... Jag mår väldigt dåligt just nu. Jag krisar...

Efter flera dagar. En längre period av ständigt tänkande. Av nervositet och oro. Ångest och osäkerhet... Av entusiasm som stundom tynger mer än lyfter upp...

Efter en period av förhoppningar men ändå brist på ork...

... Efter en.. tung period...

... -Så mår jag nu såpass sunkigt av alla olika tankar som spränger mitt huvud. Får mitt bröst att brista.. -Att jag inte ens får ro till att lyfta ett finger bland disken på diskbänken, i skrivandets stund...

"Det behöver göras". Men jag är för tillfället inne i en sådan tung kris... Med sådana stora bekymmer... och tung oro, att jag inte vågar släppa mina tankar såpass mycket att jag kan koncentrera mig på något annat...

Om ens den sak som brukar få mig att slappna av... Disken.

...

Jag vet inte om jag vill eller orkar skriva om vad det handlar om, idag. Eller om det kanske vore bra om jag gjorde det. Fick det ur mig...

Men ur mig har jag ju fått det. Jag skriver ju i min egen textsamling, flera gånger dagligen. När det behövs...

... Det handlar iallafall om förståelse. Om att förstå sig på och att ha kunskap om de saker som jag känner att jag bör klara av. Veta om, för att inte "gå under"...

Ja. Det är det, det känns som. Som om jag ska gå under "om inte det, det och det blir så bra som det bara kan vara"...

Som om någonting. Det jag har bekymmer angående för stunden, ska explodera... Få allt att lösas upp till en enda geggig, rykande sörja, om det inte blir gjort på rätt sätt... Om inte allt blir perfekt...

De val jag gör. De beslut jag tar...

Den känsla jag väljer att lyssna till...

Osäkerheten som blir... medans, under och efter...

Ångesten som då attackerar... Tills det till slut lägger sig. Lugnar ner sig...

Bekymret glöms bort. Läggs åt sidan. Känns inte så viktigt längre...

Ett nytt bekymmer tar plats... Och kanske kommer det gamla tillbaka... nästa gång som jag attackeras av något slags intryck som tar upp intresset igen.. Och gör det hela dödligt allvarligt för kanske tredje, fjärde eller femte gången!

... Och just nu...

Jag är helt enkelt bara inne i en extra känslig och intensiv period. Och jag är mäkta imponerad på att jag ännu inte har gett upp. Lagt det hela bakom mig. Och tagit det enkla före det rätta...

Det är inte nyttigt för mig med kunskap, just nu...

Men att låta bli att kolla upp de saker som "skrämmer" mig och tynger mig.. Det känns bara väldigt omöjligt... "Jag behöver ju veta, om inte jorden ska gå under!"...

Ja, det är ju en känsla. Och ingenting som jag tror att ska hända, såklart. Men min hjärna överreagerar på ett sätt som gör att man skulle kunna tro att det är vad den tror att ska hända..!

...

Alltoftare nuför tiden. De senaste dagarna. Veckorna.. -Har jag varit såpass orolig och nervös. Låtit hjärnan rulla såpass mycket, att jag inte kunnat hålla mig ifrån att springa fram och tillbaka mellan lägenhetens alla rum. Nervöst ältat de saker som stör mig. Som tynger mig... Som gör mig "rädd"...

... Och det, sammataget med att jag samtidigt försöker få vardagen att fungera...

Tampas med min ätstörning och allt runtomkring den...

Och krigar mellan att känna att livet även måste betyda någonting för mig, mer än att jag "överlever" det... Och att bara kunna få det att gå ihop om jag stannar hemma och håller mig själv samman "in one piece"...

...

... Ja-a. Det är mycket, just nu...

Jag vet inte om jag kommer att bli beviljad ersättning på nytt. Aktivitetsersättning...

Och får jag inte det, måste jag gå till soc. Soc har krav. Höga krav, som kommer att rasera min vardag ännu mer..! Och det lilla som jag nu äntligen lyckats bygga upp... Det vill säga, i stor sätt att inte längre svälta mig själv. Att orka handla mat och diska...

Det riskerar helt klart att bli lagt åt sidan. Samtidigt som det enda jag orkar med och klarar av att hantera, är att strunta i soc krav, och istället "lägga mig under sängen"... Gömma mig... för verkligheten...

Det vill säga. Riskera att helt ramla av stapeln(kan man säga så? Eller betyder det något helt annat?)...

... Dessutom är det mycket annat som kommer att förändras i min vardag, då...

Och de bekymmer som jag redan känner av, med inköp. Beslutsångest...

Det kommer att bli svårt att våga sköta ekonomin alls...

... Jag överdramatiserar nog det hela, just nu...

Men faktum är, att sist jag gick på soc, gick det inte särskilt bra...

Kraven gjorde att jag struntade helt i att fylla i blanketterna... Ibland följde jag med Xsambon på mötet... Men satt bara och stirrade...

Andra gånger stannade jag bara hemma...

Xsambons soc.bidrag var då vår enda inkomstkälla...

...

Och så fick jag en räkning från Boendestöd, för en period som jag inte har haft boendestöd under...

Och när jag mailar dem, ringer de! Och inte en, utan två gånger under dagen!

Jag menar. Jag mailar för att jag inte pratar i telefonen... Och allra helst inte under en sådan här period! Och så kan de inte svara mig på mailen istället för telefon..!

... Usch...

...

Ja, jag mår... skit, just nu...

Ska ta och försöka få diskningen gjord... Men då det känns som någon slags undergång för tillfället. Så vet jag inte hur jag ska lyckas släppa mitt "dödliga bekymmer" såpass mycket att det blir genomförbart...

Vill bara blunda. Gömma mig... Glömma...

...

Förövrigt har jag varit på ÖoB idag...

Handlat en del... Vilket är en stor anledning till åtminstone kvällens bekymmer och osäkerhet.. Kvällens fullproppade huvud och tunga hjärta...

...

... Jag har ätit för lite. Medvetet... Och ätstörningen är verkligen igång nu. Aktiv... Vilket kanske inte är så konstigt...

Funderar därför på om jag kanske måste ta mig ut på praktik. Både för risken att inte bli beviljad aktivitetsersättning(så att jag vänjer mig). Och för att komma hemifrån lite och skaffa mig nya bekymmer... Lite omväxling...

Men det känns inte möjligt. Då...

Ja, men jag litar inte på att jag kommer att klara av att ta mig ut, bara. Jag har inte ens någon aning om vad jag vill!

...

Nu får det räcka.

Diskningen måste göras...

Sedan hoppas jag på en lugnare dag imorgon...

... God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...