... Jag ska beskriva dagen...

Jag känner mig väldigt förvirrad. Så jag vet inte hur det kommer att bli...

...

Men jag vet att dagen idag har fört med sig att den diskbänk som jag bearbetade lite igår, nu ser minst lika illa ut igen... Om inte värre!

Det är ett bombnedslag därinne..!

Skräp, disk... Kladd... Och jag orkar inte lyfta ett finger...

...

Men jag kan ändå ursäkta mig själv lite grann... Även om det inte känns bra att må dåligt över en explosion som man inte orkar röja upp efter...

Men faktum är att jag plöjde mig igenom mina jobbiga känslor idag. Jag tog ett beslut utan att vara helt säker. Utan att fundera allför länge på varför... Eller ens kräva ett svar på den frågan...

... Jag bara skrev av mig i min textsamling...

Och så tog jag fram lite olika ingredienser... Och började..!

.. Bara började.

Jag höll på halva dagen... Sköljde och skar. Funderade ut vad jag skulle ha i, när...

... Och bara lät det hela bli som det blir...

...

Det blev mat till slut, iallafall...

...

Men jag vet inte...

Vet inte mer, vad jag ska säga om det.

Det blev gott... Men diskbänken...

... Oj, oj, oj...

...

Nu på kvällen...

Jag känner mig bara så förvirrad. Så vilsen...

Och allt jag egentligen har lust med, är att proppa. Bara vräka i mig. Och fortsätta vräka i mig, tills det inte längre finns rum för en enda smula till därinne..!

... Sedan vill jag svälta. Svälta tills hjärnan börjar tänka konstigt. Ge alla möjliga signaler till att det är dags att äta för att inte ta allvarlig skada...

Då vill jag proppa igen... Tills hjärnan kräver svält... för att kunna acceptera mig...

...

Jag menar...

Idag har det väl gått rätt så bra...

Jag orkade för en gångs skull, laga mat...

.. Jag hade bara ångest efter kvällsmålet på grund av mättnaden.. Vad jag minns...

... Men det är väl mest det att jag inte är redo.

Jag kan inte lita på... Jag tror inte för fem öre, att jag kommer att orka med den här proceduren varje dag...

Att jag kommer att orka ta så snabba beslut om matlagningen varje dag...

Jag tror inte att jag kommer att orka se alla dessa ingredienser. Alla dessa råvaror... Denna mat i mitt huvud, i flera dagar till...

... För att faktum är. Den stressar upp mig...

Den gör hjärnan och tillvaron rörig...

Den gör att jag inte känner att jag varken hinner eller orkar ha ett liv där jag skrattar och ler. Umgås och kanske hittar på någonting, på sidan om...

...

... Och det gör bara att...

En dag som den här, gör mig mer förvirrad än lättad...

... Och jag är inte säker på att jag är redo att försöka få till någon fungerande rutin... Ett bekvämt förhållandesätt till mat... Till ätandet...

... Och ett faktum är ju ändå...

Även om jag bara struntade i min osäkerhet idag, så var denna matlagningen något som jag tagit mig tid, alla vakna timmar om dygnet i flera dagar nu, till att älta... Fundera över... och försöka komma fram till "hur, vad och varför"...

...

Jag klev iallafall upp vid nio. Åt min frukost...

Och gick sedan och la mig igen...

Sedan. Eftersom att HemTillGården inte går idag, ringde inte min klocka vid halv tolv... Utan runt ettiden, klev jag istället upp.

Gjorde iordning min lunch. Och hamnade sedan i soffan framför tv:n...

...

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde mer.. Om jag bara satt vid tv:n sedan, fram tills jag började med maten...

Ja, jag skrev ju i min textsamling någon gång därinnan, också...

Men sedan började jag med maten...

Sprang mellan tv:n och matlagningen...

...

Ja, det finns nog inte så mycket att berätta om dagen...

Jag har känt mig vilsen... Inte riktigt vetat vart jag står. Åt vilket håll jag är påväg eller vill...

Och jag har krigat väldigt mycket med mig själv... Men annars mått bra. Varit på bra humör...

...

... Nu till kvällen, har jag spelat Bejeweled, för att kunna koppla bort lite tankar. Eller kunna fundera under lite mer lugna förhållanden...

Ja, jag känner mig lite lugnare av att dra juveler fram och tillbaka. Upp och ner...

...

Imorgon, får vi se vad som händer...

Jag borde iallafall duscha. Då det var... Hmmm. Jättelänge sedan sist! Alldeles för länge! ...

...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...