade mina historier för mig själv. Saker som hänt, denna gången..

Ibland är det rena fantasier som rabblas och diskuteras i mitt huvud... Men idag bearbetade jag sjukhustiden... Att berätta det för andra, även om det bara är "jag själv" som hör... Ja, det känns faktiskt givande på något sätt.. För att detta är någonting som alltid kommer att hänga med mig i mitt bagage, och jag känner att jag nu det senaste, har börjat acceptera det faktum att det faktiskt har hänt.. Hur jag mådde.. Och vad folk gjorde FÖR mig, MOT mig.

... Men jag mår inte DÅLIGT(oftast inte) när jag berättar dessa historier. Varken när jag gör det i mitt eget huvud.. Eller ut på "papper" som andra kan läsa... Utan det är bara en del av mig, av mitt liv... av min historia... Och ingenting som jag, mig vetligt, lever med och lider av idag..

Klev på bussen när DEN kom. Var dock en kvart försenad... Och tog sedan direkt en promenad ner till hamnen. Funderade på att handla något litet.. Det är ju lördag. Funderade på att ta ut pengar.. Men "varför då?" ... Och rent praktiskt/fysiskt blev jag sittandes på en parkbänk. Med mina ögon strikt fästa på denna jättelika, urvackra grand danoisen som lekte med denna i jämförelse, pyttelilla golden retrievern.. Såg så roligt ut.. Man fick härliga känslor.. Saknade ÅTERIGEN att ha hund. Och man blev bara GLAD innombords!

... Men när vovvarna lämnade hagen, satt jag bara kvar en stund till.. Hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills bussen tillbaka hem, skulle gå...

.. Men det blev kallt, och jag KUNDE bara inte bestämma mig för ifall jag skulle ta ut pengar, ifall jag skulle handla något... Eller ifall jag bara skulle vänta in bussen och åka hem...

... Jag började med att gå tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntrumnmet.. Ville som alltid när det är kallt, ha en kopp varmt kaffe och en bulle eller något... Men kände som VANLIGT ingen lust till att varken öppna min mun eller på annat sätt socialisera(vilket krävs om man ska köpa kaffe).. Idag har jag känt lite ytterligare sociala besvär. Att inte vilja titta upp från marken. Möta någons blickar... Inte vilja säga hej... Eller egentligen göra något ljud ALLS ifrån mig...

Men till slut, gick jag iallafall in på pressbyrån och köpte mig några chokladbitar.. Alltså kexchoklad, Snickers och Mars, tror jag att det blev.. Åt kexchokladen så fort som jag fick en stund ensam i väntsalen.. Och de andra, förutom en, har gått åt efterhand..

Efter JÄTTELÅNG tid(jättelång) hade jag iallafall lyckas slå ihjäl dessa timmar.. Väntsalen stängde. Låste. Och jag spenderade min sista kvart, i ett bussbås.. Inte mig emot. Det var skönt ute. Och mörkret var harmoniskt.. Då det var knappa folk ute..

Hem. In. Och så blev det dator, tror jag..

Jag läste igenom bloggarna. Kollade blocket husdjur... Och lyssnade sedan på några avsnitt av tvillingpodden..

Sedan blev det en paus för korsord i köket... Vilket var trögt och gick inte alls bra.. Jag bara skriver något ord här och var, från korsord till korsord...

Och nu vet jag inte varför... Men jag har en jobbig känsla i huvudet...

... Jag ska iallafall försöka komma fram till(och sedan göra upp en plan) vad jag behöver för att få ett liv som jag känner är värt något. Som jag klarar av och vill ha.. Sedan ska jag försöka göra vad jag kan för att TA mig dit! ... För att vad gör jag här? ... Kanske lever jag... Men jag KÄNNER det inte..

God natt med er <3

... Jag tänker bara rabbla dagen som varit... För att jag sitter här. Kommer på öppningsmening efter öppningsmening till det här inlägget.. Men inget känns rätt... Jag har helt enkelt ingen LUST att berätta någonting idag..

Och med det, kommer jag även att tänka på hur LITE jag skriver nuför tiden.. Nej, alltså inte korta inlägg. För att dessa blir alltid långa.. Men förr skrev jag typ minst tre A4 om dagen.. FÖRUTOM kvällsinläggen på denna bloggen! ... Men grejen är väl att jag inte känner samma behov av det just nu.. Har ingenting att vara frustrerad på för tillfället.. Konstigt nog..

Men. Dagen idag.

... Igår innan jag la mig, löste jag mer korsord... Minns inte hur jag mådde eller NÄR jag sedan gick och la mig...

Men sprang upp ett par gånger under natten/morgonen, för att gå på toaletten.. Ja. Jag läcker ju som självaste f*n.. Eller gjorde. Har nog lugnat ner sig lite nu..

