Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 10 februari 2015

Ett par byxor i gardinerna

Av D - 10 februari 2015 20:25

...

 

Vet inte hur jag ska börja, och detta känns som ÄNNU ett av mina segare, mer tröga i starten inlägg...

 

Men därför så gör jag det enkelt för mig och börjar från gårnatten.. Jobbar mig uppåt.. Framåt...

 

Igår kväll, efter att ha skrivit kvällsinlägget, skulle jag ju ha gått och satt mig och druckit te i köket... Och det gjorde jag också. Men typ en timme senare! Eller två..

För att jag fastnade vid datorn. Googlade på pyjamser(-sar?). Då det är så kallt när jag sover.. Och jag skulle behöva en, känner jag..

 

Men kräsen som jag är, hittade jag ingen just igår.. Men råkade ramla in på onepiece(-er)... Och kollade DET en stund.. För att sedan kolla lite bilder på gulliga bebisar. Då jag råkade se några "sådana" när jag kollade efter pyjamasar.

 

... Och SEDAN blev det en kopp te i köket. Senare än tänkt. Men men.

Jag satte mig en stund och löste lite fler korsord. Innan jag tog mig in till sängen istället. Dags att sova.

 

... Jag vaknade rätt så sent imorse. Tror den var runt tio, när jag bestämde mig för att öppna ögonen, efter en stunds halvsovande..

 

Klev upp någon timme, halv(?) därefefter... och gick och åt frukost... Efter att ha stirrat på gardinen i sovrummet en stund till. Funderat matchande färg på banden som jag ska ha kring längderna...

Ja, jag minns inte hur mycket jag stördes av min egen hjärnas perfektionistiska och osäkra spänst just DÅ...

 

Men frukost iallafall... Och sedan kan jag tänka mig att jag ältade lite mer inredning. Då DET har varit vad hela min dag gått ut på.. Antingen köket eller sovrummet... Men det KAN även ha varit vardagsrummet.. Bara att välja :P

 

Iväg till stan. Lite tidigare än vad jag egentligen hade behövt.. Men jag ville sluta fundera gardiner för ett tag... Och att sätta sig vid datorn, verkade i det hänseendet inte som någon vidare bra idé..

En halvtimme innan bussen gick... Men det var såå skönt! Vädret var underbart. Och jag blev MER än avslappnad! Jag NJÖT till och med! Solsken. Härlig värme på fyra plusgrader.. Och där sitter jag. På bänken vid busshållsplatsen. Ensam. Och med solen i ansiktet. Njuter..

... Ja, för en gång skull, skulle jag kunnat tänka mig att vänta på bussen nästan HUR länge som helst ;)

 

.. Ja, i och för sig. Mest för att jag inte hade någon större lust att gå till ÖoB för att tvingas tänka gardiner och inredning igen... Det kändes hårt..

... Att varje gång man funderar på att göra någonting nytt. Förändra någonting i hemmet.. Varje gång det kommer upp en ny idé. En ny tanke.. Eller en funderare på ifall det kanske är ändå lite BÄTTRE att göra på ett annat sätt..

.. Ja, att VARJE gång, bli stirrig. Känna hjärnan snurra upp sig i 180, utan att man egentligen förstår vad den säger.. Eller hinner tolka vad den vill.. Att känna den rulla rundor, utan att egentligen ha något rimligt svar att komma med... Medans jag själv springer omkring som en yr höna och undrar vad som är rätt och fel... Rädd för att göra någon förändring alls...

 

Ja, jag ville helst inte gå till ÖoB.. Jag ville helst inte inreda lägenheten något mer.. Men.. Visst. Lägenheten går att BO i som det är nu också.. Men den är knappast hemtrevlig. Och jag tampas med mina egna, ständigt skiftande visioner...

Så, samtidigt är det här något jag VERKLIGEN vill!

 

... Men vädret var iallafall underbart. Varmt och vårit. Första dagen på länge, som jag har kunnat njuta FULLT UT av att sitta utomhus!

... Men inte heller att sitta på bussen, var särskilt fel.. Solen i ansiktet. Lugn resa...

 

Ja-a.. Väl i stan, traskade jag ändock med raska steg mot ÖoB. Jag skulle allt utföra det här nu! När jag ändå var i stan.. Imorgon blir det ju en hemmadag. Lika bra att få det gjort.

... Väl där... Ja, det BLEV inte så jobbigt. Lite beslutsångest. Lite oförklarlig ångest. Som säkert inte ÄR så oförklarlig. Då jag bara var allmänt tyngd och osäker av hela grejen. Visste inte RIKTIGT vad jag skulle ha. Och när hjärnan blir osäker, stressar hela kropp och själ upp... Och man kan inte tänka desto bättre..

 

Men jag var snabbt ute därifrån. Några gardinstänger. Upphängningar till gardinstängerna... Och så fick jag med mig två finkuddar hem också..

Finkuddarna var det nästan ingen fråga OM. Dessa kändes rätt.. Men däremot, hur många stänger jag behövde.. Då jag har ett extra långt fönster.. Ja, det var det svåra.. Dessa är ju de svarta, runda teleskopstängerna.. Så jag skulle köpa ett visst antal, för att sedan sätta ihop till det långa när jag kom hem..

 

Tog iallafall några stycken och hoppades på det bästa..

Och gick sedan, med mina tjocka kassar, och stängerna i ena handen, tillbaka till busstationen..

Bussen hade precis gått. Och det var lite drygt en halvtimme kvar tills nästa skulle gå..

 

Väntade..

Så kommer 17åringen, hastigt gåendes mot mig. Glad.. Ja, och började prata, prata, prata.. Men det gjorde mig inte så mycket just IDAG. Lite jobbigt. Då JAG gärna står själv och funderar.. Men samtidigt kände jag mig LITE tryggare och mer avslappnad med denna oförutsedda kontakt och kommunikation DENNA gången, än vad jag oftast gör..

