Jag har köpt saker idag, som jag inte brukar köpa. Saker som inte förut(i regel) har ingått i min kost. I något av målen. Något för mig som ensamstående, helt nytt...

Vilket gör att huvudet bara snurrar. Det känns så osäkert vad jag ska göra med denna mat. Hur jag ska äta den, och när...

Och möjligheterna. Alternativen som ändå finns, gör mig osäker... Då jag inte riktigt orkar komma fram till hur jag vill göra. Eller hur jag vill variera det. Då det räcker till flera måltider...

.. Det som också gör mig stressad, är hur mycket mat jag nu har hemma. Då jag inte orkar ta kontroll... och äta någorlunda regelbundet. Orkar inte komma fram till vad jag ska äta när...

.. Och om jag inte orkar med stressen och oron som blir... Vart gör jag av all denna mat?

... Och att orka handla...

Idag listvägrade jag. Jag blir stressad av handlingslistan. Jag tänker strunta i matlistan...

Men även utan listor, blir det rörigt i huvudet. Jag kan inte "bara vara", när det är någonting i vardagen som behöver fungera och gå ihop hela tiden...

...

... Jag kommer inte att kunna äta lagom mycket, om jag är ständigt stressad... Och jag kommer inte att orka äta tre till fyra gånger om dagen, när det kräver såhär mycket tankemöda, ångest och osäkerhet av mig...

Och så handling och diskning på det, som också tillkommer om det hela ska kunna fortgå...

...

Jag vet inte hur man kombinerar att leva och må bra, med ätandet. Än mindre hur man kombinerar att leva och må bra, att arbeta och att äta! .. Hur hinner man? Hur orkar man?

Jag undrar ju hur jag ska orka stanna kvar i livet. För att jag vet att den enda förutsättningen för att orka leva, är att kroppen slutar kräva näring... Och det kommer ju aldrig att ske!

... En sak är säker iallafall...

Trots en del djävulskap i barndomen, längtar jag tillbaka till att vara barn...

Då hade jag förutsättningar...

Nu känns varje dag som ännu ett steg i det omöjliga. Ännu en dags övertid i livet.

... Jag kan känna att jag är dum ibland(ofta). Att jag tänker fel...

Men nu är inte så fallet. Nu vill jag rätt. Även om jag har gett upp om livet och bara vill vara. Låta saker bli...

Nu vet jag bara inte hur...

...

... Jag har aktiverat alla mina matklockor.

Nu hoppas jag bara på att inte överäta under dessa måltider. Att orka äta något tillagat mål om dagen...

Och att orka diska all disk... För att imorgon blir frukosten en utmaning. Då köket är en enda röra. Och det mesta i disken...

... Men det känns inte bra... Det känns som om det kommer att sluta med blytung ångest. Ett huvud som håller på att explodera... Och en massa mat som blir slängd, proppad på, eller undanlagd i frysen. Följd av tvungen svält...

Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera det här!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...