Klev upp för att äta frukost... Ja, jag minns inte vad klockan var.. Men den var nog ganska mycket.. Då jag helst inte klev upp ALLS idag..

... Åt mig rätt så övermätt, och klev sedan i säng igen.. Av med morgonrocken och på med täcket..

Låg kvar. Vaken. Men ändå trött och sliten.. Kände mig deppig och "jag har inget liv. Orkar inte" ... Läckaget störde mig... och jag hade varken lust att kliva upp, synas eller göra NÅGONTING annat! Samtidigt som jag önskade mig ut.. Bara NÅGONSTANS. På praktik... Aktivitet. Sällskap... Ja, jag ville ha ett liv.. Vad som helst! Och jag VISSTE att det bara var JAG som kunde fixa det!

Men samtidigt som jag visste. Samtidigt som jag ville... Så kände jag mig inte redo för NÅGOT av det! Vilket gjorde mig ÄNNU mer deppig! ... Och lite smått uppgiven...

Skulle jag NÅGONSIN orka? NÅGONSIN vara redo? Våga? ... Eller skulle det HÄR vara mitt liv förevigt? ... För att DETTA är inget liv!

... Nej, jag kom på det, nu till kvällen.. Det enda som kan hjälpa mig framåt.. Få mig att vilja tillräckligt mycket för att ta mig framåt. Ut... Ja, det är kärlek. Jag funderade hundar.. Orkar jag? ...

Jag ville... Men var HELT klart inte redo! Ville inte riskera att återupprepa en traumatisk historia.. Och ville inte heller utsätta mig själv för någonting som jag med största sannolikhet kommer att ångra.. Då jag inte ÄR särskilt stark just nu..

DET i kombination med att jag kommer att bli väldigt låst. Mamma och pappa tar inte in djur. Så att hälsa på dem utan hunden, skulle innebära att jag BOKSTAVLIGT talat inte kommer dit, förrän jag måste HEM igen! Till vovven..

Så. Ingen hund.

Katter har jag inget intresse för. De flesta jag har träffat är jobbiga(enligt mig).. Och så är jag rädd för att lyfta dem...

Kaniner har jag aldrig vågat lyfta. Då jag tycker att det är obehagligt när(om) de sprattlar...

... Nej, jag behöver mänsklig kärlek. Ett förhållande HELT olikt det jag hade med Xsambon! Visst. Vi hade UNDERBARA stunder! Och ibland kände jag mig verkligen som den lyckligaste på jorden(tills vi flyttade ihop)... Men oftast inte..(och ändå bodde jag med honom i fyra år! - närmare ett på sjukhus.. Så drygt tre)..

Nej, jag behöver någon som BRYR sig.. Men som ger kärlek på MINA villkor. Då det inte funkar när jag känner påtvingad kontakt...

Och att BO tillsammans skulle nog inte HELLER funka! ... Om jag känner mig själv rätt...

Men jag vet inte...

Kärlek är svårt...

Så. Mitt alternativ just NU, är väl att försöka finna styrkan inom mig. Bestämma mig... Och sedan bara RYKA FRAMÅT! ... Men lågan är svår att hålla vid brand.. Slocknar hela tiden... Och mitt i all... Ja, vad det nu är jag upplever... Glömmer jag att tända den igen..

Men iallafall.. Klev till slut upp igen.. Klockan var strax efter fyra.. Eller närmare fem..

Jag hade blivit seg i huvudet. Tung och dov.. Sådär som man BLIR av att ligga instängd i mörkret. Nerbäddad. Med endast sina egna tankar som sällskap.. Varken synintryck.. Eller någon som HELST social kontakt! ... Jag mådde INTE bra, rent psykiskt!

Klev upp. Gjorde mig en kopp te. Och drack lite smoothie. Till mina vitaminer.. Som by the way, börjar ta slut.. Får se om jag fixar nya..

Tet(vet inte hur man skriver det rätt) avnjöt jag sedan, nerbäddad i sängen. Halvsittandet. Gick direkt ut med koppen i köket, så att inte tet skulle torka fast... Och bäddade sedan ner mig igen..

Bloggade lite snabbt på denna bloggen... Och läste säkert lite bloggar och sådär. Kollade blocket husdjur, som jag gör VARJE dag.. Och så satte jag mig i köket och löste korsord. Åt lite grann.. Och testade slänga ihop en kaka av vad jag hade hemma, utan recept.. Vilken sedan slutade i soptunnan.. Japp, den blev INTE god!

... Ja-a.. Nu tog det stopp.. Undrar om det var allt? ...

