...

Jag känner mig så sjuk... Som om jag lever i en mardröm, där jag är boven...

Och jag vill gärna vakna upp nu...

Mitt liv har inga möjligheter, sålänge som jag hanterar det på det här sättet...

Och som det ser ut nu, kommer jag inte heller... någonsin att börja hantera det annorlunda...

...

Dagarna är olidligt långa. Det är kallt i lägenheten... Jag är ensam... Och mitt största begär, är och förblir att svälta mig själv. Må dåligt...

... Och när jag inte gör det "så sviker jag mig själv"... "Misslyckas"... "Begår ett stort misstag"... Ja-a... "Förstör"...

...

Svälta för att jag tycker om att lida... Svälta för att livet inte betyder någonting... Svälta för att, att få mat på bordet varje dag, är krävande...

Svälta... För att jag är jag...

...

Och jag är trött på att inte känna hopp... Att inte kunna se någon framtid...

Och att varken lyckas ta emot någon hjälp.. eller klarar det utan... Att varken behöva hjälpen... eller orka själv...

... Att varken kunna säga med säkerhet, att jag mår dåligt... Eller att jag mår bra... Att jag är stark... Eller att jag är svag...

... Hur tar mig sig någonstans i livet, då?

...

Och när livet inte är värt att levas... och döden inte dags att upplevas...

Vart tar man vägen?

... Jag har ingenstans att ta vägen...

Ingenstans att vända mig...

Jag vill inte dö... Men orkar inte leva...

.. Mina texter finns här. Kan inte radera dem... Slänga dem... Då jag inte kan vara utan dem... Men kan inte ha dessa kvar om jag försvinner. Då jag inte vill att min familj ska kunna läsa...

... Ja, och så kan jag inte skada min familj genom att lämna... En stor anledning.

...

Tiden är lång. Väldigt långsam... Och nu när möjligheterna är strypta... känns det extra meningslöst...

.. Vart ska jag fly? Hur flyr man från sig själv? ... Hur flyr man från livet, utan att dö?

...

Funderar på att börja äta en liten sak om dagen igen.. Som jag gjorde när jag höll på med DagensMat för några månader sedan. Så att jag kan lyda svälthjärnan.. men samtidigt inte behöver helsvälta... Eller leva på en skvätt grädde om dagen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...