Jag funderar hela tiden på att skriva ut mig själv. Försöker i mitt eget huvud, föreställa mig ifall jag skulle klara det bättre hemma den här gången... Avgöra ifall jag om jag åker hem nu, skulle vilja klara det.. Eller fortsätta skada mig själv...

… Men just nu, passar varken här eller hemma...

Åker jag hem nu, utan en plan.. Så måste jag dö om det inte fungerar... Och jag är inte redo att dö... Jag orkar inte leva.. Tror inte på framtiden. På livet... Men jag vill inte dö...

Livet på avdelningen, är tungt..

Jag känner mig obekväm och ensam... Avdelningen är för stor... Och än sålänge har jag inte ätit något... Doch inte heller börjat "neja" samarbetet till vården ännu.

Ytterkläderna har jag fortfarande på mig. Sov med dessa inatt...

…

Jag är på fel avdelnibg. Den jag ska vara på, är full...

Ligger på psykosenheten nu...

… Det är det som förstör lite... Känner ett motstånd till att ta tag i saker.. innan jag har flyttat rätt...

 

T :)

6 januari 2016 14:41

Hur blev du inlagd igen käraste D? :O
Men det kanske är bäst så för nu.
Stor kram!

http://lev-i-nuet88.bloggplatsen.se

D

6 januari 2016 16:50

Ja, jag tror det. Jag är rädd för att behöva dö... Och som det ser ut nu, tycks det bli oundvikligt...

Men jag ska ge hjälpen en chans för första gången i mitt liv. Så inget Lpt :)
Det ör motsträvigt. Men jag ska försöka :)

… Det var min kontakt på kommunen, som var orolig. Så jag åkte med henne och en tjej från boendesyöd, till psykakuten igår eftermiddag.

Kram för att du bryr dig och stöttar mig, käraste T.

 

T :)

7 januari 2016 16:15

Åh ja, du får absolut inte dö!
Glad att höra att du ska ge hjälpen en chans, det gör du helt rätt i :) Skönt att det inte är på LPT. Jag var också frivilligt inlagd. Aha, jag har också varit på psykakuten några gånger.
Klart att jag bryr mig och stöttar dig, du klarar detta! Tänker på dig!
Kram

http://lev-i-nuet88.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...