Vilket som, så tror jag att nog praktik måste bli mitt första steg nu. Så att jag kommer ut och träffar lite folk, om inte annat ... Kanske kan man få ner det till så lite krav som möjligt? Kanske bara att vara DÄR, som steg nummer ett?

... Ja, iallafall så behöver jag bara ta mig över DEN tröskeln, för att kanske bryta ett visst mönster som jag har trampat ner mig i.. Så kanske jag flyter lite lättare sedan..

Lägenheten får fyllas på allteftersom. Och gör det, det inte, så får jag väl klara mig.. För att ett liv som detta... Ja, jag kunde lika gärna ha varit växten i hörnet av rummet!

God natt med er <3

.. Ett kort inlägg och sedan sängen..

Jag är seg, deppig, och allmänt tung... Jo.. Fick mensen igår. Och ibland reagerar kroppen med smärta.. Och ibland tar sinnet över istället... Ingen smärta denna gången.. Vilket är skönt.. Och än sålänge inga större besvär alls... Förutom just trötthet, seg i huvudet... Tung och deppig...

... Men det KAN ju också ha att göra med(delvis) det faktum att dagen idag, har i princip HELT bestått av att sitta vid datorn och gå igenom lampa efter lampa.. Efter lampa. På google bilder.. Jag har rullat lampor. Sökt. Funderat.. Och matchat det mot vad som ska bli resten av min inredning... Och så vet man inte när man ska lägga av, förrän man är klar, och DÅ märker hur UTMATTAD och SEG man blivit!

Men ja.. Dagen ifrån början.

Jag klev upp rätt så tidigt. Tror den var nio. Åt frukost.. Och började sedan direkt... Ja, jag läste bloggar först. Och gick igenom det gamla vanliga på datorn.. Och sedan började jag direkt kolla igenom en massa lampor.. Ja, jag ser bara så FRAM emot att få lampor och gardiner i ALLA fönster! Tv, soffa... och allt ANNAT jag behöver, kan liksom vänta! ...

Kollade.. En efter en... Efter en.. Längtade hela tiden efter att sidan skulle ta slut... Men det gjorde den aldrig.. Detta var en evighetssida... Och den blev bara segare och segare att skrolla istället... Och samma lampa dök upp flera gånger. Gång på gång...

.. Så trots att de kom lite då och då, nya intressanta lampor, gav jag till slut upp, och började ta skärmdumpar av alla som jag hade sparat. Så att jag sedan i lugn och ro, kunde titta och välja ut, i "mina bilder" på datorn..

När jag var klar med det, var klockan redan fem.. Närmare iallafall.. Och jag kände mig väldigt PSYKISKT påverkad av mensen... Eller det var iallafall vad jag skyllde på... Och jag tror nog att DET idag är den största anledningen.. Även om inte DESSA känslor är någonting IFRÅN hur min vardag BRUKAR se ut! ...

Men.. Ja, jag var seg... Nu, efter en halv dags "arbete", ville jag dricka en kopp te, och lösa ett korsord... Jag skulle nu smaka ett av de nya teérna som jag köpte igår.. Det fick bli örtte med mynta(eller vad det nu stod).. God doft... Och lika god att dricka. Lite speciellt kan jag säga.. Då jag bara har druckit fruktte förut.. Förutom kanelte..

Korsord... Trögt.. Svårt... Ja, det tog LÅNG tid tills jag löste det! .. Men d... Ja, det gick..

... Jag gick tillbaka till datorn en stund. Kollade igenom lamporna i "mina bilder" en gång till... Och bestämde mig sedan för att gå och lägga mig på sängen en stund.. Bara ligga där, med huvudet på fotändan... Och stirra på de mörkblå-gråa molnen som for hastigt förbi och sedan bakom huset mittemot.. Det hus som jag bara kunde se taket av...

Och när jag låg där och stirrade... Så kände jag mig bara så ENSAM. Ja. Jag var ensam.. Jag tror att husets tak.. Det gula huset, med det rödbrunorangea tegeltaket, mot den mörka dystert gråblå himmelen med molnen på... Stillsamt och deprimerande... Men samtidigt så lugnt och harmoniskt...

... Ja. Det jag vill säga, är att det scenariot påminde mig väldigt mycket om när jag var inlagd.. Jag låg ofta, på samma sätt, där i sjukhussängen... Och stirrade ut genom fönstret. Timme efter timme.. Bara LÅG där.. Och kollade på himmelen. På fåglarna som flög och gled i skyn... Samma färg på himmelen.. Samma dystra lugn... Samma tomma känsla inombords... Bara det att NU... Ja, nu var jag fri att gå vart jag ville... Inte då..

Efter att ha legat där på sängen en stund.. Grävt ner mig i mig själv.. Och lyssnat på musik... Ja, då gick jag ÅTER in i köket... Jag proppade i mig lite smörgåsar för... Ja, ingen annan anledning än att jag hade lust... Eller kände att jag behövde det... Känslan inombords..