Visst. Väntade lite smått, halvt lysstnandes ut tiden, tills hon skulle gå på bussen. Men jag svarade så gott jag kunde när hon pratade på om sina pojkvänsproblem.

 

... När hon gått... Stå och fundera. Fortsätta vänta på bussen... Och sedan, när DEN väl kom, kliva på och sno två av bussens platser. En för mig själv. Och en för tjockispåsarna :P Lite obehagligt, ur hänsynsvinkeln.. Men samtidigt. Jag ville sitta just DÄR, och inte därnere "på golvet".. Där kassarna hade fått plats..

 

Men bussen BLEV inte så full. Så det var inga problem. Annars hade jag ju fått flytta på mig =)

... Väl hemma... Och här börjar den värsta ångesten. Jag hängde upp den andra längden i sovrummet, bredvid den första.. Ingen fara skedd. Försökte piffa till den ordentligt.. Och piffade... Och piffade.. Ställde mig i alla möjliga vinklar från gardinen sett... Och stirrade. Piffade igen... Lät hjärnan snurra likt en tornado... Och stirrade lite till. Funderade. Och drog lite till, i gardinerna...

 

Men samtidigt som jag gjorde allt detta, var jag nöjd. Jag tyckte att det var snyggt.. "Men VAR det det?" ... "KUNDE det bli bättre?" ... "Ligger den fel på NÅGOT sätt?" ... Ja, jag kunde ALDRIG riktigt tillåta mig själv att bli nöjd..

Och när jag väl hade GJORT det... Ja, några minuter senare, så var jag tvungen att gå in dit igen... Och kolla ÄNNU mer! Stirra... Ja, ni vet..

 

Sedan klippte jag sönder ett par gamla byxor ur min sypåse. Byxor som gått sönder och var näst intill fallfärdiga. Och därför skulle sys av..

Klippte en remsa, och knöt den runt den ana gardinlängden. Då den var i PRECIS rätt färg för min färgkombination i sovrummet!

 

... Och nu skulle det piffas och stirras... Det skulle oroas och tvivlas.. Prestationsångesten skulle säga sitt... Och allt skulle börjas om igen. Piffandet. Oron över att gardinen hänger fel. Att den måste hänga så och så... Men att jag inte RIKTIGT får till det som jag vill ha det..

 

... Jag var även nu, nöjd med vad jag såg... men ändå inte. Kunde inte sluta stirra från olika vinklar...

.. Men trots mitt knappa missnöje med denna lösning, bestämde jag mig för att klippa till en till rem från byxorna, till den andra längden..

 

.. Piff och försiktigt slit i dessa längder..

Men jag var inte HELT nöjd. Då jag var tvungen att stödja dem mot fönsterbrädan för att de inte skulle åka fram framför fönster... Där jag INTE ville ha dem! Jag vill ABSOLUT inte ha någon GLIPA mellan fönsterkarm och gardin! ...

 

Så nu till kvällen, när jag satt på golvet i sovrummet och blint stirrade mig stint på dessa lila gardiner med byxorna i knutarna, bestämde jag mig för att gå till affären och köpa mig lite choklad.. Jag ORKADE inte mer! Nu ville jag äta choklad för att döva den värsta ågesten och grövsta aktiviteten i hjärnan.

 

.. På vägen dit, kom jag även på att köpa mig häftstift.. Jag tänkte testa att häfta fast byxorna i väggen, så att gardinerna kunde hänga lite IFRÅN fönstret.. Men jag skulle inte häfta DIREKT i byxorna. Utan i ett litet resårband som jag sedan skulle KNYTA runt byxorna..

För att grejen är den, att jag vet inte hur jag ska fästa dessa i väggen, om jag sedan vill ha möjlighet att BYTA band till gardinerna... Kanske inte ALLTID vill ha dessa militärgröna(eller vad de nu är)!

 

... Men jag ska fråga mamma och pappa, när de kommer nästa gång. Kanske finns det något bättre sätt. Typ med plugg i väggen, och sedan en skruv genom bandet(?).. För att JAG vet inte! Jag har ingen ANING om hur sådant här fungerar! Det enda jag VET, är att jag vill ha banden fästa i väggen. Och att jag sedan, enkelt, vill kunna byta ut dessa. Om jag NÅGON gång skulle byta gardiner!

 

Satte in en glödlampa i hallampan. Så nu har alla rum ljus ;) Och sedan så fäste jag byxorna i väggen. Piffade gardinerna. Mer pedant och stressat än tidigare. Och med ett ÄNNU mer vaksamt öga! Stirra, stirra, stirra.. Piffa, dra och slita..

 

... Kunde inte slita blicken från gardinerna. Hade inte ro till att sitta vid datorn...

Släckte jag lampan, så var jag tvungen att tända den igen... För att kunna titta på gardinerna. Hur de hängde. Om dessa var ojämna... Och om jag kunde göra någonting för att förbättra det hela...

 

Inspekterade min lösning med byxorna... Och undrade om det fanns något bättre sätt... Men konstaterade ändå gång på gång(för att samtidigt tvivla) att det såg bra ut. Det duger. Jag är nöjd...

 

Men förutom det, har jag sett fram emot att skaffa fönsterlampor och växter till fönsterbrädan..

Och jag har ätit. Druckit te. Lyssnat på musik. Löst korsord. Boken är typ slut nu... Och jag har upptäckt att gardinstången trots allt var för kort för det ena fönstret. Så vi får se hur långt dessa räcker.. Kanske får köpa en extra...

 

God natt med er <3

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards