... Hmm. Lång dag idag, men nu vill jag sova...

... Jag vet inte hur långt mitt inlägg kommer att bli i förhållande till dagen... Men jag börjar, så får vi se...

...

Jag vaknade imorse vid halvtiotiden, tror jag, av att pappa skickade ett meddelande i familjechatten. -Och efter det, var det ju helt omöjligt att koppla av! Det kom mess på mess på mess. Säkert ett i sekunden, av diverse syskon och föräldrar som hade någonting att säga till varandra..!

Själv deltar jag ytterst(ytterst) sällan i dessa konversationer, då det för det första, går väldigt fort och man inte hinner svara på det ena innan tio mess till har blivit skickade! Och för det andra, känner jag väl att jag hellre skriver det jag vill säga till någon, till bara den personen... eftersom att jag nästan aldrig har någonting som jag behöver att alla tar del av på en och samma gång(men det är kul att läsa alla tokerier som skrivs!)...

... Men, men...

Jag klev iallafall upp strax därefter... Satte igång tv:n och satte mig och glodde en stund...

Eftersom att det framgick i familjechatten att pappa var ledig, och jag såg att mamma inte sov efter att ha jobbat natt, bestämde jag mig till slut för att messa henne och fråga ifall de hade tid och lust med besök från mig "idag eftermiddag, eller någon dag framöver"... -Och som vanligt, var det inga problem...

... Jag var lite osäker på att ens messa, eftersom att jag, varje gång som jag inspekterade mig själv i spegeln, kände att jag nog var lite skitig i håret ändå...

Men eftersom att jag messade och frågade ändå, slängde jag mig in i duschen innan jag gick.

...

När jag väl hade kommit in till stan, var det precis så att jag kunde springa från den ena bussen till den andra, då min buss till stan var lite sen... och egentligen hade jag inte lust att vänta i en halvtimme, på nästa...

... Hos mina föräldrar, pratade vi. Och det var väl det vi gjorde.

Mamma och jag pratade. Mamma, pappa och jag, satt och glodde. Pratade. 16åringen kom hem en stund innan sin träning. Pratade ytterst lite...

Och så blev det soppa och pannkakor. Mer småprat. Lite småprat framför tv:n. Foton på 20åringens lilla pojke, som skickades omkring mellan mobilerna.. Fika, och sedan hem och adjö.

... Ja, det blev ju såklart mycket prat om nytillskottet till familjen. 20åringens lilla bebis på knappt en vecka... Att titta på lite foton, och diskutera deras situation och deras besök i april...

...

När klockan var åtta, var jag hemma igen.

Jag messade 24åringen, på vägen hem. Och sedan, nu vid tiotiden någon gång, messade hon tillbaka. Och vi har fortsatt diskuterat lite 20åringens och hennes killes situation. Delat några foton, och diskuterat nätdejting... Ja, för min egen del då. Jag menar. Jag borde börja dejta, för att jag är olycklig och jag behöver att någonting går framåt i livet och att jag finner mening. Men jag är ju bara så paranoid..! Jag menar. Jag blir väldigt rädd och osäker för minsta lilla, och jag litar inte på någon!

... Nu blir det iallafall sängen. Jag är trött, trots den oro och ängslan som brusar upp min själ just nu...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...