Ja-a...

Löste lite mer korsord.. Eller försökte iallafall! .. I brist på annat.. Men nu var hjärnan trögare än trögast.. Jag, segare än segast... Och korsorden, svårare än svårast.. Ja, det är ju dessa kvar nu... De jag hela tiden hoppat över..

... Har lust att proppa.. Äta hur mycket som helst.. Men samtidigt som jag vill, säger kroppen ifrån... Vid röda veckan går min matlust ner... Samtidigt som jag i mig själv just nu, gärna äter när jag mår dåligt...

Det jag skulle behöva just NU, är en paus.. Jag skulle behöva IFRÅN min lägenhet i några dagar. Ifrån all inredning, och alla inre krav... Jag skulle behöva göra någonting ANNAT för en stund! ...

... En resa till H*vetets stad... igen? .. Bo hos Brorsan i några dagar.. Men samtidigt.. Vad ska jag göra där? ... Han sitter ju vid datorn. Syrran har flyttat hem till sin lägenhet... Och Xsambon bor hos sin syster..

... Jag kan ju ta ut den hund som aldrig aktiveras(träffa A-K?)... Men det mår jag nog inte särskilt bra av...

.. Nej.. Jag kanske helt enkelt får höra av mig till Jobbcoachen.. Men vill ju gärna bli klar med lägenheten, nu när jag ändå är igång..

*Suck* ...

Japp, det är en SÅDAN dag idag...

... God natt med er <3

.. Oj. SOM jag har ÄTIT idag!

... Men jag ska blogga lite snabbt och halvdant nudå.. Då jag verkligen tycker att det EKAR när jag "slår" på tangenterna! Obehagligt. Då jag är rädd att störa grannarna.. Men borde de höra DET?

... Jag börjar från igår.. Efter att ha bloggat, tror jag mig minnas att jag satte mig vid köksbordet och löste lite korsord... Kanske med en kopp te(?)..

... Minns inte så mycket AV det... Jo, just det ja. Jag försökte mig på ett NYTT sorts korsord. Kom på hur jag skulle tänka för att lösa ett av de korsord  som jag alltid hoppat över i boken jag har...

... Och efter sådär... Ja, minst en timme, så var jag klar! ... Jag löste hela! ... Vet man bara hur man ska tänka, så går det ;)

... Klev sedan i säng... Men efter mycket snurr, stirr och vridande... Klev jag istället upp igen. Och satte mig på golvet i hallen, där min mobil lades på laddning... och började söka lite bloggar. Letade upp en bloggerska som jag brukar följa... och FÖRSÖKER följa! Men som hela tiden har en tendens att flytta på sig... Och jag lyckades hänga med ganska länge... men så tappade jag henne för några månader sedan... Och lyckades nu ÄNTLIGEN finna henne igen!

Klockan var väl runt två... Och jag gick och la mig igen... Låg vaken en stund.. Och somnade sedan..

... Vaknade runt tio. Strax därinnan. Och klev upp rätt så direkt. Åt frukost... Och drog sedan upp rullgardinen i sovrummet. Vilket väckte nervositeten och oron inom mig. Då jag var tvungen att RÖRA en av mina gardinlängder för att komma åt snöret till rullgardinen(!) ... Och det gjorde att gardinlängden RÖRDE på sig... Och jag var tvungen att piffa lite grann. Och kolla så att det fortfarande såg okej ut.

... Larvigt. Japp. Men egentligen ÄR jag inte såå pedant. Det handlade mer om(denna gången) att jag ville att den skulle ligga PRECIS som den gjorde INNAN jag var tvungen att ta i den! Vet inte riktigt varför.. Kanske för att jag är orolig att den låg bättre då än nu(?) ...

... Men det blev inte så jobbigt. Inte denna gången... Bara känslan av att inte vilja röra gardinen igen... Måste fixa så att snöret hänger mer åtkomligt.. För att det där kommer jag INTE att orka med VARJE morgon!

... Gick och åt frukost.. Och började sedan mitt "arbete" med gardinstängerna. Nu skulle jag först och främst sätta ihop dessa så att det blev FEM stycken av dem! Och så att alla fick varsina lagom långa "pinnar/rör", för att bli så långa som respektive fönster kräver...

... Att ÖPPNA dessa små "plastfickor" ... Eller rättare sagt "plastskinn" som dessa låg i... Ja, DET var en konst i sig! Än mer än att sedan pussla ihop alla i rätt längd, och sedan, med tejp, täta inuti rören, så att de satt ihop ordentligt utan att åka isär eller ändra längd! .. För att jag skulle ha drivit mig själv till vansinne varje gång som jag skulle byta gardiner, om stängerna försökte åka isär hela tiden!

