Personalen knackar på dörren och kommer in vid 07.50 Säger god morgon, och presenterar mina kontaktpersoner... Frågar sedan om jag vill ha något speciellt till frukosten "sedan". "Te eller något?"...

Varpå jag säger nej. Och hon lämnar rummet...

… Och vad händer sedan?

… Ingenting.

Jag ligger kvar i sängen...

Lunchen går förbi. Men ingen personal som kommer ihåg mig. Att jag inte tar initiativet till att gå och äta. Utan behöver ha in maten... Att jag inte vågar säga till om de glömmer...

Vid sådär 11.40, kommer sköterskan in och frågar om någon redan har hämtat brickan... "Det är ingen som lämnat den",svarar jag då. Och så får jag min lunch.

… Blir sedan berömd både för att ha satt mig upp. Och för att ha ätit "en hel potatis".

…

Men min djupaste känsla just nu, är ensamhet. Ensamhet och en fråga om mening... "Har jag någon anledning att vara här?".

Så jag hoppas inte läkaren sviker Idag. Att hon faktiskt kommer och pratar med Mig. Vill ta upp vårdplanering och huruvida det finns möjlighet till ett bra stöd som passar mig, på hemmaplan...

… Om inte... så vet jag inte vad jag gör. Kan ju inte bo helt utan ansvar i sjuttio år. Och inte heller vågar jag mig hem till min vardag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...