Idag har det iallafall handlat om mängden mat de har lagt upp. Jag har känt mig otrygg, då jag inte litar på att de gör rätt och följer mitt schema. Vilket har gjort att jag knappt vågar äta.

Och det handlar inte om kalorier. Utan om trygghet. Jag vill äta precis det dietisten har sagt. Då det känns stabilt. Tryggt. Och jag behöver inte fundera.

…

Nu ska jag och köpa schampo med kp.

Det handlar om trygghet.

Allt handlar om trygghet...

Min persfektionism.

Att jag vill äta mig endast mätt och inte mer, handlar om trygghet. Då jag slipper oroa mig över att falla över åt något håll.

När jag är hos mina föräldrar och slipper ansvar, är jag trygg. Då jag inte behöver misslyckas med något som jag strävar efter att uppnå. Och jag slipper äta perfekt... Tänka på vad jag äter. Att äta regelbundet och varierat... Som också handlar om trygghet. "Det ska vara perfekt. För att perfekt kan aldrig bli fel"...

Så, hos mina föräldrar mår jag bra. Ja oftast, såklart.

När jag är på sjukhuset, är jag helt utan ansvar och jag kan överleva utan att tänka. Trygghet.

… Däremot känner jag mig inte helt trygg med prrsonalen. Då de slarvar och glömmer. De tycks inte prata med varandra. Och de alla jobbar på olika sätt och med vad det verkar som, olika information...

När det gäller praktik. Otrygghet.Livet blir för stort. Vardagen för stressig. Hjärnsn för överaktiv... Och jag för osäker på mig själv... och folket runtomkring mig...

… Livet.

Jag vågar inte tro, för att det inte känns tryggt.

Jag har drömmar. Hade mål. Men jag är rädd för hur stort livet ska bli. Och för att inte kunna hantera det. Jag är rädd för självständigheten... Och för att inte lyckas uppnå någonting. Och som perfektionist drssutom, är det otryggt även det.

Trygghet och tillit.

Det är mitt problem.