... Hoppas det blev bra nu...

... När det var femton minuter kvar tills bussen skulle gå. Och solen sken så härligt utanför mitt fönster. Snön glittrade och det såg sådär harmoniskt härligt ut...

Ja, jag bestämde mig för att sådär förvånande inpulsivt, dra på mig ytterkläderna och ta en LUGN promenad till bussen..

Ja, för en gångs skull, tänkte jag inte stressa.. Nej, faktum var att jag inte tänkte BRY mig om ifall jag missade bussen. Jag behövde inte till stan. Kunde ta en promenad annars :)

... Så. Jag gick långsamt. I lagom takt.. Och kom till bussen, tio minuter innan den skulle gå..

Satte mig på bänken och väntade...

Och in till stan, bar det av!

... När jag gick där längs gågatan och min enda plan för dagen, var att promenera i solen och titta på hundar... Så funderade jag i förbifarten, på om jag kanske skulle ta en runda in på ClasOlssons... Då jag hade lust med det.. Att titta om DE hade några gardiner eller liknande.. Man vet ju aldrig..

... Men nej. Det tänkte jag INTE göra! Idag skulle min hjärna få ta en paus från ALLT vad inredning och beslut innebar! ... Idag skulle det bli avkoppling och njutning till fullo ;)

.. Dock rullade ju fortfarande HJÄRNA själv, gardiner och fönsterlampor och så vidare, idag... Men inte alls på stressnivå... Och det mesta som fyllde min hjärna under promenadens gång, var hund.. Ja, jag föreställde mig att jag var ute med en hund... Och även om jag fick KÄMPA lite grann för att SE denna hunden vid min sida, den här gången, så kändes det nästan som på den gamla goda tiden, när visionerna var starkt tydliga..

Dock lite tråkigt att fantisera om någonting som med största sannorlikhet aldrig kommer att inträffa... Är nog TILLOCHMED större chans att jag uppnår att bli MAMMA, än att bli hundägare igen! ...

... Efter ungefär en timmes promenad på delvis nya vägar, i den härligt våriga solen, började jag känna mig trött... Än så länge, mest fysiskt... Trodde att jag hade promenerat i MINST en och en halv timme! Och blev förvånad när klockan visade EN timme(sedan jag klev av bussen)! ... Min tanke blev.. "Man är inte den man en gång var" ... Och jag menade på... Att jag promenerade med LÄTTO, två och en halv till tre timmars promenad, utan trötthet, för något år sedan! ...

... Efter en och en halv timme i stan, i ständig men ändock lätt rörelse, började även PSYKET säga ifrån.. Jag hade skoskav och var tött.. Och hela jag längtade till att få lägga mig hemma på sängen, med en kopp varmt kaffe och en munk i min hand...

Ja, jag var FÄRDIG med stan. Klar med promenerandet... Och TRÖTT på att fantisera hundar! ...

Jag satte mig en stund på bänken i hamnen. Solen speglade sig så fint i vattnet, och isen som låg platt på delar av sjön... Ja, det var vackert vintrigt. Med en toutch att vår =)

... Satte mig. Tog kort med mobilkameran... Och gick sedan vidare..

Funderade till och från, på ifall jag skulle gå in och handla något litet att äta, innan jag åkte hem... Beslutsångest. Stressat funderande... Och så gick jag in. Handlade en del.. Med en del tvivel bland hyllorna. In i korgen, för att sedan hamna på hyllorna igen... Hjärnan seg som gummi, där för ett tag...

Och så kom jag ut och hade trots allt fått med mig en del..

När jag kom till busstationen, hade precis min buss gått... Och nästa ville jag INTE ta. Då den skulle kräva ett byte, fem minuters bussresa från mitt hem! ...

.. Så jag bestämde mig istället för att vänta på nästa, som skulle gå om en timme..

Satt utomhus. Då jag hade köpt glass för en gång skull. Köper aldrig det. Då jag egentligen inte ser njutningen eller tjusningen med det.. Tycker nog helt enkelt inte om det.. Går an.. Men ingen mening att köpa.. Helt enkelt.

Men idag ville jag passa på att smaka Ben&Jerrys.. Då jag aldrig har smakat dessa... "Var de så speciella?" ...

Så. Jag satte mig i ett bussbås.. Och åt lite russin med överdrag av mörk choklad, som jag OCKSÅ köpte..

Och så väntade jag. Väntade... Och väntade..

Mörkret hade börjat lägga sig. Händerna börjat bli kalla.. Ja, det hade säkert blivit åtminstone nollgradigt... Och jag var nu MER än redo att åka hem... För länge sedan!

... När det var fem minuter kvar till bussen skulle gå, sökte jag mig till rätt busshållsplats och väntade vidare...

... Bussen var sen... Inte mycket... Men något gjorde ändå att, när bussen kom, knöt sig någontig i skallen...

Jag tar SAMMA bussar VARJE gång jag åkte ifrån stan! SAMMA bussnummer... Och SAMMA "bussnamn" .. Men ÄNDÅ, när bussen kommer, så blir min tanke att "Nej, det där är fel. Det kommer nog en EFTER denna.." ... Men numret var rätt... och utan att jag mindes det efter alla dessa gånger, var även namnet det rätta!

... Och bussen åker iväg... Kvar står JAG, och inser att jag precis låtit den buss som jag väntat på i en TIMME, resa hem UTAN mig! ...

Japp. Gråtfärdig. Förstörd. Uppgiven.. Och beredd att börja GÅ mot hemmet, för att vänta på en busshållsplats längre bort, går jag istället in i väntsalen och STRUNTAR i ifall glassen smälter! ... Visste inte vad annars jag skulle göra... Jag var trött. Sliten.. Jag frös... Och jag hade LÄNGE velat HEM! ... Jag är INTE van att vara såhär länge i stan! ... Och har inget intresse av det HELLER!

... Satt jag DÄR... Åt godis som jag egentligen inte ville ha.. Inte var sugen å... Bara för att jag hade ÄNNU en timme att slå ihjäl! ...

... Och så gick timmen... Och jag går ut för att vänta de sista fem minuterarna på bussen... Men som TUR är, reagerar hjärnan i TID den här gången! ... För att det var nära att jag missade den här bussen OCKSÅ! Och då vet jag inte VAD jag hade gjort! ...

För att nämligen reagerade jag först inte på att det var det numret jag skulle med... Och min första tanke blev... "Min hjärna tog nog inte bara en paus från inredningen idag... Den tog nog en paus från allt annat OCKSÅ!" ..

Kom hem till slut iallafall. Håvade i mig halvsmält glass... Glass som jag egentligen inte orkade äta... Men som jag inte heller kunde frysa in.. Då den inte hade blivit god som "återfryst" ...

Och sedan drog jag på mig morgonrocken över kläderna, och satte mig vid datorn. Började läsa ikapp lite hos den här bloggerskan som jag återfann igår natt... Och sedan tog jag mig lite smoothie och resten av russinen... Fastän jag var MER än mätt... Och ÄN mindre sugen! ... Men... Ja. Jag gjorde det ändå..

... Och nu ANTAR jag väl att det ska bli sängen.. Imorgon blir det INGEN stan, även om solen skiner lockande härligt! ... Ska köpa hem mig en plaststol(eller annan vattentålig) stol till balkongen.. Men mycket jag ska köpa just nu.. Först gardiner, fönsterlampor, vardagsrumslampa, soffa, soffbord, tv-bänk och tv.. Sedan får vi se vad från listan som jag köper härnäst!

God natt med er <3

...

Vet inte hur jag ska börja, och detta känns som ÄNNU ett av mina segare, mer tröga i starten inlägg...

Men därför så gör jag det enkelt för mig och börjar från gårnatten.. Jobbar mig uppåt.. Framåt...

Igår kväll, efter att ha skrivit kvällsinlägget, skulle jag ju ha gått och satt mig och druckit te i köket... Och det gjorde jag också. Men typ en timme senare! Eller två..

För att jag fastnade vid datorn. Googlade på pyjamser(-sar?). Då det är så kallt när jag sover.. Och jag skulle behöva en, känner jag..

Men kräsen som jag är, hittade jag ingen just igår.. Men råkade ramla in på onepiece(-er)... Och kollade DET en stund.. För att sedan kolla lite bilder på gulliga bebisar. Då jag råkade se några "sådana" när jag kollade efter pyjamasar.

... Och SEDAN blev det en kopp te i köket. Senare än tänkt. Men men.

Jag satte mig en stund och löste lite fler korsord. Innan jag tog mig in till sängen istället. Dags att sova.

... Jag vaknade rätt så sent imorse. Tror den var runt tio, när jag bestämde mig för att öppna ögonen, efter en stunds halvsovande..

Klev upp någon timme, halv(?) därefefter... och gick och åt frukost... Efter att ha stirrat på gardinen i sovrummet en stund till. Funderat matchande färg på banden som jag ska ha kring längderna...

Ja, jag minns inte hur mycket jag stördes av min egen hjärnas perfektionistiska och osäkra spänst just DÅ...

Men frukost iallafall... Och sedan kan jag tänka mig att jag ältade lite mer inredning. Då DET har varit vad hela min dag gått ut på.. Antingen köket eller sovrummet... Men det KAN även ha varit vardagsrummet.. Bara att välja :P

Iväg till stan. Lite tidigare än vad jag egentligen hade behövt.. Men jag ville sluta fundera gardiner för ett tag... Och att sätta sig vid datorn, verkade i det hänseendet inte som någon vidare bra idé..

En halvtimme innan bussen gick... Men det var såå skönt! Vädret var underbart. Och jag blev MER än avslappnad! Jag NJÖT till och med! Solsken. Härlig värme på fyra plusgrader.. Och där sitter jag. På bänken vid busshållsplatsen. Ensam. Och med solen i ansiktet. Njuter..

... Ja, för en gång skull, skulle jag kunnat tänka mig att vänta på bussen nästan HUR länge som helst ;)

.. Ja, i och för sig. Mest för att jag inte hade någon större lust att gå till ÖoB för att tvingas tänka gardiner och inredning igen... Det kändes hårt..

... Att varje gång man funderar på att göra någonting nytt. Förändra någonting i hemmet.. Varje gång det kommer upp en ny idé. En ny tanke.. Eller en funderare på ifall det kanske är ändå lite BÄTTRE att göra på ett annat sätt..

.. Ja, att VARJE gång, bli stirrig. Känna hjärnan snurra upp sig i 180, utan att man egentligen förstår vad den säger.. Eller hinner tolka vad den vill.. Att känna den rulla rundor, utan att egentligen ha något rimligt svar att komma med... Medans jag själv springer omkring som en yr höna och undrar vad som är rätt och fel... Rädd för att göra någon förändring alls...

Ja, jag ville helst inte gå till ÖoB.. Jag ville helst inte inreda lägenheten något mer.. Men.. Visst. Lägenheten går att BO i som det är nu också.. Men den är knappast hemtrevlig. Och jag tampas med mina egna, ständigt skiftande visioner...

Så, samtidigt är det här något jag VERKLIGEN vill!

... Men vädret var iallafall underbart. Varmt och vårit. Första dagen på länge, som jag har kunnat njuta FULLT UT av att sitta utomhus!

... Men inte heller att sitta på bussen, var särskilt fel.. Solen i ansiktet. Lugn resa...

Ja-a.. Väl i stan, traskade jag ändock med raska steg mot ÖoB. Jag skulle allt utföra det här nu! När jag ändå var i stan.. Imorgon blir det ju en hemmadag. Lika bra att få det gjort.

... Väl där... Ja, det BLEV inte så jobbigt. Lite beslutsångest. Lite oförklarlig ångest. Som säkert inte ÄR så oförklarlig. Då jag bara var allmänt tyngd och osäker av hela grejen. Visste inte RIKTIGT vad jag skulle ha. Och när hjärnan blir osäker, stressar hela kropp och själ upp... Och man kan inte tänka desto bättre..

Men jag var snabbt ute därifrån. Några gardinstänger. Upphängningar till gardinstängerna... Och så fick jag med mig två finkuddar hem också..

Finkuddarna var det nästan ingen fråga OM. Dessa kändes rätt.. Men däremot, hur många stänger jag behövde.. Då jag har ett extra långt fönster.. Ja, det var det svåra.. Dessa är ju de svarta, runda teleskopstängerna.. Så jag skulle köpa ett visst antal, för att sedan sätta ihop till det långa när jag kom hem..

Tog iallafall några stycken och hoppades på det bästa..

Och gick sedan, med mina tjocka kassar, och stängerna i ena handen, tillbaka till busstationen..

Bussen hade precis gått. Och det var lite drygt en halvtimme kvar tills nästa skulle gå..

Väntade..

Så kommer 17åringen, hastigt gåendes mot mig. Glad.. Ja, och började prata, prata, prata.. Men det gjorde mig inte så mycket just IDAG. Lite jobbigt. Då JAG gärna står själv och funderar.. Men samtidigt kände jag mig LITE tryggare och mer avslappnad med denna oförutsedda kontakt och kommunikation DENNA gången, än vad jag oftast gör..

Visst. Väntade lite smått, halvt lysstnandes ut tiden, tills hon skulle gå på bussen. Men jag svarade så gott jag kunde när hon pratade på om sina pojkvänsproblem.

... När hon gått... Stå och fundera. Fortsätta vänta på bussen... Och sedan, när DEN väl kom, kliva på och sno två av bussens platser. En för mig själv. Och en för tjockispåsarna :P Lite obehagligt, ur hänsynsvinkeln.. Men samtidigt. Jag ville sitta just DÄR, och inte därnere "på golvet".. Där kassarna hade fått plats..

Men bussen BLEV inte så full. Så det var inga problem. Annars hade jag ju fått flytta på mig =)

... Väl hemma... Och här börjar den värsta ångesten. Jag hängde upp den andra längden i sovrummet, bredvid den första.. Ingen fara skedd. Försökte piffa till den ordentligt.. Och piffade... Och piffade.. Ställde mig i alla möjliga vinklar från gardinen sett... Och stirrade. Piffade igen... Lät hjärnan snurra likt en tornado... Och stirrade lite till. Funderade. Och drog lite till, i gardinerna...

Men samtidigt som jag gjorde allt detta, var jag nöjd. Jag tyckte att det var snyggt.. "Men VAR det det?" ... "KUNDE det bli bättre?" ... "Ligger den fel på NÅGOT sätt?" ... Ja, jag kunde ALDRIG riktigt tillåta mig själv att bli nöjd..

Och när jag väl hade GJORT det... Ja, några minuter senare, så var jag tvungen att gå in dit igen... Och kolla ÄNNU mer! Stirra... Ja, ni vet..

Sedan klippte jag sönder ett par gamla byxor ur min sypåse. Byxor som gått sönder och var näst intill fallfärdiga. Och därför skulle sys av..

Klippte en remsa, och knöt den runt den ana gardinlängden. Då den var i PRECIS rätt färg för min färgkombination i sovrummet!

... Och nu skulle det piffas och stirras... Det skulle oroas och tvivlas.. Prestationsångesten skulle säga sitt... Och allt skulle börjas om igen. Piffandet. Oron över att gardinen hänger fel. Att den måste hänga så och så... Men att jag inte RIKTIGT får till det som jag vill ha det..

... Jag var även nu, nöjd med vad jag såg... men ändå inte. Kunde inte sluta stirra från olika vinklar...

.. Men trots mitt knappa missnöje med denna lösning, bestämde jag mig för att klippa till en till rem från byxorna, till den andra längden..

.. Piff och försiktigt slit i dessa längder..

Men jag var inte HELT nöjd. Då jag var tvungen att stödja dem mot fönsterbrädan för att de inte skulle åka fram framför fönster... Där jag INTE ville ha dem! Jag vill ABSOLUT inte ha någon GLIPA mellan fönsterkarm och gardin! ...

Så nu till kvällen, när jag satt på golvet i sovrummet och blint stirrade mig stint på dessa lila gardiner med byxorna i knutarna, bestämde jag mig för att gå till affären och köpa mig lite choklad.. Jag ORKADE inte mer! Nu ville jag äta choklad för att döva den värsta ågesten och grövsta aktiviteten i hjärnan.

.. På vägen dit, kom jag även på att köpa mig häftstift.. Jag tänkte testa att häfta fast byxorna i väggen, så att gardinerna kunde hänga lite IFRÅN fönstret.. Men jag skulle inte häfta DIREKT i byxorna. Utan i ett litet resårband som jag sedan skulle KNYTA runt byxorna..

För att grejen är den, att jag vet inte hur jag ska fästa dessa i väggen, om jag sedan vill ha möjlighet att BYTA band till gardinerna... Kanske inte ALLTID vill ha dessa militärgröna(eller vad de nu är)!

... Men jag ska fråga mamma och pappa, när de kommer nästa gång. Kanske finns det något bättre sätt. Typ med plugg i väggen, och sedan en skruv genom bandet(?).. För att JAG vet inte! Jag har ingen ANING om hur sådant här fungerar! Det enda jag VET, är att jag vill ha banden fästa i väggen. Och att jag sedan, enkelt, vill kunna byta ut dessa. Om jag NÅGON gång skulle byta gardiner!

Satte in en glödlampa i hallampan. Så nu har alla rum ljus ;) Och sedan så fäste jag byxorna i väggen. Piffade gardinerna. Mer pedant och stressat än tidigare. Och med ett ÄNNU mer vaksamt öga! Stirra, stirra, stirra.. Piffa, dra och slita..

... Kunde inte slita blicken från gardinerna. Hade inte ro till att sitta vid datorn...

Släckte jag lampan, så var jag tvungen att tända den igen... För att kunna titta på gardinerna. Hur de hängde. Om dessa var ojämna... Och om jag kunde göra någonting för att förbättra det hela...

Inspekterade min lösning med byxorna... Och undrade om det fanns något bättre sätt... Men konstaterade ändå gång på gång(för att samtidigt tvivla) att det såg bra ut. Det duger. Jag är nöjd...

Men förutom det, har jag sett fram emot att skaffa fönsterlampor och växter till fönsterbrädan..

Och jag har ätit. Druckit te. Lyssnat på musik. Löst korsord. Boken är typ slut nu... Och jag har upptäckt att gardinstången trots allt var för kort för det ena fönstret. Så vi får se hur långt dessa räcker.. Kanske får köpa en extra...

God natt med er <3